Skogen tar över efter oljan 4 - Holmen

Den vackraste ön
Om den verkligen är den vackraste ön finns det säkert synpunkter på.
Men klart är att Grönsö i Östgötaskärgården är en ovanligt betagande
ö. Främst på grund av sin slåtteräng som sköts på samma sätt som
den gjort sedan ön steg upp ur havet för tusen år sedan.
Att besöka Grönsö är att möta ett stycke
land, en natur som känns väldigt hemtam
– men som idag blivit en sällsynthet.
Här finns en gles skog av ekar, några röda,
ganska oansenliga stugor – och så den stora
örtrika ängen som i midsommartid är så grann
som bara en riktig slåtteräng kan vara.
Det är nu ingen slump att örtmångfalden ser
ut som den gör på Grönsö. Den är resultatet av
en insiktsfull skötsel av det slag som alla slåtterängar
i detta land en gång fick. Och detta inte
för att vara vackra och behaga mänskliga ögon,
utan för att de år efter år skulle ge ett näringsrikt
hö till kreaturen att klara vintern på. Och
ett gott bete för dem att äta sig feta på under
sensommaren.
En äng är en del av ett avancerat samspel mellan
naturen, kreaturen och människorna. Alla är
lika viktiga för slutresultatet: det värdefulla höet
och kreatursbetet. Det som är så betagande för
mänskliga ögon och sinnen får man på köpet.
På det lilla skärgårdshemmanet på Grönsö är
det Pelle Gräslund och hans stora familj som håller
dessa traditioner vid liv. Med stor insikt för
de vidare den kunskap som Pelle ärvt av sin far
och farfar och därmed alla de Gräslundare som
bott här i skärgården sedan 1500-talet.
– Jag är bara en länk i en lång kedja av
brukare på Grönsö, säger han. Naturen på ön
är en produkt av generation efter generation av
brukande. Här ute i gränslandet mellan land
och hav levde människor bokstavligt talat på
det möjligas gräns. Man var tvungen att ta vara
på precis allt som den karga naturen kunde
producera.
Familjen gräslund kommer ursprungligen från
den större grannön Gräsmarö. Det är den som
gett dem förleden till deras efternamn. Stamgården
ägs idag av den Gräslundska Släktföreningen
och är utarrenderad. Pelles farfar var den
siste infödde ägaren och bröt kedjan genom att
flytta till Nyköping för att bli affärsman. Pelles
egen far flyttade till Bromma och där bor också
Varje vår är det ett styvt arbete med att räfsa
eklöv på Grönsö. Om man inte tog bort eklöven
skulle jordmånen förändras och därmed förutsättningarna
för den enorma artrikedomen.
TExT LARS KLINgSTRÖM FOTO PeTeR geRDeHAg
Pelle och hans hustru Margareta. Men ingen av
dessa utflyttade skärbor släppte kontakten med
hemön. På 1930-talet yppades så möjligheten att
köpa ett av de två små hemman som fanns på
Grönsö.
– Pappa köpte lite motvilligt, när ingen skärbo
var intresserad av detta magra Grönsö-hemman.
När ägaren av granngården gav upp runt 1960
köpte Pelle och hans bror också detta. Familjen
ville att ön skulle bestå som den var med sin
hävdade äng och oansenliga bebyggelse. Det fick
inte se ut som om Grönsö ägdes av någon sommargäst.
Pelle tillbringade sina första tio somrar på
Gräsmarö – och därefter alla påföljande på
Grönsö.
– Samma dag som skolan slutade steg vi
ombord på S/S Tjust eller S/S Gamleby vid
Norr Mälarstrand. Resan tog tolv timmar, det
var många hamnar och bryggor att angöra på
färden.
Pelle Gräslund och hans stora familj
vårdar traditionerna på Grönsö.
Idag drivs Grönsö av Skärvårdsföreningen
Grönskroken, vars medlemmar består av idel
Gräslundare.
– Vi har gjort så för att Grönsö ska kunna
bevaras som den är. Här ska det inte behöva upp-
stå några arvstvister. Inte heller ska man kunna
bygga till. I pappas anda ska Grönsö bestå som
det är, ett småbruk i skärgården med en natur
som hävdas på traditionellt sätt.
året på grönsö inleds med lövräfsning så snart
snön gått bort. Ekblad innehåller mycket garvsyra.
Om de lämnades skulle jordmånen förändras och
växtförutsättningarna för örterna förödas. Samtidigt
tar man också bort alla grenar som fallit ned
under vintern. De skulle annars göra det omöjligt
att slå ängen med lie.
Därefter sköter sig ängen själv fram till i mitten
av juli när man på Grönsö bjuder in till slåtter.
Då har de flesta örterna hunnit fröa av sig. Det är
helt nödvändigt att ta bort höet. Om det lämnades
att multna skulle det fungera som gröngödsel och
Artrikedomen på slåtterängen är enorm. På en
enda kvadratmeter kan det finnas ett femtiotal
olika örter – plus ett okänt antal småkryp som i
sin tur gynnas av dessa örter.
förändra örtfloran. Direkt efter slåttern kommer
tiotalet inlånade kvigor som lever gott på ängen
ända in på höstkanten.
– Då man sköter en äng på detta traditionella
sätt så behåller den sina kvaliteter år efter år,
århundrade efter århundrade, säger Pelle Gräslund.
Det örtrika ängshöet är det mest näringsrika hö
som finns. Korna älskar det, de vet vad de behöver.
När vi seglar över vårt hö till en grannö så känner
korna den goda doften redan innan vi nått land.
De brukar möta vid bryggan och gå ut i vattnet
för att direkt börja nafsa på hölasset.
Framtiden?
– Jag är några och 80, men gläds åt att både våra
barn och barnbarn har anammat traditionerna, säger
Pelle. De deltar med stort engagemang i skötseln
och ser värdet i att fortsätta på den inslagna vägen.
Tyvärr har ju unga människor annars nästan helt
tappat kontakten med naturen. Och det har gått
snabbt. För bara någon eller högst några generationer
sedan var de flesta svenskar födda på landet.
I mitten av juli bjuder familjen
Gräslund in till slåtter på
Grönsö. Ängen slås med lie,
höet hässjas på traditionellt
sätt innan det så småningom
levereras till grannön
Håskö där det finns kor.
Mest för att det är ett äventyr,
förser man varje sommar
den gamla skötekan
med krakstörar och lastar
den full med hö. Sen seglar
man hölasset till de väntande
kossorna på Håskö.
I månadsskiftet april-maj prunkar ängen på Grönsö av Adam
och Eva och tusental.
Idag bor nästan alla människor i städer och samhällen
och de urgamla kunskaperna om hur man
brukar naturen uthålligt har gått förlorade.
– Därför är det vikigt att det åtminstone här
och var finns exempel på traditionellt brukande.
Som bland annat här på Grönsö.
Den vackraste ön
Filmaren Peter Gerdehag, känd för sina filmer
Bondens tid på jorden och Hästmannen, har
gjort en film om Grönsö som i våras visades
på SVT.
I samband med filmen skapades också en
hemsida med bilder från ön och Pelles tankar
om traditionella skötselmetoder.
www.denvackrasteon.se
24 SKOG & VIRKE NR 1–2 · 2009
SKOG & VIRKE NR 1–2 · 2009 25