Annika öppnar fönstret mot framtiden 18 16 12 11 - Holmen
Annika öppnar fönstret mot framtiden 18 16 12 11 - Holmen
Annika öppnar fönstret mot framtiden 18 16 12 11 - Holmen
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
<strong>11</strong><br />
Andrew<br />
efterlyser mer<br />
certifierat virke<br />
tidning för holmen skogs intressenter<br />
<strong>Annika</strong> <strong>öppnar</strong><br />
<strong>fönstret</strong> <strong>mot</strong><br />
<strong>framtiden</strong><br />
<strong>12</strong><br />
snytbaggen<br />
nu ska den få sig<br />
en match<br />
<strong>16</strong><br />
Johan<br />
förverkligar sina<br />
skogsdrömmar<br />
4<br />
2 2010<br />
<strong>18</strong><br />
gunnar<br />
lotsar genom<br />
fagra dellenriket
ledaren<br />
Sören Petersson, VD i <strong>Holmen</strong> Skog<br />
Pengar växer inte på träd, men träd<br />
växer, vilket skapar själva grunden<br />
för det vi kallar välfärd. Långt ifrån<br />
alla människor har detta samband klart för<br />
sig. Det är nämligen inte bara den som äger<br />
en skog som har glädje av att den växer.<br />
Jag hävdar att vi alla på hela jorden<br />
lever av vad skog, land och hav kan ge,<br />
både bokstavligt i form av livsmedel men<br />
framförallt i form av olika råvaror.<br />
Träden och de gröna växterna är fantastiska<br />
solfångare som omvandlar solenergin<br />
till sådant vi kan äta – direkt eller via fiskar<br />
och djur – eller förädla till värdefulla produkter.<br />
Samtidigt genereras sysselsättning<br />
och inkomster. Som i sin tur skapar skatteunderlag<br />
och gör att samhället kan erbjuda<br />
sjukvård och utbildning, ja allt det som vi<br />
lägger in i begreppet välfärd.<br />
Ju bättre vi förmår ta vara på det som<br />
växer, ju större blir vår välfärd – nu och<br />
i <strong>framtiden</strong>.<br />
Sett ur det här perspektivet är det på<br />
intet sätt kontroversiellt att bruka skogen.<br />
innehåll<br />
4 <strong>Annika</strong> <strong>öppnar</strong> <strong>fönstret</strong><br />
<strong>mot</strong> <strong>framtiden</strong><br />
6 Svart på vitt om andelen<br />
skyddad skog<br />
8 Bortom oljan finns skogen<br />
10 Islossning för skogscertifiering<br />
i Sverige<br />
<strong>11</strong> ”Marknaden vill ha certifierat”<br />
<strong>12</strong> Ny fas i matchen <strong>mot</strong><br />
plantskogens värsting<br />
14 Sveriges bortglömda bergslag<br />
ruvar på svar om skogsbruk<br />
och naturvård<br />
1 6 Johan Hedberg<br />
förverkligar sina drömmar<br />
1 8 Dellenriket – värt en omväg<br />
20 Stort intresse för sågverks-<br />
bygget vid Braviken<br />
22 Äppelodling på gammalt vis<br />
24 I naturen<br />
25 Skog och Mat<br />
26 Var det bättre förr?<br />
27 Farbror Hennings äventyr<br />
28 Smått och Kott<br />
Tillväxt<br />
ger välfärd<br />
Rubriken låter som ett politiskt slagord av den sort<br />
som media bombarderar oss med detta valår. Men<br />
jag har inga ambitioner att blanda mig i partiernas<br />
kampanjer inför det stundande valet. Den tillväxt jag<br />
avser är bokstavlig, nämligen den som sker i skogen.<br />
Tvärtom, det är uppenbart att vi ska utnyttja<br />
den så väl som möjligt.<br />
Att inte ta vara på vad skogen kan ge är<br />
som att låta en åker ligga i träda och istället<br />
leva på ett hopsamlat förråd av konserver.<br />
Nyckeln i hela detta resonemang är<br />
att skogen – liksom hela naturen – måste<br />
brukas på ett hållbart sätt. Allt annat är<br />
att såga av den gren vi sitter på.<br />
Här i Sverige har vi redan kommit<br />
långt med de skogliga hållbarhetsfrågorna.<br />
Internationella bedömare brukar ofta<br />
framhålla att det svenska skogsbruket<br />
är världsledande när det gäller både<br />
naturvård och hållbarhet.<br />
Men inget är så bra att det inte kan bli<br />
bättre. Därför ser jag med stort intresse<br />
fram <strong>mot</strong> vad det gigantiska skogsforskningsprogrammet<br />
Future Forests (beskrivet<br />
på nästa uppslag) kommer att ge i form av<br />
nya kunskaper. Målet är att ge vägledning<br />
om hur vi ska kunna bruka skogen så att<br />
den ger största möjliga totala nytta. Inte<br />
bara mycket virke, eller biologisk mång-<br />
Utgiven av: <strong>Holmen</strong> Skog AB, 891 80 Örnsköldsvik<br />
www.holmenskog.com<br />
Redaktion: <strong>Holmen</strong> Skog, 601 88 Norrköping<br />
Redaktör och ansvarig utgivare:<br />
Lars Klingström, lars.klingstrom@holmenskog.com<br />
0<strong>11</strong>-23 61 90<br />
I redaktionen:<br />
Pia Jakobsson, pia.jakobsson@holmenskog.com<br />
0<strong>11</strong>-23 62 39<br />
Distribution: Lotta Gunnarsson,<br />
lotta.gunnarsson@holmenskog.com<br />
0<strong>11</strong>-23 61 53. Fax: 0<strong>11</strong>-23 61 70<br />
Produktion: Energi Reklambyrå AB,<br />
info@energireklambyra.se, 013-31 20 93<br />
Tryck: AB Danagårds Grafiska, Ödeshög<br />
Upplaga: 37 000 ex<br />
Omslaget: <strong>Annika</strong> Nordin, nybliven programchef<br />
för Framtidens skog – Sveriges största skogsforskningsprogram<br />
någonsin. Foto: Lars Klingström<br />
fald eller sociala värden – utan en<br />
hållbar helhet. Visionen är en natur<br />
i ekologisk balans som kontinuerligt<br />
levererar både nyttigheter och upp-<br />
levelser av de slag som människor<br />
behöver för att kunna leva bra liv.<br />
I den här tidningen ser vi också<br />
exempel på några av de initiativ som<br />
nu tas för att hitta hållbara alternativ<br />
till oljan. Volvo har till exempel redan<br />
räknat fram vilka biologiska drivmedel<br />
som ger bäst effekt ”per hektar”.<br />
Och detta är bara början.<br />
Håll med om att det är spännande<br />
med skog; att den har en så viktig roll<br />
i det hållbara samhälle vi nu ser växa<br />
fram.<br />
Huvudkontor:<br />
<strong>Holmen</strong> Skog AB,<br />
891 80 Örnsköldsvik<br />
0660-754 00<br />
Region Örnsköldsvik:<br />
Box 901, 891 20 Örnsköldsvik<br />
0660-754 00<br />
Region Iggesund:<br />
Box 15, 825 21 Iggesund<br />
0650-280 00<br />
Region Norrköping:<br />
601 88 Norrköping<br />
0<strong>11</strong>-23 50 00<br />
www.holmenskog.com<br />
Inrätta ett pris för<br />
god träkonstruktion<br />
Vi som är verksamma inom skogs- och träsektorn är ibland<br />
så övertygade om träets fördelar i byggandet att vi har svårt att<br />
sätta oss in i hur arkitekter och byggingenjörer tänker om trä.<br />
Ofta använder vi argument som är lätta att stämma in i men<br />
glömmer dem som verkligen skulle ge effekt.<br />
Arkitekter och byggingenjörer<br />
är två viktiga<br />
yrkesgrupper i byggbranschen.<br />
De har inflytande<br />
på träanvändning i byggandet –<br />
antingen i sina yrkesroller eller<br />
indirekt genom att de påverkar<br />
trender och värderingar.<br />
De studier som gjorts visar<br />
att båda dessa yrkesgrupper<br />
i grunden är positiva till trä.<br />
Man ser trä som ett naturligt,<br />
lätt och starkt material.<br />
Men det förekommer också<br />
en hel del missuppfattningar<br />
kring trä, och det är därför<br />
viktigt att branschen kan förmedla<br />
tydliga och sakliga fakta<br />
om materialets egenskaper och prestanda.<br />
Det är dock något av en paradox att både<br />
arkitekter och ingenjörer, trots sin positiva<br />
inställning till trä, ibland är tveksamma till att<br />
själva arbeta med, eller föreslå, trä i byggande.<br />
Det som skulle ändra attityden är erfarenheter.<br />
Goda erfarenheter av hur det är att arbeta med<br />
trä ökar chansen att nästa byggprojekt också är<br />
i trä.<br />
Det handlar också om att höja träets status.<br />
Att visa att ”trä” kan vara ett plus<br />
för den egna karriären. Och att det<br />
också är gynnsamt för såväl uppdragsgivare<br />
som dem som ska bo<br />
i husen om de byggs av trä.<br />
Det är en fråga om <strong>mot</strong>ivation<br />
och att veta var man ska börja –<br />
som inställningen till <strong>mot</strong>ion: Vi<br />
vet att det är en klok idé, men det<br />
är svårt att övervinna det första<br />
<strong>mot</strong>ståndet. Om vi däre<strong>mot</strong> vet hur<br />
vi bäst kommer igång, eller har bra<br />
förebilder, blir det lättare.<br />
Träbranschen jobbar redan föredömligt<br />
med att informera om trä.<br />
Men man kan utan tvekan göra mer<br />
för att undanröja hindren och stärka<br />
de här yrkesgruppernas självkänsla<br />
när det gäller träbyggnation.<br />
Man måste också ta hänsyn till<br />
att arkitekter och ingenjörer har<br />
olika infallsvinklar på ämnet: Arkitekterna<br />
tänker visuellt och behöver<br />
övertygas om träets förmåga till<br />
uttryck. Konstruktörerna behöver<br />
fakta för att känna sig säkra på att<br />
konstruktionen ”funkar”.<br />
Det räcker alltså inte med<br />
att tala om träets många tekniska<br />
”<br />
Både arkitekter<br />
och ingenjörer<br />
är i grunden<br />
positiva till trä<br />
som byggnadsmaterial<br />
men<br />
är ändå tveksamma<br />
att själva<br />
arbeta med det.<br />
och miljömässiga fördelar.<br />
Hårda produktfakta är det<br />
enda som biter. Träindustrin<br />
kan snegla på bilindustrin och<br />
hur den med tekniska uttryck<br />
och nyckeltal beskriver en ny<br />
bilmodell. Branschen måste<br />
söka upp arkitekter och ingenjörer<br />
med produktinformation.<br />
Förvisso arbetar arkitekter<br />
och byggingenjörer i ett sammanhang<br />
där andra aktörer<br />
– främst byggherrar och entreprenörer<br />
– har stort inflytande.<br />
Och för att trä ska vinna insteg<br />
hos de stora byggarna krävs<br />
att dessa inser att trä är en<br />
metod som är likvärdig de<br />
traditionella byggmetoderna.<br />
Men de mest gedigna kunskaperna om<br />
träbyggande förmedlar man i arkitekt- och<br />
ingenjörsutbildningarna. Den osäkerhet som<br />
många unga byggingenjörer idag känner inför<br />
trä har en förklaring i att bara 3 poäng av totalt<br />
<strong>12</strong>0 universitetspoäng i deras utbildning handlar<br />
om träbyggande. När man sedan kommer ut i<br />
en miljö som domineras av betong har man inte<br />
mycket att sätta e<strong>mot</strong>.<br />
Träpriset 2008. Brunnberg&Forshed Arkitektkontormed<br />
arkitekten Kjell Forsberg tilldelades detta års träpris för<br />
bostadsområdet Östra Kvarnskogen i Sollentuna med 40 hus.<br />
gäst<br />
skribenten<br />
Anders Roos, professor i skogshushållning,<br />
Institutionen för skogens produkter, Sveriges<br />
Lantbruksuniversitet i Uppsala.<br />
Därför måste skogs- och träbranschen bidra till<br />
att ”trä” får ett större utrymme i utbildningarna.<br />
Med den positiva grundinställning till trä som<br />
båda grupperna har bör det inte vara en omöjlig<br />
uppgift.<br />
Ett steg är att i ökad grad utnyttja arkitekter<br />
och byggingenjörer med gediget kunnande i<br />
träbyggnad som får berätta om sin lärdomsresa.<br />
Hur de lärde sig att projektera och bygga i trä<br />
och om de utmaningar och glädjeämnen de ser<br />
i träbyggandet.<br />
Det finns fler knep att utnyttja. Sedan länge<br />
delar Skogsindustrierna vart fjärde år ut ett<br />
mycket uppskattat pris som premierar ”nydanande<br />
och estetiskt trähusbyggande”. Det borde<br />
vara läge att komplettera detta pris med ett som<br />
också premierar ”god träkonstruktion”.<br />
?<br />
Träkonstruktionspriset. Finns ännu inte men<br />
skulle kunna bli en inspiration för ingenjörer, kon-<br />
struktörer och byggherrar att lära sig mer om<br />
träets möjlig-heter som byggmaterial.<br />
SKOG & VIRKE NR 2 · 2010 3
Future Forests startade 2009 och är det största<br />
skogsforskningsprogrammet någonsin i Sverige.<br />
Det kommer att löpa över åtta år och sysselsätta ett<br />
20-tal forskare från huvudsakligen Umeå Universitet,<br />
SLU och Skogforsk på heltid.<br />
Initiativet till Future Forests togs av <strong>Holmen</strong>s skogsvårdschef<br />
Erik Normark som såg behovet av ett forskningsprogram<br />
av detta slag. Hans tankar triggade sedan<br />
igång ett antal tongivande skogsforskare.<br />
Mistra satsar 60 miljoner kronor för programmets<br />
första fyra år. Därtill satsar skogsföretag och skogs-<br />
ägarföreningar, SLU, Umeå och Skogforsk, samman-<br />
lagt 95 miljoner kronor under samma tid.<br />
De totala anslagen från intressenterna kommer att<br />
uppgå till mer än 300 miljoner kronor (under förutsätt-<br />
ning att programmet får fortsätta).<br />
<strong>Annika</strong> Nordin, 42, är jägmästare och har disputerat<br />
i växtfysiologi. Hennes forskning har därefter varit<br />
inriktad på hur tillgången på kväve styr tillväxten i<br />
skogen. Sedan 2009 är hon professor i skoglig eko-<br />
fysiologi vid Umeå Plant Science Center vid SLU.<br />
Hon är gift och har två barn, 9 och 6 år gamla.<br />
Största skogsforskningsprogrammet igång<br />
Nytt ljus över<br />
<strong>framtiden</strong>s skog<br />
– Vi vidgar perspektivet. Det handlar inte om bara virkesproduktion.<br />
Eller naturvård. Eller sociala värden – utan om att se helheten.<br />
Målet är att hantera skogen så att den ger störst total nytta.<br />
Det säger <strong>Annika</strong> Nordin, professor vid SLU och nybliven chef för det<br />
jättelika forskningsprogrammet Future Forests – Framtidens Skog. AV l a R S k l I N g S T R Ö M<br />
Future Forests representerar en helt ny typ<br />
av skogsforskning.<br />
– Istället för att forskarna enbart jobbar<br />
inom sina specialiserade fack för vi dem samman<br />
så att de får ett vidare perspektiv på”sina” frågor,<br />
fortsätter <strong>Annika</strong> Nordin. Så har vi aldrig tidigare<br />
tagit oss an skogsforskningen i Sverige.<br />
Bakgrunden till upplägget är naturligtvis den<br />
enorma komplexitet som präglar skogsfrågorna.<br />
Här står olika intressen <strong>mot</strong> varandra på ett sätt<br />
som inom nästan inget annat område i samhället.<br />
Skogen ska ge mycket virke, hysa en rik biologisk<br />
mångfald och dessutom ge människor upplevelser<br />
och rekreation. Bara för att nämna några av dess<br />
många sidor – och spänningsfält.<br />
– Det fokus på skogen som klimatförändringen<br />
medfört under senare år, understryker vikten<br />
av att vi nu angriper ämnet brett, säger <strong>Annika</strong><br />
Nordin. Många ser skogen som en av lösningarna<br />
på klimatproblemet eftersom den både lagrar<br />
kol och kan ersätta klimatskadliga material och<br />
energislag. Redan ser vi hur ambitionerna att<br />
producera mer virke har ökat – vilket i sin tur går<br />
på tvärs med de höjda naturvårdsambitionerna.<br />
Debatten om skogsmiljön har hårdnat betydligt<br />
under senare år.<br />
Inom ramen för Future Forests har man därför<br />
samlat eliten av forskare inom en rad olika discipliner<br />
– även icke traditionellt skogliga.<br />
– De har valts ut för att representera något<br />
av ett tvärsnitt i samhället. Det viktiga är att<br />
forskarna byter sina respektive kunskaper med<br />
varandra inom ramen för projektet. Det skapar<br />
förutsättningar att nå lösningar som också tål<br />
att möta verkligheten.<br />
<strong>Annika</strong> Nordin konstaterar att en forskare<br />
oftast är en individualist som går på djupet inom<br />
sitt område. Därför har man under Future Forests<br />
första år lagt stor möda vid att mejsla ut samarbetsformerna.<br />
Syftet är att forskarna ska lära<br />
av varandra. Inte minst att de också ska trivas<br />
tillsammans.<br />
– Jag ser det som en stor ynnest att få ansvaret<br />
för detta viktiga forskningsprogram, säger hon.<br />
Framförallt därför att skogen rymmer så stora<br />
möjligheter. Biologisk produktion hör <strong>framtiden</strong><br />
till och att som nu ta oss an ämnet på ett tvärvetenskapligt<br />
sätt ligger helt i linje med min personliga<br />
uppfattning om den här typen av forskning.<br />
<strong>Annika</strong> Nordin ser det inte som en slump att<br />
ett sådant här skogsforskningsprogram växer<br />
fram i Sverige.<br />
– Sverige är ett skogsland och vi har levt av<br />
vad skogen ger under mycket lång tid. Vi är också<br />
ett av världens mest naturälskande folk. Det sätt<br />
som vi brukar våra skogar på skiljer sig också<br />
från nästan alla andra länders. Det brukar ju<br />
också kallas den svenska modellen. Medan man<br />
på andra håll anlägger plantager som brukas<br />
intensivt och samtidigt avsätter andra arealer som<br />
reservat, gör vi i princip ”allt” på samma marker.<br />
Det ställer naturligtvis extra stora krav på att det<br />
är balans mellan de olika intressena.<br />
– Men samtidigt pekar alla de studier som<br />
gjorts under senare år på att svenskens intresse<br />
för att vistas i naturen minskar stadigt. Vi håller<br />
på – eller har redan blivit – ett folk som bor i<br />
städer och tätorter. Och för dem är det den nära<br />
naturen som är den viktiga. Det ställer krav på att<br />
tätortsnära skogar har kvaliteter som människor<br />
uppskattar och behöver.<br />
– Kanske är också vi i Sverige på väg in i ett tudelat<br />
skogsbruk, funderar hon. Virkesproduktion<br />
och naturvård på skilda arealer som i de flesta<br />
andra länder. Det är en av de många frågor som<br />
Future Forests kommer att tränga på djupet i.<br />
Hon konstaterar också att värderingarna om<br />
skog och naturvård ständigt förändras. Den syn<br />
vi har idag var annorlunda för femtio år sedan.<br />
Och om ytterligare femtio år kommer den med<br />
