Viktor Johansson - Göteborgs universitet

Smittspridning i vattenkärr 

Fallstudie Bergum 

Viktor Johansson 

Uppsats för avläggande av naturvetenskaplig kandidatexamen i 

Miljövetenskap 

15 hp 

Institutionen för växt- och miljövetenskaper 

Göteborgs universitet 

May 2011

Sammanfattning 

Patogener i avloppsvatten innebär en smittrisk, eftersom dessa kan förorena vattentäkter och 

badplatser. Rening av avloppsvatten sker i de flesta fall genom ett reningsverk eller enskild 

avloppsanläggning som till exempel markbädd eller infiltrationsanläggning. För hushåll med 

enskilt avlopp finns även nyare metoder som minireningsverk och för lite större hushåll 

anlagda våtmarker. Företaget GM vattenmiljö anlägger så kallade vattenreningskärr, där fokus 

ligger på att nyttja ekosystemtjänster för att rena avloppsvattnet. Syftet med studien var att 

undersöka den patogena överlevnaden utifrån olika abiotiska och biotiska faktorer och att 

koppla dessa faktorer till vattenreningskärret vid Bergums fritidslantgård samt att diskutera 

olika smittvägar. Studien gjordes som en litteraturstudie, där information hämtats från 

myndigheter, ideella organisationer, böcker och databaser samt personliga kontakter med 

främst Gunilla Magnusson på GM vattenmiljö, som bidragit med tidigare studier utförda på 

vattenreningskärret i Bergum. Resultaten visade att trots att en reduktion av smittoämnen 

sker, så kan patogener överleva genom vattenreningskärret. De faktorer som har störst 

inverkan på den patogena avdödningen är solstrålning, temperatur och predation. 

Överlevnaden för patogener är störst under vinterhalvåret. Andra vägar för smittspridning kan 

vara via djur som vistas i vattenreningskärret och för med sig patogener till närbelägna 

vattentäkter och badplatser. 

Summary 

Pathogens in sewage cause a risk of infection since they can contaminate water sources and 

bathing places. Treatment of sewage is often performed at sewage treatment plants or by 

onsite wastewater treatment with sand filters and infiltration facilities as two examples. New 

methods available for treating household sewage include small sewage treatment plants, and 

larger households can use constructed wetlands. WPM (Water purification marshes) 

constructed by GM vattenmiljö is an example of constructed wetlands which focuses on using 

ecosystem services to purify the wastewater. The aim of this study was to investigate the 

survival of pathogens considering different abiotic and biotic factors and to connect these 

factors to the water purification marsh at the leisure farm located in Bergum, southwest 

Sweden. Discussions considering other paths of transmission of deceases related to the WPM 

are also made. The results and conclusions are based on a review, where information was 

gathered from authorities, non-profit organisations, books and databases. Personal 

communications with Gunilla Magnusson at GM vattenmiljö were also valuable, providing 

earlier studies performed on the Water purification marsh at Bergum. Results showed that 

despite reduction in pathogen numbers, pathogen can survive throughout the Water 

purification marsh. Factors with the highest effects on pathogen die-off are solar radiation, 

temperature and predation. Survival of pathogens is highest during winter conditions. Other 

paths of spreading of diseases are animals that can transport pathogens from the marsh to 

water sources and bathing places nearby. 

1

Innehållsförteckning 

Sammanfattning .....................................................................................................................1 

Summary................................................................................................................................1 

Innehållsförteckning...............................................................................................................2 

1. Inledning ............................................................................................................................3 

1.1 Rening av avloppsvatten ...............................................................................................3 

1.1.1 Anlagda våtmarker.................................................................................................3 

1.1.2 Beskrivning av Bergums vattenreningskärr ............................................................4 

1.2 Indikatororganismer......................................................................................................5 

1.3 Smittriskorganismer i avloppsvatten .............................................................................5 

1.4 Allmänna beskrivningar av patogena organismer i avloppsvatten..................................6 

1.4.1 Bakterier ................................................................................................................6 

1.4.2 Parasiter.................................................................................................................7 

1.4.3 Virus......................................................................................................................7 

1.5 Infektionsdos ................................................................................................................8 

1.6 Överlevnad och tillväxt i naturen ..................................................................................8 

1.7 Smittvägar ....................................................................................................................9 

1.8 Vattenkvalitet ...............................................................................................................9 

1.9 Syfte ...........................................................................................................................10 

1.10 Avgränsning .............................................................................................................10 

2. Metod...............................................................................................................................11 

3. Resultat ............................................................................................................................12 

3.1 Litteraturstudie ...........................................................................................................12 

3.1.1 Bakterier ..............................................................................................................12 

3.1.2 Parasiter...............................................................................................................14 

3.1.3 Virus....................................................................................................................15 

3.1.4 Andra faktorer med påverkan på överlevnad och smittspridning...........................16 

3.2 Bergums vattenreningskärr .........................................................................................17 

3.2.1 Patogent innehåll..................................................................................................17 

3.2.2 Förutsättningar för överlevnad i vattenreningskärret.............................................18 

3.2.3 Andra vägar för smittoämnen att spridas vid vattenreningskärret..........................19 

4. Diskussion........................................................................................................................20 

4.1 Litteraturstudie ...........................................................................................................20 

4.1.1 Bakterier ..............................................................................................................20 

4.1.2 Parasiter...............................................................................................................20 

4.1.3 Virus....................................................................................................................20 

4.2 Bergums vattenreningskärr .........................................................................................21 

4.3 Vidare forskning .........................................................................................................21 

5. Slutsatser..........................................................................................................................23 

Tackord................................................................................................................................24 

6. Referenser ........................................................................................................................25 

2

1. Inledning 

Patogener i avloppsvatten innebär en smittorisk, eftersom dessa kan förorena vattentäkter, 

vilket Östersundsborna fick erfara i slutet av november 2010, då Cryptosporidium hominis 

förorenat dricksvattnet och orsakade mag- och tarmbesvär hos tusentals invånare (Östersunds 

kommun, 2011). Råvatten taget från ytvattentäkter förorenade med avloppsvatten stod för 46 

% av de vattenburna sjukdomsutbrotten i Norden mellan 1975 till 1991 (Naturvårdsverket, 

1996). 

1.1 Rening av avloppsvatten 

Förr i tiden kastades exkrementer ut på gatan och under första halvan av förra seklet släpptes 

avloppsvattnet ut obehandlat genom rör som mynnade direkt ut i havet (Wikipedia, 2011; 

Göteborg stad, 2011a). Ökad medvetenhet om hur människan påverkar naturen, har gjort att 

avloppsvatten renas alltmer idag (Naturvårdsverket, 2006). I miljöbalken 9 kap. 7§ står det att 

avloppsvatten skall avledas och renas eller tas om hand på något annat sätt så att olägenhet för 

människors hälsa eller miljön inte uppkommer. 

Det finns många metoder för att rena avloppsvatten. Den vanligaste är att fastigheten är 

ansluten till ett avloppsreningsverk eller en enskild avloppsanläggning. Dessa enskilda 

avloppsanläggningar kan se ut på många sätt. Infiltrationsanläggningar och markbäddar är de 

två vanligaste. Exempel på nyare alternativ är minireningsverk och anlagda våtmarker 

(Avloppsguiden, 2011a, b). 

1.1.1 Anlagda våtmarker 

Anlagda våtmarker delas upp i olika kategorier efter hur vattenflödena ser ut (Figur 1). Det 

finns i huvudsak två grupper: FSW (Free Surface flow Wetland) och SSF (Sub Surface Flow 

wetland). SSF delas in i antingen vertikalt eller horisontalt vattenflöde. Ytterligare indelning i 

undergrupper kan göras beroende på vilka vattenväxter som finns i anläggningen (Ghermandi, 

et al., 2007). 

Figur 1. Vattenflödet i olika varianter av anlagda våtmarker (Ghermandi et al., 2007) 

3

Waste Stabilization Pond (WSP) är en anläggning där grunda dammar med långa 

uppehållstider utnyttjar naturliga faktorer som solljus, temperatur, predation och 

sedimentation för att rena avloppsvatten (WHO, 2006). WSP kan delas in i underkategorier, 

anaeroba, fakultativa och stabiliseringsdammar, utifrån uppehållstid. Storleksordningen på 

uppehållstiderna för de olika dammarna är anaeroba

1.2 Indikatororganismer 

För att påvisa förekomsten av fekalier och i förlängningen patogener i vatten används 

indikatororganismer (Hansen, 2011). En indikatororganism är en organism som finns naturligt 

i tarmen hos de flesta människor och även hos många djur. Finns indikatororganismer i 

vattenprovet räknas vattnet som påverkat av fekalier och det finns risk för förekomst av 

patogener (Naturvårdsverket, 1996). 

Indikatororganismer kan avdö eller föröka sig snabbare eller långsammare än 

sjukdomsalstrande mikroorganismer. Många indikatororganismer finns också naturligt och 

tillväxer i naturen. Därför kan inte närvaro eller frånvaro av indikatororganismer vara en 

garanti för närvaro eller frånvaro av patogener (Naturvårdsverket, 1996). 

Vanliga indikatororganismer i form av bakterier är E. coli (Naturvårdsverket, 1996) TC 

(totala koliforma bakterier), FC (fekala koliforma bakterier), FS (fekala streptokocker) och 

bakterien Clostridium perfringens (Vymazal, 2005). För att indikera fekala föroreningar kan 

också specifika bakteriofager, virus som angriper de fekala bakterierna, analyseras 

(Naturvårdsverket, 1996). 

1.3 Smittriskorganismer i avloppsvatten 

Patogener finns normalt inte i fekalier. För att 

sjukdomsalstrande mikroorganismer ska finnas 

närvarande i avloppsvatten måste det finnas infekterade 

personer eller så kallade symptomlösa bärare 

(infekterade personer som inte visar symptom) hos de 

människor som är anslutna till avloppet 

(Naturvårdsverket, 1987). Hushållsavloppsvatten med 

fekalier från få individer kan karaktäriseras som 

varierande över tiden och med höga halter av patogener 

när dessa är närvarande (Naturvårdsverket, 2003). 

