Bredbyn - Skorped - Holmen

Datum: 02 12 31 

Hänsynsplan 

Distrikt Bredbyn 

Skorpedsområdet 

Sammanställd av: Stig Lindblad & Lisbeth Rantaniemi 

Reviderad 08 01 01 av: Christer Hållberg

1. Inledning ........................................................................................................................ 3 

1.1 BAKGRUND ........................................................................................................................ 3 

1.2 SYFTE ................................................................................................................................ 3 

1.3 AVGRÄNSNING AV HÄNSYNSPLANEN ................................................................................. 4 

1.4. FÖRÄNDRINGAR MOT TIDIGARE HÄNSYNSPLAN ................................................................ 4 

2. Allmän beskrivning ....................................................................................................... 5 

2.1. NATURGEOGRAFISKA FÖRUTSÄTTNINGAR ........................................................................ 5 

2.1.1. Beskrivning av geografi ........................................................................................... 5 

2.1.2. Berggrund och jordarter .......................................................................................... 5 

2.1.3. Klimat ....................................................................................................................... 6 

2.1.4. Markfuktighet och vegetation ................................................................................... 6 

2.1.5. Beskrivning av vattenmiljöer .................................................................................... 8 

2.2. SKOGSHISTORIA ................................................................................................................ 9 

2.3. KULTURMILJÖER............................................................................................................. 10 

2.4. DAGENS SKOGSTILLSTÅND ............................................................................................. 15 

2.4.1. Åldersklassfördelning ............................................................................................. 15 

2.4.2. Lövbestånd ............................................................................................................. 16 

2.4.3. Tall- och granbestånd ............................................................................................ 16 

2.4.4. Trädslagsblandning ................................................................................................ 18 

3. Kartläggning av natur- och kulturvärden ................................................................ 19 

3.1. INVENTERINGS- OCH PLANERINGSARBETE ...................................................................... 19 

3.1.1. Nyckelbiotopsinventeringen ................................................................................... 19 

3.1.2. Naturvärdesbedömning .......................................................................................... 19 

3.1.3. Övrigt beslutsunderlag ........................................................................................... 20 

3.2. RESULTAT....................................................................................................................... 20 

3.2.1. Avsatta arealer ....................................................................................................... 20 

3.2.2. Avsatta arealer som ej medräknas i regionens miljömål ....................................... 26 

3.2.3. Värdefulla vattendrag och våtmarker .................................................................... 28 

3.2.4. Vandringshinder ..................................................................................................... 28 

3.2.5. Viktiga områden för renskötseln ............................................................................ 28 

4. Bristanalys ................................................................................................................... 29 

4.1. ASIO-KLASSNING ........................................................................................................... 29 

4.2. REFERENSLANDSKAPET .................................................................................................. 29 

4.3. JÄMFÖRELSE MELLAN REFERENSLANDSKAPET OCH DAGENS LANDSKAP ......................... 29 

4.4. PRIORITERING AV OBJEKT ............................................................................................... 30 

5. Riktlinjer och mål ....................................................................................................... 32 

5.1. AVSATTA AREALER......................................................................................................... 32 

5.1.1. Mål ......................................................................................................................... 32 

5.1.2. Åtgärdsförslag ........................................................................................................ 32 

5.2. LÖVSKOGAR ................................................................................................................... 33 

5.2.1. Mål ......................................................................................................................... 33 


5.3. BRAND ........................................................................................................................... 33 

5.3.1. Mål ......................................................................................................................... 33 


5.4. VÄRDEFULLA VATTENDRAG OCH VÅTMARKER ............................................................... 33 

5.4.1. Mål ......................................................................................................................... 33 


1

6. Referenser .................................................................................................................... 35 

7. Bilagor .......................................................................................................................... 36 

7.1. BESKRIVNING AV ASIO-MODELLEN OCH BRISTANALYSEN ............................................. 36 

7.2. PRESENTATION AV KUNNÅDALEN AV SNF ..................................................................... 39 

7.3. BOTTENFAUNAN I KUNNÅN ............................................................................................ 42 

7.3. KARTOR.......................................................................................................................... 56 

7.4. RAPPORTER UR BESTÅNDSREGISTRET (TILLHANDAHÅLLES AV DISTRIKTET) ................... 56 

2

1. Inledning 

1.1 Bakgrund 

Naturligt förekommande växter och djur skall ges möjlighet att långsiktigt kunna fortleva i 

skogslandskapet. För att detta skall uppnås krävs att det kontinuerligt och på lång sikt finns 

olika biotoper i skogslandskapet. Vissa biotoper, som lövdominerade skogar som uppkommit 

efter skogsbränder, kan inte konserveras utan måste nyskapas. Många arter, t ex tjäder, kräver 

tillgång till flera olika typer av biotoper. 

Hänsynsplanen omfattar dels en kartläggning av befintliga natur- och kulturvärden och dels en 

bedömning av vilka miljöer som helt eller delvis saknas i dagens skogslandskap. 

Utifrån resultaten utformas långsiktiga mål för att naturvärdena bibehålls eller ökar genom att 

bristmiljöer återskapas. 

Natur- och kulturhänsyn kan uppdelas i tre olika skalor: detalj-, bestånds- och landskap. 

Naturvård på detalj- och beståndsnivån regleras genom bl.a. lagkrav (Skogsvårdslagen) och 

genom skogscertifieringen. Skogsbruket på Holmens skogar är sedan december 1998 

certifierat enligt den svenska FSC-standarden (Forest Stewardship Council). 

På detalj eller beståndsnivå kan man gynna arter som är beroende av vissa miljöer eller 

substrat genom att exempelvis spara träd på impediment, lämna naturvärdesträd, tillskapa död 

ved eller genom att gynna framtida naturvärdesträd vid röjning eller gallring. Detta finns 

närmare beskrivet i Holmen Skog Riktlinjer för Uthålligt Skogsbruk. 

Naturvårdsplanering på landskapsnivå syftar till att ha en god fördelning i tid och rum av till 

exempel nyckelbiotoper, äldre skog, lövdominerad skog och bränd skogsmark. 

Denna hänsynsplan beskriver Holmen Skogs naturvårdsarbete på landskapsnivå. 

Ett av åtagandena i svenska FSC-standarden är att certifierade markägare frivilligt undantar 

5% av den produktiva skogsmarken för att bevara eller främja den biologiska mångfalden. Ett 

av Holmen Skogs prioriterade miljömål är att minst 5 % av den produktiva skogsmarksarealen 

inom var och en av Holmen Skogs regioner skall undantas från avverkning. 

1.2 Syfte 

De tre huvudsyftena med Holmen Skogs hänsynsplaner är att: 

- Ge ett landskapsperspektiv för natur- och kulturmiljövården 

- Ge underlag för avverkningsberäkningar 

- Fungera som hjälpmedel vid extern information. 

3

1.3 Avgränsning av hänsynsplanen 

Hänsynsplanen avfattas inom distriktets gränser. Varje distrikt utformar en eller i 

undantagsfall flera hänsynsplaner. Hänsynsplanen kan innehålla ett eller flera 

hänsynsplanområden. Hänsynsplanområdet avfattas utifrån vad som kan ses som en 

sammanhållen enhet med hänsyn till markinnehavets arrondering, naturgeografi, lokalklimat, 

vattenavrinningsområde. 

Distrikt Bredbyn (Skorpedsdelen) utgörs av totalt ca 35 000 ha produktiv skogsmark. 

Huvuddelen av skogsmarken finns inom två avrinningsområden, Nätraån och Kunnån. Dessa 

avrinningsområden utgör två olika hänsynsplanområden i den sammanfattande hänsynsplanen 

för distrikt Bredbyn (Skorpedsdelen). 

Hänsynsplanen är ett resultat av en lärande process. Hänsynsplanen skapas genom att 

information om våra skogar insamlas och bearbetas utifrån de kunskaper vi har idag i 

skogsekologi samt i skoglig natur- och kulturvård. 

Hänsynsplanen är ett levande dokument. Förändrade förhållanden, förbättrade 

inventeringsunderlag, nya forskningsrön med mera medför att hänsynsplanen ska uppdateras 

kontinuerligt. Denna hänsynsplan gäller som längst t.o.m. utgången av 2012. 

När hänsynsplanen uppdateras görs en samlad bedömning och beslut tas om avsättning av nya 

områden, som ännu inte är avsatta i hänsynsplanen. Vägledande är beståndens befintliga 

naturvärden och att naturvårdsnyttan maximeras hos avsatta bestånd. Vid uppdateringen byts 

bestånd ut mot sådana som har högre naturvärden i enlighet med gällande 

certifieringsstandard. 

Kartmaterial som visar avsatta områden i hänsynsplanen lämnas ut på förfrågan. I första hand 

hänvisas till det material som bifogas hänsynsplanen. Ta kontakt med distriktskontoret för mer 

detaljerade kartor. 

1.4. Förändringar mot tidigare hänsynsplan 

Distriktet har sedan denna plan gjordes 2002 fusionerats i två steg. 2003 slogs Ullångers 

distrikt ihop med Bredbyn och 2006 gick man vidare och slog ihop Bredbyn , Strömsund och 

delar av Åsele. Det nuvarande stordistriktet sträcker sig från kust till fjäll. Vi har i detta 

reviderings arbete på disrtikt Bredbyn försökt behålla ursprungsplanerna som gjordes 2002. 

Det kändes värdefullt att kunna jämföra bakåt med tidigare planer och på så sätt jobba mer 

långsiktigt i dessa områden. Jämförelserna mot stordistriktet kan ibland bli väldigt skeva. På 

distrikt Bredbyn finns utöver denna ytterligare två hänsynsplaner; Anundsjö och Strömsund. 

Inriktningen inför denna revidering av hänsynsplanen har varit att öka kvaliteten i 

avsättningarna genom att ta bort bestånd med lägre naturvärdeskvalitet och tillföra 

nyupptäckta naturområden med hög kvalitet. Ambitionen har också varit att öka 

medelstorleken på avsättningarna för att minska kanteffekter och därmed minska påverkan 

från framtida angränsande avverkningar. I denna hänsynsplan har ett stort jobb riktats på att 

göra en större avsättning i Kunnådalen. I ett gott samarbete med SNF har det blivit ett 

”vildmarksområde” på ca 1050 ha. 

4

2. Allmän beskrivning 

2.1. Naturgeografiska förutsättningar 

Nätraån 

2.1.1. Beskrivning av geografi 

Nätraåns avrinningsområde ligger i de centrala delarna av Ångermanland ca sex mil väster om 

Örnsköldsvik. Hänsynsplanområdet omfattar skogarna Hermansjö, Hällås, Nordhammar, 

Rocksjön, Vitberget, Hällsund, Aspeå, Byvattnet, Degersjö, Holm, Högland, Johannesberg, 

Jussjön, Lännäs, Mosjö, Oppsjö, Sjöland, Skorped, Tväjsjön, Uberg och Uvsjön. Totalt utgörs 

området av ca 27 000 ha produktiv skogsmark som ägs av Holmen Skog. 

Nätraån har sitt källflöde i Hermansjön och rinner därifrån genom ett utpräglat skogslandskap 

ner till Skorped. Innan Lännäs vidgar sig ån i tre större sjöar, Lill-Aspsjön, Byvattsjön och 

Stugusjön. Nätraån har många biflöden, bl a Jussjöån, Önskanån, och Bärmsjöån. I Skorped 

öppnar sig ett odlingslandskap och Nätraån slingrar i ett meandrande lopp nerströms för att 

slutligen mynna i Åfjärden, Bjästa. I Uberg har ån skurit sig ner i sedimenten och sevärda 

raviner har bildats. 

Kunnån 

Kunnåns hänsynsplanområde ligger norr om Nätraåns avrinningsområde. Av praktiska skäl 

ingår även sjöarna Hermansjön och Lövsjön, som egentligen tillhör den nordligaste delen av 

Nätraåns avrinningsområde, i det avgränsade området. Kunnåns hänsynsplanområde omfattar 

alltså skogarna Bureåborg, Björnsjö, Hermansjö, Lövsjö och Ottmyran. Totalt omfattar 

området ca 8 000 ha produktiv skogsmark som ägs av Holmen Skog. Kunnån rinner upp i 

området kring Kunntjärn och ut i södra delen av sjön Hällvattnet i närheten av byn Bureåborg. 

Nätraån 

2.1.2. Berggrund och jordarter 

Berggrunden inom Skorpedsdelens gränser består till större delen av mellan 1800-2000 

miljoner år gammalt urberg. Urberget är uppbyggt av sedimentgnejser med gråvackeursprung 

och metagråvacka med gångar av granit, pegmatit och aplit. Metagråvackor är 

sedimentbergarter som veckats och omvandlats under högt tryck och höga temperaturer och 

bildar huvudsakligen magra jordarter. 

Huvuddelen av berggrunden inom Nätraåns hänsynsplanområde är täckt av ett lager sandigmoig 

morän. Norr och nordost om Gäddvattnet breder ett större område av moig morän ut sig. 

Torvmarker förekommer frekvent väster och öster om Bärmsjön. I närheten av Holm och 

norrut mot Lesjön löper ett stråk av grusig-sandig morän. 

5

Längs Nätraån förekommer det rikligt med isälvsavlagringar samt havs- och sjösediment. En 

sammanhängande grusås, Skorpedåsen, följer Nätraån från Mosjö förbi Skorped och upp mot 

Önskan. Havs- och sjösediment av grus, sand, finmo och mjäla följer Nätraåns dalgång. 

Kunnån 

Berggrunden i hänsynsplanområdet utgörs till största delen av starkt omvandlade sedimentära 

bergarter, delvis granitblandade. Dessa bildar huvudsakligen magra jordarter. 