stor sannolikhet att ytterligare ha förändrats.<br />
Omvärlden förändras ständigt och därmed också<br />
synen på skogen och behovet av de råvaror och<br />
”ekotjänster” den ger.<br />
– Därför är en av ambitionerna med Future<br />
Forests att analysera dagens krav för att skapa<br />
ett så bra beslutsunderlag som möjligt för ett<br />
framtida hållbart brukande av skogen. Med det<br />
tvärvetenskapliga angreppssätt vi anlägger tror<br />
jag det finns goda möjligheter att lyckas, avslutar<br />
<strong>Annika</strong> Nordin.<br />
Forskning på<br />
bredden<br />
Future Forests är ett så kallat tvärvetenskapligt forskningspro-<br />
gram. Det innebär att det spänner över flera vetenskapsgrenar.<br />
Programmet ska leverera vetenskap av hög kvalitet och förmedla<br />
kunskaper som kan komma till praktisk användning i skogen.<br />
Mer virke. Redan idag är det möjligt att med<br />
kända metoder öka virkesproduktionen med<br />
i storleksordningen 25 procent.<br />
Genom förädlade skogsplantor, effektivare<br />
skogsbruksmetoder och inte minst genom<br />
det allt varmare klimatet kommer skogen i<br />
<strong>framtiden</strong> att kunna producera betydligt mer<br />
virke. Det är ingen utopi att virkesproduktionen<br />
i Sverige under andra halvan av detta<br />
sekel kommer att vara 50 procent högre än<br />
den är idag.<br />
Mer biologisk mångfald. De naturanpassade<br />
skogsbruksmetoder som nu tillämpas<br />
i Sverige är inte mer än 20 år gamla. Med<br />
stor sannolikhet går det att göra dem betydligt<br />
effektivare.<br />
Med det tidsperspektiv på femtio till<br />
hundra år som Framtidens skog är inriktat<br />
på är möjligheterna goda att nå resultat.<br />
Siktet är satt på att utveckla metoder som<br />
förenar <strong>framtiden</strong>s högre virkesproduktion<br />
med bättre förutsättningar för skogarnas<br />
naturliga artmångfald.<br />
Mer ”sociala värden” i skogen. Det finns<br />
väl dokumenterade forskningsresultat om att<br />
människor mår bra av att vistas i skog och<br />
natur. Barn som har tillgång till ”natur” nära<br />
dagis och skolor utvecklar en bättre koncentrationsförmåga<br />
och <strong>mot</strong>orik än barn som<br />
växer upp utan kontakt med naturen.<br />
Ett av målen i Future Forests är att identifiera<br />
skogens sociala värden för att kunna<br />
ta dem tillvara. Ett annat är att kunna bruka<br />
skogen effektivt utan att det behöver leda till<br />
konflikter mellan skogsbrukare och sociala<br />
intressen.<br />
4 SKOG & VIRKE NR 2 · 2010<br />
SKOG & VIRKE NR 2 · 2010 5
Svart på vitt om andelen skyddad skog i Sverige<br />
I åratal har miljöorganisationerna förmedlat bilden av att vi i Sverige<br />
är dåliga på att skydda skog jämfört med andra länder. Man lyfter<br />
fram att bara 1,5 procent av skogen nedan den fjällnära gränsen<br />
är skyddad. Men man kan med lika gott fog hävda att 25 procent<br />
av skogen är skyddad. Och då hamnar Sverige i världstoppen.<br />
AV caRl HeNRIk PalMéR<br />
Skillnaden mellan de båda siffrorna är<br />
kolossal – 1,5 procent eller 25 procent. På<br />
Sverigenivå handlar det om ett par miljoner<br />
hektar. Vad är då sanningen?<br />
Jo, faktum är att båda siffrorna är riktiga. Vilken<br />
man väljer att redovisa beror på vad man räknar in.<br />
Det hänger också samman med två grundläggande<br />
frågor: Vad är skog och vad är skydd?<br />
Se därför den här artikeln som ett resonemang<br />
kring siffror hämtade från Skogsstyrelsens officiella<br />
statistik. Förhoppningsvis kan det bidra till ökad<br />
klarhet om varför det förekommer så många – och<br />
helt olika – siffror i debatten om andelen skyddad<br />
skog i Sverige.<br />
Från 1,5 till 25 procent i fyra steg<br />
grundnivån. Den lägsta siffran – 1,5 procent – får<br />
vi om vi enbart räknar formellt skyddad, produktiv<br />
skog nedan den fjällnära gränsen. Det handlar<br />
alltså om skog som finns i naturreservat och nationalparker,<br />
åtnjuter biotopskydd eller är skyddad<br />
genom naturvårdsavtal.<br />
Med dessa snäva definitioner är 334 000 hektar<br />
skog skyddad i Sverige enligt Skogsstyrelsens statistik,<br />
och det blir bara 1,5 procent.<br />
Steg 1. Det kan knappast anses orimligt att också<br />
räkna med den formellt skyddade skogen ovanför<br />
gränsen för fjällnära skog. Dels är det ju skog,<br />
dels är den skyddad. Här finns det stora arealer,<br />
närmare bestämt 393 000 hektar produktiv skog.<br />
Då är vi uppe i totalt 727 000 hektar, vilket är 3,2<br />
procent skyddad produktiv skog.<br />
Steg 2. Siffran för skyddad skog på grundnivån<br />
gäller för 2008. Men nu är det 2010 och då bör vi<br />
förstås lägga till också de senaste båda årens ännu<br />
inte helt genomförda avsättningar, som är ganska<br />
stora. Det är framförallt ett antal affärer med de<br />
statliga skogsägarna Fastighetsverket och Sveaskog<br />
som påverkar statistiken. Det handlar om kanske<br />
200 000 hektar till som nu är på väg att skyddas<br />
som naturreservat. Då kommer vi upp till 927 000<br />
hektar – det är 4 procent av Sveriges produktiva<br />
skogsmark.<br />
Steg 3. Nu lägger vi till den frivilligt sparade<br />
skogen. Skogsbolag och privata skogsägare har<br />
förbundit sig att spara 1 <strong>16</strong>7 000 hektar skog –<br />
frivilligt och utan ersättning. Det frivilliga sparandet<br />
sker framförallt inom ramen för de två stora<br />
certifieringssystemen FSC och PEFC.<br />
Lägger vi till den frivilligt sparade skogen kommer<br />
vi fram till att det är totalt 2 094 000 hektar<br />
produktiv skogsmark som undantas från skogsbruk.<br />
Andelen skyddad skog i Sverige är därmed<br />
runt 9 procent.<br />
Steg 4. För att kunna göra en rättvisande internationell<br />
jämförelse lägger vi nu också till de skogklädda<br />
impedimenten. I Sverige har vi traditionellt<br />
sagt att en mark måste kunna producera minst en<br />
kubikmeter virke per hektar i genomsnitt för att<br />
klassas som skog – det vill säga produktiv skog.<br />
Med den definitionen finns det ungefär 23,4 miljoner<br />
hektar skog i Sverige.<br />
Men internationellt klassas numera i princip<br />
all skogklädd mark som skog. Med den definitionen<br />
kommer vi upp till 28,4 miljoner hektar skog<br />
i Sverige. Mellanskillnaden, fem miljoner hektar, är<br />
skogklädda impediment. De är enligt skogsvårdslagen<br />
skyddade – skogsägaren får bara ta ut ”enstaka<br />
träd om det inte påverkar naturmiljöns karaktär”.<br />
Summering. Genom att lägga samman de formellt<br />
skyddade reservaten och de skogklädda impedimenten<br />
med de frivilligt skyddade skogarna kommer<br />
vi upp till en total areal skyddad skog på runt<br />
7 100 000 hektar. Det är 25 procent av all skog i<br />
Sverige enligt den internationella definitionen.<br />
Om man skulle vilja kan man addera ytterligare<br />
arealer. I samband med föryngringsavverkningar<br />
lämnas skyddszoner invid sjöar, vattendrag och<br />
myrar samt diverse olika sorters småbiotoper. Enligt<br />
Skogsstyrelsens statistik handlar det om sex procent<br />
av den avverkade volymen som skogsägarna av<br />
naturvårdsskäl inte tillgodogör sig. <strong>Holmen</strong> bedömer<br />
att ungefär fem procent av de avverkade arealerna<br />
på detta sätt lämnas orörda. Vi väljer dock att<br />
inte räkna med denna kategori här, men konstaterar<br />
att den verkliga siffran för skog som inte brukas är<br />
högre än de 25 procent vi nyss räknade oss fram till.<br />
Vilken siffra är då den mest korrekta – alla är ju<br />
enligt sina respektive definitioner sanna? Ja, då kommer<br />
vi till värderingar. Vill vi visa att det är en snedbalans<br />
mellan södra och norra Sverige, kan det finnas<br />
skäl att särredovisa andelen fjällnära skog. Men om<br />
vi ska jämföra oss med andra länder, bör nog den<br />
fjällnära skogen ändå vara med. För sannolikt har<br />
man också i många andra länder en hög andel ”<br />
avlägsen” skog i sin statistik för skyddade arealer.<br />
Vill man berätta ”hur det är i praktiken”, det<br />
vill säga hur stor areal som de facto inte brukas,<br />
ja då väljer man förstås den högsta siffran.<br />
Den andra knäckfrågan är hur vi ska se på de<br />
frivilligt sparade skogarna. Den som vill få staten<br />
att satsa mer pengar på skogsskydd tonar ner deras<br />
Från 1,5 till 25 procent i fyra steg<br />
Formellt skyddad, produktiv skog<br />
nedan gränsen för fjällnära skog.<br />
Nationalparker · Naturreservat<br />
Biotopskydd · Naturvårdsavtal<br />
Totalt 334 000 hektar<br />
grundnivån<br />
Bäst<br />
eller<br />
sämst<br />
i klassen<br />
Inklusive fjällnära skog.<br />
Det finns 393 000 hektar produktiv<br />
skog ovan den fjällnära gränsen.<br />
Totalt 727 000 hektar<br />
steg 1<br />
Inklusive beslutade men ännu<br />
inte genomförda avsättningar.<br />
Ytterligare cirka 200 000 hektar<br />
Totalt 927 000 hektar<br />
Inklusive frivilligt skyddade skogar.<br />
Huvudsakligen avsättningar som görs<br />
inom ramen för certifieringarna enligt<br />
FSC och PEFC.<br />
Totalt 2 094 000 hektar<br />
betydelse och ställer frågor som: ”Hur vet vi<br />
att de är långsiktigt skyddade, skogsägarna<br />
kanske ändrar sig en dag? Har skogsägarna verkligen<br />
sparat sina mest värdefulla skogar?”<br />
Men behöver vi vara så klentrogna? De stora<br />
skogsföretagen kan knappast gå ifrån sina åtaganden<br />
– på vare sig kort eller lång sikt. Då skulle de<br />
inte kunna se sina kunder i ögonen – och det är<br />
definitivt inte bra för företag som vill överleva på<br />
en marknad. Och det är en mycket tydlig trend<br />
idag att kundernas krav på certifierade produkter<br />
hela tiden ökar.<br />
Och vi behöver förmodligen heller inte känna<br />
någon oro för de privata skogsägarnas avsikter.<br />
Andelen utbor, det vill säga skogsägare som inte<br />
bor på sina fastigheter ökar stadigt. Allt färre är<br />
beroende av intäkterna från skogen – och värderar<br />
i ökad grad dess många andra värden, inte<br />
minst naturvärdena.<br />
Impedimenten då? Ja, de är ju relevanta när vi<br />
jämför oss med länder som definierar ”skog” som<br />
”trädbevuxen mark” oavsett om den ger mycket<br />
eller lite virke. Och impedimenten är naturligtvis<br />
också relevanta om de verkligen gynnar den biologiska<br />
mångfalden. Deras betydelse är i dag lite<br />
nedtonad av ekologerna, men gissningsvis skulle<br />
det bli ett ramaskri om vi skulle börja avverka<br />
impedimenten …<br />
Hur ligger vi då till internationellt? Ja, med den<br />
spännvidd som de svenska siffrorna har, så inser<br />
man att frågan i princip är omöjlig att besvara.<br />
För ingenting säger att spännvidden skulle vara<br />
mindre i andra länder. Hur har man definierat<br />
begreppet skog? Vad innebär skyddet? Hur har<br />
man hanterat sina skogar långt från industri och<br />
vägar? Och vad är det man vill skydda?<br />
I många länder, som till exempel Österrike och<br />
Schweiz, handlar det mer om att skogen ska ge<br />
skydd <strong>mot</strong> laviner. I andra länder skyddas skog<br />
för att förhindra att grundvattnet förstörs.<br />
Det förekommer uppgifter om att andelen<br />
skyddad skog i globalt perspektiv skulle vara tolv<br />
procent. Men <strong>mot</strong> bakgrund av de ovan skissade<br />
oklarheterna är det en siffra som måste tas med<br />
inte bara en nypa salt, utan en hel säck. Det finns<br />
ingen entydig internationell statistik på detta<br />
område.<br />
Den som finns spretar och är utomordentligt<br />
svårtolkad. Så frågan om hur vi ligger till internationellt<br />
får tyvärr lämnas obesvarad tills vidare.<br />
Inklusive skogklädda impediment.<br />
I andra länder finns bara en definition för<br />
skog som inbegriper också det vi kallar impediment.<br />
I enlighet med denna norm finns<br />
det 28,4 miljoner hektar skog i Sverige.<br />
Totalt 7 094 000 hektar<br />
steg 2 steg 3 steg 4<br />
1,5% 3,2%<br />
4%<br />
9%<br />
25%<br />
6 SKOG & VIRKE NR 2 · 2010<br />
SKOG & VIRKE NR 2 · 2010 7<br />
Foto: Bo-Göran Backström
Bortom oljan<br />
finns skogen!<br />
Tekniken finns, företagen finns<br />
och investerarna börjar strömma<br />
till. Förgasning och annan bio-<br />
massateknik är på väg att slå<br />
igenom i stor skala. Det är ett<br />
tekniksprång av stora mått och<br />
ett första steg till en helt ny<br />
skogsindustri – eller ska vi kanske<br />
hellre kalla det bioindustri.<br />
AV aNDeRS THORéN<br />
Idéerna om bioraffinaderier och förgasning<br />
av svartlut har funnits i flera år men utvecklingen<br />
har inte riktigt tagit fart. Men plötsligt<br />
händer det. Den tidigare skepsisen i branschen<br />
till dessa nya företeelser är på väg att brytas.<br />
Utan tvekan är något av en islossning på gång.<br />
Inte bara i Sverige, utan också på flera andra<br />
håll i världen, börjar många projekt få vind i<br />
seglen och gå <strong>mot</strong> förverkligande.<br />
Anledningen<br />
är förstås den numera så<br />
välkända; att vi helt enkelt<br />
är tvungna att hitta hållbara<br />
alternativ till oljan. Dels för att<br />
den snart blir orimligt dyr att utvinna,<br />
dels för att den påverkar klimatet negativt.<br />
I Piteå bygger just nu Smurfit Kappa en pilotanläggning<br />
för att tillverka DME genom att förgasa<br />
brukets svartlut. Hundra ton ska tillverkas<br />
per dag och 14 Volvolastbilar kommer under<br />
verkliga förhållanden att testa och verifiera<br />
detta nya klimatsmarta bränsle. Det är i sammanhanget<br />
intressant att notera att Volvo<br />
Lastvagnar ser DME som ett huvudspår för<br />
<strong>framtiden</strong>.<br />
I samma stad bygger SunPine en anläggning för<br />
att tillverka biodiesel av tallolja. I Piteå gör också<br />
Energitekniskt Centrum försök med förgasning<br />
av träpulver. Målet är att kunna tillverka bränslen<br />
och drivmedel av förnybara råvaror. Det är inte<br />
konstigt att världens blickar riktas <strong>mot</strong> Piteå.<br />
Också i Göteborg händer spännande saker.<br />
Om två år ska Göteborgs Energi ta i drift en<br />
anläggning som producerar biogas av skogsavfall.<br />
Och i Värnamo testas vedförgasning för att<br />
framställa syntetisk diesel, DME och metanol.<br />
Men det projekt som överskuggar<br />
det mesta i Sverige,<br />
inom detta område, är den<br />
tremiljarderssatsning som<br />
förbereds i Örnsköldsvik.<br />
Att det tidigare nedläggningshotadesulfitmassabruket<br />
Domsjö Fabriker förvandlats<br />
till ett bioraffinaderi är<br />
i sig en industriell bragd.<br />
Nu väntar nästa steg, en fullstor<br />
anläggning för förgasning av<br />
biomassa. Slutprodukten blir både metanol<br />
(som kan blandas in i vanlig bensin) och DME.<br />
Energimyndigheten har beviljat 500 miljoner<br />
i investeringsstöd, vilket är en klar indikation<br />
på bärkraften i projektet. Starten planeras till<br />
oktober 2013 och anläggningen får kapacitet<br />
att producera 100 000 ton biodrivmedel per år.<br />
arlanda flygplats umgås med riktigt spektakulära<br />
planer. Nyligen presenterades en förstudie<br />
av ett bioraffinaderi tänkt att placeras i närheten<br />
av flygplatsen. Råvaran utgörs av biomassa från<br />
skogen. Studien visar att ”biojetbränslet” är<br />
konkurrenskraftigt redan vid ett oljepris på 70<br />
dollar per fat, alltså ungefär dagens nivå. Vid en<br />
produktion på 50 000 ton per år skulle Arlanda<br />
kunna ersätta så mycket fossilt flygbränsle att<br />
flygplatsen kan klassas som koldioxidneutral,<br />
vilket vore en världsnyhet.<br />
British Airways umgås med liknande, men<br />
betydligt större planer på att tillverka biojetbränsle<br />
vid London City Airport.<br />
I Finland går utvecklingen i samma spår som<br />
i Sverige och man ligger där till och med före.<br />
Till exempel har UPM-Kymmene presenterat en<br />
strategi som omfattar mångmiljardsatsningar på<br />
biodrivmedel. Det handlar om två förgasningsanläggningar<br />
på vardera 300 000 ton per år.<br />
Även Stora Enso är med i matchen. Tillsammans<br />
med oljebolaget Neste har man byggt en<br />
förgasningsanläggning för skogsråvara nära pappersbruket<br />
i Varkaus som ska tillverka biodiesel.<br />
Också i USa finns omfattande utbyggnadsplaner<br />
inom det här området. Just nu förbereder<br />
man inte mindre än 19 avancerade bioraffinaderiprojekt.<br />
Programmet omfattar såväl biobaserade<br />
fordonsbränslen, grön el som andra produkter<br />
från bio-raffinaderier. Restprodukter från såväl<br />
jordbruket som skogsbruket ska användas.<br />
kanadensarna siktar högt. I februari presenterade<br />
branschorganisationen FPCA en rapport, som<br />
drar upp riktlinjerna för hur den kanadensiska<br />
skogsnäringen ska resa sig ur recessionen och bli<br />
en ”tillväxt<strong>mot</strong>or” i bioekonomin. Planen är att<br />
producera bioenergi <strong>mot</strong>svarande behovet hos<br />
2,5 miljoner hushåll.<br />
Inte bara skogsbolag utan också oljebolag,<br />
energibolag, biltillverkare och kemiföretag är<br />
aktiva på den marknad som nu öppnas. Till<br />
exempel har det tyska kemi- och biobränsleföre-<br />
taget Choren under medverkan av Volkswagen<br />
och Daimler uppfört en storskalig demonstrationsanläggning<br />
för produktion av syntetisk<br />
diesel.<br />
Choren är också teknikleverantör till ett<br />
projekt i nordöstra Frankrike, som drivs av<br />
