Ladda ne i PDF-format, 5027 kB - Evira
Ladda ne i PDF-format, 5027 kB - Evira Ladda ne i PDF-format, 5027 kB - Evira
118 Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten Radioaktiva ämnen i en nedfallssituation I en nedfallssituation beror halterna radioaktiva ämnen i ytvattnen bland annat på nedfallets omfattning, beskaffenhet och tidpunkt, på vattendragets area och volym och på vattentäktens läge och djup. Ett istäcke förhindrar och fördröjer migrationen av radioaktiva ämnen till vattnet. De kortvarigaste radioaktiva ämnena, såsom jod- 131 försvinner under de första veckorna eller månaderna. De radioaktiva ämnena som nedfallet för med sig försvinner ur vattendraget via radioaktivt sönderfall, sedimentation och vattenavdunstning. Ett par månader efter nedfallet förekommer främst cesiumisotoperna 137 och 134 och strontium 90 i ytvattnet. Vattnet som vattenverken distribuerar är i början rent på grund av fördröjningar i distributionen och kontaminationen som nedfallet orsakar är typiskt lindrig. Då ytvattnet behandlas i vattenverket rengörs vattnet delvis från radionuklider. En del av cesium 137 försvinner med aluminiumsulfatfällningen och de radioaktiva ämnena i partikelform försvinner i filtreringarna. Strontium 90 i löslig form försvinner däremot inte i någon betydande grad (10). Lagstiftning STUK har med stöd av strålskyddslagen (592/1991) gett ett strålsäkerhetsdirektiv (Direktiv ST 12.3) år 1993. Direktivet tillämpas på vattendistributionen från vattenverk och på sådana yrkesmässiga tillverkare av drycker och livsmedel, som utnyttjar en egen brunn. Säkerhetsmålsättningen i direktivet är att den sammanlagda effektiva dosen från alla radioaktiva ämnen inte får överstiga 0,5 mSv per år. Den omfattar såväl de naturliga radioaktiva ämnena som de artificiella radioaktiva ämnena. Radioaktiviteten skall utredas innan en ny vattentäkt tas i bruk. Social- och hälsovårdsministeriets förordning (461/2000) gäller sådana vattenverk, som levererar minst 10 m 3 vatten per dag eller för minst 50 personers behov. Kvalitetsrekommendationen är att den indikativa dosen (i vilken radon 222, bly 210 och polonium 210 ändå inte ingår) skall vara under 0,1 mSv per år. Om metoderna för mätning av den totala indikativa dosen och om tillsynsfrekvensen har inte getts några bestämmelser, eftersom bilagorna till EU:s vattendirektiv till dessa delar fortfarande är halvfärdiga. Social- och hälsovårdsministeriets förordning (401/2001) gäller sådana anläggningar som levererar mindre än 10 m 3 hushållsvatten per dag eller för mindre än 50 personers behov. Kvalitetsrekommendationen är att gränsvärdet för radon i vatten som små vattenverk levererar är 300 Bq/l och i vatten från privata brunnar 1000 Bq/l. Som gränsvärde för uran rekommenderas i Finland 100 µg/l (11). Den halten orsakar vattenförbrukaren en dos på cirka 0,1 mSv per år. Världshälsoorganisationen WHO har fastställt ett temporärt gränsvärde för uran på 15 µg/l. Det bygger på uranets kemiska skadlighet (se stycket Främmande ämnen i brunnsvattnet).