Större delen av området är täckt av ett moränlager klassat som sandig-moig morän. Norr och 

öster om Lövsjön övergår moränen till att bli mer moig. Längs Kunnån och upp mot Stor- 

Pullsjön breder ett bälte med blockrik, grusig-sandig morän ut sig. Norr och öster om 

Hermansjön är moränen storblockig och av det grövre slaget (grusig-sandig). 

I Kunnåns dalgång finns isälvsavlagringar av huvudsakligen grus, vilka bildar tydliga åsar 

längs ån. Dessa åsar har troligen avlagrats i samband med att högsta kustlinjen (ca 260 m ö h) 

låg i trakten av Bureåborg. Kring Bureåborg breder ett så kallat högsta kustlinjen delta ut sig. 

Deltat bildar ett kuperat fält av sand, grus och sten mellan 240 och 275 m ö h. I Bureåborg 

finns även vindavlagringar, s k flygsand, som bildar upp till 10 m höga dyner huvudsakligen 

bestående av finmo. Torvmarker breder ut sig relativt frekvent inom hela avrinningsområdet. 

(Lundqvist 1987) 

2.1.3. Klimat 

I Ångermanlands inland är klimatet kontinentalt med lägre vintertemperaturer och högre 

sommartemperaturer jämfört med kustzonen. Vegetationsperiodens längd är ca 170 dagar, 

d v s antal dagar per år när medeltemperaturen uppgår till mer än +3 C. Medeltemperaturen i 

juli är +15 C och snötäckets varaktighet omkring 170 dagar. Årsnederbörden uppgår till 

mellan 500-650 mm/år. På grund av områdets topografi kan mikroklimatet variera kraftigt 

mellan sydligt och nordligt exponerade branter. (Mascher 1990) 

2.1.4. Markfuktighet och vegetation 

En övervägande del, 86 %, av skogsmarken på distrikt Bredbyn är klassad som frisk i 

beståndsregistret. Andelen fuktig och blöt skogsmark är 10 % samt andelen torr skogsmark 

uppgår till 4 %. Om man jämför fördelningen av markfuktighetsklasser mellan avsatta 

naturområden och bestånd framgår det att andelen fuktig och blöt skogsmark är betydligt 

högre i avsatta naturområden (16 % jämfört med 10 %, se figur 2.1). 

6

Andel av areal 

100% 

90% 

80% 

70% 

60% 

50% 

40% 

30% 

20% 

10% 

0% 

Fördelning på markfuktighet 

Bestånd Naturområden 

Figur 2.1. Fördelning av markfuktighetsklasser i avsatta naturområden och i bestånd. 

Blöt 

Fuktig 

Majoriteten (81 %) av skogsmarken på distrikt Bredbyn utgörs av olika ristyper, framförallt 

blåbär. Om man jämför fördelningen av vegetationstyper mellan avsatta naturområden och 

bestånd framgår det att andelen lågört och högört är betydligt högre i avsatta naturområden 

(27 % jämfört med 9 %, se figur 2.2). 

Frisk 

Torr 

7

Andel av areal 

100% 

90% 

80% 

70% 

60% 

50% 

40% 

30% 

20% 

10% 

0% 

Fördelning på vegetationstyper 

Bestånd Naturområden 

Figur 2.2. Fördelning av vegetationstyper i avsatta naturområden och i bestånd. 

Nätraån 

2.1.5. Beskrivning av vattenmiljöer 

Låg -& högört 

Gräs&mark utan fältskikt 

Nätraån är en skogså med relativt näringsfattigt vatten som har svag till god buffertförmåga. 

Vattensystemet har kalkats regelbundet sedan 1987. Tidigare utnyttjades ån flitigt av det tidiga 

skogsbruket för flottning. Det finns gott om spår efter flottningsdammar, rännor, kvarnar och 

sågar längs vattendragen i avrinningsområdet. 

Fiskfaunan i vattensystemet består bl a av öring, harr, lake, bäcknejonöga, stensimpa, gädda 

och abborre. Det förekommer också flodkräfta, ett relikt rödingbestånd och två mindre 

bestånd av flodpärlmussla. Nätraån ingår i ett av utterns kärnområden. (Bergengren 1999). 

Kunnån 

Kunnån har sin början vid Kunntjärn och rinner ut i sydöstra delen av Hällvattnet. Åns 

källupprinnelse ligger på randen till Ångermanälven men avvattnas till Moälvens 

huvudavrinningsområde. Den rinner i östlig riktning och i botten av Kunnådalen. Kunnåns 

längd är ca 10 km, fallhöjden omkring 80 m och avrinningsområdet är ca 27 km 2 . 

Ån är bitvis omgrävd i samband med ett vägbygge. Inga kända vandringshinder förekommer 

och den har inte kalkats. Årsnederbörden uppgår till 500 - 650 mm/år. 

I Kunnån har pH och mätningar av alkalinitet utförts av Naturvårdsenheten i Västernorrland 

(Söderberg). Mätningarna av pH visar värden som lägst strax under 6,0 och högst upp mot 

Ris 

Starr 

Lav 

8

6,5. Alkaliniteten varierar mellan 0,03 och 0,13. Kunnån är i likhet med Nätraån näringsfattig 

och har inte så bra buffertförmåga. Se även bilaga 8.2. 

Figur 2.3. Diagram över pH-värdet i Kunnån vid två mättillfällen per år, 1990-1995. 

2.2. Skogshistoria 

Nätraån 

Huvuddelen av distrikt Bredbyn (Skorpedsdelen) egna skogar ligger utmed Nätraån och dess 

avrinningsområde. År 1964 förvärvade Mo & Domsjö AB genom köp av Fors AB 

skogsmarken längs övre delen av Nätraån. En kort skogshistorik måste därför baseras från den 

tid då Fors AB ägde skogarna. 

Källor visar att de pionjärer som startade såg- och skogsverksamheten i större skala var 

verksamma både i Nätraån och Moälven och detta skedde omkring 1750. Dessa pionjärer är i 

viss mån grundarna till Fors AB och Mo & Domsjö AB. Fors AB bildades 1877 och nämnas 

kan att bland tillgångarna fanns 27 hemman/nybyggen samt 39 avverkningsrätter. 

Följande är saxat ur Fors AB:s jubileumsskrift ”Timmerland”. Under åren 1947- 1951 

skogsvårdsåtgärdades 2 224 ha. Skogsförvaltningen beräknar att 9 000 ha kan avverkas och 

återbeskogas. Sammanlagda sträckan skogsbilvägar uppgår till 66 km. 

Hela Nätraån och dess avrinningsområde har utnyttjats för flottning. Vissa avsnitt har flottats 

ända sedan 1700-talet. Flottningsepoken har varit intensiv och mer eller mindre fragmenterade 

anordningar finns kvar än idag. Flottningsleden avlystes 1973, men upphörde praktiskt 

tidigare. 

Kunnån 

Följande historiska beskrivningar är hämtade ur Johan Wikströms sammanställning av 

”Flottningens historia i Anundsjö” från 1989. 

9

Det finns uppgifter från 5 september 1851 som berättar att Bureåborgs och Önskans byamän 

samlats för att diskutera en utgrävning av en kanal från Kunnån för att leda vattnet till 

Önskansjön. Syftet med den tänkta utgrävningen var att nyttja Kunnåns vatten för översilning 

och därmed öka bördigheten på Önskans byamäns ägor. Bureåborgsborna tänkte sig samtidigt 

utnyttja den grävda kanalen till att flotta timmer till Önskansjön. Byamännen i de båda byarna 

var överens om grävningsarbetet som påbörjades men avbröts av någon anledning som det 

inte gått att få klarhet om. 

Den 24 september år 1886 skedde en flottledssyn för att bygga upp Kunnån till allmän 

flottled. Kunnåns flottled skulle sträcka sig från en punkt tre kilometer från Låsjön via 

Kunnån till Hällvattnet. Under flottledssynen diskuterades anläggning av rännor, dammar och 

ledbommar i Kunnån. Vidare antecknades att 15 000 timmer skulle avverkas från Björnbäcks 

och Hermansjös kronoöverloppsmarker under åren 1887-88 och att flottledsarbetena skulle 

genomföras under vintern 1887. I en utredning om virkestillgången i området hade man 

beräknat att man från Björnbäcks och Hermansjös kronoöverloppsmarker samt Bureåborgs 

och Lövsjös skattehemman, vilka sammanlagt utgjorde 4 000 ha, årligen skulle kunna tillföra 

flottleden 7 500 timmer. 

Avverkningen av den sparade urskogen fortsatte några årtionden och omkring 1912 var många 

män från Västerfannbyn sysselsatta i huggning och körning. Författaren Wikströms far och 

morbröder högg under en av dessa vintrar en tall av sådana dimensioner att ”rotstocken 

strandade i ån och blev kvar där för alltid”. Omkring 1915 upphörde flottningen i Kunnån. 

Sågbäcken 

Sågbäcken har troligen fått sitt namn av den såg och kvarn som Bureåborgs byamän sedan år 

1778 hade tillstånd till i bäcken en bit ovanför Hällvattnet. Sågen var i drift ända till år 1927. 

Mo sågverksägare köpte i början av 1850-talet ett stort skogsområde kring Sågbäcken och år 

1853 skedde den första flottledssynen där. Sågbäckens flottled sträckte sig från sjön 

Rörvattnet via Båtvattnet och ned till Hällvattnet. År 1915 var det sista flottningsåret i 

Sågbäcken. 

Pullån 

Vid en produktionsundersökning år 1854 angående stockfångsten i området är det antecknat 

att virket från Hermansjö lämpligen skulle flottas i Kunnån och i Pullån. Dessa vattendrag var 

dock vid denna tid inte flottbara. Det är troligt att flottledsarbetena i Pullån startade under 

1860-talet när Mo sågverksägare förvärvade större delen av Bureåborgs hemman. Pullåns 

flottled var ca 7 km lång och sträckte sig från Stor-Pullsjön, via Pulltjärn till Pullån, och 

slutligen ned till Hällvattnet. Det finns uppgifter om antal stockar per år som flottades under 

olika perioder. Exempelvis flottades mellan 1927 och 1933 i genomsnitt 122 000 stockar per 

år. År 1944 upphörde flottningen i Pullån. 

2.3. Kulturmiljöer 

Bosättning på inlandsisens rand 

Omkring 7500 år f Kr hade den senaste inlandsisen smält så att det bildats en kustremsa längs 

dåtida kust. För ca 9000 år sedan kan man alltså anta att vår kust började befolkas. 

10

Karaktäristiskt för vår kust var fjordar som gick upp till två mil in i landet. Nämnas kan 

Nätrafjorden i höjd med Sidensjö och Mofjorden intill nuvarande Mellansel. 

Fynd och utgrävningar efter Nätraån har kartlagt en koncentration av boplatser i Mjäla-Sel 

området, samt från Drömmesjön upp till Hinnsjön och Stor Åbosjön. Boplatserna är från tiden 

4200- 3500 (2000) år f Kr. Ute i Stor Åbosjön finns ett block med en hällmålning, den så 

kallade ”Älgstenen”. Enligt källor ska den härledas till omkring 2000 år f Kr, alltså 4000 år 

gammal. Målningen är 1,2 m lång och föreställer en älg. 

Glest med arkeologiska fynd i övre delen av Nätraån 

Söker man sig längre uppåt Nätraån och till Holmen Skog markerna så glesnar nu kända 

historiska fynd markant. En viss kronologi och tidsaxel kan dock utläsas i området Holm, 

Byvattnet och Aspeå. Sjöarna Stugusjön, Byvattsjön och Lill Aspsjön bildar en röd tråd i 

landskapet och har säkert varit betydelsefulla i historisk tid. 

Stenåldersboplats 

Söder om Byvattsjön och intill strandlinjen ligger en stenåldersboplats. Troligen är den från 

senare delen av stenåldern. I anslutning till boplatsen finns ett fångstgropsystem. Om groparna 

härrör från stenåldern får bli ett antagande, men att samband kan finnas går inte utesluta. 

Järnframställning i Holm 

I Holm har man funnit en blästerugn med slagghög som tyder på lågteknisk järnframställning. 

Här har järn troligen framställts ur myrmalm. Möjligen kan något namn antyda var 

myrmalmen hämtats. Blästerugnen ligger inte så långt från ovan nämna stenåldersboplats. 

Fångstgropar 

Fångstgropar är Norrlands vanligaste fornlämning. Enligt senaste inventering finns i 

kommunen ca 1800 fångstgropar och därav ca 100 i Skorpeds socken. Dessa gropar anses ha 

varit i bruk från 5000 år f Kr och fram till 1600-1700 talet. 1864 förbjöds fångstgroparna. 

Fångstgroparna ses sällan ensamma utan uppträder i system, men de behöver inte vara från 

samma tidsperiod. I groparna fångades älg och vildren. Ett ca 500 m långt fångstgropsystem 

finns mellan Byvattnet och Aspeå, mera bestämt vid Lappmon. Systemet ligger ca 3 km NV 

om tidigare nämnda stenåldersboplats. 

Samerna 

Någon lämning som bekräftar samisk verksamhet är inte fastslaget genom fynd från Holm- 

Aspeåområdet, men redan på mitten av 1500 talet fanns skogssamer i kommunen. Ovan 

nämnda Lappmon, efter vägen mellan Byvattnet och Aspeå, kan i ordet antyda på samiskt 

samband. Enligt uppgifter fanns i början av 1600-talet omkring 10 Ångermannalappar 

registrerade i Umeålappmark. 