den statliga franska kärnkraftskommissionen.<br />
I den anläggningen ska andra generationens<br />
biobränslen framställas av restprodukter från<br />
jord- och skogsbruk.<br />
chemrec aB, som står för förgasningstekniken<br />
i Piteå och i Domsjöprojektet, har räknat ut att<br />
minst 25 procent av dagens diesel- och bensinkonsumtion<br />
kan ersättas om alla landets massabruk<br />
skulle satsa på svartlutförgasning. Utsläppen<br />
av fossil koldioxid minskar då med sex miljoner<br />
Biometanol – effektivt<br />
fordonsbränsle<br />
Metanol* kan användas som inblandning i<br />
bensin. Idag produceras metanol främst av<br />
naturgas eller stenkol och är då ett fossilt<br />
bränsle. Klimatvänlig ”biometanol” kan framställas<br />
genom förgasning av trä, svartlut eller<br />
annan biomassa. Fördelarna är främst:<br />
Hög energieffektivitet till låg kostnad<br />
Renare avgaser än för bensin, diesel<br />
och etanol<br />
Flexibilitet – metanol kan framställas<br />
av många olika typer av råvaror.<br />
Metanol är aggressivare än bensin, men<br />
bilar med vanliga insprutnings<strong>mot</strong>orer klarar<br />
utan problem inblandning av metanol i bensin<br />
med 10–15 procent. Att metanol är giftigt har<br />
tidigare hämmat metanolanvändningen som<br />
drivmedel. Idag är erfarenheterna emellertid<br />
mycket omfattande och metanolhantering<br />
innebär inga ökade säkerhetsrisker.<br />
* Tidigare framställdes metanol genom torrdestillering<br />
av trä och kallades då träsprit.<br />
Inom en inte allt för avlägsen framtid kan det bli helt naturligt att tanka ”skog” istället för fossil bensin eller diesel.<br />
ton. Detta är förstås bara ett räkneexempel, men det<br />
visar vilka potentialer som finns. De samhällsekonomiska<br />
aspekterna är också högintressanta. Enligt<br />
samma beräkningar skulle DME och/eller metanol<br />
kunna ersätta importerat fordonsbränsle till ett<br />
värde av tio miljarder kronor per år.<br />
Biodrivmedel<br />
DME (dimetyleter). Ett gasolliknande bränsle som kan<br />
framställas genom förgasning av till exempel skogsråvara<br />
eller svartlut. Avsett för modifierade diesel<strong>mot</strong>orer.<br />
Etanol (vanlig alkohol) kan användas som drivmedel<br />
på i princip samma sätt som bensin.<br />
Metanol (träsprit) kan användas i bensin eller diesel<strong>mot</strong>orer.<br />
Dess giftighet har fram till nu gjort fordonsindustrin<br />
tveksam till metanolen.<br />
0 2 000 4 000 6 000 8 000 10 000 <strong>12</strong> 000<br />
8 SKOG & VIRKE NR 2 · 2010<br />
SKOG & VIRKE NR 2 · 2010 9<br />
RME av raps<br />
Etanol av vete<br />
Etanol av skog<br />
Syntetisk diesel av skog<br />
Syntetisk diesel av skog via svartlut<br />
Metanol av skog<br />
Metanol av skog via svartlut<br />
DME av skog via svartlut<br />
För dem som från åskådarplats följt de här diskussionerna<br />
– och inspirerats av visionerna – är<br />
den nya handlingsberedskapen väldigt efterlängtad.<br />
Arenan tycks nu verkligen vara krattad. Mycket<br />
talar för att det snart blir som det sägs i TV-reklamen:<br />
Plötsligt händer det.<br />
Biogas/syntetisk naturgas. Metangas som framställs<br />
från biomassa. Kan användas som fordonsgas<br />
eller som inblandning i fossil naturgas i naturgasnäten.<br />
RME (rapsdiesel) tillverkas av bland annat rapsolja<br />
och metanol. Används i diesel<strong>mot</strong>orer.<br />
Syntesgas erhålls vid förgasning av biomassa och<br />
är utgångspunkt för många olika biodrivmedel.<br />
Syntesgas framställs också av kol och naturgas.<br />
Syntetisk diesel framställs via syntesgas för<br />
vanliga diesel<strong>mot</strong>orer men ger lägre utbyte än DME<br />
och metanol.<br />
Så långt kan man köra på olika biobränslen<br />
Lastfordon, kilometer per hektar/år<br />
Källa: Volvo<br />
Foto: Lars Klingström
Islossning för<br />
skogscertifiering<br />
i Sverige<br />
Tolv år efter det att skogscertifiering<br />
infördes i Sverige ökar nu<br />
både behovet av certifierat virke<br />
och möjligheterna för privata<br />
skogsägare att certifiera sina<br />
skogar. Enklare regler, mindre<br />
administration och ökande insikter<br />
om certifieringens värden<br />
ligger bakom utvecklingen.<br />
AV laRS klINgSTRÖM<br />
Skogscertifiering sågs av många privata<br />
skogsägare med misstänksamma ögon när<br />
de stora bolagen, bland annat <strong>Holmen</strong>, fick<br />
sina första certifikat 1998. ”Varför skulle vi sköta<br />
våra skogar enligt vad en organisation med säte<br />
i Mexiko har bestämt”, var en vanlig åsikt.<br />
Men det var ju inte för att krångla till livet för<br />
skogsägarna som certifieringen infördes. Istället<br />
var det för att konsumenterna skulle kunna välja<br />
papper och träprodukter med ursprung i uthålligt<br />
brukade skogar. I många europeiska länder pågick<br />
vid den här tiden en tuff debatt som till stor del<br />
handlade, och fortfarande handlar, om att skogsbruk<br />
är detsamma som skövling av naturen.<br />
De första tankarna på ett certifieringssystem för<br />
skogsbruk föddes vid FNs stora miljökonferens<br />
i Rio 1992. De resulterade i att systemet Forest<br />
Stewardship Council (FSC) skapades. Dess bärande<br />
idé är att världens skogar ska brukas på ett sätt<br />
som är miljömässigt, socialt och ekonomiskt hållbart.<br />
Alltså att skogsbruk inte får föröda miljön,<br />
inte hota ursprungsbefolkningar och att det måste<br />
ske på ett ekonomiskt uthålligt sätt.<br />
Att de svenska skogsföretagen tidigt hoppade<br />
på certifieringståget hade sin upprinnelse i det<br />
tyska förlaget Springers aktiviteter under hösten<br />
1993. En spektakulär artikel i den inflytelserika<br />
tidningen Der Spiegel med rubriken ”Plünderer<br />
im Norden” satte bollen i rörelse. Någon månad<br />
senare gjorde Springer och tre andra stora<br />
förlag gemensam sak med Greenpeace och krävde<br />
”Kahlschlagfreies Papier” (kalhyggesfritt papper).<br />
Och inte bara för att hyggen var fula, utan för att<br />
skogsbruket ansågs hota skogslevande arter.<br />
Det förvandlade ”skogsmiljö” från en estetisk<br />
fråga som mest drivits av miljögrupper, till en<br />
fråga om biologisk mångfald med stora, internationella<br />
kunder som avsändare.<br />
Det stod snart klart för de nordiska skogsföretagen<br />
att de aldrig med egna resurser skulle kunna<br />
informera sig ur det dilemma som höll på att växa<br />
upp. För hur skulle man kunna lära kontinentala<br />
storstadsbor vad miljöanpassade skogsbruks-<br />
metoder var när dessa inte hade några referenser<br />
till ”skog” överhuvudtaget.<br />
Denna insikt var skogsföretagens drivkraft till<br />
att låta certifiera sina respektive skogsbruk enligt<br />
FSC. Skogscertifiering är alltså inget annat än ett<br />
sätt att kommunicera budskapen om miljöanpassat<br />
skogsbruk till breda grupper av konsumenter.<br />
FScs regelverk var främst anpassat till stora<br />
skogsägare, varför det mer småskogsägarvänliga<br />
systemet PEFC föddes efter några år. Till skillnad<br />
från i FSC har inte miljöorganisationerna något<br />
inflytande över standardens utformning i PEFC.<br />
I övrigt är kraven i båda systemen till sina väsentliga<br />
delar likvärdiga.<br />
Sedan ett antal år är flera av de stora skogsföretagen<br />
certifierade enligt både FSC och PEFC.<br />
Skogsägarrörelsen tog tidigt ställning för PEFC<br />
och erbjuder sedan länge sina medlemmar certifiering<br />
enligt detta system. Nu är dock PEFCs<br />
monopol inom skogsägarrörelsen brutet, sedan<br />
Södra också uppmuntrar till dubbelcertifiering.<br />
Det blir nu också enklare för mindre skogsägare<br />
att kunna certifiera sig. FSC införde den 1 juni nya<br />
regler för certifiering av mindre skogsfastigheter.<br />
De nya reglerna gäller skogsägare i Sverige som<br />
har mindre än 1 000 hektar skog. För de riktigt<br />
små – mindre än 50 och mindre än 20 hektar är<br />
reglerna ännu enklare. Bland annat är det nu färre<br />
krav på dokumentation och kartläggning samt<br />
om samråd.<br />
Extra betalt för<br />
certifierat virke<br />
i södra Sverige<br />
PEFC/05-31-52<br />
PEFC/05-31-52<br />
PEFC/05-31-52<br />
Med det nya sågverket i Braviken ökar<br />
<strong>Holmen</strong>s behov av certifierat grantimmer<br />
mycket kraftigt. Vid Bravikens<br />
pappersbruk ökar samtidigt behovet av<br />
granmassaved på grund av att man där<br />
minskar inblandningen av returpapper.<br />
För att stimulera sydsvenska skogsägare<br />
att låta certifiera sina skogar<br />
har <strong>Holmen</strong> därför infört en premie<br />
på certifierade volymer.<br />
– Med det stadigt ökade behovet<br />
av certifierad råvara är det naturligt<br />
att vi också uppmuntrar dem som<br />
säljer virke till oss att låta certifiera<br />
sina skogar, kommenterar Jan Orke,<br />
marknadschef vid <strong>Holmen</strong> Skog<br />
i Norrköping. Certifieringarna administreras<br />
av <strong>Holmen</strong>, som till dags dato<br />
har 45 000 hektar privatägda skogar<br />
under sitt ”certifieringsparaply”.<br />
Skillnaderna mellan olika länder<br />
och produkter är stora, men<br />
signalerna är otvetydiga: Det blir<br />
allt mer en självklarhet att trävaror,<br />
tryckpapper och kartong ska vara<br />
certifierade enligt FSC eller PEFC.<br />
AV aNDeRS THORéN<br />
Storbritannien är ett av de länder där skogscertifiering<br />
verkligen är en marknadskraft<br />
att räkna med. På marknaden för trä- och<br />
byggnadsvaror slog FSC igenom redan för tio år<br />
sedan. Det var då som gör-det-självkedjan B&Q<br />
introducerade FSC-märkta produkter i nästan<br />
hela sitt sortiment, en satsning som fick många<br />
efterföljare.<br />
– Idag är det ett absolut krav från alla större<br />
trävaruköpare att deras leverantörer ska kunna<br />
erbjuda certifierade trävaror, säger andrew<br />
Nichols, chef för <strong>Holmen</strong> Timber Ltd.<br />
Storföretagens miljöpolicies är en minst lika<br />
stark drivkraft som konsumenternas miljömedvetenhet.<br />
Till exempel har en av <strong>Holmen</strong> Timbers<br />
största kunder, byggvarugrossisten Travis Perkins,<br />
satt som mål att öka andelen certifierade träprodukter<br />
från nuvarande 80 procent till 90 procent<br />
till år 20<strong>11</strong>.<br />
– Vi räknar med att sälja ännu mer certifierade<br />
produkter framöver. Det gäller också det kommande<br />
sortimentet från den nya sågen i Braviken.<br />
Våra kunder utgår från att vi ska kunna leverera<br />
certifierat granvirke, vilket vi naturligtvis kommer<br />
att göra, säger Andrew Nichols.<br />
Storbritannien är också en av de största marknaderna<br />
för miljöcertifierad kartong, såväl från Iggesunds<br />
Bruk i Sverige som från <strong>Holmen</strong>s kartongbruk<br />
i Workington på den engelska västkusten.<br />
– En stor del av den kartong vi säljer här i UK<br />
och Irland används bland annat för konsumentnära<br />
produkter som förpackningar, gratulationskort och<br />
omslag till pocketböcker. Det är produkter som ofta<br />
är märkta med FSC- eller PEFC-logon, säger Matt<br />
campbell, försäljningschef för grafisk kartong vid<br />
Iggesund Paperboard i Storbritannien.<br />
Matt Campbell har förståelse för att mindre<br />
skogsägare i Sverige tycker det är onödigt att lägga<br />
tid och pengar på att få sin verksamhet certifierad,<br />
eftersom Sverige har så högra krav på sitt skogs-<br />
Det är i sådana här miljöer – jättelika byggmarknader och storstäder – i länder där människor<br />
inte har någon referens till ”skog” som certifieringarna gör sin stora nytta.<br />
”Marknaden vill ha certifierat”<br />
bruk. Men från marknadssynpunkt blir det mer<br />
och mer nödvändigt.<br />
– FSC och PEFC har blivit välkända ”varumärken”<br />
och britterna väljer gärna miljömärkta<br />
produkter för att känna att de tar ansvar för miljön.<br />
Därför är det viktigt för oss att kunna erbjuda<br />
produkter vars råvara kommer från ett miljöcertifierat<br />
skogsbruk, säger Matt Campbell.<br />
I Frankrike, liksom i flera andra länder på kontinenten,<br />
är marknadens krav på skogscertifiering<br />
inte lika tydliga som i Storbritannien. Men trenden<br />
är densamma – FSC är mest etablerat men PEFC<br />
vinner successivt terräng. Pocketboksförlagen har<br />
legat först i spåret, men även detaljhandeln har<br />
vuxit fram som stor köpare av certifierat papper<br />
för sina reklamutskick.<br />
– Till exempel använder dagligvarukedjan<br />
Carrefour nu enbart FSC- eller PEFC-certifierat<br />
tryckpapper för sina reklamutskick, alternativt<br />
papper som är tillverkat av hundra procent returpapper,<br />
säger christophe Irion försäljningschef<br />
på <strong>Holmen</strong> Paper i Frankrike.<br />
Han anser att certifieringstrenden är positiv för<br />
skogsnäringens image. Den franska allmänheten<br />
har nämligen förhållandevis svaga kunskaper<br />
om skogsbruket i olika länder och rapporter om<br />
skogsskövling och illegal avverkning på andra håll<br />
i världen smittar av sig på de<br />
svenska produkterna. Många<br />
fransmän är också allmänt<br />
skeptiska till pappersprodukter,<br />
eftersom man tror att tillverkningen<br />
leder till skogsförstörelse<br />
och allvarlig miljöpåverkan.<br />
– Det är en stor utmaning<br />
att förklara att <strong>Holmen</strong>s<br />
skogsbruk är hållbart och<br />
att vår skogsindustri klarar<br />
högt ställda miljökrav. Att<br />
erbjuda skogscertifierade<br />
pappersprodukter är en viktig del i det arbetet,<br />
säger Christophe Irion.<br />
Skogscertifiering<br />
Certifiering innebär att någon garanterar att<br />
en produkt eller tjänst utförs enligt en angiven<br />
standard. För att vara trovärdig måste certifieringen<br />
utfärdas av en tredje part, det vill säga en<br />
opartisk organisation. Det finns flera certifieringssystem<br />
i världen, men de klart dominerande är<br />
FSC eller PEFC.<br />
Internationella certifieringsföretag kontrollerar<br />
i årliga revisioner att standardens krav uppfylls.<br />
<strong>Holmen</strong>, liksom också flera andra skogsföretag,<br />
kontrolleras av SSC, Svensk Skogscertifiering<br />
med verksamhet även i andra länder.<br />
Skogscertifiering i Sverige<br />
Drygt 10,4 miljoner hektar skog är idag certifierade<br />
enligt FSC. Motsvarande siffra för PEFC är<br />
7,9 miljoner hektar.<br />
Sverige är med dessa siffror det mest certifierade<br />
landet i världen. Cirka en fjärdedel av<br />
landets skogar är certifierade enligt antingen ett<br />
eller båda systemen.<br />
10 SKOG & VIRKE NR 2 · 2010<br />
SKOG & VIRKE NR 2 · 2010 <strong>11</strong><br />
SA-Fm/COC-1309 FSC Trademark/Forest<br />
Stewardship Council A.C.<br />
Andrew Nichols,<br />
chef för <strong>Holmen</strong><br />
Timber Ltd.<br />
Matt Campbell<br />
ansvarar för <strong>Holmen</strong>s<br />
försäljning av grafisk<br />
kartong i England.<br />
Christophe Irion<br />
försäljningschef<br />
vid <strong>Holmen</strong> Paper<br />
i Frankrike.<br />
Foto: Lars Klingström
Ny fas i matchen<br />
<strong>mot</strong> plantskogens<br />
värsting<br />
AV laRS klINgSTRÖM<br />
I mer än ett halvt sekel har snytbaggarna<br />
varit ett jätteproblem<br />
för svenska skogsbrukare.<br />
Utan fungerande skydd kan så<br />
mycket som 80 procent av de<br />
nysatta plantorna dödas under<br />
de första åren. När den bortre<br />
horisonten för insekticider nu<br />
närmar sig sätts hoppet till<br />
mekaniska skydd och modi-<br />
fierad skogsskötsel.<br />
Så kan man skydda<br />
skogsplantor <strong>mot</strong><br />
snytbaggar<br />
Det var när trakthyggesbruket återinfördes<br />
på 1950-talet som man samtidigt<br />
dukade borden för dessa, i alla andra<br />
avseenden tämligen oansenliga och fridsamma<br />
insekter. Sedan dess har skogsbrukarna förbannat<br />
snytbaggarna i årtionde efter årtionde.<br />
– Svenskt skogsbruk har provat det ena<br />
skyddet efter det andra under de gångna<br />
femtio åren. Alla har av olika skäl förkastats<br />
eller förbjudits.<br />
Det konstaterar Erik Normark, skogsvårdschef<br />
i <strong>Holmen</strong> och både luttrad och lite<br />
uppgiven över att det varit så svårt att få till<br />
ett fungerande snytbaggeskydd.<br />
Inget år utan en ny ”lösning” på problemet.<br />
Mekaniska skydd i form av plastkragar, plaststrumpor,<br />
klister och vax har testats, befun-<br />
Beläggningsskydd<br />
Conniflex är ett skydd som innebär att plantan<br />
förses med en skyddande beläggning av fina<br />
sandkorn. Snytbaggen orkar inte bita bort<br />
sandkornen och beläggningen är så töjbar att<br />
den inte hindrar plantan från att växa. Conniflex<br />
kräver betydande investeringar i lokaler och<br />
utrustning.<br />
nits lovande – men inte gett avsedd verkan.<br />
Dock ser det nu ut som beläggningsskyddet<br />
Conniflex verkligen kommer att hålla vad det<br />
lovar. Det finns också ett intressant barriärskydd<br />
på gång som <strong>Holmen</strong> nu tittar på med<br />
stort intresse.<br />
Problemet fram till nu har varit att utveckla<br />
mekaniska skydd som håller mer än en<br />
säsong. Väder och vind, inte minst också den<br />
omgivande vegetationen, bidrar till att sänka<br />
skyddens effekter till så låga nivåer att det inte<br />
varit värt pengarna att applicera dem.<br />
