Alla behövs – nya vägar till arbete - Svenska ESF-rådet

Alla behövs 

Nya vägar till arbete

Förord . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4 – 5 

Agdor . . . . . . . . . . . . . . . . . •Potentiella entreprenörer sökes 6 – 7 

Brännpunkt . . . . . . . . . •Stärker praktikanters självförtroende 8 – 9 

Kista Open Academy . . . . •Mer pedagogik, mindre krångel 1 0 – 1 3 

Bättre frigivning . . . . . . •Återfallsförbrytare blev skötsamma 1 4 – 1 5 

Praxis . . . . . . . . . . . . •Distansarbete minskar sjukskrivningar 16 – 1 7 

Egenanställning . . . . . . . •Lönande entreprenörskap för alla 1 8 – 1 9 

People . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . •Skola på jobbet 2 0 – 2 1 

Emba . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . •Egenmakt i Baronbackarna 2 2 – 2 4 

Slup .se . . . . . . . . . . •Stockholms läns utvecklingspartnerskap 2 5 – 2 7 

Fair . . . . . . . . . . . . . . . . . . . •Intuition avgör vid rekryteringar 2 8 – 2 9 

Egenmakt för framtiden . . . . . . . . . . •Socialt företagande 3 0 – 3 1 

Framtidens nycklar . . . . . . . . . . . . . . . . •Var är brudarna? 3 2 – 3 3 

Glesbygdens förnyelse . . . . . . . •Naturnära arbetstillfällen 3 4 – 3 7 

Kuben . . . . . . . . . . . . . . . . . . •Anpassa miljön, inte individen 3 8 – 3 9 

Mersmak . . . . . . . . . . . •Mersmak satsade på helhetslösning 4 0 – 4 3 

Mångfald i Västernorrland . . . . . . . •Att mötas på mitten 4 4 – 4 5 

Mångfaldens ansikten . . . . . . . . . . . . . . •Några eldsjälar 4 6 – 4 9 

Nese . . . . . . . . . . . . . . . . . •Politiken styr handlingsutrymmet 5 0 – 5 3 

Tillgänglighet/Scenkonst . . . . . . . •Lika lön för lika arbete 5 4 – 5 5 

Resursutbyte . . . . . . . . . . . •Ömsesidigt utbyte i skolvärlden 5 6 – 5 7 

Success . . . . . . . . . . . . •Samverkan med individen i centrum 5 8 – 6 1 

Vägen ut! . . . . . . . . . . . . . . . . . •På besök hos Karins döttrar 6 2 – 6 3 

Tillgängligt arbetsliv . . •Mentala trösklar största problemet 6 4 – 6 5 

Vägar till arbetsmarknaden . . . . . . . . . . . •Unik dynamik 6 6 

text Anna-Karin Florén, Extract Stockholm och 

Max Wallenberg, Svenska ESF-Rådet. 

grafisk produktion Contactor Marknadskommunikation 

tryck Lenanders Grafiska AB, okt 2006 

foto Svenska ESF-rådets bildarkiv, Anders Myrdal, Plantinum, PhotoDisc.

Det finns många människor som trots hög kompe 

tens och värdefull erfarenhet går arbetslösa. Det kan 

bero på invandrarbakgrund eller funktionshinder, kön 

eller sexuell läggning, att man inte gått ut skolan 

eller att man börjar bli litet till åren. Samma faktorer 

gör också att anställda blir orättvist behandlade på 

sina arbetsplatser och inte får komma till sin rätt. 

Under sex år har Europeiska socialfonden arbetat för 

att hitta nya sätt att komma till rätta med dessa former 

av diskriminering och utestängning. Programmet heter 

Equal och är den största mångfaldssatsningen i EU:s 

historia. Aldrig tidigare har så stora resurser mobiliserats 

för att ge alla människor samma chans i arbetslivet. 

Arbetet har organiserats i utvecklingspartnerskap, där 

också aktörer som i vanliga fall inte samarbetar har 

löst olika uppgifter tillsammans. Nästan tusen aktörer 

från näringsliv, myndigheter och ideella organisationer 

i Sverige har samverkat på lika villkor. Under samma 

period har nästan 2000 utvecklingspartnerskap varit 

verksamma i Europa, och många av dem har sam 

arbetat med de svenska utvecklingspartnerskapen. 

En europeisk programperiod går över i en annan, 

och färden mot ett öppnare arbetsliv där alla kan 

delta på lika villkor fortsätter. Europeiska socialfon 

den jobbar vidare minst till 2013, för att skapa arbete 

och nya möjligheter för alla. 