Troligen har Holmen Skogs marker inom distriktet varit betydelsefulla flyttningsvägar. Västra 

delen av Hällvattnet antas vara ett mycket gammalt sameviste. Flytten över Hermansjö, 

Aspeå, Bärmsjön var en annan betydelsefull flyttväg för samerna som skulle söderut. Namnet 

Bärmsjön bär sannolikt ett samiskt namn. Förmodligen har en del nybyggen i denna del av 

nuvarande kommun tillkommit och grundats av samer. I detta glest befolkade skogsland fanns 

ju gott om plats. Byn Grundtjärn antas vara grundad av samer. 

11

Svedjebruk 

Odalbygden med sina odalbönder etablerade sig på de bördigaste markerna och hade sina 

svedjor nära inlösomarken. I de skogsmarker som låg långt ifrån ansåg odalbonden ingen 

kunde bo. Att svedjebruket haft stor betydelse råder ingen tvekan om. Gemene man 

förknippar svedjebruk med Finland och finnar Det började för ca 400 år sedan i finska 

Savolax (Rautalampi-området) och anledningen var att det omfattande svedjebruket var så 

arealkrävande så utrymme inte fanns för alla. De svenska myndigheterna uppmuntrade att 

befolka de milsvida skogsområdena och många finnar lockades därför till Sverige. Under 

senare delen av 1600-talet anlades på kronoallmänningen kring Hällås ett nybygge av finnar. 

Den finska metoden som användes tog för det mesta 4 år innan första skörden kunde bärgas. 

Första året höggs eller rotbarkades skogen. Den fick sedan torka i 2 år för att tredje året 

brännas vid midsommar. Medan askan var ljum såddes svedjerågen glest och samma sommar 

började den spira. Rågen övervintrade och skördades året efter på sensommaren. Skördarna 

var goda och kunde ge 25 gånger mer än odalbondens åkrar. Odalböndernas svedjemetoder 

liknade finnarnas möjligen med undantag att en del virke tillvaratogs. 

Svedjebruket tog stora arealer i bruk och redan 1664 förbjöds svedjandet på allmänningar, 

men med klent resultat. Källor gör gällande att uppemot 10 % av den produktiva skogsarealen 

har varit svedjat. På 1690-talet var skogen på många håll illa åtgången av svedjandet och i 

Holm påstås att, ”skogen allaredan av finnanna med svedjande är uthuggen och förrödder”. 

Kolning och tjärdalar 

Kolningskonsten kom till Sverige strax för Kristi födelse. Järnframställning krävde kol och 

kolet har i minst fem–sextusen år använts vid framställning av järn och andra metaller. Längs 

Nätraån har det givetvis också kolats, men säker dokumentation har inte gått att få tag på. Den 

järnframställningsugn som påträffats mellan Holm och Byvattnet och omnämnts tidigare har 

med stor säkerhet krävt kol vid blästringen. Någon kilometer väster om blästerugnen hittar 

man i dag väl synliga kolbottnar. De är troligen av yngre datum men bevisar att kolning har 

förekommit i området. 

På 1600- och 1700 talen var tjära en viktig exportvara. Tjärframställningen nådde sin kulmen 

vid mitten på 1850-talet. Tjäran var i långliga tider det enda impregneringsmedel man kände 

till. Ett femtiotal meter från en av kolbottnarna, i sluttningen ner mot vägen mellan Byvattnet 

och Aspeå, finns en tjärdal. 

12

Odalbygder och nybyggen 

Holm är den enda permanenta odalby som i dag är omgärdad av Holmen Skog ägd mark. 

Holm har sina anor från 1500-talet. En karta från 1697 visar att huvuddelen av åkermarken låg 

norr om sjön, men det fanns även odlingar runt sjön. 1559 fanns på Holm två gårdar. På 1500- 

och 1600-talen låg stora kronoallmänningar mellan Nätraån och Ångermanälven. 

Ett nybygge (Hällås) anlades som tidigare nämnts av svedjefinnar. Jorden var svag men 

skogsarealen vidsträckt och svedjebruket därför betydande. Ett handfulltal nybyggen, t ex 

Hermansjö och Kroktjärnbotten, etablerades i Nätraåns källflöden och några var bebodda fram 

till mitten av 1950-talen. I dag finns bara rester och nostalgi kvar. 

Tabell 2.1 Förhållanden vid olika tider beträffande odlingsareal, kreatur och befolkning. 

Holm 

Avseende 1620-28 1696-1704 Storsk 1700 Lagask 1800 1914-18 1927 

Åker (ha) 2.8 2,9 6,7 15,8 35,2 28,3 

Ängar - 19,6 36,1 57,3 - 21,8 

Kor 6 - 16 - 30 32 

Hästar 2 - 4 - 4 6 

Får 17 - 16 - 12 - 

Befolkning - - 17* 60** 90*** 84**** 

* 1768 ** 1860 *** 1900 **** 1926 

Hällås (del) 

Avseende 1620-28 1696-1704 Storsk 1700 Lagask 1800 1914-18 1927 

Åker (ha) - 1,4 - 2,5 3,0 3,5 

Ängar - 18,7 - 70,6 - 12,0 

Kor - - 7 6 4 6 

Hästar - - 2 - 1 2 

Får - - 10 - 1 2 

Befolkning - - 3 23 22 17 

13

Sågverks-och flottningsepoken 

De flesta byarna hade på 1850-talet en egen såg. Uppemot ett 40 tal sågar kan ha funnits som 

mest utmed Nätraån och dess biflöden. 1898 byggdes en ångsåg i Byvattnet som var i drift 

fram till 1907. Den lades ner samma år som sulfitfabriken i Köpmanholmen togs i drift. Från 

sågen gick en brädväg över skogen till Ångermanälven. Fragment av den finns kvar i form av 

kavling vid Kavelbromyran på gränsen mellan Byvattnet och Holms skogar. 

Redan på 1700 talet flottade man i Nätraån, men några större mängder var det inte tal om. 

Iordningsställande av flottlederna var en nödvändighet och fr.o.m. 1901 kunde man bl a flotta 

i Uvån. 

Under 1871- 87 flottades i medeltal 130 000 stockar vilket motsvarar 39 000 kbm.pb. Läggs 

husbehovsvirke och ved till den volymen så skulle det motsvara 76 000 kbm.ub. vilket 

omräknat uppgick till 75 % av tillväxten. Under åren 1888-96 ökade volymen till 72 000 kbm 

pb årligen plus husbehovet, men den årliga tillväxten överskreds inte. Men åren 1901- 05 

uppgick den flottade volymen till 93 000 kbm.pb. och den årliga tillväxten övarskreds med 10 

%. Mellan åren 1920- 28 ha minskat till 85 000 kbm. pb. och överavverkningen ”överskreds 

med blott” 5 %. 

Sammanfattning 

I tidernas begynnelse etablerades en bosättning i strandlinjen av den djupa fjord som idag är 

Nätraåns nedre dalgång. I och med landhöjningen kom bosättningen längre från vattnet och 

nya bosättningar etablerades nära stranden i takt med landhöjningen. Den forna fjordens 

botten är i dag en del av Nätraåns jordbruksmark. 

Älgstenen i Åbosjön vittnar om jaktens betydelse. Stenåldersboplatsen söder om Byvattsjön 

bevisar att människan även drog österut och längre upp i dalgången. Möjligen var de tre 

sjöarna och förbindelsen mellan dem och den milsvida skogen ett gynnsamt område att slå sig 

ner och överleva på. 

Holm är den östligaste odalbygden efter Nätraån. Under dagens bebyggelse ligger säkert den 

äldsta bosättningen. Blicka ut över dagens Holm och ha vetskapen om att vid laga skifte på 

1800-talet fanns ca 70 ha åker och äng samt att befolkningen 1900 uppgick till 90 personer, 

kan för nutidsmänniskan låta som en saga. 

Järnframställningsugnen gav råmaterialet till en lågteknisk järnteknik. Och ur det järn som 

blästerugnen gav har redskap smitts och med dessa har man brutit upp mark som gett skördar 

och mättat hungriga människor. 

Om jaktens stora betydelse berättar de fångstgropsystem som finns. Några kan vara så gamla 

som stenåldersboplatsen vid Byvattsjön. 

Holmenskogarna var viktiga flyttvägar för samerna och ett och annat sameviste. Det var 

samerna som gick över Ångermanälven i Junsele som nyttjade Holmens skogar. Deras närvaro 

har gett namn som till exempel Bärmsjön. 

14

Svedjebrukets omfattning är okänt för många. Källor gör gällande att 10 % av skogsarealen 

skulle ha varit svedjat. Finnar etablerade sig och bland annat är Hällås anlagt av finnar. Ett 

besök på Hällås för onekligen tankarna till Vilhelm Mobergs böcker. 

Flottningen var viktig även för Nätraån och biflödena. I början av 1900-talet var flottlederna 

utbyggda. Sågverken flyttades ner mot kusten och avverkningar påbörjades längre in i de 

milsvida skogarna. I början av förra seklet oroades man över den överavverkning som skedde. 

Resonemanget känns på något sätt igen. 

2.4. Dagens skogstillstånd 

Aktuella sammanställningar över dagens skogstillstånd kan fås vid förfrågan på 

distriktskontoret. Förteckning över dessa sammanställningar finns i rapportbilagan i slutet av 

detta dokument. Rapporterna tas fram ur beståndsregistret och används för att visa 

dagsaktuella arealer för åldersklasser, avsatta arealer, biotopgrupper, bränningar, lövskogar, 

bristanalys i förhållande till referenslandskapet samt en del övriga nulägesuppgifter. 

2.4.1. Åldersklassfördelning 

Åldersklassfördelningen, exklusive naturområden, visar att Skorpedsdelen och likaså hela 

distrikt Bredbyn har en ålderssvacka, d v s det finns en relativt liten andel skog i 

åldersklasserna 61-70 år. Ca 16 % av arealen är äldre än 100 år. 

ha, planområde 

4000 

2000 

0 

Kunnån Nätraån Distrikt Bredbyn 

kal mark 

0-10 

11-20 

21-30 

31-40 

41-50 

51-60 

61-70 

71-80 

81-90 

91-100 

101-110 

111-120 

121-130 

131-140 

141-150 

151-160 

161- 

Figur 2.4. Åldersklassfördelning för distrikt Bredbyn och Skorpedsdelen. Exklusive naturområden. 

30000 

25000 

20000 

15000 

10000 

5000 

0 

ha, distriktet 

15

2.4.2. Lövbestånd 

Av den totala arealen frisk och fuktig skogsmark (ca 178460 ha) utgörs 16970 ha (9,5 %) av 

lövskog, definierad som bestånd med minst 50 % löv. Majoriteten av lövskogarna på distriktet 

återfinns i åldersklasserna 10-40 år. På Skorpedsdelen ligger den mer mot 20-60 år. 


350 

300 

250 

200 

0-10 

11-20 

21-30 

31-40 

41-50 

51-60 

61-70 

71-80 

81-90 

91-100 

150 

100 

50 

0 


101-110 

111-120 

121-130 

131-140 

141-150 

151-160 

161- 

Figur 2.5. Åldersklassfördelning för lövdominerade bestånd, distrikt Bredbyn och Skorpedsdelen. 

2.4.3. Tall- och granbestånd 

En utsökning på distriktet visar att den sammanlagda arealen talldominerade bestånd är ca 

59260 ha (29 %). Inom Nätraåns avrinningsområde är andelen tallskog 32 %, och inom 

Kunnåns avrinningsområde 34 %. Huvuddelen av tallbestånden är mellan 10-50 år. 

5000 

4500 

4000 

3500 

3000 

2500 

2000 

1500 

1000 

500 

0 


16


2500 

2000 

1500 

1000 

500 

0 

kal mark 

0-10 


Figur 2.6. Ålderklassfördelning för bestånd med minst 7/10 tall. 

11-20 

21-30 

31-40 

41-50 

51-60 

61-70 

71-80 

81-90 

91-100 

101-110 

111-120 

121-130 

131-140 

141-150 

151-160 

161- 

10000 

Den sammanlagda arealen granbestånd inom distrikt Bredbyn är ca 55240 ha(27 %). Inom 

både Nätraåns och Kunnåns avrinningsområde är andelen granskog 20 %, Huvuddelen av 

granbestånden är mellan 70-120 år. 


1600 

1400 

1200 

1000 

800 

600 

400 

200 

0 


Figur 2.7. Ålderklassfördelning för bestånd med minst 7/10 gran. 

kal mark 

0-10 

11-20 

21-30 

31-40 

41-50 

51-60 

61-70 

71-80 

81-90 

91-100 

101-110 

111-120 

121-130 

131-140 

141-150 

151-160 

161- 

9000 

8000 

7000 

6000 

5000 

4000 

3000 

2000 

1000 

0 

8000 

7000 

6000 

5000 

4000 

3000 

2000 

1000 

0 



17

2.4.4. Trädslagsblandning 

Trädslagsblandningen för distrikt Bredbyn är 40 % tall, 47 % gran och 14 % löv. Kunnåns 

avrinningsområde har en förhållandevis högre andel tall än Nätraåns avrinningsområde (43 % 

jämfört med 37 %). Granandelen är i motsvarande grad högre inom Nätraåns 

avrinningsområde, medan lövandelen är lika (ca 14 %). 

Arealen bestånd med minst 50 % contorta är ca 1100 ha på Skorpedsdelen, vilket motsvarar 3 

% av områdets totala areal. 

100% 

90% 

80% 

70% 

60% 

50% 

40% 

30% 

20% 

10% 

0% 

Tall Gran Löv Contorta 


Figur 2.8. Volymbaserad trädslagsblandning, distrikt Bredbyn. 

