Skydd mot smittspridning. Kunskapsunderlag för Folkhälsopolitisk ...

Venice-projektet
Exempel på arbete som utförts för att påverka situationen är bl.a. VENICEprojektet,
Vaccine European New Integrated Collaboration Effort project. Det
pågick under åren 2006–2008, och finansierades av EU-kommissionen. Projektet
involverade alla 27 medlemsstaterna och två EEA länder (Island och Norge) i ett
första steg mot att förebygga och dela kunskap om bästa förfarandet för vaccination
(Pastore Celentano et al., 2007). Utifrån dessa erfarenheter startade 2008 ett
nytt projekt, VENICE II, med mål att samla in och dela kunskap om nationella vaccinationsprogram
samt att bygga upp en kunskapsbas om hur immuniseringssystemet
generellt kan förbättras. VENICE II ska också ge information om vilken effekt
de nyintroducerade vaccinen har (D´Ancona, 2009; European Centre for Disease
Prevention and Control [ECDC], 2011f).
Eurovaccine-konferens
En internationell plattform för utbyte av erfarenheter och kunskap, med syfte att
förbättra vaccinationsprogrammen, har också startats av ECDC genom Eurovaccin
konferenserna, varav den första ägde rum 2009, och den andra 2010. Målet är
att Eurovaccine regelbundet ska ge oberoende information, och möjlighet till erfarenhetsutbyte
vad gäller reglering, implementering, policy liksom uppföljning och
utvärdering (European Centre for Disease Prevention and Control [ECDC], 2010).
EUVAC-net
De sjukdomar som kan förebyggas med hjälp av vaccinationer övervakas genom
nätverket EUVAC-Net, som täcker alla 27 medlemsstaterna. Nätverket har framför
allt arbetat med övervakning av mässling (European Centre for Disease Prevention
and Control [ECDC], 2011a).
nationell nivå
Vaccinationsstatistik från barnavårdscentraler
På nationell nivå är det Smittskyddsinstitutet som har till uppgift att övervaka, följa
upp och utvärdera vaccinationstäckning, sjukdomsspridningen i befolkningen,
samt immunitetsläge och hur smittämnet är spritt i befolkningen (SOU 2010:39).
Smittskyddsinstitutet sammanställer årligen den statistik som rapporteras in från
barn- och skolhälsovården och återrapporterar till barnhälsovården och smittskyddsläkarna
i landstingen, Socialstyrelsen samt till WHO. För närvarande sker
inrapporteringen av data över vaccinationstäckningen framförallt på manuell
väg. Övervakningen visar dels kort- och långsiktiga trender, vilket kan användas
i bedömningar av förändringar i programmet, och dels vilka geografiska områden
som har bristande täckning, dvs. där allmänskyddet (flockimmuniteten) börjar bli
för svagt (Ekdahl & Giesecke J (red.), 2003; SOU 2010:39). Resultatet ger information
om ytterligare åtgärder behövs för att uppnå tillräcklig vaccinationstäckning.
M å l o M r å d e 7 – S K Y d d M o T S M I T T S P r I d n I n G 75