Ladda ne i PDF-format, 5027 kB - Evira
Ladda ne i PDF-format, 5027 kB - Evira
Ladda ne i PDF-format, 5027 kB - Evira
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
<strong>Evira</strong>s publikatio<strong>ne</strong>r 12/2010<br />
Kemiska kontaminanter i<br />
livsmedel och dricksvatten<br />
Livsmedelssäkerhetsverket <strong>Evira</strong>
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
Kemiska kontaminanter i<br />
livsmedel och dricksvatten<br />
1
2<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
Följande experter har deltagit i utarbetandet av rapporten:<br />
Livsmedelssäkerhetsverket <strong>Evira</strong><br />
■ Anja Hallikai<strong>ne</strong>n, huvudredaktör<br />
■ Ta<strong>ne</strong>li Rautala, koordinator<br />
■ Ulla Karlström<br />
■ Pirkko Kostamo<br />
■ Pertti Koivisto<br />
Helsingfors Universitet<br />
■ Raimo Pohjanvirta<br />
Forskningscentralen för jordbruk och livsmedelsekonomi (MTT)<br />
■ Veli Hietaniemi<br />
Jord- och skogsbruksministeriet (MMM)<br />
■ Liisa Rajakangas<br />
■ Vesa Tuomaala<br />
Finlands miljöcentral (SYKE)<br />
■ Harri Kankaanpää<br />
■ Matti Verta<br />
Strålsäkerhetscentralen (STUK)<br />
■ Eila Kostiai<strong>ne</strong>n<br />
■ Päivi Kurttio<br />
■ Tuukka Turtiai<strong>ne</strong>n<br />
Institutet för hälsa och välfärd (THL)<br />
■ Hannu Kiviranta<br />
■ Hannu Komulai<strong>ne</strong>n<br />
■ Panu Rantakokko<br />
■ Matti Viluksela<br />
Tullaboratoriet<br />
■ Esko Niemi<br />
■ Kirsti Nuotio<br />
■ Kalevi Siivi<strong>ne</strong>n<br />
Utöver dem har också en mängd andra experter kommenterat rapporten.
Beskrivning<br />
Utgivare Livsmedelssäkerhetsverket <strong>Evira</strong><br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
Publikatio<strong>ne</strong>ns titel De kemiska kontaminanterna i livsmedel och dricksvatten beskrivs<br />
Författare Anja Hallikai<strong>ne</strong>n, Ta<strong>ne</strong>li Rautala, Ulla Karlström, Pirkko Kostamo, Pertti Koivisto,<br />
Raimo Pohjanvirta, Veli Hietaniemi, Liisa Rajakangas, Vesa Tuomaala, Harri Kankaanpää,<br />
Matti Verta, Eila Kostiai<strong>ne</strong>n, Päivi Kurttio, Tuukka Turtiai<strong>ne</strong>n, Hannu Kiviranta,<br />
Hannu Komulai<strong>ne</strong>n, Panu Rantakokko, Matti Viluksela, Esko Niemi, Kirsti Nuotio,<br />
Kalevi Siivi<strong>ne</strong>n<br />
Resumé De kemiska kontaminanterna förknippade med livsmedel och dricksvatten<br />
beskrivs nu i förnyad form. Rapporten behandlar 40 främmande äm<strong>ne</strong>n<br />
eller grupper av främmande äm<strong>ne</strong>n och ger samtidigt en bild av hela<br />
problemfältet. Alla kemiska föreningar som valts med i rapporten har på<br />
senare år tagits med i beredningar och åtgärder som gällt riskhantering i<br />
fråga om livsmedel och/eller dricksvatten såväl på natio<strong>ne</strong>ll nivå som på<br />
EU-nivå. Om största delen av de kemiska farorna fanns tillgång till rikliga<br />
mängder in<strong>format</strong>ion: förekomsten i livsmedel, analyser och intagsberäkningar,<br />
skadeverkningarna på hälsan och behov som hänför sig till tillsy<strong>ne</strong>n<br />
och slutligen också täckande litteraturöversikter.<br />
Inalles 21 inkallade finska experter på främmande äm<strong>ne</strong>n från forskningsanstalter<br />
i olika sektorer har deltagit i arbetet med att skriva och granska<br />
in<strong>ne</strong>hållet i denna rapport. En stor mängd andra experter har också kommenterat<br />
rapporten. Experterna representerar olika förvaltningsområden<br />
och också en del av äm<strong>ne</strong>na som behandlats och de främmande äm<strong>ne</strong>na<br />
som hänför sig till dem, såsom främmande äm<strong>ne</strong>n i dricksvatt<strong>ne</strong>t, hör förvaltningsmässigt<br />
till andra expertinstitut än de som är underställda jord- och<br />
skogsbruksministeriet. Denna rapport har utarbetats för en så bred skara<br />
läsare som möjligt beaktande såväl myndigheterna och konsumenterna<br />
som undervisnings- och forskningsanstalter.<br />
Rapporten har gjorts lätt att använda och så tydlig och kortfattad som möjligt<br />
med mångahanda tabeller och figurer. Meningen är att rapporten skall<br />
ge in<strong>format</strong>ion om olika främmande äm<strong>ne</strong>ns egenskaper som vid behov<br />
kan jämföras. Rapporten redogör för de senaste forskningsresultaten och<br />
internatio<strong>ne</strong>lla riskvärderingar och den ger också in<strong>format</strong>ion om halterna<br />
främmande äm<strong>ne</strong>n särskilt i inhemska livsmedel. De beräknade intagen<br />
främmande äm<strong>ne</strong>n kan jämföras med de tolerabla dagliga intagen<br />
som fastställts för främmande äm<strong>ne</strong>n eller också kan dessa storheter som<br />
beskriver säkerheten jämföras olika främmande äm<strong>ne</strong>n emellan.<br />
Tillsynsmyndigheter kan också snabbt finna in<strong>format</strong>ion om lagstiftningen<br />
och rekommenderade tillsynsåtgärder. Förslagen som hänför sig till tillsy<strong>ne</strong>n<br />
och annan riskhantering har uppkommit i samarbete med de experter på<br />
<strong>Evira</strong> som svarar för tillsy<strong>ne</strong>n.<br />
Utgivningsdatum September 2010<br />
Referensord Främmande äm<strong>ne</strong>, förekomst i livsmedel, halt, intag, lagstiftning, tillsyn<br />
Publikationsseriens<br />
namn och nummer <strong>Evira</strong>s publikatio<strong>ne</strong>r 12/2010<br />
Antal sidor 153<br />
Språk Finska, Svenska<br />
Konfidentialitet Offentlig handling<br />
Förläggare Livsmedelssäkerhetsverket <strong>Evira</strong><br />
Layout Livsmedelssäkerhetsverket <strong>Evira</strong>, Enheten för ämbetsverkstjänster<br />
ISSN / ISBN 1797-299X / 978-952-225-070-4 (pdf)<br />
3
4<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
Kuvailulehti<br />
Julkaisija Elintarviketurvallisuusvirasto <strong>Evira</strong><br />
Julkaisun nimi Elintarvikkeiden ja talousveden kemialliset vaarat<br />
Tekijät Anja Hallikai<strong>ne</strong>n, Ta<strong>ne</strong>li Rautala, Ulla Karlström, Pirkko Kostamo, Pertti Koivisto,<br />
Raimo Pohjanvirta, Veli Hietaniemi, Liisa Rajakangas, Vesa Tuomaala, Harri Kankaanpää,<br />
Matti Verta, Eila Kostiai<strong>ne</strong>n, Päivi Kurttio, Tuukka Turtiai<strong>ne</strong>n, Hannu Kiviranta,<br />
Hannu Komulai<strong>ne</strong>n, Panu Rantakokko, Matti Viluksela, Esko Niemi, Kirsti Nuotio,<br />
Kalevi Siivi<strong>ne</strong>n<br />
Tiivistelmä Elintarvikkeiden ja talousveden kemialliset vaarat kuvataan nyt uusitussa<br />
muodossa. Raportissa käsitellään 40 vierasai<strong>ne</strong>tta tai –ryhmää, ja saadaan<br />
samalla kertaa kuva koko ongelmakentästä. Kaikki raporttiin valitut kemialliset<br />
yhdisteet ovat olleet viime vuosina mukana elintarvikkeiden ja/tai<br />
talousveden riskinhallintaa käsittelevissä valmisteluissa tai toimenpiteissä<br />
sekä kansallisella että EU-tasolla. Kemiallisista vaaroista oli suurimmasta<br />
osasta runsaasti tietoa saatavilla: esiintymi<strong>ne</strong>n elintarvikkeissa, tutkimukset<br />
ja saantilaskelmat, terveydelliset haittavaikutukset ja valvontaan liittyvät<br />
tarpeet ja lopuksi kattavat kirjallisuuskatsaukset.<br />
Yhteensä 21 suomalaista kutsuttua vierasai<strong>ne</strong>asiantuntijaa on ollut mukana<br />
eri sektoritutkimuslaitoksista tämän raportin sisällön kirjoittamis- ja tarkistamistyössä.<br />
Lisäksi suuri joukko muita asiantuntijoita on kommentoinut<br />
raporttia. Asiantuntijat ovat eri hallinnonaloilta, ja osa aiheistakin ja niihin<br />
liittyvistä vierasai<strong>ne</strong>ista, kuten talousveden vierasai<strong>ne</strong>et, kuuluvat hallinnollisesti<br />
muihin kuin maa- ja metsätalousministeriön alaisiin asiantuntijalaitoksiin.<br />
Tämä raportti on tehty mahdollisimman laajalle käyttäjäkunnalle<br />
ottaen huomioon viranomaiset sekä kuluttajat ja opetus- ja tutkimuslaitokset.<br />
Raportti on tehty helppokäyttöiseksi ja mahdollisimman selkeäksi ja lyhytsanaiseksi<br />
moni<strong>ne</strong> taulukkoi<strong>ne</strong>en ja kuvi<strong>ne</strong>en. Tarkoitus on, että siitä löytyy<br />
helposti eri vierasai<strong>ne</strong>iden ominaisuuksia, joita voi tarvittaessa vertailla.<br />
Siitä voi etsiä uusimmat tutkimustulokset ja kansainväliset riskinarvioinnit<br />
sekä löytää vierasai<strong>ne</strong>iden pitoisuustietoja etenkin kotimaisista elintarvikkeista.<br />
Arvioituja vierasai<strong>ne</strong>saantimääriä voi verrata vierasai<strong>ne</strong>ille asetettuihin<br />
siedettäviin enimmäissaantimääriin tai vaikkapa verrata näitä<br />
turvallisuutta kuvaavia suureita eri vierasai<strong>ne</strong>iden kesken.<br />
Valvontaviranomaiset voivat löytää lisäksi nopeasti tietoa lainsäädännöstä<br />
ja suositelluista valvontatoimenpiteistä. Valvontaan ja muuhun riskinhallintaan<br />
liittyvät ehdotukset ovat synty<strong>ne</strong>et yhteistyössä valvonnasta vastaavien<br />
<strong>Evira</strong>n asiantuntijoiden kanssa.<br />
Julkaisuaika Syyskuu 2010<br />
Asiasanat Vierasai<strong>ne</strong>, esiintymi<strong>ne</strong>n elintarvikkeissa, pitoisuus, saanti, lainsäädäntö, valvonta<br />
Julkaisusarjan<br />
nimi ja numero <strong>Evira</strong>n julkaisuja 12/2010<br />
Sivuja 153<br />
Kieli Suomi, Ruotsi<br />
Luottamuksellisuus Julki<strong>ne</strong>n<br />
Julkaisun kustantaja Elintarviketurvallisuusvirasto <strong>Evira</strong><br />
Taitto Elintarviketurvallisuusvirasto <strong>Evira</strong>, Virastopalveluyksikkö<br />
ISSN / ISBN 1797-299X / 978-952-225-070-4 (pdf)
Description<br />
Publisher Finnish Food Safety Authority <strong>Evira</strong><br />
Title The chemical contaminants of foodstuffs and household water<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
Authors Anja Hallikai<strong>ne</strong>n, Ta<strong>ne</strong>li Rautala, Ulla Karlström, Pirkko Kostamo, Pertti Koivisto,<br />
Raimo Pohjanvirta, Veli Hietaniemi, Liisa Rajakangas, Vesa Tuomaala, Harri Kankaanpää,<br />
Matti Verta, Eila Kostiai<strong>ne</strong>n, Päivi Kurttio, Tuukka Turtiai<strong>ne</strong>n, Hannu Kiviranta,<br />
Hannu Komulai<strong>ne</strong>n, Panu Rantakokko, Matti Viluksela, Esko Niemi, Kirsti Nuotio,<br />
Kalevi Siivi<strong>ne</strong>n<br />
Abstract The chemical contaminants of foodstuffs and household water are now<br />
described in a revised form. The report addresses 40 contaminants or groups<br />
of contaminants and, at the same time, provides an overview of the whole<br />
problematic. All the chemical compounds selected for the report have in<br />
the recent years been included at both national and EU level in deliberations<br />
and measures pertaining to the risk management of foodstuffs and/of<br />
household water. An abundance of in<strong>format</strong>ion is available on the majority<br />
of chemical hazards; occurrence in foodstuffs, research and intake calculations,<br />
health effects and <strong>ne</strong>eds related to control and finally a comprehensive<br />
literary review.<br />
A total of 21 Finnish experts in contaminants from various sector research<br />
institutes were invited to take part in the preparation and review of the<br />
content of this report. A large number of other experts have also provided<br />
comments on the report. The experts represent different administrative sectors<br />
and some of the topics and of the associated contaminants, such as the<br />
contaminants of household water, are also administratively managed by<br />
other expert institutes, which are not organised under the Ministry of Agriculture<br />
and Forestry. This report is desig<strong>ne</strong>d to an as wide audience as<br />
possible, taking into account authorities and consumers as well as educational<br />
and research institutes.<br />
The report has been drawn up in an easy-to-use form to be as clear and<br />
concise in words as possible with a multitude of tables and figures. It is<br />
desig<strong>ne</strong>d to provide easy reference to the properties of various contaminants<br />
for comparison purposes, if required. It contains the most recent<br />
research results and international risk assessments and lists contaminant<br />
level data on particularly domestic foodstuffs. The estimated contaminant<br />
intakes can be compared with the tolerable intake levels set for contaminants<br />
or different contaminants can be compared with each other in terms<br />
of these magnitudes that express the safety of the foodstuff.<br />
Control authorities can quickly find in<strong>format</strong>ion about regulations and<br />
recommended control action. The suggestions related to control and other<br />
risk management efforts have been drawn up in cooperation with <strong>Evira</strong>’s<br />
experts in charge of control.<br />
Publication date September 2010<br />
Key words Contaminant, occurrence in foodstuffs, level, intake, regulations, control<br />
Name and number<br />
of publication <strong>Evira</strong> publications 12/2010<br />
Pages 153<br />
Language Finnish, Swedish<br />
Confidentiality Public<br />
Publisher Finnish Food Safety Authority <strong>Evira</strong><br />
Layout Finnish Food Safety Authority <strong>Evira</strong>, In-house Services<br />
ISSN / ISBN 1797-299X / 978-952-225-070-4 (pdf)<br />
5
6<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
In<strong>ne</strong>håll<br />
1 Inledning.....................................................................................................................9<br />
2 Kadmium och bly......................................................................................................11<br />
2.1 Kadmium (Cd).............................................................................................12<br />
2.2 Bly (Pb)........................................................................................................16<br />
3 Kvicksilver (Hg)........................................................................................................20<br />
4 Arsenik (As)..............................................................................................................25<br />
5 Aluminium (Al).........................................................................................................28<br />
6 Tenn (Sn)..................................................................................................................31<br />
7 Dioxi<strong>ne</strong>r, fura<strong>ne</strong>r och polyklorerade bifenyler........................................................35<br />
7.1 Dioxi<strong>ne</strong>r och fura<strong>ne</strong>r (PCDD/F)...................................................................35<br />
7.2 Polyklorerade bifenyler (PCB)....................................................................39<br />
8 Polybromerade difenyletrar (PBDE)........................................................................43<br />
9 Organiska tennföreningar.........................................................................................46<br />
10 Perfluorerade alkylerade substanser (PFAS)............................................................51<br />
11 Mögelgifter................................................................................................................53<br />
11.1 Aflatoxi<strong>ne</strong>r B1, B2, G1, G2 och M1...........................................................55<br />
11.2 Ochratoxin A (OTA)....................................................................................58<br />
11.3 Deoxynivalenol (DON)..............................................................................62<br />
11.4 Toxi<strong>ne</strong>rna T-2- och HT-2..............................................................................65<br />
11.5 Zearalenon (ZEA).......................................................................................67<br />
11.6 Fumonisi<strong>ne</strong>r................................................................................................70<br />
11.7 Patulin........................................................................................................73<br />
11.8 Övriga mykotoxi<strong>ne</strong>r....................................................................................75<br />
12 Ergotalkaloider...........................................................................................................77<br />
13 Nitrat..........................................................................................................................79<br />
14 Glykoalkaloider..........................................................................................................84<br />
15 Gyromitrin..................................................................................................................87<br />
16 Polycykliska aromatiska kolväten (PAH)..................................................................89<br />
17 Akrylamid..................................................................................................................95<br />
18 Furan..........................................................................................................................98<br />
19 Biogena ami<strong>ne</strong>r........................................................................................................101<br />
20 Heterocykliska aromatiska ami<strong>ne</strong>r (HAA)..............................................................105<br />
21 3-Monoklor-1,2-propandiol (3-MCPD)....................................................................107<br />
22 Radioaktiva äm<strong>ne</strong>n i livsmedel..............................................................................110<br />
23 Radioaktiva äm<strong>ne</strong>n i hushållsvatt<strong>ne</strong>t.....................................................................115<br />
24 Gifter producerade av växtplankton dvs. fykotoxi<strong>ne</strong>r...........................................121<br />
25 Främmande äm<strong>ne</strong>n i hushållsvatt<strong>ne</strong>t....................................................................126<br />
25.1 Biprodukter från vattenrening och desinfektion i vattenverk..............127<br />
25.2 Äm<strong>ne</strong>n som löses i vatt<strong>ne</strong>t från vattenledningsmaterial.....................130<br />
25.3 Miljökontaminanter i dricksvatt<strong>ne</strong>t........................................................131
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
26 Främmande äm<strong>ne</strong>n i brunnsvatten........................................................................135<br />
27 Främmande äm<strong>ne</strong>n i förpackningsmaterial...........................................................141<br />
27.1 Ftalater ...................................................................................................144<br />
27.2 Bisfenol A................................................................................................146<br />
27.3 BADGE (Bisfenol A diglysidyleter)..........................................................147<br />
28 Växtskyddsmedel....................................................................................................148<br />
7
8<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
Förkortningar och använd<br />
terminologi<br />
■ ADI = Acceptabelt dagligt intag (Acceptable Daily Intake) i samband med<br />
livstidslång expo<strong>ne</strong>ring<br />
■ ARfD = Akut referensdos (Acute Reference Dose)<br />
■ Bq = Becquerel, enheten för radioaktivitet, som beskriver det radiokativa<br />
äm<strong>ne</strong>ts sönderfall per sekund.<br />
■ CIAA = Confederation of the Food and Drink Industries of the European Union<br />
■ EFSA = Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet<br />
(European Food Safety Authority)<br />
■ FAO = FN:s jordbruks- och livsmedelsorganisation<br />
(Food and Agriculture Organization)<br />
■ FDA = Amerikanska livsmedel- och läkemedelsmyndigheten<br />
(Food and Drug Administration)<br />
■ IARC = Internatio<strong>ne</strong>lla centret för cancerforskning<br />
(International Agency for Research on Cancer)<br />
■ JECFA = En expertkommitté för tillsatser i livsmedel underställd WHO<br />
(Joint FAO/WHO Expert Committee on Food Additives)<br />
■ MRL = Gränsvärdet för högsta tillåtna restnivån (Maximum Residue Level)<br />
■ PMTDI = Preliminära högsta tolerabla dagliga intaget<br />
(Provisional Maximum Tolerable Daily Intake)<br />
■ PTWI = Preliminära högsta tolerabla veckointaget<br />
(Provisional Tolerable Weekly Intake)<br />
■ kv = kroppsvikt (t.ex. µg/kg kv/d = mikrogram/kilogram kroppsvikt/dygn)<br />
■ SCF = EU:s vetenskapliga livsmedelskommitté (Scientific Committee on Food)<br />
■ Sv = Sievert dvs. den effektiva dos, med vilken man beskriver strålningens<br />
skadliga konsekvenser för människan. Expo<strong>ne</strong>ring för en dos på en sievert ökar<br />
individens risk att drabbas av cancer med cirka 5,5 procentenheter.<br />
■ TDI = Tolerabelt dagligt intag (Tolerable Daily Intake) i samband med livstidlång<br />
expo<strong>ne</strong>ring<br />
■ TEQ = Toxiska ekvivalenter för dioxin (TCDD) (Toxic Equivalent)<br />
■ TWI = Tolerabelt veckointag (Tolerable Weekly Intake) i samband med<br />
livstidslång expo<strong>ne</strong>ring<br />
■ WHO = Världshälsoorganisatio<strong>ne</strong>n (World Health Organization)<br />
1 mg (milligram)<br />
Måttenheter<br />
0,001 g (10-3 g)<br />
1 µg (mikrogram) 0,000001 g (10-6 g)<br />
1 ng (nanogram) 0,000000001 g (10-9 g)<br />
1 pg (pikogram) 0,000000000001 g (10-12 g)
1 Inledning<br />
Till vem<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
Rapporten om kemiska kontaminanter förknippade med livsmedel och dricksvatten är<br />
avsedd som handbok för perso<strong>ne</strong>r som arbetar inom riskhanteringen av främmande<br />
äm<strong>ne</strong>n. Den är till nytta vid tillsyn, riskvärdering, forskning och undervisning. Den kan<br />
lika väl användas som in<strong>format</strong>ionskälla för konsumenter som vill få noggrannare<br />
in<strong>format</strong>ion om främmande äm<strong>ne</strong>n som livsmedlen in<strong>ne</strong>håller för att minska den<br />
kemiska belastningen och för att kunna göra kloka köpbeslut.<br />
Från vem<br />
Riskrapporten (2/2002) har förnyats i samarbete med experter på främmande<br />
äm<strong>ne</strong>n vid universitet och forskningsanstalter. Antalet sidor i den nya rapporten<br />
har så gott som fördubblats. Ett tiotal aktuella nya främmande äm<strong>ne</strong>n har tagits<br />
med i rapporten. Riskvärderingen av många främmande äm<strong>ne</strong>n som redan tidigare<br />
funnits med i rapporten och därmed också lagstiftningen har förnyats efter år 2002.<br />
Slutsatserna som hänför sig till tillsy<strong>ne</strong>n har också betraktats ur den förnyade<br />
lagstiftningens och den nu aktuella praxisens synvinkel.<br />
Avsnitten som behandlar främmande äm<strong>ne</strong>n och radioaktiva äm<strong>ne</strong>n i dricksvatt<strong>ne</strong>t<br />
har skrivits av experter på Institutet för hälsa och välfärd (THL) och Strålsäkerhetscentralen<br />
(STUK).<br />
Formatet<br />
Rapporten följer ett visst <strong>format</strong>, men det har ändå inte varit möjligt att bokstavligen<br />
följa samma <strong>format</strong> i fråga om alla främmande äm<strong>ne</strong>n. I rapporten berättas<br />
hurdan förening det är fråga om och hur den eventuellt hamnat i vår livsmedelskedja.<br />
Utgående från inhemska undersökningar kan rapporten också berätta hur mycket<br />
främmande äm<strong>ne</strong>n som förekommer i livsmedlen och vilka livsmedel som är<br />
beaktansvärda med tanke på intaget.<br />
Intagskalkylerna<br />
Intagskalkylerna dvs. hur mycket främmande äm<strong>ne</strong> konsumenten dagligen i<br />
genomsnitt får in i sin kropp har tagits från olika publikatio<strong>ne</strong>r eller gjorts eller<br />
förnyats i samband med att denna rapport utarbetades. Endast en del av kalkylerna<br />
har tidigare publicerats i vetenskapliga tidningar. Man beslöt ändå ta dem med i<br />
rapporten för att belysa nuläget i Finland. Vissa intagskalkyler har relativt lätt kommit<br />
9
10<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
till i det sammanhang, då EFSA bett medlemsstaterna om sammanställd in<strong>format</strong>ion<br />
om halterna främmande äm<strong>ne</strong>n i livsmedel för riskvärdering. Intagskalkylerna har<br />
gjorts så att man multiplicerat den genomsnittliga halten främmande äm<strong>ne</strong>n i<br />
livsmedlet med genomsnittskonsumtio<strong>ne</strong>n.<br />
Riskvärderingarna<br />
Om de flesta främmande äm<strong>ne</strong>ns skadeverkningar på hälsan finns in<strong>format</strong>ion eller<br />
en riskvärdering antingen från EFSA och/eller Världshälsoorganisatio<strong>ne</strong>n WHO. Den<br />
senaste säkerhetsin<strong>format</strong>io<strong>ne</strong>n har tecknats <strong>ne</strong>d i denna rapprot. Riskvärderingen<br />
berättar vanligen den viktigaste skadeverkningen eller sjukdomen som ett främmande<br />
äm<strong>ne</strong> medför och hur mycket man dagligen kan få i sig av det främmande äm<strong>ne</strong>t<br />
per kilo kroppsvikt vid långvarig expo<strong>ne</strong>ring utan skadlig inverkan på hälsan. I denna<br />
rapport redogörs också för sådana särskilda grupper, som utsätts för en större<br />
expo<strong>ne</strong>ring än genomsnittet eller som är känsligare än genomsnittet mot äm<strong>ne</strong>ts<br />
inverkan.<br />
Lagstiftningen<br />
Lagstiftningen som förnyats på 2000-talet, särskilt den lagstiftning som hänför sig<br />
till främmande äm<strong>ne</strong>n, har tecknats <strong>ne</strong>d i denna rapport. Rekommendatio<strong>ne</strong>r och<br />
anvisningar är en väsentlig del som hänför sig till lagstiftningen. I dem fästs<br />
uppmärksamhet vid hur vi kan reducera mängderna främmande äm<strong>ne</strong>n i livsmedlen.<br />
I vissa problemsituatio<strong>ne</strong>r koordi<strong>ne</strong>ras undersökningarna och tillsy<strong>ne</strong>n över import<br />
inom EU.<br />
Tillsy<strong>ne</strong>n<br />
Utmaningarna inom tillsy<strong>ne</strong>n har man med vissa undantag försökt behandla i<br />
enlighet med den gamla rapporten enligt principen från jord till bord. I avsnittet<br />
tillsyn har fästs uppmärksamhet vid det hur ett främmande äm<strong>ne</strong> kan beaktas i<br />
egenkontrollen på livsmedelkedjans tillverknings-, transport- och saluhållningsställen.<br />
Då kontaminanter yppar sig är det möjligt att påverka dem på olika ställen i kedjan.<br />
På dessa ställen ligger tyngdpunkten i egenkontrollen på åtgärder som reducerar<br />
främmande äm<strong>ne</strong>n eller helt åtgärdar problemet. Konsumenten ges inte särskilt<br />
mycket ansvar. Det är ändå bra att informera konsumenten i vissa frågor särskilt, om<br />
lagstiftning eller tillsyn saknas för det berörda äm<strong>ne</strong>ts del. Enligt tillsynsförordningen<br />
(178/2002/EG) skall sådana livsmedel, som inte uppfyller kraven på livsmedels<br />
säkerhet omedelbart dras tillbaka från marknaden. Skyldigheten att dra tillbaka<br />
livsmedlet ligger hos företagaren i livsmedelsbranschen. En tillbakadragningsplan<br />
skall ingå i företagets plan för egenkontroll. <strong>Evira</strong> har gett detaljerade instruktio<strong>ne</strong>r<br />
om hur man går tillväga vid tillbakadragning och de finns på verkets webbsidor.
2 Kadmium och bly<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
Kadmium och bly klassificeras som miljögifter. I livsmedel förekommer de i form<br />
av oorganiska salter. Det talas ofta om bägge samtidigt, eftersom de kemiskt kan<br />
mätas ur ett och samma prov. Bägge förekommer vanligen i livsmedel i halter som<br />
mäts i mikrogram. För bägge två finns en rätt täckande lagstiftning och för dem<br />
har med andra ord fastställts gränsvärden för den högsta tillåtna mängden i flera<br />
livsmedel.<br />
Om kadmium och bly finns också rikliga mängder undersökningar, eftersom de är<br />
äm<strong>ne</strong>n som skadar hälsan. Bly påverkar centrala <strong>ne</strong>rvsystemet och kadmium njurarnas<br />
funktion.<br />
Expo<strong>ne</strong>ringen för bly har kontinuerligt minskat, eftersom man i så gott som alla<br />
länder i Europa inte längre tillsätter bly i bensi<strong>ne</strong>n. På senare år har också användningen<br />
av kadmium i dess viktigaste källor, gödselmedel och batterier, begränsats med<br />
lagstiftning.<br />
Totalhalten kadmium i odlingsmark 1998 Totalhalten bly i odlingsmark 1998<br />
mg/kg ts mg/kg ts<br />
Källa:<br />
Mäkelä-Kurtto, R., Eurola, M. & Laito<strong>ne</strong>n, A. 2007. Monitoring programme of Finnish arable land Aqua<br />
regia extractable trace elements in cultivated soils in 1998<br />
(Yhteenveto: Viljelymaan seurantaohjelma Suomessa - Hivenalkuai<strong>ne</strong>iden kokonaispitoisuudet peltomaissa<br />
vuonna 1998). Agrifood Research Reports 104. 61 s.<br />
11
12<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
2.1 Kadmium (Cd)<br />
Kadmium förekommer som en orenhet i gödselmedel och flytgödsel. Halterna<br />
kadmium i livsmedel höjs av industrin, trafiken och fjärrspridning. Odlingsväxterna tar<br />
upp kadmium ur marken. Denna egenskap varierar från en art till en annan. Också<br />
inom en och samma art (såsom potatis) kan variatio<strong>ne</strong>r förekomma.<br />
De högsta kadmiumhalterna i marken påträffas i landets sydvästra delar. I lerjordar<br />
påträffas mest kadmium. Mulljordar uppvisar högre halter kadmium än mojordar. (1)<br />
De viktigaste intagskällorna (2, 3)<br />
Livsmedelskategori µg/person/d<br />
Spannmålsprodukter 3,5<br />
Grönsaker, frukt etc. 2,7<br />
Kötträtter 0,5<br />
Fisk 0,5<br />
Skaldjur och blötdjur 0,3<br />
Inre organ 0,3<br />
Hur intaget av kadmium fördelar sig (2, 3)<br />
Sisäelimet Inre organ<br />
3 %<br />
Skaldjur och blötdjur<br />
Äyriäiset ja nilviäiset<br />
3 %<br />
Kala Fisk<br />
5 %<br />
Kötträtter Liharuoat<br />
5 %<br />
Muut Övriga<br />
10 %<br />
Vihan<strong>ne</strong>kset,<br />
Grönsaker, hedelmät, frukt yms. etc.<br />
32 %<br />
Spannmåls-<br />
Viljavalmisteet<br />
produkter<br />
42 %
De högsta halterna påträffas i<br />
■ Skaldjur och blötdjur<br />
■ Inre organ<br />
■ Fiskkonserver<br />
■ Svamp<br />
■ Linfrö<br />
■ Spannmålsprodukter<br />
■ Bär och nötter<br />
Skadeverkningar på hälsan (4-9)<br />
Kritisk inverkan<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
■ Försvagad njurfunktion<br />
■ Också små halter ackumuleras i njurarna<br />
■ Cirka 5 % av kadmiumet går från matsmältningskanalen till blodomloppet<br />
■ Kadmiumets biologiska halveringstid i njurarna är 10–30 år<br />
■ Kadmiumhalten i njurarna kan bli kritisk (50 mg/kg) redan i 45 års ålder<br />
Högsta tolerabla intaget hos vuxna<br />
■ TWI = 2,5 µg/kg kv/vecka (9)<br />
■ PTMI = 25 µg/kg kv (11)<br />
Beräknat intag ur livsmedel hos vuxna finländare (2)<br />
■ 0,8 µg/kg kv/vecka (2)<br />
■ Européernas genomsnittliga intag har beräknats till 2,3 µg/kg kv/vecka (8)<br />
Mest utsatta grupper<br />
■ Storkonsumenter av inre organ, räkor, linfrö och svamp<br />
■ Rökare, hos vilka njurarnas genomsnittliga Cd-halter är cirka dubbla i jämförelse<br />
med den övriga befolkningen<br />
■ Perso<strong>ne</strong>r som lider av brist på järn, kalcium eller vitamin D<br />
13
14<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
Lagstiftning<br />
Kommissio<strong>ne</strong>ns förordning (EG) nr 1881/2006 och ändringen (EG) nr 629/2008 av<br />
den fastställer gränsvärden för kadmium.<br />
Livsmedelskategori<br />
Gränsvärde<br />
mg/kg<br />
Kött från nötdjur, får, svin och fjäderfä 0,050<br />
Hästkött 0,20<br />
Lever från nötdjur, får, svin, fjäderfä och häst 0,50<br />
Njure från nötdjur, får, svin, fjäderfä och häst 1,0<br />
Muskelkött från fisk <strong>ne</strong>dan uppräknade arter undantagna<br />
Muskelkött från följande fiskar: ryggstrimmig pelamid, tvåbands-<br />
0,050<br />
blecka, ål, multe, taggmakrill, luvar, makrill, alla arter inom släktet<br />
Scomber, sardin, sardinops, tonfisk och bonit och tunga<br />
0,10<br />
Muskelkött från följande fiskar: makrill, alla arter inom släktet<br />
Auxis<br />
0,20<br />
Muskelkött från följande fiskar: ansjovis, svärdfisk 0,30<br />
Skaldjur, utom brunt krabbkött och utom kött från huvud och<br />
mellankropp av hummer och liknande stora skaldur<br />
0,50<br />
Musslor 1,0<br />
Bläckfisk (utan inälvor) 1,0<br />
Spannmål, utom kli, groddar, vete och ris 0,10<br />
Kli, groddar, vete och ris 0,20<br />
Sojabönor 0,20<br />
Grönsaker och frukt, utom bladgrönsaker, färska örtkryddor,<br />
svamp, stjälkgrönsaker, rotfrukter och potatis<br />
0,050<br />
Stjälkgrönsaker, rotfrukter och potatis, utom rotselleri. I fråga om<br />
potatis skall gränsvärdet tillämpas på skalad potatis<br />
0,10<br />
Bladgrönsaker, färska örter, rotselleri och följande svampar:<br />
champinjon, ostronskivling och shiitake<br />
0,20<br />
Svampar, utom de som räknats upp ovan 1,0<br />
Kosttillskott, utom de som räknats upp <strong>ne</strong>dan 1,0<br />
Kosttillskott som helt eller till största delen består av torkade alger<br />
eller av produkter som framställs av alger<br />
3,0<br />
Om gränsvärdet 0,5 mg/kg för kadmium i gelatin och kollagen ingår stadganden i<br />
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 853/2004.<br />
Om provtagningsmetoder och kriterierna för analysmetoder ingår stadganden i kommissio<strong>ne</strong>ns<br />
förordning (EG) nr 333/2007.
Tillsyn<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
Inom ramen för riksprogrammet för tillsy<strong>ne</strong>n över främmande äm<strong>ne</strong>n utövas<br />
regelbunden (10) tillsyn över livsmedel av animaliskt ursprung (bl.a. nötdjur, svin,<br />
kyckling, älg). Av alla år 2005 analyserade prover (276 st.) låg kadmiumhalterna i<br />
lever och njurar endast hos älg och ren så gott som genomgående över de tillåtna<br />
gränsvärdena och de var således olämpliga som människoföda. Enligt jord- och<br />
skogsbruksministeriets förordning 38/VLA/2006 godkänns lever och njurar från över<br />
ettåriga älgar inte som livsmedel.<br />
Slutsatser om tillsy<strong>ne</strong>n<br />
Mängder av kadmium i livsmedel måste övervakas och intaget måste följas upp, eftersom<br />
kadmium är ett skadligt äm<strong>ne</strong> som ackumuleras i kroppen.<br />
De viktigaste livsmedlen som det måste utövas tillsyn över är sådana livsmedel som<br />
konsumeras mest och som ger det största intaget: spannmål, potatis, linfrö och skaldjur,<br />
även fisk, eftersom den undersökts endast i liten utsträckning. Vid informering av<br />
konsumenterna är det skäl att hålla i min<strong>ne</strong>t att också mindre konsumerade livsmedel<br />
(älglever) kan ha sina storkonsumenter.<br />
I tillsy<strong>ne</strong>n över kadmium skall följande kritiska punkter beaktas:<br />
■ Kunskap om jordmå<strong>ne</strong>n och odlingsmiljön och val av rätt växtsort.<br />
■ Flytgödsel borde användas endast med eftertanke.<br />
■ Val av gödselmedel med låg halt kadmium och användning av naturgödsel<br />
endast efter kritiskt övervägande.<br />
■ Kontroll av renheten hos råvaror inom livsmedelsproduktio<strong>ne</strong>n åtminsto<strong>ne</strong> för<br />
sådana livsmedels del, som man vet att lätt tar upp kadmium.<br />
■ Tillsyn över kadmiumhalten i slutprodukten.<br />
■ Informering av konsumenten om problemlivsmedel såsom frön som kan in<strong>ne</strong>hålla<br />
höga halter kadmium, men för vilka reglering saknas.<br />
■ Linfrö rekommenderas användas i mindre mängder än 10 % av brödets vikt.<br />
■ De kommunala tillsynsmyndigheterna bör känna till nivån på kadmiumhalten<br />
i bär och svamp på orten i fråga. Om den är högre än normalt (t.ex. över<br />
0,3 mg/kg), borde man försöka reducera kontami<strong>ne</strong>ringen och informera<br />
kommuninvånarna om saken.<br />
Från jord till bord – Kritiska punkter inom tillsy<strong>ne</strong>n<br />
Flytgödsel, gödselmedel,<br />
jordmån<br />
Art och<br />
sortbundenhet<br />
Råvara<br />
Slutprodukt<br />
Källor:<br />
1. Publications of the Ministry of Agriculture and Forestry 9/1997. Cadmium in Fertilizers, MMM 1997<br />
2. <strong>Evira</strong>, julkaisematon tieto, 2008<br />
3. Elintarvikeviraston Tutkimuksia 13/1994. Kadmiumin saanti ravinnosta, Elintarvikevirasto 1994<br />
4. Miljörelaterade hälsorisker, SOU 1996:24, Stockholm<br />
5. IPCS Environmental Health Criteria 134. Cadmium, WHO 1992<br />
6. WHO Technical report Series No. 922, WHO 2004<br />
7. WHO Technical Report Series No. 930, 2006<br />
8. WHO Food Additives Series No. 55, 2006<br />
9. The EFSA Journal (2009) 980, 1-139<br />
10. Eläimistä saatavien elintarvikkeiden vierasai<strong>ne</strong>tutkimukset 2005, Elintarviketurvallisuusvirasto <strong>Evira</strong><br />
11. FAO/WHO 73. kokous, Ge<strong>ne</strong>ve 8.-17.6.2010<br />
15
16<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
2.2 Bly (Pb)<br />
Blyet i livsmedel härstammar huvudsakligen från luften, blyhaltigt damm, som medför<br />
att växtdelar som ligger ovan jord kontami<strong>ne</strong>ras. Blyet sköljs <strong>ne</strong>d i marken och<br />
kontami<strong>ne</strong>rar växtdelar som ligger nära jordytan och rotsaker. Bly sprids sämre via<br />
rotsystemet än kadmium. Lerjordar in<strong>ne</strong>håller mer bly än grova mi<strong>ne</strong>ral- och mojordar.<br />
Bly kan hamna i livsmedel också från smältverk och batteriindustri och från<br />
kontami<strong>ne</strong>rade områden, skjutbanor och soptippar som en följd av att avfall hanteras.<br />
Gamla målarfärger och tryckfärger, vattenledningar, kristallkärl och kärl med blyglasyr<br />
och blyhaltiga bilbatterier och andra batterier in<strong>ne</strong>håller bly.<br />
I vissa europeiska länder används ännu blyhaltig bensin. I Finland förbjöds försäljning<br />
av sådan bensin år 1985.<br />
De viktigaste intagskällorna (1)<br />
Livsmedelskategori µg/person/d<br />
Fisk och fiskkonserver 3,8<br />
Rotsaker, grönsaker,<br />
frukt och bär<br />
2,9<br />
Spannmål och<br />
spannmålsprodukter<br />
2,6<br />
Safter och andra drycker 2,1<br />
Mjölk och mjölkprodukter 1,8<br />
Kött och köttprodukter 1,6<br />
Alkohol 1,2<br />
Övrigt 1,0<br />
Hur intaget av bly fördelar sig (1)<br />
Kött Liha och ja lihavalmisteet<br />
köttprodukter<br />
10 %<br />
Mjölk och<br />
Maito mjölkprodukter<br />
ja maitotuotteet<br />
11 %<br />
Alkoholi Alkohol<br />
7 %<br />
Safter Mehut och ja andra muut drycker juomat<br />
12 %<br />
Muut Övriga<br />
6 %<br />
Kala Fisk och ja kalasäilykkeet<br />
fiskkonserver<br />
22 %<br />
Juurekset, Rotsaker, kasvikset, grönsaker,<br />
hedelmät frukt och ja marjat bär<br />
17 %<br />
Spannmål Vilja ja viljavalmisteet<br />
och spannmålsprodukter<br />
15 %
De högsta halterna påträffas i<br />
■ Konserver och safter i konservburkar med blyfogar<br />
■ Svamp som vuxit på ett kontami<strong>ne</strong>rat område (skjutbana)<br />
■ Gamla vi<strong>ne</strong>r<br />
■ Inre organ<br />
■ Otvättade bladgrönsaker<br />
Skadeverkningar på hälsan (2-7)<br />
Kritisk inverkan<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
■ Inverkan på centrala <strong>ne</strong>rvsystemet hos barn, bl.a. beteendestörningar, och förtida<br />
tecken på åldrande.<br />
■ Hos vuxna upptas 10 % av den intagna mängden bly, men hos barn är upptagningen<br />
mångfaldig.<br />
■ Blyet ackumuleras i benbyggnaden (90 %), i någon mån i levern och njurarna.<br />
■ Blyets halveringstid i bindvävnader är 3-4 veckor och i ben ca 20 år.<br />
Känsliga grupper<br />
■ Foster, barn<br />
Högsta tolerabla intaget<br />
■ PTWI 25 µg/kg kv/vecka (3)<br />
■ Hos vuxna 200 µg/d<br />
■ Hos barn (20 kg) 70 µg/d<br />
■ Blodvärdena borde ligga under 100 µg/l<br />
Beräknat intag ur livsmedel hos vuxna finländare (1)<br />
■ 17 µg/d<br />
Mest utsatta grupper<br />
■ Tobaksrökare<br />
17
18<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
Lagstiftning<br />
Kommissio<strong>ne</strong>ns förordning (EG) nr 1881/2006 och ändringen (EG) nr 629/2008 av den.<br />
Livsmedelskategori<br />
Gränsvärde<br />
mg/kg<br />
Obehandlad mjölk, värmebehandlad mjölk och mjölk avsedd för<br />
framställning av mjölkbaserade produkter<br />
0,020<br />
Modersmjölksersättningar och tillskottsnäring för spädbarn 0,020<br />
Kött (utom slaktbiprodukter) från nötkreatur, får, svin och fjäderfä 0,10<br />
Slaktbiprodukter från nötkreatur, får, svin och fjäderfä 0,50<br />
Muskelkött från fisk 0,30<br />
Skaldjur, utom brunt krabbkött och kött från huvud och<br />
mellankropp av hummer och liknande stora skaldjur<br />
0,50<br />
Musslor 1,50<br />
Bläckfisk (utan inälvor) 1,0<br />
Spannmål, färska baljväxter och torkade baljväxter<br />
Grönsaker, utom kålgrönsaker, bladgrönsaker, färska örtkryddor<br />
0,20<br />
och svamp. I fråga om potatis skall gränsvärdet tillämpas på<br />
skalad potatis.<br />
0,10<br />
Kålgrönsaker, bladgrönsaker och följande svampar: champinjon,<br />
ostronskivling och shiitake<br />
0,30<br />
Frukt, utom bär och småfrukter 0,10<br />
Bär och småfrukter 0,20<br />
Fetter och oljor, inklusive mjölkfett 0,10<br />
Fruktjuicer, koncentrerade fruktjuicer efter rekonstruering och<br />
frukt<strong>ne</strong>ktar<br />
0,050<br />
Vi<strong>ne</strong>r (inklusive mousserande vi<strong>ne</strong>r, utom likörvi<strong>ne</strong>r), äppelcider,<br />
päroncider och fruktvi<strong>ne</strong>r<br />
0,20<br />
Aromatiserade vi<strong>ne</strong>r, aromatiserade vinbaserade drycker och<br />
aromatiserade drinkar baserade på vinprodukter<br />
0,20<br />
Kosttillskott 3,0<br />
Om provtagningsmetoder och kriterierna för analysmetoder ingår stadganden i<br />
kommissio<strong>ne</strong>ns förordning (EG) nr 333/2007.<br />
Om gränsvärden (5 mg/kg för bägge två) för rester av bly i gelatin och kollagen ingår<br />
stadganden i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 853/2004.
