EX 70-2000 (pdf 19,6 MB) - Kungliga Tekniska högskolan

upptäcktes krävdes ändringar för att få ett system som fungerade. Ett av de viktigaste tillägget
i 1999 års lag är alltså att alla mineraler och mineralrättigheter som överförts till
markkommissionen genom åren skall anses ha överförts till staten i syfte att rymmas inom
definitionen av statliga mineraler.(Breslin m.fl. 1999)
Det har genom åren uppstått situationer där en person ägt privata mineraler och någon annan
ägt rätten till kompensation för dessa. Detta är en följd av "section" 20 i 79 års lag där det
stadgas att en ägare av privata mineral er ska kompenseras för dessa när de bearbetas av någon
som innehar bearbetningslicens. I samma paragraf stadgas att rätten till kompensation för en
mineral kan vara skild från äganderätten till mineralen. Detta har tolkats som att om det inte
tas upp speciellt vid en transaktion att rätten till kompensation följer mineralen, så ligger den
rätten kvar hos Iörsäljaren. Effekterna har blivit att många mineralrättigheter är helt utan
ekonomiskt värde eftersom någon aru1an äger rätten till kompensation vid eventuellt
utfärdande aven bearbetningslicens. För att förhindra att dessa situationer uppstår skedde en
förändring i och med införandet av 1999 års lag. I "section" 2 1999 års lag fastställs att
äganderätten till en privat mineral och rätten till kompensation för samma mineral inte går att
dela upp mellan två personer. Det har också uppstått problem för staten och för
prospekteringsföretag att ta reda på vem som äger rätten till en mineral respektive rätten till
kompensation för denna. Den nya bestämmelsen är dock tänkt att leda till klarare
förhållanden. (Breslin m.fl. 1999)
Åga,zderätten till mineraler och mark
Liksom framgått ovan ger mineral lagarna ett oklart intryck när det gäller frågan om vem som
äger mineralema. För ett prospekterings företag är det viktigt att veta vem som är ägare till de
mineraler de är intresserad av. I avsnittet Äldre lagar av betydelse fär nuvarande
mineral lagar i detta kapitel redogjordes för hur markkornmissionen hade möjligheten att
ö\'erföra mineralema i sin ägo. Det är mestadels dessa mineral er som idag faller inom gruppen
statligt ägda mineral er. I "section" 26 1940 års lag regleras statens rätt att genom
leasingkontrakt för bearbetning överlåta bearbetningsrätten av dessa. Ovan beskrivs också att
för mineral er som inte överförts till markkomrnissionen kunde staten under \'issa
förutsättningar enligt 1940 års lag "section" 14 st. 1 utfärda en order om tvångsförvärv. Denna
möjlighet försvam1 i och med införandet av 1979 års lag som också gav den exklusiva
bearbetningsrätten av mineraler till staten. Genom åren har det genom dessa lagändringar
skapats tre olika typer av mineralrättigheter.
l Statligt ägda mineraler: Bland annat de mineraler som markkornmissionen
förvärvade ägs av staten som också har den exklusiva bearbetningsrätten.
Därav är det upp till staten att leasa ut dem för bearbetning. I denna grupp
finns 60- 65% av samtliga "minerals within the meaning of the Minerals
Development Acts".
2 Privata mineral där staten har bearbetningsrätten: Mineraler som var privata
före 1979 års lag. Enligt "section" 12, 79 års lag överfördes den exklusiva
bearbetningsrätten till staten. Ägarna av mineralerna har rätt till kompensation
från staten och för bearbetning krävs bearbetningslicens. Dessa mineral er är ca.
30- 35% av "minerals within the meaning of the Minerals Development Acts" .
3 Privata minera/er: Detta är ett undantagsfall får de mineraler som bearbetades
privat innan 15 december 1978. För dessa privata mineraler har staten inte den
23