Avloppsvatten som reningsverk tar emot, eller avlopp 

från många hushåll, har i regel fler individer som är 

anslutna och på så vis är den patogena förekomsten 

mer frekvent, men med genomgående låga halter, som 

beror på utspädning (Naturvårdsverket, 1996). Nedan 

listas några av de patogener som förknippas med 

avloppsvatten och vattenburen smitta och i tabell 1 

finns en gruppindelning av utvalda patogener. 

Smittskyddsinstitutet anger på sin hemsida (SMI, 

2011a) att de i Sverige vanligast förekommande 

5 

Tabell 1. Organismer indelade i organismgrupper 

(Åbom, 1994; SMI, 2011a; Naturvårdsverket, 1996) 

Campylobacter spp. 

Escherichia coli 

Salmonella spp. 

Shigella spp. 

Vibiro cholera 

mikroorganismer som orsakar sjukdom genom smittspridning i vatten är Campylobacter spp., 

Cryptosporidium spp., Escherichia coli, Giardia lamblia, Calicivirus (vinterkräksjuka) och 

Entamoeba histolytica. Thor-Axel Stenström anger också enterala adenovirus, rotavirus, 

Salmonella spp., Shigella spp., Vibrio cholera och Yersinia spp. vara mikroorganismer av 

betydelse för avloppsvatten-baserad smittspridning (Naturvårdsverket, 1996). I svenska 

avloppsvatten förväntas Vibrio cholera (SMI, 2011o)och Entamoeba histolytica (SMI, 2011g) 

inte förekomma annat än i undantagsfall och fall då turister eller immigranter blivit smittade 

utanför landet (Naturvårdsverket, 1996). 

Bakterier 

Virus 

Parasiter 

(protozoer) 

Yersinia spp. 

Calicivirus 

Enterala adenovirus 

Rotavirus 

Cryptosporidium spp. 

Entamoeba 

histolytica 

Giardia lamblia

1.4 Allmänna beskrivningar av patogena organismer i avloppsvatten 

1.4.1 Bakterier 


Campylobacter spp. beskriver en grupp av bakterier som kan ge upphov till 

campylobacterinfektion, såsom Campylobacter jejuni och C. coli. Symptom är diarréer, 

illamående, magsmärta, kräkningar och feber. De främsta smittvägarna är via förorenat vatten 

och livsmedel. Campylobakterinfektion är en zoonos med bland annat höns, vilda fåglar, 

nötkreatur och tamdjur (WHO, 2008) som reservoarer. Infektionsdosen är låg (SMI, 2011b). 

C. jejuni kan övergå till ett stabilt vilande stadie, VBNC (Viable But Non-Culturable form), 

för att skydda sig i stressade miljöer (Rollins and Colwell 1986). 


En stor bakteriegrupp där åtminstone sex stycken varianter kan infektera människor. Det är 

EHEC (enterohemorragiska E. coli), EIEC (enteroinvasiva E. coli), EPEC (enteropatogena E. 

coli), ETEC (enterotoxinbildande E. coli), EAEC (enteroadhererande E. coli) och EaggEC 

(enteroaggregativa E. coli). Alla ger diarréliknande symtom och många resulterar också i 

feber. ETEC kan också ge kräkningar (SMI, 2011d). EHEC ger vanligtvis ingen feber men 

kan i vissa fall leda till njursvikt (SMI, 2011e). Escherichia coli sprids genom direkt 

kontaktsmitta (se avsnitt 1.7) men också via förorenade vatten och livsmedel. Främst 

nötkreatur och får men även getter, grisar och kyckling kan fungera som reservoarer för 

varianten EHEC (WHO, 2008). Bersteig-Ben Dan et al. (1997) visade att E. coli typ 1 kan 

övergå till stadiet VBNC vid stress, till exempel på grund av solljus. 


Gruppen Salmonella spp. samlar en mängd olika bakterier som orsakar salmonellainfektion. 

Salmonella delas i huvudsak upp i två grupper. En grupp med S. typhi och S. enterica av 

serotyperna Paratyphi A, B och C (Nationalencyklopedin, 2011) och en grupp med övriga 

salmonellavarianter (WHO, 2008). S. typhi och S. paratyphi finns endast hos människor 

medan övriga är zoonoser med till exempel kor, får, grisar, höns och andra fåglar och reptiler 

som möjliga reservoarer. Diarré, feber och buksmärtor är vanliga symptom för gruppen med 

övriga salmonellavarianter, medan S. typhi orsakar tyfoidfeber (SMI, 2011m). Den vanligaste 

smittvägen är via livsmedel, men det finns fall av vattenburen smitta (Naturvårdsverket, 

1996). 

Shigella spp. 

Shigellainfektion orsakas av fyra olika arter av shigellabakterien. Dessa är Shigella 

dysenteriae, S. boydii, S. flexneri och S. sonnei. Diarré, feber och buksmärtor är de vanligaste 

symptomen. Vägar för smittspridning är via förorenat vatten eller livsmedel, till exempel 

grönsaker som sköljts eller bevattnats med avloppsvatten (SMI, 2011n). 

6

Yersinia spp. 

Bakterierna Yersinia enterocolita och Y. pseudoturbercolosis ger upphov till 

yersiniainfektion. Symptomen är diarréer, kräkningar och buksmärtor. Yersinia spp. kan 

finnas i grisar hundar och fåglar. Spridning sker troligtvis genom livsmedel eller vatten (SMI, 

2011l). 

1.4.2 Parasiter 


Är en parasit som orsakar cryptosporidiuminfektion, vars främsta smittvägar är via förorenat 

dricksvatten och födointag. Cryptosporidium spp. bildar så kallade oocystor som utsöndras av 

infekterade värdar via avföring. Oocystorna är mycket motståndskraftiga mot variationer i 

temperatur och kan överleva veckor till månader utanför värdorganismen (WHO, 2008; 

Percival et al., 2004). Det är främst två former, Cryptosporidium hominis och C. parvum som 

är knutna till infektion hos människor. C. parvum orsakar också sjukdom hos djur som kalvar 

och lamm. Symptomen hos människor är diarréer, buksmärtor, illamående, feber och 

huvudvärk (SMI, 2011c). 

Giardia lamblia 

Orsakar giardiainfektion som ger diarréer, magkramper och trötthet. Det är bara genotyperna 

A och B av Giardia lamblia som ger upphov till infektioner hos människor. Giardia lamblia 

utsöndras via avföring i form av motståndskraftiga cystor (WHO, 2008). Vanligaste 

smittvägarna är via avföringsförorenat dricksvatten och livsmedel, men parasiten kan också 

spridas mellan människor (SMI, 2011f). 

1.4.3 Virus 


Enterala adenovirus av serotyperna 40 och 41 kan ge upphov till gastroenterit (inflammation i 

magsäcken) Smittvägarna är främst direkt kontaktsmitta, men spridning kan också ske via 

vatten (Naturvårdsverket, 1996; WHO, 2008). 

Calicivirus 

Till calicivirus, mer kända som vinterkräksjukevirus, hör noro- och sapovirus. Dessa ger 

upphov till illamående, buksmärtor, kräkningar, diarré, huvudvärk, feber och yrsel. Spridning 

kan ske genom kontakt med smittade personer, via kontaminerat dricksvatten eller smittade 

livsmedel (SMI, 2011h). 

Rotavirus 

Rotavirus ger upphov till rotavirusinfektion vars symptom är diarré och kräkningar. 

Smittvägarna är främst genom direkt kontaktsmitta men fall av vattenburen smitta (WHO, 

2008) finns dokumenterat (Naturvårdsverket, 1996). 

7

1.5 Infektionsdos 

Med infektionsdos menas det antal smittämnen som behövs för att infektera en individ. 

Infektionsdosen varierar mellan de olika organismgrupperna, men också mellan olika arter. 

Bakterier har en relativt stor infektionsdos och kan variera mellan 10 2 -10 8 stycken. Virus har 

en lägre infektionsdos och endast ett fåtal kan orsaka infektion (Naturvårdsverket, 1987). 

Parasiter har generellt en låg infektionsdos och ett fåtal till ett hundratal kan räcka för att 

orsaka infektion (Naturvårdsverket, 1996). 

1.6 Överlevnad och tillväxt i naturen 

När patogener kommer ut i naturen börjar en avdödning (Naturvårdsverket, 1996) vars 

hastighet beror på abiotiska faktorer (solljus, temperatur, fuktighet, näringsämnen, pH) och 

biotiska faktorer (konkurrens och predation) men också vilken organismgrupp och vilken art 

det handlar om. Oftast sker en snabb initial avdödning men ett mindre antal organismer kan 

överleva väldigt länge. Reduktionen av patogener i vatten påverkas också av rent fysikaliska 

hinder som adsorption och sedimentation (Reed et al., 1995) vilket kan resultera i minskad 

biotillgänglighet och därmed upptag i andra organismer. Nedan finns sammanställning (Tabell 

2) över undersökta bakteriers överlevnad i vatten, infektionsdos, utsöndringsantal och 

huruvida djur finns som reservoar. 

Tabell 2. Patogen överlevnad, infektionsdos, utsöndring vid infektion och förekomst av djur som 

reservoarer (WHO, 2008; Naturvårdsverket, 1996; SMI, 2011p) 

Överlevnad i 

vatten 1 

Infektionsdos 2 Utsöndring, antal 

per gram/ml 

avföring eller 

/dygn 

8 

Finns djur 

som 

reservoar 

Bakterier 

Campylobacter spp. Medel Medel 10 6 -10 9 /gram Ja 

Escherichia coli Medel Hög 10 8 -10 9 /gram Ja 

Salmonella spp. Förökar sig Hög 10 6 /gram Möjligt 

Enterala adenovirus Lång Låg >10 6 /gram Nej 

Rotavirus Lång Låg 10 6 -10 11 /gram Nej 

1 Vattentemperatur 20° C. Kort: 10 4 organismer.

1.7 Smittvägar 

Smittämnen kan spridas genom direkt kontakt, indirekt kontakt, droppsmitta eller 

aerosolburen smitta. Direkt kontakt innebär att individer smittar varandra och indirekt smitta 

innebär att smittämnet transporteras via ett föremål eller medium. Droppsmitta sprids genom 

att droppar innehållandes smittämnen bildas genom nysningar eller hosta. Dessa droppar 

transporteras som högst någon meter. Aerosolburen smitta kan transporteras längre och 

innebär att smittämnet sitter fast på en partikel som är mindre än hundra mikrometer (SMI, 

2011k) 

En zoonos är en sjukdom som kan överföras från djur till människa. Djuret är antingen en 

mekanisk vektor eller en biologisk vektor. Mekanisk vektorspridning innebär att smittoämnet 

transporteras på djurets yttre delar. Biologisk vektorspridning innebär att smittoämnet 

transporteras inuti vektorn. En del smittämnen genomgår en utveckling i vektorn som är 

nödvändig för vidare spridning. Exempel är malariamyggan, vilken fungerar som en biologisk 

vektor för parasiten Plasmodium spp. vilken ger upphov till malaria hos människor (SMI, 

2011e, i, j), och fästingen sprider bakterien Borrelia burgdorferi sensu lato som ger upphov 

till borrelia (Åbom, 1994). Större djur, till exempel fåglar (Murray, Hamilton, 2010) och 

betesdjur (Naturvårdsverket, 1996) kan också agera som mekaniska vektorer till vissa 

sjukdomar liksom en nära kontakt med tamdjur. 