Tillsyn<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
I riksprogrammet för tillsyn över främmande äm<strong>ne</strong>n följer man upp blyhalterna i<br />
livsmedel av animaliskt ursprung (bl.a. nötkreatur, svin, kyckling, älg). (8) Inte ett<br />
enda av de 276 prover som analyserades år 2005 överskred gränsvärdet.<br />
Slutsatser om tillsy<strong>ne</strong>n<br />
Intaget av bly ur livsmedel har i Finland minskat till en tredjedel efter att blyfri bensin<br />
började användas. Samtidigt har behovet att utöva tillsyn över blyhalterna i livsmedel<br />
väsentligt minskat.<br />
Grönsaker med stor area (såsom persilja och sallat) kan ändå ackumulera höga blyhalter<br />
ur kontami<strong>ne</strong>rad luft (<strong>ne</strong>dfall). Skillnaderna olika sorter emellan påverkar inte i<br />
lika stor utsträckning ackumuleringen av bly som ackumuleringen av kadmium.<br />
■ Tillsynsbehov uppkommer i sådana lokala förhållanden, då man har skäl att misstänka<br />
att bly kommer ut i luften.<br />
■ I tillsy<strong>ne</strong>n borde uppmärksamheten fästas bl.a. vid utsläppen från industrin, avfallsförbränning,<br />
utspridning av flytgödsel och bortskaffande av gamla byggnader<br />
(blyhaltiga målarfärger) och broar.<br />
Från jord till bord – Kritiska punkter inom tillsy<strong>ne</strong>n<br />
Lokal<br />
Flytgödsel Råvaran<br />
kontami<strong>ne</strong>ring<br />
Slutprodukten<br />
Källor:<br />
1. Elintarvikeviraston tutkimuksia 1/1994<br />
2. Miljörelaterade hälsorisker, SOU 1996:124, Stockholm 1996<br />
3. WHO Food Additives Series No. 21, 1987<br />
4. WHO Technical Report Series No. 837, 1993<br />
5. WHO Technical Report Series No. 896, 2000<br />
6. WHO Food Additives Series No. 44, 2000<br />
7. WHO Environmental Health Criteria, No. 165, 1995<br />
8. Eläimistä saatavien elintarvikkeiden vierasai<strong>ne</strong>tutkimukset 2005, Elintarviketurvallisuusvirasto<br />
<strong>Evira</strong><br />
19
20<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
3 Kvicksilver (Hg)<br />
Kvicksilver är en giftig tungmetall som naturligt förekommer i miljön. Mängder av<br />
kvicksilver har alltmänt ökat som en följd av utsläpp som användning av kvicksilver-<br />
föreningar och förbränning av fossila bränslen, särskilt stenkol, medfört. Metalliskt<br />
kvicksilver är i rumstemperatur flytande och flyktigt. Kvicksilver sprider sig delvis<br />
i gasform med luftströmmarna långt bort från utsläppskällan så att halterna i<br />
miljön och människans expo<strong>ne</strong>ring i hela norra halvklotets område ökat ända fram<br />
till de arktiska områdena. Även om man betydligt lyckats begränsa användningen av<br />
kvicksilverföreningar och därmed också utsläppen, uppskattas kvicksilverbelastningen<br />
på miljön till följd av mänsklig verksamhet numera vara cirka två gånger större än<br />
den naturliga kvicksilvercykeln.<br />
Kvicksilverföreningar som förekommer i naturen är metalliskt kvicksilver, oorganiska<br />
kvicksilversalter och organiska kvicksilverföreningar (särskilt metylkvicksilver).<br />
Människan expo<strong>ne</strong>ras för kvicksilver i första hand via kosten. I miljön omvandlas<br />
oorganiskt kvicksilver av mikroorganismer till metylkvicksilver som medför den<br />
största risken såväl för människan som för däggdjur och fåglar som äter fisk.<br />
Förekomst i kosten<br />
Huvuddelen av kvicksilvret som kommer från kosten härstammar från fisk.<br />
Kvicksilverhalterna i mjölk och mjölkprodukter är mycket låga. I kött är halterna likaså<br />
låga, men inre organ, särskilt njurar, kan in<strong>ne</strong>hålla rätt höga halter. Av det oorganiska<br />
kvicksilvret som kommer från kosten upptas cirka 7 %, men av metylkvicksilvret över<br />
90 %. Kvicksilvret i fisk uppträder till (hela) drygt 90 % i formen metylkvicksilver.<br />
Intaget av kvicksilver ur vissa livsmedel (2)<br />
Livsmedelskategori<br />
Konsumtion<br />
g/d/person<br />
Hg-halt<br />
μg/kg<br />
Hg-intag<br />
µg/d/person<br />
Fisk 39 1 mg/kg 4,8<br />
Spannmål 184
Fisk<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
Kvicksilverhalterna i fisk varierar från en fiskart till en annan. Huvuddelen av kvicksilvret<br />
i fisk är metylkvicksilver. Hos fiskarter som äter plankton såsom strömming, siklöja<br />
och sik jämte braxen, karpfiskar och de flesta havsfiskar blir kvicksilverhalterna<br />
sällan så höga, att de skulle begränsa användning av fisken som föda. Vissa tonfiskar,<br />
svärdfisk, haj och andra långlivade havsfiskar kan ändå in<strong>ne</strong>hålla rätt höga halter (jfr<br />
bildtexten och lagstiftningstabellen).<br />
Av de allmänt använda fiskarterna i Finland påträffas de största kvicksilverhalterna<br />
hos gäddor i små skogssjöar i södra, mellersta och östra Finland, i vilka gränsvärdet<br />
för rovfiskar kan överskridas framförallt hos stora individer. Hos fisk i klara, osura sjöar<br />
och i sjöar i lerjordsområden är kvicksilverhalterna mindre. Hos högsjöfisk är den<br />
genomsnittliga kvicksilverhalten vanligen lägre än hos insjöfisk. Kvicksilverhalten stiger<br />
med fiskens ålder och storlek.<br />
Huvuddelen av befolkningen använder inte som föda betydande mängder av de fiskarter,<br />
som uppvisar höga kvicksilverhalter.<br />
Fiskarter, som uppvisar höga kvicksilverhalter (0,5 - 1 mg/kg)<br />
■ Gädda<br />
■ Abborre (insjövatten)<br />
■ Lake (insjövatten, stora individer)<br />
■ Gös (insjövatten, stora individer)<br />
■ Svärdfisk<br />
■ Haj<br />
■ Färsk tonfisk<br />
Intaget av kvicksilver (mg/vecka)<br />
Intaget av kvicksilver från fisk per vecka<br />
(portio<strong>ne</strong>ns storlek 100 g)<br />
siklöja<br />
sik<br />
strömming<br />
regnbåge<br />
högsjöfiskar<br />
rovfiskar i insjövatten<br />
abborre<br />
gädda<br />
gös<br />
lake<br />
Kvicksilverhalten i fisk (mg/kg)<br />
två gånger i månaden en gång i veckan två gånger i veckan<br />
Figuren visar att en person som äter stora<br />
och gamla rovfiskar från insjövatten eller<br />
vissa importerade fiskar skulle få i sig mest<br />
kvicksilver, eftersom kvicksilverhalterna i<br />
sådan fisk är höga.<br />
stora och gamla rovfiskar i<br />
insjövatten och vissa impor- Kalkylen utgår från en<br />
terade fiskar<br />
(svärdfisk,<br />
portion på 100 g.<br />
haj och<br />
färsk<br />
tonfisk)<br />
WHO:s rekommendation<br />
till gränsvärde för intaget<br />
(0,1 mk/vecka för en vuxen<br />
person på 60 kg)<br />
21
22<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
Kosttillskott<br />
Tullaboratoriet har på senare år analyserat flera asiatiska kosttillskott som har in<strong>ne</strong>hållit<br />
stora mängder kvicksilver, främst i oorganisk form. Halterna har varierat mellan<br />
20–10 000 mg/kg. De stora halterna beror inte på kontamination, utan kvicksilverföreningar<br />
har med avsikt tillsatts i kosttillskotten i enlighet med gammal asiatisk<br />
medicinsk tradition. Livsmedelstillsynsmyndigheterna i andra länder har likaså påträffat<br />
sådana preparat på sin marknad. Gränsvärdet för preparaten i fråga är 0,1 mg/<br />
kg.<br />
Skadeverkningar på hälsan (1, 5, 6, 7)<br />
Kritisk inverkan<br />
■ Metylkvicksilver skadar centrala <strong>ne</strong>rvsystemet, tränger igenom moderkakan och<br />
vandrar in i fostrets hjärna.<br />
■ Symptomen på allvarlig kvicksilverförgiftning är <strong>ne</strong>urologiska: darrning i händerna,<br />
koncentrationsstörningar, känsel-, syn- och hörselstörningar, domningar i extremiteterna.<br />
■ Centrala <strong>ne</strong>rvsystemets utveckling under fosterstadiet är känslig redan mot låg<br />
expo<strong>ne</strong>ring för metylkvicksilver och kan medföra att bar<strong>ne</strong>ts utveckling senare<br />
fördröjs.<br />
■ Metylkvicksilver kan höja risken för hjärt- och kärlsjukdomar.<br />
Högsta tolerabla intaget hos vuxna<br />
■ Det temporära tolerabla veckointaget av metylkvicksilver (PTWI) = 1,6 µg/kg kv<br />
(JECFA 2004)<br />
■ Expo<strong>ne</strong>ringsgraden för kvicksilver kan mätas ur håret, ett långtidsintag på 0,2<br />
mg/vecka medför att kvicksilverhalten i håret blir ca 6 mg/kg<br />
■ Det temporära veckointaget av oorganiskt kvicksilver (PTWI) = 4 µg/kg kv<br />
(JECFA 2010)<br />
■ Intaget ov oorganiskt kvicksilver hos barn 4 µg/kg kv/vecka och hos vuxna 1 µg/<br />
kg kv/vecka (JECFA 2010)<br />
Beräknat intag ur livsmedel hos vuxna finländare (2)<br />
■ Intaget beror på konsumtio<strong>ne</strong>n av fisk, särskilt insjöfisk<br />
■ Enligt en undersökning publicerad år 1994 får finländare i genomsnitt 6,8 µg/<br />
person/d kvicksilver från sin kost<br />
■ Mängden metylkvicksilver som erhålls från fisk är i genomsnitt 4,3 µg/person/d<br />
Känsliga grupper<br />
■ Gravida kvinnor, foster<br />
Mest utsatta grupper<br />
■ Perso<strong>ne</strong>r som äter rikliga mängder insjöfisk
Lagstiftning<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
Kommissio<strong>ne</strong>ns förordning (EG) nr 1881/2006 och ändringen (EG) nr 629/2008 av<br />
den.<br />
Gränsvärde<br />
Livsmedelskategori<br />
mg/kg<br />
Fiskeriprodukter och muskelkött från fisk, utom de fiskarter som<br />
räknas upp <strong>ne</strong>dan. Gränsvärdet gäller för skaldjur, utom brunt<br />
0,50<br />
krabbkött och utom kött från huvud och mellankropp av hummer<br />
och liknande stora skaldjur.<br />
Muskelkött från följande fiskarter: marulk, havskatt, ryggstrimmig<br />
pelamid, ål, atlantisk soldatfisk, skoläst, grenadjär, hälleflundra,<br />
kapklingklip, marlin, var, mulle, guldkongklip, gädda, ostrimmig<br />
1,0<br />
pelamid, glyskolja, portugisisk hundhaj, rocka, kungsfisk, rödfisk,<br />
segelfisk, strumpebandsfisk, dolkfisk, pagell, haj, escolar, oljefisk,<br />
ruvett, stör, svärdfisk, tonfisk och bonit<br />
Kosttillskott 0,10<br />
Provtagningsmetod i förordning (EG) nr 333/2007.<br />
För gelatin och kollagen har dessutom fastställts en restgräns för Hg (0,15 mg/kg för<br />
bägge två) i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 853/2004.<br />
Slutsatser om tillsy<strong>ne</strong>n<br />
Det är mycket viktigt att säkerställa att gravida mödrars kost in<strong>ne</strong>håller så små mängder<br />
metylkvicksilver som möjligt. I det undantag till fiskintagsrekommendatio<strong>ne</strong>rna<br />
som <strong>Evira</strong> gett uppmanas gravida kvinnor undvika gädda.<br />
För att man skall kunna förvissa sig om alla befolkningsgruppers säkerhet, måste ett<br />
tillräckligt antal prover från insjöfisk analyseras. Utgående från den in<strong>format</strong>ion som<br />
så erhålls kan man informera yrkes- och fritidsfiskarna och kommuninvånarna om<br />
halterna kvicksilver i fisk och också om de risker som organiskt kvicksilver medför.<br />
I prover av spannmål och grönsaker påträffas ibland halter som överstiger basnivån.<br />
Det kan bero på lokala kontaminationskällor. Sådana skall undersökas och utredas.<br />
Kvaliteten på preparat som saluhålls som hälsokostprodukter (såsom asiatiska<br />
kosttillskott) skall följas upp noggrannare än hittills.<br />
Från sjö till bord – Kritiska punkter inom tillsy<strong>ne</strong>n<br />
Importerad fisk<br />
Rovfisk från insjövatten Råvaran<br />
Slutprodukten<br />
23
24<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
Källor:<br />
1. WHO 1990. Environmental Health Criteria 101. Methylmercury, WHO Ge<strong>ne</strong>va 1990<br />
2. Elintarvikeviraston tutkimuksia 13/1994<br />
3. Niemi E. ja Enkovaara A-L, Tabu 6, 1998<br />
4. A.L. Choi, P. Grandjean, Methylmercury exposure and health effects in humans, Environ. Chem.<br />
2008, 5, 112-120<br />
5. Opinion of the Scientific Pa<strong>ne</strong>l on Contaminants in the Food Chain on a request from the Commission<br />
related to mercury and methylmercury in food, The EFSA Journal (2004) 34, 1-14<br />
6. UNEP, Global mercury assessment, 2002.<br />
7. Mergler et al., Methylmercury exposure and health effects in humans: A worldwide concern, (2007),<br />
36, 3-11
4 Arsenik (As)<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
Arsenik är en halvmetall som förekommer överallt i livsmiljön. I naturen förekommer<br />
den i form av såväl oorganiska som organiska föreningar.<br />
Arsenikens oorganiska föreningar används bland annat vid saltimpreg<strong>ne</strong>ring av trä<br />
och vid tillverkning av elektronikkompo<strong>ne</strong>nter. Arsenik förekommer som orenhet i<br />
flera råvaror, såsom koppar- och nickelmalmer, stenkol, olja och torv, från vilka arsenik<br />
kan frigöras i luften. Brunnsvatt<strong>ne</strong>t in<strong>ne</strong>håller i vissa områden arsenik i oorganisk<br />
form som löst sig från mi<strong>ne</strong>raler. I vissa geokemiska områden (framförallt i Tammerfors-<br />
och Sodankylätrakten) kan brunnsvatt<strong>ne</strong>t ha höga arsenikhalter.<br />
Fisk, särskilt havsfisk, in<strong>ne</strong>håller arsenik huvudsakligen i form av ofarliga organiska<br />
”havs”-arsenikföreningar. Man har ändå konstaterat den organiska arseniken i fisk vid<br />
upphettning i samband med matlagning delvis kan sönderfalla och eventuellt omvandlas<br />
också till oorganisk arsenik.<br />
Upptagningen av arsenik i kroppen och äm<strong>ne</strong>somsättningen och inverkningarna på<br />
människan beror i hög grad på arsenikens kemiska form. I föda har arsenikhalterna<br />
vanligen uppmätts som totalarsenik och därför kän<strong>ne</strong>r man inte alltid exakt till arsenikföreningarnas<br />
kemiska form.<br />
Intag ur kosten<br />
Så gott som alla livsmedel in<strong>ne</strong>håller små mängder arsenik. Halterna är vanligen<br />
mycket små, men förhöjda As-halter kan förekomma till exempel i kött, fjäderfä och<br />
spannmålsprodukter, eftersom arsenik kan förekomma i fodret. Också grönsaker kan<br />
in<strong>ne</strong>hålla förhöjda mängder arsenik som härstammar från kontami<strong>ne</strong>rad mark eller<br />
utsläpp från industrianläggningar. Föda som härstammar från havet in<strong>ne</strong>håller vanligen<br />
rikliga mängder arsenik i form av organiska föreningar.<br />
De viktigaste intagskällorna<br />
I Finland är borrbrunnsvatten den viktigaste källan till oorganisk arsenik. Intaget av<br />
arsenik ur egentliga livsmedel har i Finland beräknats endast i fråga om mjölk och fisk.<br />
En intagsberäkning publicerad år 2004 visar att regnbåge ger mer arsenik än andra<br />
fiskar. Arseniken i regnbåge härstammar sannolikt från fodret. Utgående från undersökningar<br />
som gjorts på annat håll i Europa har beräknats att fisk ger cirka 50 % av<br />
totalintaget arsenik.<br />
25
26<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
Intaget av arsenik ur mjölk och fisk (1)<br />
Livsmedel<br />
Konsumtion<br />
g/d<br />
Arsenikhalt<br />
μg/kg<br />
Intag<br />
μg/d<br />
Andel %<br />
Mjölk 420,0 0,002 0,84 5,8<br />
Regnbåge 7,7 1,010 7,78 53,6<br />
Gädda 5,0 0,092 0,46 3,2<br />
Strömming 5,8 0,160 0,93 6,4<br />
Gös 6,0 0,090 0,54 3,7<br />
Siklöja 2,7 0,062 0,17 1,2<br />
Sik 2,2 0,017 0,04 0,3<br />
Lax 3,6 0,740 2,66 18,4<br />
Övriga fiskar 6,0 0,190 1,10 7,6<br />
Sammanlagt 14,50 100<br />
Skadeverkningar på hälsan<br />
Kritisk inverkan<br />
■ Internatio<strong>ne</strong>lla centret för cancerforskning IARC klassificerar oorganisk arsenik i<br />
kategorin 1 dvs. för människan cancerframkallande föreningar. Expo<strong>ne</strong>ringen för<br />
arsenik är förknippad bl.a. med en ökad risk för hud-, urinblås-, njur-, lung- och<br />
levercancer. Arsenik misstänks verka i slutstadiet av uppkomsten av cancer i kombination<br />
med andra cancerframkallande äm<strong>ne</strong>n. Hög expo<strong>ne</strong>ring för arsenik har<br />
visat sig som klart förhöjda arsenikhalter i uri<strong>ne</strong>n och håret också hos finländare<br />
som dricker borrbrunnsvatten.<br />
Högsta tolerabla intaget<br />
■ För oorganisk arsenik i dricksvatt<strong>ne</strong>t har fastställts ett högsta veckointag på<br />
(PTWI) 0,015 mg/kg kv/vecka. (2) (avlyst av JECFA 2010 och inget bestämt<br />
istället för det)<br />
Beräknat intag ur kosten<br />
■ Det genomsnittliga dagliga intaget arsenik ur kosten och dricksvatt<strong>ne</strong>t har i EFSA:s<br />
senaste riskvärdering beräknats till 0,13-0,56 µg/kg kv. (3)<br />
Mest utsatta grupper<br />
■ Cirka 1 % av finländarna använder dricksvatten som in<strong>ne</strong>håller arsenik över 0,5<br />
µg/l och cirka 0,05 % använder vatten som in<strong>ne</strong>håller över 10 µg/l.
Lagstiftning<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
Gränsvärdet för arsenik i dricksvatt<strong>ne</strong>t 10 µg/l har fastställts i SHM:s förordningar<br />
(461/2000) och (401/2001).<br />
Gränsvärdet för arsenik i gelatin och kollagen 1 mg/kg har fastställts i Europaparlamentets<br />
och rådets förordning (EG) nr 853/2004.<br />
Slutsatser om tillsy<strong>ne</strong>n<br />
Analysmetoderna borde utvecklas så att det blir möjligt att analysera såväl oorganisk<br />
som organisk arsenik i livsmedel. Det är särskilt väsentligt att den oorganiska arseniken<br />
kan analyseras, eftersom eventuella skadeverkningar uppenbarligen beror på<br />
oorganisk arsenik i kosten.<br />
En mycket hög expo<strong>ne</strong>ring för naturliga orenheter via brunnsvatt<strong>ne</strong>t är sällsynt i Finland,<br />
men i vissa begränsade områden kan arseniken utgöra en mycket viktig faktor<br />
som förskämmer brunnsvatt<strong>ne</strong>t. I sådana områden vore det att rekommendera att<br />
organiserad vattenförsörjning utsträcks till så många som möjligt, eftersom det i vattenverk<br />
är lättare att ta bort problematiska äm<strong>ne</strong>n ur vatt<strong>ne</strong>t. Om det inte är möjligt<br />
att ansluta sig till vattenförsörjningen, skall vatt<strong>ne</strong>t renas med lämpliga filter eller<br />
andra reningsmetoder.<br />
Källor:<br />
1. E. Hakala, A. Hallikai<strong>ne</strong>n, Suomalaisten arseenialtistumi<strong>ne</strong>n, arseenin vaikutukset ja terveysriskit,<br />
GTK 2004, Arseeni Suomen luonnossa, ympäristövaikutukset ja riskit.<br />
2. WHO Food Additives Series No. 24, 1989<br />
3. Reports on tasks for scientific cooperation, Task 3.2.11, “Assessment of dietary exposure to arsenic,<br />
cadmium, lead and mercury of the population of the EU Member States”, 2003.<br />
4. IARC Monographs on the Evaluation of Carcinogenic Risks to Humans, vol 84, 2004<br />
27
28<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
5 Aluminium (Al)<br />
Aluminium är det tredje allmännaste grundäm<strong>ne</strong>t i marken. Cirka 8 % av jordskorpan<br />
är aluminium. Aluminiummi<strong>ne</strong>ralernas löslighet ökar då pH-värdet sjunker. Försurning<br />
ökar mängden lösligt aluminium i mark, sjöar och älvar. Aluminium och aluminiumföreningar<br />
används för mycket varierande ändamål, bland annat för tillverkning<br />
av köksredskap, förpackning av livsmedel och framställning av tillsatser. Aluminiumföreningar<br />
används också vid rening av dricksvatt<strong>ne</strong>t.<br />
Förekomst i livsmedel<br />
Huvuddelen av aluminiumintaget härstammar från livsmedel; såväl från aluminium<br />
som livsmedel naturligt in<strong>ne</strong>håller som från användning av redskap av aluminium<br />
vid förvaring och framställning av livsmedel. Aluminiumföreningar som används som<br />
tillsatser i livsmedel står för en betydande del av totalintaget aluminium. Aluminiet i<br />
drickvatt<strong>ne</strong>t utgör en mycket obetydligare intagskälla. Många läkemedel, i vilka aluminiumhydroxid<br />
används som buffringsmedel, utgör en betydande källa.<br />
Aluminiumföreningar som används som tillsatser i livsmedel, främst jäsningsmedel<br />
och klumpförebyggande medel, står för en betydande del av totalintaget aluminium.<br />
De vanligaste tillsatserna som in<strong>ne</strong>håller aluminium är: natriumaluminiumfosfat, aluminiumammoniumsulfat,<br />
natriumaluminiumsilikat, kalciumaluminiumsilikat och aluminiumsilikat.<br />
Lösliga aluminiumföreningar, såsom klorider och laktatsalter upptas bäst i kroppen.<br />
Organisk anjo<strong>ne</strong>r, särskilt citrat ökar migratio<strong>ne</strong>n av aluminium in i kroppen.<br />
Hur tillåtna tillsatser som in<strong>ne</strong>håller aluminium skall vara omvärderas före utgången<br />
av år 2010.<br />
Köksredskap av aluminium<br />
Migratio<strong>ne</strong>n av aluminium in i livsmedlen från material som kommer i kontakt med<br />
livsmedlen beror på flera faktorer, såsom upphettningens längd och grad, livsmedlens<br />
surhet och andra närvarande föreningar.
De viktigaste intagskällorna<br />
■ Läkemedel<br />
■ Tillsatser<br />
■ Aluminiumkastruller<br />
■ Teblad<br />
■ Spannmål och spannmålsprodukter<br />
■ Grönsaker<br />
■ Drycker<br />
Skadeverkningar på hälsan (2)<br />
Kritisk inverkan<br />
■ Neurotoxicitet<br />
■ Kan eventuellt orsaka demens av typen Alzheimer<br />
Högsta tolerabla intaget<br />
■ Tolerabelt veckointag TWI = 1 mg/kg kv/vecka<br />
Beräknat intag hos vuxna<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
■ Ur livsmedel 1,6–13 mg/d (för en vuxen på 60 kg in<strong>ne</strong>bär det ett intag på 0,03–<br />
0,22 mg/kg kv/d)<br />
■ Ur dricksvatt<strong>ne</strong>t 0,4 mg/d<br />
Mest utsatta grupper<br />
■ Perso<strong>ne</strong>r med störning i njurfunktio<strong>ne</strong>rna<br />
■ Spädbarn som ges sojabaserad modersmjölksersättning<br />
■ Barn som expo<strong>ne</strong>ras för tillsatser som in<strong>ne</strong>håller aluminium<br />
Lagstiftning<br />
För aluminium i livsmedel har inte fastställts några gränsvärden. I HIM:s förordning<br />
om andra tillsatsäm<strong>ne</strong>n för livsmedel och alkoholdrycker än sötningsmedel och<br />
färgäm<strong>ne</strong>n (752/2007) finns stadganden om användningen av tillsatser som in<strong>ne</strong>håller<br />
aluminium (direktiv 95/2 med ändringar). Aluminium får också användas<br />
som färg såsom guld och silver. I tabellen räknas aluminiumföreningarnas tillåtna användningsändamål<br />
upp. Quantum satis in<strong>ne</strong>bär att äm<strong>ne</strong>t får användas enligt god<br />
tillverkningssed.<br />
I Europaparlamentets och rådets förordning 1935/2004 sägs också att material som<br />
kommer i kontakt med livsmedel inte får tillåtas migrera till livsmedel i mängder som<br />
är skaldiga för människans hälsa.<br />
För dricksvatt<strong>ne</strong>t har getts en kvalitetsrekommendation på 0,20 mg/l i SHM:s förordning<br />
(461/2000) (direktiv 98/83/EG).<br />
29
30<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
Tillsats Livsmedel Maximiantal<br />
E 520 Aluminumsulfat<br />
E 521 Aluminiumnatriumsulfat<br />
E 522 Aluminiumkaliumsulfat<br />
E 523 Aluminiumammoniumsulfat<br />
Äggvita<br />
Frukt och grönsaker, kanderade,<br />
kristalliserade<br />
och glaserade<br />
30 mg/kg<br />
200 mg/kg var för<br />
sig eller i kombination,<br />
uttryckt som<br />
aluminium<br />
E 541 Natriumaluminiumfosfat, surt<br />
Finare bakverk (endast<br />
sco<strong>ne</strong>s, sockerkaka,<br />
rulltårta och liknande)<br />
1 g/kg uttryckt som<br />
aluminium<br />
Kosttillskott quantum satis<br />
Livsmedel i tablettform,<br />
inklusive dragerade<br />
quantum satis<br />
Skivad eller riven hårdost,<br />
halvhård ost och<br />
smältost<br />
10 g/kg var för sig<br />
eller i kombination<br />
E 553b Talk<br />
Skivade eller rivna ostoch<br />
smältostliknande<br />
produkter<br />
10 g/kg var för sig<br />
eller i kombination<br />
E 554 Natriumaluminiumsilikat<br />
E 555 Kaliumaluminiumsilikat<br />
E 556 Kalciumaluminiumsilikat<br />
E 559 Aluminiumsilikat (kaolin)<br />
Tuggummi<br />
Ris<br />
quantum satis<br />
(endast E 553b)<br />
quantum satis<br />
Korv (endast ytbehandling)<br />
quantum satis<br />
Gjutna vingum (endast<br />
ytbehandling)<br />
Konfektyrprodukter med<br />
quantum satis<br />
undantag av choklad (endast<br />
ytbehandling)<br />
30 g/kg<br />
Produkter för infettning<br />
av bakformar<br />
30 g/kg<br />
E 1452 stärkelse aluminiumoktenylsuccinat<br />
Inkapslade vitaminpreparat<br />
i kosttillskott<br />
35 g/kg<br />
E 559 Aluminiumsilikat (kaolin) Färger Högst 5 %<br />
E 555 Kaliumaluminiumsilikat<br />
E 558 Bentonit<br />
E 559 Aluminiumsilikat (kaolin)<br />
Kritiska punkter inom tillsy<strong>ne</strong>n<br />
Tillsy<strong>ne</strong>n över<br />
import<br />
- kryddor och örter<br />
Industrins egenkontroll:<br />
- tillsatser som in<strong>ne</strong>håller<br />
Al begränsas<br />
Som bärare i titandioxid<br />
(E171) och järnoxider<br />
och järnhydroxider<br />
(E172)<br />
Källor:<br />
1. WHO Technical Report Series No. 940, 2007<br />
2. The EFSA Journal (2008) 754, 1-34, Safety of aluminium from dietary intake<br />
3. IPCS, Environmental Health Criteria 194, 1997<br />
Högst 90 % i<br />
förhållande till andelen<br />
färgpigment<br />
Handelns egenkontroll:<br />
- saftmajor och kastruller<br />
av aluminium
6 Tenn (Sn)<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
Tennhalterna i livsmedel är normalt mycket små, vanligen under 1 mg/kg.<br />
Den enda betydande tennkällan i livsmedelstillsy<strong>ne</strong>n är konservburkar tillverkade<br />
av förtennad plåt. Man har beräknat att över 90 % av tennintaget kommer från<br />
konservburkar. I denna artikel behandlas oorganiskt tenn. De organiska tennföreningarna<br />
är mycket giftigare och om dem finns en egen artikel i denna rapport.<br />
De viktigaste intagskällorna<br />
■ Ananaskonserver<br />
■ Tomatkonserver<br />
■ Persikokonserver<br />
■ Mangokonserver<br />
Plåtburkar som tennkälla<br />
Förtennad plåt har behållit sin ställning som ett viktigt burkmaterial. Plåten som används<br />
i burkar överdras med ett tunt lager tenn för att förhindra korrosion. Ovanpå<br />
tennskiktet kan ännu strykas ett skikt lack som skyddar tennskiktet. Ten<strong>ne</strong>ts löslighet<br />
blir då så gott som obefintlig, om inte lackskiktet skadas till exempel av att burken<br />
bucklas till.<br />
I vissa fall vill man inte ha något lackskikt ovanpå ten<strong>ne</strong>t, eftersom frukter, såsom<br />
ananas, behåller sin ljusa färg som en följd av att tenn löst upp sig. Ten<strong>ne</strong>t fortsätter<br />
ändå att lösa upp sig under hela förvaringstiden tills man slutligen uppnår en hälsovådlig<br />
tennhalt.<br />
Konstruktio<strong>ne</strong>n hos konservburkar av plåt<br />
Tennskiktets tjocklek 0,001–0,002 mm<br />
Särdrag<br />
Ten<strong>ne</strong>ts löslighet är en invecklad process.<br />
Det är omöjligt att ge några exakta värden.<br />
Gummitätning i ändfog<br />
Skyddslack<br />
Tennskikt<br />
Skyddslack på sidfog<br />
Svetsad sidfog<br />
Lock<br />
Ändfog<br />
Stomme<br />
Skyddslack<br />
Färgtryck<br />
Tennskikt<br />
Stålplåt<br />
31
32<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
Faktorer som främjar lösligheten:<br />
■ Livsmedlets surhet<br />
■ Förvaringstemperaturen<br />
■ Syre, som blivit kvar i konservburken, t.ex. ett stort tomt utrymme<br />
■ Usel kvalitet på den förtennade plåten<br />
■ Vissa äm<strong>ne</strong>n som förekommer i livsmedel, såsom nitrat och sulfit<br />
Ökningen i tennhalten beror på förvaringstemperaturen. I vissa fall kan ten<strong>ne</strong>t mycket<br />
snabbt lösa sig. Tullaboratoriet har konstaterat att tennhalten i ananaskonserver kan<br />
vara över 150 mg/kg redan efter ett halvt års förvaring. Förutom ananas har tullaboratoriet<br />
också kasserat tomat-, persiko- och mangokonserver.<br />
Tennhalt mg/l<br />
Skadeverkningar på hälsan (5, 6)<br />
Kritisk inverkan<br />
■ Akut förgiftning: diarré, kräkningar, magkramp<br />
■ Akut inverkan har konstaterats hos drycker i konservburkar med en tennhalt på<br />
>150 mg/kg och hos livsmedel i konservburk med en tennhalt över 250 mg/kg.<br />
■ Långtidsverkningarna är okända<br />
Högsta tolerabla intaget<br />
■ TWI = 14 mg/kg kv/vecka (JECFA 1989)<br />
Beräknat intag hos vuxna perso<strong>ne</strong>r<br />
■ Inte känt i Finland<br />
■ I England och Australien har uppskattats att intaget av tenn dagligen varierar från<br />
Lagstiftning<br />
EU-kommissio<strong>ne</strong>ns förordning (EG) nr 1881/2006.<br />
Livsmedelskategori<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
Gränsvärde<br />
mg/kg<br />
Livsmedel med undantag av drycker, konserverade på metallburk 200<br />
Drycker, inklusive frukt- och grönsaksjuicer, konserverade på<br />
metallburk<br />
Barnmat och bearbetade spannmålsbaserade livsmedel för spädbarn<br />
och småbarn, utom torkade produkter och pulverprodukter, konserverade<br />
på metallburk<br />
Modersmjölksersättning och tillskottsnäring (inklusive modersmjölksersättning<br />
baserad på mjölk och tillskottsnäring baserad på mjölk),<br />
utom torkade produkter och pulverprodukter, konserverade på metallburk<br />
Dietlivsmedel för speciella medicinska ändamål avsedda specifikt för<br />
spädbarn, utom torkade produkter och pulverprodukter, konserverade<br />
på metallbruk<br />
Anvisningar om provtagnings- och jämförelsemetoder har getts i förordning (EG) nr<br />
333/2007.<br />
Enligt handels- och industriministeriets beslut 811/99 är tennklorid (E 512) en tillåten<br />
tillsats i vit konserverad sparris, 25 mg/kg uttryckt som tenn.<br />
Slutsatser om tillsy<strong>ne</strong>n<br />
Tullen utövar tillsyn över tennhalterna i konserver som införs från s.k. tredje länder.<br />
De kommunala myndigheterna skall ta prover från butikshyllorna, då man misstänker<br />
att en produkt förvarats länge.<br />
Särskild uppmärksamhet skall fästas vid skarpa bucklor på konservburkar.<br />
Konsumenten kan också själv följa upp produktens kvalitet. Om in<strong>ne</strong>rsidan till en öppnad<br />
burk mörknat, kan det vara ett tecken på höjd tennhalt.<br />
Från burk till bord – Kritiska punkter inom tillsy<strong>ne</strong>n<br />
Tillsyn över import Föråldrade produkter i handeln<br />
100<br />
50<br />
50<br />
50<br />
Konsumenten<br />
33
34<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
Källor:<br />
1. Säilytysajan vaikutus tinan liuke<strong>ne</strong>miseen säilyketölkeistä. Elinkeinohallitus/ Kuluttaja-asiain osasto,<br />
julkaisu 12/1990<br />
2. Guideli<strong>ne</strong>s for can manufactures and food can<strong>ne</strong>rs, FAO Food and Nutrition Paper 36 (1986)<br />
3. WHO Technical Report Series No. 901, 2001<br />
4. WHO Technical Report Series No. 930, 2006<br />
5. WHO Food Additives Series No. 55, 2006<br />
6. WHO Food Additives Series No. 24, 1989
7 Dioxi<strong>ne</strong>r, fura<strong>ne</strong>r och<br />
polyklorerade bifenyler<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
Till de viktigaste kemiska miljögifterna som förekommer i livsmedel hör polyklorerade<br />
dibenso-p-dioxi<strong>ne</strong>rna, dibensofura<strong>ne</strong>rna (PCDD/F) och de polyklorerade bifenylerna<br />
(PCB).<br />
De s.k. dioxinliknande PCB-föreningarna betraktas som de toxikologiskt viktigaste<br />
PCB-föreningarna. De medräknas numera i totalintaget dioxi<strong>ne</strong>r som toxicitetsekvivalenter,<br />
och därför håller vi oss i detta sammanhang till de dioxinliknande PCB-föreningarna.<br />
I framtiden försöker man få mer in<strong>format</strong>ion om de ickedioxinliknande<br />
PCB-föreningarna hälsoverkningar. Det finns rikligt med in<strong>format</strong>ion om deras halter i<br />
miljön och om deras förekomst i förhållande till de dioxinliknande PCB-föreningarna.<br />
Teoretiskt kan dioxi<strong>ne</strong>r bildas av 210 olika derivat, av vilka 17 har konstaterats ha toxiska,<br />
hos vissa derivat mycket starka toxiska verkningar. Dessa kallas s.k. supertoxiska<br />
derivat. Det kan bildas 209 PCB-föreningar, av vilka åtminsto<strong>ne</strong> 12 är mer eller<br />
mindre dioxinliknande till sina toxiska egenskaper.<br />
7.1 Dioxi<strong>ne</strong>r och fura<strong>ne</strong>r (PCDD/F)<br />
Dioxi<strong>ne</strong>r och fura<strong>ne</strong>r uppkommer som en följd av klorering och ofullständig förbränning.<br />
En viktig källa till dioxi<strong>ne</strong>r i Finland är klorfenolerna som använts på sågarna.<br />
I dem förekom dioxi<strong>ne</strong>r och fura<strong>ne</strong>r som orenheter. Till skillnad från dioxi<strong>ne</strong>rna har<br />
PCB-föreningar använts för olika ändamål inom industrin, till exempel som brandskyddsmedel,<br />
i oljor i trans<strong>format</strong>orer och inom plastindustrin.<br />
Processer som producerar dioxi<strong>ne</strong>r och fura<strong>ne</strong>r (1)<br />
Dioxi<strong>ne</strong>r och fura<strong>ne</strong>r uppkommer i olika förbränningsprocesser. Den kändaste av dem<br />
är avfallsförbränning, som förr utgjorde den kvantitativt viktigaste utsläppskällan,<br />
men modern förbränningsteknik har på ett avgörande sätt minskat bildningen av dioxi<strong>ne</strong>r<br />
och fura<strong>ne</strong>r. Numera är de viktigaste källorna till dioxi<strong>ne</strong>r och fura<strong>ne</strong>r:<br />
■ E<strong>ne</strong>rgiproduktion<br />
■ Metallindustri<br />
■ Spridda källor (såsom småskalig förbränning i hemmen och soptippsbränder)<br />
De årliga utsläppen av dioxin i Finland har beräknats till cirka 16 g TEQ<br />
(toxicitetsekvivalenter). Man kän<strong>ne</strong>r inte särskilt väl till <strong>ne</strong>dfallen av sådana, eftersom<br />
uppföljningen är svår och dyr.<br />
35
36<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
Förekomst i livsmedel (1)<br />
Livsmedel i vilka dioxi<strong>ne</strong>r ackumuleras är fisk, mjölk och mjölkprodukter, kött och<br />
köttprodukter och ägg. Fet östersjöfisk, såsom strömming och vildlax är de viktigaste<br />
intagskällorna. I mjöl, grönsaker och frukt är halterna mycket små.<br />
Dioxi<strong>ne</strong>r och dioxinliknande PCB-föreningar i livsmedel (Livsmedelsverket,<br />
2005) (2)<br />
Livsmedelskategori<br />
Konsumtion<br />
g/d<br />
Dagligt<br />
intag av<br />
dioxin pg<br />
WHO-TEQ<br />
Dagligt intag<br />
av dioxinliknandePCB-föreningar<br />
pg<br />
WHO-TEQ<br />
Dagligt intagsammanlagt<br />
pg WHO-<br />
TEQ<br />
Andel<br />
av totalintaget<br />
%<br />
Mjölk och mjölkprodukter<br />
385 3,0 1,7 4,7 4<br />
Ägg 27 1,3 1,2 2,5 2<br />
Havsfisk 6,3 28,9 18,8 47,7 42<br />
Insjöfisk 6,3 4,4 4,8 9,2 8<br />
Odlad inhemsk fisk 4,5 2,1 7,2 9,3 8<br />
Importerad fisk 17,7 8,8 23,0 31,8 28<br />
Fisk sammanlagt 34,7 44,2 53,8 98,0 86<br />
Kött och köttprodukter 126,1 3,9 2,5 6,4 6<br />
Vegetabiliska oljor<br />
Övrigt (mjöl, pota-<br />
5,7 0,9 0,2 1,1 1<br />
tis, grönsaker, blåbär,<br />
kantarell)<br />
292 0,4 0,7 1,1 1<br />
Sammanlagt 53,6 60,1 113,7<br />
Hur intaget av dioxin och dioxinliknande PCB-föreningar fördelar sig på olika<br />
typer av fisk<br />
Importerad Tuontikala<br />
fisk 32 32 % %<br />
Viljelty Odlad kotimai<strong>ne</strong>n inhemsk<br />
fisk kala 9 %<br />
9 % Järvikalat Insjöfisk<br />
9 %<br />
Merikalat Havsfisk<br />
50 50 %
Särdrag<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
Dioxinhalterna i miljön och därmed också i livsmedlen har sjunkit betydligt från<br />
1970-talets toppvärden tack vare förbättrad reningsteknik inom industrin, utvecklad<br />
förbränningsteknik i avfallsförbränningsanläggningarna och en minskad produktion<br />
av klorerade pesticider. Också halterna i östersjöfisken sjönk ända fram till början av<br />
1990-talet, varefter minskningen i halterna jämnats ut.<br />
Till dioxi<strong>ne</strong>rnas och fura<strong>ne</strong>rnas egenskaper hör att de fettlösliga som de är ackumuleras<br />
i kroppsfetterna. Genom att undvika livsmedel som in<strong>ne</strong>håller animaliskt fett<br />
undviker man också dessa gifter. Perso<strong>ne</strong>r som äter rikliga mängder fisk bör variera<br />
kosten med olika fiskarter och äta såväl havsfisk som insjöfisk. Det lönar sig dessutom<br />
att beakta följande faktorer:<br />
■ Strömming in<strong>ne</strong>håller desto mer dioxi<strong>ne</strong>r ju äldre den är. Över fem år gammal<br />
strömming in<strong>ne</strong>håller till exempel 3-5 gånger mer dioxi<strong>ne</strong>r än två år gammal.<br />
■ Insjöfisk in<strong>ne</strong>håller mindre mängder dioxi<strong>ne</strong>r än Östersjöfisk.<br />
■ Inhemsk odlad regnbåge och norsk lax in<strong>ne</strong>håller endast små mängder dioxi<strong>ne</strong>r.<br />
■ Om regnbåge utfodras med strömming, uppnår den på några månader strömmingens<br />
gifthalter.<br />
Villebråd<br />
Hos renar, särskilt renkalvar, och sälar har uppmätts förhöjda dioxin- och PCB-halter.<br />
Livsmedelssäkerhetsverket <strong>Evira</strong> rekommenderar att sälfett inte alls används som<br />
föda och att sälkött äts högst 1-2 gånger i månaden i en mängd på ca 100 g.<br />
Skadeverkningar på hälsan (2-7)<br />
Kritisk inverkan<br />
■ Fostrets utveckling: tänderna, benbyggnaden, könsorga<strong>ne</strong>n och könsfördelningen<br />
■ Cancerframkallande vid stora expo<strong>ne</strong>ringar<br />
■ Eventuellt försvagad motståndskraft och endokrina störningar (såsom diabetes)<br />
■ Vid långvarig expo<strong>ne</strong>ring är också små halter avgörande, eftersom dioxi<strong>ne</strong>r och<br />
fura<strong>ne</strong>r ackumuleras i människans fettvävnad och halveringstiden är lång (ca 10<br />
år)<br />
Kritiska grupper<br />
■ Kvinnor och män i fertil ålder och yngre<br />
■ Foster, dibarn<br />
Högsta tolerabla intaget<br />
■ 2 pg TEQ/kg kv/d, inkluderande dioxinliknande PCB-föreningar (EU:s vetenskapliga<br />
kommitté för livsmedel 2000)<br />
37
38<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
Beräknat intag hos vuxna finländare (<strong>Evira</strong>, 2005)<br />
■ 54 pg TEQ/person/d<br />
■ 114 pg TEQ/person/d, då intaget av dioxinliknande PCB-föreningar medräknas<br />
Mest utsatta grupper<br />
■ Fiskare<br />
■ Storkonsumenter av fisk<br />
■ Perso<strong>ne</strong>r som ensidigt äter strömming och lax från Östersjön<br />
Livsmedelssäkerhetsverket <strong>Evira</strong>s rekommendation om intag av fisk utgående<br />
från halterna främmande äm<strong>ne</strong>n<br />
Trots fiskens goda näringsmässiga egenskaper kan man genom att äta fångad lax och<br />
strömming som härstammar från Östersjön, särskilt Bottniska viken och Finska viken,<br />
expo<strong>ne</strong>ras för ovanligt stora mängder hälsovådliga dioxi<strong>ne</strong>r och PCB-föreningar. Därför<br />
ges barn, ungdomar och perso<strong>ne</strong>r i fertil ålder följande särskilda rekommendatio<strong>ne</strong>r.<br />
Stor strömming och fångad lax<br />
■ Stor strömming, strömming som orensad mäter över 17 cm, kan ätas 1-2 gånger<br />
i månaden eller som alternativ till stor strömming kan lax fångad i Östersjön ätas<br />
1-2 gånger i månaden (en portion på 100 g). Havs- och älvöring likställs i intagsrekommendatio<strong>ne</strong>rna<br />
med lax fångad i Östersjön.