18

3. Kartläggning av natur- och kulturvärden 

3.1. Inventerings- och planeringsarbete 

3.1.1. Nyckelbiotopsinventeringen 

Under perioden 1995-1999 genomfördes en nyindelning av majoriteten av Holmens skogar 

och i samband med denna utfördes även nyckelbiotopsinventeringen. På grund av markbyten 

med AssiDomän i norra Sverige avslutades nyindelningen först under 2001 på en del av 

markerna inom Region Örnsköldsvik. 

Nyckelbiotopsinventeringen i samband med nyindelningen gjordes i tre steg. I det första steget 

förtolkades flygbilder med avancerade stereoinstrument. Vid förtolkningen avgränsades 

bestånd utifrån trädslagsblandning, ålder med mera. Områden som utifrån trädskiktets struktur 

och läge i terrängen misstänktes ha höga naturvärden markerades. Biotoper med hög lövandel, 

bäckmiljöer, raviner och branter är exempel på områden som markerades vid 

flygbildstolkningen. 

I det andra steget kontrollerades och justerades förtolkade data i fält och dessutom uppmättes 

kompletterande variabler. Eventuella nyckelbiotoper som markerats vid flygbildstolkningen 

besöktes i fält av dem som utförde nyindelningen. Dessa bedömde naturvärdet i områdena. 

Tydliga biotoper klassades som nyckelbiotoper medan osäkra fall kvarstod som eventuella 

nyckelbiotoper. Dessutom tillkom ytterligare områden som fältkontrollanten hittade i detta 

steg. 

I det tredje och sista steget besökte tjänstemän från distriktet eller anlitad personal samtliga 

eventuella nyckelbiotoper och bedömde om de hade tillräckligt höga naturvärden för att 

klassas som nyckelbiotop eller objekt med naturvärden. 

Metodiken innebär att den utförda inventeringen inte är helt fullständig, då all Holmens mark 

inte har fältbesökts. Mindre områden med höga natur- eller kulturvärden kan därför 

fortfarande vara oregistrerade. Vid all avverkningsplanering görs en naturvärdesbedömning 

för att återfinna dessa områden som då kan undantas och registreras. 

3.1.2. Naturvärdesbedömning 

Holmen tillämpar skogsbiologernas metodik för naturvärdesbedömning vid all 

avverkningsplanering. Metodiken har också tillämpats på avsatta naturområden för att 

kvalitetssäkra avsättningarna och ge underlag för prioriteringar. I ett första steg naturvärdes 

bedömdes 20 % av alla avsättningar på vart och ett av Holmens distrikt. Bestånden slumpades 

ut och inventeringen gjordes genom stab skogsvårds försorg. Därefter har distriktet 

kompletterat med egna naturvärdesbedömningar och i dagsläget är 50 % av den avsatta 

arealen bedömd. 

19

3.1.3. Övrigt beslutsunderlag 

I och med att Länsstyrelsen 2005 tog bort Kunnådalen från listan på framtida reservat började 

en dialog vad gällande frivillig avsättning mellan Holmen och SNF. SNF började göra 

grundligare inventeringar i området, bl.a. genom Hans Sundström sommaren 2006. Han 

jobbade då med hjälp av GPS och markerade arter och värdekärnor på karta. Holmen har 

använt Skogsbiologernas blankett för naturvärdesbedömning i sitt arbete att lokalisera de 

värdefullaste delarna. Med stöd av det materialet har Holmen och SNF tillsammans arbetat 

fram en större avsättning. En del övrig FSC areal har använts för att binda ihop det hela till ett 

stort sammanhängande område. 

3.2. Resultat 

3.2.1. Avsatta arealer 

Region Örnsköldsvik har som mål att avsätta 5 % av den produktiva skogsmarksarealen. 

Distrikt Bredbyn har i genomsnitt högre naturvärden och målet är därför satt till knappt 7 %. 

För att ha en planeringsreserv inför eventuella reservatsförsäljningar utgör i dagsläget 

avsättningarna 7,8 % (15900ha). Se tabell 3:1. Andelen är högre (13,2 %) inom Kunnåns 

avrinningsområde, jämfört med Nätraån (5,8 %). Merparten (97 %) av den avsatta arealen har 

omförts till figurlagda naturområden, resten är klassat som naturarealer vilka ej är figurlagda 

på skogskartorna. 

Av distriktets totala produktiva areal utgör Holmenreservat 0,3 % och nyckelobjekt 

(nyckelbiotoper med omgivande skyddszoner) 1,3 % av arealen. Objekt med naturvärden 

utgör 4,1 % av total produktiv areal. Den resterande delen av sparad areal består av övriga 

FSC-områden, flora- och faunahänsyn. 

20

Tabell 3.1. Avsatta arealer som ingår i regionens miljömål 

Naturområden 

Naturreservat 

Kunnån Nätraån Distriktet 

Produktiv Antal % av Produktiv Antal % av Produktiv Antal % av 

areal, ha prod areal areal, ha prod areal areal, ha prod areal 

Holmenreservat 591,6 5 0,3 

Nyckelobjekt 77,8 16 0,9 688,3 171 2,5 2718,4 446 1,3 

Objekt med naturvärden 486,1 113 5,9 741,2 252 2,7 8336,2 1596 4,1 

Övrigt FSC-område 519,8 117 6,3 154,1 51 0,6 3895,5 889 1,9 

Sålda naturområden 

Delsumma 1083,7 246 13,2 1583,6 474 5,8 15541,7 2936 7,6 

Naturarealer 

Nyckelbiotoper 4,5 5 0,0 

Objekt med naturvärden 1,7 2 0,0 68,8 109 0,0 

Florahänsyn 0,8 3 0,0 1,3 4 0,0 

Faunahänsyn 3,0 7 0,0 3,0 7 0,0 

Övrigt FSC-område 280,6 61 0,1 

Delsumma 5,5 12 0,0 358,2 186 0,2 

Totalt 1083,7 246 13,2 1589,1 486 5,8 15899,9 3122 7,8 

21

Åldersklassfördelningen för samtliga naturområden visar att majoriteten (75 %) av sparade 

områden är äldre än 80 år. Inom Kunnåns avrinningsområde ligger huvuddelen av sparade 

arealer inom åldersintervallet 70-120 år. Inom Nätraåns avrinningsområde är majoriteten av 

naturområdena mellan 80-130 år. En mindre andel inom planområdena, ca 10 %, av sparade 

arealer är äldre än 130 år. 


500 

400 

300 

200 

100 

0 

kal mark 

0-10 


11-20 

21-30 

31-40 

41-50 

51-60 

61-70 

71-80 

81-90 

91-100 

101-110 

111-120 

121-130 

131-140 

141-150 

Figur 3.1. Naturområdenas åldersklassfördelning, distrikt Bredbyn och (Skorpedsdelen). 

151-160 

Huvuddelen, 68 %, av den avsatta arealen återfinns i biotopgruppen barrskogar. Ytterligare 29 

% är klassat i biotopgrupperna sumpskogar, topografi och vatten och troligen utgörs en stor 

del av denna areal också av barrskog. Endast 4 % av den avsatta arealen återfinns i 

biotopgruppen lövskogar. 


1200 

1000 

800 

600 

400 

200 

0 

Barrskogar 

Lövskogar 


Figur 3.2. Den avsatta arealens fördelning på de olika biotopgrupperna. 

Sumpskogar 

Hävd 

Brandpåverkat 

Topografi 

Vatten 

0 

3500 

3000 

2500 

2000 

1500 

1000 

500 

0 

12000 

10000 

8000 

6000 

4000 

2000 


ha,distriktet 

22

Signalarter i avsatta nyckelobjekt och objekt med naturvärden 

Bland kärlväxterna är det orkidéerna, korallrot, knärot och spindelblomster som dominerar. 

Bollvitmossa har registrerats på mer än hälften av de 19 mosslokalerna. Lunglav intar en klar 

särställning bland lavarna. En lokal med långskägg har hittats. Ulltickan är den vanligaste 

signalarten bland svamparna. Rosenticka finns på 28 lokaler och rynkskinn samt doftskinn 

finns på 32 respektive 6 lokaler. Den på håll väldoftande dofttickan noterades i 12 biotoper. 

Antal lokaler 

300 

250 

200 

150 

100 

50 

0 

Lokaler fördelade på Kärlväxter, mossor, lavar och svampar 

180 

19 

164 

246 

Kärlväxter Mossor Lavar Svampar 

Figur 3.3. Sammanställning av antal lokaler med förekomst av intressanta kärlväxter, mossor, lavar och svampar. 

Exempel på avsatta områden med höga naturvärden 

Uberg 

Skogen Uberg tar vid norr om Nätraån och sträcker sig norrut mot Anundsjö gamla 

sockenlina. I öster gränsar skogen mot Kjälloms by i Sidensjö. Uberg skog är på ca 1800 

hektar produktiv skogsmark som närmast Nätraån har ett fiskbensmönstrat ravinsystem med 

kraftig erodering. Ubergs markerna har generellt en sydlig exponering. Den norra delen har 

hällmarksinslag med ofta gammal tall och i svackor högproducerande gran. 

23

Den avsatta arealen utgör 240 ha produktiv skogsmark, vilket motsvarar 13,4 % av arealen. 

Lång kontinuitet av försiktig avverkning historiskt och svårtillgängligheten kan vara en orsak 

till att så höga naturvärden finns på så stor areal som 13,4 %. Biotopgrupperna 

urskogsliknande barrnaturskog och barrskog delvis påverkad omfattar tillsammans 153 ha 

skog äldre än 100 år. Av denna areal utgörs 57 ha (37 %) av skog som är äldre än 140 år. 

I en del av de grovbarkiga gammeltallarna har reliktbocken hittat sitt livsrum. Den här skogen 

hyser distriktets enda fynd av långskägg. I biotoper med lång kontinuitet ner mot Nätraån 

finns ett flertal rödlistade vedsvampar och i en av biotoperna finns fynd av gräddticka. 

Figur 3.4. Biotopgruppernas areella fördelning i Uberg. 

Vitberget 

I västra delen av Vitbergets skog och på gränsen mot SCA finns en urskogsliknande biotop på 

ca 4 ha med imponerande torrakor och flerhundraåriga tallar med skorpbark. Att stå 

tillsammans med gamtallarna och torrakorna, som liknar pelare i en katedral, är en mäktig 

upplevelse. Man blir gränslöst medveten om sin litenhet och bara det är värt ett besök i denna 

nyckelbiotop. 

En kvalificerad inventering är befogad och skulle troligen ytterligare höja det redan nu höga 

naturvärdet. En intilliggande biotop, som idag inte har urskogskaraktär, och den nu 

urskogsliknande biotopen kan kanske vara ett embryo till ett framtida urskogsreservat. 

Asplundtjärn 

Biotopen är belägen på Byvattnets skog söder om Asplundtjärnen mellan två större 

kraftledningar Med runtomkring liggande ungskogar ligger denna nyckelbiotop skyddad av 

högre omgivning och är livsrum för många arter. 

24

Denna ca 150 åriga granskog med prägel mot urskogsliknande, är troligen det fragment som 

återstår av gammal granskog i denna del av Byvattnets skog. 

Vedsvampar dominerar bland signalarterna med bl a fynd av lappticka och rosenticka. En liten 

skogsbäck rinner genom biotopen ner till Asplundtjärn och bidrar på så sätt till att höja 

luftfuktigheten. Framtida hänsyn är viktig på lång sikt. Biotopen utgör i dag en refugie och 

angränsande bestånd bildar arternas spridnings- och utbredningspotential. 

Intilliggande bestånds skötsel och brukande måste präglas av hänsynsåtgärder som inte 

spolierar nyckelbiotopen, denna en av distriktets pärlor. 

Kunnådalen 

Kunnån slingrar sig nerströms från Kunntjärn till Hällvattnet genom ett kuperat skogklätt 

landskap. Längs Kunnån är det endast på ett ställe den äldre skogen öppnar sig i ett yngre 

skogsbestånd. Frånvaron av kala ytor är ett av de viktigaste kännetecknen för Kunnådalen och 

en av de betydande faktorer som bidrar till naturvärdet i området. 

I de västra delarna av Kunnådalen närmast rågången mot SCA växer i huvudsak tallskogar i 

åldern 80-100 år. I vissa områden så är spår av tidigare dimensionsavverkningar tydliga i form 

av gamla tallstubbar och där finns en relativt liten andel gamla och döda träd. Men i de mer 

kuperade och svår tillgängliga områdena så är tallskogen mer skiktad. Brandspår är också 

vanliga i området. Arter knutna till tall som observerats i Kunnådalen är tallticka och 

fläckporing. 

I de östra delarna av dalgången ökar inslaget av gran, men även här är förekomsten av riktigt 

gamla träd och död ved måttlig. En stor del av bestånden återfinns i åldersklasserna 80-100 år. 

Artinventeringar har visat på förekomst av ullticka, rosenticka, rynkskinn, lappticka, 

gränsticka med mera i områden med högre frekvens av lågor. Även den mycket sällsynta 

osttickan är funnen i området. Tillgången på olika arter av hänglavar, t ex garnlav, är relativt 

stor. Närmast ån är luftfuktigheten hög och miljön för lavar gynnsam. Violettgrå tagellav och 

olika arter av knappnålslavar, t ex Chaenotheca subroscida, har observerats. 

Lövinslaget är betydande i vissa delar av Kunnådalen och större aspdungar återfinns i både 

tall- och grandominerade bestånd. På asparna har förutom stor aspticka även funnits den 

sällsynta vita asptickan, likaså har aspgelélavar och småflikig brosklav noterats. Även sälgar 

återfinns i området och på dessa kan man hitta lunglav, skrovellav och doftticka. 