Det enda skydd som fungerat och som<br />
också använts vid så gott som alla plantskolor<br />
i Sverige, har varit kemiska preparat. Plantorna<br />
har behandlats med olika typer av så kallade<br />
Barriärskydd<br />
De som finns idag fungerar bra men är svåra,<br />
och därmed dyra, att applicera på plantorna.<br />
Skogforsk utvecklar just nu ett helt nytt koncept<br />
som innebär att skyddet enkelt kan appliceras<br />
i samband med planteringen till låg kostnad.<br />
Detta skydd kan vara tillgängligt under 20<strong>12</strong> och<br />
ses av <strong>Holmen</strong> som ett framtida huvudalternativ.<br />
insekticider. De har haft god effekt, men eftersom<br />
ambitionen i Sverige är att bedriva ett giftfritt<br />
skogsbruk har de så småningom förbjudits. Efter<br />
ett antal förlängda dispenser är det visserligen<br />
fortfarande tillåtet att behandla plantor med<br />
insekticider. Men nu finns en bortre gräns för<br />
den senaste dispensen, vilket sätter press på<br />
skogsbruket att äntligen hitta en lösning.<br />
– Inom <strong>Holmen</strong> har vi tillsammans med Skogforsk<br />
genomfört en stor utredning som resulterat<br />
i en ny strategi för hur vi ska gå till väga, säger<br />
Erik Normark. Strategin skiljer sig för olika<br />
delar av landet. Snytbaggar är ett problem så<br />
gott som överallt, men det är utan tvekan störst<br />
i landets södra och mellersta delar.<br />
– Till stor del sätter vi förhoppningarna till<br />
Ökad kvalitet<br />
i återväxt-<br />
arbetet<br />
Vitala plantor placerade<br />
på optimala planteringspunkter<br />
ökar deras<br />
förmåga att stå e<strong>mot</strong><br />
snytbaggeangrepp.<br />
Skärmställning<br />
En skärmställning med<br />
cirka 150 kvarlämnade träd<br />
per hektar minskar risken<br />
för snytbaggeskador.<br />
Risken för stormskador<br />
och ökade avverkningskostnader<br />
är en betydande<br />
nackdel.<br />
En snytbagges<br />
liv och leverne<br />
<strong>12</strong> SKOG & VIRKE NR 2 · 2010<br />
SKOG & VIRKE NR 2 · 2010 13<br />
Foto: Ulf Risberg/N – Naturfotograferna<br />
Sådd<br />
År 1<br />
Så snart lufttemperaturen nått<br />
över <strong>18</strong> grader på våren flyger snytbaggen<br />
iväg för att hitta en plats<br />
där den kan träffa en partner av det<br />
<strong>mot</strong>satta könet.<br />
Snytbaggarna söker sig till<br />
nyupptagna hyggen där det finns<br />
gott om nydöd ved. Där ägnar de<br />
hela sommaren åt att para sig med<br />
varandra. Honorna lägger förstås<br />
också ägg. De placeras nära<br />
stubbarnas rötter där larverna så<br />
småningom kan hitta sin föda.<br />
När hösten kommer kryper<br />
snytbaggarna ner i förnan där de<br />
övervintrar. Också larverna övervintrar<br />
i marken.<br />
de nya mekaniska skydd som nu är på väg.<br />
Vi satsar också på sedan länge väl beprövade<br />
skogsskötselmetoder som i olika grad bidrar till<br />
minskade snytbaggeskador. I konceptet ingår<br />
också att höja kvaliteten på återväxtarbetet<br />
ytterligare. Bland annat sätter vi fokus på<br />
markberedning och plantering.<br />
Den produktionsutredning som <strong>Holmen</strong> gjorde<br />
för några år sedan visade tydligt att båda dessa<br />
moment har mycket stor betydelse för hur plantorna<br />
etablerar sig. En vital planta som satts i en<br />
bra planteringspunkt växer snabbt ur de dimensioner<br />
(mindre än 10 mm tjock stam) som är<br />
mest attraktiva för snytbaggarna. De klarar därmed<br />
också bättre att stå e<strong>mot</strong> angrepp.<br />
Av samma skäl kommer <strong>Holmen</strong> i södra<br />
Sverige att helt gå över till Starpot <strong>12</strong>0 – marknadens<br />
största täckrotsplanta. Likaledes kommer<br />
man där också att förse alla plantor med mekaniska<br />
barriärskydd samt öka andelen plantering<br />
under skärmträd.<br />
I landets mellersta och norra delar kommer<br />
plantor som sätts i de mest utsatta delarna också<br />
att förses med barriärskydd.<br />
– Vi kommer också att maximera andelen sådd<br />
av tall och contorta på torra och friska marker<br />
och räknar med att fröså cirka 45 procent av<br />
Sådda plantor har högt kådtryck<br />
som avhåller snytbaggar<br />
från att gnaga på dem. Ofta<br />
finns det också flera plantor i<br />
en sådd jämfört med en plantering<br />
vilket gör att tillräckligt<br />
många plantor klarar eventuella<br />
angrepp av snytbaggar.<br />
Hyggesvila<br />
År 2 och 3<br />
De larver som blivit till på<br />
våren kommer fram som färdiga<br />
snytbaggar på sensommaren<br />
året därpå. De som blivit till<br />
senare övervintrar ytterligare<br />
ett år som larver.<br />
Det är de nyfödda snytbaggarna<br />
som är problemet.<br />
De behöver snabbt hitta något<br />
att äta för att kunna flyga iväg till<br />
ett annat hygge för att para sig där.<br />
Har då skogsägaren hunnit sätta nya<br />
plantor i jorden så är det att erbjuda dem<br />
ett dukat bord. Den späda barken på<br />
de nysatta plantorna är smaskens för<br />
en nyfödd snytbagge.<br />
Låter man hygget vila i tre till<br />
fem år minskar risken för snytbaggeskador.<br />
I gengäld ökar<br />
konkurrensen från den övriga<br />
vegetationen mycket kraftigt<br />
vilket försvårar föryngringen.<br />
Inte minst tappar man upp till<br />
fem års virkesproduktion.<br />
årsytan. Sådda plantor har ett större kådtryck än<br />
planterade plantor och är därför bättre rustade att<br />
försvara sig <strong>mot</strong> snytbaggar.<br />
Men det finns också baksidor med de valda<br />
strategierna. Kostnaderna ökar genom ökad<br />
användning av mekaniska skydd och genom större<br />
och dyrare plantor. Dessutom innebär den ökade<br />
andelen sådd sannolikt fler omkulturer.<br />
– I perspektiv av vad vi i gengäld vinner är det<br />
hanterbara problem, avslutar Erik Normark. Utan<br />
fungerande snytbaggeskydd är det i princip omöjligt<br />
att plantera ny skog i stora delar av Sverige.<br />
Fakta/Snytbaggar<br />
Snytbaggen förekommer över hela landet. Den<br />
är allra vanligast i södra Sverige men finns rikligt<br />
också i landets mellersta delar. I norr är den inte<br />
lika vanlig men orsakar stora skador även där.<br />
Larverna lever av nyligen döda barrträdsrötter.<br />
Vuxna snytbaggar äter örter och ris. Späd<br />
barrträdsbark är favoritfödan.<br />
SLU bedömer att snytbaggarna varje år<br />
orsakar skogsbruket skador för flera hundra<br />
miljoner kronor.<br />
Större – eller<br />
mindre – plantor<br />
Plantans storlek har stor betydelse för dess<br />
förmåga att överleva snytbaggegnag. Stora<br />
plantor klarar snytbaggeangrepp bättre än<br />
små. Men det finns också indikationer på att<br />
så kallade miniplantor inte är attraktiva för<br />
snytbaggarna under den period som dessa<br />
är som mest glupska.
Kort om järn och järnframställning<br />
Rödjord, sjö- och myrmalm<br />
Det var vid vår tidräknings början som man upptäckte<br />
att det gick att utvinna järn ur rödjord och grus som<br />
togs upp från bottnen av myrar och sjöar. Järn lakas<br />
hela tiden ut ur berggrunden och sköljs ut i vattendrag<br />
och sjöar där det ansamlas. Järnet tillverkades genom<br />
att man smälte malmhaltig jord eller grus i enkla gropar<br />
med hjälp av ved och blåsbälgar.<br />
Sveriges bortglömda bergslag<br />
ruvar på svar om skogsbruk och naturvård<br />
Säg Bergslagen och de flesta tänker på ett stort och ganska<br />
odefinierat område nordväst om Mälaren. Men det finns också<br />
flera andra bergslagar, bland annat den en gång så betydande<br />
Hällestads bergslag i norra Östergötland. Idag är den nästan<br />
helt bortglömd men ruvar på svar på en del av de frågor om<br />
skogsbruk och naturvård som är så aktuella.<br />
TExT OcH FOTO laRS klINgSTRÖM<br />
TEcKNINGAR JaN-eRIc kaRlSTRÖM<br />
I<br />
Hällestadsskogarna har människor brutit<br />
malm och avverkat skog sedan tidig medeltid.<br />
Här finns traditioner och en dokumentation<br />
som i en så gott som obruten kedja sträcker<br />
sig åtminstone 800 år tillbaka. Här var det tätt<br />
mellan gruvhålen, här fanns det gott om hyttor.<br />
Vintertid låg rökarna från otaliga milor tät i hårt<br />
huggna skogar.<br />
Idag finns nästan inga spår kvar av detta. De<br />
forna gruvhålen är vattenfyllda och det krävs<br />
fackmannakunskaper för att se att här en gång<br />
var ett av Sveriges mest betydande områden för<br />
järnframställning. Skogen som var lika viktig<br />
som malmen för järnframställningen förädlas<br />
sedan länge i traktens sågverk och vid de stora<br />
pappersbruken i Braviken och Skärblacka.<br />
Få svenska skogar har en brukningshistoria<br />
som är längre eller mer väldokumenterad än<br />
den i norra Östergötlands bergslag.<br />
Några av dem som fascinerats av denna<br />
historia är amatörforskaren Jan-Eric Karlström<br />
och fotografen Bo-Göran Backström.<br />
– De här skogarna har utnyttjats mycket<br />
intensivt under många hundra år, säger Bo-Göran<br />
Backström. Ändå finns här områden med mycket<br />
höga naturvärden. Jag kan inte se annat än att<br />
det borde vara en intressant forskningsuppgift<br />
att inventera och dra slutsatser om hur dessa<br />
naturvärden kunnat bevaras eller utvecklas.<br />
– Den äldsta dokumentationen för bergsbruk<br />
här i norra Östergötland dateras till andra halvan<br />
av 1300-talet, säger Jan-Eric Karlström. Det var<br />
den mäktige Bo Jonsson Grip, som då ägde ett<br />
antal hyttor i Hällestad. Av de bevarade akterna<br />
kan man dra slutsatser om att bergsbruket i de<br />
här trakterna då redan pågått sedan <strong>12</strong>00-talet<br />
och sannolikt ännu tidigare.<br />
<strong>Holmen</strong>s skogsvårdschef, Erik Normark, ser<br />
möjligheter att dra lärdom av Hällestadsskogarnas<br />
långa brukningshistoria. Han menar att här<br />
Bergslag<br />
I områden där det fanns malm i berggrunden<br />
gick bönderna samman och bildade en bondebergslag.<br />
Det innebar att man gemensamt bröt<br />
malm och drev en hytta. Men varje bonde ägde<br />
själv sin egen malm, tillverkade eget träkol och<br />
fick också förtjänst av järnet i proportion till hur<br />
mycket råvaror han bidragit med.<br />
Lars Östlund, professor i<br />
skogshistoria, såg möjlig-<br />
heter att forska om det tidiga<br />
<strong>18</strong>00-talets kalhyggesbruk.<br />
kan finnas något av ett facit<br />
på det som idag är en så hett<br />
debatterad naturvårdsfråga<br />
i Sverige: Vad intensivt skogsbruk<br />
under lång tid får för konsekvenser<br />
för skogens biologiska mångfald.<br />
– Vi har idag ambitionen att de arter som hör<br />
skogarna naturligt till ska kunna fortleva i livskraftiga<br />
populationer. Därför både lämnar vi och<br />
skapar sådant som vi vet är viktigt för skogens<br />
mångfald av arter. Men medan planeringshorisonten<br />
för virkesproduktion är 60–100 år så ligger<br />
den för naturvård ibland ett halvt årtusende<br />
fram i tiden. Därför är det viktigt att titta bakåt<br />
och försöka dra lärdomar av historien.<br />
<strong>Holmen</strong> vill därför studera möjligheterna att<br />
lägga ut forskningsuppdrag i Hällestadsskogarna<br />
med denna inriktning och arrangerade därför<br />
en exkursion i området. Deltagare var de båda<br />
SLU-professorerna Lena Gustafsson, naturvårdsbiologi<br />
och Lars Östlund, skogshistoria samt<br />
– Visst vore det intressant att få igång<br />
naturvårdsforskning i de här skogarna,<br />
sade Lena Gustafsson, professor<br />
i naturvårdsbiologi vid SLU.<br />
Gert Magnusson, Riksantikvarieämbetet<br />
och specialist på<br />
järnhanteringens historia.<br />
Färden gick genom det gamla<br />
kärnområdet för bergshantering i<br />
Hällestadsskogarna. Av de forna hyttorna<br />
återstår idag bara mossklädda slagghögar. För<br />
ett otränat öga skulle det vara omöjligt att<br />
identifiera dessa tidiga och en gång så viktiga<br />
industriplatser.<br />
Vid Bagghyttan, som sannolikt lades ned redan<br />
vid början av 1500-talet, hittade Gert Magnusson<br />
omedelbart en ”osmund”, det vill säga en<br />
liten, knytnävsstor och rostig järnklump.<br />
– Osmund var den gängse handelsvaran för<br />
järn innan man så småningom övergick till stångjärn,<br />
berättade han. Alltså är det ingen tvekan om<br />
att man tidigt tillverkade järn här.<br />
Med möda kunde man också urskilja resterna<br />
av vad som en gång varit en damm i den lilla, idag<br />
mycket oansenliga bäcken invid hyttresterna.<br />
Hytta och masugn<br />
Namnen är synonyma och används för den<br />
anläggning där järnmalmen smältes. Processen<br />
gick starkt förenklat till så att malmen först hettades<br />
upp, för att ta bort föroreningar. Därefter<br />
fylldes masugnen med en blandning av malm,<br />
träkol och kalk. Sedan masugnen tänts blåste<br />
man in luft i botten med hjälp av stora bälgar.<br />
Av den höga värmen smälte malmen, järnet<br />
samlades i masugnens botten medan smält<br />
berg flöt som slagg i dess övre del.<br />
Allmänningsskogen i Hällestad var den som<br />
utsattes för den mest hårdhänta behandlingen,<br />
den var ju ”allas”. Idag föreslås den som<br />
reservat och att lämnas för fri utveckling.<br />
Det traditionella bondebergslaget i Hällestad<br />
fick på <strong>16</strong>00-talet konkurrens av det mäktiga<br />
”Cronobruket Finspång” som trängde sig in som<br />
hälftenägare i böndernas gruvor.<br />
Nya gruvor togs upp och det behövdes stora<br />
mängder ved för tillmakningen i dem. Bruket i<br />
Finspång behövde också allt mer träkol, vilket<br />
ytterligare ökade trycket på böndernas allmänningsskogar<br />
i Hällestad.<br />
– De här skogarna var extremt hårt utnyttjade,<br />
säger Bo-Göran Backström. Därför är det intressant<br />
att notera att flera områden nu pekats ut som<br />
skyddsvärda på grund av sina biologiska kvaliteter.<br />
I inventeringsrapportera anges att merparten av<br />
de utpekade områdena måste lämnas för fri utveckling<br />
för att naturvärdena ska bibehållas<br />
och utvecklas.<br />
– Det är nu inte för att vi skulle vara av en annan<br />
uppfattning om de områdenas naturvärden som<br />
vi skulle vilja få igång forskning här, säger Erik<br />
Normark. Men det skulle kunna ge oss viktiga<br />
<strong>Holmen</strong>s skogsvårdschef Erik Normark tror att<br />
skogarna i Hällestad kan innehålla något av ett<br />
facit på vad skogsbruk under lång tid får för<br />
effekter på naturen.<br />
kunskaper och perspektiv på dagens skogsbruk<br />
och dess strävan att förena hög virkesproduktion<br />
med bevarad biologisk mångfald.<br />
Lena Gustafsson, ser också dessa möjligheter.<br />
– Svaren till många av de frågor vi idag ställer<br />
om skogsbrukets effekter på skogsekosystemen<br />
finns i historien. Jag anser att det vore intressant<br />
att tränga på djupet i de här väldokumenterade<br />
skogarna.<br />
Även Lars Östlund anser att Hällestadsskogarna<br />
utan tvekan vore värda en fördjupad studie.<br />
– Sådana här gamla bruksskogar är intressanta<br />
också ur andra aspekter. Här bedrev man ju en<br />
tidig form av kalhyggesbruk redan under första<br />
halvan av <strong>18</strong>00-talet. Det kan finnas möjligheter<br />
att här få en bättre bild av hur de såg ut och vilka<br />
långsiktiga konsekvenser det fått. Frågan är högaktuell<br />
i perspektiv av de ambitioner om så kallat<br />
kontinuitetsskogbruk som nu finns.<br />
Både lena gustafsson och lars Östlund är<br />
således positiva till att gå vidare med forskning<br />
Tackjärn och stångjärn<br />
Det järn som kom ut ur masugnen samlades<br />
upp och göts till tackor. Tackjärnet<br />
innehöll för mycket kolrester för att kunna<br />
smidas. Därför ”färskade” man det genom<br />
att först glödga det och sedan bearbeta<br />
det med en stor vattendriven hammare.<br />
Slutligen delade man ”järnkakan” i mindre<br />
bitar som smiddes samman till en cirka<br />
3,5 meter lång stång. Stångjärn var det<br />
gängse handelsmåttet under lång tid.<br />
14 SKOG & VIRKE NR 2 · 2010<br />
SKOG & VIRKE NR 2 · 2010 15<br />
Osmund<br />
En tidig form av handelsjärn.<br />
En osmund vägde cirka 350<br />
gram och tillverkades från<br />
början av myr- och sjömalm.<br />
Senare utgick man från<br />
tackjärn som efter färskning<br />
höggs i knytnävsstora<br />
bitar. I början av <strong>16</strong>00-talet<br />
övergick man istället till att<br />
tillverka stångjärn.<br />
Bagghyttan. Här tillverkades järn från<br />
tidig medeltid till början av 1500-talet.<br />
Idag krävs tränade ögon för att se<br />
spåren av denna tidiga ”industri”.<br />
– Järnhanteringen i Hällestadsskogarna var om-<br />
fattande ända fram till <strong>18</strong>00-talets början, konstaterade<br />
Gert Magnusson, Riksantikvarieämbetet. Men<br />
sedan hyttorna lagts ned var trycket på skogarna<br />
fortsatt hårt på grund av närheten till Finspång.<br />
i området. Men som vanligt i sådana här sam-<br />
manhang handlar det också om finansiering.<br />
– Konjunkturerna är kanske just nu inte de<br />
mest ideala för att dra igång sådana här forskningsprojekt,<br />
säger Erik Normark. Men från<br />
<strong>Holmen</strong>s sida kommer vi att försöka hålla<br />
grytan kokande. Och de minnen som ruvar<br />
under mossan i Hällestadsskogarna klarar sig<br />
säkert i ytterligare några år innan ambitiösa<br />
forskare kan ta sig uppgiften an.