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
7.2 Polyklorerade bifenyler (PCB)<br />
Tillverkning, användning och import av PCB-föreningar har med statsrådets beslut varit<br />
förbjudet i Finland allt sedan år 1989. Före det tillverkades PCB-föreningar industriellt<br />
till skillnad från dioxi<strong>ne</strong>rna och fura<strong>ne</strong>rna. PCB-föreningarnas centrala användningsändamål<br />
är trans<strong>format</strong>oroljor, elapparater och mjukgörare i plaster.<br />
Den viktigaste intagskällan till dioxinliknande PCB-föreningar är fisk.<br />
Särdrag<br />
PCB-halterna förväntas efterhand fortsätta sjunka, eftersom det är förbjudet att<br />
använda PCB-föreningar. Alla källor har ändå inte ännu bortskaffats. Dessutom bör<br />
också följande faktorer beaktas:<br />
■ Av PCB-föreningar kan i vissa förhållanden bildas dioxi<strong>ne</strong>r och fura<strong>ne</strong>r och dioxinliknande<br />
PCB-derivat.<br />
■ Dioxi<strong>ne</strong>r och PCB-föreningar påträffas ofta i samma livsmedel.<br />
■ Orsakerna till variatio<strong>ne</strong>rna i halterna dioxi<strong>ne</strong>r och PCB-föreningar i olika livsmedel<br />
är okända.<br />
Skadeverkningar på hälsan (2-9)<br />
Kritisk inverkan<br />
De dioxinliknande PCB-föreningarnas biologiska verkningar är huvudsakligen mycket<br />
liknande som dioxi<strong>ne</strong>rnas och fura<strong>ne</strong>rnas. Andra PCB-föreningars hälsoverkningar hos<br />
människan är omtvistade; utgående från epidemiologiska och experimentella undersökningar<br />
är eventuella verkningar vid stora expo<strong>ne</strong>ringar:<br />
■ Försvagad andlig prestationsförmåga och <strong>ne</strong>dsatt hörsel till följd av expo<strong>ne</strong>ring<br />
under fosterstadiet<br />
■ Cancerrisk<br />
■ Nedsatt motståndsförmåga<br />
Kritiska grupper<br />
■ Kvinnor och män i fertil ålder och yngre<br />
■ Foster, dibarn<br />
Högsta tolerabla intaget<br />
■ TWI = 14 pg TEQ/kg kv/vecka, gäller också dioxi<strong>ne</strong>r och fura<strong>ne</strong>r (3).<br />
Beräknat intag hos vuxna finländare (<strong>Evira</strong>, 2005)<br />
■ 60 pg TEQ/person/d<br />
Mest utsatta grupper<br />
■ Fiskare<br />
■ Storkonsumenter av fisk<br />
■ Perso<strong>ne</strong>r som ensidigt äter strömming och lax från Östersjö<br />
39
40<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
Lagstiftning<br />
Om gränsvärden för dioxi<strong>ne</strong>r, fura<strong>ne</strong>r och PCB-föreningar ingår stadganden i kommissio<strong>ne</strong>ns<br />
förordning (EG) nr 1881/2006, ändrad med (EG) nr 565/2008.<br />
Livsmedel<br />
Summa dioxi<strong>ne</strong>r<br />
(WHO-PCDD/<br />
F-TEQ)<br />
Gränsvärden<br />
Summa dioxi<strong>ne</strong>r<br />
och dioxinliknande<br />
PCB-föreningar<br />
(WHO-PCDD/F-<br />
PCB-TEQ)<br />
Kött och köttprodukter (utom ätliga slaktbiprodukter)<br />
från följande djur:<br />
- nötkreatur och får 3,0 pg/g fett 4,5 pg/g fett<br />
- fjäderfä 2,0 pg/g fett 4,0 pg/g fett<br />
- svin 1,0 pg/g fett 1,5 pg/g fett<br />
Lever från de landlevande djur som uppräknats<br />
ovan och produkter från sådan lever<br />
Muskelkött från fisk och fiskeriprodukter samt<br />
produkter därav, med undantag av ål.<br />
6,0 pg/g fett 12,0 pg/g fett<br />
Gränsvärdet gäller för skaldjur, utom brunt<br />
krabbkött och utom kött från huvud och<br />
mellankropp av hummer och liknande stora<br />
skaldjur.<br />
4,0 pg/g våtvikt 8,0 pg/g våtvikt<br />
Muskelkött av ål och produkter därav 4,0 pg/g våtvikt 12,0 pg/g våtvikt<br />
Obehandlad mjölk och mjölkprodukter,<br />
inklusive smörfett<br />
3,0 pg/g fett 6,0 pg/g fett<br />
Hönsägg och äggprodukter<br />
Fett från följande djur:<br />
3,0 pg/g fett 6,0 pg/g fett<br />
- nötkreatur och får 3,0 pg/g fett 4,5 pg/g fett<br />
- fjäderfä 2,0 pg/g fett 4,0 pg/g fett<br />
- svin 1,0 pg/g fett 1,5 pg/g fett<br />
Blandat animaliskt fett 2,0 pg/g fett 3,0 pg/g fett<br />
Vegetabiliska oljor och fetter<br />
Marina oljor (fiskolja, fiskleverolja och olja från<br />
0,75 pg/g fett 1,5 pg/g fett<br />
andra marina organismer avsedda som livsmedel)<br />
2,0 pg/g fett 10,0 pg/g fett<br />
Fisklever och produkter av fisklever, utom ovan<br />
avsedda marina oljor<br />
- 25,0 pg/g våtvikt
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
Finland och Sverige har fram till den 31 december 2011 undantagstillstånd att inom<br />
sitt område sälja fisk fångad i Östersjöområdet, även om gränsvärdena i författningen<br />
överskrids.<br />
Om provtagningsmetoden och kriterierna för analysmetoden ingår stadganden i<br />
kommissio<strong>ne</strong>ns förordning (EG) nr 1883/2006.<br />
I jord- och skogsbruksministeriets förordning 37/VLA/2006 (ändrad med 43/<br />
VLA/2006) ingår stadganden om hälsomärket för och tillsy<strong>ne</strong>n över fiskar som omfattas<br />
av dioxinundantaget och i förordning 134/2006 (ändrad med 1442/2006) ingår<br />
stadganden om export av fiskarter från Östersjöområdet till tredje länder.<br />
Kommissio<strong>ne</strong>n har också kommit med rekommendatio<strong>ne</strong>r om övervakning av<br />
bakgrundsnivåerna 2006/794/EG och om sänkning av dioxinhalterna i livsmedel<br />
2006/88/EG<br />
Slutsatser om tillsy<strong>ne</strong>n<br />
Tillsynsanalyserna hänför sig främst till en utveckling av lagstiftningen och rekommendatio<strong>ne</strong>r<br />
från EU-kommissio<strong>ne</strong>n. Finland och Sverige skall årligen informera<br />
kommissio<strong>ne</strong>n om resultaten av uppföljningen av dioxinhalten i fisk i Östersjöområdet.<br />
Utöver det skall redogöras för de åtgärder man vidtagit för att begränsa expo<strong>ne</strong>ringen<br />
för dioxin som fisken i Östersjöområdet medför.<br />
Livsmedelssäkerhetsverket <strong>Evira</strong> har år 2004 gett ett undantag till de allmänna rekommendatio<strong>ne</strong>rna<br />
om fisk i kosten. Kosten skall vara varierande, havsfisk och insjöfisk<br />
skall ätas turvis, men stor strömming och alternativt lax och havsöring fångad i<br />
Östersjön bör ätas endast 1-2 gånger i månaden i en portion på 1000 g. Perso<strong>ne</strong>r som<br />
äter strömming skall helst gynna små 2-3-åriga fiskar med en längd under 17 cm.<br />
(10) Tillsy<strong>ne</strong>n och kontrollen skall bygga på befintlig in<strong>format</strong>ion. Analyser är på sin<br />
plats då man klart misstänker att ett livsmedel, såsom strömming, har en ovanligt<br />
hög dioxin- och PCB-halt.<br />
■ Om dioxi<strong>ne</strong>rs och dioxinliknande PCB-föreningars källor, förekomst och halter i<br />
olika livsmedel insamlas mer in<strong>format</strong>ion.<br />
■ Dyra och krävande analyser skall pla<strong>ne</strong>ras så, att de är till nytta för olika parter:<br />
livsmedels- och miljömyndigheterna och industrin som medför utsläpp.<br />
■ Halterna dioxi<strong>ne</strong>r i odlade djurprodukter (fiskarna inberäknade) skall i första stadiet<br />
sänkas genom att man kontrollerar dioxinhalterna i fodren (om vilket också<br />
ett direktiv bereds).<br />
■ Vid behov intagsrekommendatio<strong>ne</strong>r för viltlevande fisk, då kontami<strong>ne</strong>ringen är<br />
känd.<br />
■ Informering om de höga dioxin- och PCB-halterna i sälkött<br />
Från sjö till bord – Kritiska punkter inom tillsy<strong>ne</strong>n<br />
Viltlevande fisk<br />
- tillräcklig kän<strong>ne</strong>dom<br />
om halterna<br />
- råvara<br />
Odlad fisk<br />
- fodrets renhet<br />
- inget rensavfall<br />
- strömming inte mer<br />
än 1 %<br />
Val<br />
- storleken,<br />
åldern och<br />
fetthalten<br />
Slutprodukten<br />
- intagsrekom-<br />
mendatio<strong>ne</strong>r<br />
till konsumenterna<br />
41
42<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
Källor:<br />
1. Ympäristö ja terveys -lehti 3/2000<br />
2. <strong>Evira</strong>n inter<strong>ne</strong>tsivut, dioksiinin saanti.<br />
[http://www.evira.fi/portal/fi/elintarvikkeet/elintarviketietoa/vierasai<strong>ne</strong>et/dioksiinin_saanti]<br />
3. Opinion of the SCF on the Risk Assessment of Dioxins and Dioxin-like PCBs in Food (23.11.2000)<br />
4. Consultation on assessment of the health risks of dioxins; re-evaluation of the tolerable daily intake<br />
(TDI): Executive Summary. Food Additives and Contaminants 17 (4), 223-240, 2000.<br />
5. Alaluusua S., Lukinmaa P.-L. Developmental dental toxicity of dioxins and related compounds – a<br />
review. International Dental Journal 56, 323-331, 2006<br />
6. Giesy JP, Kannan K.; Dioxin-like and non-dioxin-like toxic effects of PCBs: Implications for risk assessment.<br />
Crit. Rev. Toxicol. 28, 511-569, 1998<br />
7. WHO, Technical Report Series, No. 909, 2002<br />
8. Opinion of the Scientific Pa<strong>ne</strong>l on Contaminants in the Food Chain on a request from the Commission<br />
related to the presence of non dioxin-like polychlorinated biphenyls (PCB) in feed and food.<br />
The EFSA Journal 284, 1-137, 2005<br />
[http://www.efsa.europa.eu/cs/BlobServer/Scientific_Opinion/contam_op_ej284_ndl-pcb_en1.<br />
pdf?ssbinary=true]<br />
9. A. Hallikai<strong>ne</strong>n, R. Parman<strong>ne</strong>, H. Kiviranta, T. Vartiai<strong>ne</strong>n. Voiko silakkaa edelleen syödä? Dioksiinien<br />
saanti elintarvikkeista arvioitu uudelleen. Duodecim 122; 2006: 801-804.<br />
10. Kalaa vaihdellen kaksi kertaa viikossa, Elintarviketurvallisuusvirasto <strong>Evira</strong>, 2007<br />
[http://www.evira.fi/uploads/WebShopFiles/1198144332430.pdf]
8 Polybromerade difenyletrar<br />
(PBDE)<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
Polybromerade difenyletrar (PBDE) används som brandskyddsmedel i plaster,<br />
inredningstextilier och el- och elektronikprodukter. Föreningarna kan frigöras i miljön<br />
under tillverkning, lagring, användning eller bortskaffning av föreningarna eller<br />
produkter som in<strong>ne</strong>håller sådana föreningar.<br />
Särdrag (1, 2)<br />
■ Föreningarna är fettlösliga och ackumuleras i näringskedjan.<br />
■ Dekabromdifenyleter är veterligen inte bioackumulerande, men det sönderfaller<br />
av ljusets inverkan till lägre bromeringsstadier som ackumuleras i kroppen.<br />
■ PBDE-föreningar kan till exempel vid brand omvandlas till bromerade dioxi<strong>ne</strong>r<br />
och fura<strong>ne</strong>r.<br />
Intag (3)<br />
Centrala expo<strong>ne</strong>ringskällor för PBDE är kosten, rumsdamm och expo<strong>ne</strong>ring på<br />
arbetsplatsen. Bland livsmedlen är fisk den viktigaste intagskällan. I Finland har<br />
uppmätts PBDE-halter i livsmedel, men fler analysresultat krävs.<br />
PBDE-intagets fördelning på olika livsmedel i Finland (3)<br />
Mjölkpro-<br />
Maitotuotteet dukter<br />
3 %<br />
3 %<br />
Rasvat Fetter och ja öljyt<br />
oljor 15 15 %<br />
Övriga Muut<br />
23 %<br />
Liha Kött ja och kanamuna ägg<br />
4 %<br />
Fisk<br />
Kala<br />
55 %<br />
55 %<br />
Denna intagsberäkning bygger på den sammanlagda halten av fem rikligast förekommande PBDE-derivat.<br />
”Övriga” omfattar: mjöl, rotsaker, grönsaker, frukt och bär jämte läskdrycker.<br />
43
44<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
PBDE-intagets fördelning på inhemsk fisk (4)<br />
Havsfisk<br />
Insjöfisk<br />
Odlad fisk<br />
Art N<br />
Genomsnittlig<br />
halt ng/g<br />
Genomsnittlig<br />
förbrukning g/d<br />
Intag<br />
ng/d<br />
Vassbuk 5 0,86 0,00 0,00<br />
Sik 2 2,00 0,36 0,72<br />
Strömming 65 1,46 1,10 1,61<br />
Flundra 1 1,20 0,00 0,00<br />
Lake 1 0,13 0,03 0,00<br />
Gädda 2 0,26 0,55 0,14<br />
Gös 2 0,60 0,22 0,13<br />
Abborre 2 0,52 0,58 0,30<br />
Lax 2 6,81 0,11 0,75<br />
Sammanlagt 2,95 3,65<br />
Sik 2 1,78 0,47 0,84<br />
Siklöja 3 2,02 1,59 3,21<br />
Abborre 2 0,93 1,34 1,25<br />
Lake 1 0,13 0,14 0,02<br />
Braxen 2 0,43 0,30 0,13<br />
Gädda 2 0,48 1,48 0,71<br />
Gös 2 0,63 0,58 0,37<br />
Sammanlagt 5,90 6,52<br />
Regnbåge 4 1,78 2,41 4,29<br />
Sik 1 0,93 0,36 0,34<br />
Sammanlagt 2,77 4,63<br />
Alla Sammanlagt 11,62 14,80<br />
Skadeverkningar på hälsan (1-3, 5-7)<br />
Kritisk inverkan<br />
■ Hos försöksdjur är föreningarnas akuta toxicitet låg. Föreningarna är inte genotoxiska.<br />
Däremot är de fostertoxiska och sänker halterna av sköldkörtelhormo<strong>ne</strong>t<br />
tyroxin.<br />
■ Hos försöksdjur har också konstaterats förändringar i levern och njurarna jämte<br />
beteendestörningar och inlärningssvårigheter.<br />
■ Penta-BDE har misstänkts ha hormonala verkningar.<br />
■ Kan förstärka PCB-föreningars och metylkvicksilvers verkningar som hänför sig till<br />
utvecklingsstörningar.<br />
Beräknat intag ur livsmedel hos vuxna finländare<br />
■ 43 ng/person/d (3)<br />
Mest utsatta grupper via kosten<br />
■ Fiskare<br />
■ Storkonsumenter av fisk
Lagstiftning<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
Lagstiftning finns inte. Saken har ändå tagits upp i EU:s arbetsgrupp för lagstiftning<br />
om främmande äm<strong>ne</strong>n.<br />
Slutsatser om tillsy<strong>ne</strong>n<br />
I en nära framtid bör göras kompletterande kartläggningar av PBDE-halterna i finländska<br />
livsmedel med tanke på lagstiftningsarbetet.<br />
Källor:<br />
1. IPCS, 1994, Brominated diphenyl ethers. Env. Health Criteria 162. WHO, Ge<strong>ne</strong>va<br />
2. Dar<strong>ne</strong>rud P.O., Eriksen G.S., Jóhan<strong>ne</strong>sson T., Larsen P.B., Viluksela M. Polybrominated diphenyl ethers:<br />
occurrence, dietary exposure and toxicology. Environmental Health Perspectives. Suppl. 1, 49-<br />
68. 2001.<br />
3. H. Kiviranta, M.-L. Ovaskai<strong>ne</strong>n and T. Vartiai<strong>ne</strong>n. Market basket study on dietary intake of PCDD/Fs,<br />
PCBs, and PBDEs in Finland. Environment International 30 (7); 2004: 923-932.<br />
4. <strong>Evira</strong>n arviointi, julkaisematon lähde<br />
5. Vonderheide A.P., Mueller K.E., Meija J., Welsh G.L.: Polybrominated diphenyl ethers: Causes for concern<br />
and knowledge gaps regarding environmental distribution, fate and toxicity. Sci. Tot. Environ.<br />
2008 (in press).<br />
6. WHO, Technical Report Series, No. 930, 2006<br />
7. WHO, Food Additives Series, No. 55, 2006<br />
8. VKM, Risikovurdering av PBDE, 2005<br />
45
46<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
9 Organiska tennföreningar<br />
Numera kän<strong>ne</strong>r man till över 800 organiska tennföreningar (OT-föreningar) som så<br />
gott som helt uppkommit som en följd av mänsklig verksamhet. De största utsläppen<br />
har kommit från tributyltenn (TBT) och trifenyltenn (TPhT) som använts i bottenfärger<br />
till fartyg och båtar (s.k. antifoulingfärger). OT-föreningar har också använts bl.a. för<br />
slem- och mögelbekämpning inom massa- och pappersindustrin, för skydd av trävirke<br />
och som växtskyddsmedel inom jordbruket. Dibutyltenn (DBT) och monobutyltenn<br />
(MBT) används fortsättningsvis bl.a. som stabilisator vid framställning av PVC-plast<br />
och i olika limmer, målarfärger och fogmassor.<br />
OT-föreningar förekommer inom stora områden i havsbottensedimenten längs våra<br />
kuster. Mer in<strong>format</strong>ion krävs om hur omfattande de kontami<strong>ne</strong>rade områdena är<br />
och hur OT-föreningarnas halter fördelar sig. In<strong>format</strong>io<strong>ne</strong>n om utsläppskällorna är likaså<br />
bristfällig särskilt för TPhT:s och insjövatt<strong>ne</strong>ns del. Många utredningar om äm<strong>ne</strong>t<br />
pågår och in<strong>format</strong>io<strong>ne</strong>n kompletteras således hela tiden. Havssedimenten särskilt i<br />
närheten av hamnar, marinor, skeppsvarv och farleder är allmänt belastade med OTföreningar<br />
på grund av antifoulingfärgerna. Kontaminationsläget för insjövattensedimenten<br />
är också dåligt känt, men större kontaminatio<strong>ne</strong>r beror uppenbarligen på att<br />
äm<strong>ne</strong>na använts för andra ändamål.<br />
Särdrag<br />
OT-föreningar sönderfaller långsamt i sedimenten och binds hårt vid det organiska<br />
materialet. TBT och TPhT är mycket giftiga för många vattenlevande organismer.<br />
De har en benägenhet att ackumuleras i organismerna, men tydliga skillnader förekommer<br />
i ackumuleringsbenägenheten. TBT försvin<strong>ne</strong>r rätt snabbt från organismen<br />
då expo<strong>ne</strong>ringen upphör, dvs. då organismen förflyttar sig till en ren miljö och ren<br />
näring. Många organismarter har också förmåga att aktivt elimi<strong>ne</strong>ra TBT via äm<strong>ne</strong>somsättningen.<br />
TPhT verkar tydligt ackumuleras mer i fisk och dess metabolisation<br />
i fisk är svagare än hos TBT.<br />
OT-föreningarna har egenskaper som bl.a. orsakar störningar i organismernas hormonverksamhet.<br />
Särskilt TPhT har i färska undersökningar konstaterats ackumuleras<br />
i fisk. Å andra sidan vet man att OT-föreningar med tiden omvandlas och sönderfaller<br />
i en form som är mindre skadlig med tanke på miljön. In<strong>format</strong>io<strong>ne</strong>n om <strong>ne</strong>dbrytningshastigheten<br />
särskilt i förhållandena i Finland är bristfällig.
Förekomst i kosten (1, 2, 8)<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
I Finland kan människan expo<strong>ne</strong>ras för OT-föreningar huvudsakligen via kosten, i praktiken<br />
genom att äta fisk. OT-föreningar har ändå påträffats också i många plastprodukter<br />
och de har i viss mån konstaterats migrera till livsmedel. Den vägen kan<br />
människan expo<strong>ne</strong>ras också för OT-föreningar som använts som stabiliseringsmedel i<br />
plaster och som katalyter vid tillverkning av plaster.<br />
Bland fiskare och familjemedlemmar till fiskare har utförts en undersökning, enligt<br />
vilken halterna OT-föreningar i blodet är mycket låga (endast TPhT konstaterades hos<br />
12 % av försöksperso<strong>ne</strong>rna), men det finns ändå ett samband mellan OT-föreningar<br />
och konsumtion av fisk. Enligt den in<strong>format</strong>ion vi har tillgång till ligger det genomsnittliga<br />
intaget på befolkningsnivå klart under det säkra dagsintag som EFSA rekommenderat.<br />
Beräknat intag av organiska tennföreningar ur inhemsk fisk och importerad<br />
fisk (2)<br />
Analyserad fisk Intag (ng/d/person)<br />
Gädda 25,7<br />
Abborre 16,6<br />
Östersjöfisk<br />
Strömming<br />
Braxen<br />
11,7<br />
9,2<br />
Gös 7,6<br />
Övrig Östersjöfisk 5,8<br />
Östersjöfisk sammanlagt 76,6<br />
Abborre 10,1<br />
Gädda 3,7<br />
Insjöfisk<br />
Gös<br />
Siklöja<br />
3,5<br />
2<br />
Övrig insjöfisk 2,9<br />
Insjöfisk sammanlagt 22,2<br />
Regnbåge 5,2<br />
Odlad fisk Sik 1,8<br />
Odlad fisk sammanlagt 7<br />
Thailändsk tonfiskkonserv 105,9<br />
Norsk lax 47,2<br />
Importerad fisk Filippinsk tonfiskkonserv 19<br />
Övrig importerad fisk 139,8<br />
Importerad fisk sammanlagt 311,9<br />
Alla Sammanlagt 417,7<br />
47
48<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
Hur intaget av organiska tennföreningar fördelar sig (2)<br />
Importerad<br />
Tuontikalat<br />
fisk 75 %<br />
75 %<br />
Itämeren Östersjöfisk kalat<br />
18 18 %<br />
Inhemsk insjöfisk<br />
Kotimaiset<br />
5 %<br />
järvikalat<br />
5 %<br />
Viljellyt Odlad kalat fisk<br />
2 2 % %<br />
Hösten 2008 publicerades en av <strong>Evira</strong> koordi<strong>ne</strong>rad undersökning av halterna OT-föreningar<br />
i finsk havs- och insjöfisk. I genomsnitt är OT-halterna i insjöfisk endast en<br />
tiondedel av halterna i havsfisk. Bland fisk fångad i svårt kontami<strong>ne</strong>rade områden,<br />
såsom Gammelstadsviken i Helsingfors, kan uppmätas rentav tio gånger större halter<br />
än i havsområdena i genomsnitt.<br />
Skadeverkningar på hälsan<br />
Kritisk inverkan<br />
■ Försvagad motståndskraft.<br />
■ Hormonala störningar. Hos snäckor som lever i havet har konstaterats att honorna<br />
maskuliniseras, dvs. utvecklar hanliga könsorgan (imposexfenome<strong>ne</strong>t).<br />
Andra toxiska verkningar:<br />
■ Mängden fettvävnad i kroppen ökar.<br />
■ Akuta symptom på TBT-förgiftning är hud- och luftvägsirritation.<br />
■ TPhT är ett gift som påverkar <strong>ne</strong>rvsystemet.<br />
Högsta tolerabla intaget<br />
■ I Europeiska myndighetens för livsmedelssäkerhet, EFSA:s, riskvärdering var immunotoxicitet<br />
OT-föreningarnas största skadeverkan. Eftersom tributyltenn, dibutyltenn,<br />
trifenyltenn och dioktyltenn (DOT) har likartade immunotoxiska mekanismer,<br />
beslöt EFSA rekommendera ett högsta tolerabla dagliga intag på 0,25 µg/<br />
kg kv/d för summan TBT, DBT, TPhT och DOT. Det ansågs motiverat, eftersom det<br />
inte finns några specifika undersökningar av interaktio<strong>ne</strong>n.
Beräknat intag (2)<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
■ Summan TBT, DBT, TPhT och DOT erhållen ur inhemsk fisk och importerad fisk har<br />
i genomsnitt beräknats till 0,007 µg/kg kv/d, vilket är 2,8 % av EFSA:s rekommendation.<br />
Mest utsatta grupper<br />
■ Storkonsumenter av fisk och fritidsfiskare, som fångar fisk i kontami<strong>ne</strong>rade<br />
vatten.<br />
Lagstiftning<br />
I EU har inte fastställts några gränsvärden för mängden OT-föreningar i livsmedel.<br />
Reglering av OT-föreningarna i miljön och analyseringar av livsmedel som grund för<br />
denna reglering inleddes ändå i EU år 2001.<br />
Användning av TBT-haltiga färger som antifoulingäm<strong>ne</strong>n förbjöds i Finland redan år<br />
1991 för fartyg med en längd under 25 m. Sedan början av år 2003 är behandling av<br />
alla slag av fartyg med OT-föreningar förbjudet med stöd av statsrådets förordning<br />
(871/2002), som verkställde EU-direktivändringen 2002/62/EG.<br />
EU har också verkställt Internatio<strong>ne</strong>lla sjöfartsorganisatio<strong>ne</strong>n IMO:s konvention med<br />
en direktivändring (2002/6/EG) om förbud och begränsningar i användningen av kemikalier<br />
och med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 782/2003 om<br />
förbud mot tennorganiska föreningar på fartyg. Sedan början av år 2008 har man varit<br />
tvungen att ta bort eller täckmåla färger som in<strong>ne</strong>håller OT-föreningar på fartyg<br />
som seglar under EU-flagg eller anlöper hamnar inom EU från något annat håll.<br />
Användningen av OT-föreningar begränsas också med EU:s direktiv 2000/60/EG om<br />
en ram för vattenpolitiken. I en bilaga till direktivet har de prioriterade äm<strong>ne</strong>na på<br />
gemenskapnivå räknats upp. De har fastställts med Europaparlamentets och rådets<br />
beslut 2455/2001/EG. Direktivet ålägger medlemsstaterna att ta i bruk åtgärder i<br />
syfte att stegvis minska kontami<strong>ne</strong>ringen som orsakas av utsläpp eller svinn av prioriterade<br />
äm<strong>ne</strong>n och med en gång eller stegvis få ett slut på utsläppen och svin<strong>ne</strong>n<br />
av prioriterade äm<strong>ne</strong>n. TBT-föreningarna hör till de 11 farliga prioriterade äm<strong>ne</strong>n som<br />
nämnts i bilagan till direktivet.<br />
Användningen av trifenyltenn som bekämpningsmedel upphörde i EU-området år<br />
2002, då ansökningar om preparaten inte längre godkändes (PPP-direktiv 91/414/<br />
EES). Användningen av alla organotennföreningar som biocider upphörde i EU:s medlemsstater<br />
hösten 2006, eftersom några ansökningar inte längre lämnades i det utvärderingsprogram<br />
som avses i EU:s biociddirektiv (98/8/EG).<br />
49
50<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
Slutsatser om tillsy<strong>ne</strong>n<br />
■ Det är viktigt att vi får en klar bild av läget i fråga om OT-föreningar i Östersjön<br />
och i så lång utsträckning som möjligt också enhetliga tillvägagångssätt vid depo<strong>ne</strong>ring<br />
av muddermassor. Av Östersjöländerna har endast Finland, Danmark<br />
och Tyskland kvalitetskriterier för TBT-halterna i muddermassor som depo<strong>ne</strong>ras<br />
i havet.<br />
■ Det är väsentligt att känna till OT-föreningarnas sönderfallshastighet bl.a. med<br />
tanke på beräkningen av behovet av iståndsättnings- och riskhanteringsåtgärder<br />
och pla<strong>ne</strong>ringen av åtgärderna.<br />
■ Livsmedelssäkerhetsverket <strong>Evira</strong> publicerade en undersökning av halterna organiska<br />
tennföreningar i finsk havs- och insjöfisk hösten 2008 i samarbete med Vilt-<br />
och fiskeriforskningsinstitutet (RKTL), Institutet för hälsa och välfärd (THL) (före<br />
detta Folkhälsoinstitutet, KTL) och Finlands miljöcentral (SYKE).<br />
■ I tillsy<strong>ne</strong>n måste framöver fästas uppmärksamhet också vid renheten hos importerad<br />
fisk, särskilt tonfisk- och sardinkonserver. Det anses nödvändigt att komplettera<br />
in<strong>format</strong>io<strong>ne</strong>n om expo<strong>ne</strong>ringen så att vi bättre kän<strong>ne</strong>r till behovet att<br />
lokalt ge rekommendatio<strong>ne</strong>r om intaget av fisk i svårt kontami<strong>ne</strong>rade områden.<br />
Källor:<br />
1. Hallikai<strong>ne</strong>n A., Airaksi<strong>ne</strong>n R., Rantakokko P., Vuori<strong>ne</strong>n P.J., Mannio J., Lappalai<strong>ne</strong>n A., Vihervuori A.,<br />
Vartiai<strong>ne</strong>n T. Orgaanisten tinayhdisteiden pitoisuudet Itämeren kalassa ja kotimaisessa järvikalassa,<br />
<strong>Evira</strong>n tutkimuksia 6/2008<br />
2. Manki<strong>ne</strong>n K. Itämeren kalasta ja järvi- sekä tuontikalasta Suomessa 2000-luvulla mitatut organotinapitoisuudet<br />
ja niiden saantilaskelmat, Pro Gradu-tutkielma, Helsingin yliopiston ympäristöekologian<br />
laitos, 2009<br />
3. Orgaaniset tinayhdisteet Suomen vesialueilla. Ympäristöministeriön työryhmän mietintö.<br />
17.2.2006<br />
4. Opinion of the Scientific Pa<strong>ne</strong>l on Contaminants in the Food Chain on a request from the Commission<br />
to assess the health risks to consumers associated with exposure to organotins in foodstuffs. The<br />
EFSA Journal (2004) 102, 1-119.<br />
5. Rantakokko P. , Kuningas T., Saastamoi<strong>ne</strong>n K. & Vartiai<strong>ne</strong>n T. Dietary intake of organotin<br />
compounds in Finland: A market-basket study. Food Additives and Contaminants (2006) 23, 749 –<br />
756.<br />
6. Grote, K., Andrade, A.J.M., Grande, S.W., Kuriyama, S.N., Tals<strong>ne</strong>ss, C.E., Appel, K., Chahoud, I.<br />
Effects of peripubertal exposure to triphenyltin on female sexual development of the rat.<br />
Toxicology (2006) 222, 17-24.<br />
7. Grün, F., Watanabe, H., Zamanian, Z., Maeda, L., Arima, K., Chubacha, R., Gardi<strong>ne</strong>r, D.M., Kanno,<br />
J., Iguchi, T., Blumberg, B. Endocri<strong>ne</strong> disrupting organotin compounds are potent inducers of<br />
adipoge<strong>ne</strong>sis in vertebrates. Molecular Endocrinology. (2006) 20, 2141–2155<br />
8. Rantakokko P, Turu<strong>ne</strong>n A, Verkasalo PK, Kiviranta H, Männistö S, Vartiai<strong>ne</strong>n T. Blood levels of<br />
organotin compounds and their relation to fish consumption in Finland. Science of the Total<br />
Environment (2008) 399, 90–95.
10 Perfluorerade alkylerade<br />
substanser (PFAS)<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
Perfluorerade alkylerade substanser omfattar flera olika föreningar som kan indelas i<br />
23 grupper. De viktigaste av dem är de PFOS-föreningar som ingår i gruppen perfluoroktansulfonat<br />
och perfluoroktansyra (PFOA). Perfluorerade alkylerade substanser har<br />
använts t.ex. som smuts- och vattenavstötande ytbehandlingsmaterial på textilier,<br />
pappersprodukter och livsmedelsförpackningsmaterial, i släckskum, för ytbeläggning<br />
av metaller, som tillsatsäm<strong>ne</strong> inom elektronikindustrin, i målarfärger och vax. För<br />
många av dessa ändamål är det svårt att finna ersättande äm<strong>ne</strong>n. Därför produceras<br />
en hel del PFOS-föreningar i Europa.<br />
Det finns inte någon enhetlig praxis för klassificering och benämning av PFAS-föreningarna<br />
och därför kan sätten, på vilka äm<strong>ne</strong>na benämns och klassificeras variera i olika<br />
källor. Det försvårar värderingen av risken som äm<strong>ne</strong>na medför.<br />
Förekomst i livsmedel<br />
Halterna PFAS-föreningar i livsmedel har än så länge inte uppmätts på bred front,<br />
men fisk verkar vara den viktigaste intagskällan. I potatis, fruktkonserver, hönsägg,<br />
mjölk och socker har också påträffats PFAS-föreningar. I dricksvatt<strong>ne</strong>t förekommer<br />
mycket små mängder PFAS-föreningar (under 0,5 % av totalintaget).<br />
Särdrag<br />
PFAS-föreningarna är mycket persistenta, i praktiken så gott som o<strong>ne</strong>dbrytbara, de<br />
förekommer på många håll i miljön och de är bioackumulerande.<br />
Till skillnad från andra organohalogenföreningar är PFAS-föreningarna inte fettlösliga<br />
och de ackumuleras därför inte i fettvävnaden. De binds däremot vid protei<strong>ne</strong>rna i<br />
blodplasma, de är såväl hydrofoba som lipofoba och starkt ytaktiva.<br />
Kommittén som utvärderar nya äm<strong>ne</strong>n inom ramen för den världsomspännande<br />
Stockholmskonventio<strong>ne</strong>n som begränsar persistenta organiska föreningar har konstaterat<br />
att PFOS-föreningarna uppfyller kriterierna för en fjärrspridd POP-förening och<br />
har föreslagit världsomspännande begränsningar i användningen.<br />
51
52<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
Skadeverkningar på hälsan (2)<br />
PFOS<br />
Kritisk inverkan<br />
■ Förändringar i tyroxinhalterna<br />
■ Levercellshypertrofi, levertoxicitet<br />
■ Förändringar i lipidmetabolismen<br />
■ Utvecklingsstörningar (lungorna)<br />
Högsta tolerabla intaget<br />
■ TDI = 150 ng/kg kv/d<br />
Beräknat intag ur livsmedel<br />
■ 60 ng/kg kv/d<br />
PFOA<br />
Kritisk inverkan<br />
■ Leverscellshypertrofi, levertoxicitet<br />
■ Förändringar i lipidmetabolismen<br />
■ Utvecklingsstörningar<br />
Högsta tolerabla intaget<br />
■ TDI = 1,5 µg/kg kv/d<br />
Beräknat intag ur livsmedel<br />
■ 2 ng/kg kv/d<br />
Lagstiftning<br />
Några gränsvärden för PFAS-föreningar i livsmedel har inte fastställts.<br />
I Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/122/EG förbjuds, med vissa undantag,<br />
utsläppande på marknaden och användning av PFOS-föreningar och produkter<br />
som in<strong>ne</strong>håller sådana. Direktivet har i Finland verkställts med statsrådets förordning<br />
19/2008.<br />
Slutsatser om tillsy<strong>ne</strong>n<br />
Praxis vid benämning och klassificering av PFAS-föreningar borde förenhetligas. In<strong>format</strong>io<strong>ne</strong>n<br />
om PFAS-föreningarnas inverkningar på hälsan och förekomst i livsmedel<br />
är ännu inte tillräckligt täckande. PFAS-halterna i muskelkött och lever från inhemsk<br />
fisk undersöks för första gången på bred front i samarbetsprojektet EU-fisk II (2009-<br />
2010) koordi<strong>ne</strong>rat av <strong>Evira</strong> och finansierat av jord- och skogsbruksministeriet.<br />
Källor:<br />
1. K. Korkki, Perfluorattujen alkyyliai<strong>ne</strong>iden (PFAS) aiheuttamat ympäristöriskit Suomessa, Suomen<br />
Ympäristö 14/2006<br />
2. Scientific Opinion of the Pa<strong>ne</strong>l on Contaminants in the Food chain, Perfluoroocta<strong>ne</strong> sulfonate (PFOS),<br />
perfluorooctanoic acid (PFOA) and their salts, The EFSA Journal (2008) 653, 11-131<br />
3. Report of the Persistent Organic Pollutants Review Committee on the work of its second meeting.<br />
Risk profile on perfluoroocta<strong>ne</strong> sulfonate 2006. UNEP/POPS/POPRC.2/17/Add.5
11 Mögelgifter<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
Mögelgifterna, mykotoxi<strong>ne</strong>rna, är hälsovådliga äm<strong>ne</strong>n som mögelsvampar alstrar.<br />
Alla mögel producerar ändå inte gifter, utan endast vissa arter då förhållandena –<br />
såsom fukthalten och temperaturen – är lämpliga. I livsmedel av finländskt ursprung<br />
kan förekomma sådana mögelgifter, som bildas i ett fuktigt och kallt klimat. Livsmedel<br />
som helt eller delvis producerats på annat håll kan in<strong>ne</strong>hålla annorlunda mögelgifter<br />
beroende på ursprungslandet och transportförhållandena. Den globala uppvärmningen<br />
kan framöver förändra mögelgifternas förekomst.<br />
Om det finns en mögelsvamp som bildar mögelgifter i spannmålen som växer på<br />
ett sädesfält, kan det hända att mögelgifter bildas redan på växtplatsen och senare i<br />
spannmålslagret. Om åter torr spannmål blir våt i lagret, kan mögelgifter bildas under<br />
lagringen.<br />
Eftersom spannmål också är ett viktigt djurfoder och en råvara till foder, kan djuren<br />
få i sig mögelgifter som förekommer i fodret. I djuret kan mögelgifterna med tiden<br />
samlas i vävnaderna och den vägen hamna i mjölk och många livsmedel. I samma<br />
livsmedel och spannmål kan samtidigt förekomma flera mögelgifter. Upphettning<br />
eller processning av livsmedlen förintar nödvändigtvis inte mögelgifterna.<br />
Mögelgifter som förekommer i livsmedel och råvaror till sådana<br />
Mögelgift Råvara Livsmedel<br />
Aflatoxi<strong>ne</strong>r<br />
Aflatoxi<strong>ne</strong>r, Ochratoxin, Deoxynivalenol,<br />
Zerealenon, toxi<strong>ne</strong>rna T-2 och HT-2,<br />
Fumonisi<strong>ne</strong>r<br />
Nötter,<br />
Mandlar,<br />
Basmatiris<br />
Spannmål<br />
Nötprodukter, müsli,<br />
choklad, bakverk,<br />
konditoriprodukter etc.<br />
Bröd, bakverk, müsli,<br />
grötmjöl, öl,<br />
majsflingor etc.<br />
Ochratoxin Vindruva Druvsaft, vin, russin<br />
Ochratoxin Råkaffe<br />
Rostat kaffe,<br />
instantkaffe<br />
Patulin Äpple<br />
Äppelsaft och äppelmos<br />
Aflatoxi<strong>ne</strong>r, Ochratoxin, Deoxynivalenol,<br />
Zerealenon, toxi<strong>ne</strong>rna T-2 och HT-2,<br />
Fumonisi<strong>ne</strong>r<br />
Foder<br />
Njurar, mjölk och mjölkprodukter<br />
etc.<br />
53
54<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
Viktiga åtgärder vid bekämpning av mögelgifter<br />
1. Använd högklassigt och betat utsäde.<br />
2. Välj en stråstyv och tillräckligt tidig sort med tanke på odlingszo<strong>ne</strong>n. En sen sort<br />
ökar toxinrisken, eftersom en förlängd växtperiod ökar risken för liggsäd och ostadigt<br />
väder under skörden.<br />
3. Tänk på växtföljden och undvik odling av samma spannmålssort flera år efter varandra.<br />
Överväg höstplöjning då och då vid lätt bearbetning och direktsådd.<br />
4. Identifiera förhållandena som gynnar rödmögelspridning och infektering. En torr<br />
början på växtperioden, regn under blomningen och stora temperaturväxlingar<br />
under skördetiden ökar mögelgiftsrisken.<br />
5. Torka spannmålen väl till en fukthalt under 14 % omedelbart efter skörd, också<br />
torra år.<br />
6. Sortera skörden innan den används. Skrumpna och små korn in<strong>ne</strong>håller mer mögelgifter.
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
11.1 Aflatoxi<strong>ne</strong>rna B1, B2, G1, G2<br />
och M1<br />
Möglen Aspergillus flavus och Aspergillus parasiticus producerar aflatoxi<strong>ne</strong>rna B1, B2,<br />
G1 och G2 då fukthalten och temperaturen är lämplig. I det svala klimatet i Finland har<br />
dessa mögelgifter påträffats endast ett par gånger, då ensileringen av spannmålen<br />
till foder misslyckats. I importerade livsmedel och foderråvaror påträffas aflatoxi<strong>ne</strong>r<br />
däremot rätt ofta. I vart femte parti av importerade livsmedel påträffas aflatoxi<strong>ne</strong>r<br />
(1).<br />
Produkter, i vilka aflatoxi<strong>ne</strong>rna B1, B2, G1 och G2 ofta förekommer<br />
■ Jordnöt<br />
■ Kokos- och jordnötskross<br />
■ Pistaschmandel<br />
■ Hasselnöt<br />
■ Majs, ris, majs och sojamjöl<br />
■ Vissa importerade foder och råvaror till foder<br />
■ Kryddorna: paprika, cayen<strong>ne</strong>- och chilipeppar, ingefära, gurkmeja, muskot<br />
Aflatoxin M1 (2)<br />
Aflatoxin M1 är en metabolit av aflatoxin B1. Om en ko utfodrats med foder som kontami<strong>ne</strong>rats<br />
med aflatoxin B1 såsom importerat foder, utsöndras 1-3 % av aflatoxin B1<br />
i mjölken i formen aflatoxin M1 vilket kan överskrida MRL-värdet, 0,05 µg/kg.<br />
Skadeverkningar på hälsan (3, 4)<br />
Kritisk inverkan<br />
■ Aflatoxin B1 är det giftigaste äm<strong>ne</strong>t i denna grupp föreningar. I stora doser orsakar<br />
det leverskador<br />
■ Ett samband mellan levercancer hos människan och expo<strong>ne</strong>ring för aflatoxin har<br />
påvisats i epidemiologiska undersökningar för B1<br />
■ Aflatoxin B1 har i djurförsök konstaterats cancerframkallande och genotoxiskt<br />
■ Aflatoxi<strong>ne</strong>rna G1 och M1 har i djurförsök verifierats som cancerframkallande.<br />
Aflatoxin B2 har också påvisats vara cancerframkallande.<br />
Högsta tolerabla intaget hos vuxna perso<strong>ne</strong>r<br />
■ Något tolerabelt intag kan inte ges, eftersom föreningarna är genotoxiska och<br />
saknar gränsvärden för konstaterade skadeverkningar.<br />
Beräknat intag<br />
■ I Europa sammanlagt 0,93–2,4 ng/kg kv/d (5)<br />
■ För Finlands del finns ingen intagsin<strong>format</strong>ion<br />
Mest utsatta grupper<br />
■ Mandel och andra nötter<br />
■ Nötpasta<br />
■ Mörkt basmatiris<br />
■ Fikon<br />
■ Spannmål och spannmålsprodukter<br />
■ Perso<strong>ne</strong>r med en kost bestående av rikliga mängder jordnötter, pistaschmandlar<br />
och fikon eller produkter tillverkade av sådana<br />
55
56<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
Lagstiftning<br />
Om gränsvärden för aflatoxi<strong>ne</strong>rna B1, B2, G1, G2 och M1 ingår stadganden i kommissio<strong>ne</strong>ns<br />
förordning (EG) nr 1881/2006.<br />
Livsmedelskategori<br />
Jordnötter avsedda att sorteras eller genomgå annan mekanisk<br />
behandling innan de används som livsmedel eller<br />
som ingrediens i livsmedel<br />
Nötter avsedda att sorteras eller genomgå annan mekanisk<br />
behandling innan de används som livsmedel eller som ingrediens<br />
i livsmedel<br />
Jordnötter och nötter och produkter som framställts genom<br />
bearbetning av dessa, avsedda att användas som livsmedel<br />
eller som ingrediens i livsmedel<br />
Torkad frukt avsedd att sorteras eller genomgå annan mekanisk<br />
behandling innan den används som livsmedel eller<br />
som ingrediens i livsmedel<br />
Torkad frukt och produkter som framställts genom bearbetning<br />
av denna, att användas som livsmedel eller som ingrediens<br />
i livsmedel<br />
All spannmål och alla produkter framställda därav, inklusive<br />
bearbetade spannmålsprodukter, med undantag av livsmedel<br />
som räknas upp <strong>ne</strong>dan<br />
Majs avsedd att sorteras eller genomgå annan mekanisk<br />
behandling innan den används som livsmedel eller som<br />
ingrediens i livsmedel<br />
Bearbetade spannmålsbaserade livsmedel och barnmat för<br />
spädbarn och småbarn<br />
Dietlivsmedel för speciella medicinska ändamål avsedda<br />
specifikt för spädbarn<br />
Modersmjölksersättning och tillskottsnäring för spädbarn<br />
inklusive modersmjölksersättning baserad på mjölk och<br />
tillskottsnäring baserad på mjölk<br />
Obehandlad mjölk, värmebehandlad mjölk och mjölk<br />
avsedd för framställning av mjölkbaserade produkter<br />
Följande arter av kryddväxter:<br />
Capsicum spp. (torkade frukter, hela eller malda, inklusive<br />
chilifrukter, chilipulver, cayen<strong>ne</strong>peppar och paprika), Piper<br />
spp. (frukter, inklusive vitpeppar och svartpeppar), Myristica<br />
fragrans (muskot), Zingiber officinale (ingefära), Curcuma<br />
longa (gurkmeja)<br />
B1<br />
Gränsvärden<br />
µg/kg<br />
B1, B2,<br />
G1 och<br />
G2<br />
summa<br />
M1<br />
8,0 15,0 -<br />
5,0 10,0 -<br />
2,0 4,0 -<br />
5,0 10,0 -<br />
2,0 4,0 -<br />
2,0 4,0 -<br />
5,0 10,0 -<br />
0,10 - -<br />
0,1 - 0,025<br />
- - 0,025<br />
- - 0,05<br />
5,0 10,0 -<br />
Om provtagningsmetoden och kriterierna för analysmetodens ingår stadganden i<br />
kommissio<strong>ne</strong>ns förordning (EG) nr 401/2006.<br />
I kommissio<strong>ne</strong>ns beslut 2006/504/EG, 2007/459/EG, 2007/563/EG, 2007/759/EG<br />
och 2008/47/EG ingår villkor och tillsynsinstruktio<strong>ne</strong>r för livsmedel som härstammar<br />
från vissa länder utanför EU (Iran, Egypten, Turkiet, Brasilien, Kina och USA).
Tillsyn<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
Över aflatoxi<strong>ne</strong>rna B1, B2, G1 och G2 utövas tillsyn i importstadiet.<br />
Särskilt noggrant följer man upp importerade partier risklivsmedel, såsom jordnötter,<br />
pistaschmandlar, mandlar, hasselnötter och torkade fikon.<br />
Det kommer hela tiden ut på marknaden på olika sätt processade och sammansatta<br />
livsmedel och ingredienserna i dem är ofta nötter och mandlar. Tillsy<strong>ne</strong>n över aflatoxi<strong>ne</strong>rna<br />
har underlättats av EU:s Rapid Alert System for Food (RASFF) – varningar som<br />
ger den senaste in<strong>format</strong>io<strong>ne</strong>n om olika länders livsmedelsproblem. Så kan tillsy<strong>ne</strong>n<br />
över importen inriktas på rätta produkter.<br />
Tillsy<strong>ne</strong>n över aflatoxin M1 i mjölk ingår i Finland i riksprogrammet för tillsyn över<br />
främmande äm<strong>ne</strong>n och mjölkprover analyseras således kontinuerligt med tanke på<br />
aflatoxin (6). Prover tas på produktionsgårdarna av såväl transport- som uppsamlingspartier.<br />
Aflatoxin M1 har påträffats i små mängder i mjölken, då mjölk från flera<br />
mjölkgårdar sammanförts i uppsamlingsbilens mjölktank. I sådan mjölk har halterna<br />
varit klart mindre är det tillåtna gränsvärdet. Aflatoxin förekommer vanligen inte<br />
i inhemskt foder, men i importerad fodermajs kan förekomma ett gift som producerar<br />
aflatoxi<strong>ne</strong>r.<br />
Slutsatser om tillsy<strong>ne</strong>n<br />
■ Över aflatoxinhalterna i utländskt foder, såsom majs måste utövas tillsyn.<br />
■ Boskap får inte utfodras med mögligt foder.<br />
■ Misstänkta fall, såsom fall som ansluter till konsumentklagomål, skall kontrolleras.<br />
■ Industrin och handeln skall utöva egenkontroll över kritiska livsmedel.<br />
■ Eftersom aflatoxin M1 inte förintas vid upphettning eller i mjölkprodukters, såsom<br />
ostars tillverkningsprocesser, måste ses till att mjölk som in<strong>ne</strong>håller aflatoxin inte<br />
används som livsmedel och särskilt inte som råvara till mjölkprodukter avsedda<br />
för små barn.<br />
■ Provtagning i enlighet med kommissio<strong>ne</strong>ns förordning.<br />
Från jord till bord – Kritiska punkter inom tillsy<strong>ne</strong>n<br />
Fodrens renhet<br />
Mjölken på<br />
mjölkgårdarna<br />
Industrins<br />
råvaror<br />
Misstänkta produkter<br />
i handeln<br />
Källor:<br />
1. Tullilaboratorion vuosikertomukset/tutkimustulokset 2003–2007.<br />
2. WHO Technical Report Series No 906, 2002<br />
3. WHO Technical Report Series No 884, 1997<br />
4. The EFSA Journal (2007) 446, Opinion of the scientific pa<strong>ne</strong>l on contaminants in the food chain on a<br />
request from the commission related to the potential increase of consumer health risk by a possible<br />
increase of the existing maximum levels for aflatoxins in almonds, hazelnuts and pistachios and<br />
derived products, Question N° EFSA-Q-2006-174<br />
5. WHO Technical Report Series No 947, 2007<br />
6. Eläimistä saatavien elintarvikkeiden vierasai<strong>ne</strong>tutkimukset 2005, <strong>Evira</strong>.<br />
7. The EFSA Journal (2009) 1168, 1-11, Effects on public health of an increase of the levels for aflatoxin<br />
total from 4 µg/kg to 10 µg/kg for tree nuts other than almonds, hazelnuts and pistachios -<br />
Statement of the Pa<strong>ne</strong>l on Contaminants in the Food Chain<br />
57
58<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
11.2 Ochratoxin A (OTA)<br />
Ochratoxin A produceras av flera mögelsvampar ur familjerna Penicillium och<br />
Aspergillus, de bäst kända av dem är P. Verrucosum, A. ochraceus och A. niger. I<br />
tropiska och subtropiska områden produceras ochratoxin A huvudsakligen av<br />
Aspergillusmögel, i svalare områden såsom Norden åter av Penicilliummögel.<br />
Kontami<strong>ne</strong>ring kan ske såväl under vegetationsperioden som under lagringstiden.<br />
Mögel som producerar ochratoxin A kallas ofta lagermögel, eftersom de kan överleva<br />
i rätt torra lagringsförhållanden.<br />
Förekomst i livsmedel<br />
Tillväxten hos mögel som producerar ochratoxin A påverkas huvudsakligen av<br />
fukthalten, temperaturen och luftcirkulatio<strong>ne</strong>n i lagret. Växtsorten, mekaniska skador<br />
på växten och skador som insekter orsakat har en stor inverkan på mögelbildningen.<br />
Möglig spannmål och mögliga livsmedel in<strong>ne</strong>håller ändå inte nödvändigtvis ochratoxin<br />
A. Å andra sidan kan spannmål eller livsmedel in<strong>ne</strong>hålla ochratoxin A, även om<br />
man inte kan se något mögel. Ochratoxin A tål många vanliga livsmedelsprocesser<br />
och sålunda påträffas det i många olika preparat och sammansatta livsmedel.<br />
Då djuren äter foder som in<strong>ne</strong>håller OTA vandrar det till djurets vävnader, hos svin till<br />
njurarna och blodet. Ochratoxin A påträffas också inre organ hos svin. Hos idisslare<br />
förintas åter ochratoxi<strong>ne</strong>t så gott som fullständigt redan i vommen innan det hin<strong>ne</strong>r<br />
vandra till inre orga<strong>ne</strong>n eller mjölken.<br />
Produkter, i vilka ochratoxin A vanligast påsträffas<br />
■ Spannmål och spannmålsprodukter<br />
■ Kaffe, kakao<br />
■ Russin, druvsaft, vin<br />
■ Kryddor<br />
■ Baljfrukter<br />
■ Njurar från svin, blod<br />
Halter<br />
I finländsk spannmål har ochratoxin A sällan påträffats. Halterna är vanligen de minsta<br />
man kan analysera med kemiska bestämningsmetoder (< 0,001 mg/kg).<br />
I samband med tillsy<strong>ne</strong>n över importerad spannmål åren 2003–2007 konstaterades<br />
ochratoxin A i genomsnitt i vart femte parti. I spannål, huvudsakligen råg och vete,<br />
varierade kontaminatio<strong>ne</strong>n stort med vegetationsperioden och också med ursprungslandet.<br />
För russi<strong>ne</strong>ns del var andelen kontami<strong>ne</strong>rade partier över 60 %. (1).<br />
Åren 1992–1994 analyserades inhemska bröd- och fodersädsprover och år 1998 inhemska<br />
spannmålsprover (2, 3). Ochratoxin A påträffades inte. Enligt undersökningar<br />
gjorda åren 1998–1999 in<strong>ne</strong>höll cirka 25 % av råkaffet och 70 % av russi<strong>ne</strong>n ochratoxin<br />
A (4). Halterna låg under 0,02 mg/kg.
