Ladda ne i PDF-format, 5027 kB - Evira

10 Perfluorerade alkylerade
substanser (PFAS)
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten
Perfluorerade alkylerade substanser omfattar flera olika föreningar som kan indelas i
23 grupper. De viktigaste av dem är de PFOS-föreningar som ingår i gruppen perfluoroktansulfonat
och perfluoroktansyra (PFOA). Perfluorerade alkylerade substanser har
använts t.ex. som smuts- och vattenavstötande ytbehandlingsmaterial på textilier,
pappersprodukter och livsmedelsförpackningsmaterial, i släckskum, för ytbeläggning
av metaller, som tillsatsämne inom elektronikindustrin, i målarfärger och vax. För
många av dessa ändamål är det svårt att finna ersättande ämnen. Därför produceras
en hel del PFOS-föreningar i Europa.
Det finns inte någon enhetlig praxis för klassificering och benämning av PFAS-föreningarna
och därför kan sätten, på vilka ämnena benämns och klassificeras variera i olika
källor. Det försvårar värderingen av risken som ämnena medför.
Förekomst i livsmedel
Halterna PFAS-föreningar i livsmedel har än så länge inte uppmätts på bred front,
men fisk verkar vara den viktigaste intagskällan. I potatis, fruktkonserver, hönsägg,
mjölk och socker har också påträffats PFAS-föreningar. I dricksvattnet förekommer
mycket små mängder PFAS-föreningar (under 0,5 % av totalintaget).
Särdrag
PFAS-föreningarna är mycket persistenta, i praktiken så gott som onedbrytbara, de
förekommer på många håll i miljön och de är bioackumulerande.
Till skillnad från andra organohalogenföreningar är PFAS-föreningarna inte fettlösliga
och de ackumuleras därför inte i fettvävnaden. De binds däremot vid proteinerna i
blodplasma, de är såväl hydrofoba som lipofoba och starkt ytaktiva.
Kommittén som utvärderar nya ämnen inom ramen för den världsomspännande
Stockholmskonventionen som begränsar persistenta organiska föreningar har konstaterat
att PFOS-föreningarna uppfyller kriterierna för en fjärrspridd POP-förening och
har föreslagit världsomspännande begränsningar i användningen.
51