– Jag är nog lite av en skogsnörd.<br />
Jag gillar verkligen min skog och min<br />
natur. Det säger Johan Hedberg,<br />
skogsägare från Björksjön, inte långt<br />
från Sollefteå i Ångermanland.<br />
Med 4 500 hektar har han handlingsfrihet.<br />
Häromåret förverkligade han<br />
en dröm och brände 80 hektar<br />
skog på egen bekostnad.<br />
TExT OcH FOTO caRl HeNRIk PalMéR<br />
Vi tar det från början: Johans gård med tillhörande<br />
skog ligger längs Björkån, ett biflöde<br />
till Ångermanälven. Virkesförrådet är hela<br />
146 kubikmeter per hektar i genomsnitt. Det är<br />
mycket högt för att vara en så stor skogsfastighet.<br />
Mer vanligt är runt 100 kubikmeter per hektar –<br />
eller lägre. Medelåldern på skogen är också hög,<br />
78 år, och han vill ha en längre omloppstid än<br />
vad som idag ses som normalt.<br />
Johan är en ovanlig skogsägare också på ett<br />
annat sätt: han håller sig med ett eget maskinlag –<br />
en skördare och en skotare.<br />
– Det är inte för att spara pengar, säger han.<br />
Det blir nog till och med lite dyrare så här, men<br />
med egna maskiner kan jag styra arbetet och minimera<br />
skadorna på mark och skog. Mina maskinförare<br />
är jätteduktiga, tillsammans har de 60 års<br />
erfarenhet av skogsarbete.<br />
Maskinlaget arbetar mest med gallring och man<br />
kan snabbt flytta till bärigare skog om mycket regn<br />
eller tjällossning gör markerna mjuka.<br />
På våren, under savningen, går maskinerna<br />
på slutavverkning en kortare period, men sedan<br />
går de tillbaka till gallring igen.<br />
Han har levererat virke till <strong>Holmen</strong>, SCA och<br />
ett sågverk. Priserna vill han inte uttala sig om,<br />
men <strong>Holmen</strong> har den bästa kundvården och riktigt<br />
kunniga köpare, säger han uppskattande.<br />
– De är inte så fyrkantiga och så verkar de ha<br />
roligt på jobbet.<br />
Jag vet inte om han säger det av vänlighet <strong>mot</strong><br />
intervjuaren, som är där på uppdrag av just <strong>Holmen</strong>,<br />
men han ser ut som han menar det.<br />
Man kan säga att Johan Hedberg förkroppsligar<br />
den svenska skogspolitiken, där skogsproduktion<br />
och naturvård är likställda mål.<br />
Skogsproduktionen är definitivt viktig för honom.<br />
Han har gödslat skogen – häromåret gick han över<br />
200 hektar. Han stubbehandlar konsekvent alla<br />
granar vid gallring. Och han har en del contortaföryngringar.<br />
Men naturvården är minst lika viktig – om inte<br />
viktigare. Han hade i flera år tittat på ett berg med<br />
gammal skog, det var runt 80 hektar stort. Han hade<br />
en vision. Han ville bränna skogen och se naturen ta<br />
över. För några år sedan slog han till. Han avverkade<br />
en tredjedel av virkesvolymen – och tände på resten<br />
en riktigt varm och torr dag i augusti 2006.<br />
– Det var ett riktigt pådrag, säger han och ler<br />
drömskt. Vi hade grävt brandgator runt hela området.<br />
Vi var tolv man på plats. Och en helikopter för<br />
säkerhets skull. Det var ett strålande skådespel. Det är<br />
otroliga naturkrafter man släpper loss. Men allt gick<br />
bra, och nu är en ny generation tallskog på väg upp –<br />
alldeles gratis! Dessutom kommer det upp en hel del<br />
asp och sälg inne bland brötena med döda träd. Där<br />
kommer älgen inte åt dem.<br />
För några år sedan var det dags att uppdatera<br />
skogsbruksplanen. Är man skogsnörd så gör man<br />
Johan – en skogsägare som<br />
förverkligar sina drömmar<br />
inte en vanlig plan – nej, då beställer man en laserskanning<br />
av skogen.<br />
Det är det nyaste nya inom skogsuppskattning.<br />
Man flyger över skogen med en laserkanon, som<br />
skickar ut laserpulser – det handlar om fem skott<br />
per kvadratmeter. Laserskotten studsar på mark<br />
och trädkronor och reflexerna registreras i flygplanet.<br />
Med avancerad IT-teknik kan man sedan<br />
i princip identifiera varje enskilt träd på hela<br />
skogsinnehavet – trädslag och höjd, och man<br />
kan även skatta volym och dimensioner.<br />
– Jag har bara haft planen några veckor och<br />
inte hunnit kolla allt än. Men det jag hittills sett<br />
är imponerande, säger han. Och det blev faktiskt<br />
billigare än en traditionell fältinventering.<br />
Men en riktig skogsnörd nöjer sig inte med det.<br />
Nej, Johan beställde samtidigt en egen natur- och<br />
kulturvärdesinventering.<br />
– Det var en av Sveriges absolut bästa inventerare<br />
som gick över min skog. Hans uppdrag var<br />
att spara ”allt som är kul”.<br />
– Inventeringen kostade en del, men nu har jag<br />
ett fantastiskt underlag för min framtida skogsskötsel,<br />
säger han och pekar entusiastiskt på en<br />
utskriven skogskarta. Alla de här vita prickarna<br />
är sådant som inventeraren tyckte var kul.<br />
– Det här är gamla sälgar med lunglav, pekar<br />
han. Här vet jag att det ligger mycket gamla lågor.<br />
Den här kan vara en gammal grund, det ligger ett<br />
torpställe där någonstans. Här är det fångstgropar<br />
och det här är kolbottnar.<br />
Via sin lilla handdator har Johan ”hela tiden” sitt skogsinnehav i fickan. Med 4 500 hektar skog håller han det<br />
egna avverkningslaget sysselsatt året om. Här tillsammans med skotarföraren Mikael Svensson.<br />
Han kan också gå in i datorn och klicka på<br />
alla prickarna. Då kommer det upp en beskrivning<br />
och ett åtgärdsförslag. I skördarens och<br />
skotarens datorer finns samma karta. Allt för<br />
att undvika misstag.<br />
Enligt inventerarens förslag är det ganska<br />
många bestånd som ska sparas. Johan vet inte<br />
riktigt hur stor areal det är.<br />
– Jag vet inte hur jag ska få fram den siffran<br />
ur skogsbruksplanen, säger han och ler. Jag kan<br />
inte den funktionen än. Men min skog är FSC-<br />
certifierad, så det är förstås minst fem procent.<br />
Men jag är säker på att det är mycket mer.<br />
Hans ambition är att följa planen och lämna<br />
ganska stora arealer för fri utveckling.<br />
– Jag är övertygad om att det lönar sig på sikt –<br />
även om jag inte riktigt vet hur. Är man nörd så<br />
är man, säger han och ler.<br />
– Det här är ett roligt område, säger han och<br />
pekar på ett skogsbestånd vid Björkåns utlopp.<br />
Det är en frodig mark med en bred, lövdominerad<br />
ravin som kantas av nipor. Det är gott om död<br />
ved. Idag är det naturvårdsavtal här.<br />
Men det är nu inte någon urskog, om någon<br />
trodde det. Här låg Norrlands första träsliperi.<br />
Det kom igång <strong>18</strong>89 och var en riktig sedelpress.<br />
Men allt försvann med vårfloden 1919. Det hade<br />
varit en snörik vinter och så kom det slagregn på<br />
våren. Hela sliperiet, en ramsåg och en vattenkvarn<br />
rann ut i Ångermanälven.<br />
– På sikt hoppas jag kunna få tid att gå igenom<br />
alla gamla papper om skogen. För det här med<br />
historia blir roligare och roligare, säger han.<br />
Det är väl ett ålderstecken.<br />
– Med det historiska perspektivet förstår jag<br />
också vilken ynnest det är att få förvalta en liten<br />
bit av vår jord en liten stund – ja det handlar ju<br />
inte om mer än en halv livslängd för ett träd.<br />
Jag känner fortfarande stor tacksamhet för varje<br />
gång jag är ute i skogen. Och det är jag ofta.<br />
Johan Hedbergs<br />
skogsfastighet<br />
Det var Johans farmors morfar som byggde upp<br />
fastigheten. Han var norrman och kom till Sverige<br />
<strong>18</strong>65 för att lära sig sköta sågverk. Det gjorde han<br />
så bra att han slutade som ägare av Björkå AB, ett<br />
företag som hade 77 000 hektar skog, plus sågen<br />
i Lugnvik, plus Norrlands första träsliperi.<br />
Bolaget drevs i familjens regi fram till 1974, då<br />
skogen såldes till SCA. Familjen behöll Holms Säteri,<br />
Norrlands enda frälsegods, plus 4 000 hektar skog<br />
som skulle stötta jordbruket. Några år senare såldes<br />
jordbruket. Kvar i bolaget var herrgården och skogen.<br />
– Jag var den enda i släkten som var road av<br />
skogen. Sedan jag utbildat mig till skogstekniker<br />
anställdes jag som skogsförvaltare av familjebolaget<br />
1990, säger Johan.<br />
1995 gjorde man en delning. Bolaget hade då<br />
<strong>16</strong> delägare, i huvudsak kusiner till Johan. Några<br />
släktingar tog över herrgården, några gick ur helt<br />
och Johan köpte skogen.<br />
– Jo, vi är fortfarande sams, säger han. Men det<br />
beror nog på att vi engagerade en duktig affärsjurist.<br />
Senare har han köpt ytterligare nästan 500 hektar<br />
till. Men de äger han privat – det andra är klassat<br />
som bolagsskog.<br />
<strong>16</strong> SKOG & VIRKE NR 2 · 2010<br />
SKOG & VIRKE NR 2 · 2010 17
Dellenriket<br />
– värt en omväg<br />
Få platser i Sverige är vackrare än bygderna runt<br />
Dellensjöarna i Hälsingland. Här finns ett överdåd av<br />
glittrande vatten, uråldriga jordbruksmarker och välhållna<br />
gårdar. Och allt omges av skogar som i blånande höjd-<br />
sträckningar ger relief till det välordnade kulturland-<br />
skapet. Dellenriket är definitivt värt en omväg.<br />
TExT OcH FOTO laRS klINgSTRÖM<br />
De flesta besökare brukar också falla platt för<br />
all grannlåt som naturen och idoga människor<br />
skapat i dessa bygder. Man kan också<br />
tacka den meteorit som slog ned här för så där 90<br />
miljoner år sedan och åstadkom det jättelika hål som<br />
nu är fyllt av de båda Dellensjöarnas vatten.<br />
Bättre förutsättningar för turism finns inte på<br />
många andra platser i landet. Ändå är området<br />
märkvärdigt befriat från det tingeltangel som<br />
annars brukar prägla de orter som utnämns till<br />
”turistmål”. En stilla vårkväll kan man vid sidan<br />
av de vackra vyerna njuta av en tystnad som bara<br />
bryts av de fredliga ljud som avslöjar att jorden<br />
brukas. Över det balsamiskt vackra näset mellan<br />
Sördellen och Norrdelen slingrar vägen i sina<br />
uråldriga kurvor befaren blott av dem som har förmånen<br />
att bo och leva här. Många tackar – andra<br />
förbannar – de svaga broar som hindrar Vägverket<br />
att skylta denna väg som ”turistväg”.<br />
en som insett detta landskaps odiskutabla värden<br />
är Hudiksvallsbon gunnar Dahlberg, tidigare<br />
Sundsvall<br />
Hudiksvall<br />
Söderhamn<br />
chef för Iggesundsbolagets skogliga verksamhet.<br />
Tillsammans med ett gäng likasinnade tog<br />
han för två år sedan initiativet till att skapa det<br />
som idag heter Ekomuseum Dellenriket.<br />
– Det är inte ett vanligt museum med fyra<br />
väggar, utan närmast ett halvt landskap. Vi vill ge<br />
människor chansen att lära sig mer om de bygder<br />
de reser igenom. Man får ut så mycket mer av en<br />
resa om man också får höra vad som döljer sig<br />
bakom det man ser.<br />
Den enkla och ganska suveräna idén med Ekomuseum<br />
Dellenriket är en trippel-CD med åtföljande<br />
karta som man använder som ciceron i sin bil.<br />
– Förra året var något av ett provår, men vi<br />
sålde ändå mer än 500 skivor. Responsen från<br />
användarna har övervägande varit mycket positiv.<br />
Följer man Dellenrikets anvisningar kan man<br />
göra ett 40-tal stopp under den 15 mil långa rundturen.<br />
Man börjar i Delsbo och slutar i Näsviken.<br />
Ska man ta del av allt behöver man två dagar, men<br />
då har man också fått en rejäl lektion i Dellenbyg-<br />
84<br />
Friggesund<br />
Hedvigsfors<br />
Delsbo<br />
Furuberg<br />
Moviken<br />
Norrdellen<br />
Sördellen<br />
84<br />
Näsviken<br />
dens natur- och kulturvärden. Inte minst har<br />
man lärt sig mer om dess spännande historia.<br />
– Vi har stor glädje av Dellenriket, säger Roland<br />
Norin Bjuråkers hembygdsförening och Ingemar<br />
Svensk i Friggesunds byalag. Det är ett sätt för oss<br />
att marknadsföra vår bygd och de många sevärdheter<br />
och upplevelser vi kan erbjuda.<br />
Bjuråkersbygden är präglad av skogs- och järnbruk.<br />
Att ta del av dess historia är fascinerande.<br />
Hur man startade gruvbrytning och byggde masugn<br />
i Österbo och stångjärnshammare i Hedvigsfors<br />
på 1740-talet. Och hur man snart fick lägga<br />
ned gruvan på grund av malmens dåliga kvalitet.<br />
Istället ”importerade” man malm från Roslagen.<br />
– Tänk dig vilken möda det måste ha kostat<br />
att transportera malm så långt på den tiden, säger<br />
Ingemar. Först på skutor till Hudiksvall. Därefter<br />
med hästforor upp till Norrdellen för vidare båttransport<br />
över sjön. Slutligen med hästforor igen<br />
den dryga milen upp till Österbo och Hedvigsfors.<br />
Ingemar Svensk i Friggesund<br />
är en av de många eldsjälar<br />
som håller Ekomuseum<br />
Dellenriket igång. Han har<br />
också fångat utsikten från<br />
Avholmsberget – ett måste för<br />
besökare i de här bygderna.<br />
Det är inte bara naturen i Dellenbygden som är<br />
vacker. De många välhållna gårdarna är en viktig<br />
del av skönhetsupplevelsen.<br />
Och sen skulle järnet så småningom gå samma väg<br />
tillbaka igen. Från gruvbrytning i Roslagen till dess<br />
järnet hade lastats på skutor i Hudiksvall hade det<br />
gått åtskilliga år.<br />
Idag är Hedvigsfors en slumrande idyll. Den<br />
gamla herrgården är upprustad och tjänar som konferensgård<br />
för <strong>Holmen</strong>s verksamhet i Hälsingland. Av<br />
hammaren återstår bara fundamentet, men Hedvigsfors<br />
är en pärla i Dellenriket, väl värd att besöka på<br />
grund av sin historia och den charmiga miljön.<br />
Norr om Hedvigsfors vidtar de stora skogar som<br />
var en minst lika viktig orsak till järnverksamhetens<br />
lokalisering hit som själva malmfyndigheten. Anledningen<br />
till de senare så mödosamma transporterna av<br />
malm från Roslagen var ju att det trots allt var lättare<br />
att flytta malm än virke för träkolstillverkning.<br />
Den lilla ångaren Fortuna<br />
med hemmahamn i Moviken<br />
är äldst i Sverige. Sommar-<br />
tid går den i turisttrafik<br />
Vad inte Elsa Frank i Furuberg vet om livet<br />
i skogsbygderna är inte värt att veta.<br />
I dessa väldiga skogsbygder hade det på <strong>16</strong>00-<br />
talet flyttat in finnar som svedjat marken och på<br />
så sätt skapat sig mark för både odling och kreatursbete.<br />
Med järnhanteringen blev senare skogens klena<br />
träd värdefulla som kolved. Och vid mitten av<br />
<strong>18</strong>00-talet började man också avverka träd i timmerdimensioner<br />
som flottades till sågverken nere vid<br />
kusten. I de glest befolkade skogsbygderna upp <strong>mot</strong><br />
Medelpadsgränsen växte det upp skogsarbetarbyar<br />
lite här och var. Men det var samhällen som likt de<br />
i guldrushens Alaska hade en kort blomstringstid.<br />
När skogsarbetet började mekaniseras på 1960-talet<br />
var deras tid över. Idag håller dessa bygder på att<br />
återgå till sin forna enslighet. Många hus står tomma<br />
större delen av året, bebodda bara under några korta<br />
sommarveckor och så förstås under älgjakten.<br />
Gunnar Dahlberg, tidigare chef för<br />
Iggesunds skogliga verksamhet, tog<br />
initiativet till Ekomuseum Dellenriket.<br />
Movikens masugn är sällsynt välbevarad,<br />
liksom den övriga miljön på platsen.<br />
Hedvigsfors herrgård är en pärla. En gång huserade<br />
här amiralen Arvid Lindman som under en period var<br />
Sveriges statsminister. Idag bedriver <strong>Holmen</strong> representation<br />
för främst utländska kartongkunder här.<br />
Ekomuseum Dellenriket<br />
En intresseförening bestående av ett 30-tal<br />
lokala föreningar och byalag är huvudman för<br />
Ekomuseum Dellenriket.<br />
Den trippel-CD som är museets stomme<br />
informerar om ett 40-tal intressanta platser<br />
under den 15 mil långa rutten.<br />
Information om försäljningsställen och<br />
mycket annat finns på www.dellenriket.se<br />
Men i Furuberg inte långt från Hassela, som är<br />
den nordligaste punkten i Dellenrikets rundtur är<br />