Områdets höga naturvärde sitter även mycket i storleken. I samarbete med SNF har här en 

1050 ha stor avsättnings gjorts. Tack vare storleken på området inhyser dalen även en stor 

fauna, såsom kungsörn, järv, lo och björn och ån med öring och utter. Kunnådalen har med 

sina naturvärden och storlek en bra möjlighet att bli ett utflyktsmål för såväl ortsbefolkning 

som turister. Se bilaga 7.2 från SNF där man beskriver olika besöksmöjligheter i Kunnån. 

Stygglandet 

Stygglandet ligger i Skorpeds socken strax väster om Lesjön. Området har troligen fått sitt 

namn av terrängens beskaffenhet. Enligt jordartskartan täcks området av storblockig, grusig- 

25

sandig morän, vilket orsakar besvärliga drivningsförhållanden. Spår av äldre avverkningar, s k 

dimensionshuggningar, finns i hela området. 

Stygglandet har inventerats på naturvärden i olika omgångar. Gudrun Norstedt inventerade 

området första gången 1993 efter rapporter från jägare som noterat en stor tjädertillgång i 

området. Gudrun fann Stygglandet intressant och rapporterade detta till Länsstyrelsen. Under 

1996 inventerades området på nytt av Thomas Rydqvist, Länsstyrelsen. Därefter har 

Stygglandet inventerats av personal från Holmen Skog i samband med nyindelningsprojektet. 

De talldominerade bestånden norr och öster om Tretjärnsmyran är relativt likåldriga, ca 90- 

100 år, med varierande underväxt av gran. Tillgången på lågor är god och de flesta bär spår av 

brand. Landskapet är blockrikt med gott om småvatten och småbäckar. Väster om 

Tretjärnsmyran domineras skogen av gran men inslaget av äldre aspar och sälgar är 

betydande. Tillgången på torrträd och granlågor är fläckvis stor. Ett stort antal rödlistade arter, 

framförallt svampar, har noterats i både gran- och talldominerade partier (se tabell 3.2). 

Tabell 3.2 Rödlistade svampar och lavar samt signalarter som observerats i Stygglandet. 

Art Hotkategori Art Hotkategori 

Svampar Lavar 

Kritporing 1 Småflikig brosklav 3 

Gräddporing 4 Dvärgbägarlav 4 

Fläckporing 4 Skrovellav 

Rosenticka 4 Lunglav 

Ullticka 4 Skinnlav 

Rynkskinn 4 

Stor aspticka 4 

Kandelabersvamp 4 

Doftticka 4 

Tallticka 

Kötticka 

3.2.2. Avsatta arealer som ej medräknas i regionens miljömål 

Distrikt Bredbyn(Skorpedsdelen) har avsatt 191,8 ha skogsmark som inte medräknas i 

regionens miljömål. I denna areal ingår framförallt naturvårdshänsyn som är lämnat vid 

avverkningar och registrerats som § 30-hänsyn i SVEG. Fornminnen, kulturlämningar finns 

också med i den arealen, se tabell 3.3. 

26

Tabell 3.3 Avsatta arealer som inte ingår i regionens miljömål. 

Naturområden 

Kunnån Nätraån Distriktet 

Produktiv Antal % av Produktiv Antal % av Produktiv Antal % av 

areal, ha prod areal areal, ha prod areal areal, ha prod areal 

Landskapsvård 178,2 57 0,1 

Tekn. ekon. imp. 1878,8 275 0,9 

Fornminne 2,6 1 0,0 2,6 1 0,0 

Kulturlämning 2,6 2 0,0 17,9 9 0,0 

Delsumma 2,6 2 0,0 2,6 1 0,0 2077,5 342 1,0 

Naturarealer 

Landskapsvård 2,3 3 0,0 0,2 2 0,0 32,1 29 0,0 

Tekn. ekon. imp. 12,5 8 0,0 

Fornminne 0,5 1 0,0 0,9 2 0,0 

Kulturlämning 3,2 3 0,0 3,5 10 0,0 7,1 14 0,0 

§ 30 Hänsyn 42,7 28 0,5 134,2 128 0,5 2260,5 1361 1,1 

Delsumma 48,2 34 0,6 138,4 141 0,5 2313,1 1414 1,1 

Totalt 50,8 36 0,6 141,0 284 0,5 4390,6 1756 2,2 

27

3.2.3. Värdefulla vattendrag och våtmarker 

Inom Skorpeds området finns det två sjöar klassade som riksintresse. Oppsjön med sitt utlopp 

västerut (Kylsnäsån) och Bärmsjön med utlopp norrut (Bärmsjöån). Till Bärmsjön finns även 

tillriningen från Abborrvattnet och Bastutjärn som extra skyddsvärda. God föryngring av öring 

är det främsta skälet till skyddet. 

3.2.4. Vandringshinder 

Inom distriktet finns ett stort antal skogsbilvägar och flera kommer i framtiden att byggas. Vid 

överfarter på fiskförande bäckar är det speciellt viktigt att vägtrummor blir riktigt ilagda så att 

det inte uppstår ett vandringshinder för bl.a. lekande öring. I ett arbetet med att lokalisera 

äldre trummor som brister i detta avseende så tog man hjälp av Ö-viks kommun och Johan 

Spens. Han pekade ut de mest värdefulla vattendragen och därefter gjordes inventeringar längs 

dessa, totalt 127 st trummor. Inventeringen gjordes 2005 av Anna Bylund. Det resulterade i en 

lista på 28 trummor som bedömdes som vandringshinder och har lagts i en prioriterings 

ordning för att åtgärdas. Halvtrummor har också börjat användas där det finns behov. 

3.2.5. Viktiga områden för renskötseln 

Inom området mellan Hermansjön och Hällvattnet har Vilhelmina Södra sameby sitt 

vinterbetesland. Frostviken Norra utnyttjar området från Aspeå och väster om 

Grundtjärnsvägen. 

Samråd med representanter för samebyn sker en gång per år. Under samrådet presenterar 

Holmen Skog planerade avverkningar, markberedningar, vägbrytningar, gödsling och contorta 

användning under kommande period i samrådsområdet. Hittills har diskussionerna skett i 

samförstånd. Skogliga åtgärder som kan inverka negativt på rennäringen är framförallt stora 

föryngringsytor i områden med hänglavrik skog och markberedning i lavrika områden. Samer 

ser ogärna att vi planterar contorta eftersom dessa bestånd ofta är täta, vilket försvårar 

framkomligheten i terrängen. Under snörika vintrar eller under andra förhållanden då renarna 

kan ha svårt att sparka fram marklavar så vill samerna ha kännedom om branta områden med 

hänglavrik skog. Inom Skorpedområdet finns branta områden med hänglavrik granskog, bland 

annat i Kunnådalen. 

28

4. Bristanalys 

4.1. ASIO-klassning 

Branden var tidigare den störningsfaktor som hade störst areell påverkan på 

skogsekosystemen. Utifrån kunskaper om hur ofta ett område brinner, och hur det påverkar 

sammansättningen av skogstyper kan man bilda sig en uppfattning om hur landskapet såg ut 

innan människans påverkan blev omfattande. Ett sätt är den så kallade ASIO-modellen, där 

skogsmark indelas i typer av mark efter hur ofta de brann: Aldrig, Sällan, Ibland eller Ofta. 

Mer information om ASIO-modellen och hur den kan användas för att skapa sig en bild av ett 

referenslandskap finns som bilaga till hänsynsplanen. 

Inom Nätraåns och Kunnåns hänsynsplanområden är i dagsläget fördelningen mellan A-, S-, I- 

och O-mark enligt följande: 

A-mark (%) S-mark (%) I-mark (%) O-mark (%) 

Nätraån: 0,4 25 73,2 1,4 

Kunnån: 0,3 26,3 70,1 3,4 

4.2. Referenslandskapet 

För att kunna fastställa mål för vilka skogstyper som är viktiga att bevara eller återskapa är det 

viktigt att ha en referens till hur landskapet såg ut långt tillbaka i tiden. 

Genom att dela in bestånden i ASIO-klasser kan man skatta fördelningen av olika skogstyper i 

ett tänkt referenslandskap på distriktets två olika hänsynsplanområden (se bilaga 7.1). 

4.3. Jämförelse mellan referenslandskapet och dagens landskap 

Resultatet visar att i referenslandskapet för Nätraåns hänsynsplanområde utgjordes omkring 9 

% av arealen av granskogar med lång kontinuitet, 15 % av lövbrännor och 20 % var en- eller 

flerskiktade tallskogar. Resterande del av arealen täcktes av blandskogar med tall, gran och 

löv. 

Motsvarande andelar för Kunnåns referenslandskap är 9 % granskogar med lång kontinuitet, 

15 % lövbrännor, 21 % tallskogar och 55 % blandskogar. 

Arealen tallskogar inom Nätraån och Kunnån är idag större än i referenslandskapen. 

Majoriteten av dagens tallskogar är dock enskiktade, medan tallskogarna i referenslandskapet 

ofta var flerskiktade med överståndare som överlevt flertalet skogbränder. 

29

100% 

90% 

80% 

70% 

60% 

50% 

40% 

30% 

20% 

10% 

0% 

Tallskogar Blandskogar Lövbrännor Granskogar, lång kont 

ref nu ref nu ref nu 


Figur 4.1. Jämförelse mellan dagens landskap och referenslandskapet. 

Brandfrekvensen, d v s hur stor andel av arealen som kan antas ha brunnit årligen, kan för 

referenslandskapet uppskattas enligt följande (efter Rülcker & Angelstam, 1994): 

A-mark brann i princip aldrig. 

S-mark kan antas ha brunnit 1 gång vart 250:e år, d v s brandfrekvensen var: 

1/250*100 = 0,4 % per år på S-mark. 

I-mark kan antas ha brunnit 1 gång vart 100:e år, d v s brandfrekvensen var: 

1/100*100 = 1 % per år på I-mark. 

O-mark kan antas ha brunnit 1 gång vart 50:e år, d v s brandfrekvensen var: 

1/50*100 = 2 % per år på O-mark. 

Den totala brandfrekvensen för referenslandskapet beräknas alltså enligt följande: 

0,4*(andelen S-mark) + 1*(andelen I-mark) + 2*(andelen O-mark) = 0,8 % per år för 

Nätraåns hänsynsplanområde och 0,9 % per år för Kunnåns hänsynsplanområde. 

4.4. Prioritering av objekt 

Prioritering av objekt som avsätts i hänsynsplanen har gjorts i följande ordning: 

1. Befintliga natur- eller kulturmiljövärden (nyckelbiotoper, reservat, kulturmiljöer mm) 

2. Geografisk fördelning inom distriktet 

3. Bristanalys i förhållande till referenslandskapet 

4. Fördelning mellan distrikt (avstämning mot regionmål) 

30

Kärnan i hänsynsplanen är områden med dokumenterat höga naturvärden. Hit räknas 

nyckelbiotoper, Holmenreservat och naturreservat. 

Bristanalysen används för att prioritera bland objekt som avsätts och ingår i 5 % målet på 

regionnivå inom Holmen Skog. Här tillkommer t.ex. objekt med naturvärden, övrigt FSCområde 

och motsvarande. Möjligheten att bilda större sammanhängande områden har beaktats 

i valet av bestånd som ej har de högsta naturvärdena. 

31

5. Riktlinjer och mål 

Distrikt Bredbyn har för avsikt att inom Skorped delens båda planområdena bibehålla 

skogsmarkens naturgivna produktionsförmåga. Inom dessa ramar ska vi ge naturligt 

förekommande växter och djur förutsättningar att fortleva långsiktigt i skogslandskapet. 

För att skogslandskapets djur och växter ska kunna fortleva i långsiktigt livskraftiga 

populationer krävs olika livsmiljöer. Vissa arter är helt beroende av opåverkade habitat medan 

andra kräver livsmiljöer som är starkt störda. Jämfört med ett referenslandskap (urskog) så är 

dagens skogar inom Skorpedsdelen förändrade på olika sätt. Mängden död ved i olika 

nedbrytningsstadier, nyligen brandpåverkad mark, lövbrännor med gammalt grovt löv och 

tillgång på gammal granskog med lång kontinuitet är miljöer som det finns för liten andel av 

inom distriktet. 

Bristen på element såsom gamla, grova träd och död ved beaktas vid varje avverkningstillfälle 

genom sparande av hänsynsytor och naturvärdesträd samt genom tillskapande av högstubbar 

och restriktivt tillvaratagande av vindfällen. Inom avsatta naturområden utvecklas också dessa 

element. Bristbiotoper, såsom lövbrännor, brandpåverkade miljöer och gamla granskogar 

avsätts som naturområden och/eller sköts med inriktning på att utveckla deras 

naturvärdeskvalitéer. 

5.1. Avsatta arealer 

5.1.1. Mål 

Målet är att avsätta minst 5 % av produktiv skogsmarksareal på regionnivå. På distrikt 

Bredbyn har 7,8 % (15900 ha) avsatts. En övervägande andel av den areal som avsatts 

domineras idag av granskogar och de växter och djur som är knutna till granskogar. En mindre 

andel är tall- och lövdominerad skog och dithörande arter. Målet är att bibehålla och förstärka 

naturvärden inom dessa arealer. 

5.1.2. Åtgärdsförslag 

Artrika granskogar, t ex Asplundtjärn, som har karaktären av brandrefugier lämnas för fri 

utveckling på lång sikt. Talldominerade miljöer som nästan saknar spår av mänsklig påverkan, 

t ex Vitberget, lämnas också för fri utveckling. Biotoper med spår av tidigare skogsbränder 

men avsaknad av stora mängder död ved och gamla träd kan bli föremål för 

naturvårdsbränning. Distrikt Bredbyn kommer under den närmaste femårsperioden att välja ut 

några objekt och genomföra naturvårdsanpassad skötsel, t ex bränning, för att förstärka 

befintliga naturvärden. 

