Ladda ne i PDF-format, 5027 kB - Evira
Ladda ne i PDF-format, 5027 kB - Evira Ladda ne i PDF-format, 5027 kB - Evira
112 Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten I fiskar är cesium-137 -halterna störst i abborre och gädda (Figur 2.). Migrationen av cesium till fiskar är rikligast i näringsfattiga insjöar, där vattnet långsamt byts ut. Inom nedfallsområdena 1 och 2 förekommer inte halter som överstiger 600 Bq/kg. Inom nedfallsområdena 3–5 varierar halterna cesium-137 en hel del från en sjö till en annan, från ett tjugotal till några tusen becquerel per kilo (2, 4, 5). Cesiumhalterna i handelssvamp i Finland 2000–2007 Blygsamt med cesium Måttligt med cesium Rikligt med cesium över 600 Bq/kg förekommer endast sporadiskt kantarell, karljohansvamp, strävsopp, fårticka, smörsopp, honungsskivling, toppmurkla, stenmurkla, goliatmusseron över 600 Bq/kg är vanligt i områden med stort nedfall kremla, rödgul och svart trumpetsvamp, trattkantarell över 600 Bq/kg förekommer allmänt redan i områden med små nedfall riska, taggsvamp, sandsopp, rynkad tofsskivling, sotbrun vaxskivling Blötläggning eller förvällning av svamparna minskar effektivt deras radioaktivitet. Huvuddelen av cesiumet försvinner med kok- eller förvällningsvattnet. Livsmedelsäkerhetsverket Evira och Strålsäkerhetscentralen har utarbetat en broschyr om hur svampar skall behandlas i avsikt att minska halten cesium. Intag Strålningsdosens storlek påverkas förutom av den förbrukade mängden livsmedel också av det, vilket radioaktivt ämne det rör sig om och dess halt i livsmedlet. Till exempel cirka 77 000 becquerel cesium-137 intaget med kosten medför en strålningsdos på en millisievert (1 mSv = 0,001 Sv). Drygt tre fjärdedelar av strålningsdosen som erhålls ur artificiella radioaktiva ämnen i kosten kommer från naturliga källor (insjöfisk, skogssvamp, skogsbär och kött av villebråd) och en knapp fjärdedel från jordbruksprodukter. Den årliga dosen radioaktivt cesium och strontium via kosten är under 0,01 mSv. Hos en person som konsumerar rikliga mängder naturprodukter kan strålningsdosen från livsmedel vara över tio gånger så stor som hos genomsnittskonsumenten. Dosen som radioaktivt cesium orsakar är störst hos jägare och fiskare inom nedfallsområdena 4-5, då deras kost innehåller rikliga mängder viltkött, insjöfisk, svamp och skogsbär (8). De naturliga radioaktiva ämnena, som ingår i kosten, beräknas ge en strålningsdos på sammanlagt cirka 0,3 millisievert om året. I genomsnitt får finländare ur olika strålningskällor en strålningsdos på cirka 3,7 millisievert om året. Man beräknar att drygt hälften av den dos som naturliga radioaktiva ämnen i kosten orsakar härstammar från kalium-40. Av kaliumet i naturen är en liten standarddel radioaktivt K-40. Ämnesomsättningen håller kroppens kaliumhalt i balans och kroppen innehåller sålunda kontinuerligt i stort sett samma mängd K-40, även om intaget varierar. Kosten påverkar således inte den strålningsdos, som erhålls ur K-40. Cirka en fjärdedel av dosen erhålls ur polonium-210 som är en av uranets sönderfallsprodukter. Po-210 erhålls bland annat ur produkter från havet; på landbacken är renkött den viktigaste källan.
