Autonom robotväckarklocka med trådlös basstation - KTH

taget ger inte ett så stort grepp om vilken bild som ska visas på skärmen. Därför använder man
pulsbreddsmodulering (PWM) för att lura ögat att se alla raderna samtidigt. Pulsbreddsmodulering
betyder att du låter en LED blinka med så pass hög frekvens så att det mänskliga ögat inte hinner
uppfatta att det blinkar. Man uppfattar inte att det blinkar därför att när du flashar en LED tillräckligt
snabbt kommer skenet från LEDen fastna på din näthinna en kort stund, och om det går tillräckligt
fort ser du bara ett fast sken. För att vi inte ska hinna se att det blinkar bör frekvensen lysdioden
blinkar med vara högre än . Detta applicerar vi på vår LED-matris och loopar igenom alla
raderna så pass fort och med en så hög frekvens så att men inte reagerar på att raderna inte visas
samtidigt, och du ser en fast bild på skärmen. Programmet som har gjorts till denna modul blinkar
med en delay på , alltså är . Eftersom varje rad bara är tänd en
åttondel av tiden var, så betyder det att vi har en duty-cycle för varje rad på .
Då man använder PWM och varje lysdiod bara lyser en åttondel av tiden kan lysdioderna klara av åtta
gånger så mycket ström än när de utsätts för en konstant ström. Eftersom bara en lysdiod i varje
kolumn är tänd samtidigt så går hela strömmen som kommer in i kolumnen genom den.
5.2 Rita en bild på displayen
Eftersom vi senare även vill kunna rulla fram en text på matrisen är det mer praktiskt att vi nu tänker
oss att PORT C är kopplad till raderna istället, och PORT A är kopplad till kolumnerna. Detta för att då
tänder vi kolumnen till vänster först och slutar med kolumnen till höger. När vi då skiftar texten
kommer vi lättare att kunna skifta texten från höger till vänster. Så det vi gjort nu i princip är att vi
har vridit på modulen ett kvarts varv medsols när vi tittar på den. Detta passar bra eftersom den
ändå var tvungen att vridas ett kvarts varv medsols för att kunna kopplas in på breadboard tidigare.
För att rita ut en bild på displayen tänker du alla de 64 LEDsen på matrisen som ettor och nollor, se
Figur 6. Där du vill att det ska lysa en lampa sätter du en etta, alla andra lampor är nollor. Sen tittar
du på varje kolumn som nu är kopplade till PORTC och skriver ut i en vektor de hexadecimala värden
som de kolumner som lyser ger varje rad.
Det går att skriva detta värde binärt med ettor och nollor i den ordning som du tänker dig att lampor
ska vara tända och släckta. Detta kan skrivas om till det decimala systemet eftersom det binära
talsystemet är en representation för tal som har talbasen två. Så första pinnen, PC0 eller PA0, får
värdet , andra pinnen , tredje pinnen blir fyra, fram till sista åttonde pinnen som är
värd 128. Alla pinnars binära tal, vare sig det är en etta eller nolla, multipliceras med det värde som
deras 8 pinnar representeras av och adderas ihop och blir värdet som används till vektorn. Men det
är behändigt att skriver om det till det hexadecimala talsystemet, eftersom det gör det enkelt att
gruppera in heltal i enskilda byte. Talsystemet är ett positionssystem med de sexton siffrorna 0, 1, 2,
3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, A, B, C, D, E och F. Bokstäverna A-F representerar siffrorna 10-15. Men varje
hexadecimal siffra representeras av 4 bitar. Så våra åtta rader och kolumner delas upp på två och
pinnarna 4-7 representeras av ett hexadecimalt tal och pinnarna 0-3 representeras av ett annat
hexadecimalt tal. Pinnarnas binära tal görs om till decimala tal och summan blir det hexadecimala
talet. Till exempel så blir värdet på det första hexadecimala talet om pinne 4 och 7 är en etta och port
5 och 6 en nolla .
Med Figur 6 illustreras ett exempel för att rita ut en bild på LED-matrisen.
7