Nyupptäckta nyckelbiotoper byts in mot bestånd med lägre naturvärden för att successivt 

spara bestånd med högst naturvärden. 

32

5.2. Lövskogar 

5.2.1. Mål 

Inom region Örnsköldsvik är målet att minst 5 % av frisk och fuktig skogsmark ska bestå av 

lövdominerade bestånd under merparten av omloppstiden. Inom Nätraåns hänsynsplanområde 

är andelen lövskog 4 % av total areal frisk och fuktig skogsmark. Motsvarande andel för 

Kunnån är 3,5 %. Majoriteten av lövskogarna ligger inom åldersintervallet 20-50 år. Distrikt 

Bredbyn har som mål att öka arealen lövdominerad skog äldre än 50 år. 


Arealen äldre lövskog ökas genom att urskilja och nyindela lövdominerade områden i 

befintliga bestånd. Dessutom gallras några utvalda bestånd med inriktning på att gynna 

lövträd. 

5.3. Brand 

5.3.1. Mål 

I referenslandskapet beräknas det inom distriktet i genomsnitt ha brunnit omkring 315 ha 

årligen (knappt 0,9 % av arealen). Ett av Holmen Skogs miljömål är att varje region under en 

femårsperiod ska försöka bränna minst 5 % av den årliga föryngringsytan på torr och frisk 

mark. Distrikt Bredbyns mål är också att bränna 5 % per år (85ha), varav minst en femtedel 

som naturvårdsbränning. 


Lämpliga objekt identifieras och planeras för bränningsanpassad avverkning. Inför 

naturvårdsbränning avverkas med fördel en del av virkesvolymen för att underlätta bränning. I 

planerad hyggesbränning förstärks naturhänsynen vid avverkningen för att säkerställa 

tillräcklig mängd brandskadad och brand dödad ved. 

5.4. Värdefulla vattendrag och våtmarker 

5.4.1. Mål 

Senast 2010 skall en åtgärdsplan ha upprättats för vägtrummor som utgör vandringshinder, så 

att fri passage skapas för organismer i vattendrag med särskilda naturvärden. Planen beaktar 

både normal restaurering av vägtrummor och behov av särskilda riktade insatser. Möjligheter 

till samordning med andra markägare beaktas vid prioriteringen. 

Prioriterade vandringshinder enligt inventeringar utförda 2006 och 2007 åtgärdas senast 2012. 

33

I Holmens engagemang i Våtmarksfonden ingår att skapa nya våtmarksområden. Varje distrikt 

ger förslag på minst en ny lämplig våtmark. På region Ö-vik skapas minst en ny våtmark 

under perioden 2008-2011. 


Kostnader för åtgärdande av vandringshinder bedöms och lämnas in vid sökande av t.ex. 

NOKÅS-bidrag. Möjligheten till samordning med andra vägåtgärder beaktas. 

34

6. Referenser 

Kungliga ortnamnskommissionen. Ortnamn i Västernorrlands län. 

Lundqvist, J. 1987. Jordartskarta över Västernorrlands län. SGU. Ser ca nr 55. 

Mascher, W, J. 1990. Ångermanlands flora. 

Nylander Erik. 1983. Kartor och kartläggning i norra Ångermanland. 

Orgård Olle. 1995. Kolarminnen. 

Rülcker C, Angelstam P och Rosenberg P. 1994. Naturlig branddynamik kan styra naturvård 

och skogsskötsel i boreal skog. Skogforsk. Resultat nr 8. 

Wedin Maud. 1993. Varhelst det finns en skog där känner där känner jag mig hemma, om 

svedjefolket och deras ättlingar i Mellannorrland. 

Westerdahl Christer. 1985. Förhistoria nolaskogs, fornlämningar och fornfynd i 

Örnsköldsviks kommun. 

Westerdahl Christer. 1986. Samer nolaskogs, en historisk introduktion till samerna i 

Ångermanland och Åsele lappmark. 

Westin Josef. 1930. Kulturgeografiska studier inom Nätra, Näske och Utbyåarnas 

flodområden samt angränsande kusttrakter. 

Westman Fredrik. 1982. Tjärbränning. 

Viksten Albert. 1952. Fors Aktiebolag 1877-1952. 

Wikström, J. 1989. Flottningens historia i Anundsjö. 

Örtenblad Stefan. 1992. Kolarskogen. 

35

7. Bilagor 

7.1. Beskrivning av ASIO-modellen och bristanalysen 

36 

Bilaga 8.1 

Branden var tidigare den störningsfaktor som hade störst areell påverkan på 

skogsekosystemen. Blixten var den vanligaste brandorsaken, men även människan har haft 

stort inflytande genom svedjebruk och betesbränningar samt oavsiktliga antändningar. 

Numera är skogsbränder ovanliga, och de som uppstår släcks innan de har hunnit åstadkomma 

för stor ekonomisk skada. 

Brandfrekvensen, d v s hur ofta det brann i ett område, är beroende av klimat, topografi och 

ståndortsförhållanden. Brandintensiteten beror av mängden brännbart material, och dess 

uttorkningsgrad. Det vanligaste var lågintensiva bränder, där delar av marken lämnades mer 

eller mindre intakta och där en stor andel av träden överlevde. Härigenom skapades 

flerskiktade, ojämna bestånd som innehöll både löv- och barrträd. Intensiva kronbränder var 

ganska ovanliga. Oftast dog då hela trädskiktet och i det efterföljande beståndet fick lövträd 

goda förutsättningar. 

Blöta gransumpskogar och fuktiga granskogar i nordostsluttningar brann nästintill aldrig och 

kännetecknas därför av lång skoglig kontinuitet. Föryngring i dessa skogar sker genom så 

kallad intern beståndsdynamik, som innebär att plantor växer upp i små luckor som 

kontinuerligt bildas i beståndet. Mängden död ved var hög i dessa biotoper, vilket tillsammans 

med det stabila klimatet gjorde att många lavar, mossor och insekter gynnades här. 

Annan fuktig mark, t.ex. fuktiga granskogar i sydvända sluttningar som därför ibland lättare 

torkade ut, brann mer sällan först när betingelserna var de rätta. Här kunde flera hundra år 

passera mellan brandtillfällena. Ofta var dessa skogar en mosaik av lövrika och 

barrdominerade bestånd, båda i vilka granen dominerade alltmer ju längre tid som förflutit sen 

sista branden. 

Friska marker, där blåbär, skogsmossor och gräs dominerar i fältvegetationen, hade en högre 

brandfrekvens och brann i medeltal ungefär vart hundrade år. Träd som utvecklar skorpbark, 

som tall, vårtbörk och asp, överlevde ofta branden. Dessutom klarade sig ofta små fuktigare 

partier obrända. Skogen var därför ofta flerskiktad med inslag av grova lövträd och dungar 

med yngre lövskog. 

Torr skogsmark, som till exempel tallhedar, brann i medeltal ett par gånger per sekel. 

Eftersom bränderna ofta återkom var bränslemängden ganska liten. Marken är oftast mager, 

med låg produktion av bränsle (kvistar, barr mm), vilket också bidrog till att bränderna hade 

låg intensitet. Branden lämnade efter sig en olikåldrig, flerskiktad tallskog. 

Utifrån kunskaper om hur ofta ett område brinner, och hur det påverkar sammansättningen av 

skogstyper kan man bilda sig en uppfattning om hur landskapet såg ut innan människans 

påverkan blev omfattande. Ett sätt är den så kallade ASIO-modellen, där skogsmark indelas i 

typer av mark efter hur ofta de brann : Aldrig, Sällan, Ibland eller Ofta

ASIO-modellen har i senare tids forskning ifrågasatts. Bl.a. visar studier att sambandet mellan 

brandfrekvens och skogstyp ej är så starkt som tidigare antagits. I dagsläget finns dock inte 

några bättre modeller för att enkelt kunna skaffa sig en landskapsövergripande bild på hur 

skogarna sett ut historiskt. ASIO-modellen är därför fortfarande ett av redskapen som använts 

för att få en bild av referenslandskapet, och påföljande bristanalyser och prioritering av objekt 

på Holmens marker. 

ASIO-modellen är huvudsakligen tillämpbar för boreal skog och bygger till stor del på 

uppgifter om ståndortsförhållanden. Tidigare påverkade skogsbränder, och den tid det förflöt 

mellan bränderna, skogarnas utseende i stor utsträckning. Följande fyra skogstyper kan antas 

ha dominerat skogslandskapet: 

1. Granskogar med lång kontinuitet huvudsakligen i blöta och fuktiga områden. 

2. Lövdominerade bestånd, lövbrännor, på framförallt friska och fuktiga marker. 

3. Blandskogar på frisk och fuktig skogsmark. 

4. En- eller flerskiktade tallskogar huvudsakligen på torrare skogsmarker. 

Den procentuella fördelningen av skogstyper på skogsmarker med olika brandbenägenhet 

(ASIO-klasser) kan antas ha sett ut enligt figur 7.1. (Anpassad efter Rülcker m.fl. 1994) 

100% 

80% 

60% 

40% 

20% 

0% 

100 

65 

15 

20 

25 

55 

15 

5 

Figur 7.1. En hypotetisk fördelning av olika skogstyper per ASIO-klass i referenslandskapet. 

100 

A-mark S-mark I-mark O-mark 

Tall, en- eller flerskiktad 

Blandskog 

Lövbränna 

Gran, lång kontinuitet 

För att ha ett mål för vilka skogstyper som är viktiga att bevara eller återskapa är det viktigt att 

ha en referens till hur landskapet såg ut långt tillbaka i tiden. 

Genom att dela in bestånden i ASIO-klasser kan man med hjälp av diagrammet ovan skatta 

fördelningen av olika skogstyper i ett tänkt referenslandskap på ett hänsynsplanområde. 

37

A 

S 

I 

O 

Andel mark i olika 

i ASIO-klasser 

A 

S 

Figur 7.2. Schematisk beskrivning av bristanalysen. Skogsmarken delas in i ASIO-klasser. Fördelningen av 

skogstyper inom ASIO-klasserna (se även figur 7.1) multipliceras med ytan av respektive ASIO-klass. Summan 

av skogstyperna bildar ett referenslandskap där fördelningen av skogstyper kan jämföras med dagens brukade 

landskap. 

Utifrån data i beståndsregistret gjordes följande uppdelning för att dela upp markinnehavet i 

olika ASIO-klasser. 

A-mark All blöt skogsmark 

Fuktig skogsmark med vegetationstyp lågört utan ris eller högört 

Nordostsluttningar över 500 m ö h 

S-mark Övrig fuktig skogsmark utom torvmark med fattigris 

Nordostsluttningar under 500 m ö h 

I-mark All frisk skogsmark 

Torvmark med fattigris 

O-mark All torr skogsmark 

I 

X = 

O 

Skogstypsfördelning 

inom ASIOklasser 

Skogstyper 

i Referenslandskapet 

38 

Skogstyper 

i dagens 

landskap

7.2. Presentation av Kunnådalen av SNF 

KUNNÅDALEN, ett 1050 ha stort Vildmarksområde 

Området Kunnådalen, Skorped/Anundsjö, når man bekvämt från 4 olika håll, beroende på 

vilka upplevelser man vill ha! 

A- Bureåborg i öster via vägen längs Kunnån söder om Kunnåberget. 

B- Mittdelen via östra delen av Hermansjön och Låsjön. 

C- Från Väster via Björnbäck, V.Pullsjövägen och Kattajärvensjöarna. 

D- Från norr via Ö. Pullsjövägen och skogsbilvägar V.om Rödvattnet. 

KUNNÅBERGET 

Kunnåberget ger en vacker och storslagen fond till dalens ingång från Öster; 

Vägen in trängs av Kunnån in mot bergsfoten, där en vacker tallsluttning ger en skyddad 

känsla. Dessutom ger tallsluttningens grusåsar en perfekt och torr fikaplats, närhelst lusten 

faller på! 

Asp och al ger en korridor på båda sidor om vägen och snart finner man spår av Bävern. 

Ibland fäller den någon asp över vägen och transporterar grenarna ner i ån. De fällda träden är 

middagsbord för harar och älgar. 

Längre in på södra sidan ser man bäverns hyddor. 

Den uppmärksamme ser här vintertid spår efter utterns och järvens vandringar. 

Sommartid finner man Tibast och Kanelros vid åstranden. 

Efter en dryg kilometer öppnar sig synfältet och i dalen syns ett pärlband av små vattenspeglar 

som ån bildar. Det rena vattnet kommer från mäktiga grusåsar och från Låsjön och 

Kunnåtjärn. I ån trivs öringen, som är orsaken till utterns besök! 

På vänster sida reser sig dalsidan med den gamla granskogen, som även innehåller jätteaspar, 

gamla sälgar och fuktiga sänkor. Tretåig hackspett och Lavskrika finns här. 

39

Efter ytterligare 500m finns till vänster i ett bäckdrog, med Kandelabersvamp, 

Purpurfingersvamp. Lite längre upp i dalsidan finns Rynkskinn, Doftskinn, Lappticka. 

Efter ytterligare en kilometer längs vägen, kommer man till en vägkorsning till höger, och där 

finns en vägtrumma. Där bör man bestämma sig för ett av tre alternativ: 

1. Södra sidan. Då går man snett upp efter en av de många små vattenströmmar som 

pillrar sig ned efter dalsidan och utgör näringstillförsel till mängden av rara arter, som 

Gräddporing och Skogsfru, På några av asparna finner man den sällsynta Vita 

asptickan. 

2. Fortsätter man rakt fram, har man en trevlig vandring längs myrstråk och grusåsar. 

Nära vändplanen finns en asp med den sällsynta Liten aspgelélav, och Doftticka. 