Alla behövs – nya vägar till arbete 

Sverige står inför stora välfärdsutmaningar. Vi ska både hävda oss 

i den globala konkurrensen och hantera det faktum att allt färre 

ska försörja allt fler. Därför är det viktigare än någonsin att alla 

människor, efter sin förmåga, får möjlighet att arbeta och försörja 

sig själva. 

Så är det inte i dag. 

Ungefär en miljon människor i arbetsför ålder står utanför 

arbetsmarknaden och lever på bidrag. Många av dem kan och 

vill arbeta. Men arbetslivet är fullt av hinder och stoppskyltar för 

före detta kriminella, missbrukare, utbrända, fysiskt eller psykiskt 

funktionshindrade och många andra grupper. Det är ett oerhört 

slöseri med resurser och en dålig affär för både samhälle, företag 

och individ. 

Socialt företagande – det vill säga verksamheter som ligger i 

skarven mellan den renodlade marknadsekonomins privata företagande 

och den offentliga sektorns verksamheter – är ett framgångsrikt 

sätt att komma till rätta med utanförskap och utestängning. 

Det sociala företaget kopplar samman entreprenörskap med 

individens behov av arbete och samhällets behov av tjänster. Nya 

affärsområden utvecklas, nya arbetstillfällen skapas och nya grupper 

kommer in på arbetsmarknaden. 

För samhället innebär steget från bidrag till lön högre skatteintäkter 

och minskade kostnader i form av försörjningsstöd, vård, 

fängelsevistelser och så vidare. För individen är det ett första steg 

mot ett bättre liv. 

Flera av utvecklingspartnerskapen inom Europeiska socialfondens 

Equalprogram arbetar för att integrera utestängda människor 

i samhälle och arbetsliv. De letar efter nya lösningar och 

försöker förändra de system och strukturer som stänger ute stora 

delar av Sveriges befolkning. I den här skriften presenterar vi det 

arbetet. Vi vill ge inspiration, tips och exempel på att det finns 

många nya vägar till arbete. 

Svenska ESFrådet

Agdor skapar ny affärsarena med socialt företagande 

Potentiella entreprenörer sökes 

Partnerskapet Arbete åt alla genom delaktighet och ramavtal, Agdor, har skapat en modell som bygger på 

lokala och nationella samarbeten med näringslivet, den offentliga sektorn och den sociala sektorns företagande. 

Genom överenskommelser som syftar till att underlätta socialt entreprenörskap vill man öppna upp 

marknaden för alla och skapa en tresektoriell affärsarena. 

– Samarbetet mellan näringsliv och institutioner har utan 

tvekan lett till nya idéer, säger Per-Erik Andersson, partnerskapets 

koordinator. 

– De tre sektorerna har talat om vilka tjänster det finns 

behov av. ”Behov”, vare sig dom är reella eller skapade, utgör 

grunden för alla affärer och på så sätt har en helt ny marknadsarena 

öppnats som gett tillfälle och möjlighet till affärer, 

fortsätter Per-Erik Andersson. 

Att ta sin utgångspunkt i näringslivet är ovanligt för Equals 

partnerskap. Initiativet togs av företagare i Örebroregionen tillsammans 

med L&SEK, Lokal utveckling och social ekonomi. 

– Partnerskapet ger företagen ökade tillväxtmöjligheter och 

därmed fler arbetstillfällen. Socialt entreprenörskap är ett bra 

sätt att ta vara på mänskliga resurser. Vi är de enda som driver 

den här typen av partnerskap, säger Per-Erik Andersson. 

Att människor kommer i arbete är, för Agdors del, bara en 

positiv sidoeffekt, påpekar Per-Erik Andersson. 

– Vi är övertygade om att entreprenörskap kan skapa bättre 

A r b e t e O c h N y a M ö j l i g h e t e r F ö r A l l a • A g d o r 

självkänsla hos dem som står utanför arbetsmarknaden. Entreprenörskap 

gör det möjligt för människor att arbeta utifrån 

sina egna villkor, säger han. 

Verksamheten bygger på frivillighet och alla som står utanför 

den reguljära arbetsmarknaden betraktas som potentiella 

entreprenörer. 

– Vi ser en breddad arbetsmarknad i vardande. Men viljan 

att bli entreprenör måste komma från den enskilde individen, 

oavsett om det handlar om vanligt företagande eller socialt 

företagande. Ingen blir ofrivilligt placerad i Agdor. 

– Personer som har visat intresse för vår verksamhet har 

fått aktiveringsstöd genom Arbetsförmedlingen eller Försäkringskassan 

och på så sätt blivit delaktiga i partnerskapet. 

Per-Erik Andersson betonar att arbetslösa och långtidssjukskrivna 

tidigt måste uppmuntras att ta eget ansvar för 

sin livssituation och att ta egna initiativ för att hitta tillbaka till 

arbetslivet. Att vara företagsam, inte nödvändigtvis företagare, 

leder till arbete. 

