Hinder i folkhälsoarbetet - Statens folkhälsoinstitut

det tredJe exeMpLet berör personer med psykiska funktionsnedsättningar, det vill
säga psykiska sjukdomar som är så allvarliga att de påverkar den drabbade personens
liv och vardag. Inom psykiatrin och inom lagtexten definieras psykiska funktionsnedsättningar
(ibland används termen funktionshinder) som en person som
… har väsentliga svårigheter med att utföra aktiviteter på viktiga livsområden
och dessa begränsningar har funnits eller kan antas komma att bestå under en
längre tid. Svårigheterna ska vara en konsekvens av psykisk störning.
(SOU 2006:77)
I och med psykiatrireformen år 1995 har kommunen ansvaret för personer med en
psykisk funktionsnedsättning, när det gäller boende, sysselsättning och stöd men
även till viss del hälso- och sjukvård (Lundin & Ohlson, 2002). Lundin och Ohlsson
(2002) skriver att personer med psykiska funktionsnedsättningar måste få åtgärder
med fokus på att återvinna en förlorad eller nedsatt social funktionsförmåga och
hjälp med att kunna fungera i samhället. På så sätt kan dessa individer leva mer
självständigt och med mindre stöd från kommunen.
Vi har valt att berätta om Lars som har schizofreni, men exemplet kan spegla
behov och problem hos samtliga personer med olika psykiska funktionsnedsättningar.
Schizofreni är ett tillstånd då tankar, känslor och avsikter inte samverkar,
och många drabbade känner sig likgiltiga, apatiska och avtrubbade. Personer
med schizofreni kan ha svårt att komma ihåg samtal, få hallucinationer eller vanföreställningar,
ha koncentrationssvårigheter samt svårigheter med uppmärksamhet
(Schizofreniskolan, 2008). De kan dock få en bättre livskvalitet genom tidiga
åtgärder som arbete, sysselsättning, boende samt medicinskt och psykologiskt stöd
(Schizofreniskolan, 2008)
Nedan följer en beskrivning av det scenario som ligger till grund för de ekonomiska
beräkningarna.
LarS
lars fick schizofreni i tidig ålder och har i perioder varit inlagd på sjukhuset.
Han bor nu ensam i en lägenhet och sköter sina dagliga rutiner själv. I närheten
finns ett gruppboende dit lars går för att besöka vänner, och någon gång i veckan
kommer personalen för att hjälpa honom med att göra ett veckoschema.
Han har aldrig haft ett jobb men har i perioder ingått i olika åtgärdsprogram.
lars talar ofta med sin läkare om sorgen över att inte ha ett arbete, men vet
samtidigt att han inte skulle klara av att arbeta. Han känner sig utestängd från
samhället och finner ingen mening med att leva när han inte gör någon nytta.
lars behöver få en sysselsättning för att inte åter försämras i sin sjukdom.
34 H I N D E R I F O L K H Ä L S O A R B E T E T O C H VÄ G A R F Ö R B I