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
År 1998 påträffades ochratoxin A i 20 vi<strong>ne</strong>r som importerats till Finland. Man analyserade<br />
sammanlagt 40 vinprover (4). Den största halten var 0,002 mg/kg.<br />
Mellan åren 2003-08 har ochratoxin A påträffats i små mängder i under hälften av<br />
proverna i fodertillsy<strong>ne</strong>n, sällan i spannmålsprover. De uppmätta mängderna varierade<br />
mellan 0,0002-0,003 mg/kg. Årligen har också påträffats cirka ett foderprov, i vilket<br />
halten varierat mellan 0,01 och 0,02 µg/kg. Några av njurproverna från svin som<br />
veterinärerna sänt in från slakterierna har in<strong>ne</strong>hållit ochratoxin A. Man upptäckte ett<br />
samband mellan ett positivt njurprov och ett foderparti som in<strong>ne</strong>höll ochratoxin.<br />
Skadeverkningar på hälsan (5-9)<br />
Kritisk inverkan<br />
■ Njurskador, cancerframkallande (IARC)<br />
■ Har i djurförsök också konstaterats vara ett levergift, orsakar missbildningar och<br />
leverskador hos foster, sänker motståndskraften<br />
Högsta tolerabla veckointaget<br />
■ 120 ng/kg kv/vecka (6)<br />
Beräknat intag ur livsmedel<br />
■ Veckointaget hos vuxna 15 - 60 ng/kg kv/vecka (6)<br />
■ Intaget i Finland i genomsnitt 12 ng/kg kv/vecka (7)<br />
Mest utsatta grupper<br />
■ Perso<strong>ne</strong>r med njursjukdomar.<br />
Förebyggande åtgärder<br />
Åtgärder som förhindrar mögelväxt och dessutom skall beaktas:<br />
■ Valet av rätt spannmålssorter och användning av utsäde med kvalitetscerti-<br />
fikat.<br />
■ Bearbetningen av marken, bekämpningen av insekter och sjukdomar.<br />
■ Rätt växtföljd på åkern.<br />
■ Förhållandena och åtgärderna vid torkning och lagring.<br />
59
60<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
Lagstiftning<br />
Stadganden om ochratoxin A ingår i EU-kommissio<strong>ne</strong>ns förordning (EG) nr<br />
1881/2006.<br />
Livsmedelskategori<br />
Gränsvärde<br />
µg/kg<br />
Obearbetad spannmål<br />
Samtliga produkter framställda av obearbetad spannmål, inklusive<br />
5<br />
bearbetade spannmålsprodukter och spannmål avsedda för direkt konsumtion,<br />
med undantag av <strong>ne</strong>dan uppräknade livsmedel<br />
3<br />
Bearbetade spannmålsbaserade livsmedel och barnmat för spädbarn<br />
och småbarn<br />
0,5<br />
Dietlivsmedel för specielle medicinska ändamål avsedda specifikt för<br />
småbarn<br />
0,5<br />
Torkade vindruvor (korinter, russin och sultanrussin) 10<br />
Rostade kaffebönor och malet rostat kaffe, med undantag av snabbkaffe<br />
5<br />
Snabbkaffe 10<br />
Vin (inklusive mousserande vin, med undantag av likörvin och vin med<br />
en alkoholhalt på minst 15 volym-%) och fruktvin<br />
2<br />
Aromatiserade vi<strong>ne</strong>r, aromatiserade vinbaserade drycker och aromatiserade<br />
drinkar baserade på vinprodukter<br />
Druvjuice, koncentrerad druvjuice efter rekonstituering, druv<strong>ne</strong>ktar,<br />
2<br />
druvmust och koncentrerad druvmust efter rekonstituering, att användas<br />
som livsmedel<br />
2<br />
Råkaffe, torkad frukt med undantag av torkade vindruvor, öl, kakao och<br />
kakaoprodukter, likörvi<strong>ne</strong>r, köttprodukter, kryddor och lakrits<br />
-<br />
Om provtagnings- och jämförelsemetoder ingår stadganden i förordning (EG) nr<br />
401/2006.<br />
Slutsatser om tillsy<strong>ne</strong>n<br />
Finländsk spannmål och finländskt foder har analyserats med tanke på ochratoxin A<br />
för att utreda behovet av tillsyn. Importerade livsmedel har också analyserats regelbundet<br />
med tanke på ochratoxin A och inom ramen för riksprogrammet för tillsyn<br />
över främmande äm<strong>ne</strong>n har också analyser utförts med tanke på ochratoxin A bl.a.<br />
av prover av njurar från djur.<br />
■ Mögelläget skall följas upp under växtperioden.<br />
■ Kvarnarna skall skapa ett sådant tillsynssystem att kontami<strong>ne</strong>rade partier kan<br />
identifieras innan partierna blandas ihop.<br />
■ Industrin och handeln skall utöva egenkontroll i fråga om kritiska livsmedel.<br />
■ Fungerande snabbmetoder borde tas fram för att underlätta tillsy<strong>ne</strong>n.<br />
■ Provtagningen skall utföras i enlighet med direktivet.<br />
■ Tillsy<strong>ne</strong>n över import är huvudsakligen stickprovskontroll, men beaktar effektiv<br />
såväl tidigare in<strong>format</strong>ion om produkten som in<strong>format</strong>io<strong>ne</strong>n från EU-området.
Från jord till bord – Kritiska punkter inom tillsy<strong>ne</strong>n<br />
Mögeluppföljning<br />
under<br />
vegetationsperio-<br />
den<br />
Kvarnarna<br />
- egenkontroll<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
Industrin<br />
- egenkontroll<br />
Handeln<br />
- egenkontroll<br />
Källor:<br />
1. Tullilaboratorion vuosikertomukset/tutkimustulokset 2003-2007<br />
2. Rintala R., Hirvi, T. and Hallikai<strong>ne</strong>n, A., 1995, A study on the ochratoxin A and zearaleno<strong>ne</strong> (F2)<br />
concentrations in bread corn and animal feed corn samples in 1992-1994, and the ochratoxin A<br />
concentrations in samples of animal origin in 1994, National Food Administration/Research Notes<br />
8/1995, Helsinki.<br />
3. Eskola, M., Parikka, P. and Rizzo, A. 2001: Trichotece<strong>ne</strong>s, ochratoxin A and zearaleno<strong>ne</strong><br />
contamination and Fusarium infection in Finnish cereal samples in 1998. Food Additives and<br />
Contaminants 18: 707–718.<br />
4. Nuotio, K. 2000. Okratoksiini elintarvikkeissa ja okratoksiinin saanti. Ympäristö ja terveys -lehti 3:<br />
28-32.<br />
5. Opinion of the Scientific Committee on Food and Ochratoxin A. 1998.<br />
6. The EFSA Journal (2006) 365, 1-56<br />
7. Reports on tasks for scientific cooperation, Assessment of dietary intake of Ochratoxin A by the<br />
population of EU member states, 2002<br />
8. WHO, Technical Report Series, No. 947, 2007<br />
9. WHO, Food Additive Series, No. 59, 2008<br />
61
62<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
11.3 Deoxynivalenol (DON)<br />
Deoxynivalenol är ett mykotoxin som särskilt produceras av mögelsvamparna<br />
Fusarium grami<strong>ne</strong>arum och Fusarium culmorum. Deoxynivalenol klassificeras till en<br />
grupp mögelgifter som kallar trichotece<strong>ne</strong>r. Till samma grupp hör också till exempel<br />
toxi<strong>ne</strong>rna T-2 och HT-2 jämte nivalenol. Av alla trichotece<strong>ne</strong>r är DON den allmännast<br />
förekommande och påträffas överallt i världen, särskilt i spannmål, såsom vete, råg,<br />
havre, korn, majs och mera sällan också i ris.<br />
Halter (3)<br />
I inhemsk havre förekommer deoxynivalenol i genomsnitt i en mängd på i<strong>ne</strong>mot<br />
500 µg/kg. Det högsta uppmätta värdet är 10 000 µg/kg. Också i korn och vete har<br />
ställvis uppmätts mycket höga DON-halter. Av de inhemska sädesslagen in<strong>ne</strong>håller<br />
höstsäd och framförallt råg minst deoxynivalenol. I råg är den genomsnittliga halten<br />
cirka 20 µg/kg.<br />
Skadeverkningar på hälsan (2)<br />
Kritisk inverkan<br />
■ Allmängiftigt, sänker motståndskraften och är således immunotoxiskt<br />
■ Orsakar illamående, kräkningar, störningar i matsmältningsorga<strong>ne</strong>n, yrsel, diarré<br />
och huvudvärk.<br />
Högsta tolerabla dagliga intaget<br />
■ Det temporära högsta tolerabla dagliga intaget (PTMDI) 1 µg/kg kv/d till DON<br />
och dess acetylerade derivater (JECFA 2010)<br />
■ Grupp-ARfD (Akut Referens Dos) till DON och dess acetylerade derivater 8 µg/kg<br />
kv (JECFA 2010)<br />
Beräknat intag hos vuxna perso<strong>ne</strong>r i Finland<br />
■ 0,07 – 0,18 µg/kg kv/d (<strong>Evira</strong> 2008)<br />
Mest utsatta grupper<br />
■ Barn med stora mängder spannmål i kosten
Lagstiftning<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
I kommissio<strong>ne</strong>ns förordning (EG) nr 1881/2006 och ändringen till denna (EG) nr<br />
1126/2007 fastställs gränsvärden för deoxynivalenol i livsmedel.<br />
Livsmedelskategori<br />
Gränsvärde<br />
µg/kg<br />
Obearbetad spannmål annan än durumvete, havre och majs 1250<br />
Obearbetat durumvete och havre 1750<br />
Obearbetad majs, med undantag av obearbetad majs som är avsedd<br />
350<br />
att bearbetas genom våtmalning<br />
Spannmål avsedd för direkt konsumtion, mjöl från spannmål, kli och<br />
groddar som saluförs som slutprodukt för direkt konsumtion, med un- 750<br />
dantag av <strong>ne</strong>dan uppräknade livsmedel<br />
Bearbetade spannmålsbaserade livsmedel och barnmat för spädbarn<br />
200<br />
och småbarn<br />
Mjölfraktio<strong>ne</strong>r av majs med en partikelstorlek på > 500 µm som omfattas<br />
av KN-nummer 1103 13 eller 1103 20 40 och andra kvarnproduk-<br />
750<br />
ter av majs med partikelstorlek > 500 µm som inte är avsedda för direkt<br />
konsumtion och omfattas av KN-nummer 1904 10 10<br />
Mjölfraktio<strong>ne</strong>r av majs med en partikelstorlek på ≤ 500 µm som omfattas<br />
av KN-nummer 1102 20 och andra kvarnprodukter av majs med en<br />
1250<br />
partikelstorlek på ≤ 500 µm som inte är avsedda för direkt konsumtion<br />
och omfattas av KN-nummer 1904 10 10<br />
Pasta (torr) 750<br />
Bröd (inklusive småbröd), kakor, kex, snacks av spannmål och frukost-<br />
500<br />
flingor av spannmål<br />
Om provtagnings- och jämförelsemetoder ges anvisningar i förordning (EG) nr<br />
401/2006.<br />
I kommissio<strong>ne</strong>ns rekommendation 2006/583/EG ges dessutom anvisningar om hur<br />
Fusariumtoxi<strong>ne</strong>r i spannmål och spannmålsprodukter kan förebyggas och minskas.<br />
Slutsatser om tillsy<strong>ne</strong>n<br />
I Finland har förekomsten av Fusarium-mögelsvampar och mängden toxin systematiskt<br />
undersökts på natio<strong>ne</strong>ll nivå allt sedan år 1999 och som ett resultat av det<br />
har vi fått en uppdaterad bild av Fusarium-mögelsmittan i finländsk spannmål, om<br />
svamparterna och om mykotoxi<strong>ne</strong>rna i skörden. Samtidigt har vi fått in<strong>format</strong>ion<br />
om Fusarium-mögelsmittan i spannmålsskördens olika utvecklingsstadier och om hur<br />
bearbetningen av marken påverkar smittan och toxinrisken. MTT:s färska undersökningar<br />
visar att toxinhalterna särskilt i havre och korn betydligt kan minskas med förhandsrening,<br />
sortering och skalning. (4-6)<br />
63
64<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
Det är skäl att utöva kontinuerlig tillsyn över halterna Fusarium-toxi<strong>ne</strong>r, även inom<br />
egenkontrollen. Tillsyn skall utövas såväl för att lagstiftningen det kräver, men också<br />
med tanke på det förebyggande arbetet. Det viktigaste är att utöva tillsyn över uppkomsten<br />
av Fusarium-toxi<strong>ne</strong>r redan under spannmålens växtperiod.<br />
■ Mögelläget skall följas upp under växtperioden.<br />
■ Kvarnarna skall skapa ett sådant tillsynssystem att kontami<strong>ne</strong>rade partier kan<br />
identifieras innan partierna blandas ihop.<br />
■ Industrin och handeln skall utöva egenkontroll i fråga om kritiska livsmedel.<br />
■ Fungerande snabbmetoder borde tas fram för att underlätta tillsy<strong>ne</strong>n.<br />
■ Provtagningen skall utföras i enlighet med direktivet.<br />
■ Tillsy<strong>ne</strong>n över import är huvudsakligen stickprovskontroll, men beaktar effektiv<br />
såväl tidigare in<strong>format</strong>ion om produkten som in<strong>format</strong>ion från EU-området.<br />
Från jord till bord – Kritiska punkter inom tillsy<strong>ne</strong>n<br />
Mögeluppföljning<br />
under<br />
växtperioden<br />
Kvarnarna<br />
- egenkontroll<br />
- sortering<br />
- skalning<br />
Industrin<br />
- egenkontroll<br />
- förhands-<br />
rening<br />
Handeln<br />
- egenkontroll<br />
Källor:<br />
1. Scientific Committee on Food (1999). Opinion on Fusarium Toxins - Part 1: Deoxynivalenol (DON)<br />
2. WHO Technical Report Series, No. 906, 2002.<br />
3. Fusarium-toksiinit: saanti viljasta ja viljatuotteista Suomessa, <strong>Evira</strong>n tutkimuksia 5/2008<br />
4. Rämö S, Hietaniemi V, Parikka, P, Hankomäki J, Lajittelu ja kuorinta vähentävät viljojen hometoksii<strong>ne</strong>ja,<br />
Maaseudun Tiede, 13.10.2008<br />
5. Hietaniemi V, Rämö S, Koivisto T, Pitkä<strong>ne</strong>n T, Ketoja E, Kartio M, Varimo K, Pelto<strong>ne</strong>n S.<br />
6. Viljojen mykotoksiinit Suomessa. Maataloustieteen päivät 2008<br />
7. S.G. Edwards, B. Barrier-Guillot, P-E. Clasen, V. Hietaniemi and H. Pettersson, 2009. Emerging issues<br />
of HT-2 and T-2 toxins in European cereal production. World Mycotoxin Journal 2 (2): 173–179
11.4 Toxi<strong>ne</strong>rna T-2 och HT-2<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
T-2- och HT-2-toxi<strong>ne</strong>rna är trichotece<strong>ne</strong>r precis som deoxynivalenol. HT-2 är en<br />
metabolit av T-2 och därför förekommer de ofta tillsammans i spannmål. T-2 och HT-2<br />
produceras av Fusarium langsethiae, Fusarium sporotrichioides, Fusarium equiseti,<br />
Fusarium poae och Fusarium acuminatum. I Finland är T-2- och HT-2-toxi<strong>ne</strong>rnas viktigaste<br />
producent Fusarium langsethiae.<br />
Halter<br />
I Finland har T-2- och HT-2-toxi<strong>ne</strong>r påträffats mest i havre, där deras sammanräknade<br />
halter dvs. summahalter i genomsnitt ligger något under 200 µg/kg. Den största i<br />
Finland uppmätta summahalten har varit 3500 µg/kg. I andra sädesslag är halterna i<br />
genomsnitt cirka 20 µg/kg. Enligt MTT:s färska undersökningar kan halterna minskas<br />
med hjälp av förhandsrening, sortering och skalning. (1,2)<br />
Skadeverkningar på hälsan (3-5)<br />
T-2- och HT-2-toxi<strong>ne</strong>rnas toxikologiska inverkningar är mycket svåra att åtskilja från<br />
varandra, eftersom T-2 snabbt metaboliseras till HT-2-toxin. T-2-toxi<strong>ne</strong>ts toxikologiska<br />
undersökningar har utnyttjats som underlag vid bedömning av HT-2-toxi<strong>ne</strong>ts skadeverkningar.<br />
Några jämförande undersökningar mellan dessa två toxi<strong>ne</strong>r har visat att<br />
de har liknande skadeverkningar.<br />
Kritisk inverkan<br />
■ Illamående, kräkningar, svalgirritation, magknip och uppblåsning, diarré, blodig<br />
avföring, yrsel och skälvningar<br />
Högsta tolerabla intaget<br />
■ TDI = 0,06 µg/kg kv/d (EU:s vetenskapliga livsmedelskommitté (SCF) 2001)<br />
Beräknat intag hos vuxna i Finland<br />
■ 0,025 – 0,060 µg/kg kv/d (<strong>Evira</strong> 2008)<br />
Mest utsatta grupper<br />
■ Barn med rikliga mängder spannmål i kosten<br />
Lagstiftning<br />
För T-2- och HT-2-toxi<strong>ne</strong>rna har än så länge inte fastställts några gränsvärden. I enlighet<br />
med kommissio<strong>ne</strong>ns förordning (EG) nr 1881/2006 utreds behovet att fastställa<br />
gränsvärden.<br />
Om provtagnings- och jämföringsmetoder ges anvisningar i förordning (EG) nr<br />
401/2006.<br />
I kommissio<strong>ne</strong>ns rekommendation 2006/583/EG ges dessutom anvisningar om hur<br />
Fusarium-toxi<strong>ne</strong>r i spannmål och spannmålsprodukter kan förebyggas och minskas.<br />
65
66<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
Slutsatser om tillsy<strong>ne</strong>n<br />
Det är skäl att kontinuerligt utöva tillsyn över halterna Fusarium-toxi<strong>ne</strong>r i spannmål.<br />
Tillsyn skall utövas såväl för att lagstiftningen kräver det som med tanke på det förebyggande<br />
arbetet. Det viktigaste är att utöva tillsyn över uppkomsten av Fusariumtoxi<strong>ne</strong>r<br />
redan under spannmålens växtperiod. I Finland har förekomsten av Fusariummögelsvampar<br />
och mängden toxi<strong>ne</strong>r systematiskt undersökts och därför har vi en<br />
uppdaterad bild av Fusarium-mögelsmittan i finländsk spannmål, om svamparterna<br />
och om mykotoxi<strong>ne</strong>rna i skörden. Samtidigt har vi fått in<strong>format</strong>ion om Fusariummögelsmittan<br />
i spannmålsskördens olika utvecklingsstadier och om hur bearbetningen<br />
av marken påverkar smittan och toxinrisken<br />
Enligt MTT:s senaste undersökning har sortering den största inverkan på mängden T-2-<br />
och HT-2-toxi<strong>ne</strong>r. Med förhandsrening och skalning kan man likaså påverka mängden<br />
toxi<strong>ne</strong>r.<br />
■ Mögelläget skall följas upp under växtperioden.<br />
■ Kvarnarna skall skapa ett sådant tillsynssystem att kontami<strong>ne</strong>rade partier kan<br />
identifieras innan partierna blandas ihop.<br />
■ Industrin och handeln skall utöva egenkontroll i fråga om kritiska livsmedel.<br />
■ Fungerande snabbmetoder borde tas fram för att underlätta tillsy<strong>ne</strong>n.<br />
■ Provtagningen skall utföras i enlighet med direktivet.<br />
■ Tillsy<strong>ne</strong>n över import är huvudsakligen stickprovskontroll, men beaktar effektiv<br />
såväl tidigare in<strong>format</strong>ion om produkten som in<strong>format</strong>ion från EU-området.<br />
Från jord till bord – Kritiska punkter inom tillsy<strong>ne</strong>n<br />
Mögeluppföljning<br />
under<br />
växtperioden<br />
Kvarnarna<br />
- egenkontroll<br />
- sortering<br />
- skalning<br />
Industrin<br />
- egenkontroll<br />
- förhands-<br />
rening<br />
Handeln<br />
- egenkontroll<br />
Källor:<br />
1. Rämö S, Hietaniemi V, Parikka, P, Hankomäki J, Lajittelu ja kuorinta vähentävät viljojen hometoksii<strong>ne</strong>ja,<br />
Maaseudun Tiede, 13.10.2008<br />
2. S.G. Edwards, B. Barrier-Guillot, P-E. Clasen, V. Hietaniemi and H. Pettersson, 2009. Emerging issues<br />
of HT-2 and T-2 toxins in European cereal production. World Mycotoxin Journal 2 (2): 173–179<br />
3. WHO Technical Report Series, No. 906, 2002.<br />
4. Scientific Committee on Food. (2001). Opinion on Fusarium toxins, part 5: T-2 toxin and HT-2 toxin<br />
5. Fusarium-toksiinit: saanti viljasta ja viljatuotteista Suomessa, <strong>Evira</strong>n tutkimuksia 5/2008
11.5 Zearalenon (ZEA)<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
Zearalenon är ett mögelgift som produceras av mögel av familjen Fusarium, huvudsakligen<br />
Fusarium grami<strong>ne</strong>arumin och Fusarium culmorum. Fusarium-mögel finns<br />
överallt. Allmännast förekommer de i svala trakter såsom Nordeuropa och Nordamerika.<br />
Förekomst<br />
Möglets tillväxt påverkas huvudsakligen av fukthalten och temperaturen, men också<br />
av växtarten, mekaniska skador och insektskador. Möglig spannmål eller mögliga<br />
livsmedel in<strong>ne</strong>bär nödvändigtvis ändå inte att spannmålen eller livsmedlet också in<strong>ne</strong>håller<br />
zearalenon; å andra sidan kan spannmål eller livsmedel in<strong>ne</strong>hålla zearalenon,<br />
även utan synliga tecken på mögel. (1, 2)<br />
Zearalenon har konstaterats ofta förekomma tillsammans med andra Fusariummögelgifter<br />
såsom deoxynivalenol och T-2- och HT-2. I finländsk spannmål har zearalenon<br />
sällan påträffats.<br />
Produkter som in<strong>ne</strong>håller zearalenon<br />
■ Spannmål<br />
■ Stundom valnötter, sojabönor och banan<br />
Halter<br />
Halterna zearalenon i spannmål är vanligen < 20 µg/kg. Halterna är sålunda mycket<br />
små och ligger ofta under den kemiska bestämningsgränsen.<br />
I en undersökning gjord år 1991 påträffades zearalenon i 11 % av finländska spannmålsprover<br />
(3). De konstaterade halterna låg under 100 µg/kg. Åren 1992–93 och<br />
1998 analyserades brödsädsprover (4, 5). Då konstaterades inget zearalenon. I en säkerhetsin<strong>format</strong>ionsuppföljning<br />
år 2007 konstaterades zearalenon i cirka 5 % av de<br />
finländska spannmålsproverna. Halterna låg för det mesta under bestämningsgränsen<br />
och den största konstaterade halten var 84 µg/kg. (1, 2)<br />
I hittills utförda undersökningar har inte påträffats zearalenon i animaliska livsmedel<br />
(3). Zearalenon har konstaterats migrera till djurens organ endast, om det ingår i<br />
fodret i mycket stora mängder. I programmet för tillsyn över främmande äm<strong>ne</strong>n i animaliska<br />
livsmedel har åren 1996–2000 konstaterats zeranol i några blodprover tagna<br />
av nötkreatur. Zeranol är en metabolit av zearalenon i mögligt foder (4). Zeranol är en<br />
tillväxtfrämjare som inte får användas i EU och det har inte använts eller påträffats i<br />
livsmedel i Finland.<br />
Skadeverkningar på hälsan (2, 5, 6)<br />
Kritisk inverkan<br />
■ Metaboliterna av zearalenon har konstaterats ha en östrogen inverkan och de<br />
är eventuellt cancerframkallande. En av metaboliterna av zearalenon är zeranol.<br />
Användning av zeranol som tillväxthormon förbjöds inom EU-området år 1988.<br />
67
68<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
■ Zearalenon har konstaterats orsaka fertilitetsstörningar och förändringar i könsorga<strong>ne</strong>n<br />
hos honor åtminsto<strong>ne</strong> hos svin och gnagare. Det har också konstaterats<br />
genotoxiskt hos möss.<br />
■ Svin får lätt symptom av foder som in<strong>ne</strong>håller ZEN. Det räcker troligen redan med<br />
något över 200 µg/kg för att orsaka fertilitetsstörningar hos ungsuggor.<br />
Högsta tolerabla intaget<br />
■ 0,2 µg/kg kv/d (EU:s vetenskapliga livsmedelskommitté 22.6.2000)<br />
Beräknat intag i Finland<br />
■ 0,02 µg/kg kv/d (2)<br />
Mest utsatta grupper<br />
■ Små barn med spannmålsprodukter i kosten<br />
Lagstiftning<br />
I kommissio<strong>ne</strong>ns förordning (EG) nr 1881/2006 och i ändringen av denna (EG) nr<br />
1126/2007 fastställs gränsvärden för zearalenon i livsmedel.<br />
Gräns-<br />
Livsmedelskategori<br />
värde<br />
µg/kg<br />
Obearbetad spannmål annan än majs 100<br />
Obearbetad majs med undantag av obearbetad majs som är avsedd att<br />
350<br />
bearbetas genom våtmalning<br />
Spannmål avsedd för direkt konsumtion, mjöl från spannmål, kli och<br />
groddar som saluförs som slutprodukt för direkt konsumtion, med<br />
75<br />
undantag av <strong>ne</strong>dan uppräknade livsmedel<br />
Majs avsedd för direkt konsumtion, majsbaserade snacks och<br />
100<br />
majsbaserade frukostflingor<br />
Bearbetade spannmålsbaserade livsmedel (med undantag av bearbeta-<br />
20<br />
de majsbaserade livsmedel) och barnmat för spädbarn och småbarn<br />
Bearbetade majsbaserade livsmedel för spädbarn och småbarn 20<br />
Mjölfraktio<strong>ne</strong>r av majs med en partikelstorlek på > 500 µm som omfattas<br />
av KN-nummer 1103 13 eller 1103 20 40 och andra kvarnprodukter<br />
200<br />
av majs med en partikelstorlek på > 500 µm som inte är avsedda för direkt<br />
konsumtion och omfattas av KN-nummer 1904 10 10<br />
Mjölfraktio<strong>ne</strong>r av majs med en partikelstorlek på ≤ 500 µm som omfattas<br />
av KN-nummer 1102 20 och andra kvarnprodukter av majs med en<br />
300<br />
partikelstorlek på ≤ 500 µm som inte är avsedda för direkt konsumtion<br />
och omfattas av KN-nummer 1904 10 10<br />
Raffi<strong>ne</strong>rad majsolja 400<br />
Bröd (inklusive småbröd), kakor, kex, snacks av spannmål och frukostflingor<br />
av spannmål, med undantag av snacks av majs och majsbase- 50<br />
rade frukostflingor
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
I förordning (EG) nr 401/2006 ges anvisningar om provtagnings- och jämföringsmetoder.<br />
I kommissio<strong>ne</strong>ns rekommendation 2006/583/EG ges dessutom anvisningar om hur<br />
Fusarium-toxi<strong>ne</strong>r i spannmål och spannmålsprodukter kan förebyggas och minskas.<br />
Slutsatser om tillsy<strong>ne</strong>n<br />
Spannmåls och foderprover analyseras projektartat med tanke på zearalenon för att<br />
kartlägga behovet av tillsyn. Tillsyn utövas också bland annat i samband med den<br />
övriga tillsy<strong>ne</strong>n över mögelgifter i sådana fall, då zearalenon misstänks vara orsaken<br />
till att djur insjuknat.<br />
Från jord till bord – Kritiska punkter inom tillsy<strong>ne</strong>n<br />
Mögelupp-<br />
följningen<br />
under<br />
växtperioden<br />
Mögeluppföljningen<br />
i bärgad<br />
skörd<br />
Kvarnarna<br />
- egenkontroll<br />
- sortering<br />
- skalning<br />
Industrin<br />
- egenkontroll<br />
- förhands-<br />
rening<br />
Handeln<br />
- egenkontroll<br />
Källor:<br />
1. Turvallisuustietoseuranta 2007<br />
2. Fusarium-toksiinit: saanti viljasta ja viljatuotteista Suomessa, <strong>Evira</strong>n tutkimuksia 5/2008<br />
3. Jonker M.A., van Egmond, H.P., Stephany, R.W. 1999. Mycotoxins in food of animal origin: a review,<br />
CRL-Europe Environment, Bilthoven.<br />
4. Rintala R., Hirvi, T. and Hallikai<strong>ne</strong>n, A., 1995, A study on the ochratoxin A and zearaleno<strong>ne</strong> (F2)<br />
concentrations in bread corn and animal feed corn samples in 1992-1994, and the ochratoxin A<br />
concentrations in samples of animal origin in 1994, National Food Administration/Research Notes<br />
8/1995, Helsinki.<br />
5. Eskola, M., Parikka, P. and Rizzo, A. 2001: Trichotece<strong>ne</strong>s, ochratoxin A and zearaleno<strong>ne</strong><br />
contamination and Fusarium infection in Finnish cereal samples in 1998. Food Additives and<br />
Contaminants 18: 707-718.<br />
6. Eläimistä saatavien elintarvikkeiden vierasai<strong>ne</strong>tutkimukset 2000, EELA, MMMELO, EVI.<br />
7. WHO, Technical Report Series, No. 896, 2000<br />
8. Eriksen, G.S., and Alexander, J., 1998, Fusarium toxins in cereals - a risk assessment, Tema Nord<br />
1998:502, Nordic Council of Ministers, Copenhagen.<br />
69
70<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
11.6 Fumonisi<strong>ne</strong>r<br />
Fumonisi<strong>ne</strong>rna är mögelgifter som produceras av mögel av familjen Fusarium, huvudsakligen<br />
Fusarium moniliforme (= F.verticilloides), Fusarium proliferatum och flera<br />
andra Fusarium-mögel.<br />
Förekomst<br />
F. moniliforme är ett växtpatogent mögel hos majs (Zea mays) och den mest domi<strong>ne</strong>rande<br />
mögelarten hos majs överallt i världen. Mängden fumonisi<strong>ne</strong>r hos majs<br />
påverkas av temperaturen, fukthalten, stressen som växten utsätts för, stora mängder<br />
regn under skördeperioden och lagringsförhållandena. Riskområden är bl.a. Afrika,<br />
Sydamerika, Australien, Kina, USA och Sydeuropa. Av fumonisi<strong>ne</strong>rna förekommer<br />
B1 (FB1), B2 (FB2) och B3 (FB3) i naturen. I naturligt kontami<strong>ne</strong>rad majs är förhållandet<br />
B1/B2/B3 cirka 10:3:1 (1).<br />
Produkter, i vilka fumonisi<strong>ne</strong>rna FB och FB allmännast påträffas<br />
■ Färsk majs<br />
■ Majschips<br />
■ Majsmjöl<br />
■ Majsflingor<br />
■ Majsgryn<br />
Förutom i majs har fumonisi<strong>ne</strong>r och påträffats bl.a. i vete och ris (2).<br />
Halter<br />
I majs med klanderfritt utseende har konstaterats halter på 1 mg/kg och i mögligt<br />
majs hela 330 mg/kg (3). I majsprodukter som saluhölls i Finland år 1997 var FBIhalten<br />
i möglig färsk majs 1,5 mg/kg. I det sämsta mjölet var halten då 1 mg/kg<br />
(4). I undersökningar år 2008 var den högsta konstaterade summahalten fumonisi<strong>ne</strong>r<br />
0,6 mg/kg. Fumonisi<strong>ne</strong>r finns också i chips som tortilla och nachos ca 0,6 mg/kg. (5)<br />
Terveydelliset haittavaikutukset (1,6-8)<br />
Kritisk inverkan<br />
■ IARC har klassificerat fumonisi<strong>ne</strong>rna B1 och B2 som eventuellt cancerframkallande<br />
för människan (6, 3).<br />
■ Än så länge finns inga vetenskapliga bevis på fumonisi<strong>ne</strong>rnas skadeverkningar<br />
på människan.<br />
■ Lever- och njurtoxiska hos försöksdjur.<br />
■ Sänker eventuellt också motståndskraften, toxiska för <strong>ne</strong>rvsystemet och orsakar<br />
blodcirkulationsstörningar. Hästar har konstaterats vara särskilt känsliga för fumonisi<strong>ne</strong>rnas<br />
inverkan.
Högsta tolerabla intaget<br />
■ 2 µg/kg kv/d (8)<br />
Känsliga grupper<br />
■ Celiakipatienter<br />
Beräknat intag ur livsmedel<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
■ Har inte separat bedömts i Finland<br />
■ Enligt en EU-kartläggning ligger intaget i medlemsstaterna klart under 2 µg/kg<br />
kv/d (2)<br />
Mest utsatta grupper<br />
■ Storkonsumenter av majsmjöl<br />
Lagstiftning<br />
Gränsvärden för fumonisi<strong>ne</strong>r fastställs i Europakommissio<strong>ne</strong>ns förordning (EG) nr<br />
1881/2006 och ändringen av denna (EG) nr 1126/2007.<br />
Livsmedelskategori<br />
Obearbetad majs, med undantag av obearbetad majs som är avsedd<br />
att bearbetas genom våtmalning<br />
Majs avsedd för direkt konsumtion, majsbaserade livsmedel avsedda<br />
för direkt konsumtion utom <strong>ne</strong>dan uppräknade livsmedel<br />
Gränsvärde<br />
B1 och B2<br />
summa<br />
µg/kg<br />
4 000<br />
1 000<br />
Majsbaserade frukostflingor och majsbaserade snacks 800<br />
Bearbetade majsbaserade livsmedel och barnmat för spädbarn och<br />
200<br />
småbarn<br />
Mjölfraktio<strong>ne</strong>r av majs med en partikelstorlek på > 500 µm som omfattas<br />
av KN-nummer 1103 13 eller 1103 20 40 och andra kvarnprodukter<br />
1 400<br />
av majs med en partikelstorlek på > 500 µm som inte är avsedda för direkt<br />
konsumtion och omfattas av KN-nummer 1904 10 10<br />
Mjölfraktio<strong>ne</strong>r av majs med en partikelstorlek på ≤ 500 µm som omfattas<br />
av KN-nummer 1102 20 och andra kvarnprodukter av majs med en<br />
2 000<br />
partikelstorlek på ≤ 500 µm som inte är avsedda för direkt konsumtion<br />
och omfattas av KN-nummer 1904 10 10<br />
Om provtagnings- och jämföringsmetoder ges anvisningar i förordning (EG) nr 401/2006.<br />
I kommissio<strong>ne</strong>ns rekommendation 2006/583/EG ges dessutom anvisningar om hur<br />
Fusarium-toxi<strong>ne</strong>r i spannmål och spannmålsprodukter kan förebyggas och minskas.<br />
71
72<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
Slutsatser om tillsy<strong>ne</strong>n<br />
I Finland utövas rutintillsyn i samband med import. Med tanke på lagstiftningen och<br />
marknadstillsy<strong>ne</strong>n utförs projektartade kartläggningsundersökningar.<br />
Från jord till bord – Kritiska punkter inom tillsy<strong>ne</strong>n<br />
Foderindustrin<br />
Livsmedelsindustrins<br />
egenkontroll av råvaror<br />
Handeln<br />
Källor:<br />
1. WHO, Technical Report Series, No. 906, 2002<br />
2. Collection of occurrence data of Fusarium toxins in food and assessment of dietary intake by the<br />
population of EU Member States, SCOOP, Task 3.2.10.<br />
3. IARC, International Agency for Research on Cancer (1986). IARC monographs on the evaluations of<br />
carcinogenic risk of chemicals to humans. IARC Lyon, France, Vol. 82, 2002.<br />
4. EV Tutkimuksia 3/1997. Fumonisiini-homemyrkkyjen esiintymi<strong>ne</strong>n Suomessa myytävissä maissituotteissa<br />
ja tuoremaississa. Elintarvikevirasto, Helsinki 1997.<br />
5. <strong>Evira</strong>n valvontatulokset 2008.<br />
6. SCF, Opinion of the Scientific Committee on Food on Fusarium Toxins Part 31: Fumonisin B1 (FB1),<br />
2000<br />
7. IARC, International Agency for Research on Cancer (1993). IARC monographs on the evaluations of<br />
carcinogenic risk of chemicals to humans. IARC Lyon, France, Vol. 56, 1993.<br />
8. SCF, Updated Opinion of the Scientific Committee on Food on Fumonisin B1, B2 and B3, 2003
11.7 Patulin<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
Patulin är ett mögelgift som produceras av mögel av familjen Penicillium, Aspergillus<br />
och Byssochlamus, huvudsakligen Penicillium expansum.<br />
Förekomst<br />
Patulinhalten i äpplen och vissa andra mögliga frukter korrelerar med det skadade<br />
mögliga stället (s.k. blue mold rot). Möglet sprider sig lätt via sporer och kontami<strong>ne</strong>rar<br />
äpplet efter skörden.<br />
Produkter, i vilka patulin påträffas<br />
■ Äpple<br />
■ Äppelprodukter<br />
■ Päron<br />
■ Persika<br />
■ Tomat<br />
■ Vissa bär (blåbär)<br />
Resultat av undersökningar av förekomsten av mögelgiftet patulin i äppel- och<br />
päronsafter och -moser som saluhålls i Finland publicerades senast år 1998. Patulin<br />
konstaterades i endast ett av proverna (30 st.). Halten var 0,05 mg/kg (1).<br />
För medlemsstaternas del publicerades resultat av undersökningar av patulinhalterna<br />
i livsmedel inom ramen för SCOOP-projektet år 22002 (2).<br />
I importerade äppel- och fruktprodukter avsedda både för direkt konsumtion och som<br />
råvara för industrin konstaterades åren 2003–2007 patulin i vart fjärde parti. I 3 % av<br />
de analyserade proverna överskreds gränsvärdet (3).<br />
Skadeverkningar på hälsan (4)<br />
Kritisk inverkan<br />
■ Patulin misstänks vara cancerframkallande för människan. Det kan också sänka<br />
motståndskraften och ha <strong>ne</strong>urotoxisk inverkan.<br />
■ Patulin har konstaterats ha antibiotisk aktivitet<br />
■ Man vet att patulin orsakar blödningar och uppsvälldhet i tarmkanalen hos djur<br />
Det temporära högsta tolerabla dagliga intaget<br />
■ PMTDI 0,4 µg/kg kv/d (4)<br />
Känsliga grupper<br />
■ Småbarn, eftersom många fruktmoser är äppelmosbaserade<br />
Beräknat intag ur livsmedel<br />
■ Enligt en EU-kartläggning (2) låg intaget i medlemsstaterna under 0,4 µg/kg<br />
kv/d, intaget hos barn uträknat med olika metoder varierade mellan 0,03–0,20<br />
µg/kg kv/d (2)<br />
73
74<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
Lagstiftning<br />
Gränsvärden för patulin fastsälls i kommissio<strong>ne</strong>ns förordning (EG) nr 1881/2006.<br />
Gräns-<br />
Livsmedelskategori<br />
värde<br />
µg/kg<br />
Fruktjuice, koncentrerad fruktjuice efter rekonstituering och frukt<strong>ne</strong>ktar 50<br />
Spritdrycker, äppelcider och andra jästa drycker som framställts av äpplen<br />
50<br />
eller som in<strong>ne</strong>håller äppeljuice<br />
Äppelprodukter som in<strong>ne</strong>håller fruktkött, inklusive äppelkompott och äppelpuré<br />
avsedda för direkt konsumtion, med undantag av <strong>ne</strong>dan<br />
25<br />
uppräknade livsmedel<br />
Äppeljuice och äppelprodukter som in<strong>ne</strong>håller fruktkött, inklusive äppelkompott<br />
och äppelpuré, avsedda för spädbarn och småbarn och märkta 10<br />
och sålda som sådana<br />
Annan barnmat än bearbetade spannmålsbaserade livsmedel för spädbarn<br />
10<br />
och småbarn<br />
Om provtagnings- och jämföringsmetoder ges anvisningar i förordning (EG) nr<br />
401/2006.<br />
Kommissio<strong>ne</strong>n har också gett en rekommendation 2003/598/EG om hur patulin i äppelprodukter<br />
kan förebyggas och minskas.<br />
Slutsatser om tillsy<strong>ne</strong>n<br />
■ Över patulinhalterna i importerade äppelsafter och äppelprodukter skall utövas<br />
tillsyn med hjälp av stickprover och projektartat över patulinhalten i inhemska<br />
äppelprodukter.<br />
■ Industrins och handelns egenkontroll viktig för de kritiska livsmedlens del.<br />
Från jord till bord – Kritiska punkter inom tillsy<strong>ne</strong>n<br />
Mögeluppföljning<br />
under växtperioden<br />
Omsorgsfull<br />
lagring<br />
Industrin och<br />
saftstatio<strong>ne</strong>rna<br />
- egenkontroll<br />
Handeln och<br />
konsumenterna<br />
- misstänkta<br />
produkter<br />
Källor:<br />
1. EV Valvonta 2/1999. Sisämarkkinoiden markkinavalvonta 1998.<br />
2. Reports on tasks for scientific cooperation, Assessment of dietary intake of Patulin by the population<br />
of EU Member States, SCOOP, Task 3.2.8, March 2002,<br />
3. Tullilaboratorion vuosikertomukset/tutkimustulokset 2003-2007.<br />
4. WHO, Technical Report Series, No. 859, 1995<br />
5. SCF pöytäkirjalausuma 8.3.2000
11.8 Övriga mykotoxi<strong>ne</strong>r<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
Utöver redan presenterade mögelgifter kan flera andra mögelgifter förekomma i livsmedel.<br />
Allmänt påträffade trichotece<strong>ne</strong>r är tillexempel nivalenol (NIV), 3-acetyl-DON<br />
(3-AcDON), 15-acetyl-DON (15-AcDON), fusarenon-X (F-X) och diacetoxyscirpenol<br />
(DAS). På senare år har också undersökts många s.k. ”nya” Fusarium-toxi<strong>ne</strong>r, såsom<br />
moniliformin (MON), enniati<strong>ne</strong>r (ENNs) och beauvericin (BEA).<br />
Om de nya Fusarium-toxi<strong>ne</strong>rna (BEA, ENNs, MON) har vi än så länge relativt blygsam<br />
in<strong>format</strong>ion jämfört med de traditio<strong>ne</strong>lla Fusarium-toxi<strong>ne</strong>rna, men utgående från de<br />
undersökningsresultat vi har tillgång till i dag kan vi ändå anta att de globalt är allmänna<br />
kontaminanter i spannmål.<br />
Förekomst<br />
Man trodde länge att Finlands allmännaste rödmögel, Fusarium avenaceum, är<br />
en icketoxisk mögelart, eftersom den inte producerar traditio<strong>ne</strong>lla mykotoxi<strong>ne</strong>r. På<br />
senare tid har undersökningar ändå visat att F. avenaceum förmår producera till<br />
exempel moniliformin (MON) och enniati<strong>ne</strong>r (ENNs). Också andra rödmögelarter som<br />
allmänt förekommer i finländsk spannmål, såsom F. tricinctum och F. poae, förmår<br />
producera dessa toxi<strong>ne</strong>r. F. sporotrichioides och F. poae producerar beauvericin (BEA)<br />
som till sin uppbyggnad påmin<strong>ne</strong>r om enniati<strong>ne</strong>rna.<br />
Nivalenol producerar bland annat F. cerealis och F. poae och i mindre mängder<br />
F. culmorum och F. grami<strong>ne</strong>arum.<br />
Halter<br />
Resultaten av undersökningarna visar att de ”nya” Fusarium-toxi<strong>ne</strong>rna var mycket<br />
allmänna i finländsk spannmål. Av de över 300 prover som analyserades åren 2001–<br />
2003 och 2005–2006 in<strong>ne</strong>håll 90–100 % enniati<strong>ne</strong>r och beauvericin och 1–81 % moniliformim<br />
beroende på växtperioden. I regel var nivån på halterna i föreningarna<br />
ändå låg, genomsnittshalterna varierade mellan 15–3410 µg/kg. Enniati<strong>ne</strong>r konstaterades<br />
påfallande mycket i en del av proverna. Särskilt allmänna var enniati<strong>ne</strong>rna i<br />
sådana prover, som skördats först sent in på hösten. Miljöförhållandena, främst fukthalten<br />
och temperaturen, har också en mycket stor inverkan på de i spannmålen bildade<br />
mögelsvamparnas kvalitet och mängd och det kunde också skönjas i undersökningsmaterialet<br />
i form av variatio<strong>ne</strong>r i halterna från ett år till ett annat.<br />
MTT analyserade år 2005 224 spannmålsprover, i vilka man inte alls påträffade toxi<strong>ne</strong>rna<br />
DAS, F-X eller 15AcDON. 3-AcDON förekom år 2005. NIV-halterna låg bägge<br />
åren i regel under 200 µg/kg eller så påträffades NIV inte alls. Den högsta NIV-halten<br />
1320 µg/kg uppmättes i havre, också i korn förekom enstaka höga halter år 2005.<br />
75
76<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
Skadeverkningar på hälsan<br />
Vi har än så länge mycket litet med in<strong>format</strong>ion om moniliformi<strong>ne</strong>ts, enniati<strong>ne</strong>rnas<br />
och beauverici<strong>ne</strong>ts toxicitet. Moniliformin har i djurförsök till sin toxicitet<br />
påvisats vara av samma nivå som de skadligaste mykotoxi<strong>ne</strong>rna (bl.a. T-2 och HT-2).<br />
Om enniati<strong>ne</strong>rnas och beauverici<strong>ne</strong>ts skadeverkningar på djurs hälsa har vi än så länge<br />
inte just några forskningsrön, men de har påvisats ha bl.a. celltoxiska och antimikroba<br />
verkningar. BEA som är liknande till sin uppbyggnad har i provrörsförhållanden<br />
till sina toxikologiska egenskaper konstaterats mer giftigt än enniati<strong>ne</strong>rna. Än så länge<br />
kän<strong>ne</strong>r vi till endast nivalenolets skadeverkningar.<br />
Nivalenol:<br />
Kritisk inverkan<br />
■ Allmän toxicitet och immunotoxicitet<br />
■ Långvarig expo<strong>ne</strong>ring kan leda till leukopeni dvs. lågt antal vita blodkroppar<br />
Högsta tolerabla intaget<br />
■ TDI = 0,7 µg/kg kv/d (SCF 2000)<br />
Känsliga grupper<br />
■ Barn med rikliga mängder spannmål i kosten<br />
Beräknat intag hos vuxna finländare<br />
■
12 Ergotalkaloider<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
Ergotalkaloiderna är en grupp på cirka 40 olika toxi<strong>ne</strong>r bestående av bland annat lysergsyror,<br />
lysergsyreamider och ergopepti<strong>ne</strong>r. Dessa toxi<strong>ne</strong>r bildas av sklerotier av<br />
familjen Clavicipitaceae, såsom Claviceps purpurea, C. paspaspali och C. fusiformis,<br />
som förekommer i råg och andra sädesslag. På svenska kallas de mjöldryga. Alkaloidernas<br />
halter varierar och man kan inte direkt fastställa något samband mellan antalet<br />
sklerotier och halterna ergotalkaloider.<br />
Skadeverkningar på hälsan<br />
Mjöldryga in<strong>ne</strong>håller ergotamin, ergotoxin och ergonovin, som sammandrar blodkärlen.<br />
Därför har det använts för behandling mot huvudvärk. Med behandlingen följer<br />
illamående och man kan också känna sig frusen. Stickningar och sendrag, sin<strong>ne</strong>sförvirring<br />
och medvetslöshet är också möjliga symptom.<br />
På stora doser mjöldryga följer ett förgiftningstillstånd, ergotism. I lindrigare fall medför<br />
överdosering kramper, tvångsrörelser, hallucinatio<strong>ne</strong>r och plågor. Vid allvarligare<br />
förgiftning kan mjöldryga orsaka kallbrand och offret kan då mista yttersta delar av<br />
kroppen såsom tår och ytteröron eller i värsta fall extremiteter; om inte de <strong>ne</strong>krotiska<br />
kroppsdelarna opereras bort, kan förgiftningen sprida sig. Sjukdomen som följer på<br />
allvarlig förgiftning kallades förr Antoniuseld. På medeltiden var sjukdomen allmän i<br />
Europa, men i och med att jordbruket utvecklades blev fallen allt färre. Den senaste<br />
ergotismepidemin som orsakade kallbrand inträffade i Etiopien år 2001. Orsaken var<br />
förskämt korn.<br />
Intag<br />
I Finland har något intag inte beräknats, men ergotalkaloiderna i spannmål anses<br />
ändå inte numera som ett hot mot människors hälsa.<br />
Ergotalkaloider kan också förekomma i djurfoder, men det har också ansetts<br />
osannolikt att de migrerar från fodret till människan via mjölk, ägg eller kött.<br />
77
78<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
Lagstiftning<br />
Det har inte fastställts några gränsvärden för ergotalkaloider i spannmål avsedd som<br />
människoföda. Ett gränsvärde på 0,05 % för mjöldryga i interventionsspannmål har<br />
fastställts i kommissio<strong>ne</strong>ns förordning 687/2008.<br />
Slutsatser om tillsy<strong>ne</strong>n<br />
■ I egenkontrollen skall fästas särskild uppmärksamhet vid rågens kvalitet och man<br />
skall vara medveten om möjligheten att mjöldryga förekommer.<br />
Från jord till bord – Kritiska punkter inom tillsy<strong>ne</strong>n<br />
Foderindustrin<br />
Livsmedelsindustrins<br />
egenkontroll av råvarorna<br />
Handeln<br />
Källor:<br />
1. Opinion of the Scientific Pa<strong>ne</strong>l on Contaminants in Food Chain on a request from the Commission<br />
related to ergot as undesirable substance in animal feed, The EFSA Journal, 2005, 225, 1 – 27<br />
2. R. Krska, C. Crews, Significance, chemistry and determination of ergot alkaloids: a review, Food<br />
Additives and Contaminants, 2008, 25 (6), 722-731
13 Nitrat<br />
Förekomsten av nitrater<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
Nitrat, (NO3 dvs. jo<strong>ne</strong>n nitrat) förekommer i naturen i form av olika föreningar. Nitrater<br />
hamnar av naturen i grönsaker och dricksvatt<strong>ne</strong>t som en följd av gödslingen.<br />
Nitrathalterna i grönsaker varierar från en växtart till en annan. I grönsakernas olika<br />
delar påträffas också olika halter nitrater. I växten rör sig nitraterna med vatt<strong>ne</strong>t och<br />
näringsäm<strong>ne</strong>na i riktning mot bladen. Därför påträffas de högsta halterna i grönbladiga<br />
grönsaker, medan halterna i fröna och stjälkarna är lägre. I potatis är den högsta<br />
nitrathalten i skalskiktet, men i morot och rödbeta i mitten. I sallad är nitrathalten<br />
högs i de yttre bladen. Därför är det bra att ta bort de yttersta bladen av salladen innan<br />
den äts.<br />
Växtens ålder påverkar också nitrathalten: de yngsta bladen in<strong>ne</strong>håller mindre mängder<br />
nitrat än de äldre bladen (1).<br />
Nitrat och nitrit får vi också av sådana tillsatser, som används bl.a. i köttprodukter, ostar<br />
och fiskkonserver. Intaget av nitrat ur tillsatser är obetydligt i jämförelse med intaget<br />
nitrat ur grönsaker och dricksvatt<strong>ne</strong>t. I denna rapport behandlas tillsatserna inte.<br />
Rucola<br />
Rabarber<br />
Ekbladssallat<br />
Rödbeta<br />
Sallat<br />
Selleri<br />
Typiska nitrathalter i grönsaker (3)<br />
Spenat<br />
Rädisa<br />
Persilja<br />
Kinakål<br />
Isbergssallat<br />
Rova<br />
Zucchini<br />
Böna<br />
Kål<br />
Morot<br />
Broccoli<br />
Gurka<br />
Potatis<br />
Blomkål<br />
Paprika<br />
Tomat<br />
Ärt<br />
79
80<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
Hur kan man minska mängden nitrat i grönsaker<br />
Nitrathalten påverkas av såväl jordbrukspraxis som miljöfaktorerna. Markens<br />
fukthalt, mängden ljus, temperaturen och sorten är faktorer som påverkar nitrathalterna<br />
i grönsaker (1).<br />
Gödsling med organiskt kväve (biologisk odling) har en större inverkan på nitrathalten<br />
än gödsling med oorganiskt kväve. Det beror på att organiskt kväve långsammare<br />
omvandlas till protein än oorganiskt kväve. Nitratgödslingen förläggs till början av<br />
växtperioden. Därför är nitrathalterna som högst i tidigt bärgad skörd.<br />
Konsumentens möjligheter att minska intaget av nitrat<br />
Konsumenten kan betydligt minska nitratintaget genom att skölja, koka, skala och<br />
behandla grönsakerna. Det är bra att ta bort de yttersta bladen från sallad innan man<br />
äter den. Man borde också minska konsumtio<strong>ne</strong>n av grönsaker som in<strong>ne</strong>håller rikliga<br />
mängder nitrat, såsom rucola, och åter öka konsumtio<strong>ne</strong>n av grönsaker som in<strong>ne</strong>håller<br />
små mängder nitrat.<br />
Beräknad %-andel för intaget nitrat ur kosten (1)<br />
■ 70–80 % ur grönsaker<br />
■ 10–30 % ur dricksvatt<strong>ne</strong>t<br />
■ Små mängder ur köttprodukter, ostar och fiskkonserver<br />
Hur intaget nitrat av vegetabiliskt ursprung fördelar sig (1-6)<br />
(Uträknat utgående från den in<strong>format</strong>ion om halterna som <strong>Evira</strong> har och den in<strong>format</strong>ion<br />
som erhållits från EFSA)<br />
Kasvisperäisen<br />
Muutnitraatin<br />
saannin<br />
Övrigt 12 %<br />
12 % jakautumi<strong>ne</strong>n<br />
Hur intaget nitrat av vegetabiliskt<br />
Rödbeta<br />
Punajuuri<br />
ursprung 0 % fördelar sig 0%<br />
3 %<br />
3 %<br />
Lök 3 %<br />
Sipuli<br />
3 %<br />
Gurka Kurkku<br />
Sallat 44 %<br />
Salaatit<br />
6 % 6 %<br />
44 %<br />
Porkkana<br />
Morot 8 %<br />
8 %<br />
Potatis 11 %<br />
Peruna<br />
11 %<br />
Kål Kaalit 13 %<br />
13 %
Skadeverkningar på hälsan (1, 4)<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
Nitratets skadeverkningar på hälsan visar sig i form av metaboliterna nitrit,<br />
nitritoxid och N-nitrosoföreningar. Nitrit kan oxidera jär<strong>ne</strong>t i hemoglobi<strong>ne</strong>t i en sådan<br />
form, att det inte förmår transportera syre i kroppen. Det kallas methemoglobi<strong>ne</strong>mi.<br />
Tillståndet är allvarligt särskilt för spädbarn och småbarn, i syn<strong>ne</strong>rhet om bar<strong>ne</strong>t samtidigt<br />
drabbats av diarré eller någon annan gastroenterit. Expo<strong>ne</strong>ringen för nitrat har<br />
också förknippats med ökad förekomst av vissa cancertyper. Å andra sidan vet man<br />
att nitrater bl.a. sänker blodtrycket.<br />
Enligt EFSA:s beräkning överstiger nyttan av att äta grönsaker de skadeverkningar<br />
som expo<strong>ne</strong>ring för nitrat medför.<br />
Kritisk inverkan<br />
■ Nitriter försämrar blodets syreupptagningsförmåga; hemoglobi<strong>ne</strong>t omvandlas av<br />
nitrit till methemoglobin<br />
Känsliga grupper<br />
■ Små barn som saknar methemoglobinreduktas<br />
■ Små barn som ges brunnsvatten som in<strong>ne</strong>håller rikliga mängder nitrater<br />
■ Storkonsumenter av rucola<br />
Beräknat intag hos vuxna perso<strong>ne</strong>r (1)<br />
■ Då man som rekommendatio<strong>ne</strong>rna påbjuder äter 400 g varierande grönsaker om<br />
dagen har nitratintaget beräknats till 157 mg/d (europeiskt genomsnitt).<br />
■ Konsumtion av mer än 47 g rucola om dagen kan medföra att det tolerabla<br />
dagliga intaget överskrids.<br />
■ Intaget hos vuxna perso<strong>ne</strong>r i Finland 82 mg/d (6)<br />
Högsta tolerabla dagliga intaget<br />
■ Nitrat (NO3) 3,7 mg/kg kv/d och Nitrit (NO2) 0,07 mg/kg kv/d (4)<br />
■ För en vuxen på 60 kg är det tolerabla dagliga intaget nitrat 222 mg (1).<br />
Lagstiftning<br />
I EU-kommissio<strong>ne</strong>ns förordning (EG) nr 1881/2006 har fastställts gränsvärden för<br />
spenat, sallat, isbergssallat och barnmat. Gränsvärdena har fastställts per kg färsk<br />
vikt och de varierar med årstiderna. Motiveringen till det är olika odlingsförhållanden,<br />
produktionsmetoder och konsumtionsvanor.<br />
81
82<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
Livsmedelskategori Gränsvärde (mg NO3/kg)<br />
Färsk spenat<br />
Skördad under perioden<br />
1 oktober – 31 mars<br />
Skördad under perioden<br />
1 april – 30 september<br />
3 000<br />
2 500<br />
Konserverad, djupfryst eller fryst spenat<br />
Skördad under perioden<br />
1 oktober – 31 mars<br />
2 000<br />
sallat odlad på täckt område 4 500<br />
Färsk sallat<br />
frilandsodlad sallat<br />
Skördad under perioden<br />
1 april – 30 september<br />
4 000<br />
sallat odlad på täckt område 3 500<br />
frilandsodlad sallat 2 500<br />
Isbergssallat<br />
Sallat odlad på täckt område<br />
Frilandsodlad sallat<br />
2 500<br />
2 000<br />
Bearbetade spannmålsbaserade livsmedel<br />
och barnmat för spädbarn och småbarn<br />
200<br />
Kraven på provtagning och laboratorier framgår av förordning (EG) nr 1882/2006.<br />
Slutsatser om tillsy<strong>ne</strong>n (4, 5)<br />
■ Egenkontroll i kombination med artval och utveckling av produktio<strong>ne</strong>n är en<br />
förutsättning för låga nitrathalter.<br />
■ Mängden kväve i gödslingen skall iakttas som en del av egenkontrollen.<br />
■ Rikliga mängder ljus sänker nitrathalterna i grönsakernas ovanjordiska delar.<br />
■ Tät plantering och smutsiga växthusglas släpper inte igenom tillräckligt med ljus.<br />
■ Potatis och sallat är de viktigaste grönsakerna som det skall utövas tillsyn över.<br />
■ Tyngdpunktsområdet är tillsy<strong>ne</strong>n över vegetariska matkonserver för barn.<br />
■ Vid förpackning för handeln skall de översta bladen tas bort.<br />
■ Kokning minskar grönsakernas nitrathalter med 16–79 % och skalning av potatisen<br />
med 20-30 % (1, 3, 4).<br />
Från jord till bord – Kritiska punkter inom tillsy<strong>ne</strong>n<br />
Primärproduktio<strong>ne</strong>n<br />
- sorten<br />
- belysningen<br />
- temperaturen<br />
- fukthalten<br />
- gödslingen<br />
Handeln<br />
- egenkontrollen<br />
Konsumenten<br />
- valet av sorter<br />
- tillredningen av maten
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
Källor:<br />
1. Nitrate in vegetables - Scientific Opinion of the Pa<strong>ne</strong>l on Contaminants in the Food chain Question<br />
number: EFSA-Q-2006-071. The EFSA Journal (2008) 689, 1–7.<br />
2. Kotimaisten ja ulkomaisten kasvisten nitraatti- ja raskasmetallipitoisuudet. Elintarvikeviraston<br />
Tutkimuksia sarja 11/1993<br />
3. Blomberg, K. Kasvisten nitraattipitoisuudet ja mahdollisuudet vaikuttaa niihin. Ympäristö ja Terveys<br />
(1997) 7-8, 34-38.<br />
4. Blomberg, K. Keittämisen vaikutus kasvisten nitraattipitoisuuteen. Elintarvikeviraston Valvonta-sarja<br />
2/1998<br />
5. Blomberg, K. ja Hallikai<strong>ne</strong>n, A. Kotimaisten ja ulkomaisten ruokaperunoiden vieraat ai<strong>ne</strong>et; glykoalkaloidit,<br />
nitraatit ja raskasmetallit. Elintarvikeviraston Tutkimuksia-sarja 3/2000<br />
6. <strong>Evira</strong>, julkaisematon tieto<br />
7. WHO Technical Report Series No. 913, 2002<br />
83
84<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
14 Glykoalkaloider<br />
Glykoalkaloiderna är naturliga toxi<strong>ne</strong>r som syntetiseras av växter av familjen Solanacea.<br />
Med tanke på vår kost är potatisen den viktigaste av dessa växter. Glykoalkaloiderna<br />
tjänar som växtens försvarsmekanism mot sjukdomar och skadedjur. I stora<br />
doser ger de upphov till en bitter bismak och är då också hälsovådliga. Grönfärgad<br />
potatis in<strong>ne</strong>håller ofta förhöjda glykolalkaloidhalter, men grön färg och glykoalkaloidhalten<br />
står inte i direkt samband med varandra. (1)<br />
Särdrag<br />
Potatis är den huvudsakliga källan till intag av glykoalkaloider. Glykoalkaloiderna i<br />
potatis består till 95 procent av alfa-solanin och alfa-kakonin.<br />
Glykoalkaloidhalterna i potatis är som störst alldeles i skalskiktet och olika potatissorter<br />
har olika benägenhet att syntetisera dem. I tidig potatis kan glykoalkaloidhalterna<br />
vara rentav dubbelt så höga som i höstpotatis. I små knölar är halterna som störst,<br />
eftersom skalskiktets andel i dem är betydande.<br />
Skalning av potatisen minskar glykoalkaloidhalten med hela 60 %. Annan processning<br />
har en betydligt mindre inverkan på halterna. (2)<br />
Faktorer som ökar bildningen av glykoalkaloider i potatis (3, 4)<br />
■ Kallt och regnigt väder under växtperioden<br />
■ Rikliga mängder ljus under lagringen<br />
■ Lagring i för kall temperatur<br />
■ Mekaniska skador på knölen<br />
Intag ur potatis (1)<br />
Glykoalkaloidhalterna i inhemsk potatis varierar mellan 10–280 mg/kg. Låga halter<br />
(under 50 mg/kg) har konstaterats bl.a. i sorterna Rosamunda, Bintje, Timate<br />
och Ukama. Utgående från Livsmedelssäkerhetsverket <strong>Evira</strong>s kartläggning är bl.a. inhemska<br />
Sini en sort som är känslig för höga halter. Man vet också att Lapin puikula<br />
in<strong>ne</strong>håller höga halter.<br />
Beräknat intag ur potatis per person och dygn är 7 mg. Det har beräknats utgående<br />
från den genomsnittliga glykoalkaloidhalten (82 mg/kg) i inhemsk potatis och in<strong>format</strong>ion<br />
om konsumtio<strong>ne</strong>n. Beräkningen gäller oskalad potatis.