1.8 Vattenkvalitet 

Livsmedelsverket har tagit fram gränsvärden för vissa indikatorbakterier vad gäller 

dricksvattenkvalitet. De klasser som finns är tjänligt, tjänligt med anmärkning och otjänligt. 

Följande gränsvärden gäller för provtagning hos användaren, dvs provtagning sker ur kranen. 

För Clostridium perfringens gäller det, för att vattnet ska vara tjänligt med anmärkning, att 

förekomst påvisas i 100ml vatten. För E. coli gäller det för att vattnet ska vara otjänligt att 

förekomst påvisas i 100ml. För totala koliforma bakterier (TC) gäller för tjänligt med 

anmärkning och otjänligt gränsvärdena påvisad förekomst i 100ml respektive 10/100ml 

(Livsmedelsverket, 2001). 

Badvattenkvalitet innebär att vattnet delas in i fyra klasser (Naturvårdsverket, 2008). Utmärkt- 

, bra-, tillfredsställande- och dålig kvalitet. För inlandsvatten innebär detta att halterna E. coli 

måste vara under 500, 1000, 900 respektive ”ännu fler” CFU (Colony Forming Unit)/100ml. 

För Intestinala enterokocker är halterna 200, 400, 330 respektive ”ännu fler” CFU/100ml. 

Anledningen till att värdena för klassificeringen ”tillfredsställande kvalitet” är lägre än de för 

”bra kvalitet” är den att de endast kräver en percentil på 90 %, medan de övriga kräver en på 

95 %. 

WHO (World Health Organization) har tagit fram rekommenderade halter av 

indikatororganismer för avloppsvatten som ska användas till bevattning av grödor. För grödor 

där rotdelen av växten konsumeras utan att tillagas rekommenderas att halten E. coli inte 

överstiger 10 3 /100ml samt att det finns

1.9 Syfte 

Syftet med studien var att undersöka överlevnaden och därmed smittspridningsrisken hos 

sjukdomsframkallande organismer som kan förekomma i avloppsvatten i 

vattenreningsanläggningen vid Bergums Fritidslandgård. 

1.10 Avgränsning 

Avgränsning har gjorts och fokus har lagts på de smittoämnen som vanligtvis kan förekomma 

i avloppsvatten i Sverige. Av denna anledning har Vibrio cholera och Entamoeba histolytica 

lyfts bort. 

10

2. Metod 

I studien har vissa kända sjukdomsframkallande organismer som skulle kunna förekomma i 

avloppsvatten valts som typorganismer. Undersökningen genomförs som en litteraturstudie 

där förekomst av smittämnen i avloppsvatten, utsöndringssrisker vid denna anläggning, samt 

överlevnad av smittämnen i naturmiljön och mer specifikt genom denna reningsanläggning 

bedömts. Även diskussion kring andra möjliga spridningsvägar via vattenreningskärr förs med 

stöd i vetenskapliga rapporter. 

Grundläggande information om patogener och smittspridning har hämtats från 

smittskyddsinstitutets hemsida. För att ta få fram månadsmedeltemperaturer och solinstrålning 

vid Bergum har kartor från SMHI lästs av manuellt. 

Total-kväve och total-fosfor i avloppsvattnet har räknats om till personekvivalenter enligt 

naturvårdsverkets rapport (Naturvårdsverket, 1995), där en PE motsvarar i genomsnitt 2,1 

mg/l total-fosfor respektive 13,5 mg/l total-kväve. 

Litteratur har sökts via sökfunktioner på Göteborgs universitetsbibliotek genom sökmotorn 

Samsök och på Chalmers bibliotek genom sökmotorn Summon. Flest sökningar har gjorts i 

databaserna Web of Science (ISI Web of Knowledge) http://www.isiwebofknowledge.com/ 

och ScienceDirect - Journals - V.4 (Elsevier) http://www.sciencedirect.com/. 

Sökorden som använts har varit olika kombinationer av constructed wetland/s, facultative 

pond, waste stabilization pond, WSP, maturation pond, High-Rate Algae Pond, HRAP, 

bacterial removal, wastewater, sewage, Campylobacter, Escherichia coli, Salmonella, 

Shigella, Yersinia, adenovirus, calicivirus, rotavirus, Giardia lamblia, Cryptosporidium, cold 

climate, faecal indicator bacteria, pathogen, contamination, spreading of disease, survival, 

inactivation, pH, temperature, predation, competition, UV radiation, nutrient, desiccation. 

Utöver detta har referenslistorna i lästa rapporter utnyttjats för att hitta ytterligare källor. De 

källor med intressant titel för syftet har sökts upp. 

När information om överlevnad i avloppsvatten saknats har överlevnaden i liknande medier 

såsom sjö, flod eller havsvatten använts. De flesta studier var utförda under 

laboratorieförhållanden och inte på plats ute i miljön. 

Litteratur rörande vattenreningsanläggningen vid Bergums fritidslantgård har hämtats på 

hemsidorna för företagen GM vattenmiljö, www.vattenmiljo.se och ekologikonsult Olof 

Pehrsson, www.ekologikonsult.se. Dessutom har en del tidigare examensarbeten 

tillhandahållits av Gunilla Magnusson på GM vattenmiljö. 

11

3. Resultat 

3.1 Litteraturstudie 

Nedan följer resultat kring överlevnad för respektive organismgrupp samt för respektive 

organism under olika miljöförhållanden enligt litteraturstudien. 


Tabell 3. Patogena bakteriers överlevnad i förhållande till temperatur, UV-strålning, predation och pH 

Bakterie Bättre 

överlevnad i 

kallt (≈4°C) 

/varmt (≈20°C) 

Sämre 

överlevnad i 

UV-strålning? 

12 

Utsatt för 

predation? 

Campylobacter spp. Kallt Ja Ja Överlever två 

timmar i pH 4 

Escherichia coli Kallt Ja Ja Föredrar pH 8 

framför pH 9 

Salmonella spp. Varmt Ja Ja Kan tillväxa i 

pH mellan 4 

och 8 

Shigella spp. Kallt Ja Ja Överlever 

sämre i pH 3,5 

än pH 5-7,3 

Yersinia spp. Kallt, kan 

tillväxa 

pH 

Ja Ja Överlever och 

tillväxer ner 

till pH 5 

För en sammanställning av bakteriers överlevnad se (Tabell 3) ovan. Bakterier kan till 

skillnad från virus och parasiter vid gynnsamma förhållanden föröka sig i miljön 

(Naturvårdsverket 1996). Av undersökta organismer förväntas endast Salmonella spp. (WHO 

2008) och Yersinia spp. (Percival, 2004) kunna föröka sig i miljön utanför värdorganismen. 

Campylobacter spp. (Chaveerach, et al. 2003), E. coli, Salmonella spp., Shigella spp. och 

Yersinia spp. (Naturvårdsverket, 1996) kan vid näringsbrist, eller då omgivningen stressar 

dem, ta till anpassningsmekanismer för att öka överlevnad. Ett exempel är att övergå till ett 

vilostadium (VBNC) där de är mycket motståndskraftiga. När förhållandena blir mer 

gynnsamma, om de till exempel hamnar i en lämplig värdorganism, så kan de återgå till sitt 

ursprungliga, tillväxande stadie och då orsaka sjukdom (Colwell, et al. 1985). Huruvida 

bakterier kan återgå från (VBNC) till ett tillväxande stadie är omdiskuterat och det råder 

delade meningar (Wai et al., 1999; Kell, et al. 1998). Bakterien Bdellovibrio bacteriovorus 

har setts predatera på alla nedan nämnda bakteriearter utom just Campylobacter spp. (Dashiff 

et al., 2011).


Temperatur har en betydande effekt och Campylobacter spp. överlever bättre i kallare vatten 

visade studier som undersökte överlevnaden vid 4°C respektive 25°C (Korhonen and 

Martikainen 1991). Thomas et al. (1999) ser liknande resultat då överlevnaden i 5 °C är bättre 

än i 15, 25 respektive 37 °C. bakterier ur släktet Campylobacter spp. avdör snabbare i solljus 

än i mörker (Obiri-Danso et al., 2001; Sinton et al., 2007). Obiri-Danso et al. (2001) 

rapporterade att Campylobacter jejuni i flodvatten inte var odlingsbar efter 30 min strålning 

motsvarande 0,75 W/m 2 . Även predation har en negativ effekt på överlevnaden hos 

Campylobacter spp. (Korhonen and Martikainen 1991). Detta släkte kan också övergå till ett 

vilostadie (VBNC) (Chaveerach, 2003). Chaveerach (2003) visade även att Campylobacter 

spp. förlorade sin odlingsbarhet efter en till två timmar i flytande näringsmedium, MH 

(Mueller-Hinton), justerad till pH 4 med myrsyra. 


Lägre temperatur leder till längre överlevnad vilket visades i en studie (Barcina et al., 1986) 

som vid 19,8°C gav E. coli ett T90-värde, vilket är tiden det tar att reducera 

ursprungspopulationen med 90%, på 20,1 timmar och vid 11,3°C var T90-värdet 31 timmar. 