Elsa Frank en livgivande <strong>mot</strong>or i byn.<br />
Furuberg är från början också ett finnhemman,<br />
där Iggesundsbolaget så sent som i slutet av<br />
1940-talet anlade ett litet skogsarbetarsamhälle med<br />
bra bostadshus och en liten skola. Elsa är fjärde generationen<br />
i trakten och har ställt i ordning en liten<br />
utställning i den forna skolan. Hon är ett levande<br />
orakel om livet i dessa gamla finnbygder. Fortfarande<br />
händer det att hon får rycka in i sin tidigare roll<br />
som lärare vid skolan i Friggesund som en mycket<br />
uppskattad lärare i hembygdskunskap.<br />
– Visst är det trist att byn har avfolkats, säger hon.<br />
Men det är ju tidens gång. Här fanns ju just inget<br />
annat än skogen att livnära sig på. De som är bofasta<br />
nu har sina jobb i Hassela eller nere i Delsbo.<br />
– Men välkomna i sommar. Utställningen är<br />
öppen varje dag – liksom mitt lilla kafé. Och jag<br />
delar gärna med mig om det jag vet om livet i den<br />
här bygden.<br />
<strong>18</strong> SKOG & VIRKE NR 2 · 2010<br />
SKOG & VIRKE NR 2 · 2010 19
Produkter<br />
Bravikens Sågverk inriktas på konstruktionsvirke av gran. Det är en produkt<br />
med goda framtidsutsikter. Efterfrågan på konstruktionsvirke bedöms komma<br />
att öka, inte minst på grund av ambitionerna att minska användningen av andra,<br />
klimatnegativa byggnadsmaterial.<br />
En av sågverkets specialiteter blir virke i 6,0 meters längder, vilket förstås kräver<br />
att stockarna kapas i denna längd redan i skogen. Allt virke kommer att torkas till<br />
den fuktkvot som kunden beställer. Merparten av produktionen kommer att förädlas<br />
på plats genom att hållfasthetssorteras, hyvlas och kapas enligt önskemål.<br />
Skandinavien tillsammans med Storbritannien och USA blir de viktigaste<br />
marknaderna.<br />
Stort intresse<br />
för sågverks-<br />
bygget vid<br />
Braviken<br />
Nu har ”reseverksamheten” till<br />
Bravikens Sågverk kommit igång.<br />
Iförda glatt röda hjälmar besåg ett<br />
hundratal inbjudna skogsägare<br />
den gigantiska byggarbetsplatsen<br />
i början av juni. Många tog sig om<br />
hakan och undrade hur detta ska<br />
kunna vara ett fungerande sågverk<br />
om bara ett halvår. Men som<br />
projektledaren Arne Eriksson<br />
försäkrade: ”Allt går enligt plan.”<br />
AV l a R S k l I N g S T R Ö M<br />
FOTO SOFIa aNDeRSSON OcH laRS klINgSTRÖM<br />
Det är en häftig upplevelse att besöka Bravikens<br />
Sågverk idag. Begreppet myllrande<br />
aktivitet täcker bara en liten del av vad det<br />
handlar om. Överallt pågår aktiviteter. Allt berg<br />
är ännu inte bortsprängt och då och då ljuder varningssignaler<br />
och ett dovt muller avslöjar att ännu<br />
en bit av bergknallarna har pulveriserats. Samtidigt<br />
reser sig i svindlande tempo de gigantiska träbyggnaderna.<br />
Det som bara någon månad tidigare såg<br />
ut som ett grekiskt tempel med sina många nakna<br />
träpelare, har fått både paneler och tak. Och redan<br />
innan alla väggar och tak är på plats har monteringen<br />
av maskiner och utrustning påbörjats.<br />
– Jo, det är mycket som ska på plats just nu,<br />
säger Arne Eriksson. Men samtidigt är hela projektteamet<br />
väl sammansvetsat och alla har erfarenhet<br />
av liknande – men inte lika stora – projekt.<br />
Så allt fungerar mycket bra och vi räknar med att<br />
kunna provköra utrustningen under hösten och<br />
gå i produktion vid årsskiftet.<br />
<strong>Holmen</strong> Skog har mött ett enormt intresse från<br />
skogsägarna i området ända sedan planerna på ett<br />
fullstort sågverk i Braviken presenterades för ganska<br />
exakt tre år sedan.<br />
– Därför bestämde vi oss för att stilla en del<br />
av nyfikenheten kring den nya sågen redan nu,<br />
säger Jan Orke, marknadschef vid <strong>Holmen</strong> Skog i<br />
Norrköping. Av naturliga skäl blir det ju lite stökigt<br />
och obekvämt att komma och besöka sågen<br />
på det här stadiet. Men samtidigt är det<br />
Bravikengran<br />
Med Bravikens Sågverk blir <strong>Holmen</strong> den i särklass största<br />
köparen av samtliga gransortiment i denna del av landet. Förutom<br />
grantimmer och granmassaved handlar det också om skogsbränsle.<br />
<strong>Holmen</strong> Skog har därför etablerat det nya sortimentet Bravikengran.<br />
Det har getts ett mycket konkurrenskraftigt pris och goda<br />
betalningsvillkor samtidigt med ett brett urval av tjänster, bland annat<br />
plantor, röjning och skogsbruksplaner.<br />
<strong>Holmen</strong> garanterar att markberedning och plantering sker inom<br />
överenskommen tid och att det handlar om förädlade plantor av<br />
högsta kvalitet.<br />
Peter Bodefalk bor i Norrköping<br />
och har skog i Medevi.<br />
– En jättebra satsning – intressant<br />
och spännande att ta del av bygget<br />
på det här stadiet.<br />
– Mycket spännande besök, ansåg makarna<br />
Marita och PG Larsson från Stjärnorp.<br />
en upplevelse att få ta del av ett sådant här jättebygge<br />
på närhåll.<br />
Jan Orke beklagar att inte alla intresserade<br />
kunde beredas plats vid de visningar som arrangerades.<br />
– Men vi har ännu begränsad kapacitet att ta<br />
e<strong>mot</strong> besökare. När sågverket väl startat kommer<br />
det att bli helt andra möjligheter. Vi räknar med<br />
en intensiv besöksverksamhet nästa vår.<br />
Biokombinatet Braviken<br />
Genom att lokalisera det nya sågverket i omedelbar<br />
anslutning till Bravikens pappersbruk utvecklas de båda<br />
enheterna till ett så kallat biokombinat. Det ger betydande<br />
logistiska fördelar att samla vedflödena till ett och samma<br />
ställe. Samtidigt vinner man miljöfördelar.<br />
Hela granen tas tillvara. Flis från sågverket utnyttjas i<br />
pappersbruket. Bark och sågspån genererar energi.<br />
I <strong>framtiden</strong> är möjligheterna goda att komplettera<br />
med andra verksamheter med gran som bas, till exempel<br />
pellets, fjärrvärme och elenergi.<br />
Bravikens sågverk<br />
Kapacitet vid starten 550 000 m3 trävaror<br />
Kapacitetsmål 750 000 m3 trävaror<br />
Råvarubehov vid starten 1 100 000 m3 fub/år<br />
Råvarubehov på sikt 1 500 000 m3 fub/år<br />
Antal anställda Cirka <strong>11</strong>0<br />
Investering Cirka en miljard kronor<br />
Produktionsstart Årsskiftet 2010/20<strong>11</strong><br />
Redan innan alla väggar kommit<br />
på plats har installationen av<br />
utrustningen vid råsorteringen<br />
kommit en bra bit på väg.<br />
– Bra initiativ att bjuda in till besök redan på det här<br />
stadiet, ansåg Inga-Lill Kaiser (till höger) samt Ing-<br />
Gunn och Anders Johansson från Ljusfallshammar.<br />
Sågverksbygget går raskt och hela det gigantiska området är<br />
ett myller av aktiviteter. Här kommer råsorteringens fasad av<br />
massivträ på plats.<br />
Knut Posse, Sävsebo, Linköping<br />
tillsammans med Gunnar Engdahl,<br />
<strong>Holmen</strong> Skog.<br />
– Intressanta föredrag och roligt<br />
att se sågverket i uppbyggnadsskedet,<br />
tyckte Knut Posse.<br />
20 SKOG & VIRKE NR 2 · 2010<br />
SKOG & VIRKE NR 2 · 2010 21
Äppelodling<br />
på gammalt vis<br />
Runt sjön Åsnen i södra Småland<br />
odlar man fortfarande äpplen<br />
på samma sätt som vid början av<br />
<strong>18</strong>00-talet. Här samsas ängsbruk<br />
med äppelträd och man får på<br />
så sätt dubbel nytta av marken.<br />
Fotografen Lars-Olof Hallberg har<br />
dokumenterat dem som fram till nu<br />
hållit fast vid detta uråldriga brukande.<br />
LAV laRS klINgSTRÖM FOTO laRS-OlOF HallBeRg<br />
ars-Olof Hallberg är uppvuxen med äpplen.<br />
Varje höst skattade familjen äppelträden<br />
på sina läckerheter som försiktigt lades i<br />
korgsängar för vidare befordran upp till vinden.<br />
Där försågs de med skyddande täcken och sen<br />
hade man äpplen för resten av året. Ingen dag<br />
utan ett äpple i skolväskan. Och det bjöds ofta<br />
äppelkräm som mellanmål eller efterrätt.<br />
– I mina hemtrakter var det en självklarhet med<br />
egenodlade äpplen och jag tror att de flesta i min<br />
generation känner igen sig i min beskrivning.<br />
Men så småningom upptäckte han att detta<br />
självklara inte längre var så självklart. Allt färre<br />
tog hand om sina äpplen. De var jobbiga att<br />
plocka och krävde omsorg och kunnande för<br />
att förvara. Och på Konsum fanns det ju äpplen<br />
att köpa året om.<br />
”Inga äpplen är så goda<br />
som dem som odlats på<br />
detta kärleksfulla sätt.”<br />
– Under min livstid har Sverige genomgått en<br />
enorm förändring. Det sker smygande och man<br />
ser det inte förrän man fått perspektiv – och då är<br />
det ofta för sent. Eller i elfte timmen. Så var det<br />
med äppelodlingarna för min del. Jag noterade<br />
att många äppelträd försvann i trädgårdarna och<br />
i landskapet.<br />
Det var sedan lars-Olof insett denna förändring<br />
som han fick korn på äppelodlarna vid Åsnen, de<br />
som fortfarande höll de gamla traditionerna vid liv.<br />
– Här står äppelträden på ängar istället för i<br />
raka led på naken jord. ”Ängsfruktodling” är den<br />
officiella benämningen och det finns idag inte<br />
många som håller fast vid denna urgamla odlingsform.<br />
Utom här i trakten av Urshult. Men de blir<br />
färre för varje år som går.<br />
En ängsfruktodling sköts för att den både ska<br />
ge rikligt med hö, betesmark och gott om goda<br />
äpplen. När de här odlingarna anlades var det<br />
ingen i de här trakterna som hade råd att skaffa<br />
sig förädlade äppelträd. Istället utgick man från<br />
vildaplar som man ympade kvistar av välsmakande<br />
äppelsorter på.<br />
– Eftersom ju ängarna också betades av kor<br />
var det viktigt att ympa kvistarna över deras<br />
räckvidd. Kor är ju väldigt förtjusta i både äpplen<br />
och trädens späda kvistar. Därför ser ängsäppelträden<br />
annorlunda ut och det krävs alltid stege<br />
när man skördar frukten.<br />
annars skiljer sig inte principerna för hur<br />
äppelängarna sköts jämfört med traditionellt<br />
ängsbruk. Örter och gräs får växa upp och gå<br />
i blom under försommaren. I mitten av juli slår<br />
man ängen och låter sedan höet ligga och fröa<br />
Lars-Olof Hallberg<br />
har följt äppel-<br />
odlarna i Urshult<br />
i tjugo år.<br />
Per-Anders Almén är en av de få yngre odlarna<br />
som håller kvar de gamla traditionerna.<br />
– Förtjänsten är skral men man får i gengäld<br />
mycket annat igen, säger han.<br />
av sig någon vecka innan det räfsas samman<br />
och hässjas. Därefter är det dags att släppa in<br />
korna som betar det som kommer upp efter<br />
slåttern.<br />
– Det är oerhört viktigt för ängens örter att<br />
höet tas bort, säger Lars-Olof. Om det skulle<br />
lämnas tillför det så mycket näring att de<br />
karaktäristiska ängsörterna skulle försvinna.<br />
En förutsättning för ängsbruk är att marken<br />
är mager. Allt för mycket kväve slår ut örterna.<br />
Lars-Olof Hallberg började dokumentera<br />
äppelodlarna runt Åsnen för mer än tjugo år<br />
sedan. Han lärde känna ett antal småbönder<br />
som envist höll fast vid det traditionella sättet<br />
att dubbelbruka ängarna. Men de flesta var<br />
gamla och många har fallit ifrån under åren.<br />
Trots att Länsstyrelsen stimulerar odling<br />
enligt dessa principer har leden av odlare<br />
glesnat. Idag är många ängsäppelodlingar<br />
på väg att växa igen.<br />
Men det finns ett undantag, och han heter<br />
Per-Anders Almén och är uppväxt på gården<br />
Ellenäs där det ”alltid” funnits äppelträd på<br />
slåtterängarna.<br />
– Jag vill nog försöka fortsätta med äppelodlandet,<br />
säger han. Det är visserligen ofantligt<br />
mycket arbete, men man får också mycket<br />
tillbaka. Inte minst i form av gemenskap med<br />
den övriga familjen.<br />
När hans mamma Barbro dog försökte han<br />
sälja Ellenäsa udde, där ängen med äppelträden<br />
ligger, till Länsstyrelsen. Men de var inte<br />
intresserade så då blev det att han fortsatte.<br />
– Och idag är jag glad att det blev så.<br />
Förtjänsten är visserligen skral – och vissa år<br />
obefintlig – men man kan inte bara lägga ned<br />
det som funnits i släkten så länge, ända sedan<br />
morfars fars tid.<br />
– Det är jätteroligt att det åtminstone finns<br />
någon som vill fortsätta med detta traditionella<br />
odlande, säger Lars-Olof Hallberg. Inte<br />
minst för att vi då får en smakreferens till alla<br />
de intensivodlade äpplen som översvämmar<br />
butikerna. Inga äpplen är så goda som dem<br />
som odlats på detta kärleksfulla sätt och skördats<br />
vid precis rätt tidpunkt.<br />
Att ympa äppelträd<br />
Inte långt från de fruktade vattnen<br />
vid Goda Hoppsudden anlade<br />
holländarna en handelsstation <strong>16</strong>52.<br />
Det finns många sätt att ympa nya kvistar på ett äppelträd och på så<br />
sätt förnya det. Barkympning som beskrivs här är en traditionell metod<br />
som i generationer tillämpats av odlarna i den här delen av Småland.<br />
Rätt utförd ger den alltid bra resultat.<br />
Du behöver: Kniv, sekatör, såg, bast, ympvax och<br />
förstås ympkvistar.<br />
1. Ympkvistarna tar man på vintern när man normalt<br />
beskär äppelträden. De ska vara raka och så där<br />
30 cm långa. Bunta ihop dem och förvara dem svalt<br />
i sandblandad jord tills det är dags att använda dem.<br />
2. Välj ut de grenar du vill förnya på ditt äppelträd.<br />
Såga av dem där de är så där cirka 5 cm tjocka.<br />
3. Gör ett cirka 5 cm långt snitt i barken nedåt<br />
från det avsågade stället.<br />
4. Skär till ympkvisten diagonalt. Snittytan ska<br />
vara lika lång som det uppskurna skäret i grenen.<br />
Äppelkungar<br />
Skog&Virke har tre ex av Lars-Olof Hallbergs<br />
bok Äppelkungar som vi lottar ut bland läsarna.<br />
Skicka in namn och adress till:<br />
lotta.gunnarsson@holmenskog.com<br />
eller per vykort till<br />
<strong>Holmen</strong> Skog, Lotta Gunnarsson,<br />
601 88 Norrköping.<br />
Ange ”Äppelkungar”.<br />
5. Lyft försiktigt upp barken på båda sidor om<br />
snittet i grenen och stick in ympkvisten. Låt några<br />
millimeter av snittytan sticka upp ovan sågskäret.<br />
6. Bind om bast och dra åt hårt. Täck noga med<br />
ympvax. Det får inte komma in någon luft i skäret,<br />
då torkar kvisten och dör.<br />
7. Klipp till sist av ympkvisten med sekatören<br />
till cirka 10 cm längd. Det ska vara minst tre ”ögon”<br />
kvar på den.<br />
Har man gjort de här momenten noggrant så<br />
kommer ympkvisten snart att ”tända”, som det<br />
heter i Urshult och börja växa på sin nya plats.<br />
22 SKOG & VIRKE NR 2 · 2010<br />
SKOG & VIRKE NR 2 · 2010 23
i naturen<br />
tExt oCH Foto: eDVIN NIlSSON<br />
Björnfilmning<br />
med förhinder<br />
Sommaren 1961 stiftade jag bekantskap med den legendariske<br />
vildmarksfilmaren Per-Åke Blidegård, som tillsammans med den lika<br />
legendariske TV-producenten Erik Forsgren, var i Sarek och Padjelanta<br />
för att spela in en film för SVT. De såg mig som både Sarek- och<br />
rovdjurskunnig och ville att jag skulle hjälpa dem med att komma<br />
i kontakt med framför allt de stora rovdjuren.<br />
Domänverket som på den tiden ansvarade<br />
för skötseln av nationalparkerna var även<br />
min arbetsgivare och när de var välvilliga<br />
till projektet var det ett lätt beslut för mig. Därmed<br />
började ett mycket givande samarbete med<br />
Per-Åke, inte endast vid denna inspelning. Under<br />
många år därefter kamperade vi ihop vid flera av<br />
TV-Luleås vildmarksproduktioner.<br />
Som ett resultat av vårt samarbete visades till<br />
exempel för första gången i svensk TV, inspelningar<br />
av björn och järv i sina naturliga miljöer<br />
i Sverige. Jag blev mycket inspirerad av samarbetet<br />
med Per-Åke och började fundera på att själv filma<br />
när tillfälle gavs – vilket inte dröjde så länge.<br />
ett år efter den första filminspelningen, blev<br />
