Ladda ne i PDF-format, 5027 kB - Evira

15 Gyromitrin
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten
Gyromitrin är ett naturligt förekommande toxin som finns i stenmurklor (Gyromitra
esculenta). I rumstemperatur omvandlas det till svampens viktigaste gift N-metyl-Nformylhydrazon.
Utöver detta gift som tyska forskare identifierat fann finländska forskare
i stenmurkla åtta andra föreningar som förekommer i mycket mindre mängder i
stenmurkla än det vanligaste giftet, gyromitrin (87,5 %). (1, 2)
Man har konstaterat att gyromitrinet senare binder sig vid stenmurklans organiska
molekyler. Vid behandling med saltsyra frigörs gyromitrinet i form av monometylhydrazin
som man kan bestämma kemiskt och av vilket man kan räkna ut gyromitrinhalten.
Murkelskörden varierar stort från ett år till ett annat. Goda år konsumeras
hundratals ton stenmurklor. Noggrannare information om konsumtionen av stenmurklor
och exponeringen för gyromitrin finns inte att tillgå i Finland. I Finland är det
tillåtet att sälja obehandlade stenmurklor, om bara varningsmärkningar om giftigheten
och anvisningar om hur murklorna skall behandlas finns tillgängliga för konsumenterna.
Skadeverkningar på hälsan (1)
Akut förgiftning
■ Förgiftning under matsmältningsstadiet (6-12 timmar)
■ Huvudvärk, illamående, magknip, kräkningar, blodig avföring, gulaktiga ögon och
gulaktig hud
■ Lever- och njurstadiet: Sönderfall av röda blodkroppar och störningar i centrala
nervsystemet, rastlöshet, uppsvullnad och kramper, som kan leda till döden.
Långtidsverkningar
■ En del av gifterna är cancerframkallande ämnen. De kan också orsaka överkänslighet
eller allergi. I djurförsök har fosterskador konstaterats.
Riskvärderingen har gjorts i form av ett nordiskt samarbete. Stenmurklans akuttoxicitetsrisk,
carcinogenitet och fostertoxicitetsverkningar i djurförsök ger skäl att betrakta
stenmurklan som ett skadligt livsmedel. Stenmurklor borde ätas endast under några
få enstaka måltider.
87