3. Går man till höger i korsvägen, når man sydsluttningens olika naturtyper; Till vänster 

i svängen, går man parallellt efter ån mot väster och finner många träd med Lunglav, 

med apothecier(fruktkroppar) som är ovanliga. Högre upp finner man liten Aspgelélav 

och Doftticka. 

Tar man till höger i svängen vandrar man efter vägen och tar sig upp efter någon av 

småbäckarna. Där finner man Gränsticka, Ullticka och högre upp även Gräddticka. 

LÅSJÖN 

Mellandelen når man genom att följa Låsjövägen (öster om Hermansjön) och kraftlinan förbi 

Låsjön och ned till Kunnådalen. 

Där ser man till vänster myrområdet upp mot Kunnåtjärn. Dit går man lämpligen efter låga 

grusåsar på södra sidan och får vandra på en öppen tallmo med mycket spår av tjäder och 

hackspettar. Söder om tallmon, vid myrstråket, finner man rariteter som Blanklav och 

Grenlav. 

Väster om Kunnåtjärn finner man Blanklav, Rosettgelélav, Gräddporing, Liten aspgelélav och 

Liten rödprick. 

- Tvärs över dalen vid kraftledningen, går man över en träbro och går upp i sluttningen till 

vänster till ett rikt område med mycket fina och varierade trädsvampar, som Fläckporing, 

Gräddporing och Brandticka. Där finns även spår av Tretåig Hackspett och Tjäder 

40

Till höger vid kraftledningen, går en torr tallmo nedåt dalen på bägge sidor om ån. Efter en 

kilometer på södra sidan, finner man bäcken från Låsjön, med sin forna flottningsled. Efter 

bäcken finns många trevliga arter som t.ex. Gräddporing. 

BJÖRNBÄCK 

Från väster åker man upp från Björnbäck, vägen mot St. Pullsjön och viker in på en stig mot 

söder på höjden, till ett vindskydd, och vidare mot SO. Stigen går 

genom en luftig sandig tallmo. Tittar man noggrannare passerar man fångstgropar från gamla 

jägarkulturen, så vi är inte här först! 

Efter man passerat en mindre fritidsstuga vid Kattajärven, kommer man till ett näs, som man 

passerar intill ytterligare fångstgropar. 

Till höger ser man flera grönskimrande små sjöar bildade som dödissjöar. 

Fortsätter man rakt fram efter dalen, kommer man till vattendelaren mellan Kattajärven och 

Kunnån. Där bildar ett blockrikt område en mosaik med vattenspeglar och stenpartier 

tillsammans med gamla knotiga tallar. Detta är förmodligen ”Högsta kustlinjen” sedan istiden. 

Om man i stället viker upp mot norr kommer man till Husjökullen med sin fantastiska vy mot 

Kunnådalen och Vackerhöjden med sitt vackra gammeltallbestånd, med platta trädkronor! 

NORRIFRÅN 

Norra dalsidans övre delar; Från Ö.Pullsjövägen V.om Rödvattnet, kommer man ned efter en 

skogsbilväg till Högliden. Går man högt finner man jättetallar och jätteaspar. På levande, 

stående gran, finner man heltäckande Ullticka. Vidare västerut hittar man bl.a. Fläckporing 

41

7.3. Bottenfaunan i Kunnån 

Ett komplement till nyckelbiotopsinventeringen i Kunnådalen. 

Projektarbete: Skogsbruk och vattendrag, 5p 

SLU 2000 

Stig Lindblad 

42

Innehållsförteckning 

1. Inledning 3 

2. Områdesbeskrivning 3 

Fakta 

Geologi 

Klimat 

Skogshistoria 

3. Metoder. 4 

Utrustning 

Planering 

Metodik 

4. Resultat 4 

Artbeskrivning 

5. Diskussion 7 

Bottenfaunan 

pH värden i Kunnån 

Försurning 

Kunnåns alkalinitet 

Slutsatser 

6. Referenser 12 

43

1 Inledning 

För Holmen Skogs räkning har jag tidigare nyckelbiotopsinventerat stora delar av Kunnåns 

avrinnings område. Nu går jag kursen ”Skogsbruk och vattendrag, 5 p” och ser detta 

projektarbete som en chans att göra en bottenfaunaundersökning som komplement till min 

nyckelbiotopsinventering. Valet av projektarbete var för min del därför rätt enkelt att göra. 

2 Områdesbeskrivning 

Läge 

Kunnån ligger i mitten av Ångermanland och omkring 8 mil väster om Örnsköldsvik, Fig. 1. 

Kunnån har sin upprinnelse vid Kunntjärn och rinner ut i sydöstra delen av Hällvattnet. Den 

har sitt källflöde på randen till Ångermanälven och rinner och östlig riktning i botten av 

Kunnådalen och avvattnas till Moälvens huvudavrinningsområde. Kunnåns avrinningsområde 

ligger till nära100 % på Holmen Skogs domäner inom region Örnsköldsvik och distrikt 

Ullånger, där jag till vardags är produktionsledare. 

Fakta 

Kunnåns totala längd är ca 10 km och fallhöjden är ca 80 m. Avrinningsområdet är omkring 

27 km 2 . Ån är bitvis omgrävd i samband med vägbygge. Inga kända vandringshinder 

förekommer och ingen kalkning har skett. Kunnådalen har höga naturvärden och länsstyrelsen 

som Örnsköldsviks kommun samt lokala Naturskyddsföreningen är involverade. Lokala 

Naturskyddsföreningen har till Holmen Skog skriftligen överlämnat en artinventeringslista 

och karta med förslag på det område som bör skyddas. Just nu ligger ärendet hos 

Länsstyrelsen i Västernorrland 

Geologi 

Avrinningsområdets bergrund utgörs till stora delar av starkt omvandlade sedimentära 

bergarter, delvis granitblandade och som huvudsakligen bildar magra jordarter. Utmed 

Kunnån och upp mot sjön Stor-Pullsjön breder ett bälte med blockrik, grusig-sandig morän ut 

sig. 

I Kunnådalen finns isälvsavlagringar av huvudsakligen grus och som bildar tydliga åsar längst 

ån. Troligtvis har dessa åsar bildats i samband med att högsta kustlinjen (ca 260 m ö h) låg i 

trakten av den närliggande byn Bureåborg. (Lundqvist 1987) 

Klimat 

170 dagar är vegetationsperiodens längd i Kunnådalen ( antal dagar per år när 

medeltemperaturen uppnår till > +3 o C). Medeltemperaturen i juli är +15 o C och snötäckets 

varaktighet omkring 170 dagar. Årsnederbörden uppgår till 500- 650 mm/år. Kunnådalens 

topografi skiftar starkt, därför kan mikroklimatet variera kraftigt mellan sydligt och nordligt 

exponerade branter. (Mascher 1990) 

Skogshistoria 

År 1851 diskuterade de närliggande byarna Bureåborgs och Önskans byamän att gräva en 

kanal från Kunnån för att leda vattnet till Önskansjön. Man var överens och grävningsarbetet 

påbörjades men avbröts av någon anledning som det inte gått att få klarhet om. 

44

I september 1886 gjordes en flottledssyn för att bygga upp Kunnån till allmän flottled. 

Flottledsarbetena skulle genomföras under vintern 1887. Avverkning av den sparade urskogen 

pågick i några årtionden och många män var sysselsatta med huggning och körning. 

(Wikström 1989). Längs Kunnån finns i dag ett flertal timrade kojruiner som stärker teorin att 

stor mänsklig aktivitet bedrivits i Kunnådalen. Även rester av flottningsrännor och dammar 

kan iakttagas i dag. 

Skogens ålder utmed Kunnån är förvånansvärt ung enlig Holmes Skogs beståndsregister 

(SVEG) och tyder på att när flottningen upphörde omkring 1915 fanns stora arealer kalmark 

utmed ån. 

3 Metoder 

Utrustning 

Efter samråd med kursledningen skaffade jag den utrustning som erfordrades och som bestod 

av: Vanna för att lägga det som håvades in, pincett för att plocka bottenfaunadjuren som 

fångades, burkar i varierande storlek att samla det som jag hittade på bäckbotten, rödsprit till 

långtidsförvaring av den insamlade bottenfaunan, samt en håv med tyggavlar och finmaskig 

botten. 

Planering 

På rummet studerade jag kartor över Kunnån och ur Holmen GIS gjordes färgutskrifter. Från 

Holmen skogs beståndsregister SVEG, hämtades beståndsfakta från bestånd som går mot eller 

över, Kunnån. Där i första hand trädslagsblandningen var av intresse. Beståndsålder var 

ytterligare en faktor som noterades. 

Metodik 

Spark och slänghåvsprov togs och var den metod som jag helt tillämpade. Håven satte jag ner 

på bäckbotten och med fötterna framför håvmynningen i strömriktningen. Med sparkar och 

tramp frigjorde jag material från botten som i strömriktningen följde med och samlades i 

håven. Där bäcken hade stöveldjup och mera, tillämpade jag en slänghåvs liknande rörelse där 

håven följde botten uppströms. Det insamlade materialet i håven överfördes i vannan och mitt 

sökande efter bottenfauna började. Med pincetten plockads det som var av värde upp och 

samlade det i burkar fyllda med vatten. När ett antal prov tagits fyllde jag en burk med 

rödsprit. Med pincettens hjälp, överfördes de insamlade bottenfaunadjuren, i vattenburkarna 

till långtidsförvaring i rödsprit. En etikett sattes på med uppgift om projekt och mitt namn. 

4 Resultat 

Under två dagar i början av augusti samlades vid två tillfällen som vardera omfattade fyra 

timmar tillsammans 67 st bottenfauna individer, tabell I. 

45

Tabell I. Ordningar/familjer av insamlad bottenfauna, antal per uppsamlings tillfälle och totalt, samt procentuell 

fördelning. 

Ordning/familj Dag 1 Dag 2 Totalt Frekvens % 

Tvåvingar Simulidae (Knot) 

12 23 35 52,0 

Chironomidae (Fjädermygg) 3 - 3 4,5 

Nattsländor Trichoptera 3 2 5 7,5 

Sävsländor Sialidae 2 - 2 2,5 

Bäcksländor Plecoptera 10 6 16 24,0 

Trollsländor Anisoptera - Odonata - 1 1 1,5 

Kräftdjur Asellus (Sötvattengråsugga) - 1 1 1,5 

Snäckor Gastropoda - 3 3 5,0 

Dykare Dytiscidae 1 1 1,5 

Sa: 31 36 67 100 

Artbeskrivningar 

Nedan ges en kort beskrivning av karaktäristika för de i fält insamlade bottendjuren. 

Knott 

Antal arter i Sverige är ca 35. Knottlarverna lever i strömmande vatten och håller sig fast med 

hjälp av krokar i bakändan och ofta i förening med ett silkesspinn. De lever av små 

näringspartiklar som de filtrerar från vattnet. Puppan har långa trådformiga gälar. Det 

fullbordade knottet kläcks nere i vattnet omgiven av en luftbubbla. Bubblan formligen 

exploderar när den når vattenytan och kastar upp knottet i luften. Insekten hinner inte ens bli 

våt innan den är luftburen. Uppsvälld bakkropp och två hårförsedda fångstarmar på huvudet är 

karaktäristisk för knottlarver. 

Fjädermygg 

Antal arter i landet är ca 500. Larverna lever av finfördelat organiskt material (detritus). De 

lever som filtrerare. Larvarna förekommer i mycket stort antal, 5000 larver/m 2 är inte 

ovanligt. fjädermygglarverna är också viktiga för många vattenbundna bottenfiskars föda. Har 

tofs av fina hår över bakkroppsspetsen. 

Nattsländor 

Finns som husbyggande, nätbyggande och frilevande inom ordningen. Antal arter 

husbyggande i Sverige är ca 190 nätbyggande är ca 27, och frilevande endast 3 arter. De 

nätbyggare som jag infångat spinner ett nät i undervattensvegetationen och andra underlag. 

Nätet ger ett visst skydd och samtidigt fungerar det som fångstnät. Nätspinnararterna lever i 

rinnande vatten och fångar i sina nät små planktonorganismer och annat organiskt material 

som följer med strömmen. Nätbyggarna kännetecknas av att den har i bakändan två utskott 

med var sin kitinkrok. Frilevande nattsländelarver har karaktäristiska gältofsar efter 

bakkroppens sidor. 

46

Sävsländor 

Fullständig omvandling med sina vattenlevande larvstadier och landlevande vuxenstadier. 

Äggen läggs i samlingar om 200 eller fler på växter vid stränderna av sjöar eller svagt 

rinnande vatten. Larven faller eller kryper ner i vattnet och lever där av andra insekter. Puppan 

kliver upp till vattenytan före kläckningen. Förpuppningen sker på land. Ungefär ett år tar 

livscykeln och övervintringen sker i larvstadiet. Som vuxen hittas sävsländan i maj- juni i 

vegetationen nära vattnet. De måste bli ordentligt störda innan de flyger i väg. De intar sällan 

någon föda men kan slicka i sig nektar. Kännetecknas av att de bara har ett spröt i bakändan. 

Bäcksländor 

Ett bra kännetecken på bäcksländor är att de har två spröt i bakändan och långa antenner. 

Antal arter i landet är 37. Parningen sker på marken eller i vegetationen. Lågt flygande över 

vattenytan lägger honan äggen och med jämna mellanrum doppas bakkroppen i vattnet för att 

skölja bort en portion ägg. Eller så läggs äggen simmande i vattenytan. De kortvingade 

arterna kryper ut i vattnet eller så lägger de äggen i strandkanten. Många arter lever i snabbt 

strömmande vatten. De är främst växtätare som lever av alger och mossa på stenar o.d. Men 

många av de större arterna är rovdjur som lever av andra vatteninsekter. 