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten Resten av dosen orsakas huvudsakligen av radium-228, radium-226 och bly-210. Den del av befolkningen som konsumerar rikliga mängder renkött utsätts för den största exponeringen för radioaktiva ämnen i naturen (8). Vi har ändå rätt blygsam information om dessa ämnens halter i den finländska kosten. Skadeverkningar på hälsan Exponering för strålning ökar sannolikheten att insjukna i cancer. Vid små doser är risken liten. Riskvärderingen försvåras av att det vid små doser är omöjligt att åtskilja strålningens inverkan från de skador som andra faktorer medför. Lagstiftning Åtgärdsnivåer och gränsvärden för livsmedelshandeln som tillämpas inom Europeiska unionens område i den situation som följer på en kärnolycka (87/3954/Euratom, 89/2218/EEC). Isotoper Barnmat Bq/kg Mjölkprodukter och flytande livsmedel Bq/kg Övriga livsmedel Bq/kg Strontiumisotoper, i synnerhet 90Sr 75 125 750 Jodisotoper, i synnerhet 131I 150 500 2000 Plutonium/transplutoniumisotoper som sänder ifrån sig alfastrålning, i synnerhet 239 241 Pu, Am 1 20 80 Alla övriga nuklider med en halveringstid som överstiger 10 dygn, i synnerhet 134Cs, 137Cs 400 1000 1250 Gränsvärdena som fastställts för radioaktivt cesium i livsmedel som införs till EU-länder från tredje länder är 370 Bq/kg för mjölk och barnmat och 600 Bq/kg för andra livsmedel (EG nr 733/2008). Enligt EU-kommissionens rekommendation skall detta samma gränsvärde följas i handeln med naturprodukter inom EU-området (Kommissionens rekommendation 2003/274/Euratom). Tillsyn och slutsatser om tillsynen Strålsäkerhetscentralen (STUK) svarar för genomförandet av den tillsyn över strålningen i miljön, som EU förutsätter. I det fortlöpande tillsynsprogrammet ingår regelbunden uppföljning av halterna cesium-137 och strontium-90 i mjölk och livsmedel. Mätresultat över radioaktivitetsnivån i kosten i storkök i södra, mellersta och norra Finland erhålls inom ramen för detta program. I programmet tas månatligen mjölkprover i fem mejerier och om höstarna tas prover i livsmedelsbutiker för bestämning av halterna cesium-137 i naturprodukter. Resultaten av strålningstillsynsprogrammet rapporteras årligen i serien STUK-B. 113
- Page 64 and 65: 62 Kemiska kontaminanter i livsmede
- Page 66 and 67: 64 Kemiska kontaminanter i livsmede
- Page 68 and 69: 66 Kemiska kontaminanter i livsmede
- Page 70 and 71: 68 Kemiska kontaminanter i livsmede
- Page 72 and 73: 70 Kemiska kontaminanter i livsmede
- Page 74 and 75: 72 Kemiska kontaminanter i livsmede
- Page 76 and 77: 74 Kemiska kontaminanter i livsmede
- Page 78 and 79: 76 Kemiska kontaminanter i livsmede
- Page 80 and 81: 78 Kemiska kontaminanter i livsmede
- Page 82 and 83: 80 Kemiska kontaminanter i livsmede
- Page 84 and 85: 82 Kemiska kontaminanter i livsmede
- Page 86 and 87: 84 Kemiska kontaminanter i livsmede
- Page 88 and 89: 86 Kemiska kontaminanter i livsmede
- Page 90 and 91: 88 Kemiska kontaminanter i livsmede
- Page 92 and 93: 90 Kemiska kontaminanter i livsmede
- Page 94 and 95: 92 Kemiska kontaminanter i livsmede
- Page 96 and 97: 94 Kemiska kontaminanter i livsmede
- Page 98 and 99: 96 Kemiska kontaminanter i livsmede
- Page 100 and 101: 98 Kemiska kontaminanter i livsmede
- Page 102 and 103: 100 Kemiska kontaminanter i livsmed
- Page 104 and 105: 102 Kemiska kontaminanter i livsmed
- Page 106 and 107: 104 Kemiska kontaminanter i livsmed
- Page 108 and 109: 106 Kemiska kontaminanter i livsmed
- Page 110 and 111: 108 Kemiska kontaminanter i livsmed
- Page 112 and 113: 110 Kemiska kontaminanter i livsmed
- Page 116 and 117: 114 Kemiska kontaminanter i livsmed
- Page 118 and 119: 116 Kemiska kontaminanter i livsmed
- Page 120 and 121: 118 Kemiska kontaminanter i livsmed
- Page 122 and 123: 120 Kemiska kontaminanter i livsmed
- Page 124 and 125: 122 Kemiska kontaminanter i livsmed
- Page 126 and 127: 124 Kemiska kontaminanter i livsmed
- Page 128 and 129: 126 Kemiska kontaminanter i livsmed
- Page 130 and 131: 128 Kemiska kontaminanter i livsmed
- Page 132 and 133: 130 Kemiska kontaminanter i livsmed
- Page 134 and 135: 132 Kemiska kontaminanter i livsmed
- Page 136 and 137: 134 Kemiska kontaminanter i livsmed