Intag ur tomat (5)<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
Glykoalkaloiderna i tomat består huvudsakligen av alfa-tomatin. Halterna är som<br />
störst i råa gröna tomater (20–200 mg/kg). Då och då påträffas halter på rentav över<br />
1000 mg/kg.<br />
Alfa-tomatinhalterna i mogna röda tomater stannar vid 0-10 mg/kg. Genomsnittshalten<br />
är 1 mg/kg.<br />
Beräknat intag ur tomat per person och dygn är 0,9 mg. Det är det beräknade maximala<br />
intaget, i vilket tomatens alfa-tomatin halt har beräknats vara 10 mg/kg. Man<br />
har också antagit att 10 % av tomaterna äts råa (halten 200 mg/kg).<br />
Skadeverkningar på hälsan (5, 6)<br />
Kritisk inverkan<br />
■ I lindriga förgiftningsfall är symptomen diarré, kräkningar och magkramper.<br />
■ Symptomen yppar sig vanligen 2-20 timmar efter ett rikligt intag.<br />
■ I allvarliga fall som inrapporterats utomlands ifrån har konstaterats inverkningar<br />
på centrala <strong>ne</strong>rvsystemet, såsom trötthet, virrighet, apati, störningar i synfältet<br />
och medvetslöshet.<br />
■ Vi har inte tillräckligt med in<strong>format</strong>ion om långtidseffekterna. Det lagstadgade<br />
gränsvärdet som fastställts för glykolakaloider i potatis bygger enkom på undersökningar<br />
av akuta skadeverkningar på hälsan.<br />
Beräknat intag hos en vuxen person i Finland (1)<br />
■ Det genomsnittliga intaget hos vuxna perso<strong>ne</strong>r är 0,13 mg/kg kv/d<br />
Kritiska doser<br />
■ Den lägsta dosen som orsakat förgiftningssymptom hos människan är 1,25 mg/<br />
kg kv/d. Det motsvarar en engångsdos på 75 mg hos en människa på 60 kg. (7)<br />
■ Livsfara har orsakats av doser på 3-6 mg/kg kv/d, vilket motsvarar en engångsdos<br />
på 180–360 mg hos en människa på 60 kg.<br />
Lagstiftning<br />
Gränsvärdet för glykoalkaloider i potatis (200 mg/kg) fastställs i handels- och industriministeriets<br />
förordning 237/2002. Samma gränsvärde används också i många<br />
andra länder. För glykoalkaloider finns ingen EU-lagstiftning.<br />
85
86<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
Slutsatser om tillsy<strong>ne</strong>n<br />
Tillsy<strong>ne</strong>n över glykoalkaloider i potatis sker huvudsakligen i form av egenkontroll.<br />
■ I egenkontrollen skall fästas uppmärksamhet vid valet av sort, potatisens lagringsförhållanden<br />
och sorteringen.<br />
■ Potatis skall lagras i mörker och i en temperatur på cirka + 8 °C. Omedelbart efter<br />
skörden kan temperaturen vara högre.<br />
■ I samband med sorteringen tas alla skadade och grönfärgade knölar bort.<br />
■ I handeln är den förpackade potatisen det viktigaste tillsynsobjektet.<br />
■ Om en konsument fått mer än två viktprocent skadade eller grönfärgade knölar<br />
i potatis av första klass, är det skäl att göra ett konsumentklagomål. Grön potatis<br />
skall inte ätas.<br />
Från jord till bord – Kritiska punkter inom tillsy<strong>ne</strong>n<br />
Primärproduktio<strong>ne</strong>n<br />
- valet av sort<br />
Lagringen<br />
- ljuset<br />
- tempera<br />
turen<br />
Handeln<br />
- förpackad potatis<br />
- skadad och<br />
grönfärgad potatis<br />
Konsumenten<br />
- konsument-<br />
upplysning<br />
Källor:<br />
1. Kotimaisten ja ulkomaisten ruokaperunoiden vieraat ai<strong>ne</strong>et; glykoalkaloidit, nitraatti ja raskasmetallit.<br />
Elintarvikeviraston Tutkimuksia sarja 3/2000<br />
2. A. Taj<strong>ne</strong>r-Czopek et al, Changes in glycoalkaloids content of potatoes desti<strong>ne</strong>d for consumption,<br />
Food Chemistry 106 (2008) 706–711<br />
3. Varhaisperunan laatu ja glykoalkaloidipitoisuus. Elintarvikeviraston Tutkimuksia sarja 3/1994<br />
4. Handbook of Plant and Fungal Toxicants J.P.F.D Mello, CRC Press, Boca Raton New York 1997,<br />
Glycoalkaloids 19-35<br />
5. Glycoalkaloids in tomatoes, eggplants, pepper and two Solanum species growing wild in the Nordic<br />
Countries. Nordic Council of Ministers, Tema Nord 1999:599<br />
6. WHO Technical Report Series No. 828, 1992<br />
7. T.T. Mensinga et al, Potato glycoalkaloids and adverse effects in humans: an ascending dose study.<br />
Regulatory Toxicology and Pharmacology 41, 2005.
15 Gyromitrin<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
Gyromitrin är ett naturligt förekommande toxin som finns i stenmurklor (Gyromitra<br />
esculenta). I rumstemperatur omvandlas det till svampens viktigaste gift N-metyl-Nformylhydrazon.<br />
Utöver detta gift som tyska forskare identifierat fann finländska forskare<br />
i stenmurkla åtta andra föreningar som förekommer i mycket mindre mängder i<br />
stenmurkla än det vanligaste giftet, gyromitrin (87,5 %). (1, 2)<br />
Man har konstaterat att gyromitri<strong>ne</strong>t senare binder sig vid stenmurklans organiska<br />
molekyler. Vid behandling med saltsyra frigörs gyromitri<strong>ne</strong>t i form av monometylhydrazin<br />
som man kan bestämma kemiskt och av vilket man kan räkna ut gyromitrinhalten.<br />
Murkelskörden varierar stort från ett år till ett annat. Goda år konsumeras<br />
hundratals ton stenmurklor. Noggrannare in<strong>format</strong>ion om konsumtio<strong>ne</strong>n av stenmurklor<br />
och expo<strong>ne</strong>ringen för gyromitrin finns inte att tillgå i Finland. I Finland är det<br />
tillåtet att sälja obehandlade stenmurklor, om bara varningsmärkningar om giftigheten<br />
och anvisningar om hur murklorna skall behandlas finns tillgängliga för konsumenterna.<br />
Skadeverkningar på hälsan (1)<br />
Akut förgiftning<br />
■ Förgiftning under matsmältningsstadiet (6-12 timmar)<br />
■ Huvudvärk, illamående, magknip, kräkningar, blodig avföring, gulaktiga ögon och<br />
gulaktig hud<br />
■ Lever- och njurstadiet: Sönderfall av röda blodkroppar och störningar i centrala<br />
<strong>ne</strong>rvsystemet, rastlöshet, uppsvullnad och kramper, som kan leda till döden.<br />
Långtidsverkningar<br />
■ En del av gifterna är cancerframkallande äm<strong>ne</strong>n. De kan också orsaka överkänslighet<br />
eller allergi. I djurförsök har fosterskador konstaterats.<br />
Riskvärderingen har gjorts i form av ett nordiskt samarbete. Stenmurklans akuttoxicitetsrisk,<br />
carcinogenitet och fostertoxicitetsverkningar i djurförsök ger skäl att betrakta<br />
stenmurklan som ett skadligt livsmedel. Stenmurklor borde ätas endast under några<br />
få enstaka måltider.<br />
87
88<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
Lagstiftning<br />
HIM:s förordning om saluföring av matsvampar (489/2006) kräver att det i påskrifterna<br />
på förpackningen eller i de saluhållna svamparnas omedelbara närhet finns en<br />
varning om att svamparna är giftiga och en anvisning om hur de skall behandlas.<br />
Sverige tillåter endast saluhållande av sådana stenmurklor som är behandlade. Finland<br />
är det enda landet i Västeuropa som tillåter saluhållande av råa stenmurklor.<br />
Slutsatser om tillsy<strong>ne</strong>n<br />
Vid saluhållande av råa stenmurklor skall i deras omedelbara närhet finnas behandlingsanvisningar<br />
som fås från <strong>Evira</strong> på följande språk: finska, svenska, engelska, tyska,<br />
franska och ryska.<br />
Anvisningar om hur stenmurklor behandlas<br />
■ Stenmurklor skall kokas två gånger i rikligt med vatten (1 del svamp till 3 delar<br />
vatten) i minst fem minuter. Efter varje kokning skall svamparna sköljas noggrant<br />
i rikliga mängder vatten.<br />
■ Murklor kan förvaras länge om de först torkas tills de blir snustorra. Torkade stenmurklor<br />
skall blötläggas i vatten minst två timmar före användning (100 g svamp<br />
och 2 liter vatten). Efter uppblötningen skall stenmurklorna förvällas i två omgångar<br />
på samma sätt som om de var färska.<br />
■ Då stenmurklor torkas eller förvälls skall ventilatio<strong>ne</strong>n vara god. Det vatten som<br />
använts för uppblötning eller förvällning av stenmurklor får inte användas vid<br />
matlagning.<br />
■ Vid transport och hantering av stenmurklor skall beaktas att giftiga gaser förflyktigas<br />
från svampen.<br />
■ Stenmurklor skall helst behandlas innan de saluhålls.<br />
Från skog till bord – Kritiska punkter inom tillsy<strong>ne</strong>n<br />
Rå stenmurkla<br />
- behandlingsan-<br />
visningar<br />
Saluhållen behandlad<br />
stenmurkla<br />
- kontroll av halten<br />
Stenmurklor som konsumenten köpt<br />
råa eller själv plockatt<br />
- behandlingsanvisningar<br />
- intagsrekommendatio<strong>ne</strong>r: endast<br />
några få enstaka gånger per år<br />
Källor:<br />
1. Hydrazo<strong>ne</strong>s in False Morel, Tema Nord 1995:561, the Nordic Council of Ministers<br />
2. Pyysalo, H. and Niska<strong>ne</strong>n, A. (1977) On the Occurrence of N-methyl-N-formylhydrazo<strong>ne</strong>s in fresh<br />
and processed false morel, Gyromitra esculenta. J. Agr. Food Chem., 25: 644–647
16 Polycykliska aromatiska<br />
kolväten (PAH)<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
Polycykliska aromatiska kolväten (PAH-föreningar) är organiska föreningar som in<strong>ne</strong>håller<br />
kol och väte med två eller flera kondenserade bensenringar. PAH-föreningarna<br />
är fettlösliga föreningar. De förflyttas som småpartiklar med luftströmningar i<br />
atmosfären och därför är de skadliga äm<strong>ne</strong>n som spridits överallt i naturen.<br />
PAH-föreningar påträffas också i livsmedel som en följd av matlagningen. Den bäst<br />
kända och skadligaste av föreningarna är benso(a)pyren. Man kän<strong>ne</strong>r till tiotals olika<br />
PAH-föreningar. (SCF) JECFA har rekommenderat att halterna av 16 PAH-föreningar i<br />
livsmedel följs upp till följd av eventuella cancerrisker. År 2008 påvisade EFSA:s pa<strong>ne</strong>l<br />
att 8 föreningar är indikatorer på PAH-föreningarnas carcinogenitet. Mer in<strong>format</strong>ion<br />
om förekomsten av PAH-föreningar i form av blandningar och dessas carcinogenitet<br />
krävs med tanke på riskhanteringen.<br />
I Finlands har intaget av PAH-föreningar ur livsmedel beräknats vara betydligt större<br />
än i många andra europeiska länder beroende på den stora konsumtio<strong>ne</strong>n av rökt<br />
och grillat kött.<br />
PAH ur miljön och/eller livsmedel<br />
PAH-föreningar bildas som en följd av ofullständig förbränning ur bl.a. fossila bränslen,<br />
trafiken, industrin och skogsbränder.<br />
Vid processning av livsmedel bildas också PAH-föreningar. Sådana processer är bland<br />
annat<br />
■ Rostning<br />
■ Rökning<br />
■ Grillning<br />
■ Torkning<br />
Rökningsteknikens inverkan<br />
Så kallad traditio<strong>ne</strong>ll basturökning ger upphov till de högsta halterna total-PAH och<br />
benso(a)pyren i livsmedlen. Rätt rökningsteknik håller PAH-halterna i livsmedlen<br />
låga. De flesta tillverkare använder alspån för alstring av röken. Rökning med hjälp<br />
av en rökge<strong>ne</strong>rator eller ett rökskåp med rätta, vanligen låga temperaturer ger också<br />
låga PAH-halter.<br />
89
90<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
Vätskerökinsprutning ger också ett gott slutresultat. Vid rökning i hemförhållanden<br />
skall särskilt följande beaktas:<br />
Materialen<br />
■ Använd inte kottar, kådigt eller behandlat trä eller avfall.<br />
■ Håll rökningsredskapen rena.<br />
Rökningen<br />
■ Vänta tills glöden är färdig, undvik uppflammande kol.<br />
■ Hindra fett från produkterna som skall rökas eller andra föreningar från att rinna<br />
<strong>ne</strong>d på veden eller kolen som bränns.<br />
Slutprodukten<br />
■ Undvik att bränna produkterna eller bryna dem alltför mycket.<br />
Intag av benso(a)pyren och total-PAH ur livsmedel i Finland (1)<br />
Livsmedelskategori<br />
BaP<br />
(µg/person/d)<br />
%-andel<br />
Total-PAH<br />
(µg/person/d)<br />
%-andel<br />
Kött och köttprodukter 0,174 75 % 26,21 81 %<br />
Spannmålsprodukter 0,007 3 % 2,23 7 %<br />
Kaffe och te 0,015 7 % 0,61 2 %<br />
Fetter och oljor 0,020 9 % 0,56 2 %<br />
Fisk 0,003 1 % 0,92 3 %<br />
Övrigt 0,012 5 % 1,50 5 %<br />
Sammanlagt 0,232 100 % 32,04 100 %<br />
Hur intaget av benso(a)pyren fördelar sig<br />
Kahvi Kaffe ja och tee<br />
te 7 %<br />
Viljavalmisteet<br />
Spannmålsprodukter<br />
3 %<br />
3 %<br />
Fisk Övrigt<br />
Kalat<br />
Muut<br />
Rasvat ja öljyt 1 %<br />
5 %<br />
Fetter och 1% 5 %<br />
oljor 9 % 9 %<br />
Liha Kött ja och lihavalmisteet köttprodukter<br />
75 75 % %
Hur intaget av total-PAH fördelar sig<br />
Rasvat Fetter ja och öljyt Kalat<br />
Fisk<br />
oljor 2 % 2 % 3 %<br />
Kaffe och Kahvi te ja 2 tee %<br />
2 %<br />
Viljavalmisteet<br />
Spannmålsprodukter<br />
7 %<br />
7 %<br />
Muut Övrigt<br />
5 5 %<br />
Liha Kött ja och lihavalmisteet köttprodukter<br />
81 % 81 %<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
Rökta köttprodukter ger huvuddelen av det sammanlagda intaget PAH-föreningar.<br />
Färskt kött är så gott som fritt från PAH-föreningar.<br />
Livsmedel med höga PAH-halter<br />
■ Livsmedel som grillats över kol eller eld<br />
■ Talkonmjöl<br />
■ Ritorkat rågmjöl<br />
■ Färska blötdjur<br />
■ Basturökt skinka<br />
■ Kaffe<br />
■ Rökt fisk<br />
■ Te<br />
■ Vegetabiliska oljor<br />
■ Kryddor<br />
91
92<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
Skadeverkningar på hälsan (2-5)<br />
PAH-föreningarnas carcinogenitet har testats för såväl enskilda föreningar som blandningars<br />
del. Vissa PAH-föreningar har konstaterats vara carcinogena.<br />
PAH-föreningarnas carcinogenitet och toxicitet<br />
PAH-förening Carcinogenitet Genotoxicitet<br />
Bens(a)antracen + +<br />
Benso(b)fluoranten + +<br />
Benso(j)fluoranten + +<br />
Benso(k)fluoranten + +<br />
Benso(a)pyren + +<br />
Krysen + +<br />
Dibens(a,h)antracen + +<br />
Dibenso(a,e)pyren + +<br />
Dibenso(a,h)pyren + +<br />
Dibenso(a,i)pyren + +<br />
Dibenso(a,l)pyren + +<br />
Indeno(1,2,3-cd)pyren + +<br />
5-metylkrysen + +<br />
Benso(ghi)perylen - +<br />
Cyklopenta(cd)pyren - +<br />
Benso(c)fluoren ? ?<br />
Benso(a)pyren<br />
Kritiks inverkan<br />
■ Lungcancer till följd av miljö- och arbetsbetingad expo<strong>ne</strong>ring<br />
■ Andra möjliga följder av expo<strong>ne</strong>ring för PAH-föreningar är fortplantningsstörningar,<br />
missbildningar, försvagad motståndskraft.<br />
Högsta tolerabla intaget<br />
■ Någon kvantitativ riskvärdering har inte gjorts.<br />
Beräknat intag (1, 6)<br />
■ Finländare får i genomsnitt 232 ng/person/d benso(a)pyren ur kosten, då motsvarande<br />
tal i hela EU varierar mellan 186–258 ng.<br />
Mest utsatta grupper<br />
■ Tobaksrökare, sotare och asfalterare<br />
■ Storkonsumenter av rökta kött- och fiskrätter
Lagstiftning<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
I EU:s direktiv 88/388/EEG behandlas tillnärmningen av medlemsstaternas lagstiftning<br />
om aromer för användning i livsmedel och om ursprungsmaterial vid framställning<br />
av sådana aromer. I enlighet med direktivet tillåts endast 30 nanogram benso(a)<br />
pyren per kg dryck eller livsmedel.<br />
I kommissio<strong>ne</strong>ns förordning 1881/2006 fastsälls också tillåtna gränsvärden för<br />
benso(a)pyren i livsmedel.<br />
Livsmedelskategori<br />
Gränsvärden<br />
(µg/kg våtvikt)<br />
Oljor och fetter (utom kakaosmör) avsedda för direkt konsumtion<br />
eller som ingrediens i livsmedel<br />
2,0<br />
Rökt kött och rökta köttprodukter<br />
Muskelkött från rökt fisk och rökta fiskeriprodukter, utom<br />
5,0<br />
musslor. Gränsvärdet gäller för rökta skaldjur, utom brunt<br />
krabbkött och utom kött från huvud och mellankropp av hummer<br />
och liknande stora skaldjur<br />
5,0<br />
Muskelkött från annan fisk än rökt fisk<br />
Skaldjur, bläckfisk, utom rökta. Gränsvärdet gäller för skaldjur,<br />
2,0<br />
utom brunt krabbkött och utom kött från huvud och<br />
mellankropp av hummer och liknande stora skaldjur<br />
5,0<br />
Musslor 10,0<br />
Bearbetade spannmålsbaserade livsmedel och barnmat för<br />
spädbarn och småbarn<br />
Modersmjölksersättning och tillskottsnäring för spädbarn,<br />
1,0<br />
inklusive modersmjölksersättning baserad på mjölk och tillskottsnäring<br />
baserad på mjölk<br />
1,0<br />
Dietlivsmedel för speciella medicinska ändamål avsedda<br />
specifikt för spädbarn<br />
1,0<br />
Kommissio<strong>ne</strong>n gav den 4 februari 2005 en rekommendation (2005/108/EG) om<br />
ytterligare undersökningar av halterna av polycykliska aromatiska kolväten i vissa<br />
livsmedel.<br />
Slutsatser om tillsy<strong>ne</strong>n<br />
Enligt EFSA:s senaste beräkning räcker inte enbart benso(a)pyren för att påvisa<br />
mängderna PAH-föreningar i livsmedel så som man hittills trott. Utgående från EFSA:s<br />
undersökning krävs den sammanlagda mängden av fyra (PAH4) eller åtta (PAH8)<br />
skadliga PAH-föreningar. PAH4 omfattar benso(a)pyren, krysen, bens(a)antracen och<br />
benso(b)fluoranten. PAH8 omfattar utöver dessa benso(k)fluoranten, benso(ghi)perylen,<br />
dibens(a,h)antracen och indeno(1,2,3-cd)pyren.<br />
PAH-föreningarna skall inkluderas som en del av egenkontrollen inom vissa sektorer<br />
av industrin. Halten i slutprodukten skall vara så låg som möjligt och det borde inte<br />
förekomma stor variation i halterna olika rökningspartier emellan.<br />
93
94<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
■ De viktigaste livsmedel som skall analyseras är rökt kött och rökt fisk och olivolja,<br />
talkonmjöl, kryddor, margarin, jordnöt och kakao.<br />
■ Över halterna i kaffe och te skall också utövas tillsyn, även om halterna är låga i<br />
den slutliga produkten. Olika framställningstekniker kan betydligt påverka halterna<br />
i slutprodukten.<br />
■ Det är också skäl att fästa uppmärksamhet vid tekniken vid torkning av spannmål.<br />
Kritiska punkter inom tillsy<strong>ne</strong>n<br />
Primärproduktio-<br />
<strong>ne</strong>n<br />
- torkningen av<br />
spannmålen;<br />
rätt teknik<br />
Egenkontrollen inom industrin<br />
- rökningen och grillningen<br />
av kött och fisk;<br />
grillningssättet<br />
- rostningen av kaffe med olika<br />
framställningstekniker;<br />
egenkontroll av slutprodukten<br />
Konsumenten<br />
- grillningssättet<br />
Källor:<br />
1. <strong>Evira</strong>, julkaisematon tieto, 2008<br />
2. EFSA, Findings of the EFSA Data Collection on Polycyclic Aromatic Hydrocarbons in Food, 2007<br />
3. WHO, Technical Report Series No. 930, 2006<br />
4. WHO, Food Additives Series, No. 55, 2006<br />
5. EFSA, Polycyclic Aromatic Hydrocarbons in Food, Scientific Opinion of the Pa<strong>ne</strong>l on Contaminants in<br />
the Food Chain, 2008<br />
6. Reports on tasks for scientific cooperation, Collection of occurrence data on polycyclic aromatic<br />
hydrocarbons in food, 2004
17 Akrylamid<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
Akrylamid användes inom industrin redan på 1950-talet. Man har vetat att akrylamid<br />
har <strong>ne</strong>urotoxiska inverkningar på perso<strong>ne</strong>r som utsatts för allvarlig expo<strong>ne</strong>ring inom<br />
industrin. I försök utförda med djur har konstaterats att akrylamid har carcinogena,<br />
genotoxiska och reproduktionstoxiska inverkningar.<br />
År 2002 bevisade svenska forskare att akrylamid kan bildas också i matlagningsprocesser,<br />
i vilka temperaturen överstiger 120 ºC. Den största riskbenägenheten har vegetabiliska<br />
livsmedel med rikliga mängder kolhydrater, men små mängder protei<strong>ne</strong>r.<br />
Sådana livsmedel är till exempel potatischips, pommes frites och bröd.<br />
Bildningen av akrylamid är mycket beroende av upphettningsprocessens längd och<br />
temperatur och därför kan stora variatio<strong>ne</strong>r i halterna påträffas rentav mellan olika<br />
tillverkade partier av en och samma produkt. Särskilt mängden aminosyra, aspargin<br />
och socker i livsmedlet påverkar i hög grad mängden akrylamid som bildas. Andra<br />
viktiga faktorer är pH-värdet och mängden vatten. Användning av ammoniumbikarbonat<br />
ökar betydligt bildningen av akrylamid.<br />
Förekomst i livsmedel<br />
De största halterna akrylamid har påträffats i potatischips och pommes frites. I pommes<br />
frites stiger halten akrylamid med friteringstiden och mörkfärgningen. I bröd,<br />
kex och småbröd har också påträffats höga halter akrylamid. Tobaksrök in<strong>ne</strong>håller<br />
också akrylamid.<br />
Akrylamidhalterna i finländska livsmedel (µg/kg) (1))<br />
Toast < 68–115<br />
Rågbröd < 68<br />
Blandbröd 0 – < 75<br />
Kex, pepparkakor < 68–1150<br />
Knäckebröd, surskorpor < 68–1480<br />
Köttbullar, pizza, kycklingnuggets, skinkfrestelse, bacon 0 – < 68<br />
Kaffe som dryck (i en liter) < 10–29<br />
Te som dryck < 10<br />
Kakao som dryck < 10<br />
Potatischips 100–1470<br />
Pommes frites<br />
– lagade i ugn<br />
– friterade i olja<br />
820<br />
300–325<br />
95
96<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
Intag<br />
Intaget av akrylamid ur livsmedel har inte beräknats i Finland. EFSA publicerade år<br />
2009 en undersökning, i vilken man räknat ut intaget av akrylamid i Sverige. Det beräknade<br />
dagliga intaget hos vuxna är 18,7 µg/d, vilket för en person på 60 kg in<strong>ne</strong>bär<br />
0,31 µg/kg kv/d. (8)<br />
Hur intaget av akrylamid fördelade sig i Sverige år 2007 (2)<br />
Pommes frites<br />
Ranskalaiset perunat<br />
14 14 %<br />
Skadeverkningar på hälsan (3-6)<br />
Internatio<strong>ne</strong>lla centret för cancerforskning (IARC) bedömde år 1994 utgående från<br />
djurförsök att akrylamid sannolikt är ett äm<strong>ne</strong> som orsakar cancer hos människan.<br />
Akrylamidens carcinogenitet i fråga om människan är något man ännu inte kunnat<br />
bevisa eftersom forskningsresultaten är bristfälliga, men man har påvisat att metaboliten<br />
glysidamid som orsakar carcinogenitet bildas. I social- och hälsovårdsministeriets<br />
förteckning över farliga äm<strong>ne</strong>n klassificeras akrylamid som ett cancerframkallande<br />
äm<strong>ne</strong> av kategori 2. Äm<strong>ne</strong>n av kategori 2 får inte användas i kemikalier<br />
avsedda för allmän konsumtion.<br />
Kritisk inverkan<br />
Potatischips<br />
Perunalastut<br />
6 %<br />
Kotona Hemmalagade valmistetut<br />
potatisprodukter<br />
perunatuotteet<br />
9 9 % %<br />
■ Neuropatologiska inverkningar<br />
■ Sannolikt ett cancerframkallande äm<strong>ne</strong><br />
■ Genotoxiskt<br />
■ Den minsta akrylamiddosen som verkar öka bildningen av cancertumörer hos försöksdjur<br />
är 2 mg/kg kv/d<br />
Beräknat intag ur kosten<br />
■ 0,3 µg/kg kv/d (8)<br />
Kaffe Kahvi<br />
25 25 % %<br />
Brödprodukter<br />
Leipätuotteet<br />
36 %<br />
36 %<br />
Aamiaismurot<br />
Frukostflingor<br />
4 %<br />
Småbröd<br />
Pikkuleivät<br />
6 6 %
Mest utsatta grupper<br />
■ Storkonsumenter av pommes frites och potatischips<br />
Lagstiftning och annan riskhantering<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
För akrylamid i livsmedel har inte fastställts något gränsvärde.<br />
Kommissio<strong>ne</strong>n gav år 2007 en rekommendation 2007/331/EG om övervakning av<br />
akrylamidhalterna i livsmedel. Ett sammandrag av resultaten år 2007 har färdigställts.<br />
EU-kommissio<strong>ne</strong>ns har i samarbete med industrin kommit fram till en sådan<br />
riskhantering att man i praktiken försöker räkna ut halterna i sådana livsmedel, som<br />
in<strong>ne</strong>håller mest av äm<strong>ne</strong>t.<br />
Slutsatser om tillsy<strong>ne</strong>n (7, 8)<br />
■ CIAA och EU-kommissio<strong>ne</strong>n har gett gemensamma rekommendatio<strong>ne</strong>r för minskning<br />
av akrylamiden. De finns på <strong>Evira</strong>s webbsidor www.evira.fi.<br />
■ Genom att undvika överupphettning av maten kan man minska mängden<br />
akrylamid i maten.<br />
Källor:<br />
1. Acrylamide levels in Finnish foodstuffs analysed with liquid chromatography tandem mass<br />
spectrometry. Eerola S., Hollebekkers K., Hallikai<strong>ne</strong>n A., Pelto<strong>ne</strong>n K. mol. Nutr. Food Res. 2007, 51;<br />
239-247.<br />
2. EFSA Scientific Report (2009) 285, 1-26, Results on the monitoring of acrylamide levels in food1<br />
3. WHO Technical Report Series, No. 930, 2006<br />
4. WHO Food Additives Series, No. 55, 2006<br />
5. Opinion of the Scientific Committee on Food on <strong>ne</strong>w findings regarding the presence of<br />
acrylamide in food. 2002<br />
6. Determination of Hemoglobin Adducts in Humans Occupationally Exposed to Acrylamide, Bergmark<br />
E., Calleman C. J., He F. S. and Costa L. G., Toxicol Appl Pharmacol. 1993 May; 120(1):45-54.<br />
7. www.evira.fi<br />
8. Millaisena sinä syöt ranskanperunasi, Jestoi, M., Orpana, M., Rokka, M., Pelto<strong>ne</strong>n K., Elintarvike ja<br />
Terveys-lehti 3:2008: 50–53<br />
97
98<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
18 Furan<br />
Furan är en klar och färglös vätska som doftar eter. Den är lättflyktig och olöslig i<br />
vatten. Man vet att furan frigörs i luften vid tobaksrökning, från bilavgaser och vid<br />
vedeldning. Furan används inom industrin för framställning av läkemedel, lacker,<br />
jordbrukskemikalier och många andra föreningar. Furan har av naturen påträffats i<br />
träoljor. Det får inte förväxlas med äm<strong>ne</strong>sgruppen fura<strong>ne</strong>r under samlingsnam<strong>ne</strong>t<br />
polyklorerade bifenyler.<br />
Förekomsten av furan i livsmedelskedjan eller uppkomsten av furan vid livsmedelsproduktion<br />
är en ny sak, vars betydelse för livsmedelsindustrin dryftas såväl i EU som<br />
på andra håll i världen. EFSA tog i slutet av år 2004 ställning till fura<strong>ne</strong>ts säkerhet<br />
och har föreslagit tilläggsutredningar av halterna furan i livsmedel och vetenskaplig<br />
forskning i fura<strong>ne</strong>ts uppkomstmekanismer.<br />
Förekomst i och intag ur livsmedel<br />
Furan uppstår i samma förhållanden som akrylamid dvs. vid upphettning av reducerande<br />
socker då aminosyror närvarar. I samma förhållanden verkar askorbinsyra öka<br />
uppkomsten av såväl furan som bensen.<br />
Furan har analyserats i prover av kaffe, barnmat och annan burkmat och grönsaker.<br />
Vid bestrålning uppkommer furan av socker. Också pH-värdet inverkar på mängden<br />
furan.<br />
Från EFSA utkom år 2009 en rapport om resultaten av övervakningen av livsmedel i<br />
EU:s medlemsstater. (3)<br />
De viktigaste intagskällorna<br />
■ Kaffe<br />
■ Grönsaker<br />
■ Kötträtter<br />
■ Barnmat
Furanhalter i livsmedel<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
År 2007 analyserade tullaboratoriet 65 livsmedelsprover, i hälften av dem påträffades<br />
furan.<br />
Produkt<br />
Sammansättning/<br />
förpackningstyp<br />
Variation<br />
i halten<br />
(µg/kg)<br />
Barnmat<br />
Grönsaker + kött/fisk, pasta +<br />
kött/fisk, grönsaker. I burk<br />
< 5 - 75 25<br />
Safter och drycker I burk < 2 - 10 3,3<br />
Safter och drycker I flaska < 2 0<br />
Konserverad frukt I alkohol, burk < 5 - 7,0 2,3<br />
Såser I burk < 5 - 5,4 1,8<br />
Kid<strong>ne</strong>yböna I burk 30 30<br />
Sojakorv I plåtburk 21 21<br />
Gurkkonserv I burk < 5 0<br />
Medelvärde<br />
(µg/kg)<br />
Även om furan är flyktigt, försvin<strong>ne</strong>r det inte särskilt lätt till exempel vid upphettning<br />
av barnmat utan lock. Att hetta upp maten på en flat tallrik och röra om den har<br />
konstaterats minska furanhalterna. Utgående från preliminära undersökningar som<br />
<strong>Evira</strong> gjort verkar det som om furanhalten skulle vara något högre i kötthaltig barnmat<br />
än i mat som in<strong>ne</strong>håller enbart grönsaker. Det krävs ändå mer forskning för att<br />
man skall finna sådana förhållanden för framställning av livsmedel, i vilka det bildas<br />
så små mängder furan som möjligt.<br />
Skadeverkningar på hälsan (2)<br />
Kritisk inverkan<br />
■ Cancerframkallande för försöksdjur: lever eller leukemi (IARC 1995)<br />
■ Genotoxiskt dvs. en cancerframkallande förening som verkar via arvsmassan<br />
(EFSA 2004)<br />
■ En förening som irriterar andningen och som i stora doser kan orsaka lungödem<br />
Högsta tolerabla intaget<br />
■ Inte fastställt<br />
Beräknat intag ur livsmedel<br />
■ Vuxna 0,78–1,75 µg/kg kv/d (EFSA 2008)<br />
■ Barn 3-12 mån 0,27–1,01 µg/kg kv/d (EFSA 2008)<br />
■ I värsta fall kan ett halvt år gammalt barns intag ur barnmaten stiga till 3,5 µg/<br />
kg kv/d.<br />
99
100<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
Lagstiftning och annan riskhantering<br />
I enlighet med kommissio<strong>ne</strong>ns beslut har resultat av övervakningen av furan samlats<br />
in från EU:s medlemsstater för riskvärdering och riskhantering för att vi framöver<br />
kan besluta om behovet av ett gränsvärde eller andra riskhanteringsåtgärder. <strong>Evira</strong>s<br />
forsknings- och analytikavdelning och Tullaboratoriet har skapat beredskap för analys<br />
av furan i livsmedel på marknaden i Finland och livsmedel som införs till Finland. År<br />
2008 började <strong>Evira</strong> analysera furanhalterna i de livsmedel som nämnts i kommissio<strong>ne</strong>ns<br />
rekommendation, särskilt i barnmat. Om verkningarna på människan finns än<br />
så länge inte full säkerhet.<br />
Slutsatser om tillsy<strong>ne</strong>n<br />
■ Uppkomsten av furan i livsmedel borde hållas så liten som möjligt<br />
■ Barnmat på burk borde värmas innan den används<br />
Från burk till bord – Kritiska punkter inom tillsy<strong>ne</strong>n<br />
Industrin<br />
(särskilt barnmatsindustrin)<br />
- optimering av process-<br />
förhållandena<br />
Konsumenten<br />
- upphettning och omrörning av<br />
maten<br />
Källor:<br />
1. <strong>Evira</strong> [http://www.evira.fi/portal/fi/elintarvikkeet/elintarviketietoa/vierasai<strong>ne</strong>et/furaani]<br />
2. The EFSA Journal (2004) 137, 1-20 Report of the Scientific Pa<strong>ne</strong>l on Contaminants in the Food Chain<br />
on provisional findings on furan in food (Question N° EFSA-Q-2004-109)<br />
3. EFSA Scientific Report (2009) 304, 1-23, Reports on the monitoring of furan levels in food
19 Biogena ami<strong>ne</strong>r<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
Biogena ami<strong>ne</strong>r är småmolekylära metaboliter som förekommer i små halter i djur,<br />
växter och livsmedel. Livsmedelshygieniskt betydande ami<strong>ne</strong>r är histamin, serotonin,<br />
tyramin, fenyletylamin, tryptamin, putreskin, kadaverin, agmatin, spermin och permidin.<br />
Mikrobverksamhet i livsmedel kan producera höga halter ami<strong>ne</strong>r, vilket kan<br />
medföra akut matförgiftning. Små mängder ami<strong>ne</strong>r förekommer naturligt i grönsaker<br />
och frukt, bl.a. i tomat, citrusfrukter, banan, bönor, avokado, hallon och plommon.<br />
Förekomst i risklivsmedel (1)<br />
■ Fiskar av familjen Scombroid (tonfisk, makrill etc.)<br />
■ Fermenterade kött- och fiskprodukter (medvurst, skinka, sillprodukter)<br />
■ Långlagrade ostar<br />
■ Fermenterade grönsaksprodukter (t.ex. surkål)<br />
■ Lever<br />
■ Choklad<br />
■ Vin och öl<br />
■ Soja<br />
■ Förskämda livsmedel<br />
Biogena ami<strong>ne</strong>r förekommer ofta då livsmedlens kvalitet försämras. Därför har man<br />
sökt korrelation mellan halterna och mängden mikrober i livsmedlet och livsmedlets<br />
organoleptiska kvalitet. Analyser har gjorts särskilt i fråga om fisk och kött. Då<br />
har konstaterats att förekomsten av tyramin och/eller histamin i kombination med<br />
förhöjda halter av kadaverin och putreskin kan vara ett tecken på en försämrad mikrobiologisk<br />
kvalitet. Höga aminhalter kan inte konstateras organoleptiskt.<br />
Histaminhalter i importerade livsmedel, Tullaboratoriet 2006<br />
Livsmedel<br />
Histamin<br />
konstaterades<br />
inte st.<br />
Histamin<br />
under<br />
200 mg/kg st.<br />
Histamin<br />
över 200 mg/kg<br />
st.<br />
Sojaprodukter 8 7 8<br />
Övriga smaksättningsprodukter 3 1 0<br />
Övriga vegetariska produkter 3 2 0<br />
Te 6 0 0<br />
101
102<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
Orsaker till förhöjda halter<br />
■ Råvara av dålig kvalitet<br />
■ Bristande hygien<br />
■ Processproblem<br />
■ Bruk av starter som producerar ami<strong>ne</strong>r<br />
■ Långvarig förvaring<br />
■ För lång saluhållningstid<br />
■ För hög förvaringstemperatur<br />
Skadeverkningar på hälsan (1)<br />
Livsmedel som in<strong>ne</strong>håller rikliga mängder ami<strong>ne</strong>r orsakar ofta matförgiftningar. En<br />
aminförgiftning förväxlas ofta med en allergisk reaktion. Det är ändå fråga om två<br />
helt olika saker. Vanligen har perso<strong>ne</strong>n som drabbats av aminförgiftning inte tidiga<br />
fått allergisymptom av det intagna livsmedlet. Så gott som alla som ätit av livsmedlet<br />
som orsakat förgiftningen insjuknar. I provet som tagits av livsmedlet konstateras<br />
då biogena ami<strong>ne</strong>r.<br />
Enligt matförgiftningsrapporterna är histamin den mest typiska orsaken till aminförgiftningar,<br />
men andra ami<strong>ne</strong>r har också orsakat epidemier. Då de förekommer tillsammans<br />
kan också små aminhalter räcka för att ge förgiftningssymptom.<br />
Kritisk inverkan<br />
Histamin:<br />
■ Symptom visar sig vanligen inom två timmar och de varar i mindre än ett halvt<br />
dygn<br />
■ Symptomen är sänkt blodtryck, rödskiftande hud, nässelutslag, huvudvärk,<br />
diarré, blodsvallningar och svettning<br />
■ Faktorer som ökar toxiciteten: vissa läkemedel (MAO- och DAO-enzymhindrare),<br />
alkohol, allergi och sjukdomar i matsmältningskanalen<br />
Tyramin, tryptamin, fenyletylamin:<br />
■ Symptom visar sig vanligen snabbare än i fråga om histamin och varar från några<br />
minuter till cirka sex timmar<br />
■ Symptomen är höjt blodtryck, huvudvärk, migrän, feber, nackstelhet, illamående,<br />
kräkningar, synrubbningar<br />
Högsta tolerabla intaget<br />
■ Svårt att bedöma, eftersom människors individuella sätt att reagera på ami<strong>ne</strong>r<br />
varierar<br />
■ I aminförgiftningsfall har konstaterats halter på 100 mg/kg -3000 mg/kg i livsmedel.<br />
Det kan hända att också lägre halter medför symptom
Känsliga grupper<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
■ Särskilt känsliga individer<br />
■ Perso<strong>ne</strong>r som använder läkemedel som hindrar och fördröjer den naturliga inaktiveringen<br />
av ami<strong>ne</strong>r<br />
■ Andra expo<strong>ne</strong>rande faktorer: alkohol, sjukdomar i matsmältningskanalen och allergi<br />
Lagstiftning<br />
Histamin<br />
En anmälan till tillsynsmyndigheterna skall lämnas och återkallelse skall ske i följande<br />
fall:<br />
Tonfisk, makrill, sill, sardell och dolfin såväl färsk som i form av råprodukt:<br />
■ Medelvärdet för nio delprover tagna av det undersökta partiet överstiger 100<br />
mg/kg eller resultatet för två delprover ligger mellan 100 -200 mg/kg eller resultatet<br />
för ett delprov överstiger 200 mg/kg.<br />
■ På enzymatiskt tillredda tonfisk- och makrillprodukter tillämpas två gånger större<br />
gränsvärden<br />
Övriga biogena ami<strong>ne</strong>r<br />
De övriga biogena ami<strong>ne</strong>rna kan orsaka matförgiftningssymptom vid lägre halter än<br />
histamin. Därför skall en anmälan om att övriga biogena ami<strong>ne</strong>r konstaterats lämnas<br />
omedelbart om halten överstiger 100 mg/kg.<br />
Slutsatser om tillsy<strong>ne</strong>n<br />
■ Tillsy<strong>ne</strong>n koncentrerar sig på histamin. Då en matförgiftning misstänks analyseras<br />
livsmedlen också med tanke på andra centrala ami<strong>ne</strong>r.<br />
■ Tillsy<strong>ne</strong>n över biogena ami<strong>ne</strong>r skall täcka olika risklivsmedel och omfatta analys<br />
av prover med tanke på flera olika ami<strong>ne</strong>r.<br />
■ Då man misstänker en matförgiftning skall man hålla i min<strong>ne</strong>t att också sällsyntare<br />
livsmedel eller sådana livsmedel, som vanligen inte undersöks i samband med<br />
matförgiftningar (såsom alkoholdrycker, choklad och soja) kan utgöra en källa till<br />
aminförgiftningen.<br />
■ Med tanke på egenkontrollen skall utredas i vilket stadium ami<strong>ne</strong>r har kunnat bildas.<br />
Man skall med andra ord finna den kritiska punkten och åtgärda den.<br />
■ I undersökta förgiftningsfall har i livsmedlet som orsakat symptom utom histamin<br />
också så gott som alltid konstaterats andra ami<strong>ne</strong>r - eller enbart andra ami<strong>ne</strong>r.<br />