Tillsyn Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten STUK verkställer det övervakningskrav som avses i artikel 36 i Euratomfördraget vad gäller artificiella radioaktiva ämnen i hushållsvattnet (H 3, Sr 90, Cs 137). Kommissionens rekommendation 2000/473/Euratom gäller tillämpandet av övervakningen. Ansvaret för tillsynen över hushållsvattnet som vattenverken levererar ligger hos den kommunala hälsoskyddsmyndigheten (461/2000 och 401/2001). För vattenverkens del (Direktiv ST 12.3) har råvattenkällor undersökts med tanke på radioaktiva ämnen och resultaten är huvudsakligen 20 – 30 år gamla. Tillsynen över hushållsvattenbrunnar och ansvaret för att information om hushållsvattnet ges ligger hos den kommunala hälsoskyddsmyndigheten som skall se till att hushållen som utnyttjar brunnar får tillräcklig information om hushållsvattnens kvalitet inom sitt område, om de eventuella sanitära olägenheter som ansluter sig till kvaliteten hos vattnet och om vilka möjligheter det finns att undanröja olägenheterna (SHM:s förordning 461/2000). Den kommunala hälsoskyddsmyndigheten kan bestämma att vattnet i brunnar som utnyttjas av enstaka hushåll skall undersökas, om det finns orsak att misstänka att vattnet ger upphov till sanitär olägenhet. Om hushållsvattnet inte uppfyller de sanitära kvalitetskraven, skall den kommunala hälsoskyddsmyndigheten underrätta vattenanvändarna om de sanitära olägenheter som hushållsvattnet kan orsakas. Den kommunala hälsoskyddsmyndigheten kan meddela föreskrifter gällande kontroll, rening och användning av vattnet från en hushållsvattenbrunn för förebyggande av sanitära olägenheter (SHM:s förordning 401/2001). Strålsäkerhetscentralen rekommenderar att radonhalten bestäms i vattnet från alla borrbrunnar. Om radonhalten överstiger 1000 Bq/l, lönar det sig att bestämma halten av övriga radioaktiva ämnen. Tillsynen över kvaliteten på brunnsvatten är delvis bristfällig, eftersom det inte existerar något riksomfattande brunnsregister i Finland. Hälsotillsynen i kommunerna har inte heller tillräckliga resurser att utreda kvaliteten på vattnet i enskilda brunnar. I Finland finns cirka 30 lokala laboratorier som undersöker livsmedels- och hushållsvattenprover som myndigheterna tagit. De har beredskap och know-how att mäta radonhalten i drickvatten enligt instruktionerna från STUK. Antingen hälsotillsynen i kommunen eller en privatperson kan leverera provet till laboratoriet. Om radonhalten som uppmätts i ett lokalt laboratorium överstiger gränsvärdet, sänds ett upprepat prov till STUK för noggrannare undersökningar. 119
- Page 70 and 71: 68 Kemiska kontaminanter i livsmede
- Page 72 and 73: 70 Kemiska kontaminanter i livsmede
- Page 74 and 75: 72 Kemiska kontaminanter i livsmede
- Page 76 and 77: 74 Kemiska kontaminanter i livsmede
- Page 78 and 79: 76 Kemiska kontaminanter i livsmede
- Page 80 and 81: 78 Kemiska kontaminanter i livsmede
- Page 82 and 83: 80 Kemiska kontaminanter i livsmede
- Page 84 and 85: 82 Kemiska kontaminanter i livsmede
- Page 86 and 87: 84 Kemiska kontaminanter i livsmede
- Page 88 and 89: 86 Kemiska kontaminanter i livsmede
- Page 90 and 91: 88 Kemiska kontaminanter i livsmede
- Page 92 and 93: 90 Kemiska kontaminanter i livsmede
- Page 94 and 95: 92 Kemiska kontaminanter i livsmede
- Page 96 and 97: 94 Kemiska kontaminanter i livsmede
- Page 98 and 99: 96 Kemiska kontaminanter i livsmede
- Page 100 and 101: 98 Kemiska kontaminanter i livsmede
- Page 102 and 103: 100 Kemiska kontaminanter i livsmed
- Page 104 and 105: 102 Kemiska kontaminanter i livsmed
- Page 106 and 107: 104 Kemiska kontaminanter i livsmed
- Page 108 and 109: 106 Kemiska kontaminanter i livsmed
- Page 110 and 111: 108 Kemiska kontaminanter i livsmed
- Page 112 and 113: 110 Kemiska kontaminanter i livsmed
- Page 114 and 115: 112 Kemiska kontaminanter i livsmed
- Page 116 and 117: 114 Kemiska kontaminanter i livsmed
- Page 118 and 119: 116 Kemiska kontaminanter i livsmed
- Page 122 and 123: 120 Kemiska kontaminanter i livsmed
- Page 124 and 125: 122 Kemiska kontaminanter i livsmed
- Page 126 and 127: 124 Kemiska kontaminanter i livsmed