- Page 138 and 139: 136 Kemiska kontaminanter i livsmed
- Page 140 and 141: 138 Kemiska kontaminanter i livsmed
- Page 142 and 143: 140 Kemiska kontaminanter i livsmed
- Page 144 and 145: 142 Kemiska kontaminanter i livsmed
- Page 146 and 147: 144 Kemiska kontaminanter i livsmed
- Page 148 and 149: 146 Kemiska kontaminanter i livsmed
- Page 150 and 151: 148 Kemiska kontaminanter i livsmed
- Page 152 and 153: 150 Kemiska kontaminanter i livsmed
- Page 154 and 155: 152 Kemiska kontaminanter i livsmed
- Page 158: Livsmedelssäkerhetsverket Evira Fo
112<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
I fiskar är cesium-137 -halterna störst i abborre och gädda (Figur 2.). Migratio<strong>ne</strong>n av<br />
cesium till fiskar är rikligast i näringsfattiga insjöar, där vatt<strong>ne</strong>t långsamt byts ut. Inom<br />
<strong>ne</strong>dfallsområdena 1 och 2 förekommer inte halter som överstiger 600 Bq/kg. Inom<br />
<strong>ne</strong>dfallsområdena 3–5 varierar halterna cesium-137 en hel del från en sjö till en annan,<br />
från ett tjugotal till några tusen becquerel per kilo (2, 4, 5).<br />
Cesiumhalterna i handelssvamp i Finland 2000–2007<br />
Blygsamt med cesium Måttligt med cesium Rikligt med cesium<br />
över 600 Bq/kg förekommer<br />
endast sporadiskt<br />
kantarell, karljohansvamp,<br />
strävsopp, fårticka, smörsopp,<br />
honungsskivling,<br />
toppmurkla, stenmurkla,<br />
goliatmusseron<br />
över 600 Bq/kg är vanligt i<br />
områden med stort <strong>ne</strong>dfall<br />
kremla, rödgul och<br />
svart trumpetsvamp,<br />
trattkantarell<br />
över 600 Bq/kg förekommer<br />
allmänt redan i områden<br />
med små <strong>ne</strong>dfall<br />
riska, taggsvamp, sandsopp,<br />
rynkad tofsskivling,<br />
sotbrun vaxskivling<br />
Blötläggning eller förvällning av svamparna minskar effektivt deras radioaktivitet.<br />
Huvuddelen av cesiumet försvin<strong>ne</strong>r med kok- eller förvällningsvatt<strong>ne</strong>t. Livsmedelsäkerhetsverket<br />
<strong>Evira</strong> och Strålsäkerhetscentralen har utarbetat en broschyr om hur<br />
svampar skall behandlas i avsikt att minska halten cesium.<br />
Intag<br />
Strålningsdosens storlek påverkas förutom av den förbrukade mängden livsmedel<br />
också av det, vilket radioaktivt äm<strong>ne</strong> det rör sig om och dess halt i livsmedlet. Till<br />
exempel cirka 77 000 becquerel cesium-137 intaget med kosten medför en strålningsdos<br />
på en millisievert (1 mSv = 0,001 Sv).<br />
Drygt tre fjärdedelar av strålningsdosen som erhålls ur artificiella radioaktiva äm<strong>ne</strong>n i<br />
kosten kommer från naturliga källor (insjöfisk, skogssvamp, skogsbär och kött av villebråd)<br />
och en knapp fjärdedel från jordbruksprodukter. Den årliga dosen radioaktivt<br />
cesium och strontium via kosten är under 0,01 mSv. Hos en person som konsumerar<br />
rikliga mängder naturprodukter kan strålningsdosen från livsmedel vara över tio gånger<br />
så stor som hos genomsnittskonsumenten. Dosen som radioaktivt cesium orsakar<br />
är störst hos jägare och fiskare inom <strong>ne</strong>dfallsområdena 4-5, då deras kost in<strong>ne</strong>håller<br />
rikliga mängder viltkött, insjöfisk, svamp och skogsbär (8).<br />
De naturliga radioaktiva äm<strong>ne</strong>na, som ingår i kosten, beräknas ge en strålningsdos<br />
på sammanlagt cirka 0,3 millisievert om året. I genomsnitt får finländare ur olika<br />
strålningskällor en strålningsdos på cirka 3,7 millisievert om året.<br />
Man beräknar att drygt hälften av den dos som naturliga radioaktiva äm<strong>ne</strong>n i kosten<br />
orsakar härstammar från kalium-40. Av kaliumet i naturen är en liten standarddel radioaktivt<br />
K-40. Äm<strong>ne</strong>somsättningen håller kroppens kaliumhalt i balans och kroppen<br />
in<strong>ne</strong>håller sålunda kontinuerligt i stort sett samma mängd K-40, även om intaget varierar.<br />
Kosten påverkar således inte den strålningsdos, som erhålls ur K-40.<br />
Cirka en fjärdedel av dosen erhålls ur polonium-210 som är en av ura<strong>ne</strong>ts<br />
sönderfallsprodukter. Po-210 erhålls bland annat ur produkter från havet; på landbacken<br />
är renkött den viktigaste källan.
Change language