Därför skall man då man misstänker en matförgiftning alltid analysera prover<br />
förutom med tanke på histamin också med tanke på andra centrala ami<strong>ne</strong>r.<br />
■ Då orsaken till symptomen misstänks vara en aminförgiftning och man vill undersöka<br />
livsmedlet med tanke på biogena ami<strong>ne</strong>r, skall särskild uppmärksamhet<br />
103
104<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
fästas vid provtagningen; man tar flera prover som fryses <strong>ne</strong>d för fortsatta undersökningar.<br />
Från jord till bord – Kritiska punkter inom tillsy<strong>ne</strong>n<br />
Råvaran<br />
-hygie<strong>ne</strong>n<br />
Processen<br />
- startern<br />
Slutprodukten<br />
- förvaringstemperaturen<br />
- förvaringstiden<br />
Källor:<br />
1. Present Status of Biogenic Ami<strong>ne</strong>s in Foods in Nordic Counties, Tema Nord 2002:524, Nordic<br />
Council of Ministers.<br />
2. Askar, A. ja Treptow, H. 1986. Bioge<strong>ne</strong> Ami<strong>ne</strong> in Lebensmitteln. Vorkommen, Bedeutung und Bestimmung.<br />
Eugen Ulmer GmbH & Co.<br />
3. Eerola, S. 1997, Biologically active ami<strong>ne</strong>s: analytics, occurrence and <strong>format</strong>ion in dry sausages. Väitöskirja.<br />
Biokemian ja elintarvikekemian laitos. Turun yliopisto.<br />
4. Eerola, S., Hartikai<strong>ne</strong>n, K., Rahkio, M. ja Maijala, R. 1999. Biogeenisten amiinien esiintymi<strong>ne</strong>n eräissä<br />
kaupan olevissa sekä ruokamyrkytysepäilyn yhteydessä tutkituissa elintarvikkeissa. Elintarvikeviraston<br />
tutkimuksia 7/1999.<br />
5. Pitkälä, A. ja Si<strong>ne</strong>rvo, T. 1997. Oireita tonnikalasta. Onko kyseessä histamiini? Elintarvike ja terveys-lehti<br />
5, ss. 79-82.<br />
6. Maijala, R. 1994, Formation of biogenic ami<strong>ne</strong>s in dry sausages, with special reference to raw<br />
material, lactic acid bacteria, pH decrease, temperature and time. Väitöskirja. Eläinlääketieteelli<strong>ne</strong>n<br />
korkeakoulu. Helsinki.<br />
7. Maijala, R., Eerola, S. ja Hirn J. 1997. Amiinimyrkytysepäily. Toimenpiteet ja raportointi Suomessa<br />
vuosina 1975-1996. Elintarvike ja terveys -lehti 5, s. 72-78.<br />
8. COST 917 Biogenically active ami<strong>ne</strong>s in food. Volume III: Biologically active ami<strong>ne</strong>s in food<br />
processing and ami<strong>ne</strong>s produced by bacteria, and polyami<strong>ne</strong>s and tumour growth. 1999. Toim.<br />
S. Bardocz, J. Koninkx, M. Grillo ja A. White. Office for official publications of the European<br />
Communities.<br />
9. www.evira.fi
20 Heterocykliska aromatiska<br />
ami<strong>ne</strong>r (HAA)<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
Heterocykliska aromatiska ami<strong>ne</strong>r är en kemisk grupp bestående av över 20 föreningar<br />
som har konstaterats orsaka mutatio<strong>ne</strong>r och eventuellt vara cancerframkallande.<br />
Föreningarna bildas vid upphettning av kött och fisk. HAA-föreningarna kan utgående<br />
från metoden enligt vilken de bildas indelas i två grupper s.k. termiska och pyrolytiska<br />
HAA-föreningar. De termiska HAA-föreningarna är till sin kemiska uppbyggnad<br />
aminoimidazoaza-are<strong>ne</strong>r, av vilka de bäst kända föreningarna är PhIP och MeIQx. De<br />
pyrolytiska HAA-föreningarna är karboli<strong>ne</strong>r, såsom harman och norharman.<br />
Hur HAA-föreningar bildas i livsmedel<br />
■ HAA-föreningar bildas då kött eller fisk upphettas till en temperatur över 150 °C,<br />
då aminosyrorna reagerar med monosackarider i närvaro av kreatin/kreatinin<br />
■ En hög tillredningstemperatur har en avgörande inverkan på bildandet av HAAföreningar.<br />
Grillning, fritering och grillstekning är särskilt problematiska tillredningsmetoder.<br />
Grillning är förknippat med ett dubbelt problem, eftersom köttet<br />
då också utsätts för bildning av polycykliska aromatiska kolväten.<br />
■ Köttets tillredningstid inverkar också på bildningen av HAA-föreningar. Då kött<br />
tillreds i en temperatur på 230 °C bildas på tio minuter två gånger mer HAA-föreningar<br />
än på fyra minuter.<br />
■ Kött som rostats eller stekts i ugn kan beroende på tillredningstemperaturen in<strong>ne</strong>hålla<br />
HAA-föreningar, men i betydligt mindre mängd än grillat, stekt eller grillstekt<br />
kött.<br />
Skadeverkningar på hälsan<br />
Hos försöksdjur är skillnaden mellan cancerframkallande HAA-derivatdoser och den<br />
beräknade genomsnittliga expo<strong>ne</strong>ringen hos människan rätt stor (10–100-faldig).<br />
Det finns ändå bevis på att dessa föreningar i människokroppen effektivare aktiveras<br />
att inta cancerframkallande former än hos försöksdjur. Människan expo<strong>ne</strong>ras också<br />
alltid för en blandning av HAA-föreningar och enskilda derivat har påvisats kunna<br />
förstärka varandras inverkan då de intas samtidigt.<br />
105
106<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
Kritisk inverkan<br />
■ Risken för cancer<br />
■ I bakterietester föreningar som ytterst starkt skadar arvsmassan<br />
■ Orsakar cancer hos försöksdjur<br />
■ Riktgivande epidemiologiska bevis på ett samband till vissa tumörer hos människan<br />
(tjock- och ändtarmscancer, prostata-, lung- och bröstcancer)<br />
■ Norharman och harman har också konstaterats orsaka Parkinsons sjukdom.<br />
Mest utsatta grupper<br />
■ Perso<strong>ne</strong>r som konsumerar rikliga mängder rökta kött- och fiskprodukter<br />
Beräknat intag (1-3)<br />
■ Intagsbräkningarna varierar från en undersökning till en annan. Det beror till stor<br />
del på att HAA-halterna högeligen varierar allt enligt tillredningsmetoden. HAAföreningarna<br />
som beaktats vid beräkning av intaget är inte heller alltid de samma.<br />
I de flesta beräkningar har till exempel norharman och harman inte alls<br />
beaktats.<br />
■ I Sverige har det genomsnittliga dagliga intaget HAA-föreningar (PhIP, MeIQx och<br />
DiMeIQx) beräknats till 10,9 ng/kg kv/d.<br />
■ Högsta dagliga intaget har för norharman beräknats till 4,1 µg/kg kv/d och för<br />
harman till 1 µg/kg kv/d.<br />
Lagstiftning<br />
Finns inte.<br />
Slutsatser om tillsy<strong>ne</strong>n<br />
■ Samtidigt som man vid matlagning undviker uppkomst av PAH-föreningar, minskar<br />
sannolikt också uppkomsten av HAA-föreningar.<br />
■ Mari<strong>ne</strong>ring kan minska uppkomsten av HAA-föreningar i kött.<br />
■ Förhandsupphettning av köttet i mikrougn minskar betydligt uppkomsten av<br />
HAA-föreningar<br />
Källor:<br />
1. Alaejos M.S. et al, Exposure to heterocyclic aromatic ami<strong>ne</strong>s from the consumption of cooked red<br />
meat and its effect on human cancer risk: a review, Food Additives and Contaminants, 2008, 25(1),<br />
2-24<br />
2. Ericson U. et al, Dietary intake of heterocyclic ami<strong>ne</strong>s in relation to socio-economic, lifestyle and<br />
other dietary factors: estimates in a Swedish population, Public Health Nutrition, 2007, 10(6),<br />
616627<br />
3. Pfau W., Skog K., Exposure to ß–carboli<strong>ne</strong>s norharman and harman, Journal of Chromatography B,<br />
802 (2004), 115-126<br />
4. Murkovic M. Chemistry, <strong>format</strong>ion and occurrence of genotoxic heterocyclic aromatic ami<strong>ne</strong>s in fried<br />
products, Eur. J. Lipid Sci. Technol. 106 (2004), 777-785<br />
5. Shin H.S., Ustunol Z., Influence of Ho<strong>ne</strong>y-containing Marinades on Heterocyclic Aromatic Ami<strong>ne</strong> Formation<br />
and Overall Mutagenicity in Fried Beef Steak and Chicken Breast, Journal of Food Science,<br />
2004, 69(3)
21 3-monoklor-1,2-propandiol<br />
(3-MCPD)<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
3-monoklor-1,2-propandiol (3-MCPD) är en av de klorpropanoler som uppkommer vid<br />
framställning av livsmedel och som klassificeras som främmande äm<strong>ne</strong>n. Till dem hör<br />
också bl.a. 1,3-diklor-2-propanol (1,3-DCP). Denna förening konstateras i livsmedel<br />
som in<strong>ne</strong>håller höga halter av 3-MCPD. Om halten 3-MCPD är under kontroll är också<br />
1,3-DCP under kontroll.<br />
Förekomst i livsmedel (1)<br />
■ Sojasåser<br />
■ Kryddprodukter<br />
Först identifierades 3-MCPD av hydrolyserat vegetabiliskt protein som används i<br />
kryddprodukter. HVP tillverkas med hjälp av koncentrerad klorvätesyra.<br />
3-MCPD bildas då glyserolet som frigörs från fetter i en vegetabilisk råvara kloreras<br />
i hög temperatur. Halten kan vara rentav hundratals mg/kg. På samma sätt bildas<br />
3-MCPD också i sojasåser tillverkade med hjälp av hydrolys. Traditio<strong>ne</strong>llt tillverkas<br />
sojasåser genom jäsning och då bildas endast små mängder eller inte alls klorpropanoler.<br />
3-MCPD ha konstaterats i låga halter också i andra livsmedel (såsom fermenterade<br />
korvar som salami 0,1 mg/kg; mörk malt som används vid bryggning av öl 0,5 mg/<br />
kg). Från vissa förpackningsmaterial kan också överföras små halter till livsmedel<br />
(såsom tepåsar, filterpåsar, korvskinn). Undersökningar har påvisat att 3-MCPD kan<br />
förekomma i spannmålsprodukter i höga temperaturer (såsom rostning). I dricksvatt<strong>ne</strong>t<br />
kan 3-MCPD överföras från vattenbehandlingsäm<strong>ne</strong>n.<br />
Intag ur kosten (2)<br />
Livsmedelskategori<br />
Intag av<br />
3-MCPD<br />
µg/kg kv/d<br />
Öl 0,015<br />
Fullkornsbröd 0,031<br />
Bakverk 0,006<br />
Övriga spannmålsprodukter 0,003<br />
Korvar 0,020<br />
Ostar 0,003<br />
Annat 0,002<br />
Sammanlagt 0,079<br />
107
108<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
Hur intaget av 3-MCPD fördelar sig<br />
Makkarat Korvar<br />
25 %<br />
Muut Övriga viljatuotteet spannmålsprodukter<br />
4 %<br />
4 % Leivonnaiset Bakverk<br />
7 % 7 %<br />
Fettsyraestrar (3, 4)<br />
Färska undersökningar har påvisat att raffi<strong>ne</strong>rade matoljor kan in<strong>ne</strong>hålla anmärkningsvärda<br />
mängder fettsyraestrar av 3-MCPD. Detta bundna MCPD anses bildas i<br />
samband med upphettningen i oljornas raffi<strong>ne</strong>ringsprocess. I tyska undersökningar<br />
har 3-MCPD bundet till fettsyror påträffats i anmärkningsvärda mängder också i modersmjölksersättningar.<br />
3-MCPD antas frigöras i matsmältningskanalen. Dessa observatio<strong>ne</strong>r<br />
kan framöver leda till att 3-MCPD:s säkerhet omvärderas.<br />
Skadeverkningar på hälsan (4-6)<br />
Kritisk inverkan<br />
■ Njurskador<br />
■ I djurförsök cancerframkallande i höga halter, men 3-MCPD är inte genotoxiskt<br />
Högsta tolerabla dagliga intaget<br />
■ ADI 2 µg/kg kv/d (såväl JECFA som EU:s vetenskapliga kommitté för livsmedelsbranschen<br />
år 2001)<br />
Mest expo<strong>ne</strong>rade grupper<br />
■ Vän<strong>ne</strong>r av orientalisk kost<br />
Beräknat intag (2)<br />
Ostar<br />
Juustot Muut<br />
Övriga<br />
4 %<br />
2 2 %<br />
■ Beräknat intag i Finland 0,079 µg/kg kv/d<br />
Öl<br />
Olut<br />
19 % 19 %<br />
Täysjyväleivät Fullkornsbröd<br />
39 % 39 %
Lagstiftning<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
Gränsvärden för 3-MPCD fastställs i kommissio<strong>ne</strong>ns förordning (EG) nr 1881/2006.<br />
Om provtagningsmetoder och kriterierna för analysmetoden finns stadganden<br />
i kommissio<strong>ne</strong>ns förordning (EG) nr 333/2007.<br />
Livsmedelskategori Gränsvärde µg/kg<br />
Hydrolyserat vegetabiliskt<br />
protein<br />
201) Sojasås 201) 1) Gränsvärdet gäller för en flytande produkt, som in<strong>ne</strong>håller 40 % torrsubstans. Detta motsvarar gränsvärdet<br />
0,05 mg/kg för torrsubstansen. Mängden skall ändras i relation till mängden torrsubstans i produkten.<br />
Från jord till bord – Kritiska punkter inom tillsy<strong>ne</strong>n<br />
I egenkontrollen skall man försäkra sig om metoden, med vilken den använda sojasåsen<br />
och det hydrolyserade vegetabiliska protei<strong>ne</strong>t framställts och mängden 3-MCPD i<br />
produkten, eftersom jäsningsmetoden och enzymmetoden inte på samma sätt orsakar<br />
klorpropanol i produkten. En framtidsutmaning utgör också tillsy<strong>ne</strong>n över fettsyraestrar<br />
av klorpropanol i livsmedlen.<br />
Import<br />
- egenkontrollen<br />
Industrin<br />
- egenkontrollen<br />
Handeln<br />
- egenkontrollen<br />
Källor:<br />
1. Food Standards Australia New Zealand, Chloropropanols in Food, Technical Report Series No. 15,<br />
2003<br />
2. Reports on tasks for scientific cooperation, Collection and collation of data on levels of<br />
3-monochloropropa<strong>ne</strong>diol (3-MCPD) and related substances in foodstuffs, 2004<br />
3. Z. Zelinkova et al, Food Additives and Contaminants, 23 (2006) 1290 – 1298<br />
4. BFR, Säuglingsanfangs- und Folgenahrung kann gesundheitlich bedenkliche 3-MCPD- Fettsäureester<br />
enthalten, Stellungnahme Nr. 047/2007 des BFR vom 11. Dezember 2007<br />
5. WHO, Technical Report Series No. 940, 2007<br />
6. Opinion of SCF on 3-MPCD updating the SCF opinion of 1994, adopted on 30 May 2001.<br />
109
110<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
22 Radioaktiva äm<strong>ne</strong>n i livsmedel<br />
De radioaktiva äm<strong>ne</strong>na i livsmedel är antingen äm<strong>ne</strong>n som härstammar från naturen<br />
eller artificiella äm<strong>ne</strong>n som sänder ifrån sig joniserande strålning.<br />
De artificiella radioaktiva äm<strong>ne</strong>na (cesium-137 och strontium-90) som förekommer i<br />
livsmedel härstammar huvudsakligen från kärnkraftverksolyckan i Tjernobyl år 1986<br />
och de kärnprov som utfördes i atmosfären på 1950- och 1960-talen. Med tanke<br />
på expo<strong>ne</strong>ringen för strålning på lång sikt är cesium-137 det viktigaste artificiella<br />
radioaktiva äm<strong>ne</strong>t. Radioaktiva äm<strong>ne</strong>n migrerar från marken och vattendragen via<br />
näringskedjan till livsmedlen och från dem till människan. Cesium minskade snabbt<br />
i lantbrukets näringsäm<strong>ne</strong>skedja efter olyckan i Tjernobyl, men det tar tiotals år för<br />
äm<strong>ne</strong>t att lämna näringskedjan (1).<br />
Kosten in<strong>ne</strong>håller också naturliga radioaktiva äm<strong>ne</strong>n såsom kalium-40 och uran och<br />
torium som förekommer i mark- och berggrunden och radioaktiva äm<strong>ne</strong>n som bildas<br />
då dessa sönderfaller.<br />
Livsmedel kan bestrålas i avsikt att förbättra hållbarheten. Radioaktivitet i livsmedel<br />
och bestrålning av livsmedel är ändå olika saker. Bestrålning gör inte livsmedlen<br />
radioaktiva.<br />
Förekomst i livsmedel<br />
■ Svamp<br />
■ Fisk<br />
■ Vilt<br />
■ Skogsbär<br />
Det cesium som förekommer i livsmedel som fås från naturen och som härstammar<br />
från <strong>ne</strong>dfallet förekommer ännu ställvis också i rätt höga halter. Nivån på halten<br />
cesium-137 i naturprodukter varierar från en art till en annan och står i relation till<br />
cesium-137 -<strong>ne</strong>dfallet i området (Figur 1). Gränsvärdet 600 Bq/kg som EU rekommenderat<br />
för produkter i handeln kan överskridas i många rovfiskar i näringsfattiga<br />
insjöar och i många svamparter särskilt i <strong>ne</strong>dfallsområdena 4–5 (2, 3, 4, 5).<br />
I odlade produkter och i mjölk och kött är halterna artificiella radioaktiva äm<strong>ne</strong>n<br />
mycket små. Genomsnittshalten cesium-137 i sådana är vanligen under 1 becquerel<br />
per kilo (Bq/kg), också variatio<strong>ne</strong>n beaktad högst 30 Bq/kg (4, 6).
Område Nedfall<br />
Cesiumhalterna i vissa livsmedel i Finland 2000–2007<br />
Livsmedelskategori<br />
Genomsnittlig<br />
cesium-137 -halt<br />
Bq/kg<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
Figur 1.<br />
Den regionala fördelningen för <strong>ne</strong>dfallet<br />
cesium-137 som härstammar från olyckan i<br />
Tjernobyl år 1986 (<strong>kB</strong>q/m 2 , 1.10.1987) (7).<br />
Variationsbredd Bq/kg<br />
Mjölk < 1 0,2 - 1,5<br />
Nötkött < 5 1 - 30<br />
Svinkött 1 0,5 - 3<br />
Spannmål < 1 0 - 2<br />
Grönsaker, rotsaker, potatis < 2 0 - 10<br />
Blåbär, lingon 40 10 - 400<br />
Älgkött 70 10 - 500<br />
Renkött 110 4 -350<br />
137 Cs i fiskar<br />
Abborre<br />
Gädda<br />
Siklöja<br />
Område 1 Område 2 Område 3 Område 4 Område 5<br />
Figur 2.<br />
Genomsnittshalten<br />
cesium-137 i abborre,<br />
gädda och siklöja (Bq/<br />
kg f.v.) i prover som tagits<br />
åren 2000–2007 inom<br />
<strong>ne</strong>dfallsområdena 1-5, jfr.<br />
Figur 1.<br />
111
112<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
I fiskar är cesium-137 -halterna störst i abborre och gädda (Figur 2.). Migratio<strong>ne</strong>n av<br />
cesium till fiskar är rikligast i näringsfattiga insjöar, där vatt<strong>ne</strong>t långsamt byts ut. Inom<br />
<strong>ne</strong>dfallsområdena 1 och 2 förekommer inte halter som överstiger 600 Bq/kg. Inom<br />
<strong>ne</strong>dfallsområdena 3–5 varierar halterna cesium-137 en hel del från en sjö till en annan,<br />
från ett tjugotal till några tusen becquerel per kilo (2, 4, 5).<br />
Cesiumhalterna i handelssvamp i Finland 2000–2007<br />
Blygsamt med cesium Måttligt med cesium Rikligt med cesium<br />
över 600 Bq/kg förekommer<br />
endast sporadiskt<br />
kantarell, karljohansvamp,<br />
strävsopp, fårticka, smörsopp,<br />
honungsskivling,<br />
toppmurkla, stenmurkla,<br />
goliatmusseron<br />
över 600 Bq/kg är vanligt i<br />
områden med stort <strong>ne</strong>dfall<br />
kremla, rödgul och<br />
svart trumpetsvamp,<br />
trattkantarell<br />
över 600 Bq/kg förekommer<br />
allmänt redan i områden<br />
med små <strong>ne</strong>dfall<br />
riska, taggsvamp, sandsopp,<br />
rynkad tofsskivling,<br />
sotbrun vaxskivling<br />
Blötläggning eller förvällning av svamparna minskar effektivt deras radioaktivitet.<br />
Huvuddelen av cesiumet försvin<strong>ne</strong>r med kok- eller förvällningsvatt<strong>ne</strong>t. Livsmedelsäkerhetsverket<br />
<strong>Evira</strong> och Strålsäkerhetscentralen har utarbetat en broschyr om hur<br />
svampar skall behandlas i avsikt att minska halten cesium.<br />
Intag<br />
Strålningsdosens storlek påverkas förutom av den förbrukade mängden livsmedel<br />
också av det, vilket radioaktivt äm<strong>ne</strong> det rör sig om och dess halt i livsmedlet. Till<br />
exempel cirka 77 000 becquerel cesium-137 intaget med kosten medför en strålningsdos<br />
på en millisievert (1 mSv = 0,001 Sv).<br />
Drygt tre fjärdedelar av strålningsdosen som erhålls ur artificiella radioaktiva äm<strong>ne</strong>n i<br />
kosten kommer från naturliga källor (insjöfisk, skogssvamp, skogsbär och kött av villebråd)<br />
och en knapp fjärdedel från jordbruksprodukter. Den årliga dosen radioaktivt<br />
cesium och strontium via kosten är under 0,01 mSv. Hos en person som konsumerar<br />
rikliga mängder naturprodukter kan strålningsdosen från livsmedel vara över tio gånger<br />
så stor som hos genomsnittskonsumenten. Dosen som radioaktivt cesium orsakar<br />
är störst hos jägare och fiskare inom <strong>ne</strong>dfallsområdena 4-5, då deras kost in<strong>ne</strong>håller<br />
rikliga mängder viltkött, insjöfisk, svamp och skogsbär (8).<br />
De naturliga radioaktiva äm<strong>ne</strong>na, som ingår i kosten, beräknas ge en strålningsdos<br />
på sammanlagt cirka 0,3 millisievert om året. I genomsnitt får finländare ur olika<br />
strålningskällor en strålningsdos på cirka 3,7 millisievert om året.<br />
Man beräknar att drygt hälften av den dos som naturliga radioaktiva äm<strong>ne</strong>n i kosten<br />
orsakar härstammar från kalium-40. Av kaliumet i naturen är en liten standarddel radioaktivt<br />
K-40. Äm<strong>ne</strong>somsättningen håller kroppens kaliumhalt i balans och kroppen<br />
in<strong>ne</strong>håller sålunda kontinuerligt i stort sett samma mängd K-40, även om intaget varierar.<br />
Kosten påverkar således inte den strålningsdos, som erhålls ur K-40.<br />
Cirka en fjärdedel av dosen erhålls ur polonium-210 som är en av ura<strong>ne</strong>ts<br />
sönderfallsprodukter. Po-210 erhålls bland annat ur produkter från havet; på landbacken<br />
är renkött den viktigaste källan.
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
Resten av dosen orsakas huvudsakligen av radium-228, radium-226 och bly-210. Den<br />
del av befolkningen som konsumerar rikliga mängder renkött utsätts för den största<br />
expo<strong>ne</strong>ringen för radioaktiva äm<strong>ne</strong>n i naturen (8). Vi har ändå rätt blygsam in<strong>format</strong>ion<br />
om dessa äm<strong>ne</strong>ns halter i den finländska kosten.<br />
Skadeverkningar på hälsan<br />
Expo<strong>ne</strong>ring för strålning ökar sannolikheten att insjukna i cancer. Vid små doser är risken<br />
liten. Riskvärderingen försvåras av att det vid små doser är omöjligt att åtskilja<br />
strålningens inverkan från de skador som andra faktorer medför.<br />
Lagstiftning<br />
Åtgärdsnivåer och gränsvärden för livsmedelshandeln som tillämpas inom Europeiska<br />
unio<strong>ne</strong>ns område i den situation som följer på en kärnolycka (87/3954/Euratom,<br />
89/2218/EEC).<br />
Isotoper Barnmat<br />
Bq/kg<br />
Mjölkprodukter<br />
och flytande<br />
livsmedel<br />
Bq/kg<br />
Övriga<br />
livsmedel<br />
Bq/kg<br />
Strontiumisotoper, i syn<strong>ne</strong>rhet 90Sr 75 125 750<br />
Jodisotoper, i syn<strong>ne</strong>rhet 131I 150 500 2000<br />
Plutonium/transplutoniumisotoper som<br />
sänder ifrån sig alfastrålning, i syn<strong>ne</strong>rhet<br />
239 241 Pu, Am<br />
1 20 80<br />
Alla övriga nuklider med en halveringstid<br />
som överstiger 10 dygn, i syn<strong>ne</strong>rhet 134Cs, 137Cs 400 1000 1250<br />
Gränsvärdena som fastställts för radioaktivt cesium i livsmedel som införs till EU-länder<br />
från tredje länder är 370 Bq/kg för mjölk och barnmat och 600 Bq/kg för andra<br />
livsmedel (EG nr 733/2008). Enligt EU-kommissio<strong>ne</strong>ns rekommendation skall detta<br />
samma gränsvärde följas i handeln med naturprodukter inom EU-området (Kommissio<strong>ne</strong>ns<br />
rekommendation 2003/274/Euratom).<br />
Tillsyn och slutsatser om tillsy<strong>ne</strong>n<br />
Strålsäkerhetscentralen (STUK) svarar för genomförandet av den tillsyn över strålningen<br />
i miljön, som EU förutsätter. I det fortlöpande tillsynsprogrammet ingår regelbunden<br />
uppföljning av halterna cesium-137 och strontium-90 i mjölk och livsmedel.<br />
Mätresultat över radioaktivitetsnivån i kosten i storkök i södra, mellersta och norra<br />
Finland erhålls inom ramen för detta program. I programmet tas månatligen mjölkprover<br />
i fem mejerier och om höstarna tas prover i livsmedelsbutiker för bestämning<br />
av halterna cesium-137 i naturprodukter. Resultaten av strålningstillsynsprogrammet<br />
rapporteras årligen i serien STUK-B.<br />
113
114<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
För tillsy<strong>ne</strong>n över strålningen i kärnkraftanläggningarnas närmiljö svarar e<strong>ne</strong>rgibolagen.<br />
Tullaboratoriet utövar tillsyn över radioaktiviteten i importerade livsmedel.<br />
Tillsy<strong>ne</strong>n över livsmedel och mjölk som ingår i miljötillsynsprogrammet ger basnivån<br />
för strålningsdosen som erhålls via livsmedel. Mat från storkök in<strong>ne</strong>håller endast små<br />
mängder livsmedel som härstammar från naturen och därför måste halterna av dessa<br />
radioaktiva äm<strong>ne</strong>n följas upp separat. För naturprodukternas del gäller tillsynsskyldigheten<br />
endast saluhållna livsmedel. Särskilt cesiumhalterna i saluhållen svamp<br />
och insjöfisk skall fortsättningsvis följas upp i de områden, där <strong>ne</strong>dfallet efter olyckan<br />
i Tjernobyl var som störst.<br />
Över naturliga radioaktiva nuklider i livsmedel utövas ingen tillsyn.<br />
Cesium-137 ackumuleras i samma fiskarter som kvicksilver. Även om saluhållningsrekommendatio<strong>ne</strong>rna<br />
i fråga om insjöfisk strävar till att minska expo<strong>ne</strong>ringen för<br />
kvicksilver, kan man genom att följa dem samtidigt minska expo<strong>ne</strong>ringen för radioaktivitet.<br />
I Finland finns cirka 40 lokala livsmedel- och miljölaboratorier som kan bestämma<br />
halterna cesium-137 i livsmedel enligt anvisningar från STUK. Bestämningar av exakta<br />
halter radioaktiva äm<strong>ne</strong>n med ackrediterade metoder till exempel för exportintyg<br />
utförs i Strålsäkerhetscentralen.<br />
Från jord till bord – Kritiska punkter inom tillsy<strong>ne</strong>n<br />
Slammet, gödseln,<br />
marken, växtarten<br />
Livsmedelsbundenheten<br />
fiskarten, svamparna<br />
Råvaran<br />
Slutprodukten<br />
Källor:<br />
1. Saxén R, Hänni<strong>ne</strong>n R, Ilus E, Sjöblom K-L, Rantavaara A, Rissa<strong>ne</strong>n K. Radioaktiiviset ai<strong>ne</strong>et ja ravinto.<br />
Kirjassa: Pöllä<strong>ne</strong>n R. (toim.) Säteily ympäristössä, Helsinki, 2003<br />
2. Saxén R. 137 Cs järvikaloissa ja -vesissä Tshernobyl-laskeuman jälkeen. Kirjassa: Ikäheimo<strong>ne</strong>n TK<br />
(toim.). Ympäristön radioaktiivisuus Suomessa – 20 vuotta Tshernobylista. Symposium Helsingissä<br />
25.–26.4.2006. STUK-A217. Helsinki: Säteilyturvakeskus; 2006. s. 75–79.<br />
3. Kostiai<strong>ne</strong>n E. 137 Cs metsämarjoissa, -sienissä ja riistanlihassa. Kirjassa: Ikäheimo<strong>ne</strong>n TK (toim.).<br />
Ympäristön radioaktiivisuus Suomessa – 20 vuotta Tshernobylista. Symposium Helsingissä 25.–<br />
26.4.2006. STUK-A217. Helsinki: Säteilyturvakeskus; 2006. s. 56–60.<br />
4. STUKin www-sivut: www.stuk.fi<br />
5. STUK, Radioaktiivi<strong>ne</strong>n laskeuma ja ravinto, 2009<br />
6. Musto<strong>ne</strong>n R (toim.). Ympäristön säteilyvalvonta Suomessa. Vuosiraportti 2006. STUK-B 77. STUK,<br />
Helsinki 2007.<br />
7. Arvela H, Markka<strong>ne</strong>n M, Lemmelä H. Mobile survey of environmental gamma radiation and fallout<br />
levels in Finland after the Chernobyl accident. Radiation Protection Dosimetry 1990; 32: 177-184.<br />
8. Muikku M, Arvela H, Järvi<strong>ne</strong>n H, Korpela H, Kostiai<strong>ne</strong>n E, Mäkeläi<strong>ne</strong>n I, Vartiai<strong>ne</strong>n E, Vesterbacka K.<br />
Annoskakku 2004 - suomalaisten keskimääräi<strong>ne</strong>n efektiivi<strong>ne</strong>n annos. STUK-A211. Helsinki: Säteilyturvakeskus;<br />
2005.
23 Radioaktiva äm<strong>ne</strong>n<br />
i hushållsvatt<strong>ne</strong>t<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
I hushållsvatt<strong>ne</strong>t förekommer såväl artificiella som naturliga radioaktiva äm<strong>ne</strong>n.<br />
De artificiella radioaktiva äm<strong>ne</strong>na härstammar huvudsakligen från <strong>ne</strong>dfallet efter<br />
kärnkraftverksolyckan i Tjernobyl och de förekommer fortsättningsvis i små mängder<br />
i ytvatt<strong>ne</strong>n. De naturliga radioaktiva äm<strong>ne</strong>na härstammar från uran och torium i<br />
jordskorpan som funnits på jordklotet ända sedan det kom till. Grundvatt<strong>ne</strong>t är betydligt<br />
längre tid i kontakt med jordskorpan än ytvatt<strong>ne</strong>t. Därför förekommer klart mer<br />
naturliga radioaktiva äm<strong>ne</strong>n i grundvatt<strong>ne</strong>n än i ytvatt<strong>ne</strong>n. Då uran och torium sönderfaller<br />
bildas andra radioaktiva äm<strong>ne</strong>n som likaså förekommer i grundvatt<strong>ne</strong>n. Av<br />
det vatten som vattenverken distribuerar är grundvatt<strong>ne</strong>ts andel cirka 48 %, det artificiella<br />
grundvatt<strong>ne</strong>ts 12 % och ytvatt<strong>ne</strong>ts 40 %. Brunnsvatt<strong>ne</strong>t är grundvatt<strong>ne</strong>t (1).<br />
Enheterna för radioaktivitet och strålningsdos har presenterats i början av denna<br />
rapport.<br />
Naturliga radioaktiva äm<strong>ne</strong>n<br />
Det viktigaste med tanke på strålningsdosen av de naturliga radioaktiva äm<strong>ne</strong>n som<br />
förekommer i grundvatt<strong>ne</strong>n är radon 222 som förekommer särskilt i berggrundsvatten<br />
från borrbrunnar (2). Det är huvudsakligen matsäcken som expo<strong>ne</strong>ras för strålning<br />
från radon i dricksvatt<strong>ne</strong>t. Då vatt<strong>ne</strong>t används frigörs det gasformiga rado<strong>ne</strong>t som<br />
lösts i vatt<strong>ne</strong>t delvis i rumsluften och medför så en dos också för lungvävnaden (3).<br />
Nästviktigast med tanke på dosen är polonium 210 som drabbar bl.a. levern, mjälten,<br />
njurarna och benmärgen. Ett nästan lika viktigt äm<strong>ne</strong> är också bly 210 som huvudsakligen<br />
migrerar till benstommen (4). Radiumisotoper förekommer i allmänhet blygsamt<br />
i hushållsvatten (2, 5).<br />
Uran verkar skadligt på två sätt. I form av ett radioaktivt äm<strong>ne</strong> expo<strong>ne</strong>rar det intaget<br />
människan för strålning och ökar så cancerrisken. Det är också kemiskt skadligt.<br />
Skadan drabbar främst njurarna och benstommen (6). Ura<strong>ne</strong>ts kemiska skadlighet<br />
har behandlats i stycket Främmande äm<strong>ne</strong>n i brunnsvatten.<br />
115
116<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
Halterna naturliga radioaktiva äm<strong>ne</strong>n<br />
Radioaktivt äm<strong>ne</strong><br />
Vattenverk<br />
(4 800 000<br />
perso<strong>ne</strong>r)<br />
Schaktbrunn<br />
(ca 300 000<br />
perso<strong>ne</strong>r)<br />
Uran-238 Bq/l 0,009 0,015 0,26<br />
Uran-234 Bq/l 0,012 0,020 0,35<br />
Radium-228 Bq/l — — 0,034<br />
Radium-226 Bq/l 0,003 0,016 0,041<br />
Radon-222 Bq/l 27 50 460<br />
Bly-210 Bq/l 0,003 0,013 0,040<br />
Polonium 210 Bq/l 0,003 0,007 0,048<br />
Hur dosen fördelar sig i vatten från olika vattenkällor<br />
Uraani-234 Uran-234<br />
2 %<br />
Radium-226<br />
Radium-226<br />
4 %<br />
Lyijy-210 Bly-210<br />
7 %<br />
Polonium-210<br />
Polonium-210<br />
11 %<br />
Uran-238 Uraani-238<br />
1 %<br />
Uran-234 Uraani-234<br />
1 %<br />
Radium-226<br />
Radium-226<br />
7 %<br />
Polonium-210<br />
12 %<br />
Bly-210<br />
Lyijy-210<br />
13<br />
13<br />
%<br />
Uraani-238 Uran-238<br />
1 %<br />
Vattenverk Vesilaitokset<br />
Schaktbrunnar<br />
Rengaskaivot<br />
Radon-222<br />
75 75 %<br />
Radon-222<br />
66 6 %<br />
Borrbrunn<br />
(ca 200 000 perso<strong>ne</strong>r)<br />
4 800 000 användare<br />
om året<br />
Dos 0,02 mSv om året<br />
ca 300 000 användare<br />
om året<br />
Dos 0,05 mSv om året
Radium-226<br />
3 %<br />
Uraani-234 Uran-234<br />
3 %<br />
Radium-228<br />
4 %<br />
Lyijy-210 Bly-210<br />
5 %<br />
Polonium-210<br />
Polonium-210<br />
10 %<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
Genomsnittsdoserna har uträknats utgående från antagandet att man dricker cirka<br />
0,5 liter kranvatten per dygn och att den sammanlagda mängden intaget vatten<br />
(matlagning, kaffe, te och annat liknande vatten inberäknat) är två liter per dygn. I<br />
dessa doser har inte inräknats det radon som frigörs i rumsluften i samband med att<br />
vatten används. Det orsakar i genomsnitt en dos av samma storleksklass som det radon<br />
som intas med dricksvatt<strong>ne</strong>t (8). Doserna är störst hos perso<strong>ne</strong>r som använder<br />
borrbrunnsvatten. I cirka var tionde borrbrunn överstiger radonhalten 1000 Bq/l. Hos<br />
dessa användare är genomsnittsdosen om året 2,2 mSv (7).<br />
Skadeverkningar på hälsan<br />
Uraani-238 Uran-238<br />
2 %<br />
Borrbrunnar<br />
Porakaivot<br />
Radon-222 Radon-222<br />
73 %<br />
ca 200 000 användare<br />
om året<br />
Dos 0,4 mSv om året<br />
De naturliga radioaktiva äm<strong>ne</strong>na som förekommer i hushållsvatt<strong>ne</strong>t beräknas årligen<br />
orsaka enstaka cancerfall. Antalet cancerfall orsakade av naturliga radioaktiva äm<strong>ne</strong>n<br />
har sannolikt minskat allt efter som den offentliga vattenförsörjningen breddats.<br />
Effektivast kan antalet sådana cancerfall minskas genom breddning av den offentliga<br />
vattenförsörjningen eller genom anskaffning av rado<strong>ne</strong>limi<strong>ne</strong>rare till sådana hushåll,<br />
i vilka radonhalten i brunnsvatt<strong>ne</strong>t överstiger 1000 Bq/l. I Finland beräknas det finnas<br />
cirka 6000 sådana hushåll (8).<br />
Artificiella radioaktiva äm<strong>ne</strong>n i vatt<strong>ne</strong>t och intaget av sådana äm<strong>ne</strong>n<br />
De artificiella radionukliderna i hushållsvatt<strong>ne</strong>t har följts upp inom ramen för ett av<br />
EU ålagt tillsynsprojekt allt sedan år 1996. I Finland omfattar tillsy<strong>ne</strong>n vattenverken i<br />
Helsingfors, Uleåborg, Rovaniemi, Tammerfors och Åbo.<br />
Halten strontium 90 i vatt<strong>ne</strong>t i dessa vattenverk var år 2006
118<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
Radioaktiva äm<strong>ne</strong>n i en <strong>ne</strong>dfallssituation<br />
I en <strong>ne</strong>dfallssituation beror halterna radioaktiva äm<strong>ne</strong>n i ytvatt<strong>ne</strong>n bland annat på<br />
<strong>ne</strong>dfallets omfattning, beskaffenhet och tidpunkt, på vattendragets area och volym<br />
och på vattentäktens läge och djup. Ett istäcke förhindrar och fördröjer migratio<strong>ne</strong>n<br />
av radioaktiva äm<strong>ne</strong>n till vatt<strong>ne</strong>t. De kortvarigaste radioaktiva äm<strong>ne</strong>na, såsom jod-<br />
131 försvin<strong>ne</strong>r under de första veckorna eller månaderna. De radioaktiva äm<strong>ne</strong>na<br />
som <strong>ne</strong>dfallet för med sig försvin<strong>ne</strong>r ur vattendraget via radioaktivt sönderfall, sedimentation<br />
och vattenavdunstning.<br />
Ett par månader efter <strong>ne</strong>dfallet förekommer främst cesiumisotoperna 137 och 134<br />
och strontium 90 i ytvatt<strong>ne</strong>t. Vatt<strong>ne</strong>t som vattenverken distribuerar är i början rent<br />
på grund av fördröjningar i distributio<strong>ne</strong>n och kontaminatio<strong>ne</strong>n som <strong>ne</strong>dfallet orsakar<br />
är typiskt lindrig. Då ytvatt<strong>ne</strong>t behandlas i vattenverket rengörs vatt<strong>ne</strong>t delvis från<br />
radionuklider. En del av cesium 137 försvin<strong>ne</strong>r med aluminiumsulfatfällningen och<br />
de radioaktiva äm<strong>ne</strong>na i partikelform försvin<strong>ne</strong>r i filtreringarna. Strontium 90 i löslig<br />
form försvin<strong>ne</strong>r däremot inte i någon betydande grad (10).<br />
Lagstiftning<br />
STUK har med stöd av strålskyddslagen (592/1991) gett ett strålsäkerhetsdirektiv<br />
(Direktiv ST 12.3) år 1993. Direktivet tillämpas på vattendistributio<strong>ne</strong>n från vattenverk<br />
och på sådana yrkesmässiga tillverkare av drycker och livsmedel, som utnyttjar<br />
en egen brunn. Säkerhetsmålsättningen i direktivet är att den sammanlagda effektiva<br />
dosen från alla radioaktiva äm<strong>ne</strong>n inte får överstiga 0,5 mSv per år. Den omfattar<br />
såväl de naturliga radioaktiva äm<strong>ne</strong>na som de artificiella radioaktiva äm<strong>ne</strong>na. Radioaktiviteten<br />
skall utredas innan en ny vattentäkt tas i bruk.<br />
Social- och hälsovårdsministeriets förordning (461/2000) gäller sådana vattenverk,<br />
som levererar minst 10 m 3 vatten per dag eller för minst 50 perso<strong>ne</strong>rs behov. Kvalitetsrekommendatio<strong>ne</strong>n<br />
är att den indikativa dosen (i vilken radon 222, bly 210<br />
och polonium 210 ändå inte ingår) skall vara under 0,1 mSv per år. Om metoderna<br />
för mätning av den totala indikativa dosen och om tillsynsfrekvensen har inte getts<br />
några bestämmelser, eftersom bilagorna till EU:s vattendirektiv till dessa delar<br />
fortfarande är halvfärdiga. Social- och hälsovårdsministeriets förordning (401/2001)<br />
gäller sådana anläggningar som levererar mindre än 10 m 3 hushållsvatten per dag<br />
eller för mindre än 50 perso<strong>ne</strong>rs behov. Kvalitetsrekommendatio<strong>ne</strong>n är att gränsvärdet<br />
för radon i vatten som små vattenverk levererar är 300 Bq/l och i vatten från privata<br />
brunnar 1000 Bq/l.<br />
Som gränsvärde för uran rekommenderas i Finland 100 µg/l (11). Den halten orsakar<br />
vattenförbrukaren en dos på cirka 0,1 mSv per år. Världshälsoorganisatio<strong>ne</strong>n WHO har<br />
fastställt ett temporärt gränsvärde för uran på 15 µg/l. Det bygger på ura<strong>ne</strong>ts kemiska<br />
skadlighet (se stycket Främmande äm<strong>ne</strong>n i brunnsvatt<strong>ne</strong>t).
