Hinder i folkhälsoarbetet - Statens folkhälsoinstitut

Figur 3.5 visar att vid 65 års ålder har Jonas i scenario 1a kostat samhället 27 miljoner
kronor och i scenario 1b är den totala kostnaden 12 miljoner kronor. Scenario 2,
med tidiga åtgärder, leder inte till några ackumulerade kostnader. Det går alltså att
sänka de samhällsekonomiska kostnaderna på sikt genom att investera i tidiga och
förebyggande åtgärder. Investeringskostnaden, det vill säga investeringen i tidiga
åtgärder för Jonas, skulle totalt bli cirka 800 000 kronor (odiskonterat från 0 till 19
år). Upp till 20 års ålder blir den så kallade ekonomiska vinsten av tidiga åtgärder
densamma som de uteblivna kostnaderna för olika samhällsaktörer: cirka 1,3 miljoner
kronor (odiskonterat) enligt figur 3.2. På längre sikt, fram till pensionsåldern,
innebär samma investeringskostnad att kostnaderna i stället minskar med 12–27
miljoner kronor (figur 3.5).
Sammanfattning av kostnaderna
I ett kortsiktigt perspektiv kan scenario 2 se ut som en stor belastning i budgeten
för kommuner, landsting och regioner i förhållande till scenario 1. Genom att inte
investera i tidiga åtgärder i förskoleåldern får aktörerna alltså en nettovinst, men
figur 3.2 visar tydligt att denna vinst förvandlas till en kostnad redan i skolåldern
(7–19 år) och samhällets kostnader blir då betydligt större än kostnaden i scenario 2.
Tack vare åtgärderna under förskole- och skoltiden kan Jonas få en bra utbildning
och därefter komma in på arbetsmarknaden. Med dessa förebyggande åtgärder kan
man också förhindra det sociala stigma som ofta förknippas med sådana neuro-
psykiatriska funktionsnedsättningar och som kan leda till försämrad hälsa. Scenario
2 är med andra ord ett bättre, billigare och effektivare alternativ för samhället.
Genom att investera i tidiga åtgärder blir samhällets kostnader lägre och Jonas får
goda förutsättningar till hälsa.
Identifierade hinder
Åtgärder i tidig ålder ger alltså sannolikt lägre kostnader för samhället på sikt. Varför
får då inte alla barn och ungdomar tidiga och förebyggande åtgärder? En anledning
kan vara dagens organisatoriska struktur, det vill säga den gällande ansvarsfördelningen
mellan och inom olika myndigheter. En annan att skolan och barnomsorgen
(eller den instans som förväntas sätta in nödvändiga åtgärder) sällan har möjligheter
att investera pengar i åtgärder för barn med adhd eller andra svaga grupper.
Dessutom saknas ofta ekonomiska incitament eftersom ett förebyggande arbete
i skolan och förskolan minskar de framtida kostnaderna för till exempel social-
tjänsten, rättsväsendet, Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen men inte för de
som investerar (se figur 3.2 och 3.3). Att arbeta förebyggande i skolan ger med
andra ord inga minskade kostnader för kommunerna i sig utan för andra aktörer.
Trots detta finns det många skolor och förskolor som tillsätter resurser för att hjälpa
barn som behöver extra stöd, men det ser mycket olika ut över landet.
24 H I N D E R I F O L K H Ä L S O A R B E T E T O C H VÄ G A R F Ö R B I