Ladda ne i PDF-format, 5027 kB - Evira

Ladda ne i PDF-format, 5027 kB - Evira Ladda ne i PDF-format, 5027 kB - Evira

26.08.2013 Views

126 Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten 25 Främmande ämnen i hushållsvattnet Inemot 90 % av finländarna använder vattenledningsvatten från ett vattenverk. Vattenverken framställer hushållsvatten av ytvatten eller utnyttjar grundvatten eller konstgjort grundvatten som råvatten. Vattenreningsprocessen i vattenverket beror i hög grad på råvattnets kvalitet. I Finland desinficeras vattnet som framställs av ytvatten innan det pumpas in i distributionsnätet. Grundvatten eller konstgjorda grundvatten desinficeras nödvändigtvis inte. För hushållsvattnets kvalitet har fastställts såväl hälsogrundade kvalitetskrav som kvalitetsrekommendationer. För lagstiftningen om hushållsvattnets kvalitet svarar Social- och hälsovårdsministeriet, för ledningen av verkställandet av denna lagstiftning svarar Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården Valvira och för tillsynen över kvaliteten svarar de kommunala hälsoskyddsmyndigheterna. I Finland är hälsoriskerna som är förknippade med främmande ämnen i hushållsvattnet mycket regionala och de påverkas väsentligt av råvattnets typ (yt- eller grundvatten). Också det, om det rör sig om enskilda hushållsvattenbrunnar i glesbygden eller ett kommunalt vattenverk, påverkar storleken på riskerna. De främmande kemiska ämnena som förekommer i hushållsvatten är biprodukter som bildas vid desinficering av vattnet, kemikalier (rester) som hänför sig till reningen av vattnet och ämnen som lösgörs från rörledningsmaterialen. I det hushållsvatten som vattenverken distribuerar kan i undantagssituationer förekomma orenheter, om sådana hamnar i råvattenkällan. Det rör sig vanligen om ämnen som hamnar i grundvattnet från kontaminerad mark. Av de ämnen som naturligt förekommer i marken förekommer fluorid regionalt också i det vatten som vattenverken distribuerar i halter som överstiger gränsvärdet (1,5 mg/l, särskilt i Kymmenedalen). Eftersom problemet är vanligare i privata brunnar, har fluoridriskerna beskrivits i avsnittet Främmande ämnen i brunnsvattnet.

Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten 25.1 Biprodukter från vattenrening och desinficering i vattenverken I små vattenverk används fortsättningsvis lut (NaOH) för reglering av vattnets pH. Som en följd av en funktionsstörning kan för mycket lut hamna i vattnet och hushållsvattnet är då starkt alkaliskt (frätande). Av de ämnen som används som fällningshjälpmedel vid rening av ytvatten kan små halter kvarstå i vattnet som lämnar vattenverket. Från polyakrylamidkoagulanter kan till exempel monomer akrylamid hamna i hushållsvattnet. Resterna av aluminiumet i fällningskemikalierna (såsom aluminiumsulfat, polyaluminiumklorid) som används vid rening av hushållsvattnet kan något höja aluminiumhalten i vattnet. Biprodukter från desinficeringen av råvattnet är bland annat bromat, trihalometaner (kloroform, bromoform, dibromklormetan, bromdiklormetan), haloacetater och klorerade furanoner (såsom MX). Bromat kan bildas i samband med ozonering av bromidhaltigt råvatten, men det kan ibland också förekomma som orenhet i den hypokloritlösning som används vid klordesinficering. Trihalometaner, haloacetater och klorerade furanoner bildas då klor reagerar med organiskt humus i ytvattnet. Halterna trihalometaner i finländskt klordesinficerat hushållsvatten var ännu på 1980-talet stora, men de sjönk betydligt på 1990-talet tack vare förbättringar i vattenverkstekniken. Olika trihalometaners inbördes relation beror bl.a. på mängden bromid i råvattnet. Trihalometanerna är dominerande biprodukter då pH-värdet är högt, men i lågt pH bildas mest haloacetater. Flera biprodukter från desinficeringen, särskilt kloroform, är flyktiga och man exponeras således för dem också via luftvägarna till exempel i samband med duschning och i simhallar och badinrättningar. Exponeringen via huden kan också vara betydande då man simmar i simhallar. Skadeverkningar på hälsan Till de flesta vattenreningskemikalier som används i vattenverk har än så länge inte kopplats några skadeverkningar i form av resthalter. Lut är ett ämne som potentiellt orsakar en hälsorisk. Lut (NaOH) Kritisk inverkan ■ Frätande ■ Intag (redan en enda klunk) av starkt alkaliskt vatten kan fräta slemhinnorna i munnen och matstrupen. Säkerhetsmarginaler ■ Existerar inte 127

Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />

25.1 Biprodukter från vattenrening<br />

och desinficering i vattenverken<br />

I små vattenverk används fortsättningsvis lut (NaOH) för reglering av vatt<strong>ne</strong>ts pH.<br />

Som en följd av en funktionsstörning kan för mycket lut hamna i vatt<strong>ne</strong>t och hushållsvatt<strong>ne</strong>t<br />

är då starkt alkaliskt (frätande).<br />

Av de äm<strong>ne</strong>n som används som fällningshjälpmedel vid rening av ytvatten kan små<br />

halter kvarstå i vatt<strong>ne</strong>t som lämnar vattenverket. Från polyakrylamidkoagulanter kan<br />

till exempel monomer akrylamid hamna i hushållsvatt<strong>ne</strong>t. Resterna av aluminiumet<br />

i fällningskemikalierna (såsom aluminiumsulfat, polyaluminiumklorid) som används<br />

vid rening av hushållsvatt<strong>ne</strong>t kan något höja aluminiumhalten i vatt<strong>ne</strong>t.<br />

Biprodukter från desinficeringen av råvatt<strong>ne</strong>t är bland annat bromat, trihalometa<strong>ne</strong>r<br />

(kloroform, bromoform, dibromklormetan, bromdiklormetan), haloacetater och<br />

klorerade furano<strong>ne</strong>r (såsom MX).<br />

Bromat kan bildas i samband med ozo<strong>ne</strong>ring av bromidhaltigt råvatten, men det<br />

kan ibland också förekomma som orenhet i den hypokloritlösning som används vid<br />

klordesinficering. Trihalometa<strong>ne</strong>r, haloacetater och klorerade furano<strong>ne</strong>r bildas då klor<br />

reagerar med organiskt humus i ytvatt<strong>ne</strong>t. Halterna trihalometa<strong>ne</strong>r i finländskt klordesinficerat<br />

hushållsvatten var ännu på 1980-talet stora, men de sjönk betydligt på<br />

1990-talet tack vare förbättringar i vattenverkstekniken. Olika trihalometa<strong>ne</strong>rs inbördes<br />

relation beror bl.a. på mängden bromid i råvatt<strong>ne</strong>t. Trihalometa<strong>ne</strong>rna är domi<strong>ne</strong>rande<br />

biprodukter då pH-värdet är högt, men i lågt pH bildas mest haloacetater.<br />

Flera biprodukter från desinficeringen, särskilt kloroform, är flyktiga och man expo<strong>ne</strong>ras<br />

således för dem också via luftvägarna till exempel i samband med duschning och<br />

i simhallar och badinrättningar. Expo<strong>ne</strong>ringen via huden kan också vara betydande<br />

då man simmar i simhallar.<br />

Skadeverkningar på hälsan<br />

Till de flesta vattenreningskemikalier som används i vattenverk har än så länge inte<br />

kopplats några skadeverkningar i form av resthalter. Lut är ett äm<strong>ne</strong> som potentiellt<br />

orsakar en hälsorisk.<br />

Lut (NaOH)<br />

Kritisk inverkan<br />

■ Frätande<br />

■ Intag (redan en enda klunk) av starkt alkaliskt vatten kan fräta slemhinnorna i<br />

mun<strong>ne</strong>n och matstrupen.<br />

Säkerhetsmarginaler<br />

■ Existerar inte<br />

127

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!