Tillsyn<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
STUK verkställer det övervakningskrav som avses i artikel 36 i Euratomfördraget<br />
vad gäller artificiella radioaktiva äm<strong>ne</strong>n i hushållsvatt<strong>ne</strong>t (H 3, Sr<br />
90, Cs 137). Kommissio<strong>ne</strong>ns rekommendation 2000/473/Euratom gäller<br />
tillämpandet av övervakningen.<br />
Ansvaret för tillsy<strong>ne</strong>n över hushållsvatt<strong>ne</strong>t som vattenverken levererar<br />
ligger hos den kommunala hälsoskyddsmyndigheten (461/2000 och<br />
401/2001).<br />
För vattenverkens del (Direktiv ST 12.3) har råvattenkällor undersökts med<br />
tanke på radioaktiva äm<strong>ne</strong>n och resultaten är huvudsakligen 20 – 30 år<br />
gamla. Tillsy<strong>ne</strong>n över hushållsvattenbrunnar och ansvaret för att in<strong>format</strong>ion<br />
om hushållsvatt<strong>ne</strong>t ges ligger hos den kommunala hälsoskyddsmyndigheten<br />
som skall se till att hushållen som utnyttjar brunnar får tillräcklig<br />
in<strong>format</strong>ion om hushållsvatt<strong>ne</strong>ns kvalitet inom sitt område, om de eventuella<br />
sanitära olägenheter som ansluter sig till kvaliteten hos vatt<strong>ne</strong>t och<br />
om vilka möjligheter det finns att undanröja olägenheterna (SHM:s förordning<br />
461/2000). Den kommunala hälsoskyddsmyndigheten kan bestämma<br />
att vatt<strong>ne</strong>t i brunnar som utnyttjas av enstaka hushåll skall undersökas,<br />
om det finns orsak att misstänka att vatt<strong>ne</strong>t ger upphov till sanitär olägenhet.<br />
Om hushållsvatt<strong>ne</strong>t inte uppfyller de sanitära kvalitetskraven, skall<br />
den kommunala hälsoskyddsmyndigheten underrätta vattenanvändarna<br />
om de sanitära olägenheter som hushållsvatt<strong>ne</strong>t kan orsakas. Den<br />
kommunala hälsoskyddsmyndigheten kan meddela föreskrifter gällande<br />
kontroll, rening och användning av vatt<strong>ne</strong>t från en hushållsvattenbrunn<br />
för förebyggande av sanitära olägenheter (SHM:s förordning 401/2001).<br />
Strålsäkerhetscentralen rekommenderar att radonhalten bestäms i vatt<strong>ne</strong>t<br />
från alla borrbrunnar. Om radonhalten överstiger 1000 Bq/l, lönar det sig<br />
att bestämma halten av övriga radioaktiva äm<strong>ne</strong>n.<br />
Tillsy<strong>ne</strong>n över kvaliteten på brunnsvatten är delvis bristfällig, eftersom det<br />
inte existerar något riksomfattande brunnsregister i Finland. Hälsotillsy<strong>ne</strong>n<br />
i kommu<strong>ne</strong>rna har inte heller tillräckliga resurser att utreda kvaliteten på<br />
vatt<strong>ne</strong>t i enskilda brunnar.<br />
I Finland finns cirka 30 lokala laboratorier som undersöker livsmedels- och<br />
hushållsvattenprover som myndigheterna tagit. De har beredskap och<br />
know-how att mäta radonhalten i drickvatten enligt instruktio<strong>ne</strong>rna från<br />
STUK. Antingen hälsotillsy<strong>ne</strong>n i kommu<strong>ne</strong>n eller en privatperson kan leverera<br />
provet till laboratoriet. Om radonhalten som uppmätts i ett lokalt<br />
laboratorium överstiger gränsvärdet, sänds ett upprepat prov till STUK för<br />
noggrannare undersökningar.<br />
119
120<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
Källor:<br />
1. Isomäki E, Britschgi R, Gustafsson J, Kuusisto E, Munsterhjelm K, Santala E, Suokko T ja Valve M. Yhdyskuntien<br />
vedenhankinnan tulevaisuuden vaihtoehdot. Suomen Ympäristö 27/2007. Helsinki: Edita<br />
Prima Oy, 2007.<br />
2. Mäkeläi<strong>ne</strong>n I, Huikuri P, Salo<strong>ne</strong>n L, Markka<strong>ne</strong>n M, Arvela H. Talousveden radioaktiivisuus – perusteita<br />
laatuvaatimuksille. STUK-A182. Helsinki: Oy Edita Ab, 2001.<br />
3. National Research Council. Risk Assessment of Radon in Drinking Water. Washington, D.C.; National<br />
Academy Press, 1999.<br />
4. UNSCEAR—United Nations Scientific Committee on the Effects of Atomic Radiation. “Sources and<br />
effects of ionizing radiation, Vol. I: Sources”. New York: United Nations, 2000.<br />
5. Vesterbacka P, Turtiai<strong>ne</strong>n T, Heinävaara S and Arvela H. Activity concentrations of 226Ra and 228Ra<br />
in drilled well water in Finland. Radiation Protection Dosimetry 2006; 124(2): 167–171.<br />
6. WHO—World Health Organization. Uranium in Drinking-water. Background document for<br />
development of WHO Guideli<strong>ne</strong>s for Drinking-water Quality No. WHO/SDE/WSH/03.04/118. WHO,<br />
2004. [http://www.who.int/water_sanitation_health/dwq/chemicals/en/uranium.pdf]<br />
7. Vesterbacka P, Mäkeläi<strong>ne</strong>n I, Tarvai<strong>ne</strong>n T, Hatakka T, Arvela H. Kaivoveden luonnolli<strong>ne</strong>n radioaktiivisuus<br />
– otantatutkimus 2001. STUK-A199. Vantaa: Dark Oy, 2004.<br />
8. Turtiai<strong>ne</strong>n T and Salo<strong>ne</strong>n L. Prevention measures against radiation exposure to radon in well<br />
waters: Analysis of the present situation in Finland. Journal of Water and Health, in press.<br />
9. Raimo Musto<strong>ne</strong>n (toim.). Ympäristön säteilyvalvonta Suomessa. Vuosiraportti 2006. STUK-B 77. Helsinki:<br />
Yliopistopaino, 2007.<br />
10. Rantavaara A, Saxén R, Puhakai<strong>ne</strong>n M, Hatva T, Ahosilta P ja Tenhu<strong>ne</strong>n J. Radioaktiivisen laskeuman<br />
vaikutukset vesihuoltoon. STUK-A122. Helsinki: Painatuskeskus Oy, 1995.<br />
11. Kaivoryhmä sekä Suomen ympäristökeskus (SYKE). Kaivoveden analyysitulkki esite. SYKE, 2009.<br />
[http://www.ymparisto.fi/default.asp?contentid=234523&lan=FI]
24 Gifter producerade av<br />
växtplankton dvs. fykotoxi<strong>ne</strong>r<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
De flesta gifter som skadliga växtplanktonarter producerar - fykotoxi<strong>ne</strong>r – påträffas<br />
i såväl söta som salta vatten (1). Kontami<strong>ne</strong>ring av vattenlevande organismer med<br />
fykotoxi<strong>ne</strong>r förekommer globalt. Särskilt kraftigt är detta i sådana områden, där vattendragen<br />
är mycket näringsrika särskilt för fosforbelastningens del och där vatt<strong>ne</strong>ts<br />
temperatur ligger nära de skadliga algernas temperaturoptimum (vanligen ca 20–25<br />
ºC).<br />
Beständigheten hos vissa fykotoxi<strong>ne</strong>r är i gynnsamma förhållanden anmärkningsvärt<br />
lång – rentav veckor eller månader. Det är möjligt att hälsoriskerna som fykotoxi<strong>ne</strong>rna<br />
medför i framtiden ökar i och med att temperaturen i vattendragen stiger och den<br />
allmänna övergödningen fortsätter.<br />
Förekomsten av fykotoxi<strong>ne</strong>r i närområdena<br />
Fykotoxi<strong>ne</strong>rna kan indelas utgående från sina verkningar: Följande tre utgör de största<br />
riskerna i vårt närområde:<br />
■ Levertoxi<strong>ne</strong>r (hepatotoxi<strong>ne</strong>r)<br />
■ Musseltoxi<strong>ne</strong>r som orsakar diarré (diarrhoeic shellfish poisoning, DSP)<br />
■ Nervtoxi<strong>ne</strong>r (<strong>ne</strong>urotoxi<strong>ne</strong>r)<br />
Globalt förekommer många andra algtoxi<strong>ne</strong>r: toxi<strong>ne</strong>r som orsakar min<strong>ne</strong>sförlust<br />
såsom cellgifter, ciguateratoxi<strong>ne</strong>r och azaspiracider (1).<br />
Till de skadliga algarterna hör huvudsakligen cyanobakterier (blågrönalger) och<br />
dinoflagellater, av vilka särskilt de förstnämnda hör till de väsentligaste med tanke<br />
på det kemiska läget i vår närmiljö. Nodularin–R (2) är sommartid det rikligast förekommande<br />
toxi<strong>ne</strong>t i Östersjön. Det kan ackumuleras i fiskar och blötdjur och också i<br />
blåstång (3).<br />
121
122<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
Fykotoxi<strong>ne</strong>r som förekommer i finländska vatten<br />
Arter som producerar fykotoxi<strong>ne</strong>r i finländska<br />
vatten<br />
Cyanobakterier (i Östersjön)<br />
Producerade fykotoxi<strong>ne</strong>r<br />
Toxinkategori<br />
Nodularia spumigena (2) nodularin-R* levertoxin<br />
Obestämd art av släktet Anabaena (4) mikrocystin-LR* levertoxin<br />
Stammen Anabaena (ANA 37)<br />
Dinoflagellater (i Östersjön)<br />
anatoxin-a <strong>ne</strong>rvtoxin<br />
Dinophysis acuminata, D. norvegica, okadasyra*, pekteno- DSP<br />
D. rotundata<br />
toxi<strong>ne</strong>r, dinofysistoxi<strong>ne</strong>r<br />
(5)<br />
Alexandrium ostenfeldii (6)<br />
Cyanobakterier (i insjöar)<br />
gonjautoxi<strong>ne</strong>rna 2 och 3,<br />
saxitoxin<br />
<strong>ne</strong>rvtoxin<br />
Microcystis aeruginosa mikrocystin-LR*,<br />
mikrocystin-RR*,<br />
mikrocystin-YR*<br />
levertoxin<br />
Nostoc sp. ja Oscillatoria aghardii Flera olika mikrocysti<strong>ne</strong>r* levertoxin<br />
Anabaena lemmermannii anatoxin-a <strong>ne</strong>rvtoxin<br />
Anabaena lemmermannii mikrocysti<strong>ne</strong>r* levertoxin<br />
Anabaena lapponica (7) cylindrospermopsin* levertoxin<br />
*) cancerframkallande förening<br />
De viktigaste intagskällorna<br />
In<strong>format</strong>ion om livsmedlen som saluhålls i Finland finns inte. För levertoxi<strong>ne</strong>rnas del<br />
kan eventuella källor vara musslor och andra blötdjur och vissa fiskarter från Östersjön<br />
och näringsrika insjöar (särskilt levern). Om <strong>ne</strong>rvtoxi<strong>ne</strong>r i inhemska vattenlevande<br />
organismer finns ingen in<strong>format</strong>ion.<br />
För utländska livsmedels del kan levertoxi<strong>ne</strong>r, DSP- eller <strong>ne</strong>rvtoxi<strong>ne</strong>r förekomma i<br />
musslor, ostron, hjärt- och kammusslor, fiskar som livnär sig på växtplankton eller<br />
blötdjur och skaldjur som livnär sig på växtplankton och som härstammar från<br />
riskområden.<br />
Halter levertoxi<strong>ne</strong>r (främst nodularin-R) uppmätta i skaldjur i Östersjön<br />
Art Toxinhalt (µg/kg)<br />
Blåmussla
Insjöfisk<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
I sådana sjöar, där toxiska blomningar är vanliga, expo<strong>ne</strong>ras särskilt blötdjur och fiskar<br />
som livnär sig på växtplankton, äter blötdjur eller bökar i bottensedimenten troligen<br />
för fykotoxi<strong>ne</strong>r (särskilt mikrocysti<strong>ne</strong>r). Sådana fiskar är åtminsto<strong>ne</strong> abborre, braxen<br />
och mört. Publicerat material om mikrocysti<strong>ne</strong>r (eller anatoxin-a) i levande organismer<br />
i finländska sjöar finns inte.<br />
Skadeverkningar på hälsan (10, 11, 12, 13)<br />
Kritisk inverkan<br />
■ Mikrocysti<strong>ne</strong>rna, nodularin, okadasyra och cylindrospermopsin är cancerframkallande<br />
och kan orsaka levercancer.<br />
■ Anatoxin-a, saxitoxin och gonjautoxi<strong>ne</strong>r har en skaldig inverkan på <strong>ne</strong>rvsystemet.<br />
■ De akuta verkningarna varierar allt från huvudvärk, kräkningar och diarré till störningar<br />
i <strong>ne</strong>rvsystemet, spasmer, kramper och medvetslöshet eller organskador till<br />
exempel i levern och njurarna.<br />
■ Utomlands har de allvarligaste förgiftningsfallen rentav lett till döden.<br />
■ Att fykotoxi<strong>ne</strong>r hamnar direkt i blodomloppet eller lungorna är det allra farligaste,<br />
om också mycket osannolikt.<br />
Högsta tolerabla intaget (14)<br />
■ Gränsvärdet för det tolerabla dagliga intaget per dygn som WHO fastställt för mikrocysti<strong>ne</strong>r<br />
(peptidtoxin) i dricksvatt<strong>ne</strong>t är 40 ng/kg kv (kroppsvikt)/d.<br />
■ Gränsvärdet som WHO rekommenderar för mikrocystinhalten i dricksvatt<strong>ne</strong>t är<br />
1 mikrogram/l.<br />
Beräknat intag<br />
■ Intagskalkyler har inte gjorts.<br />
■ Fykotoxinhalterna i inhemsk fisk kan sannolikt inte medföra någon omedelbar<br />
fara.<br />
Mest utsatta grupper<br />
■ Storförbrukare av musslor och skaldjur<br />
■ Perso<strong>ne</strong>r som äter rikliga mängder fisklever<br />
Lagstiftning<br />
Förordning 853/2004/EG fastställer högsta tillåtna halter för ASP-, PSP- och DSP-toxi<strong>ne</strong>r<br />
i fiskeriprodukter som härrör från musslor, tagghudingar, manteldjur och marina<br />
snäckor. Förordning 2074/2005/EG ger anvisningar om påvisandet av marina biotoxi<strong>ne</strong>r.<br />
Förordning 854/2004/EG ålägger tillsynsmyndigheterna i medlemsländerna<br />
att undersöka levande musslor med tanke på biotoxi<strong>ne</strong>r. Av fykotoxi<strong>ne</strong>rna hör mikrocysti<strong>ne</strong>rna<br />
och saxitoxin till föreningarna på den s.k. Australienlistan (föreningar, vilkas<br />
utförsel ur landet begränsas). På samma lista finns också bl.a. aflatoxi<strong>ne</strong>rna och<br />
tetrodotoxin (ett <strong>ne</strong>rvtoxin producerat av blåsfiskar).<br />
123
124<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
Toxinkategori Gränsvärde<br />
Förlamande skaldjurstoxi<strong>ne</strong>r (PSP) 800 μg/kg<br />
Skaldjurstoxi<strong>ne</strong>r som orsakar min<strong>ne</strong>sförlust<br />
(ASP)<br />
Okadasyra, dinofystoxi<strong>ne</strong>r och<br />
pektenotoxi<strong>ne</strong>r<br />
20 mg/kg domoinsyra<br />
sammanlagt 160 µg/kg okadasyraekvivalent<br />
Jessotoxi<strong>ne</strong>r 1 mg/kg jessotoxi<strong>ne</strong>kvivalent<br />
Azaspirsyror 160 µg/kg azaspirsyraekvivalent<br />
Tillsy<strong>ne</strong>n över fykotoxi<strong>ne</strong>r i Finland<br />
Trots den rikliga förekomsten av de vanligaste fykotoxi<strong>ne</strong>rna i finska vattendrag och<br />
den tillgängliga in<strong>format</strong>io<strong>ne</strong>n följs halterna fykotoxi<strong>ne</strong>r inte upp. Materialet som<br />
strömmat in under de senaste tio åren visar tydligt att levertoxiska föreningar tidvis<br />
förekommer rikligt även i fiskar som används som livsmedel. Materialet gäller ändå<br />
inte fiskar som används som handelsvara.<br />
Slutsatser om tillsy<strong>ne</strong>n<br />
De finländska myndighetsinstanserna borde från fall till fall överväga analysering av<br />
fykotoxi<strong>ne</strong>rna som hör till den största riskgruppen i form av stickprover eller en mera<br />
fortlöpande uppföljning i avsikt att förbättra livsmedelssäkerheten. På motsvarande<br />
sätt borde resterna av fykotoxi<strong>ne</strong>r (åtminsto<strong>ne</strong> peptidlevertoxi<strong>ne</strong>rna, DSP och PSP)<br />
i livsmedel som importeras från kända problemområden utredas åtminsto<strong>ne</strong> med<br />
hjälp av stickprover.<br />
Myndigheterna som hänför sig till undersökningar av vattenmiljön borde följa upp<br />
fykotoxinläget i riskkänsliga vattendrag utöver den nuvarande algartsuppföljningen.<br />
Det vore skäl att överväga en breddning av uppföljningen av läget i vattendragen<br />
(bl.a. programmet HELCOM COMBINE för uppföljning av läget i Östersjön) att gälla åtminsto<strong>ne</strong><br />
de fykotoxi<strong>ne</strong>r som medför den största risken, dvs. nodularin-R och mikrocystin-LR.<br />
På grund av klimatförändringen och förändringarna i Östersjöns salthalt kan arterna<br />
skadliga alger framöver förändras. Detta kan åter leda till att nya fykotoxintyper dyker<br />
upp och att vissa nuförtiden ännu rätt blygsamt och lokalt förekommande föreningar<br />
– såsom de nyligen konstaterade saxitoxi<strong>ne</strong>rna – blir allt allmännare.
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
Källor:<br />
1. Botana L. M. (ed.)., 2007. Phycotoxins: Chemistry and Biochemistry. Blackwell Publishing, Oxford,<br />
UK., s. 178.<br />
2. Sivo<strong>ne</strong>n, K., Kono<strong>ne</strong>n, K., Carmichael, W. W., Dahlem, A. M., Ri<strong>ne</strong>hart, K. L., Kiviranta, J. and Niemela,<br />
S. I., 1989. Occurrence of the hepatotoxic cyanobacterium Nodularia spumigena in the Baltic Sea<br />
and structure of the toxin. Appl Environ Microbiol. 55(8), 1990-1995.<br />
3. Pflugmacher, S., Olin, M. and Kankaanpää, H., 2007. Nodularin induces oxidative stress in the Baltic<br />
Sea brown alga Fucus vesiculosus (Phaeophyceae). Mari<strong>ne</strong> Environmental Research 64, 149-159.<br />
4. Karlsson, K. M., Kankaanpää H., Huttu<strong>ne</strong>n M. and Meriluoto, J. 2006. First observation of<br />
microcystin-LR in pelagic cyanobacterial blooms in the northern Baltic Sea. Harmful Algae 4, 163-<br />
166.<br />
5. Kuuppo P, Uro<strong>ne</strong>n P, Peterman A, Tammi<strong>ne</strong>n T and Granéli E., 2006. Pectenotoxin-2 and<br />
dinophysistoxin-1 in suspended and sedimenting organic matter in the Baltic. Limnol. Oceanogr.<br />
51, 2300-2307<br />
6. Kremp, A., Lindholm T., Dreßler, N., Erler, K., Gerdts, G., Eirtovaara, S. and Leski<strong>ne</strong>n E.2009. Bloom<br />
forming Alexandrium ostenfeldii (Dinophyceae) in shallow waters of the Åland Archipelago,<br />
Northern Baltic Sea. Harmful Algae 8, 318–328.<br />
7. Spoof, L., ; Berg, K. A., Rapala, J., Lahti, K., Lepistö, L., Metcalf, J. S. , Codd, G. A. and Meriluoto,<br />
J., 2006. First observation of cylindrospermopsin in Anabaena lapponica isolated from the boreal<br />
environment (Finland). Environ. Toxicol. 21, 552-560.<br />
8. Kankaanpää, H., Turu<strong>ne</strong>n, A.-K.,Karlsson, K., Bylund G., Meriluoto J., and Sipiä, V. 2005.<br />
Heteroge<strong>ne</strong>ity of nodularin bioaccumulation in northern Baltic Sea flounders in 2002.<br />
Chemosphere 59, 1091-1097.<br />
9. Karjalai<strong>ne</strong>n, M., Pääkkö<strong>ne</strong>n, J.-P., Pelto<strong>ne</strong>n, H., Sipiä, V., Valto<strong>ne</strong>n T. and Viitasalo M., 2008.<br />
Nodularin concentrations in Baltic Sea zooplankton and fish during a cyanobacterial bloom. Mar.<br />
Biol. 155, 483-491.<br />
10. EFSA, Mari<strong>ne</strong> biotoxins in shellfish – Saxitoxin group, Scientific Opinion of the Pa<strong>ne</strong>l on Contaminants<br />
in the Food Chain, 2009<br />
11. EFSA, Mari<strong>ne</strong> biotoxins in shellfish – Yessotoxin group, Scientific Opinion of the Pa<strong>ne</strong>l on<br />
Contaminants in the Food Chain, 2008<br />
12. EFSA, Mari<strong>ne</strong> biotoxins in shellfish – Azaspiracid group, Scientific Opinion of the Pa<strong>ne</strong>l on<br />
Contaminants in the Food Chain, 2008<br />
13. EFSA, Mari<strong>ne</strong> biotoxins in shellfish – Pectenotoxin group, Scientific Opinion of the Pa<strong>ne</strong>l on<br />
Contaminants in the Food Chain, 2009<br />
14. World Health Organisation, 1999. Toxic cyanobacteria in Water. Chorus, I. and Bartram J (Eds). W&FN<br />
Spon. London, 416 pp.<br />
125
126<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
25 Främmande äm<strong>ne</strong>n<br />
i hushållsvatt<strong>ne</strong>t<br />
I<strong>ne</strong>mot 90 % av finländarna använder vattenledningsvatten från ett vattenverk. Vattenverken<br />
framställer hushållsvatten av ytvatten eller utnyttjar grundvatten eller<br />
konstgjort grundvatten som råvatten. Vattenreningsprocessen i vattenverket beror i<br />
hög grad på råvatt<strong>ne</strong>ts kvalitet. I Finland desinficeras vatt<strong>ne</strong>t som framställs av ytvatten<br />
innan det pumpas in i distributionsnätet. Grundvatten eller konstgjorda grundvatten<br />
desinficeras nödvändigtvis inte.<br />
För hushållsvatt<strong>ne</strong>ts kvalitet har fastställts såväl hälsogrundade kvalitetskrav som<br />
kvalitetsrekommendatio<strong>ne</strong>r. För lagstiftningen om hushållsvatt<strong>ne</strong>ts kvalitet svarar Social-<br />
och hälsovårdsministeriet, för ledningen av verkställandet av denna lagstiftning<br />
svarar Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården Valvira och för tillsy<strong>ne</strong>n<br />
över kvaliteten svarar de kommunala hälsoskyddsmyndigheterna.<br />
I Finland är hälsoriskerna som är förknippade med främmande äm<strong>ne</strong>n i hushållsvatt<strong>ne</strong>t<br />
mycket regionala och de påverkas väsentligt av råvatt<strong>ne</strong>ts typ (yt- eller grundvatten).<br />
Också det, om det rör sig om enskilda hushållsvattenbrunnar i glesbygden eller<br />
ett kommunalt vattenverk, påverkar storleken på riskerna.<br />
De främmande kemiska äm<strong>ne</strong>na som förekommer i hushållsvatten är biprodukter<br />
som bildas vid desinficering av vatt<strong>ne</strong>t, kemikalier (rester) som hänför sig till reningen<br />
av vatt<strong>ne</strong>t och äm<strong>ne</strong>n som lösgörs från rörledningsmaterialen. I det hushållsvatten<br />
som vattenverken distribuerar kan i undantagssituatio<strong>ne</strong>r förekomma orenheter,<br />
om sådana hamnar i råvattenkällan. Det rör sig vanligen om äm<strong>ne</strong>n som hamnar i<br />
grundvatt<strong>ne</strong>t från kontami<strong>ne</strong>rad mark.<br />
Av de äm<strong>ne</strong>n som naturligt förekommer i marken förekommer fluorid regionalt också<br />
i det vatten som vattenverken distribuerar i halter som överstiger gränsvärdet (1,5<br />
mg/l, särskilt i Kymme<strong>ne</strong>dalen). Eftersom problemet är vanligare i privata brunnar,<br />
har fluoridriskerna beskrivits i avsnittet Främmande äm<strong>ne</strong>n i brunnsvatt<strong>ne</strong>t.
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
25.1 Biprodukter från vattenrening<br />
och desinficering i vattenverken<br />
I små vattenverk används fortsättningsvis lut (NaOH) för reglering av vatt<strong>ne</strong>ts pH.<br />
Som en följd av en funktionsstörning kan för mycket lut hamna i vatt<strong>ne</strong>t och hushållsvatt<strong>ne</strong>t<br />
är då starkt alkaliskt (frätande).<br />
Av de äm<strong>ne</strong>n som används som fällningshjälpmedel vid rening av ytvatten kan små<br />
halter kvarstå i vatt<strong>ne</strong>t som lämnar vattenverket. Från polyakrylamidkoagulanter kan<br />
till exempel monomer akrylamid hamna i hushållsvatt<strong>ne</strong>t. Resterna av aluminiumet<br />
i fällningskemikalierna (såsom aluminiumsulfat, polyaluminiumklorid) som används<br />
vid rening av hushållsvatt<strong>ne</strong>t kan något höja aluminiumhalten i vatt<strong>ne</strong>t.<br />
Biprodukter från desinficeringen av råvatt<strong>ne</strong>t är bland annat bromat, trihalometa<strong>ne</strong>r<br />
(kloroform, bromoform, dibromklormetan, bromdiklormetan), haloacetater och<br />
klorerade furano<strong>ne</strong>r (såsom MX).<br />
Bromat kan bildas i samband med ozo<strong>ne</strong>ring av bromidhaltigt råvatten, men det<br />
kan ibland också förekomma som orenhet i den hypokloritlösning som används vid<br />
klordesinficering. Trihalometa<strong>ne</strong>r, haloacetater och klorerade furano<strong>ne</strong>r bildas då klor<br />
reagerar med organiskt humus i ytvatt<strong>ne</strong>t. Halterna trihalometa<strong>ne</strong>r i finländskt klordesinficerat<br />
hushållsvatten var ännu på 1980-talet stora, men de sjönk betydligt på<br />
1990-talet tack vare förbättringar i vattenverkstekniken. Olika trihalometa<strong>ne</strong>rs inbördes<br />
relation beror bl.a. på mängden bromid i råvatt<strong>ne</strong>t. Trihalometa<strong>ne</strong>rna är domi<strong>ne</strong>rande<br />
biprodukter då pH-värdet är högt, men i lågt pH bildas mest haloacetater.<br />
Flera biprodukter från desinficeringen, särskilt kloroform, är flyktiga och man expo<strong>ne</strong>ras<br />
således för dem också via luftvägarna till exempel i samband med duschning och<br />
i simhallar och badinrättningar. Expo<strong>ne</strong>ringen via huden kan också vara betydande<br />
då man simmar i simhallar.<br />
Skadeverkningar på hälsan<br />
Till de flesta vattenreningskemikalier som används i vattenverk har än så länge inte<br />
kopplats några skadeverkningar i form av resthalter. Lut är ett äm<strong>ne</strong> som potentiellt<br />
orsakar en hälsorisk.<br />
Lut (NaOH)<br />
Kritisk inverkan<br />
■ Frätande<br />
■ Intag (redan en enda klunk) av starkt alkaliskt vatten kan fräta slemhinnorna i<br />
mun<strong>ne</strong>n och matstrupen.<br />
Säkerhetsmarginaler<br />
■ Existerar inte<br />
127
128<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
Mest utsatta grupper<br />
■ I olycksfallssituatio<strong>ne</strong>r expo<strong>ne</strong>ras varje person som dricker av vatt<strong>ne</strong>t. Problemet<br />
är förknippat med små vattenverk.<br />
Bromat, trihalometa<strong>ne</strong>r, haloacetater och klorerade furano<strong>ne</strong>r<br />
Kritisk inverkan<br />
■ Cancerrisk<br />
■ Klorerade furano<strong>ne</strong>r (MX) är i bakteriecelltester mycket mutagena, genotoxiska<br />
och hos råttor cancerframkallande föreningar.<br />
■ Såväl trihalometa<strong>ne</strong>r som haloacetater in<strong>ne</strong>håller derivat som framkallar cancer<br />
hos försöksdjur. De bromerade derivaten kan vara effektivare carcinoge<strong>ne</strong>r är de<br />
klorerade.<br />
■ I epidemiologiska undersökningar har upprepade gånger konstaterats en lindrigt<br />
förhöjd risk för cancer i urinblåsan och ändtarmen i samband med långvarig<br />
expo<strong>ne</strong>ring då halterna är förhöjda.<br />
■ Klorerat vatten beräknas kalkylmässigt i dagens situation orsaka några extra cancerfall<br />
om året.<br />
Säkerhetsmarginaler<br />
■ I fråga om cancerrisken existerar inte någon helt säker halt i vatten: cancerrisken<br />
ökar då halten ökar.<br />
■ Marginalen mellan det kalkylerade intaget och expo<strong>ne</strong>ringsnivåerna som orsakar<br />
hälsoverkningar hos försöksdjur är rätt stor. Minst är den i fråga om bromat.<br />
■ Vi utsätts för biprodukter från desinficeringen av dricksvatt<strong>ne</strong>t i form av en blandning.<br />
Experimentella undersökningar med blandningar har påvisat, att en blandning<br />
inte nödvändigtvis är skadligare än de enskilda kompo<strong>ne</strong>nterna.<br />
Mest utsatta grupper<br />
■ Perso<strong>ne</strong>r som använder mycket mutagent desinficerat drickvatten<br />
■ Simmare<br />
■ Perso<strong>ne</strong>r som jobbar i simhallar och badinrättningar
Lagstiftning<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
I social- och hälsovårdsministeriets förordning 461/2000 har fastställts följande<br />
gränsvärden för biprodukter från rening och desinficering av råvatt<strong>ne</strong>t.<br />
Främmande äm<strong>ne</strong> Gränsvärde (µg/l)<br />
Bromat 10<br />
Trihalometa<strong>ne</strong>r sammanlagt 100<br />
Haloacetater Inte fastställt<br />
Klorerade furano<strong>ne</strong>r Inte fastställt<br />
Akrylamid 0,1<br />
Slutsatser om tillsy<strong>ne</strong>n<br />
Lut (NaOH)<br />
■ Det rör sig om ett olycksfall/en undantagssituation. Sådana förekommer.<br />
■ Än så länge har inga större olycksfall inträffat. Mycket frätande vatten har inte<br />
kommit i distribution. Den onormala kvaliteten hos mildare vatten har uppdagats<br />
i tid och ingen har druckit av vatt<strong>ne</strong>t.<br />
Bromat, trihalometa<strong>ne</strong>r, haloacetater och klorerade furano<strong>ne</strong>r<br />
■ I vattenverkens kontrollundersökningar överskrids totaltrihalometanhalten vanligen<br />
inte.<br />
■ Bromat har konstaterats rätt sällan och även då endast i vissa vattenverk<br />
i kustområdena.<br />
■ Även om man borde försöka minimera uppkomsten av biprodukter från<br />
desinficeringen av hushållsvatt<strong>ne</strong>t, bör detta inte göras på bekostnad av det<br />
egentliga huvudsyftet med desinficeringen, att förinta mikrober och förhindra<br />
mikrobtillväxt.<br />
■ Sjukdoms- och dödsrisken som patogena mikrober i obehandlat ytvatten medför<br />
beräknas allmänt som mångfaldigt större än cancerrisken som biprodukter från<br />
desinficeringen av hushållsvatt<strong>ne</strong>t medför.<br />
129
130<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
25.2 Äm<strong>ne</strong>n som löses i vatt<strong>ne</strong>t från vattenledningsmaterial<br />
Mycket surt vatten fräter kopparrör och då kan kopparhalten i hushållsvatt<strong>ne</strong>t<br />
förhöjas. Detta problem kan särskilt gälla gamla vattenledningar.<br />
Från plaströr kan kompo<strong>ne</strong>nter (tillsatsäm<strong>ne</strong>n, såsom stabilisatorer) lösas i vatt<strong>ne</strong>t i<br />
mätbara halter.<br />
Skadeverkningar på hälsan<br />
Vi vet ännu inte om kemiska orenheter som hamnar i vatt<strong>ne</strong>t från plaströr och andra<br />
syntetiska kompo<strong>ne</strong>nter är förknippade med någon hälsorisk. Halterna i vatt<strong>ne</strong>t är<br />
små, människans expo<strong>ne</strong>ringsnivå blir låg och äm<strong>ne</strong>na är inte särskilt toxiska.<br />
Koppar<br />
Kritisk inverkan<br />
■ Irritation i matsmältningskanalen (irriterad mage)<br />
■ Symptomen är magbesvär och magont jämte illamående.<br />
■ Akut verkan som upprepas alltid då man dricker av vatt<strong>ne</strong>t.<br />
Säkerhetsmarginaler<br />
■ Medför en hälsorisk endast intaget via mun<strong>ne</strong>n.<br />
■ Säkerhetsmarginalen smal, den lägsta oskadliga haltnivån i vatten är ca 4 mg/l.<br />
Mest utsatta grupper<br />
■ Problemet är förknippat med dricksvatt<strong>ne</strong>t. Ju mer kopparhaltigt vatten man<br />
dricker per gång, desto större är risken att få symptom.<br />
Lagstiftning<br />
I social- och hälsovårdsministeriets förordning 461/2000 har fastställts följande<br />
gränsvärden för biprodukter från rening och desinficering av råvatt<strong>ne</strong>t.<br />
Främmande äm<strong>ne</strong> Gränsvärde (mg/l)<br />
Koppar 2,0<br />
Äm<strong>ne</strong>n som lösgörs från plaströr Inte fastställt<br />
Slutsatser om tillsy<strong>ne</strong>n<br />
■ I vattenverkens kontrollundersökningar har gränsvärdet för koppar i hushålls-<br />
vatt<strong>ne</strong>t inte överskridits.<br />
■ Problemet är fastighetsbundet, än så länge sällsynt i Finland.<br />
■ Mycket stora halter kan uppdagas också av att vatt<strong>ne</strong>t färgar (färgar vattenarmaturen<br />
grön).
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
25.3 Miljökontaminanter i dricksvatt<strong>ne</strong>t<br />
Kemiska orenheter ur miljön hamnar i hushållsvatt<strong>ne</strong>t då grundvatt<strong>ne</strong>t förorenas. Om<br />
ytvatten används som råvatten, är gifter från blågröna alger dvs. cyanotoxi<strong>ne</strong>r det<br />
sannolikaste problemet man ställs inför.<br />
Äm<strong>ne</strong>n som förorenar grundvatt<strong>ne</strong>t är bränslen (särskilt tillsatsäm<strong>ne</strong>t metyl-tert-<br />
butyleter, MTBE, i bensin), bekämpningsmedel, tri- och tetrakloreten och klorfenoler.<br />
Bränslena hamnar i grundvatt<strong>ne</strong>t från bensinstatio<strong>ne</strong>r (också från redan stängda sådana).<br />
Källorna till bekämpningsmedel har man ofta inte kunnat identifiera, men<br />
kontaminatio<strong>ne</strong>n torde ha att göra med användningen. Tri- och tetrakloretenutsläppen<br />
anknyter ofta till tvätt(eri)verksamhet. Klorfenoler hamnar i grundvatt<strong>ne</strong>t från<br />
gamla sågar.<br />
Cyanotoxi<strong>ne</strong>r förekommer i samband med att blågröna alger blommar i sjöarna. 50–<br />
70 % av blomningarna alstrar toxi<strong>ne</strong>r. Blågröna alger kan tas bort med sedvanliga<br />
metoder att rena hushållsvatt<strong>ne</strong>t, men toxi<strong>ne</strong>rna som frigörs från döda blågröna alger<br />
tar sig igenom den traditio<strong>ne</strong>lla reningsprocessen, även om man fått även denna<br />
risk under kontroll efter att ozo<strong>ne</strong>ring och behandling med aktivt kol blivit allmännare.<br />
Ett av de vanligaste toxi<strong>ne</strong>rna, mikrocystin, har till exempel sporadiskt påträffats i<br />
hushållsvatten i halter som överstiger bestämningsgränsen (0,1 µg/l vs. 0,02 µg/l).<br />
Alla toxi<strong>ne</strong>r har inte identifierats och kan än så länge inte analyseras.<br />
Skadeverkningar på hälsan<br />
Bränslen och MTBE i dricksvatt<strong>ne</strong>t orsakar i första hand lukt- och smakolägenheter.<br />
På grund av lukten och smaken kan mycket förorenat vatten inte drickas och det förhindrar<br />
hälsokonsekvenser. MTBE är särskilt lätt att identifiera i vatt<strong>ne</strong>t: lukttröskeln i<br />
vatten är 15 µg/l, smaktröskeln 40 µg/l.<br />
Klorfenoler<br />
Kritisk inverkan<br />
■ Risken för cancer<br />
■ Klorfenolerna klassificeras som eventuellt cancerframkallande äm<strong>ne</strong>n för människan<br />
(IARC kategori 2B).<br />
■ Sambandet starkast till Non-Hodgkin lymfom och mjukvävnadssarkom. Bägges<br />
incidens har ökat hos perso<strong>ne</strong>r som expo<strong>ne</strong>rats för klorfenoler i Kärkölä (klorfenolhalten<br />
i vattenledningsvatt<strong>ne</strong>t 70–140 µg/l).<br />
■ Pentaklorfenol och 2,4,6-triklorfenol orsakar cancer hos försöksdjur.<br />
Säkerhetsmarginaler<br />
■ Man kän<strong>ne</strong>r inte till någon oskadlig halt i fråga om cancerrisken: cancerrisken<br />
ökar då halten ökar.<br />
Mest utsatta grupper<br />
■ Perso<strong>ne</strong>r som använder dricksvatten, om vatt<strong>ne</strong>t är kontami<strong>ne</strong>rat (undantagssituation)<br />
131
132<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
Tri- och tetrakloreten<br />
Kritisk inverkan<br />
■ Risken för cancer<br />
■ Tri- och tetrakloreten har klassificerats som eventuellt cancerframkallande äm<strong>ne</strong><br />
för människan (IARC kategori 2A).<br />
■ Hos försöksdjur har tetrakloreten orsakat tumörer i levern och njurarna och leukemi.<br />
■ Trikloreten har orsakat tumörer i lungorna, levern och njurarna och lymfom.<br />
Säkerhetsmarginaler<br />
■ Man kän<strong>ne</strong>r inte till någon oskadlig halt i fråga om cancerrisken: cancerrisken<br />
ökar då halten ökar.<br />
Mest utsatta grupper<br />
■ Perso<strong>ne</strong>r som använder dricksvatten, om vatt<strong>ne</strong>t är kontami<strong>ne</strong>rat (undantagssituation).<br />
■ För tri- och tetrakloreten expo<strong>ne</strong>ras man också via luftvägarna (duschning, annan<br />
användning av hushållsvatten), eftersom föreningarna är lättflyktiga.<br />
Bekämpningsmedel<br />
Kritisk inverkan<br />
■ Äm<strong>ne</strong>sbunden<br />
Säkerhetsmarginaler<br />
■ I allmänhet tillräckligt stor. Halterna i vatt<strong>ne</strong>t är små. Dosen som kalkylmässigt<br />
erhålls ur vatt<strong>ne</strong>t är liten i relation till den dos, som hos försöksdjur orsakar toxicitet.<br />
■ Gränsvärdet som förordningen fastställer är ett ge<strong>ne</strong>rellt värde för bekämpningsmedel.<br />
Om det överskrids betydligt, borde säkerhetsmarginalen bedömas skilt<br />
för varje enskilt äm<strong>ne</strong>.<br />
Cyanotoxi<strong>ne</strong>r (se även avsnittet Fykotoxi<strong>ne</strong>r)<br />
Kritisk inverkan<br />
■ Lever- och <strong>ne</strong>urotoxicitet.<br />
■ Det rör sig om mycket toxiska äm<strong>ne</strong>n.<br />
■ Levertoxi<strong>ne</strong>rna skadar kapillärerna i levern och kan leda till kretsloppskollaps.<br />
■ Neurotoxi<strong>ne</strong>rna förlamar musklerna och kan orsaka fatal förlamning av respirationsmusklerna.<br />
Säkerhetsmarginaler<br />
■ Det av WHO fastställda tolerabla dagliga intaget för mikrocysti<strong>ne</strong>r är 40 mg/kg<br />
kv/d.
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
■ De små halter som konstaterats i hushållsvatten (om sådana konstaterats, har<br />
halten legat nära bestämningsgränsen, dessutom varierar halten) har sannolikt<br />
inte orsakat någon hälsoskada.<br />
Lagstiftning<br />
I social- och hälsovårdsministeriets förordning 461/2000 har följande gränsvärden<br />
fastställts.<br />
Främmande äm<strong>ne</strong> Gränsvärde (µg/l)<br />
Klorfenoler (sammanlagt) 10<br />
Tetrakloreten och trikloreten sammanlagt<br />
10<br />
Bekämpningsmedel 0,1<br />
Bekämpningsmedel sammanlagt 0,5<br />
Cyanotoxi<strong>ne</strong>r Inte fastställt<br />
WHO har som för ett cyanotoxin, mikrocystin-LR, i drickvatt<strong>ne</strong>t fastställt gränsvärdet<br />
1 µg/l.<br />
Slutsatser om tillsy<strong>ne</strong>n<br />
Klorfenoler<br />
■ Klorfenolfallet i Kärkölä visade att klorfenoler kan migrera från marken till grundvatt<strong>ne</strong>t<br />
och vidare till hushållsvatt<strong>ne</strong>t och sannolikt orsaka hälsokonsekvenser.<br />
■ Riskerna som klorfenoler medför är något man måste tänka på i sådana kommu<strong>ne</strong>r,<br />
där det finns gamla sågtomter.<br />
Tri- och tetrakloreten<br />
■ Tetra- och trikloreten kan hamna i grundvatt<strong>ne</strong>t också i stora halter.<br />
■ I Hattula och Oitti uppmättes i början av 1990-talet halter på 100–200 µg/l i<br />
dricksvatt<strong>ne</strong>t, men hos befolkningen konstaterades ingen ökad cancerrisk.<br />
Bekämpningsmedel<br />
■ Bekämpningsmedel eller sönderfallningsprodukter av sådana förekommer överraskande<br />
allmänt i grundvatt<strong>ne</strong>t, men halterna är små.<br />
■ Om bekämpningsmedel använts, hanterats i rikliga mängder eller regelbundet i<br />
närmiljön kring en grundvattenkälla, är det skäl att kontrollera att grundvatt<strong>ne</strong>t<br />
är rent.<br />
■ I grundvatt<strong>ne</strong>n påträffas bekämpningsmedel som redan i åratal varit förbjudna<br />
i Finland. En del av bekämpningsmedlen hålls längre kvar i marken och grundvatt<strong>ne</strong>t.<br />
■ Om ett bekämpningsmedel konstateras i grundvatt<strong>ne</strong>t, är det skäl att kontrollera<br />
dess halt också i det vatten som konsumenterna använder.<br />
Cyanotoxi<strong>ne</strong>r<br />
■ Man kän<strong>ne</strong>r inte till några sjukdomsfall som cyanotoxi<strong>ne</strong>r i dricksvatt<strong>ne</strong>t orsakat i<br />
133
134<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
Finland, men det är skäl att hålla i min<strong>ne</strong>t den potentiella risk de är förknippade<br />
med, eftersom vatt<strong>ne</strong>t inte kunnat analyseras med tanke på alla toxi<strong>ne</strong>r.<br />
■ Riskkänsliga vattendrag borde följas upp och åtgärder borde vidtas, om rikliga<br />
blomningar av blågröna alger förekommer i närheten av en ytvattentäkt.<br />
Allmänt om tillsy<strong>ne</strong>n<br />
De kommunala hälsomyndigheterna skall leverera resultaten av kontrollundersökningarna<br />
i en anläggning som producerar hushållsvatten över 1000 m 3 om dagen eller<br />
till minst 5000 förbrukare till länsstyrelsen inom tre månader efter varje kalenderår.<br />
Länsstyrelsen utarbetar ett länsbundet sammandrag av resultaten och levererar det<br />
till Institutet för hälsa och välfärd (THL). THL utarbetar med tre års intervall en natio<strong>ne</strong>ll<br />
rapport till Europakommissio<strong>ne</strong>n.<br />
Uppföljningen av kvaliteten på vatt<strong>ne</strong>t i en privat brunn ingår inte i den systematiska<br />
tillsy<strong>ne</strong>n. Den kommunala hälsoskyddsmyndigheten skall ändå se till hushållen<br />
som utnyttjar brunnar får tillräcklig in<strong>format</strong>ion om hushållsvatt<strong>ne</strong>ns kvalitet inom<br />
sitt område, om de eventuella sanitära olägenheter som ansluter sig till kvaliteten<br />
hos vatt<strong>ne</strong>t och om vilka möjligheter det finns att undanröja olägenheterna (SHM:s<br />
förordning 461/2000). Den kommunala hälsoskyddsmyndigheten kan meddela<br />
föreskrifter gällande kontroll, rening och användning av vatt<strong>ne</strong>t från en hushållsvattenbrunn<br />
för förebyggande av sanitära olägenheter (SHM:s förordning 401/2001).<br />
Källor:<br />
1. Cooper GS, Jo<strong>ne</strong>s S. Pentachlorophenol and cancer risk: Focusing the lens on specific chlorophenols<br />
and contaminants. Environmental Health Perspectives 2008,116:1001-1007.<br />
2. Guideli<strong>ne</strong>s for drinking water. Third edition. Volume 1. WHO 2004. (http://www.who.int/water_<br />
sanitation_health/dwq/gdwq3rev/en/)<br />
3. Keinä<strong>ne</strong>n-Toivola MM, Aho<strong>ne</strong>n M, Kaunisto T. Talousveden laatu Suomessa vuosina 1984-2006. Vesi-<br />
Instituutin julkaisuja 2. 2007.<br />
4. Komulai<strong>ne</strong>n H. Juoma- ja uimavesi. Jantu<strong>ne</strong>n M, Komulai<strong>ne</strong>n H, Nevalai<strong>ne</strong>n A, Tuomisto J, Venäläi<strong>ne</strong>n<br />
R, Viluksela M (toim.). Selvitys elinympäristön kemikaaliriskeistä. Kansanterveyslaitoksen julkaisuja<br />
B, 11/2005: 94-112.<br />
5. Komulai<strong>ne</strong>n H. Pilaantu<strong>ne</strong>et maat. Jantu<strong>ne</strong>n M, Komulai<strong>ne</strong>n H, Nevalai<strong>ne</strong>n A, Tuomisto J, Venäläi<strong>ne</strong>n<br />
R, Viluksela M (toim.). Selvitys elinympäristön kemikaaliriskeistä. Kansanterveyslaitoksen julkaisuja<br />
B, 11/2005: 209-225.<br />
6. Komulai<strong>ne</strong>n H, Kurttio P, Muikku M. Altistumi<strong>ne</strong>n veden vierasai<strong>ne</strong>ille. Ympäristö ja Terveys-lehti.<br />
2006,10: 46-53.<br />
7. Lahti K, Rapala J, Kivimäki AL, Kukko<strong>ne</strong>n J, Niemelä M, Sivo<strong>ne</strong>n K. Occurrence of microcystins in raw<br />
water sources and treated drinking water of Finnish waterworks. Water Sci. Technol. 2001, 43:225-<br />
228.<br />
8. Lampi P. Population health after long-term chlorophenol exposure. (Dissertation). Publications of<br />
the National Public Health Institute A1/1996.<br />
9. Rapala J, Gustafsson J. Pohjavedestä todetut torjunta-ai<strong>ne</strong>pitoisuudet vesilaitosten ongelmana. Ympäristö<br />
ja Terveys-lehti, 2005, 4:57-63.<br />
10. Rapala J, Niemelä M, Berg KA, Lepistö L, Lahti K. Removal of cyanobacteria, cyanotoxins,<br />
heterotrophic bacteria and endotoxins at an operating surface water treatment plant. Water Sci.<br />
Technol. 2006, 54:23-8<br />
11. Risk-Assessment Report Vol.19, 1999 on tert-buthyl methyl ether, CAS#: 1634-04-4, EINECS#: 216-<br />
653-1. Publication: EUR 20417 EN. (http://ecb.jrc.ec.europa.eu/existing-chemicals)<br />
12. Vuorimaa P, Kontro M, Rapala J, Gustafsson J. Torjunta-ai<strong>ne</strong>iden esiintymi<strong>ne</strong>n pohjavedessä. Loppuraportti.<br />
SY42/2007 (http://www.ymparisto.fi/print.asp?contentid=276110&lan=fi&clan=fi)<br />
13. Weisel CP, Jo WK. Ingestion, inhalation and dermal exposure to chloroform and trichloroethe<strong>ne</strong> from<br />
tap water. Environmental Health Perspectives 1996,104:48-51.<br />
14. Zacheus O. Yhteenveto Euroopan komissiolle raportoivien laitosten toimittaman talousveden valvonnasta<br />
ja laadusta vuonna 2006.
