Grönområden för fler - Statens folkhälsoinstitut

tryggare och säkrare (61, 69). Detta bidrar även skötseln av gångbanor till.
Dålig snöröjning och skötsel upplevs som hinder.
Många känner sig tryggare om det finns någon att promenera tillsammans
med. I flera kommuner finns volontärservice dit enskilda personer
kan ringa om man önskar sällskap eller stöd i olika former, exempelvis
någon som följer med till banken, vårdcentralen eller ha någon att prata
en stund med. Kommunerna samverkar ibland med den sociala frivilligsektorn.
En variant skulle kunna vara att kommunen samverkar med föreningar
för att få naturintresserade personer att ställa upp som individuellt
promenadsällskap för äldre i grönområden.
En svensk studie som undersöker ålderspensionärers utevistelse i Stockholm
beskriver att ”för lite folk” upplevs som ett problem, särskilt om man
promenerar själv. Platser som upplevs isolerade från bebyggelse, och dessutom
saknar sittplatser, kan då inge oro och ängslan. Oron kommer både
av insikten att man kan falla utan att någon kommer till ens hjälp och av
risken att utsättas för våld (60). Äldre kan vara rädda för att vistas i skogsområden
på grund av att de uppfattar sig bräckliga, har nedsatt rörlighet
och känner sig utsatta (70). Många får också en känsla av otrygghet om
skogsområden är mörka eller dåligt skötta. Därför föredrar flera äldre den
ljusa och öppna pelarskogen (66). Kvinnor avstår, generellt mer än män,
från att gå ut ensam av rädsla för att bli överfallen, rånad eller på annat
sätt ofredad. Äldre känner sig mindre trygga än andra åldersgrupper (71).
olIKa BefolKnInGSGruPPerS BeHoV VId VISTelSe I GrÖnområden 33