Ju starkare solinstrålning, desto snabbare avdödning (Fallowfield et al., 1996). Detta visades 

även i en studie av Noble et al. (2004), där naturlig solstrålning motsvarande en sommardag i 

södra Kalifornien (där solinstrålningsmaximum under dagen kan uppgå till 1200W/m 2 ), vilket 

gav ett T90-värde på 17,1 timmar. Motsvarande T90 värde för en vinterdag i södra 

Kalifornien (där solinstrålningsmaximum under dagen kan uppgå till 300W/m 2 ) var 42,5 

timmar. Chang et al. (1985) rapporterade att en dos på 5 mWs/cm 2 krävdes för att reducera 

ursprungspopulationen med 99,9%. Sinton et al. (2007) såg att solinstrålning dödar E. coli, 

men inte lika snabbt som Campylobacter jejuni. Predation påverkar överlevnaden hos E. coli i 

obehandlat sjövatten (Korhonen and Martikainen 1991). Även pH påverkar överlevnad hos E. 

coli och överlevnaden i pH 8 var bättre än i pH 9 (Fallowfield,et al., 1996). 


T90-värde för Salmonella typhimurium bestämdes i utgående vatten från en WSP för 

temperaturerna 22-23 °C och 8-11 °C till 165 respektive 132 timmar (Mezrioui et al., 1995). 

Mycket solstrålning ger låg överlevnad för S. enterica och i en jämförelse (Sinton et al., 2007) 

mellan inaktivering på grund av solinstrålning är T90-värden för sommar och vinter 4,81 

respektive 26,8 timmar. Chang et al. (1985) visade att S. typhi krävde en dos UV-ljus, avläst 

till 5 mWs/cm 2 , för att uppnå en inaktivering på 99,9%. En undersökning gjord av Mezrioui et 

al. (1995) med filtrerat vatten såg att predation ger lägre överlevnad för S. typhimurium. 

Samma studie visade att den negativa effekten av predation inte var lika stor under vintern. 

Bdellovibrio bacteriovorus kan predatera på Salmonella spp. (Dashiff et al., 2011). 

Salmonella spp. kan tillväxa mellan pH 4 och pH 8 (Percival, 2004). 

Shigella spp. 

Studier i näringsrikt medium visade att Shigella flexneri överlevde och tillväxte i temperaturer 

på 12, 21 och 30°C och pH mellan 5,0 och 7,3 samt att 4°C gav bättre överlevnad än 12-48°C 

(Tetteh and Beuchat, 2003). S. sonnei kräver UV-ljus, avläst till en dos på 5 mWs/cm 2 , för att 

reduceras med 99,9 % (Chang et al., 1985). S. flexneri kan i 4 och 12°C överleva längre än 

13

144 timmar i pH 3,5 men överlever bättre i pH mellan 5,0 och 7,3 (Tetteh and Beuchat, 2003). 

Bdellovibrio bacteriovorus kan predatera på Shigella spp. (Dashiff et al., 2011). 

Yersinia spp. 

Yersinia spp. kan tillväxa i låga temperaturer och i studier gjorda av Karapinar and Gönül 

(1991) visades en tillväxt på tre tiologaritmer under de första sju veckorna i 4°C vatten. Efter 

detta började en långsam avdödning, men efter ett år var koncentrationen fortfarande större än 

den ursprungliga. Yersinia spp. är känsliga för UV-ljus och för att få en reduktion på 99,9% 

krävdes en dos på 2,7 mWs/cm 2 enligt Butler et al. (1987). Y. enterocolitica överlever fem 

gånger längre i autoklaverat sjövatten än i icke autoklaverat sjövatten, vilket beror på frånvaro 

av predatorer (Lund, 1996). Studier (Brackett, 1986) har visat att Yersinia spp. kan tillväxa 

ner till pH 5 i tjugofemgradigt näringsrikt medium. 


Tabell 4. Patogena parasiters överlevnad i förhållande till temperatur, UV-strålning, predation och pH 

Parasit Temperatur Sämre 

överlevnad i 

UV- 

Cryptosporidium 

spp. 

Kan överleva 

frysning och korta 

stunder, 1-2 minuter 

i 65 °C 

Giardia lamblia Överlever inte 

frysning under 

skandinavisk vinter 

strålning? 

14 

Utsatt för 

predation? 

pH 

Ja Ja Överlever 

sämre i pH 4 

resp. pH 10,5 

än i pH 6. 

Ja Ja Kan överleva 

låga pH 

Utanför värdorganismen är det endast cystor och oocystor som överlever en längre tid 

(Naturvårdsverket, 1996). Zooplanktonen Daphnia spp., Brachionus, Bosmina, Asplancha 

med flera, har i studier utförda i vatten som passerar kolfilter, visats predatera på 

Cryptosporidium-oocystor och Giardia-cystor (Bichai et al., 2010). Ovan finns en tabell 

(Tabell 4) som sammanställer undersökta parasiters överlevnad. 


Ingen skillnad i överlevnad sågs hos Cryptosporidium spp. när havs- och flodvatten jämfördes 

(Nasser et al., 2003). I samma studie hittades heller ingen skillnad i överlevnad mellan 

temperaturerna 15°C och 30°C. Undersökningar har visat att de kan överleva temperaturer 

ända ner till -22°C (Robertson et al., 1992) samt att de kan behålla förmågan att infektera efter 

fem minuter i vatten med temperatur på 59,7°C (Fayer, 1994). UV-ljus inaktiverar oocystor 

från Cryptosporidium spp. och minskar deras överlevnad (WHO, 2008; Hijnen et al., 2006). 

Vid undersökning i laboratorium såg Robertson et al. (1992) att vid pH 10,5 var överlevnaden 

sämre än vid pH 6. Andra studier (Brown et al., 1996), där Cryptosporidium spp. utsatts för 

låga pH, har visat att ingen överlevde en timma i pH 2, medan 85,3 % överlevde efter en 

timma i pH 4.

Giardia lamblia 

Studier (Robertson and Gjerde, 2004) gjorda i Norge, där Giardia-cystor placerats ute i miljön 

visade att de inte överlever en skandinavisk vinter med temperaturer under fryspunkten, dock 

kan cystor överleva i temperaturer mellan 0°C och 60°C (SMI, 2011f). Belosevic et al. (2001) 

har visat att cystor från G. muris som utsätts för en dos UV-ljus högre än 60 mJ/cm 2 tappar 

sin förmåga att infektera möss. När cystor från Giardia lamblia utsattess för en dos på 10 J/m 2 

(=1 mJ/cm 2 ) noterades en 10000-faldig reduktion (Linden et al., 2002). UV-ljus påverkar 

överlevnaden för cystor från G. lamblia negativt, men de är inte lika känsliga som 

Cryptosporidium-oocystor (Mawdsly et al., 1995). Cystor från G. lamblia kan överleva lågt 

pH, då detta kan ses som steget i deras livscykel när de passerar magsäcken på 

värdorganismen (Bingham et al., 1979). 

3.1.3 Virus 

Tabell 5. Patogena virus överlevnad i förhållande till temperatur, UV-strålning, predation och pH 

Virus Bättre överlevnad 

i kallt (≈4°C) 

/varmt (≈20°C) 

Sämre överlevnad 

i UV-strålning? 

15 

Utsatt för 

predation? 

Calicivirus Kallt Ja Ja Överlever bäst i 

pH 6-8 men kan 

överleva 1h i pH 3 

Enterala 

adenovirus 

Kallt Ja Ja Överlever bäst i 



Rotavirus Kallt Ja Ja Överlever bäst i 



Virus måste ha en värdorganism för att föröka sig och hur länge de finns närvarande i 

avloppsvatten beror på hur snabbt avdödningen sker (Naturvårdsverket, 1996). I tabell 5 är 

överlevnaden för undersökta virus sammanfattad. Av temperatur, näring och predation är den 

viktigaste faktorn för virus överlevnad predation (Gordon and Toze, 2003). Av bakterier, 

parasiter och virus, så är virus den grupp av patogener som är mest resistenta mot inaktivering 

av solstrålning (Naturvårdsverket, 1996). Berg et al. (1988) visade att enterovirus (virus som 

förökar sig främst i tarmen) kan överleva i upp till 38 dagar i avloppsslam vid 5°C och med 

ett pH 6-8. Samma studie visade att virusen kan överleva upp till en timma i pH 3,5. 

Ammoniak (NH3) är toxiskt för virus och jämvikten mellan ammonium (NH4 + ) och 

ammoniak påverkas av pH, med högre ammoniakhalter vid höga pH (Mara and Horan, 2003). 

Calicivirus 

Fem minuter i 70°C inaktiverar calicivirus (Doultree et al., 1999). Vid 4°C och 20°C kan 

calicivirus överleva över 60 dagar respektive 14-21 dagar (Doultree et al., 1999). Doultree et 

al. (1999) visade även genom studier på ett surrogatvirus (Feline Calicivirus) till caliciviruset 

att överlevnad på en torr yta vid 4, 20, och 37°C var 56, 21-28 respektive

att reducera calicivirus med 90% genom UV-strålning krävs en dos på 6 mJ/cm 2 (Thurston- 

Enriquez et al., 2003). 


Enriquez et al. (1995) har visat att överlevnaden i obehandlat avloppsvatten för adenovirus är 

längre i 4°C än i 15°C. T99-värdet för adenovirus typ 40 i 4°C och 15°C var 44 respektive 40 

dagar och för adenovirus 41 i samma temperaturer var motsvarande T99-värden 48 respektive 

43 dagar. Adenovirus typ 2 testades och hade högre överlevnad i UV-ljus än andra virus som 

echovirus, coxsackievirus och poliovirus (Gerba et al., 2002). För att få en inaktivering på 

90% hos adenovirus typ 40 och typ 41 krävs en dos på 30 mWs/cm 2 respektive 23,6 

mWs/cm 2 , medan poliovirus endast krävde 4,1 mWs/cm 2 (Meng and Gerba, 1996). Thurston- 

Enriquez et al. (2003) visade att det för 90% reduktion för adenovirus typ 40 krävs en dos på 

50 mWs/cm 2 . 

Rotavirus 

Roderick et al. (1984) visade att rotavirus överlever bättre i kallare vatten då T99-värden 

bestämdes till 10 respektive 32 dagar för flodvatten med 20 respektive 4°C. Chang et al. 

(1985) ser att rotavirus avdör snabbare än cystor från parasiten Acanthamoeba castellanii i 

UV-ljus och kräver en dos på mellan 28 och 48 mWs/cm 2 för en inaktivering med tre 

tiologaritmer. 