- Page 128 and 129: 126 Kemiska kontaminanter i livsmed
- Page 130 and 131: 128 Kemiska kontaminanter i livsmed
- Page 132 and 133: 130 Kemiska kontaminanter i livsmed
- Page 134 and 135: 132 Kemiska kontaminanter i livsmed
- Page 136 and 137: 134 Kemiska kontaminanter i livsmed
- Page 138 and 139: 136 Kemiska kontaminanter i livsmed
- Page 140 and 141: 138 Kemiska kontaminanter i livsmed
- Page 142 and 143: 140 Kemiska kontaminanter i livsmed
- Page 144 and 145: 142 Kemiska kontaminanter i livsmed
- Page 146 and 147: 144 Kemiska kontaminanter i livsmed
- Page 148 and 149: 146 Kemiska kontaminanter i livsmed
- Page 150 and 151: 148 Kemiska kontaminanter i livsmed
- Page 152 and 153: 150 Kemiska kontaminanter i livsmed
- Page 154 and 155: 152 Kemiska kontaminanter i livsmed
- Page 158: Livsmedelssäkerhetsverket Evira Fo
Tillsyn<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
STUK verkställer det övervakningskrav som avses i artikel 36 i Euratomfördraget<br />
vad gäller artificiella radioaktiva äm<strong>ne</strong>n i hushållsvatt<strong>ne</strong>t (H 3, Sr<br />
90, Cs 137). Kommissio<strong>ne</strong>ns rekommendation 2000/473/Euratom gäller<br />
tillämpandet av övervakningen.<br />
Ansvaret för tillsy<strong>ne</strong>n över hushållsvatt<strong>ne</strong>t som vattenverken levererar<br />
ligger hos den kommunala hälsoskyddsmyndigheten (461/2000 och<br />
401/2001).<br />
För vattenverkens del (Direktiv ST 12.3) har råvattenkällor undersökts med<br />
tanke på radioaktiva äm<strong>ne</strong>n och resultaten är huvudsakligen 20 – 30 år<br />
gamla. Tillsy<strong>ne</strong>n över hushållsvattenbrunnar och ansvaret för att in<strong>format</strong>ion<br />
om hushållsvatt<strong>ne</strong>t ges ligger hos den kommunala hälsoskyddsmyndigheten<br />
som skall se till att hushållen som utnyttjar brunnar får tillräcklig<br />
in<strong>format</strong>ion om hushållsvatt<strong>ne</strong>ns kvalitet inom sitt område, om de eventuella<br />
sanitära olägenheter som ansluter sig till kvaliteten hos vatt<strong>ne</strong>t och<br />
om vilka möjligheter det finns att undanröja olägenheterna (SHM:s förordning<br />
461/2000). Den kommunala hälsoskyddsmyndigheten kan bestämma<br />
att vatt<strong>ne</strong>t i brunnar som utnyttjas av enstaka hushåll skall undersökas,<br />
om det finns orsak att misstänka att vatt<strong>ne</strong>t ger upphov till sanitär olägenhet.<br />
Om hushållsvatt<strong>ne</strong>t inte uppfyller de sanitära kvalitetskraven, skall<br />
den kommunala hälsoskyddsmyndigheten underrätta vattenanvändarna<br />
om de sanitära olägenheter som hushållsvatt<strong>ne</strong>t kan orsakas. Den<br />
kommunala hälsoskyddsmyndigheten kan meddela föreskrifter gällande<br />
kontroll, rening och användning av vatt<strong>ne</strong>t från en hushållsvattenbrunn<br />
för förebyggande av sanitära olägenheter (SHM:s förordning 401/2001).<br />
Strålsäkerhetscentralen rekommenderar att radonhalten bestäms i vatt<strong>ne</strong>t<br />
från alla borrbrunnar. Om radonhalten överstiger 1000 Bq/l, lönar det sig<br />
att bestämma halten av övriga radioaktiva äm<strong>ne</strong>n.<br />
Tillsy<strong>ne</strong>n över kvaliteten på brunnsvatten är delvis bristfällig, eftersom det<br />
inte existerar något riksomfattande brunnsregister i Finland. Hälsotillsy<strong>ne</strong>n<br />
i kommu<strong>ne</strong>rna har inte heller tillräckliga resurser att utreda kvaliteten på<br />
vatt<strong>ne</strong>t i enskilda brunnar.<br />
I Finland finns cirka 30 lokala laboratorier som undersöker livsmedels- och<br />
hushållsvattenprover som myndigheterna tagit. De har beredskap och<br />
know-how att mäta radonhalten i drickvatten enligt instruktio<strong>ne</strong>rna från<br />
STUK. Antingen hälsotillsy<strong>ne</strong>n i kommu<strong>ne</strong>n eller en privatperson kan leverera<br />
provet till laboratoriet. Om radonhalten som uppmätts i ett lokalt<br />
laboratorium överstiger gränsvärdet, sänds ett upprepat prov till STUK för<br />
noggrannare undersökningar.<br />
119
Change language