En värld full av standarder (pdf 751 kB) - KTH

Figur 1 – Organisationens delar
2.3 Andra strukturella infallsvinklar
Som tidigare nämnt har det strukturella perspektivet utvecklats något enormt (liksom
organisationsläran i stort). Framförallt på senare tid har projektorganisationen
uppmärksammats inom det akademiska fältet (Hodgson, 2004; Packendorff &
Lindgren, 2006; Packendorff, 2006; Tonnquist, 2009). Under årens lopp har fler och
fler organisationer gått över till att strukturera sina arbetsuppgifter inom ramen för
projekt. Fördelarna är uppenbara – i en differentierad, global ekonomi är det av
yttersta vikt att organisationer snabbt kan sammanfoga specifika kompetenser för
tidsbegränsade och avgränsade uppgifter som är unika till sin beskaffenhet. Detta
gäller framförallt kunskapsorganisationer vars produkter främst är av immateriell art.
Projektorganisationer och projektledningsläran – som är den gängse beteckningen – är
dock komplicerad. Inte minst empiriska studier visar på att projekts misslyckandegrad
beträffande någon av faktorerna tid, kostnad och kvalité är hög. Utöver detta så är
projektorganisationen inte helt lätt att klä i strukturella termer. Även om förespråkare
menar på att varje projekts livscykel följer vissa karaktäristiska steg, oavsett om det
gäller inomhusturnering i innebandy eller planerandet av en militär bombningsaktion
mot Iran, menar andra att det snarare är de mellanmänskliga sociala interaktionerna
som blir det intressanta och som bör forma basen för förståelse (Packendorff, 1995;
Tonnquist, 2009). Också klassiska strukturella frågor som rollfördelning och kontroll
8
Figur 2 – Maskinbyråkrati
Figur 3 – Adhocratisk organisation