3.1.4 Andra faktorer med påverkan på överlevnad och smittspridning 

Fuktighet 

Studier (Møretrø et al., 2010) gjorda på E. coli visade att överlevnaden var som lägst vid 85% 

relativ luftfuktighet och ökade med minskande relativ fuktighet samt att överlevnaden var 

som högst när den relativa fuktigheten var 98%. Møretrø et al. (2010) visade också att 

överlevnaden i torra förhållanden, under 70 % relativ luftfuktighet, skiljde sig beroende på 

vilken art E. coli som avsågs, samt att Salmonella Agona (S. enterica, serovar Agona) hade 

samma överlevnad som de arter av E. coli som var mest resistenta mot torka. Cystor från 

Giardia lamblia (SMI, 2011f) är känsliga för torka. Överlevnaden reduceras kraftigt för 

oocystor från Cryptosporidium spp. som utsätts för torka (Robertson et al., 1992). Calicivirus 

kan vid låga temperaturer överleva upp till 56 dagar i torka och vid 20°C kan de överleva 3-4 

veckor (Doultree et al., 1999). Efter att prov innehållandes adenovirus typ 40 torkats i tre till 

fem timmar på olika ytor skedde en reduktion på mellan 1,9-3,3 tio-logaritmer beroende på 

vilket material ytan var gjord av (Abad et al., 1994). Överlevnaden för rotavirus under torra 

förhållanden på fingertoppar undersöktes och efter 260 minuter kunde sju procent av de 

ursprungligt applicerade rotavirusen fortfarande infektera (Ansari et al., 1988). Rotavirus 

reducerades med 6,3-20 gånger efter tre till fem timmars torka beroende på vilket material de 

torkats på (Abad et al., 1994). 

Näringsämnen 

Korhonen and Martikainen (1991) visade att konkurrensen om näringsämnen påverkade 

överlevnaden för Campylobacter spp. och E. coli i obehandlat sjövatten. Flint (1987) visade i 

undersökningar i flodvatten för E. coli att predation bidrar i större grad till avdödning än vad 

16

konkurrens gör. Vad gäller virus och Cryptosporidium-oocystor och Giardia lamblia-cystor 

kan de inte öka sin överlevnad genom att utnyttja näringsämnen i avloppsvattnet 

(Naturvårdsverket 1996). Gordon and Toze (2003) visade att näring kan påverka virus i det 

avseendet att den ger förutsättningar för predatorer att överleva bättre och därmed också skapa 

ett högre predationstryck. 

Sedimentation och adsorption 

Sedimentationshastigheten beror på organismens storlek och densitet men också på vattnets 

hydrologiska egenskaper som till exempel flödeshastighet och turbiditet (Brookes et al., 

2004). Små organismer kan adsorberas till organiskt/oorganiskt material och därigenom 

påverka sedimentationen genom att ändra storleken och densiteten på den sedimenterande 

partikeln. Resuspension av sedimenterade patogener har också betydelse för spridningen 

(Brookes et al., 2004). Virus har en benägenhet att fästa till varandra och till organiskt 

material (Percival, 2004), vilket gör att de i hög grad sedimenterar. 

Tidigare levnadsvillkor 

Det är inte bara hur väl patogener kan anpassa sig till den naturmiljö de utsätts för som 

påverkar deras överlevnad, utan även tidigare levnadsvillkor har setts påverka hur väl Shigella 

flexneri kan anpassa sig till omgivningen. Odling av S. flexneri under ogynnsamma 

förhållanden har ökat dess överlevnad (Tetteh and Beuchat, 2003). 

3.2 Bergums vattenreningskärr 

3.2.1 Patogent innehåll 

Generellt varierar avloppsvattnets patogena innehåll beroende på vilka och hur många 

individer som bidrar till vattnet samt bidragarnas hälsotillstånd. Hushållsavloppsvatten, som 

består av fekalier från få individer och dess patogena innehåll beror på huruvida dessa 

individer är infekterade eller ej (Naturvårdsverket, 2003). Hushållsavloppsvatten kan 

karaktäriseras som varierande över tid och med höga halter av patogener när dessa är 

närvarande. 

Anläggningen har en belastning motsvarande ett genomsnitt på 7 PE. Belastningen på 

anläggningen varierar under året med mindre belastning under vinterhalvåret motsvarande ett 

medelvärde på 5 PE under december-januari 1996-1997 respektive 8,3 PE under mars-april 

1997 (Pehrsson, 1998). 

Bergums fritidslantgård är en dagligverksamhet där människor med funktionsnedsättning får 

hjälp av handledare att driva ett ekologiskt lantbruk. Eftersom det inte är något hushåll i den 

meningen att det bor människor där, varken över nätterna, eller permanent mer än ett par 

veckor om året, förväntas närvaron av patogener vara lägre än i ett typiskt 

hushållsavloppsvatten, eftersom sjukdom hos deltagare i dagverksamheten innebär att de 

stannar i hemmet (Bergums Fritidslantgård, 2011). 

17

Pehrson (1998) rapporterade att antal TC i ingående avloppsvatten vid vattenreningskärret var 

mellan 10 4 -10 8 /100ml samt att utgående antal TC varierade mellan 10 1 -10 5 /100ml. Sobis, 

(2004) rapporterade att E. Coli i ingående vatten under vintern 2003-2004 var mellan 10 4 -1,5x 

10 5 /100ml och antal i utgående vatten var 2x10 2 -2,2x10 4 /100ml. 

3.2.2 Förutsättningar för överlevnad i vattenreningskärret 

Temperatur och solinstrålning 

Medellufttemperatur och solinstrålning för respektive månad (Tabell 6) vid 

vattenreningskärret är utifrån normalperioden 1961-1990 (SMHI, 2011a; SMHI, 2011b). 

Mätdata från SMHI finns endast för varannan månad. Medeltemperaturen för november-april 

(vinter) och maj-september (sommar) är 0°C respektive 12,2°C. 

Tabell 6. Medeltemperatur och solinstrålning vid Bergums vattenreningskärr för respektive månad 

(SMHI, 2011a; SMHI, 2011b) 

Under sommarhalvåret kan solinstrålningen hindras (se fig 3.) av växter som växer i kanten av 

kärret som veketåg (Juncus effusus) och bredkaveldun (Typhia latifolia) men också av 

flytbladsväxter som andmat (Lemna minor) och gäddnate (Potamogeton natans) (Pehrsson, 

2001). Den låga solinstrålningen på vintern (SMHI, 2011b) gynnar patogeners överlevnad 

samt att ett eventuellt istäcke (se fig 2.) hindrar solstrålarna. 

pH 

pH varierar i vattenreningskärret mellan pH 6,5 till pH 8 men håller sig den största tiden 

mellan pH 7 och pH 8 (Pehrsson, 1998). Alger bidrar till högre pH genom att ta upp vätejoner 

vid fotosyntes (Fallowfield et al., 1996). Höjt pH har visats göra indikatorgruppen fekala 

coliformer mer känsliga för UV-ljus (Curtis et al., 1992). 

Predation och konkurrens 

Temperatur Solinstrålning 

(°C) (kWh/m 2 ) 

Januari -3 - 

Februari -3 25 

Mars 0 - 

April 4 105 

Maj 10 - 

Juni 15 170 

Juli 15 - 

Augusti 15 120 

September 11 - 

Oktober 7 35 

November 3 - 

December -1 6 

Vattenreningskärret är konstruerat för att gynna arter som är tidiga i successionsordningen 

som alger och zooplankton, vilket skapar goda möjligheter för att zooplankton ska predatera 

på eventuella patogener (Magnusson and Rehndell, 2008). Följande arter och grupper av 

18

zooplankton hittades i vattenreningskärret vid inventering (Persson, 1997): Ciliater, Synchaeta 

sp., Asplanchna, Brachionus sp., Nauplius-larv, Cyklopoid Copepod, Ostracod, typ 1 och typ 

2, Daphnia sp., Bosmina sp., Chydorus sphaericus och Kellicottia longispina. Variationer i 

mikroorganismsamhällena sker under väder- och årsvariationer beroende på skillnader i 

näringshalt, temperatur och solinstrålning men också på längre sikt då vattenreningskärret 

åldras och fler arter etablerar sig eller ersätter varandra (Magnusson and Rehndell, 2008). 

Fuktighet 

Ett avloppsvatten innehåller fukt nog för att uttorkning inte ska påverka patogenernas 

överlevnad. På sommaren förekommer dock uttorkning av vattenreningskärret (Pehrsson, 

2001), framförallt i den sista dammen, vilket skulle kunna bidra till att reducera patogeners 

överlevnad. 

Näringsinnehåll 

Avloppsvatten innehåller generellt mycket näringsämnen (Naturvårdsverket, 1995). Halten i 

avloppsvattnet från Bergums fritidslantgård var i genomsnitt under 1996-97 14,0 mg/l för 

total-fosfor och 93,3 mg/l för total-kväve (Pehrsson, 1998). 

3.2.3 Andra vägar för smittoämnen att spridas vid vattenreningskärret 

Djur vid vattenreningskärret kan både tillföra kärret smittoämnen genom avföring och agera 

som vektorer för att sprida patogener som redan finns i avloppsvattnet. Både fåglar (Murray, 

Hamilton 2010; Naturvårdsverket, 1996) och betesdjur (Naturvårdsverket 1996) har setts 

agera som vektorer vid smittspridning. Våtmarker lockar till sig fåglar genom att vara ett 

lämpligt habitat (Murray and Hamilton 2010). Vid Bergums fritidslantgård hålls kor, grisar, 

höns, getter, får och ankor (Bergums Fritidslantgård, 2011). Vattenreningskärret är avspärrat 

men inte på ett sådant sätt att det kan hindra fåglar eller mindre djur att ta sig in. Gräsänder 

(Magnusson, Gunilla, muntl.), snok och grodor (Pehrsson, 2001) har uppehållit sig i och vid 

kärret. Inläckage av dagvatten, med möjligt patogent innehåll i form av till exempel zoonoser 

från betesdjur, till kärret från angränsande betesmark finns dokumenterat (Pehrsson, 2001). 

Om patogener finns närvarande i avloppsvattnet kan vistelse vid kärret innebära risk för 

infektion genom direkt kontaktsmitta (SMI, 2011k). 

