Autonom robotväckarklocka med trådlös basstation - KTH

Kommunikation mellan LED-kontrollern och baskontrollern
Den typ av data som basstationen kan skicka till fordonet är signaler om aktuell tid, larmning,
att starta automatisk förflyttning och att styra fordonet manuellt. Då projektgruppen saknade
specialistkompetens inom kommunikation valdes seriekommunikation som
kommunikationsprotokoll. Detta är relativt enkelt att implementera i mikrokontrollerna
samtidigt som det går att skicka långa meddelanden och kommandon.
Eftersom kommunikationen sker trådlöst var ett alternativ att bygga en RF-modulator med
sändare och mottagare. Denna typ av kommunikation har dock ett antal nackdelar, den har
oskyddad frekvens och det finns ingen inbyggd felkontroll. Därför valdes blåtand, eftersom
denna teknik har inbyggd felkontroll, stöd för seriekommunikation samt är relativt enkel att
implementera. Dessutom skulle även datorer och mobiltelefoner med blåtand kunna användas
för att kontrollera fordonet. Blåtandsmodulen som valdes heter Parani ESD-210 och är från
Sena technologies. Denna valdes då den var det billigaste alternativet som gick att få tag på
med kort varsel, samt att den hade ett enkelt gränssnitt.
Figur 17 Blåtandsmodulen ansluten till adapterkortet
Blåtandsmodulen fungerar så att den styrs med AT-kommandon via seriekommunikation (se
datablad för blåtanden). Varje modul har en unik adress och genom att göra den ena modulen
synlig och anslutningsbar samtidigt som den andra försöker ansluta kan en anslutning
upprättas. Därefter kommer blåtandsmodulerna att automatiskt vidarebefordra de kommandon
som matas in.