Hinder i folkhälsoarbetet - Statens folkhälsoinstitut

det andra exeMpLet berör barn med depressions- och ångestsyndrom. Depression
är enligt Världshälsoorganisationen (WHO) den snabbast ökande sjukdomen i världen
och knappt hälften av alla kvinnor och en fjärdedel av alla män får någon gång
i livet en depression som kräver medicinsk behandling. Inom spektret depression
finns olika grader. Depressionen kan ta sig uttryck på olika sätt hos olika individer
men vanliga symtom är nedstämdhet, brist på glädje och minskat intresse för det
man brukar tycka om att göra, minskad aptit och vikt, sömnstörningar, aggressivitet
och lättretlighet, koncentrationssvårigheter och oförmåga att ta itu med vardagliga
sysslor, svårighet att känna känslor, avtagande sexuell lust, hämmat tal, stel
mimik och långsamma rörelser, känslor av misslyckande och otillräcklighet samt
minskad livslust och självmordstankar (1177, 2010). Depression kan leda till andra
fysiska symtom som hjärtklappning, trötthet eller värk. Svåra depressioner och ångestsymtom
kan även ge självskadebeteenden, och de drabbade kan till exempel få
ätstörningar, börja skära sig själva eller göra självmordsförsök. Ibland leder det
även till fullbordade självmord.
Bland unga män och kvinnor har antalet med självrapporterad nedstämdhet ökat
under de senaste åren. Fler ungdomar vårdas inom den barn- och ungdomspsykiatriska
eller allmänpsykiatriska slutenvården för depression och ångestsyndrom,
och antalet självmordsförsök har ökat. Det är vanligare att kvinnor rapporterar en
sämre psykisk hälsa eller nedstämdhet än att män gör det (Socialstyrelsen, 2009).
I den nationella folkhälsoenkäten Hälsa på lika villkor uppgav 20 procent av kvinnorna
och 13 procent av männen i åldern 16–29 år att de någon gång i livet hade
haft självmordstankar, enligt uppgifter från 2007 (Statens folkhälsoinstitut, 2010a).
Ungefär 20–30 procent av alla barn har psykiska problem, varav 15 procent söker
hjälp (Ramklint, 2010).
Det är viktigt att tidigt bryta ett ångestsyndrom eller en depression. Ju längre
tid man har symtomen, desto högre är risken att personen ska drabbas av fortsatta
sjukdomar och att symtomen påverkar den kognitiva funktionen (Ramklint, 2010).
Barn med symtom bör upptäckas och få hjälp i sin naturliga miljö i skolan eller
förskolan.
Nedan följer en beskrivning av det scenario som ligger till grund för de ekonomiska
beräkningarna.
28 H I N D E R I F O L K H Ä L S O A R B E T E T O C H VÄ G A R F Ö R B I