19

4. Diskussion 

4.1 Litteraturstudie 

I litteraturöversikten har konstaterats att det för vissa organismer, vissa miljöer samt vissa 

faktorer finns mer litteratur att hämta än för andra organismer, miljöer och faktorer. 

Av de undersökta patogengrupperna påverkas bara bakteriers överlevnad av konkurrens om 

näringsämnen i vatten i direkt bemärkelse. Virus, Cryptosporidium-oocystor och Giardia 

lamblia-cystor kan inte tillväxa utan värdorganism och behöver på så sätt ingen näring för att 

överleva. Istället kan näringsrikt vatten påverka genom att underlätta för tillväxten av 

predatorer och betare och på så sätt skapa ett högre predationstryck. 

Alla patogener utsätts för predation och i de studier som använts har ingen tagit hänsyn till om 

predatorer och betare på något sätt är selektiva i sitt ätande av patogener, varför 

predationstrycket antas vara lika för alla. Dock finns misstankar om att Cryptosporidiumoocystor 

och Giardia lamblia-cystor skulle kunna överleva inuti zooplankton vilket kan 

underlätta spridning (Bichai et al., 2010). 


De bakterier jag undersökt överlever bättre i temperaturer 4-5°C än runt 15-20°C, med 

undantag för Salmonella spp. som överlever bättre i 15-20°C. Alla undersökta bakterier är 

känsliga för solstrålning men i olika stor grad. Överlevnad för bakterier i UV-ljus är E. coli, 

Salmonella spp., Shigella spp.>Yersinia spp.>Campylobacter spp.. Överlevnadstiden i vatten 

enligt WHO (WHO, 2008) varierar från en vecka till över en månad i 20°C. Det finns ingen 

uppskattad livslängd i kalla vatten, mer än att den förväntas vara betydligt längre än i varmare 

vatten. Bakterier föredrar pH nära det neutrala, men kan överleva variationer både till högre 

och lägre pH. 


Parasiter utsöndras från infekterade individer i form av cystor eller oocystor vilka tål stora 

temperaturförändringar och kan överleva frystemperaturer såväl som temperaturer upp emot 

60°C under korta stunder. Generellt är oocystor från Cryptosporidium spp. mer 

motståndskraftiga än cystor från Giardia lamblia, med undantag för solinstrålning där 

Cryptosporidium-oocystor är känsligare än Giardia lamblia-cystor. De kan också överleva 

stora variationer i pH. 

4.1.3 Virus 

Virus överlever bättre i vatten med 4°C än vatten med 15°C eller 20°C och tål solstrålning 

bättre i jämförelse med bakterier och i vissa fall även cystor eller oocystor från parasiter. 

Inom gruppen är det adenovirus typ 40 och typ 41 som har störst tolerans mot solinstrålning. 

20

Predation är den faktor som påverkar avdödningen av virus mest. De klarar pH-variationer 

bra, men föredrar pH nära neutralt. 

4.2 Bergums vattenreningskärr 

Den förväntade överlevnaden för patogener är i de förhållanden som råder i 

vattenreningskärret låg. De faktorer som påverkar mest är predation, temperatur och 

solinstrålning. Vad gäller temperatur kan den låga vintertemperaturen gynna överlevnaden, 

med undantag för Salmonella spp.. Vattenreningskärret är konstruerat med grunda dammar 

vilka bidrar till att solstrålarna når hela vattenkolumnen vilket tillsammans med de höga 

sommartemperaturerna ger lägre överlevnad under sommaren jämfört med vintern. 

Vinterförhållandena kan vid isbildning hindra solinstrålning och ytterligare öka överlevnaden. 

Det finns många zooplankton i kärret som bidrar till predation. De variationer som finns i pH 

förväntas inte ha större effekt på patogeners överlevnad i vattenreningskärret. Tillgången på 

näring i vattenreningskärret kan påverka genom att öka predationstrycket. På sommaren kan 

uttorkning av vattenreningskärret ytterligare bidra till patogen avdödning. 

Det är inte bara förutsättningar för patogeners överlevnad som varierar under året utan också 

belastningen på anläggningen, med en lägre belastning under vintermånaderna, vilket till viss 

del skulle kunna kompensera för den minskade avdödning som sker på vintern. 

Tidigare levnadsvillkor påverkar hur väl patogener kan anpassa sig till omgivningen och de 

som utsatts för ogynnsamma miljöer är mer motståndskraftiga efteråt (Tetteh and Beuchat, 

2003). Detta borde påverka överlevnaden i vattenreningskärret negativt för patogener då de är 

anpassade för att tillväxa i sin värdorganism men vid utsöndring utsätts för ogynnsamma 

miljöbetingelser i vattenreningskärret. 

Jämförelse med kriterier för vattenkvaliteter utifrån halten E. coli visar att utgående vatten 

inte uppfyller kraven för dricksvatten. Badvattenkvaliteten varierar mellan utmärkt, bra, 

tillfredsställande och dålig kvalitet. Vad gäller bevattning av grödor skulle vattnet kunna 

användas vid droppbevattning av högre växter men inte till bevattning av grödor där rotdelen 

av växten konsumeras. 

Då utgående vatten från vattenreningskärret uppfyller de krav med avseende på E. coli, som 

finns för badvatten med ”bra kvalitet”, kan utspädning i recipienten förväntas eliminera risken 

för smittspridning till badplatser. Då vattenintag sker uppströms Lärjeåns utlopp i Göta älv 

påverkas inte heller denna vattentäkt av avloppsvattnet från vattenreningskärret i Bergum. 

Vid en riskanalys av vattenreningskärret skulle virus och parasiter på grund av deras låga 

infektionsdoser och långa överlevnadstider vara av intresse att undersöka ur ett överlevnads- 

och smittspridningsperspektiv. Men även bakterien Yersinia, eftersom den kan tillväxa vid 

låga temperaturer. 

4.3 Vidare forskning 

De undersökningar som finns är i många fall utförda på platser med klimat som skiljer sig 

från klimatet som råder vid vattenreningskärret i Bergum. Det innebär att de temperaturer där 

överlevnad undersökts ofta är mellan 15 och 20°C. När överlevnaden i kallt vatten undersökts 

21

har detta ofta varit runt 5°C och motsvarar alltså inte vinterförhållandena vid Bergum där till 

och med isbildning sker. Det finns undersökningar gjorda som tar hänsyn till vårt 

vinterklimat, men mer forskning behövs. 

Undersökningar som behandlar överlevnad i just avloppsvatten är få och undersökningar i 

liknande medier behöver inte stämma överens. Exempelvis överlever E. coli sämre i 

havsvatten än i vatten med lägre salthalt (Anderson et al., 1979; Sinton et al., 2007) och 

Shigella flexneri som tidigare utsatts för sura miljöbetingelser överlever bättre i låga pH 

(Tetteh and Beuchat, 2003). Det finns också väldigt få studier som undersöker samverkan 

mellan olika faktorer, för att bedöma eventuell utsläckning eller cocktail-effekter. Fler 

undersökningar som är gjorda i just avloppsvatten samt undersökning av faktorers samverkan 

skulle behövas för att bättre kunna bedöma patogeners överlevnad efter utsöndring. 

Skillnader i överlevnadstider mellan indikatororganismer och patogener kan skilja sig 

beroende på vilken patogen och på vilken abiotisk faktor man jämför. Chang et al. (1985) 

visade att virus, bakteriesporer och parasitella cystor kräver mellan 3 och 15 gånger större dos 

UV-ljus än E. coli för att inaktiveras. Reinoso et al. (2008) har sett en korrelation mellan 

fekala indikatororganismer och antalet patogena parasiter i obehandlat avloppsvatten. I och 

med att de patogena parasiterna och indikatororganismerna har olika snabb avdödning 

stämmer inte denna korrelation efter att vattnet renats. Ytterligare undersökningar på 

korrelationen mellan patogener och indikatororganismer behövs. 

Syftet med denna studie var att undersöka överlevnaden och därmed smittspridningsrisken 

hos sjukdomsframkallande organismer som kan förekomma i avloppsvattnet i 

vattenreningsanläggningen vid Bergum Fritidslantgård. Risk för smittspridning från 

anläggningen i Bergum är helt beroende på hur sjukdomsläget ser ut hos de anslutna 

individerna. Det krävs endast att en enda ansluten individ är infekterad för att smittspridning 

ska kunna ske. Dock anses risken för smittspridning efter sammanvägning av i rapporten 

nämnda fysikaliska, biologiska och mänskliga faktorer vara liten. 

Generellt kan man säga att förutsättning för smittspridning i fall då infekterade individer 

finns, till stor del är beroende på huruvida patogener kan överleva i anläggningen. För att 

minska överlevnaden kan man på kort sikt se till att genom underhållningsarbete maximera 

solinstrålning och uppehållstid. För att övervaka smittspridning kan en provtagningsplan med 

avseende på lämplig indikatororganism utformas. Behövs det åtgärder för att på längre sikt 

minska överlevnad kan tekniker såsom pH-justering och UV-bestrålning nyttjas, eller så kan 

uppehållstiden förlängas ytterligare. 

Denna studie pekar vidare på att jämförelser mellan olika anläggningar med avseende på 

spridningsfaktorer är svår, eftersom varje enskild anläggning har unika förutsättningar vad 

gäller konstruktion, klimatfaktorer och vilken biota som etablerat sig, vilket kan påverka 

predation och konkurrens. Biota kan variera utifrån fysiologiska förutsättningar på platsen 

men också förändras under tid i takt med att anläggningarna åldras. Förändringar av 

klimatfaktorer sker i säsongsvariationer, men också på en längre tidsskala, vilket så 

småningom skulle kunna förändra förutsättningarna för patogeners överlevnad samt 

anläggningens förmåga att rena avloppsvatten i framtiden. 

22

5. Slutsatser 

Slutsatser har dragits utifrån litteratursammanställningen och genom jämförelse mellan 

faktorer som påverkar överlevnaden hos patogener och vilka förutsättningar dessa faktorer vid 

Bergums vattenreningskärr ger. 

Patogeners överlevnad utanför sin naturliga tillväxtmiljö bestäms av de abiotiska och 

biotiska faktorer som råder samt patogenens förmåga att anpassa sig till dessa. De 

faktorer som påverkar överlevnaden mest i en vattenmiljö är predation, solinstrålning 

och temperatur. 