jag uppringd av en jägmästare på ett angränsande<br />
revir. Han berättade att han tillsammans med<br />
kronojägare Robert Grundström just kommit hem<br />
från ett björnmöte de varit med om vid en björndödad<br />
älgtjur. Det lät mycket intressant. Robert<br />
beskrev det som, att det av spåren att döma varit<br />
en giganternas kamp. Självklart måste jag själv<br />
till platsen för att filma, björnen skulle ju kanske<br />
komma tillbaka.<br />
Älgtjuren, en niotaggare, hade av spåren att<br />
döma, först attackerats på en skogsbilväg cirka<br />
200 meter från den plats där den slutligen stupade.<br />
Hela sträckan från bilvägen ner till kadavret hade<br />
älgtjuren stapplat, bredbent och tungt med björnen<br />
bitvis släpande bredvid sig.<br />
Av spåren att döma hade björnen hållit sig fast<br />
i älgen med tänder och framfötternas klor medan<br />
han försökt bromsa eller slita omkull älgen genom<br />
att spjärna med bakfötterna i marken.<br />
Det var i en sådan här uråldrig<br />
tall vi tillbringade en lång, kall<br />
och mycket obekväm natt vid<br />
älgkadavret.<br />
korta sträckor fanns inga björnspår alls vid<br />
sidan av älgspåren, vilket vi tydde till att björnen<br />
tagit sig upp på älgens rygg och ridit på denne<br />
kortare sträckor. En dödsritt som man bara kan<br />
drömma om att någon gång få vara åsyna vittne<br />
till. Kring platsen där älgen slutligen stupat var det<br />
mycket blod, älghår, björnspår och flera nedbrutna<br />
småträd.<br />
Det hade verkligen varit en giganternas kamp.<br />
Här kanske det fanns en möjlighet att filma björn.<br />
När jag frågade Robert om han ville vara med och<br />
vakta vid älgkadavret kommande natt, var han<br />
genast med på noterna.<br />
Så snart vi kommit tillbaka till Jokkmokk kontaktade<br />
jag Per-Åke i Luleå och bad honom sända<br />
upp en filmkamera. När jag väl fått den, for Robert<br />
och jag tillbaka till älgslaktsplatsen.<br />
Redan vid vårt första besök hade vi sett ut en<br />
lämplig tall cirka trettio meter från älgkroppen,<br />
där vi bestämt oss för att invänta björnbesöket<br />
som vi hoppades på. Cirka fem meter ovanför<br />
marken fanns några grova kvistar där vi bedömde<br />
att vi skulle klara av att sitta och vakta. Det var<br />
inte för att vi var björnrädda som vi ville komma<br />
upp ovan marken, utan för att få bättre insyn<br />
över den risiga och tuviga marken, samt kanske<br />
viktigast, för att minska vittringen från oss själva<br />
så mycket som möjligt.<br />
För att vi inte skulle ramla ner om vi slumrade<br />
till under natten, knöt vi fast oss med rep. Det var<br />
sen höst och långa mörka nätter, varför det blev<br />
en lång och mycket obekväm väntan. Vid halv<br />
femtiden hade det dock blivit så pass ljust att<br />
vi skulle kunna se om något djur var vid åteln.<br />
Däre<strong>mot</strong> var det fortfarande för mörkt för att<br />
filma. Så ledbrutna som vi var och så jobbigt som<br />
det var att hålla sig kvar i trädet, hade vi inga<br />
problem med att hålla oss vakna. Problemet var<br />
istället att den jobbiga sittställningen gjorde att<br />
det började värka i hela kroppen.<br />
allt var tyst och stilla. Just när jag konstaterade<br />
att ljuset nödtorftigt räckte för filmning, hörde vid<br />
ljudet av en bil som närmade sig på skogsvägen.<br />
Måtte den fara förbi, tänkte jag. Men inte! Precis<br />
ovanför den plats där älgkroppen låg stannade<br />
bilen och ut kom tre personer. En medelålders man,<br />
en rundnätt kvinna samt en tonårspojke.<br />
Sakta, sakta och kanske lite smårädda avancerade<br />
de ner <strong>mot</strong> älgkadavret. Jag blev enormt<br />
besviken, varför skulle de komma just nu när det<br />
började bli som mest spännande. Men jag hade<br />
ingen ensamrätt till platsen så det var bara att finna<br />
sig i läget. Vad kunde jag göra? Även om jag inte<br />
hade anledning att vara arg på dem, kunde jag till<br />
slut inte behärska mig utan gav utlopp åt all min<br />
besvikelse i ett vrål som skulle ha gjort vilken<br />
björn som helst avundsjuk.<br />
Reaktionen hos de tre personerna skrämde<br />
mig nästan. Full fart tillbaka <strong>mot</strong> bilen, pojken<br />
först, därefter den äldre mannen och sist kvinnan<br />
som av allt att döma hade det mycket jobbigt.<br />
Det var <strong>mot</strong>lut och mjuk mossa och jag blev rädd<br />
att någon skulle få hjärtinfarkt. Men de kom<br />
lyckligen till bilen, full fart in och därefter rivstart<br />
från den skrämmande platsen.<br />
en tid senare fick jag höra av bekanta till dem<br />
som skrämdes, att de varit med om en förfärlig<br />
händelse vid älgkadavret och blivit jagade av en<br />
vrålande björn.<br />
Passerade hallon och en frisk sorbet gör rabarberpajen till en elegant dessert.<br />
Rabarberpaj<br />
med italiensk maräng<br />
Det är sommar. Grillsäsongen står i sin fullaste blom och ingen vare sig<br />
längtar efter eller förväntar sig avancerad matlagning. Men varför inte<br />
överraska dina gäster med en supergod rabarberpaj efter grillmaten.<br />
Rabarberpaj ingår väl i standardrepertoaren<br />
hos den som är så där lite lagom kompetent<br />
i köket. Jo, jag vet, men kanske inte i den<br />
skepnad jag föreslår denna gång. Italiensk maräng<br />
skiljer sig från traditionell maräng genom att den<br />
är krämig och bara ska få färg på ytan i ugnen eller<br />
med hjälp av en brännare. Och så är den så god!<br />
Att avsluta en måltid med något sötaktigt lär<br />
vara något som vi lärt av fransmännen. Den som<br />
besökt detta charmiga land vet att man där inte ser<br />
en måltid som fullkomlig om den inte består av fyra<br />
komponenter. Förrätten är ofta grön, därpå huvudrätt<br />
med kött eller fisk följd av den närmast obligatoriska<br />
osten. Avslutningen är alltid söt, ibland bara<br />
frukt men hellre något ”tillagat”, creme caramel eller<br />
en tarte med säsongens bär – inte olik den rabarberpaj<br />
vi ska åstadkomma denna gång.<br />
kostoraklet Fredrik Pauluns förklaring till det<br />
sötsug de flesta människor känner efter en måltid<br />
är att det har med blodsockerfall att göra. Äter man<br />
snabba kolhydrater sjunker halten av glukos i blodet.<br />
Kroppen reagerar och vi känner ett behov av att korrigera<br />
blodsockerhalten – genom att äta något sött.<br />
Förklaringen låter rimlig, men jag nöjer mig med<br />
att konstatera att en söt dessert efter en god måltid<br />
utan tvekan bidrar till att höja välbefinnandet.<br />
Rabarbern ser vi idag som något ursvenskt. Men<br />
faktum är att det var först på <strong>18</strong>00-talet som vi<br />
på allvar började använda den. De första rabarberstjälkarna<br />
av denna, ursprungligen ostasiatiska<br />
medicinalväxt, stack upp ur den svenska myllan på<br />
<strong>16</strong>00-talet. Men det var få som åt den. Inte förrän<br />
välståndsökningen gjorde att svenskarna fick råd att<br />
använda socker upptäckte man på allvar rabarberns<br />
kvaliteter.<br />
För det kan vi ju vara överens om, att utan socker<br />
är rabarber näst intill oätlig på grund av sin bittra<br />
syrlighet. Inte minst också på grund av mängden<br />
oxalsyra. Denna gör att små barn och personer med<br />
anlag för njursten bara bör njuta små mängder av<br />
de läckra stjälkarna.<br />
Slutligen, förklaringen till uttrycket ”lägga rabarber<br />
på”, i meningen att någon ”snott eller lagt beslag på”<br />
något tillhörigt någon annan. Det lär vara en folklig<br />
felcitering av det byråkratiska ”lägga embargo på”.<br />
Nog nu med rabarberfilosoferande och över till<br />
tillagningen av denna rabarberpaj som har sina rötter<br />
i Italien – också det ett matland av rang.<br />
Trevlig sommar!<br />
skog och<br />
mat<br />
24 SKOG & VIRKE NR 2 · 2010<br />
SKOG & VIRKE NR 2 · 2010 25<br />
Foto: Lars Klingström<br />
Gör så här:<br />
Stig Holm<br />
Det här behövs för 4 personer:<br />
Smuldeg/PAjdeg<br />
4 dl vetemjöl<br />
1 dl strösocker<br />
1 ½ tesked bakpulver<br />
100 g smör<br />
1 ägg<br />
Fyllning:<br />
4–5 rabarberstjälkar<br />
2 msk strösocker<br />
2 msk potatismjöl<br />
100 g mandelmassa<br />
1 klick smör till formen<br />
itAlienSk mAräng<br />
1 ¼ dl strösocker<br />
½ dl vatten<br />
1 msk strösocker<br />
3 äggvitor<br />
1 tsk citronsaft<br />
1 dl flagad sötmandel<br />
Italiensk maräng<br />
1. Koka socker och vatten.<br />
2. Låt sockerlagen svalna något.<br />
3. Tillsätt äggvitorna, ytterligare 1 msk<br />
socker samt citronsaft. Vispa med elvisp<br />
på maximal effekt i 3 minuter. Sänk<br />
effekten och fortsätt vispa tills marängen<br />
svalnat.<br />
Paj och fyllning<br />
1. Sätt ugnen på 200 grader.<br />
2. Mixa mjöl, socker och bakpulver.<br />
3. Tillsätt smör, skuret i bitar, samt ägget<br />
och kör snabbt ihop en deg.<br />
4. Forma degen fyrkantig i plastpåse och<br />
låt den ligga i kylen någon timme.<br />
5. Skala och ansa rabarberstjälkarna.<br />
Skär dem i centimeterbreda bitar.<br />
6. Blanda ihop rabarbern med potatismjölet<br />
(för att det inte skall bli så blött).<br />
7. Smörj en eldfast form med smör. Hyvla<br />
degen med osthyvel och täck formens<br />
botten. Spara en tredjedel av degen.<br />
8. Lägg i rabarbern, sockra och täck med<br />
hyvlad mandelmassa. Hyvla sedan över<br />
resterande pajdeg.<br />
9. Grädda pajen i cirka 20 minuter och<br />
låt svalna.<br />
10. Stryk eller spritsa ut marängen. Strössla<br />
över flagad mandel och ge den färg under<br />
grillelementet i ugnen några sekunder.
Var det<br />
bättre<br />
förr?<br />
Ungskogen har kommit<br />
en bra bit på väg<br />
där jag var med om<br />
att sätta plant sommaren<br />
1945. Jämför<br />
stubben i förgrunden.<br />
Vem påstår att skog växer långsamt?<br />
Från värmlänningen Arne C Johansson kommer följande minnen från<br />
en skogsplantering 1945 och hur den skogen därefter har utvecklats.<br />
Imars 1943 härjade en svår storm i Värmland.<br />
Stora arealer skog totalfälldes. Jag minns<br />
stormdagen mycket väl. Under dagens sista<br />
lektionstimmar märkte vi att det blåste väldigt<br />
kraftigt. Men vi kunde inte då ana vad stormen<br />
ställt till med. Inte förrän vi på hemvägen skulle<br />
passera genom ett skogsområde såg vi vad som<br />
hänt. Inne i skogen möttes vi av en förödelse<br />
utan like. Träden låg huller om buller i stora<br />
brötar och runt omkring oss föll nya träd. Det<br />
var ett under att vi kom igenom skogen med<br />
livet i behåll.<br />
Ett av de områden, som totalförstördes kallades<br />
Gathaget och låg på Mölnbacka Trysils<br />
marker. Den stormfällda skogen upparbetades<br />
med hjälp av värnpliktiga av årsklass 1943 som<br />
kommenderades ut i skogsarbete för att klara<br />
landets försörjning av vedbränsle under rådande<br />
kristid.<br />
Två år senare planterades ny skog. Området<br />
låg inom den bördiga skogsmark i Värmland,<br />
som är påverkad av grönstenen Hyperit, varför<br />
gran är det naturliga trädslaget. Hygget sluttade<br />
svagt <strong>mot</strong> väster ner <strong>mot</strong> sjön Lusten, som är en<br />
del av Klarälven. Där Lusten gick ihop med älven<br />
låg en plats som hette Lustnäs, ett skiljeställe<br />
där allt flottgods på älven sorterades.<br />
Planteringen påbörjades i maj 1945. Den tillgick<br />
så att ett antal vuxna skogsarbetare hackade<br />
markberedningsfläckar med så kallade pikhackor.<br />
Jag minns dem allihop. Det intressanta var, att<br />
en del gick under förnamn medan andra under<br />
efternamn, men alla följt av gårdsnamnet. Där<br />
fanns Ernst i Rösberget, John i Borgvik, Fransson<br />
i Bygget, Lundell i Halmstad, Helge i Karsbol,<br />
Gösta i Arbetsbråten, Haglund i Jonsbol och<br />
Gustav i Bergsåsen.<br />
Sen svarade kvinnor och vi skolpojkar för<br />
själva planteringen. Vi namngavs på samma<br />
sätt; Hanna i Bernhus, Anna-Lisa i Uved, Arne<br />
i Nordsjötorp, Åke i Perstorp, Sune i Valsbyggningen,<br />
Tore på Övre Hammaren och Bernt i<br />
Åsen. Dessutom jobbade en yngling, som hette<br />
Göte i Jonsbol med att gräva fram och komplettera<br />
vissa planteringsgropar med fylljord där<br />
detta behövdes.<br />
Det var brukligt att vi skolpojkar fick ledigt<br />
från skolan en vecka varje vår för att delta i<br />
skogsplantering, så ock nu. Vi satte fyraåriga<br />
granplantor från bolagets egen plantskola i Mölnbacka.<br />
Arbetet började klockan sju på morgonen<br />
och pågick till halv sex på kvällen med sammanlagt<br />
en och en halv timmes raster, det vill säga en<br />
arbetsdag på nio timmar. Lönen för oss skolpojkar<br />
var 45 öre i timmen.<br />
På rasterna drogs det ofta fräckisar. ”Gubbarna”<br />
bidrog också med egna amorösa bedrifter i unga år.<br />
Vi skolpojkar spetsade öronen och sög i oss av allt<br />
detta, medan kvinnorna tittade bort och försökte se<br />
besvärade ut. Vi fick sålunda en viss sexualundervisning,<br />
om än inte så väl pedagogiskt utformad.<br />
I skolan var detta ämne fortfarande tabu.<br />
Stormhygget var på cirka tio hektar, varför<br />
planteringen tog rätt lång tid att fullgöra. Att det<br />
var i början av maj månad minns jag särskilt väl,<br />
ty den 8 maj fick vi besök på eftermiddagen av en<br />
yngling som hette Bror Olsson i Rosendal. Han<br />
kom hoppande på kryckor då han fått ena benet<br />
avsparkat vid en fotbollsmatch. Men det han<br />
hade en viktig nyhet med sig: ”Nu är kriget slut”.<br />
När jag kom hem på kvällen var det direktutsändning<br />
på radio från festligheterna på Kungsgatan<br />
i Stockholm, refererade av Gunnar Helén.<br />
Glädjen var stor över att kriget äntligen var slut.<br />
Att planteringen lyckades väl kunde jag<br />
konstatera de påföljande åren när jag ibland<br />
passerade förbi med Karlstadsbussen.<br />
Åren gick och jag flyttade från orten men<br />
besökte ibland mina föräldrar, som fortfarande<br />
bodde kvar i trakten. Genom åren kunde jag därför<br />
se hur skogen växte upp och så småningom<br />
kom upp i gallringsbar ålder. Efter att beståndet<br />
gallrats tre gånger kunde jag vid ett besök 1995<br />
mäta upp att träden nått en höjd på ca 25 meter<br />
och en brösthöjdsdiameter på ca 25 cm.<br />
Samma år träffades 1945-års konfirmander för<br />
att fira 50-årsjubileum. Jag påminde då mina<br />
kamrater om vår skogsplantering 50 år tidigare<br />
och berättade hur stora träden nu var. Det gav<br />
oss en referens till att vi faktiskt inte var så unga<br />
som vi ibland frestades att tro. När jag ytterligare<br />
några år senare kom förbi var beståndet slutavverkat.<br />
På platsen har nu en ny skog kommit en bra<br />
bit på väg (se bilden).<br />
Det sägs ofta att skogen växer långsamt och<br />
att en skogsman inte hinner skörda frukterna av<br />
sitt arbete, men här har jag fått uppleva tredje<br />
generationens skog på samma mark – trots att<br />
jag ännu inte känner mig urgammal.<br />
Har du minnen från förr?<br />
Skog&Virke välkomnar berättelser och bilder<br />
från livet i skogen förr. ”Var det bättre förr”<br />
är en högt uppskattad sida i tidningen.<br />
Publicerade bidrag honoreras.<br />
Sänd ditt bidrag till:<br />
<strong>Holmen</strong> Skog<br />
”Var det bättre förr”<br />
601 88 Norrköping<br />
Den här historien är ett hommage till<br />
gångna tiders deckarförfattare, som<br />
kunde skriva spännande berättelser<br />
utan att ta död på en enda människa.<br />
Farbror Henning, Artur Källström och Träsme’n<br />
fiskade kräftor på Patrons vatten i Solgaflon.<br />
Fångsten bjöd de ut till Patrons kokerska,<br />
som tacksamt tog e<strong>mot</strong>, eftersom Patron ständigt<br />
klagade över att hans kräftvatten var utfiskade. Detta<br />
berodde på, att Farbror Henning och hans gelikar<br />
betade sina mjärdar med ekorre och snok, som är<br />
ett vida överlägset kräftbete jämfört med höns, som<br />