Trollsländor 

Kännetecknas av att de saknar långa spröt i bakkroppsdelen. Antalet arter i Sverige är 35. 

Lever som vattenlevande nymfstadier och landlevande vuxenstadier. Honan lägger äggen fritt 

i vattnet och är stort till antalet. Äggen angrips i stor utsträckning av rovdjur och svampar. 

Nymfen är rovdjur och bytet tas med hjälp av en fångstmask som sitter tillbaka vikt under 

nymfens huvud och mellankropp. Genom att kroppsvätska pressas in i masken och gör det 

möjligt att blixtsnabbt kastas fram masken när bytet är inom räckhåll och fånga det. Nymfen 

tar upp syre genom ändtarmen som är förstorad. Genom att snabbt spruta ut vatten ur 

ändtarmen kan den åstadkomma ett slags jetdrift och snabbt fly undan faror. Nymftiden är ofta 

2-3 år. 

Kräftdjur 

Gråsuggor är inordnade under kräftdjur och antalet arter i landet är 2 (sötvatten). I särklass 

vanligaste arten är sötvattensgråsuggan. Hanen är större än honan. Han spatserar, speciellt på 

våren, omkring med henne i ett fast midjegrepp. Honan bär de befruktade äggen i en 

”ruvningshåla” under buken. Gråsuggorna kan leva mycket tätt. Forskare har funnit upp till 16 

000 djur per m 2 . Gråsuggorna lever av mikrosvampar som växer på dött organiskt material, 

men också på alger. Ett kännetecken är fler än 5 par ben. 

Snäckor 

Lungsnäckor: Antal arter i Sverige ca 26, finns i både sött och bräckt vatten. Andas med lunga 

genom att gå upp till ytan och ta in luft genom mantelhålet. Deras ämnesomsättning är låg 

vintertid, lungan är då vattenfylld och de små mängder syre de behöver tas från vattnet. Ett 

kännetecken är att lungsnäckan saknar lock i skalmynningen. Livnär sig liksom den 

framgälade snäckan på växtalger och bakterier. 

Framgälade snäckor: Förekommer huvudsakligen i syrerika och klara vatten. Antal arter ca 15 

i sötvatten . Andas med gälar, som finns i snäckans mantelhål. Har som kännetecken ett lock 

som kan stänga igen skalmynningen. Livnär sig på växtalger och bakterier, som täcker stenar 

och växter. För ändamålet har de en rasptunga som är hård och försedd med hullingar. Och 

den fungerar som en rasp där snäckan kryper fram. 

47

5 Diskussion 

Bottenfaunan 

Kan de 67 infångade individerna i detta projekt vara representativa för Kunnåns bottenfana? 

Varför jag ställer denna fråga är för att det finns en betydligt mer omfattande 

bottenfaunaundersökning från Kunnån (Söderberg 1992). Den studien omfattade hela 1783 

individer mot denna inventerings 67. Troligen lades betydligt mer tid ned än mina två ½ 

dagar. Likaså står sig detta projekts utrustning slätt mot deras. Då jag varken har tillgång till 

mikroskop och den personliga artkunskapen. De 67 infångade djuren fördelar sig på sju taxor 

och Naturvårdsenhetens 1783 djur på 12 taxa. En intressant fråga är hur antalet individer per 

taxa fördelar sig i % av totala antalet per studie tabell II. 

Tabell II. Procentuell fördelning av antal individer per taxa i denna studie och Söderbergs (1992) studie. 

Taxa Projektet Söderberg 1992 

Ordn/fam. Antal % Antal % 

Daggmaskar 32 1,5 

Två vingar 38 56,5 1173 65,0 

Nattsländor 5 7,5 188 11,0 

Sävsländor 2 3,0 4 

Bäcksländor 16 24,0 164 9,0 

Trollsländor 1 1,5 4 

Dagsländor 158 8,5 

Skinnbagge 1 

Skalbaggar 1 1,5 6 

Kräftdjur 1 1,5 0 

Snäckor 3 5,0 52 3,0 

Musslor 10 0,5 

Vattenkvalster 27 1,5 

48 

En sländas första 

dags-utflykt utmed 

Kunnån. 

En annan intressant jämförelse är att framhålla de fyra vanligaste grupperna i denna studie och 

Söderbergs (1992). Inom de fyra grupperna pendlar andelarna mellan 85 och 88 %. 

Tabell III. De fyra vanligast förekommande taxor i denna studie och i Söderbergs (1992) studie. 

Taxa Ordn/fam. Projektets rangordning Söderbergs (1992) rangordning 

Tvåvingar 1 1 

Bäcksländor 2 3 

Nattsländor 3 2 

Dagsländor 4 4 

Det är rätt stor samstämmighet mellan de båda undersökningarna. Kan jag på grundval av den 

redovisade rangordningen våga dra någon slutsats av mina resultat? I slutdiskussionen ska ett 

försök till argument, att så är fallet göras.

pH värden i Kunnån 

Ett säkert faktum och flerfalligt vetenskapligt bevisat är, att vattendragens pH-värde sjunker 

när vattenflödet ökar. Flödestoppar inträffar vid snösmältningen och längre regnperioder. 

Surstöt brukar fenomenet kallas, som ger lägre pH-värde i vattendrag och iakttas framförallt 

vid snösmältningen på våren. 

I Kunnån har mätningar utförts av Naturvårdsenheten i Västernorrland (Håken Söderberg), 

under flera år i följd (1989-1995). I fig. 2 finns pH-värdemätningarna gjorda 1993-1995. Fyra 

mätningar gjordes varje år, nämligen i feb, maj, aug och okt. Med undantag för okt. 1995, då 

ingen mätning finns redovisad. Av diagrammet kan utläsas att pH värdet är högre i februari än 

i maj. De högsta värdena är uppmätta i augusti alla tre åren och då vattenföringen troligtvis 

var som lägst. Kunnån har i likhet med andra likartade vattendrag högre pH värden i februari 

än i maj, likaledes är augustivärdet högt, när vattenföringen troligen är som lägst i Kunnån. 

pH värden i Kunnån sammanvägt från två 

mätpunkter 1993- 1995 

pH värde 

7,0 

6,5 

6,0 

5,5 

5,0 

1993 1994 1995 

År 

Fig. 2. pH-värden uppmätta i Kunnån under åren 1993-1995 (Naturvårdsenheten i Västernorrland) 

Försurning 

Tåligheten mot försurning varierar mellan arter och mellan ekosystem. Där spelar jordarten en 

stor roll. Basiska kalkjordar till exempel, har bättre buffringsförmåga än de moränmarker som 

avvattnar Kunnån. Växtligheten har också betydelse för försurningen. Barrskog har oftast 

sämre buffringsförmåga än lövskog. Kunnådalen, som är självupplevd, hyser ingen stor andel 

lövskog. En tumregel är att tecken till försurning uppstår vid ett pH-värde kring 5. pH-värden 

kring 3 innebär mycket stark försurning. 

Feb 

Maj 

Aug 

Okt 

49

Dy 

kar 

e 

Knott 

Dagsländor 

50

Kunnåns alkalinitet 

I de åberopade mätningarna som naturvårdsenheten i Västernorrland gjort kan man också 

utläsa alkalinitetsvärdena, Fig. 3. Alkalinitet är ett mått på sjöars och vattendrags förmåga att 

stå emot försurningsförmågan att i vatten neutralisera syror. Alltför låga alkalinitetsvärden 

innebär försurning. 

Feb 

Maj 

Aug 

Okt 

Fig. 3. Alkalinitetvärden uppmätta 1993- 1995 och fördelade över året, samt inlagda trendkurvor för mätningarna 

i februari och maj. Alkaliniteten är högst i februari och lägst i maj. Med inlagda trendkurvor så indikerar 

februarimätningarna stigande alkalinitet. Medan trendkurvan för majmätningarna tyder på sjunkande alkalinitet. 

Slutsatser 

Kunnåns alkalinitet uppmätt 1993- 1995 

Alkt 

0,15 

0,10 

0,05 

0,00 

1993 1994 1995 

Trendk. 

Trendk. 

Bäckarna är en viktig miljö för ekosystemet. Kanske särskilt de mindre vattendragen är 

känsliga system och förändringar samt störningar kan påverka artstrukturen för bottenfauna 

och fisk. Kunnån som det här projektet varit knutet till har tills dags dato inte visat på 

drastiska störningar. Kunnån kommer i framtiden bli väl omhändertagen tack vare att 

naturvärdet i Kunnådalen är högt. Den bottenfaunaundersökning som detta projekt innefattar 

har haft möjligheter att kunna ta del av den studie som är gjord av Söderberg (1992). Som 

framgår av tabell III så finner man en samstämmighet i fördelningen av infångade djur per 

taxa, som till 85-90 % är samstämmig. Följdriktigt har Söderberg, som dokumenterat 90 prov, 

funnit fler taxa (12 st) än projektet (8 st). Men projektet å andra sidan med ca 30 prov 

lyckades fånga ett kräftdjur, men det gjorde inte Söderberg. 

51 

Trollsl 

ända

Konsekvensbeskrivning 1 

Med rätt ringa insats kan man finna indikeringar om småbäckars bottenfauna, för att på så sätt 

ha vetskap om det vattendrag som avverkning ska ske utmed eller på ömse sidor om. 

Holmen Skog har lagt ner stora resurser på att finna nyckelbiotoper ovan för vattenlinjen. Men 

i konsekvensens namn bör man även dyka ner i små bäckar och ”bottennyckelinven-tera” 

dem. I likhet med nyckelbiotopsinventeringen bör för svenskt skogsbruk 

bottennyckelinventering ingå. Båda hör samman och det ena utesluter inte det andra. 

Försurning ett hot i horisonten 

I figurerna 2 och 3 finns diagram över pH och alkalinitetmätningar gjorda i Kunnån åren 

1993-95. Där ser pH staplarna rätt jämna ut, kanske en trend till något ökade värden kan 

utläsas. Notera det låga värdet för maj 1995. Trendkurvan för alkaliniteten i maj är stigande, 

medan den för maj mätningarna är nedåtgående. Med stigande pH-värden och höjd alkalinitet 

bör buffringsförmågan ha förbättras, men under hela 1995 tycks den snarare försämrats. Är 

detta bara en tillfällighet eller ett framtida hot? 

Fig. 4. Uppmätta pH-värden i Kunnån 1990-1995 (Naturvårdsenheten i Västernorrland) 

Översätts i diagramform de uppmätta pH-värdena i feb och maj under åren 1990–95 så blir det 

som i fig. 4. Mätningarna i februari visar att pH-värdet stiger från 1990 till 95 med ca en halv 

enhet. Det motsatta visar majmätningarna. Här har värdet sjunkigt med ca en halv enhet. 

Skillnaden mellan februari och maj 1995 är mer än en enhet och innebär en förändring i 

vätejonkoncentration på uppemot 10ggr. 

52

Fig. 5. Uppmätta alkalinitetvärden i Kunnån 1990-1995 (Naturvårdsenheten i Västernorrland) 

Samma sak gäller alkaliniteten stigande februari siffror och nedåtgående i maj. När pH-värdet 

stiger ökar buffringsförmågan. Våren sätter vattendragen på prov när surstötarna kommer vid 

snösmältningen. All den sura nederbörd som samlats under vintern får vattendragen ta emot 

under några intensiva veckor. 

Om båda dessa diagram speglar verkligheten, det finns ingen anledning ifrågasätta det, bör det 

ringa en väckarklocka i flera av våra öron. En kollaps av Kunnån och utslagning av 

bottenfaunan skulle kännas som ett stort misslyckande. 

Naturvårdsenhetens bedömning av Kunnåns försurningsgrad är ”ingen” eller ”obetydlig”. 

Generellt gäller att försurning av vattendrag kan minska antalet växt- och djurarter drastiskt. 

Vissa djurarter försvinner då pH-värdet underskrider 7,0. Den största utslagningen sker i pHintervallet 

6,0 –5,0. 

Konsekvensbeskrivning 2 

När det gäller djurlivet vet man att många bottendjur t.ex. kräftdjur, snäckor, musslor och 

dagsländor är mycket känsliga för försurning och lågt pH. I Kunnån finns idag de uppräknade. 

Vidare med så högt antal taxa så är Kunnån inte försurad. 

Det vilar ett ansvar att Kunnån i framtiden blir vad den är i dag. Att Kunnådalen förblir en 

nyckelbiotop och Kunnån en bottennyckelbiotop. 

53

6. Referenser 

Lundqvist J 1987. Jordartskarta över Västernorrlands län. 

Mascher J 1990. Ångermanlands flora. 

Wikström J 1989. Flottningens historia i Anundsjö. CEWE förlaget. 

Holmen Skog SVEG beståndsregister. 

Holmen Skog Holmen GIS Beståndsregistret SVEG. 

Naturvårdsenheten Västernorrland (Håkan Söderberg) 1992- 1995 Kunnån. 

Kurs litteratur SLU Skog och vatten, Smådjur i sötvatten. 

Sajter Internet Fiskeriverket, Hagfors kommun, SLU. 

54

Fig. 1. Karta över studieområdet. 

En överlycklig före detta fjädermyggslarv. 

Kunnån 

55

7.3. Kartor 

Översikt Region Örnsköldsvik 

Hänsynsplaneområden Di Bredbyn 

7.4. Rapporter ur Beståndsregistret (tillhandahålles av distriktet) 

1. Skogstillstånd/Åldersklass 

2. Naturområden 

3. Avsatta arealer 

4. Biotopsgrupper 

5. Bränningar 

6. Lövskogar 

7. Åldersklassfördelning 

8. Övriga nulägesuppgifter 

9. Referenslandskap 

56

Bredbyn - Skorped - Holmen

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?