26 Främmande äm<strong>ne</strong>n<br />
i brunnsvatt<strong>ne</strong>t<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
Problemen med brunnsvatt<strong>ne</strong>t i glesbygden är ofta regionala. Särskilt arsenik och<br />
fluorid utgör som främmande äm<strong>ne</strong>n i hushållsvatt<strong>ne</strong>t i Finland starkt regionalt<br />
avgränsade risker. Stora arsenikhalter (rentav > 1000 µg/l) påträffas i borrbrunnsvatt<strong>ne</strong>t<br />
i vissa svartskifferområden. Höga fluoridhalter (> 1,5 mg/l) förekommer likaså<br />
i vissa rapakivistenområden i sydvästra och sydöstra Finland och sporadiskt även<br />
på annat håll, särskilt i borrbrunnsvatten. Stora aluminiumhalter konstateras i sådana<br />
brunnar, där vatt<strong>ne</strong>t är surt (om pH < 5, är aluminiumhalten vanligen > 1 mg/l), och<br />
i sådana områden, där brunnsvatt<strong>ne</strong>t in<strong>ne</strong>håller rikliga mängder fluorid (aluminium<br />
bildar tillsammans med fluorid en stark komplexförening). I schaktbrunnar är aluminiumhalterna<br />
högre än i borrbrunnar.<br />
Nitrat kan utgöra ett problem i jordbruksdomi<strong>ne</strong>rade kommu<strong>ne</strong>r. Nitrat kan hamna i<br />
grundvatt<strong>ne</strong>t som en följd av riklig gödsling. Då kan halten stiga ända till nivån 100<br />
mg/l.<br />
I granitområdena i sydligaste Finland påträffas ställvis också höga uranhalter i<br />
borrbrunnsvatt<strong>ne</strong>n. Då uranhalten i finländskt brunnsvatten i allmänhet är mycket låg<br />
(under 1 mikrogram/liter), kan de på de värsta ställena vara flera milligram per liter.<br />
I analyser som bygger på sampling har medelvärdet för uranhalten i borrbrunnsvatten<br />
varit 21 mikrogram/l (µg/l). Ura<strong>ne</strong>t har såväl kemiska skadeverkningar som sådana<br />
skadeverkningar som bygger på strålningen. Ura<strong>ne</strong>ts strålningsverkningar har<br />
behandlats i avsnittet Radioaktiva äm<strong>ne</strong>n i hushållsvatt<strong>ne</strong>t, där också radon och andra<br />
radioaktiva äm<strong>ne</strong>n som förekommer i brunnsvatten behandlas.<br />
I en enskild brunn kan påträffas främmande äm<strong>ne</strong>n till följd att grundvatt<strong>ne</strong>t förorenats.<br />
Det rör sig vanligen om att marken förorenats av bränslen (bensinstatio<strong>ne</strong>r), bekämpningsmedel<br />
eller impreg<strong>ne</strong>ringsmedel (sågtomter). Riskerna som hänför sig till<br />
dessa problem har beskrivits i avsnittet Främmande äm<strong>ne</strong>n i hushållsvatt<strong>ne</strong>t.<br />
135
136<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
Fluoridkarta<br />
Fluoridhalten (milligram per liter) i vatt<strong>ne</strong>t i schaktbrunnar och borrbrunnar sommaren<br />
1999. Källa: Lahermo m.fl. (2002).<br />
Schaktbrunnar Borrbrunnar<br />
Arsenikkarta<br />
Arsenikhalten (mikrogram per liter) i schaktbrunnar och borrbrunnar sommaren<br />
1999. Källa: Lahermo m.fl. (2002).<br />
Schaktbrunnar Borrbrunnar
Förekomst och intag<br />
Arsenik<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
■ I födoäm<strong>ne</strong>n (särskilt havsfisk) huvudsakligen organiska derivat som är 10–100<br />
gånger mindre toxiska och också snabbare elimi<strong>ne</strong>rbara än oorganiska arsenikföreningar<br />
i dricksvatt<strong>ne</strong>t.<br />
■ Intaget av oorganiska arsenikföreningar ur livsmedel ca 10 µg/d.<br />
Fluorid<br />
■ Beräknat genomsnittligt dagligt intag i Finland 0,6 mg/d.<br />
■ Tandkrämer: genomsnittligt intag hos vuxna 0,08 mg/d, hos barn 0,3 mg/d.<br />
Uran<br />
■ Intag ur kosten 1-2 µg/person/d.<br />
■ Intag ur hushållsvatt<strong>ne</strong>t i genomsnitt 2µg/person/d och ur borrbrunnsvatten 40<br />
µg/person/d.<br />
Nitrat<br />
■ Totalintaget 40–170 mg/person/d, varav huvuddelen kommer från födoäm<strong>ne</strong>n,<br />
särskilt grönsaker.<br />
Aluminium<br />
■ Huvuddelen av det genomsnittliga intaget (5-10 mg/d) kommer från födoäm<strong>ne</strong>n.<br />
■ Aluminiumintaget ur vissa läkemedel (antacider) kan stiga till nivån > 1 g/d.<br />
■ Ur kokkärl av aluminium kan aluminium lösa sig särskilt i sur mat.<br />
Skadeverkningar på hälsan<br />
Arsenik (12)<br />
Kritisk inverkan<br />
■ Risken för cancer<br />
■ Ett äm<strong>ne</strong> som bevisligen framkallar cancer hos människan. Målvävnader åtminsto<strong>ne</strong><br />
huden, lungorna, urinblåsan, njurarna och levern.<br />
■ I epidemiologiska undersökningen har cancerincidensen tydligt konstaterats öka,<br />
då arsenikhalten i dricksvatt<strong>ne</strong>t varit = 300–400 µg/l, i enskilda undersökningar<br />
har risk påvisats också vid betydligt mindre halter.<br />
■ Cancerrisken som störst, då vatt<strong>ne</strong>t används fortlöpande i flera år/årtionden.<br />
Fluorid (13)<br />
Kritisk inverkan<br />
■ Störningar i bildningen av benstommen och tandemaljen<br />
137
138<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
■ Skillnaden mellan nyttig och skadlig halt exceptio<strong>ne</strong>llt liten.<br />
■ Skadliga ben- och tandeffekter kan uppkomma då fluoridhalten i dricksvatt<strong>ne</strong>t är<br />
=1,5-2 mg/l.<br />
■ Epidemiologiskt samband mellan ett rikligt fluorintag och ökad höftbrottsincidens.<br />
Känsliga grupper<br />
■ Barn, gravida kvinnor<br />
■ Njurpatienter (utsöndras huvudsakligen med uri<strong>ne</strong>n)<br />
Uran (14)<br />
Kritisk inverkan<br />
■ Njurtoxicitet<br />
■ Påverkar utsöndringsfunktio<strong>ne</strong>n i njurtubulus (ökad utsöndring av kalcium, fosfat<br />
och glukos i uri<strong>ne</strong>n), vid höga doser irreversibel njurskada hos försöksdjur<br />
■ Inverkan på njurarnas utsöndringsfunktion har konstaterats också i epidemiologiska<br />
undersökningar (även i Finland), men inverkans kliniska relevans är ännu<br />
oklar<br />
■ Inverkan som bygger på kemisk toxicitet och strålning<br />
Aluminium<br />
Kritisk inverkan<br />
■ Neurotoxicitet<br />
■ Upptas vanligen dåligt i matsmältningskanalen (< 3 %), men till exempel karboxylsyror<br />
kan förbättra upptagningen.<br />
■ I flera epidemiologiska undersökningar har konstaterats ett samband mellan aluminium<br />
i dricksvatt<strong>ne</strong>t och <strong>ne</strong>urologiska sjukdomar (demens, Alzheimers sjuka)<br />
under ålderdomen. Orsakssambandet är ändå oklart.<br />
■ Man misstänker att aluminium är mer toxiskt intaget ur dricksvatt<strong>ne</strong>t än intaget<br />
oralt på annat sätt.<br />
Känsliga grupper<br />
■ Njurpatienter<br />
Nitrat (15)<br />
Kritisk inverkan<br />
Methemoglobi<strong>ne</strong>mi<br />
■ Cirka 5-10 % av nitratet reduceras i mun<strong>ne</strong>n och tarmkanalen till nitrit som hos<br />
småbarn (< 6 mån) kan orsaka farlig methemoglobi<strong>ne</strong>mi (ett tillstånd, då hemoglobi<strong>ne</strong>t<br />
inte förmår binda syre).<br />
■ Methemoglobi<strong>ne</strong>mi har konstaterats i sådana situatio<strong>ne</strong>r, då bar<strong>ne</strong>t samtidigt<br />
har en allvarlig inflammation (endogen nitratproduktion: diarré, kräkningar, t.ex.<br />
dricksvatten kontami<strong>ne</strong>rat med mikrober) i kroppen och nitrathalten i vatt<strong>ne</strong>t är<br />
mycket hög (över 100 mg/l).
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
■ Symptomen förvärras då methemoglobinhalten ökar (10 %, blå hy; 20-45 % inverkningar<br />
som härstammar från centrala <strong>ne</strong>rvsystemet och andningssvårigheter,<br />
45-55 % koma), men symptomens dosresponsförhållande till nitrathalten i vatt<strong>ne</strong>t<br />
är oklart.<br />
Carcinogenitet<br />
■ I magsäcken kan nitrit tillsammans med sekundära ami<strong>ne</strong>r bilda nitrosami<strong>ne</strong>r<br />
som orsakar cancer hos försöksdjur.<br />
■ Betydelsen/andelen som nitrat i dricksvatt<strong>ne</strong>t har med tanke på cancerrisken är<br />
oklar. Resultaten av epidemiologiska undersökningar har varit mycket motstridiga.<br />
■ Nitratets toxicitet/carcinogenitet påverkas av flera endogena faktorer och<br />
näringsfaktorer (en del skyddande, bl.a. antioxidanter). Cancerrisken varierar<br />
sannolikt mycket.<br />
Mest utsatta grupper<br />
■ Barn under 6 månader<br />
Lagstiftning<br />
Gränsvärden har fastställts i social- och hälsovårdsministeriets förordning 461/2000<br />
(användare > 50 eller användning >10 m 3 ) och social- och hälsovårdsministeriets<br />
förordning 401/2001 (< 50 perso<strong>ne</strong>r eller användning < 10m 3 ).<br />
Främmande äm<strong>ne</strong> Gränsvärde (mg/l)<br />
Arsenik 0,01<br />
Fluorid 1,5<br />
Nitrat 50<br />
Uran Inte fastställt (WHO:s rekommendation 0,015)<br />
Aluminium (obs! kvalitetsrekommendation)<br />
Slutsatser om tillsy<strong>ne</strong>n<br />
■ Över arsenik och fluorid skall utövas tillsyn i riskområden och över nitrat i jordbruksdomi<strong>ne</strong>rade<br />
kommu<strong>ne</strong>r.<br />
■ Med tanke på folkhälsan är fluorid, arsenik, radon och uran (i denna ordningsföljd)<br />
viktigare än nitrat och aluminium.<br />
■ Fluorid-, arsenik-, radon- och uranproblemet är särskilt förknippat med borrbrunnar<br />
och sådana områden i vårt land, där deras halter i bergrunden är höga. I riskområden<br />
vore det skäl att bestämma halten av dessa äm<strong>ne</strong>n i varje brunn innan<br />
vatt<strong>ne</strong>t tas i bruk som dricksvatten. Halterna och risken varierar från en brunn till<br />
en annan.<br />
■ I gränsvärdena ingår en säkerhetsmarginal och en lindrig överskridning av riktvärdet<br />
medför således inte någon betydande hälsorisk. Vatten som rejält överstiger<br />
riktvärdena borde inte användas som dricksvatten.<br />
■ Strålsäkerhetscentralen rekommenderar att radonhalten i vatt<strong>ne</strong>t bestäms för<br />
alla borrbrunnars del. Om radonhalten överstiger 1000 Bq/l, lönar det sig att också<br />
bestämma halten övriga radioaktiva äm<strong>ne</strong>n (se avsnittet Radioaktiva äm<strong>ne</strong>n<br />
i hushållsvatt<strong>ne</strong>t).<br />
139
140<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
■ I gränsvärdena ingår en säkerhetsmarginal och en lindrig överskridning av riktvärdet<br />
medför således inte någon betydande hälsorisk. Vatten som rejält överstiger<br />
riktvärdena borde inte användas som dricksvatten.<br />
■ Som dricksvatten för småbarn bör inte användas brunnsvatten som in<strong>ne</strong>håller<br />
rikliga mängder nitrat. Risken för methemoglobi<strong>ne</strong>mi är störst, om vatt<strong>ne</strong>t samtidigt<br />
är kontami<strong>ne</strong>rat med mikrober.<br />
Källor:<br />
1. Komulai<strong>ne</strong>n H. Juoma- ja uimavesi. Jantu<strong>ne</strong>n M, Komulai<strong>ne</strong>n H, Nevalai<strong>ne</strong>n A, Tuomisto J, Venäläi<strong>ne</strong>n<br />
R, Viluksela M (toim.). Selvitys elinympäristön kemikaaliriskeistä. Kansanterveyslaitoksen julkaisuja<br />
B, 11/2005: 94-112.<br />
2. Komulai<strong>ne</strong>n H, Kurttio P, Muikku M. Altistumi<strong>ne</strong>n veden vierasai<strong>ne</strong>ille. Ympäristö ja Terveys-lehti.<br />
2006:10: 46-53.<br />
3. Kurttio P: Arsenic and fluoride in well waters – exposure and health effects. Publications of the<br />
National Public Health Institute, A12, 1999.<br />
4. Lahermo P, Tarvai<strong>ne</strong>n T, Hatakka T, Backman B, Juntu<strong>ne</strong>n R, Kortelai<strong>ne</strong>n N, Lakomaa T, Nikkari<strong>ne</strong>n<br />
M, Vesterbacka P, Väisä<strong>ne</strong>n U, Suomela P. Tuhat kaivoa – Suomen kaivovesien fysikaalis-kemialli<strong>ne</strong>n<br />
laatu vuonna 1999. Tutkimusraportti 155, Geologian tutkimuskeskus, 2002.<br />
5. Mäkeläi<strong>ne</strong>n I: Talousveden radioaktiivisuus Suomessa. Ympäristö ja Terveys no. 4,24-27,2001.<br />
6. Nordberg GF, Fowler BA, Nordberg M, Friberg LT. Handbook on the Toxicology of Metals. Third<br />
edition. Academic Press, 2007.<br />
7. Sosiaali- ja terveysministeriön asetus talousveden laatuvaatimuksista ja valvontatutkimuksista. No.<br />
461, 19.5.2000.<br />
8. Sosiaali- ja terveysministeriön asetus pienten yksiköiden talousveden laatuvatimuksista ja valvontatukimuksista.<br />
No. 401, 17.5.2001.<br />
9. ST 12.3. Talousveden radioaktiivisuus. Säteilyturvakeskus 1993.<br />
10. Vesterbacka P, Mäkeläi<strong>ne</strong>n I, Tarvai<strong>ne</strong>n T, Hatakka T, Arvela H. Kaivoveden luonnolli<strong>ne</strong>n radioaktiivisuus<br />
– Otantatutkimus 2001. STUK-A199, 2004<br />
11. Voutilai<strong>ne</strong>n A, Mäkeläi<strong>ne</strong>n I, Huikuri P, Salo<strong>ne</strong>n L. Porakaivoveden radonkartasto. STUK A171, 2000.<br />
12. WHO 2003. Arsenic in Drinking-water. Background document for development of WHO Guideli<strong>ne</strong>s<br />
for Drinking-water Quality. [http://www.who.int/water_sanitation_health/dwq/chemicals/<br />
arsenic.pdf]<br />
13. WHO 2004. Fluoride in Drinking-water. Background document for development of WHO Guideli<strong>ne</strong>s<br />
for Drinking-water Quality. [http://www.who.int/water_sanitation_health/dwq/chemicals/<br />
fluoride.pdf]<br />
14. WHO 2005. Uranium in Drinking-water. Background document for development of WHO Guideli<strong>ne</strong>s<br />
for Drinking-water Quality [http://www.who.int/water_sanitation_health/dwq/chemicals/<br />
uranium290605.pdf]<br />
15. WHO 2007. Nitrate and nitrite in drinking-water Background document for development of WHO<br />
Guideli<strong>ne</strong>s for Drinking-water Quality, [http://www.who.int/water_sanitation_health/dwq/<br />
chemicals/nitratenitrite2ndadd.pdf]
27 Främmande äm<strong>ne</strong>n<br />
i förpackningsmaterial<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
Förpackningsmaterialen är de vanligaste materialen/produkterna som kommer i kontakt<br />
med livsmedel (kontaktmaterial). Också andra produkter, såsom processapparatur,<br />
redskap, engångshandskar, konservburkar, kärl och bestick, kan i något stadium<br />
av tillverkningen eller förvaringen komma i kontakt med livsmedel. Bestämmelserna<br />
om livsmedelssäkerhet gäller alla sådana produkter. Ansvaret för att kontaktmaterialen<br />
är säkra och också annars överensstämmer med kraven (analyser inbegripa)<br />
ligger hos tillverkarna.<br />
Material och produkter får under normala eller förutsebara användningsförhållanden<br />
inte överföra sina beståndsdelar till livsmedel i sådana kvantiteter som skulle kunna<br />
■ utgöra en fara för människors hälsa, eller<br />
■ medföra en oacceptabel förändring av livsmedlets sammansättning, eller<br />
■ medföra en försämring av livsmedlets organoleptiska egenskaper.<br />
Migratio<strong>ne</strong>n eller mängden främmande äm<strong>ne</strong> som överförs påverkas mest av temperaturen<br />
och livsmedlets sammansättning. För migratio<strong>ne</strong>n gäller de allmänna<br />
kemiska grundläggande reglerna: till exempel lika löses i lika dvs. de fettlösliga<br />
beståndsdelarna i plast migrerar lätt till feta livsmedel och migrationshastigheten<br />
ökar då temperaturen stiger.<br />
Man har undersökt hur beståndsdelarna i förpackningsmaterial migrerar och räknat<br />
ur intagsberäkningar. I jämförelse med intagsberäkningarna för andra främmande<br />
äm<strong>ne</strong>n finns ändå ytterst få exakta siffror. Finland saknar helt sådan användningsin<strong>format</strong>ion,<br />
utgående från vilken man skulle veta från vilka förpackade livsmedel intaget<br />
kan vara betydande. <strong>Evira</strong> låter årligen göra undersökningar också av kontaktmaterial<br />
som en del av tillsy<strong>ne</strong>n över att produkterna på marknaden överensstämmer<br />
med kraven.<br />
Skadeverkningar på hälsan<br />
Vissa beståndsdelar i förpackningsmaterial misstänks vara cancerframkallande eller<br />
ha endokrin eller hormonal inverkan. Sådana beståndsdelar är:<br />
■ Bisfenol A<br />
■ Styren<br />
■ Alkylfenoler<br />
■ Olika mjukgörare, såsom dietylheksyladipat och ftalater<br />
141
142<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
Säkerhetsbedömningar av beståndsdelar i förpackningsmaterial finns endast för en<br />
del av de kemiska föreningarna. Mängden säkerhetsundersökningar och kravnivån<br />
som krävs vid riskvärdering av beståndsdelarna beror på äm<strong>ne</strong>ts kemiska karaktär<br />
och expo<strong>ne</strong>ringens omfattning.<br />
Lagstiftning och anvisningar<br />
Om allmänna krav på material och produkter avsedda att komma i kontakt med<br />
livsmedel ingår stadganden i EG:s förordning nr 1935/2004. Utöver det finns med<br />
direktiv givna äm<strong>ne</strong>sbundna författningar för vissa material (såsom plast, cellofan,<br />
keramik). De har alla som sådana tagits som en del av finsk lagstiftning med handels-<br />
och industriministeriets eller jord- och skogsbruksministeriets beslut och förordningar.<br />
I Finland finns egen natio<strong>ne</strong>ll lagstiftning om vissa tungmetaller som löses<br />
från produkter. Lagstiftningen finns på jord- och skogsbruksministeriets webbsidor<br />
under: [http://www.mmm.fi/attachments/elintarvikkeet/5HxRpgcvy/kontaktimateriaalit_16.6.2009.pdf]<br />
Lagstiftningen och aktuell in<strong>format</strong>ion om äm<strong>ne</strong>t finns också på <strong>Evira</strong>s webbsidor.<br />
Livsmedelslagen (23/2006) gäller i tillämpliga delar också material och produkter<br />
som kommer i kontakt med livsmedel. Den fastställer behöriga tillsynsmyndigheter,<br />
dessas befogenheter och vilka åtgärder som skall vidtas i fall av strid mot bestämmelserna.<br />
EG:s allmänna tillsynsförordning nr 882/2004 ålägger myndigheterna att<br />
utöva tillsyn också över material och produkter som kommer i kontakt med livsmedel.<br />
Som nordiskt samarbete har också utarbetats två publikatio<strong>ne</strong>r, som är till nytta för<br />
såväl företagare som tillsynsutövare<br />
■ TemaNord 2008:517 ja 2008:709, Food contact materials, In-house documentation<br />
and traceability, Nordic check list to industry and trade<br />
■ TemaNord 2008:515 Report: Paper and board in Food Contact Materials<br />
<strong>Evira</strong> utarbetade under året 2009 instruktio<strong>ne</strong>r för tillsy<strong>ne</strong>n över kontaktmaterial, tillverkningen<br />
av kontaktmaterial och användningen av kontaktmaterial.<br />
Företagarnas ansvar<br />
Om god tillverkningssed när det gäller material och produkter avsedda att komma<br />
i kontakt med livsmedel har getts EG-förordning nr 2023/2006. Enligt den skall tillverkarna<br />
till produkter och material se till att man i produktionsverksamheten följer<br />
de allmänna bestämmelserna om god tillverkningssed. Det in<strong>ne</strong>bär i praktiken att<br />
de är skyldiga att känna till och med hjälp av egenkontroll/kvalitetssystem behärska<br />
säkerheten och annan överensstämmelse hos de material man hanterar. Varje företagare<br />
i förpackningskedjan skall till sina kunder förmedla skriftlig in<strong>format</strong>ion om<br />
överensstämmelsen hos deras produkter. Kontaktmaterialen skall också kunna spåras<br />
ett led framåt och bakåt. I bilaga VI a till direktiv 2002/72/EG finns en egen modell<br />
för deklaratio<strong>ne</strong>n om kontaktmaterial av plast. För deklaratio<strong>ne</strong>n om keramiska produkter<br />
finns också en egen modell (HIM:s förordning 165/2006, Bilaga 3).<br />
Företag som framställer livsmedel skall med sin egenkontroll behärska sina
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
produkters överensstämmelse inklusive användningen av rätt typ av förpackningsmaterial<br />
och andra kontaktmaterial. Företagare i livsmedelsbranschen skall känna<br />
till vilka allmänna krav hanterade och förpackade livsmedel ställer på kontaktmaterialen<br />
och utgående från det skaffa fram lämpliga material för varje enskilt<br />
användningsändamål. Företagare i livsmedelsbranschen skall säkerställa materialens<br />
duglighet med hjälp av deklaratio<strong>ne</strong>r om överensstämmelse.<br />
Centralt med tanke på tillsy<strong>ne</strong>n<br />
Intaget av främmande äm<strong>ne</strong>n som härstammar från förpackningsmaterial fås på en<br />
låg nivå då man använder endast sådana förpackningsprodukter som följer författningarna<br />
och är lämpliga för användningsändamålet i fråga.<br />
Egenkontrollen hos dem som tillverkar, importerar och marknadsför material och produkter<br />
som kommer i kontakt med livsmedel utgör grunden för en hållbar produktion<br />
och import. Egenkontrollen omfattar sådana systematiska åtgärder hos företagaren,<br />
som strävar till att säkerställa att kraven på kontaktmaterialen följs. Egenkontrollen<br />
bygger på att god produktionssed följs.<br />
Livsmedelsverket utarbetade en publikation 8/2004 om äm<strong>ne</strong>t: Elintarvikkeen kanssa<br />
kosketukseen joutuvat tarvikkeet - vaatimukset ja valvontavelvoitteet (Förnödenheter<br />
som kommer i kontakt med livsmedel – krav och tillsynsskyldigheter)<br />
■ På kommunal nivå skall i allt högre grad ses till att egenkontrollen hos företag<br />
som tillverkar och marknadsför livsmedelsförpackningar och förpackar livsmedel<br />
är i skick och att också egenkontrollen i handeln är i skick.<br />
■ Som en del av egenkontrollen skall förutsättas korrekt ifyllda deklaratio<strong>ne</strong>r om<br />
överensstämmelse och annat sådant material, som påvisar att produkten i fråga<br />
är livsmedelsduglig.<br />
■ Det finns tusentals beståndsdelar i förpackningsmaterial. Att utöva tillsyn över<br />
alla dem separat är en omöjlig uppgift. Följande tillsynsobjekt prioriteras:<br />
■ Verkställandet av god produktionssed vid tillverkning av kontaktmaterial<br />
■ Kontrollen av deklaratio<strong>ne</strong>rna om överensstämmelse i livsmedelsföretagens<br />
egenkontroll<br />
■ Totalmigratio<strong>ne</strong>n från plastfilmer<br />
■ Mjukgörarna i plastfilmer<br />
■ Metallerna i kärl för barn<br />
■ Lack och tenn i konservburkar<br />
■ Returfibrernas hygien och rätt användning av returfibrer<br />
Från jord till bord – Kritiska punkter inom tillsy<strong>ne</strong>n<br />
Tillverkarna/<br />
Importörerna<br />
deklarationsblankett<br />
Förpackande<br />
industrin<br />
deklarationsblankett<br />
Tillverkaren och<br />
handeln<br />
misstänkta produkter<br />
Klagomålen från<br />
konsumenterna<br />
misstänkta<br />
produkter<br />
Källor:<br />
1. Elintarvikeviraston julkaisu 8/2004: Elintarvikkeen kanssa kosketukseen joutuvat tarvikkeet - vaatimukset<br />
ja valvontavelvoitteet<br />
2. Elintarviketurvallisuusvirasto <strong>Evira</strong>, www.evira.fi<br />
3. Pohjoismaiden Ministeri<strong>ne</strong>uvosto, http://www.norden.org/pub/sk/index.asp?subject=Lev<strong>ne</strong>dsM<br />
143
144<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
27.1 Ftalater<br />
Ftalater är en grupp kemiska föreningar som används för uppmjukning av plaster,<br />
såsom polyvinylklorid (PVC). Ftalater används förutom i förpackningsmaterial för mat<br />
också till exempel i byggnadsmaterial, möbler, kläder, kosmetik, läkemedel, leksaker,<br />
bilar, rengöringsmedel och insektgifter. Eftersom ftalater används för så många ändamål,<br />
är det i praktiken omöjligt att helt undvika expo<strong>ne</strong>ring.<br />
Di(2-etylheksyl)ftalat (DEHP) är det mest spridda ftalatet som används bland annat<br />
i förpackningsmaterial för mat. Andra allmänt använda ftalater är butylbensylftalat<br />
(BBP), dibutylftalat (DBP), di-isodecylftalat (DIDP) och di-isononylftalat (DINP).<br />
År 2003 användes i Västeuropa sammanlagt över 800 000 ton ftalater, av vilka DEHP:s<br />
andel var 24 %. På senare år har användningen av DEHP ersatts med DIDP och DINP.<br />
Intag<br />
Ftalater hamnar i människokroppen såväl med maten som med andningsluften eller<br />
som migration genom huden. Människans expo<strong>ne</strong>ring för ftalater börjar redan i fosterstadiet.<br />
Beräkningen av totalintaget ftalater är ännu bristfällig.<br />
Skadeverkningar på hälsan<br />
Kritiska inverkningar<br />
■ Ftalaternas inverkan på barns utveckling största orsaken till bekymmer.<br />
■ Hormonala störningar<br />
■ Försvagar människans utveckling och fertilitet<br />
■ Inga bevis på carcinogenitet<br />
■ Otillräckligt med in<strong>format</strong>ion om ftalaternas samverkan<br />
Högsta tolerabla dagliga intaget<br />
Ftalat TDI mg/kg kv/d<br />
Di(2-etylheksyl)ftalat (DEHP) 0,05<br />
Butylbensylftalat (BBP) 0,5<br />
Dibutylftalat (DBP) 0,01<br />
Di-isodecylftalat (DIDP) 0,15<br />
Di-isononylftalat (DINP) 0,15<br />
Beräknat intag<br />
■ Intaget av ftalater ur livsmedel beräknades i Danmark år 2003.<br />
■ Hos vuxna ligger intagen under TDI-värdena, men barn kan expo<strong>ne</strong>ras för ftalater<br />
som migrerar till exempel från förpackningar till färdigmat så att TDI överskrids.
Intaget av ftalater ur maten i Danmark år 2003 (6)<br />
(mg/kg kv/d)<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
Vuxna 7-14 år 1-6 år 6-12 mån 0-6 mån<br />
DEHP 0,005 0,011 0,026 0,024 0,010<br />
BBP 0,001 0,002 0,006 0,004 0,002<br />
DBP 0,002 0,004 0,008 0,008 0,016<br />
DIDP 0,003 0,007 0,020 0,011 0,003<br />
DINP 0,005 0,010 0,030 0,016 0,003<br />
Lagstiftning<br />
Handels- och industriministeriets förordning 1065/2007 (direktiv 2007/19/EG)<br />
begränsar från och den 1 juli 2008 användningen av ftalaterna bensylbutylftalat<br />
(BBP), di-isonylftalat (DINP) och di-isodecylftalat (DIDP) vid tillverkning och import<br />
av PVC-plastprodukter för engångsbruk endast till sådana produkter, som är avsedda<br />
att komma i kontakt med fettfria livsmedel. Därför skall till förpackningarna till material<br />
och produkter av PVC-plast som är avsedda för engångsbruk som in<strong>ne</strong>håller dessa<br />
ftalater eller till in<strong>format</strong>io<strong>ne</strong>n som följer med sådana material och produkter bifogas<br />
bruksanvisningen ”Lämpar sig inte för kontakt med feta livsmedel” eller annan motsvarande<br />
in<strong>format</strong>ion. Gamla lager kan användas slut – författningen förbjuder inte<br />
användning av sådana produkter av PVC-plast för engångsbruk som in<strong>ne</strong>håller ftalat,<br />
som tillverkats och införts till landet före den 1 juli 2008.<br />
Slutsatser om tillsy<strong>ne</strong>n<br />
■ Myndigheterna skall utöva tillsyn över att PVC-plaster används för rätta ändamål<br />
och i rätta situatio<strong>ne</strong>r.<br />
Källor:<br />
1. Bis(2-ethylhexyl)phthalate (DEHP) for use in food contact materials, Opinion of the Scientific Pa<strong>ne</strong>l<br />
on Food Additives, Flavourings, Processing Aids and Materials in Contact with Food (AFC), Question<br />
N° EFSA-Q-2003-191, The EFSA Journal (2005) 243, 1-20<br />
2. Butylbenzylphthalate (BBP) for use in food contact materials, Opinion of the Scientific Pa<strong>ne</strong>l on Food<br />
Additives, Flavourings, Processing Aids and Materials in Contact with Food (AFC), Question N° EFSA-<br />
Q-2003-190, The EFSA Journal (2005) 241, 1-14<br />
3. Di-Butylphthalate (DBP) for use in food contact materials, Opinion of the Scientific Pa<strong>ne</strong>l on Food<br />
Additives, Flavourings, Processing Aids and Material in Contact with Food (AFC), Question N° EFSA-<br />
Q-2003-192, The EFSA Journal (2005) 242, 1-17<br />
4. Di-isodecylphthalate (DIDP) for use in food contact materials, Opinion of the Scientific Pa<strong>ne</strong>l on Food<br />
Additives, Flavourings, Processing Aids and Materials in Contact with Food (AFC), Question N° EFSA-<br />
Q-2003-195, The EFSA Journal (2005) 245, 1-14<br />
5. Di-isononylphthalate (DINP) for use in food contact materials, Opinion of the Scientific Pa<strong>ne</strong>l on<br />
Food Additives, Flavourings, Processing Aids and Materials in Contact with Food (AFC), Question N°<br />
EFSA-Q-2003-194, The EFSA Journal (2005) 244, 1-18<br />
6. A.K. Müller, E. Nielsen, O. Ladefoget, Human exposure to selected phthalates in Denmark, FødevareRapport<br />
2003:15, The Danish Veterinary and Food Administration<br />
145
146<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
27.2 Bisfenol A<br />
Bisfenol A används vid tillverkning av polykarbonater och epoxiharts; det är enligt direktiv<br />
2002/72/EG ett godkänt tillverkningsmaterial i plast. Dessa äm<strong>ne</strong>n används<br />
på flera sätt i konsumtionsvaror. Exempel på detta är mat- och dryckbehållare, som<br />
invändigt är överdragna med epoxiharts, och kärl och flaskor av polykarbonat (såsom<br />
i samband med användning av modersmjölksersättning). Konsumenterna expo<strong>ne</strong>ras<br />
för bisfenol A också via tandplomber.<br />
Skadeverkningar på hälsan<br />
Kritisk inverkan<br />
■ Hos bisfenol A har konstaterats en svag östrogen aktivitet.<br />
■ Om bisfenol A:s inverkningar på fortplantningen och dess endokrina verkningar<br />
finns motstridiga undersökningsresultat.<br />
Högsta tolerabla intaget<br />
■ TDI = 0,05 mg/kg kv/d (EFSA 2006)<br />
Beräknat intag (EFSA 2006)<br />
■ 0-6 mån barn: 4 µg/kg kv/d<br />
■ 6-12 mån barn: 8,3 µg/kg kv/d<br />
■ 1,5 år barn: 5,3 µg/kg kv/d<br />
■ Vuxna: 0,25 µg/kg kv/d<br />
Lagstiftning<br />
Om material och produkter av plast som är avsedda att komma i kontakt med livsmedel<br />
ingår stadganden i kommissio<strong>ne</strong>ns direktiv 2002/72/EG.<br />
Det äm<strong>ne</strong>sbundna gränsvärdet (SML) för migratio<strong>ne</strong>n av bisfenol A till livsmedel är<br />
0,6 mg/kg.<br />
Slutsatser om tillsy<strong>ne</strong>n<br />
■ I intagsberäkningarna har inte beaktats migratio<strong>ne</strong>n som sker från kärl som används<br />
i mikrovågsugn.<br />
Källor:<br />
1. The EFSA Journal (2006) 428, Opinion of the Scientific Pa<strong>ne</strong>l on Food Additives, Flavourings,<br />
Processing Aids and Materials in Contact with Food on a request from the Commission related to<br />
2,2-Bis(4-hydroxyphenyl)propa<strong>ne</strong> (Bisphenol A)
27.3 BADGE (Bisfenol A<br />
diglysidylester)<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
BADGE används i vid tillverkning av in<strong>ne</strong>rbeläggningar i konservburkar baserade på<br />
epoxiharts, organosol och polyester och därför kan BADGE eller dess derivat migrera<br />
till livsmedel. Man kän<strong>ne</strong>r än så länge inte till egenskaperna hos alla BADGE:ts reaktionsprodukter.<br />
Skadeverkningar på hälsan<br />
Kritisk inverkan<br />
■ BADGE har låg akut toxicitet. Det kan irritera hud och ögon.<br />
■ På BADGE:ts carcinogenitet finns inga bevis.<br />
Högsta tolerabla intaget<br />
■ TDI = 0,15 mg/kg kv/d<br />
Beräknat intag<br />
■ 0,05 – 2,3 µg/kg kv/d (EU:s vetenskapliga livsmedelskommitté SCF, 2002)<br />
Lagstiftning<br />
I kommissio<strong>ne</strong>ns förordning 1895/2005 ingår bestämmelser om begränsning av användningen<br />
av vissa epoxiderivat i material och produkter som kommer i kontakt<br />
med livsmedel.<br />
Källor:<br />
1. The EFSA Journal (2004) 86, 1-40, Opinion of the Scientific Pa<strong>ne</strong>l on Food Additives, Flavourings,<br />
Processing Aids and Materials in Contact with Food (AFC) on a request from the Commission<br />
related to 2,2-Bis(4-hydroxyphenyl)propa<strong>ne</strong> bis(2,3-epoxypropyl)ether (Bisphenol A diglycidyl<br />
ether, BADGE)<br />
147
148<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
28 Växtskyddsmedel<br />
Bekämpningsmedlen indelas enligt sitt användningsändamål i växtskyddsmedel<br />
som används inom växtproduktio<strong>ne</strong>n och i andra biocida bekämpningsmedel. Med<br />
växtskyddsmedel avses verksamma äm<strong>ne</strong>n och preparat som in<strong>ne</strong>håller ett eller flera<br />
verksamma äm<strong>ne</strong>n, som används för att<br />
■ skydda växter eller växtprodukter mot växtskadegörare eller växtsjukdomar<br />
■ påverka växternas livsprocesser på andra sätt än som näringsäm<strong>ne</strong>n<br />
■ påverka växtprodukters hållbarhet<br />
■ förinta skadliga växter<br />
■ förinta växtdelar eller förhindra skadlig tillväxt hos växter<br />
Bekämpningsmedel är till exempel gifter och medel som används mot råttor i bostäder<br />
och djurstallar.<br />
I Finland används inom lantbruket växtskyddsmedel cirka 0,7 kg/ha/år.<br />
I internatio<strong>ne</strong>ll jämförelse är mängden liten och det beror bl.a. på vårt kalla klimat<br />
och utvecklad produktionsteknik. Av de använda äm<strong>ne</strong>na är 70 – 80 % ogräsbekämpningsmedel.<br />
I Spanien används till exempel lika mycket medel för bekämpning av<br />
växtsjukdomar och skadegörare som medel för bekämpning av ogräs.<br />
Produkter, från vilka intaget av växtskyddsmedel är störst<br />
Inhemska<br />
■ Råg<br />
■ Havre<br />
■ Jordgubbe<br />
Importerade<br />
■ Äpple<br />
■ Päron<br />
■ Råg<br />
■ Vindruvor<br />
■ Apelsin
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
Användningen av växtskyddsmedel på hela odlingsarealen i Finland (kg/ha)<br />
(1)<br />
Rester i livsmedlen (2)<br />
Rester av bekämpningsmedel förekommer allmännast i färsk frukt och färska<br />
grönsaker. Av de fruktprover som analyserades år 2007 in<strong>ne</strong>höll tre fjärdedelar och av<br />
grönsaksproverna cirka hälften rester av ett eller flera äm<strong>ne</strong>n. Särskilt importerad frukt<br />
in<strong>ne</strong>håller allmänt rester av bekämpningsmedel mot växtsjukdomar som används på<br />
förpackningsstatio<strong>ne</strong>rna. I frukt och grönsaker påträffades rester av sammanlagt 135<br />
olika äm<strong>ne</strong>n år 2007. Av de analyserade spannmålsproverna in<strong>ne</strong>höll 29 % rester. Den<br />
allmännaste resten i spannmål är klormekvat som används för att förhindra liggsäd<br />
och rester av gasningsmedel som används för bekämpning av skadegörare i lagersilor.<br />
I långt förädlade livsmedel förekommer inte just några rester av växtskyddsmedel –<br />
resterna försvin<strong>ne</strong>r eller <strong>ne</strong>dbryts vanligen vid skalning av råa produkter och i olika<br />
upphettningsprocesser. Rester förekommer ändå till exempel i potatisprodukter, te,<br />
torkade örter och kallpressade oljor. Rester av växtskyddsmedel förekommer sällan i<br />
mängder som strider mot bestämmelserna och tillsy<strong>ne</strong>n över rester är kontinuerlig.<br />
Av de årligen analyserade importerade livsmedlen har 4 – 6 % in<strong>ne</strong>hållit rester som<br />
överskrider det tillåtna gränsvärdet (MRL, maximum residue level). Vid ekologisk<br />
odling är användning av växtskyddsmedel förbjudet med undantag för några kemiskt<br />
och industriellt tillverkade biologiska preparat.<br />
Rester av växtskyddsmedel i grönsaker (såväl inhemska som importerade grönsaker)<br />
Jäämät Rester yli över MRL<br />
MRL 8 % 8 %<br />
Jäämät Rester alle under MRL<br />
MRL 39 39 % %<br />
Medel för bekämpning av växtsjukdomar<br />
Medel för bekämpning av skadedjur<br />
Medel för bekämpning av ogräs<br />
Tillväxtreglerande medel<br />
SAMMANLAGT<br />
Inga<br />
Ei jäämiä<br />
53 rester %<br />
53 %<br />
149
150<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
Rester av växtskyddsmedel i frukt (såväl inhemsk som importerad frukt)<br />
Rester Jäämät under alle MRL<br />
71 71 % %<br />
Rester av växtskyddsmedel i spannmålsprodukter (såväl inhemsk som importerad spannmål)<br />
Rester under MRL<br />
Jäämät alle MRL<br />
29<br />
29<br />
%<br />
Intag (3)<br />
Rester Jäämät över yli MRL MRL<br />
5 5 %<br />
Rester Jäämät över yli MRL MRL<br />
0 0% %<br />
Ei jäämiä Inga rester<br />
24 % 24 %<br />
Ei jäämiä Inga rester<br />
71 % 71 %<br />
I Finland har intaget av växtskyddsmedel undersökts senast år 2000. Intagsberäkningen<br />
man då gjorde byggde på resthalterna som åren 1995 – 1999 uppmätts i<br />
inhemska och importerade frukter, bär, grönsaker och spannmål. Uppgifterna om<br />
matförbrukningen byggde på genomsnittliga tal ur olika statistiska källor om förbrukningen<br />
av livsmedel. Matförbrukningen på individnivå beaktades inte.<br />
Enligt undersökningen låg intaget av växtskyddsmedel ur vegetabiliska livsmedel då<br />
på en trygg nivå i Finland. Av intaget beräknades 91 % komma från utländska livsmedel,<br />
särskilt från frukt. De inhemska produkternas andel var 9 % och de viktigaste<br />
källorna var spannmål och jordgubbe. Undersökningen visade också att intaget hade<br />
minskat med en knapp tredjedel jämfört med läget på 80-talet.
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
Någon in<strong>format</strong>ion som bygger på undersökningar om nuläget finns inte att tillgå,<br />
men Livsmedelssäkerhetsverket <strong>Evira</strong> bereder en ny beräkning för år 2010. I användningen<br />
av växtskyddsmedel har skett stora förändringar under de senaste tio åren. En<br />
stor mängd gamla verksamma beståndsdelar har tagits ur bruk och nya har kommit i<br />
stället. I matvanorna har likaså skett förändringar. I den nya undersökningen kommer<br />
man att ytterligare precisera beräkningsmetoden och också det akuta intaget kommer<br />
omedelbart att beräknas för de skadliga äm<strong>ne</strong>nas del.<br />
Skadeverkningar på hälsan<br />
Kritiska verkningar<br />
■ Mycket varierande, beror på den verksamma beståndsdelen<br />
Högsta tolerabla dagliga intaget<br />
■ Äm<strong>ne</strong>sbundet ADI-värde<br />
■ För vissa äm<strong>ne</strong>n ARfD-värde (Acute Reference Dose)<br />
Beräknat intag hos finländare<br />
■ Intaget på trygg nivå<br />
Mest utsatta grupper<br />
■ Inga problemgrupper<br />
■ Intaget större hos vegetaria<strong>ne</strong>r<br />
Lagstiftning<br />
För rester av växtskyddsmedel i livsmedel har fastställts gränsvärden i Europaparlamentets<br />
och rådets förordning (EG) nr 396/2005 (ändrad genom 178/2006,<br />
149/2008, 260/2008, 299/2008 och 839/2008). Förordningen trädde fullskaligt i<br />
kraft den 1 september 2008. I bilaga I till förordningen har räknats upp de livsmedel<br />
och foder av vegetabiliskt och animaliskt ursprung, för vilka gränsvärden fastställts.<br />
De har räknats upp i bilagorna II och II till förordningen och är lättare att finna i databasen<br />
som upprätthålls på kommissio<strong>ne</strong>ns webbsidor: [http://ec.europa.eu/food/<br />
plant/protection/pesticides/database_pesticide_en.htm.]<br />
Med förordningarna har man för första gången helt harmoniserat gränsvärdena för<br />
växtskyddsmedel inom EU:s område. Om ett gränsvärde inte fastställts för en viss<br />
verksam beståndsdel eller produkt, tillämpas utgångsvärdet 0,01 mg/kg.<br />
För rester av växtskyddsmedel i barnmat, modersmjölksersättningar och tillskottsnäringar<br />
har fastställts strängare gränsvärden än för andra livsmedel i handels- och industriministeriets<br />
förordningar 1215 och 1216/2007.<br />
151
152<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
Tillsyn och slutsatser om tillsy<strong>ne</strong>n<br />
Tillverkningen, godkännandet och användningen av växtskyddsmedel och tillsy<strong>ne</strong>n<br />
över växtskyddsmedel regleras av lagen om växtskyddsmedel (1259/2006).<br />
Växtskyddsmedlen godkänns natio<strong>ne</strong>llt, men ett godkännande förutsätter att det<br />
finns ett i EU godkänt MRL för alla verksamma beståndsdelar som preparatet in<strong>ne</strong>håller<br />
och att de verksamma beståndsdelarna som preparatet in<strong>ne</strong>håller godkänts<br />
i bilaga 1 till direktiv (91/414/EEG). <strong>Evira</strong> upprätthåller en förteckning över de<br />
växtskyddsmedel som godkänts i Finland. Innan ett växtskyddsmedel godkänns utreds<br />
bl.a. dess användningsändamål, effekt, rester som användningen medför,<br />
äm<strong>ne</strong>ts toxicitet och andra hälsokonsekvenser och miljökonsekvenser. <strong>Evira</strong> svarar<br />
för tillsy<strong>ne</strong>n över verkställandet av lagen.<br />
Tillsy<strong>ne</strong>n över rester av växtskyddsmedel leds av <strong>Evira</strong> som utarbetar tillsynspla<strong>ne</strong>r<br />
i samarbete med de övriga myndigheterna. Proverna av inhemska livsmedel tas direkt<br />
på lantgårdarna eller i detaljhandelsbutikerna. Ansvaret för tillsy<strong>ne</strong>n över importerade<br />
livsmedel av vegetabiliskt ursprung och livsmedel av vegetabiliskt ursprung<br />
som levereras till Finland från andra EU-länder ligger hos Tullverket. Importerade produkter<br />
analyseras i importstadiet. Tullaboratoriet svarar huvudsakligen för laboratorieanalyserna.<br />
I den natio<strong>ne</strong>lla tillsynspla<strong>ne</strong>n har allt sedan år 1996 inkluderats EU:s harmoniserade<br />
tillsynsrekommendation. Rekommendatio<strong>ne</strong>n blev år 2009 en förpliktande förordning<br />
och förutsätter nu också tillsyn över livsmedel av animaliskt ursprung. Livsmedel<br />
av animaliskt ursprung analyseras i <strong>Evira</strong>s laboratorium.<br />
■ Över halterna växtskyddsmedel skall fortsättningsvis utövas tillsyn och intaget<br />
skall följas upp, eftersom nya äm<strong>ne</strong>n fortlöpande kommer ut på marknaden<br />
■ Analysmetoderna skall fortlöpande uppdateras för att nya verksamma<br />
beståndsdelar skall kunna konstateras<br />
■ Tillsy<strong>ne</strong>n skall inriktas på sådana produktkategorier, i vilka rikliga mängder rester<br />
av växtskyddsmedel konstaterats (jordgubbar, vinbär, citrusfrukter, äpplen,<br />
spannmål och bladgrönsaker) och på produkter som förbrukas i rikliga mängder<br />
(potatis, spannmål, gurka, tomat och sallat).<br />
■ Även om resterna av växtskyddsmedel i livsmedlen i genomsnitt är rätt små,<br />
varierar halterna rikligt i enskilda produktpartier. Överskridningar av de tillåtna<br />
gränsvärdena har konstaterats i prover tagna av produkter på marknaden.<br />
■ Ny in<strong>format</strong>ion om äm<strong>ne</strong>nas säkerhet inkommer kontinuerligt. Det leder till en<br />
justering av tidigare beräkningar.<br />
■ Tillsy<strong>ne</strong>n över rester av akut toxiska äm<strong>ne</strong>n bör intensifieras.
Från jord till bord – Kritiska punkter inom tillsy<strong>ne</strong>n<br />
Godkännandet<br />
av<br />
bekämpnings-<br />
medel<br />
Användningen på gårdarna<br />
- korrekt användning<br />
av preparaten<br />
- följs karenstiderna<br />
- provtagning av inhemska<br />
produkter<br />
Kemiska kontaminanter i livsmedel och dricksvatten<br />
Importkontroll<br />
- provtagning av<br />
importerade<br />
produkter<br />
Konsumenten<br />
kan minska<br />
intaget genom att<br />
- tvätta<br />
- skala<br />
Källor:<br />
1. <strong>Evira</strong>, [http://www.evira.fi/portal/fi/kasvintuotanto_ja_rehut/kasvinsuojeluai<strong>ne</strong>et/tilastotietoa].<br />
2. <strong>Evira</strong> publications 11/2008, Pesticide Residue Monitoring in Finland - 2007<br />
3. Pirjo-Liisa Penttilä, Kalevi Siivi<strong>ne</strong>n ja Lea Korkka., Torjunta-ai<strong>ne</strong>iden saannin arviointi kasviksista ja<br />
viljasta. Elintarvikeviraston julkaisu 10/2000<br />
4. Monitoring of Pesticide Residues in Products of Plant Origin in the European Union, Norway,<br />
Iceland and Liechtenstein 2006, [http://ec.europa.eu/food/fvo/specialreports/pesticide_<br />
residues/report_2006_en.pdf]<br />
153
Livsmedelssäkerhetsverket <strong>Evira</strong><br />
Forskningsenheten för riskvärdering<br />
Mustialagatan 3, 00790 Helsingfors<br />
Telefon 020 69 0999<br />
Fax 020 77 24350 • www.evira.fi<br />
<strong>Evira</strong>s publikatio<strong>ne</strong>r 12/2010<br />
ISSN 1797-299X, ISBN 978-952-225-070-4 (pdf)<br />
Pärmen bild: ScandinavianStockPhoto
Change language