Överlevnadstid för de olika organismgrupperna är generellt i ordningen 

virus>parasiter>bakterier och överlevnadstiden är längre i kalla vatten för alla 

patogener med undantag för Salmonella spp. 

Överlevnaden i Bergums vattenreningskärr är större under vinterhalvåret och beror på 

den längre överlevnadstiden i kalla vatten och på att faktorerna predation och 

inaktivering genom solinstrålning, har sämst förutsättningar under vintern. 

Risken för att patogener från vattenreningskärret i Bergum ska överleva tillräckligt 

länge för att förorena vattentäkter är liten. Det beror på utspädning och att det i 

avloppsvattnets uttänkta väg inte finns några vattentäkter innan utlopp sker i havet. 

Under sommaren finns risk för att patogener sprids vid direkt exponering eller att vilda 

fåglar och tamdjur agerar som vektorer. 

23

Tackord 

Jag vill tacka mina handledare Marie Adamsson vid Göteborgs universitet, institutionen för 

växt och miljövetenskaper, och Gunilla Magnusson på GM vattenmiljö, för genomläsningar 

och guidning. Tack också till Anna Jonson Sahlberg på Miljöbron för råd och förmedlande av 

uppgiften. Extra tack till kursansvarig Göran Dave, Göteborgs universitet, institutionen för 

växt och miljövetenskaper, för råd och genomläsningar. Stort tack också till min bror Oskar 

och min sambo Ellinor som stöttat och gett råd. 

24

6. Referenser 

Abad, F. X., et al. (1994) Survival of enteric viruses on environmental fomites. Applied and 

environmental microbiology, 60, 3704-3710 

Anderson, I. C., et al., (1979) Sublethal stress in Escherichia coli: a function of salinity. 

Applied an environmental microbiology, 38, 1147-1152 

Ansari, S. A., et al. (1988) Rotavirus survival on human hands and transfer of infectious virus 

to animate and nonporous inanimate surfaces. Journal of clinical microbiology, 26, 1513-1518 

Avloppsguiden (2011a) – 12 februari 18:45 - 

http://husagare.avloppsguiden.se/behandling.html 

Ansvarig för sidan: Avloppsguiden 

Senast uppdaterad: 2010 

Avloppsguiden (2011b) – 21 februari 09:10 - http://husagare.avloppsguiden.se/siffror-omavlopp.html 

Ansvarig för sidan: Avloppsguiden 


Barcina, I., et al. (1986) Factors affecting the survival of E. coli in a river. Hydrobiologia, 

141, 249-253 

Belosevic, M., et al. (2001) Studies on the resistance/reactivation of Giardia muris cysts and 

Cryptosporidium parvum oocyst exposed to medium-pressure ultraviolet radiation. FEMS 

microbiology letters, 204, 197-203 

Berg, G., et al. (1988) Low-temperature stabilityof viruses insludges. Applied and 


Bergums fritidslantgård (2011) – 8 februari 2011 15:30 - 

http://www.bergumsfritidslantgard.com/bergum02/lant.htm 

Ansvarig för sidan: Bergums fritidslantgård 


Bersteig-Ben Dan, T., et al. (1997) Survival of enteric bacteria and viruses in lake Kinneret, 

Israel. Water research, 31, 2755-2760 

Bichai, F., et al. (2010) Role of predation of zooplankton in transport and fate of protozoan 

(oo)cysts in granular activated carbon filtration. Water research, 44, 1072-1081 

Bingham, A. K., et al. (1979) Giardia sp.: Physical factors of excystation in vitro, and 

excystation vs eosin exclusion as determinants of viability. Experimental parasitology, 47, 

284-291 

Brackett, R. E. (1986) Growth and survival of Yersinia enterocolitica at acidic pH. 

International journal of food microbiology, 3, 243-251 

25

Brookes, J. D., et al. (2004) Fate and transport of pathogens in lakes and reservoirs. 

Environment international, 30, 741-759 

Brown, S. M. A., et al. (1996) The use of a new viability assay to determine the susceptibility 

of Cryptosporidium and Eimeria sporozoites to respiratory inhibitors and extremes of pH. 

FEMS Microbiology letters, 142, 203-208 

Butler, R. C., et al. (1987) Susceptibility of Campylobacter jejuni and Yersinia enterocolitica 

to UV radiation. Applied and environmental microbiology, 53, 375-378 

Chang J. C. H., et al. (1985) UV inactivation of pathogenic and indicator organisms. Applied 

and environmental microbiology, 49, 1361-1365 

Chaveerach, P., A., et al. (2003) Survival and Resuscitation of Ten Strains of Campylobacter 

jejuni and Campylobacter coli under Acid Conditions. Applied and Environmental 

Microbiology, 69, 711-714 

Colwell, R. R., et al. (1985) Viable but non-culturable Vibrio colerae and related pathogens in 

the environment: implications for release of genetically engineered microorganisms. 

Biotechnology, 3, 817-820 

Curtis, T. P., et al. (1992) Influence of pH, oxygen and humic substances on ability of 

sunlight to damage fecal coliforms in waste stabilization pond water. Applied an 


Dashiff, A., et al. (2011) Predation of human pathogens by the predatory bacteria Micavibrio 

aeruginosavorus and Bdellovibrio bacteriovorus. Journal of applied microbiology, 110, 431- 

444 

Doultree, C. J. et al. (1999) Inactivation of feline calicivirus, a Norwalk virus surrogate. 

Journal of hospital infection, 41, 51-57 

Enriquez, C. E., et al. (1995) Survival of the enteric adenoviruses 40 and 41 in tap, sea, and 

waste water. Water research, 29, 2548-2553 

Fallowfield, H. J., et al. (1996) Coliform die-off rate constants in a high rate algae pond and 

the effect of operational and environment variables. Water science and technology, 34, 141- 

147 

Fayer, R. (1994) Effect of high temperature on the infectivity on Cryptosporidium parvum 

oocysts in water. Applied and environmental microbiology, 60, 2732-2735 

Flint, K. P. (1987) The long-term survival of Escherichia coli in river water. Journal of 

applied bacteriology, 63, 261-270 

Gerba, C. P., et al. (2002) Comparative inactivation of enteroviruses and adenovirus type 2 by 

UV light. Applied and Environmental microbiology, 68, 5167-5169 

26

Ghermandi, A., et al. (2007) The role of free water surface constructed wetlands as polishing 

step in municipal wastewater reclamation and reuse. Science of the total environment, 380, 

247-258 

Gordon, C and Toze, S (2003) Influence of groundwater characteristics on the survival of 

enteric viruses. Journal of applied microbiology, 95, 536-544 

Göteborg stad (2011a) – 7 februari 2011 16:50 - 

http://www.goteborg.se/wps/portal/!ut/p/c0/04_SB8K8xLLM9MSSzPy8xBz9CP0os3gjU- 

9AJyMvYwN_t0AXA6MQN8ewgBAfJ9NgI_2CbEdFAMErRCg!/?WCM_GLOBAL_CON 

TEXT=/wps/wcm/connect/goteborg.se/goteborg_se/PolitikoOrganisation/Organisation/Fackf 

orvaltningar/Goteborg%20Vatten/lnkrubr_N540_Lanksamlingsrubrik_Om%20oss/art_N540_ 

POLORG_historik 

Ansvarig för sidan: Göteborg stad 

Senast uppdaterad: 2010-12-01 

Göteborg stad (2011b) – 9 mars 2011 13:20 - 

http://www.goteborg.se/wps/portal/!ut/p/c0/04_SB8K8xLLM9MSSzPy8xBz9CP0os3gjU- 

9AJyMvYwN_t0AXA6MQN8ewgBAfJ9NgI_2CbEdFAMErRCg!/?WCM_GLOBAL_CON 

TEXT=/wps/wcm/connect/goteborg.se/goteborg_se/PolitikoOrganisation/Organisation/Fackf 

orvaltningar/Goteborg%20Vatten/lnkrubr_N540_Lanksamlingsrubrik_Om%20oss/art_N540_ 

POLORG_historik 

Ansvarig för sidan: Göteborg stad 


Hansen, A. (2011) Giardia och Cryptosporidium i svenska ytvattentäkter. Svenskt vatten, 

SVU Rapport nr 2011-02 (2:a revidering) 

Hijnen, W. A. M., et al. (2006) Inactivation credit of UV radiation for viruses, bacteria and 

protozoan (oo)cysts in water: a review. Water research, 40, 3-22 

Karapinar, M. and Gönül, Ş. A.(1991) Survival of Yersinia enterocolitica and Escherichia 

coli in spring water. International journal of food microbiology, 13, 315-320 

Kell, D. B., et al. (1998) Viability an activity in readily culturable bacteria: a review and 

discussion of the practical issues. Antonie van Leeuwenhoek, 73, 169-187 

Korhonen L. K. and Martikainen P.J. (1991) Survival of Escherichia coli and Campylobacter 

jejuni in untreated and filtered lake water. Journal of applied bacteriology, 71, 379-382 

Linden, K. G., et al. (2002) UV disinfection of Gardia lamblia cysts in water. Environmental 

science and technology, 36, 2519-2522 

Livsmedelsverket (2001) Livsmedelsverkets föreskrifter om dricksvatten. (SVLFS 2001:30) 

Lund, V. (1996) Evaluation of E. coli as an indicator for the presence of Campylobacter jejuni 

and Yersinia enterocolitica in chlorinated and untreated oligotrophic lake water. Water 

research, 30, 1528-1534 

27

Magnusson, G. and Rehndell, Å. (2008) Lärjeåns garden, development of water purification 

marsh for sewage treatment. 

http://vattenmiljo.se/Arkiv/Development%20of%20waterpurification%20marsh%20for%20se 

wage%20treatment.pdf 

Hämtat: 22-03-2011 

Mara, D. and Horan, N. (2003) Water and wastewater microbiology. Elsevier 

Mawdsly, J. L., et al. (1995) Pathogen in livestock waste, their potential for movement 

through soil and environmental pollution. Applied soil ecology, 2, 1-15 

Meng, Q. S. and Gerba, C. P. (1996) Comparative inactivation of enteric adenoviruses, 

polioviruses and coliphages by ultraviolet irradiation. Water Research, 30, 2665-2668 

Mezrioui, N., et al. (1995) A microcosm study of the survival of Echerischia coli and 