Patron begagnade sig av. Därför gick det med Patron<br />
och hans kräftmete som det står skrivet om lärjungarna<br />
och deras fiske i Genesarets sjö på Jesu tid:<br />
”Den natten fingo de intet.” (Johannes 21:3)<br />
En söndag slog Farbror Henning och hans gelikar<br />
till utanför Säteriet, vackert beläget vid Hemviken<br />
i Solgaflon. Patronsfamiljen hade tillsammans med<br />
mågen, som gästade Säteriet, avrest till högmässan<br />
i Kullhult per automobil och trampcykel. Patronsmågen<br />
vistades på Säteriet av hälsoskäl och hade<br />
blivit rekommenderad cykelturer och bastubad som<br />
ett verksamt medel för att underlätta återkomsten<br />
till en grym verklighet som affärsjurist.<br />
allTSå VaR PaTRONS kOkaRFRU eNSaM hemma<br />
och kusten klar. Farbror Henning bankade med portklappen.<br />
Kokarfrun öppnade. Med en bugning och<br />
ett leende överräckte Farbror Henning en unikabox<br />
fylld med kantareller, vilket resulterade i att han blev<br />
inbjuden på kaffe i herrgårdsköket. Likt en spelsjuk<br />
orrtupp kurtiserade han där kokarfrun i exakt arton<br />
minuter. Det var den tidsrymd Träsme’n och Alfred<br />
begärt för att sätta ut fiskeredskapen i viken utanför<br />
glasverandan. Allt gick efter beräkning.<br />
Vid detta fräcka fiske använde Farbror Henning<br />
och hans bägge kumpaner kräftmjärdar med flöten,<br />
som blev stående strax under vattenytan omöjliga<br />
att upptäcka annat än efter mörkrets inbrott belysta<br />
av en lyktas snåla sken, då vakarna tindrade nere<br />
i vattnet som stjärnorna i Orions bälte <strong>mot</strong> en<br />
sammetsmjuk augustihimmel.<br />
På eFTeRNaTTeN INHÖSTaDeS FåNgSTeN. Artur<br />
rodde. Farbror Henning lyste och Träsme’n tömde<br />
mjärdarna i en balja. Det snålblåste och dugg-<br />
regnade. Det kom en körare. Båten vickade till.<br />
Farbror Henning föll i vattnet. Lyktan slocknade.<br />
Farbror Henning försvann.<br />
Om än i pensionsåldern var han, som det står<br />
i hans avgångsbetyg från folkskolan: ”Icke simkunnig.”<br />
Träsme’n och Artur letade länge i vindriktningen,<br />
men ingen Farbror Henning siktades. Till sist måste<br />
de ge upp, genomvåta och huttrande.<br />
Då fick de se, att det lyste i Säteriets badstuga.<br />
De skyndade däråt och varsnade bakom en immig<br />
fönsterruta en flammande brasa i den öppna spisen.<br />
Framför brasan, nedsjunken i en länstol såg de<br />
en figur, som verkade bestå av en arm och två<br />
magra ben. En lättnadens suck! Figuren måste<br />
vara Farbror Henning.<br />
TRäSMe’N FÖRSÖkTe Ta SIg IN men fann dörren<br />
låst och haspen pålagd utifrån. Artur Källström, som<br />
dröjt sig kvar vid <strong>fönstret</strong> såg samtidigt figuren resa<br />
sig. Det var inte Farbror Henning. Det var en vålnad.<br />
Ett spöke! En exakt kopia av en medeltida målning<br />
i Kullhults kyrka. Målningen är välkänd av alla dem<br />
som bligande i taket uthärdat Kullhultkaplanens<br />
innanläsningar ur Arndts postilla. Den avbildar en<br />
mansperson, som är helt kritvit så när som på snoppen<br />
och det underliga är, att snoppen byter kulör<br />
efter kyrkoårets liturgiska färger. Så här års borde<br />
den alltså vara grön och det var den verkligen också.<br />
Alltså, hade en vålnad från Kullhults kyrka anlänt<br />
för att hämta den drunknade Farbror Hennings<br />
odödliga skäl till de himmelska ängderna.<br />
Farbror Henning var förlorad och myndigheterna<br />
måste underrättas. Artur och Träsme’n uppsökte<br />
Bottennapp<br />
Patron, som for upp ur himmelssängen iförd kulört<br />
nattskjorta.<br />
”Har ni underrättat änkan”, utropade Patron,<br />
”Jasså inte. Gör det då. Här måste draggas! Jag<br />
budar upp folk och tillkallar polisen. Väck Ella Flink.<br />
Be henne öppna telefonväxeln. Möt mig sedan vid<br />
båtplatsen.<br />
Rättar’n kom springande tillsammans med tre<br />
yrvakna statare. Från Flahult anlände Länsman i<br />
sällskap med Doktor Hoffman, som skulle skriva ut<br />
dödsattesten och strax efteråt hördes Fjärdingsman<br />
komma rasslande på osmord trampcykel. Något<br />
senare brummade Begravningsentreprenör Samuel<br />
W. Rosander in på arenan. Han var klädd i hög hatt<br />
och likbil. Träsm’en och Artur Källström betraktade<br />
honom med fasa.<br />
DRaggNINgeN INleDDeS, men just när hakarna<br />
skulle i vattnet hördes gälla röster i strandskogen.<br />
Det var Farbror Hennings hushållerska och Ella<br />
Flink som kom ilande. De hade tagit av sig förklä’na<br />
och viftade med dem som Smålands husarer en gång<br />
viftat med sina slitna fanor efter slaget vid Fraustadt<br />
år 1706.<br />
”Avbryt operationen”, skrek Ella Flink,<br />
”Delinkventen är återfunnen.”<br />
Herr Rosander reagerade yrkesmässigt:<br />
”Har han hunnit kallna”, frågade han. ”Den där”,<br />
fnös Ella Flink och menade Farbror Henning,<br />
”han kallnar inte.”<br />
”Var återfann damerna den drunknade”,<br />
sa Länsman, som tog befälet.<br />
”Hemma hos mig”, sa Ella Flink,”han låg breve<br />
mig i utdragssoffa, när jag vaknade.”<br />
”Och var vid liv?” sporde Länsman.<br />
”Jo dä vill jag lova”, sa Ella Flink, och rodnande<br />
ner i dekolletaget samtidigt som hon ängsligt sneglade<br />
på hushållerskan, för att se hur hon skulle ta<br />
e<strong>mot</strong> en sådan upplysning.<br />
”Nå, om den saknade alltså var vid liv”, frågade<br />
Länsman”, kunde han i så fall redogöra för vad<br />
som hänt honom?”<br />
HUSHålleRSkaN OcH ella FlINk FRaMFÖRDe en<br />
berättelse, som innebar, att när Farbror Henning<br />
trattat i sjön, hade de vattenfyllda stövlarna dragit<br />
honom neråt, samtidigt som stoppvästen, impregnerad<br />
av många års kåda utifrån och svett inifrån blivit<br />
så vattentät, att den ställde Farbror Henning rakt<br />
upp och ner i böljorna som en klockboj och när han<br />
efter några sekunder ändå sjönk, gick han rakt i botten<br />
som ett spjut och när fötterna fick bottenkänning<br />
TExT JaN-eRIc kaRlSTRÖM<br />
TEcKNINGAR cHRISTeR SÖÖDeR<br />
Artur rodde. Farbror Henning<br />
lyste och Träsme’n tömde kräftmjärdarna<br />
i en balja. Det snålblåste och<br />
duggregnade.<br />
började stövlarna gå av sig själva medan stoppvästen<br />
fortfarande höll honom upprätt i vattnet och på så<br />
sätt hade han livs levande kommit i land.<br />
Hur han hamnat i Ella Flinks utdragssoffa, därtill<br />
fanns däre<strong>mot</strong> ingen förklaring, såvida inte Österlandets<br />
stjärna väglett honom som den en gång lotsat<br />
de tre vise männen till stallets strå i Betlehem.<br />
PaTRON, läNSMaN OcH DOkTOR HOFFMaN såg misstroget<br />
på varandra, men Fjärdingsman, som var ung<br />
och alert kunde bekräfta uppgiften. Han hade säkrat<br />
bevis och upprättat avspärrning. På strandremsan<br />
ovan vattnet stod ett tydligt fotspår. Det kom utifrån<br />
sjön och försvann upp i strandskogen. Utredningen<br />
gick därmed in i skarpt läge.<br />
Länsman vände sig <strong>mot</strong> Fjärdingsman och sa:<br />
”Ta fingeravtryck på allt som den saknade har varit<br />
i beröring med.”<br />
”I Hellsikke heller”, fräste Ella Flink.” Här tas<br />
inga fingeravtryck på mina privata kroppsdelar.<br />
Aldrig i livet.”<br />
”Då tvingas vi tyvärr lägga ner förundersökningen”,<br />
sa Länsman, som såg en möjlighet att slippa<br />
ifrån alltihopa.<br />
”Nej för bövulen”, gastade Patron, ”ändra brottsrubriceringen.<br />
Stryk ’försök till anstiftan av eget<br />
självmord’ och skriv istället: Olovligt, olaga fiske.”<br />
PaTRON MUNTRaDe UPP alla NäRVaRaNDe: ”Nu<br />
bjuder jag på sillfrukost med nubbe på glasverandan”,<br />
sa han. ”Lite kallskuret och en omelett med<br />
kantarellstuvning kan också ordnas. Och efteråt blir<br />
det kaffeknorr! Men hämta först hit den misstänkte<br />
huvudmannen och låt oss sedan fortsätta förhöret.”<br />
”Det går inte”, sa Farbror Hennings hushållerska<br />
bestämt. ”Husbo’nn ligger spritt språngande naken<br />
i Ella Flinks utdragssoffa å’ han har inte en torr tråd<br />
å’ ta på sig.”<br />
”Då får Herr Rosander hämta honom med likbilen”,<br />
bestämde Patron. ”Ta hit honom i befintligt<br />
skick, med utdragssoffa, halmmadrass och allting.”<br />
Länsman, Fjärdingsman, Doktor Hoffman och<br />
Herr Rosander gjorde invändningar, men nu var<br />
Patron alldeles sjövild och euforistisk: ”Glädjens och<br />
fröjden Eder”, som det står i Evangeliet, utropade<br />
han, (Luk. 15:7) ”ty Eder lön skall bliva stor i<br />
himmelriket.”(Luk.6:23)<br />
Sedan fyllde han på: ”Det här är ju för bövulen<br />
första gången på åtta år som vi ertappat alla de här<br />
tre kanaljerna med tjuvfiske samtidigt, å’ tagit dom<br />
på bar gärning.<br />
Nu blir det fest i Kapernaum!”<br />
26 SKOG & VIRKE NR 2 · 2010<br />
SKOG & VIRKE NR 2 · 2010 27
kontrollera att adressen är rätt. Om inte, klipp ut denna del av tidningen inklusive adresslappen<br />
och fyll i talongen här invid med din rätta adress och sänd till: <strong>Holmen</strong> Skog, 60<strong>18</strong>8 Norrköping.<br />
Du kan också meddela ändringar per fax, 0<strong>11</strong>-23 61 70 eller per e-post: info@holmenskog.com<br />
Namn _________________________________________________________________________________<br />
Adress ________________________________________________________________________________<br />
Postnr/ort _____________________________________________________________________________<br />
smått<br />
och kott<br />
Du har väl koll<br />
på stövsländorna?<br />
Världen är full av insekter som vi inte har en<br />
aning om. Till exempel stövsländorna, som<br />
enligt SLU är en mycket förbisedd art, eller<br />
rättare sagt arter för det finns inte mindre än<br />
2 700 totalt på jorden.<br />
Med fotografen Krister Halls unika bilder<br />
kommer vi i närkontakt med stövsländorna<br />
och en fantastisk mikrovärld av former,<br />
färger och beteenden. Materialet publiceras<br />
i Nationalnyckeln, ett omfattande bokverk<br />
som ges ut av ArtDatabanken SLU. Det är<br />
den tunnaste boken i serien, men kanske<br />
med det tyngsta innehållet hittills.<br />
Trots sin okändhet är det ganska lätt att<br />
hitta stövsländor. En vanlig metod är ”bankning”.<br />
Lägg ett ljust tygstycke under ett träd<br />
och banka på grenarna. Stövsländorna som<br />
betar på grenarna faller ner, och du kan<br />
samla in och undersöka dem närmare.<br />
Det kom ett brev …<br />
… i retur till <strong>Holmen</strong> Skog. Det såg ut att<br />
ha hamnat i käften på en pitbullterrier och<br />
befann sig i ett ömkligt tillstånd när det<br />
inslaget i plast kom tillbaka.<br />
Postverket kände också dåligt samvete<br />
för den behandling det låtit brevet utstå och<br />
undrade i ett vänligt följebrev: ”Om ni har<br />
några synpunkter på vår hantering går det<br />
bra att kontakta vår kundtjänst”.<br />
Vadå synpunkter? ”Fy Posten!” Eller:<br />
”Nej, det var inte så farligt”. Eller: ”Säj till<br />
posthunden att inte bita sönder våra brev<br />
i fortsättningen”.<br />
Tack och ajö …<br />
Efter 35 år i branschen och sedan<br />
starten 1988, ansvarig för Skog&Virke<br />
är det dags att tacka för mig.<br />
Jag lämnar företaget efter sommaren<br />
efter att ha fått vara med om en tid<br />
av stora förändringar i skogsbruket.<br />
Inte minst är synen på skogen en<br />
helt annan idag än den var då – för<br />
inte så särskilt länge sedan.<br />
Vid mitten av 1980-talet hade ”det moderna<br />
skogsbruket”, det som föddes under sena<br />
1940-talet börjat finna sina former. Tonårstiden<br />
var över, då det under den gängse samhällsparollen<br />
storskalighet, gjort både maskiner och hyggen<br />
monsterstora. Likt de flesta tonåringar hade det<br />
också upplevt sina första baksmällor. Med början<br />
under 1960-talet och i ökad omfattning under det<br />
påföljande årtiondet var konfrontationerna med<br />
allmänheten legio. Minns debatten om kalhyggen<br />
och hormoslyr, den senare toppad med aktivister<br />
fastkedjade vid besprutningsplanen.<br />
Under 1980-talet började skogsbruket förändras.<br />
Och förändringen kom faktiskt inifrån, inte till följd<br />
av yttre tryck. För likt alla som angrips slöt man leden.<br />
Men tack och lov fanns det skogsmän som själva<br />
insåg att det schablonmässiga skogsbruk som tillämpats<br />
under 30 år inte var det optimala. ”Ståndortsanpassning”<br />
blev ett ledord, det vill säga att man ska<br />
behandla varje enskild del av skogen efter sina egna<br />
förutsättningar. Det var då som dagens naturanpassade<br />
skogsbruk tog sina första stapplande steg.<br />
Och vi var många som prisade denna nya syn<br />
när det några år in på 1990-talet brakade loss igen.<br />
Den debatt som då startade fördes under slagordet<br />
”hotad biologisk mångfald”. Den nådde långt utanför<br />
landets gränser och påskyndade på så sätt den<br />
miljöcertifiering som kom vid årtiondets slut.<br />
Utan de tankar om ståndortsanpassning som redan<br />
börjat vinna gehör i skogsbruket, hade det ”stått<br />
med byxorna nere”. Men med ökade insikter om de<br />
biologiska sambanden gick det både att föra debatten<br />
– och på allvar förändra sättet att bruka skogen.<br />
Det påföljande decenniet blev ett race av<br />
höga naturvårdsambitioner. Fokus låg så totalt på<br />
naturvård att skogsbrukarna i princip glömde bort<br />
produktionsfrågorna. Och trots att det moderna<br />
skogsbruket nu började närma sig 50-årsdagen<br />
var baksmällornas tid inte över. De tidigare starkt<br />
stigande kurvorna för produktivitet hade planat ut.<br />
Och detta samtidigt som det framtida behovet av<br />
både virke och bioenergi förutsågs öka kraftigt.<br />
Detta ledde till att fokus breddades till att omfatta<br />
även virkesproduktion. Så här i mogen ålder<br />
hade nämligen skogsbruket äntligen insett att man<br />
inte kan koncentrera sig på en fråga i taget. Att det<br />
handlar om helheten. Och skogen står verkligen nu<br />
i fokus för samhällets intresse. Biologisk produktion,<br />
den som utgår från de eviga ”råvarorna” solljus, luft<br />
och vatten, är en av lösningarna på problemen med<br />
klimat och sinande ändliga råvarukällor.<br />
Därför är det mycket roligt för en avgående redaktör<br />
och informationschef att notera hur förutsättningarna<br />
för ett i alla avseenden hållbart skogsbruk idag<br />
är bättre än någonsin.<br />
Och detta säger jag trots att kritiken från miljöorganisationerna<br />
långt ifrån har tystnat. Men när<br />
man som jag, kunnat följa utvecklingen ”inifrån”, är<br />
det ingen tvekan: De naturvårdsåtgärder som för 30<br />
år sedan sågs som ”en eftergift till opinionen” är idag<br />
vardag. Certifieringarna enligt FSC och PEFC har<br />
haft stor betydelse. De har gjort att miljökraven hamnat<br />
där de ska vara – inte i media utan i de handfasta<br />
interna riktlinjer som skogarna sköts i enlighet med.<br />
Därmed inte sagt att diamanten är färdigslipad.<br />
Skogsekosystemen är liksom alla ekosystem oerhört<br />
komplexa. Och som vi vet tar det lång tid i skogen<br />
mellan orsak och verkan. Men med den positiva<br />
attityd till naturvård som jag dagligen möter hos<br />
mina arbetskamrater är jag full av tillförsikt:<br />
Skogsbruket kommer att ”greja” också de biolo-<br />
giska mångfaldsfrågorna.<br />
Tack och ajö, står det i rubriken. Efter ett år på<br />
övertid går jag nu i pension – och till egen verksamhet<br />
i skrivarbranschen. Så kanske är det mer rätt att<br />
säga ”på återseende”. Men tack alla ni som under<br />
åren hört av er med vänliga och uppskattande<br />
kommentarer över tidningen. Och tack alla ni trevliga<br />
skogsägare, forskare, specialister och kollegor<br />
som jag haft förmånen att få intervjua och samtala<br />
med genom åren.<br />
Förstås önskar jag också både skötebarnet<br />
Skog&Virke och min efterträdare Jeanette Tretten<br />
ett stort Lycka till.<br />
Lars Klingström