Salmonella typhimurium in brackish water. Water Research, 29, 459-465 

Murray, C. G. and Hamilton, A. J. (2010) Perspectives on wastewater treatment wetlands and 

waterbird conservation. Journal of Applied Ecology, 47, 976-985 

Møretrø, et al. (2010) Factors affecting survival of shigatoxin-producing Escherichia coli on 

abiotic surfaces. International journal of food microbiology, 138, 71-77 

Nasser, A. M., et al. (2003) Comparative survival of Cryptosporidium, coxsackievirus A9 and 

Escherichia coli in stream, brackish and seawater. Water, science and technology, 47, 91-96 

Nationalencyklopedin (2011) 18 februari 16:05 – Paratyfoid http://www.ne.se/lang/paratyfoid 

Ansvarig för sidan: NE 


Naturvårdsverket (1987) – Kommunalt avloppsvatten från hygienisk synpunkt. Rapport SNV 

PM 1956, Thor-Axel Stenström 

Naturvårdsverket (1995) – Vad innehåller avlopps från hushåll?. Rapport 4425, Kajsa 

Sundberg 

Naturvårdsverket (1996) – Sjukdomsframkallande mikroorganismer i avloppssystem. Rapport 

4683, Thor-Axel Stenström 

Naturvårdsverket (2003) – Risker för smittspridning via avloppsslam, rapport 5215, Caroline 

Schönning 

Naturvårdsverket (2006) – Rening av avloppsvatten i Sverige - 2006, Gunnar Brånvall, Linda 

Gårdstam, Arne Orrgård, Håkan Staaf och Johan Stålnacke 

Naturvårdsverket (2008) – Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd 

om badvatten. NFS 2008:8 

Noble, R. T., et al. (2004) Inactivation of micro-organisms from various sources of faecal 

contamination in seawater and freshwater. Journal of applied microbiology, 96, 464-472 

28

Obiri-Danso, K., et al. (2001) The effects of UVB and temperature on the survival of natural 

populations and pure cultures of Campylobatcer jejuni Camp. coli, Camp. lari and ureasepositive 

termopholic campylobacters(UPTC) in surface waters. Journal of applied 

microbiology, 90, 256-267 

Pehrsson, O. (1998) Vattenreningskärret i Bergum – utvärdering av en försöksperiod. 

Hämtad: 21-01-2011 - http://ekologikonsult.se/uppdrag.htm 

Ansvarig för sidan: Ekologikonsult 

Pehrsson, O. (2001) Bergums vattenreningskärr – utvärdering av en 5-årsperiod. 



Percival, S.L. et al. (2004) Microbiology of waterborne diseases. Elsevier 

Persson, E. (1997) Zooplankton, en myllrande länk i framtidens reningsverk. Examensarbete i 

ekologisk zoologi, zooekologi, Göteborgs universitet 

Reed, S. C., et al. (1995) Natural wastewater treatment systems. McGraw-Hill 

Reinoso, R., et al. (2008) Efficiency of natural systems for removal of bacteria and pathogenic 

parasites from wastewater. Science of the Total Environment, 395, 80-86 

Robertson, L. J., et al. (1992) Survival of Cryptosporidium oocysts under various 

environmental pressures. Applied an environmental microbiology, 58, 3494-3500 

Robertson, L. J. and Gjerde, B. K., (2004) Effects of the Norwegian winter on Giardia cysts 

and Cryptosporidium oocysts. Microbial ecology, 47, 359-365 

Roderick, R. A., et al. (1984) Long-term survival of human rotavirus in raw and treated river 

water. Canadian journal of microbiology, 31, 124-128 

Rollins, D.M. and Colwell, R.R. (1986) Viable but non-culturable stage of Campylobacter 

jejuni and its role in survival in the natural aquatic environment. Applied and environmental 


Sinton, L. et al. (2007) Sunlight inactivation of Campylobacter jejuni and Salmonella enterica 

compared with Escherichia coli, in seawater and river water. Journal of water and health, 

5, 357-365 

Sobis, K. (2004) Kan ljusanläggning öka reningseffektiviteten vintertid? Examensarbete i 

zoologi, Zoologiska institutionen, Göteborgs universitet. 

SMHI 2011a - SMHI 24 februari 2011 14:50 - 

http://www.smhi.se/klimatdata/meteorologi/temperatur 

Ansvarig för sidan: SMHI 


29

SMHI 2011b - SMHI 24 februari 2011 15:00 - 

http://www.smhi.se/klimatdata/meteorologi/stralning 

Ansvarig för sidan: SMHI 


SMI 2011a Smittskyddsinstitutet - 20 januari 2011 13:40 - 

http://www.smittskyddsinstitutet.se/sjukdomar/vattenburen-smitta/ 

Ansvarig för sidan: Smittskyddsinstitutet 

Senast uppdaterad: 2008-12-12 15:20 

SMI 2011b Smittskyddsinstitutet - 20 januari 2011 14:20 - 

http://www.smittskyddsinstitutet.se/sjukdomar/campylobacterinfektion/ 

Ansvarig för sidan: Smittskyddsinstitutet och Smittskyddsläkarföreningen 


SMI 2011c Smittskyddsinstitutet - 2 februari 2011 15:15 - 

http://www.smittskyddsinstitutet.se/sjukdomar/cryptosporidium-infektion/ 



SMI 2011d Smittskyddsinstitutet - 2 februari 2011 15:45 - 

http://www.smittskyddsinstitutet.se/sjukdomar/escherichia-coli-infektioner-i-tarmen/ 



SMI 2011e Smittskyddsinstitutet - 2 februari 2011 15:55 - 

http://www.smittskyddsinstitutet.se/sjukdomar/enterohemorragisk-e-coli-infektion/ 



SMI 2011f Smittskyddsinstitutet - 2 februari 2011 16:10 - 

http://www.smittskyddsinstitutet.se/sjukdomar/giardiainfektion/ 



SMI 2011g Smittskyddsinstitutet - 2 februari 2011 17:30 - 

http://www.smittskyddsinstitutet.se/sjukdomar/amobainfektion/ 



SMI 2011h Smittskyddsinstitutet - 2 februari 2011 17:45 - 

http://www.smittskyddsinstitutet.se/sjukdomar/calicivirus-noro-och-sapovirus/ 



SMI 2011i Smittskyddsinstitutet - 10 februari 2011 15:45 - 

http://www.smittskyddsinstitutet.se/temaar-2008-zoonoser-ochklimatforandringar/fokusomraden/djur-vilda/ 

Ansvarig för sidan: Smittskyddsinstitutet, avdelningen för analys och prevention 


30

SMI 2011j Smittskyddsinstitutet - 10 februari 2011 15:55 - 

http://www.smittskyddsinstitutet.se/vanliga-fragor/ordlista/ 



SMI 2011k Smittskyddsinstitutet - 16 februari 2011 09:55 - 

http://www.smittskyddsinstitutet.se/amnesomraden/biosakerhet-ochbioskydd/biosakerhet/smittrisker/ 



SMI 2011l Smittskyddsinstitutet - 16 februari 2011 14:40 - 

http://smi.se/sjukdomar/yersiniainfektion/ 



SMI 2011m Smittskyddsinstitutet - 16 februari 2011 15:00 - 

http://smi.se/sjukdomar/salmonellainfektion/ 



SMI 2011n Smittskyddsinstitutet - 16 februari 2011 15:20 - 

http://smi.se/sjukdomar/shigellainfektion/ 



SMI 2011o Smittskyddsinstitutet - 18 februari 2011 16:20 - http://smi.se/sjukdomar/kolera/ 



SMI 2011p Smittskyddsinstitutet - 4 mars 2011 11:20 - 

http://www.smittskyddsinstitutet.se/nyhetsarkiv/2010/smittskyddsinstitutets-arbete-med-detvattenburna-utbrottet-av-cryptosporidium-i-ostersund/ 



Tetteh, G. L and Beuchat, L. R. (2003) Survival growth and inactivation of acid-stressed 

Shigella flexneri as affected by pH and temperature. International Journal of food 


Thomas, C. et al. (1999) Evaluation of the effect of temperature and nutrients on the survival 

of Campylobacter spp. in water microcosms. Journal of applied microbiology, 86, 1024-1032 

Thurston-Enriquez, J. A. et al. (2003) Inactivation of feline calicivirus and adenovirus type 40 

by UV radiation. Applied and environmental microbiology, 69, 577-582 

Vymazal, J. (2005) Removal of Enteric Bacteria in Constructed Treatment Wetlands with 

Emergent Macrophytes: A Review, Journal of Environmental Science and Health (Part A). 

40, 1355-1367 

31

Wai, S. N. et al. (1999) How Vibrio cholerae survive during starvation. FEMS Microbiology 

letters, 180, 123-131 

Wikipedia (2011) – 7 februari 2011 16:45 - 

http://sv.wikipedia.org/wiki/Vatten_och_avlopp_i_Stockholm 

Ansvarig för sidan: Wikipedia 


WHO (2006) – Safe use of wastewater, excreta and greywater - 

http://www.who.int/water_sanitation_health/wastewater/gsuweg1/en/index.html 

Ansvarig för sidan: WHO 

Hämtad: 2011-02-21 11:45 

WHO (2008) – Guidelines for drinking water quality, third edition - 

http://www.who.int/water_sanitation_health/dwq/fulltext.pdf 

Ansvarig för sidan: WHO 

Hämtad 2011-02-18 14:30 

Åbom, P. E. (1994), Mikrobiologi infektionssjukdomar, Liber utbildning 

Östersunds kommun (2011) 25 februari 15:15 - 

http://www.ostersund.se/nyheterprojektstartsida/nyheterstartsida/nyhetsarkiv/arkivnyheterom 

dricksvattnet/parasitfunnenivattnet.5.7f28657312becb03a0b800013354.html 

Ansvarig för sidan: Östersunds kommun 


Muntliga källor 

Magnusson, Gunilla - GM Vattenmiljö - 2011-01-27, tel. 0703622895 

Bildreferenser 

Ghermandi, A., et al. (2007) The role of free water surface constructed wetlands as polishing 

step in municipal wastewater reclamation and reuse. Science of the total environment, 380, 

247-258 

Johansson, V. (2011) Eget fotografi taget 27-01-2011 

Pehrsson, O. (2001) Bergums vattenreningskärr – utvärdering av en 5-årsperiod. 



32

Viktor Johansson - Göteborgs universitet

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?