Planerade produkter 

Den viktigaste ”produkten” är den tresektoriella affärsarenan. 

Den ser olika ut och är beroende av geografi och social struktur, 

det lokala näringslivet och den lokala förmågan att involvera 

den sociala sektorn i det lokala samtalet. 

Lokala och regionala råd och skrivna lokala överenskommelser 

vilar som fundament för den tänkta affärsarenan. 

Kompetensförsörjningsstrukturer som svarar upp till den 

enskildes omedelbara behov, i till exempel Lärcenter, som 

också de har den tresektoriella affärsarenan för ögonen, är en 

annan ”produkt” som eftersträvas. 

Allt detta synliggörs i de dokument som projektet lämnar 

efter sig för spridning och påverkan, men framför allt i de 

konkreta nya företag som bildas, de nya arbetstillfällen som 

därmed skapas och de affärer som utvecklats utifrån efterfrågan 

och som i fortsättningen kommer att utvecklas i den 

nya affärsarenan. 

Partner L&SEK, Företagarna Örebro, Kooperativet Kullen, 

PUST (Partnerskap för utveckling av sociala kooperativ), Stiftelsen 

Activa Örebro, Örebro läns Kooperativa Utvecklingscentrum, 

KGF i Örebro Region, Försäkringskassan Örebro län, 

Arbetsförmedlingen Hallsberg, Företagarföreningen Möckelnföretagen, 

representanter från brukarmålgruppen motsvarande 

samma antal övriga representanter i partnerskapet. 

Transnationella partner Agdor samarbetar med partnerskap 

i England, Italien, Tyskland och Österrike inom ramen för 

Improving Equality. 

Kontaktperson Per-Erik Andersson, telefon 019-17 07 55 

mobil 070-601 53 50, per-erik.andersson@cesam.se 

På webben www.agdor.eu 

N a m n e t p å U p : t

Ambassadörer stärker praktikanters 

självförtroende 

Aktivt arbete med den psykosociala arbetsmiljön och ett ambitiöst mentorprogram gav långtidsarbetslösa 

styrkan att söka sig vidare ut på arbetsmarknaden. Tolvåkers förskola har bara positiva erfarenheter av projektet 

men ifrågasätter strukturer. 

– Min roll är främst att stödja nya praktikanter, säger Elisabeth 

Norling, en av Brännpunkts ambassadörer och anställd på 

Tolvåkers förskola. 

På ett sextiotal arbetsplatser runt om i Kävlinge har anställda, 

på frivillig basis, utsetts till ambassadörer och gått en utbildning 

i Brännpunkts regi. Tyngdpunkten har legat på självkännedom 

och syftat till att förbättra den psykosociala arbetsmiljön. 

– Arbetet och utbildningen har varit en positiv erfarenhet 

för hela arbetsplatsen, men också för mig personligen, säger 

Elisabeth Norling. 

– Ibland är praktikanterna nästan apatiska när de kommer. 

De är rädda för att göra fel. Många gånger räcker det med att 

hjälpa dem i rätt riktning, be om hjälp med ett särskilt barn 

eller någon annan specifik uppgift, säger hon. 

Praktikanterna är långtidsarbetslösa eller sjukskrivna och 

behöver hjälp att hitta tillbaka till arbetslivet. Praktikanter och 

arbetsgivare sammanfördes på Kävlinge lärcentrum. 

– Projektet bygger på ömsesidighet, på att praktikanterna 

verkligen vill komma till oss, säger Birgitta Jönsson, föreståndare 

på Tolvåkers förskola. 

A r b e t e O c h N y a M ö j l i g h e t e r F ö r A l l a 

Birgitta Jönsson och Elisabeth Norling är överens om att barnomsorgen 

utgör en bra språngbräda. Barnen är inte blyga, det 

är vanligt att barnen resolut kommer och tar en praktikant i 

handen och ber om hjälp med något. Så är isen bruten. 

Trots att praktiken bara varade under två månader, har den 

gett de arbetssökande kraft att söka sig vidare till utbildningar 

och jobb. Någon har också fått anställning på Tolvåkers förskola. 

Bemötandet är avgörande för om en praktik lyckas eller inte. 

– Att arbetsträna där ingen har tid att hjälpa en till rätta kan 

rent av vara kontraproduktivt, säger Elisabeth Norling. 

Till en början oroade sig Birgitta Jönsson för att projektet 

skulle påverka kvaliteten på barnomsorgen. Men att ta emot praktikanter 

visade sig bli ett positivt bidrag för en verksamhet med 

knappa resurser. Hon är mycket kritisk till det rådande systemet. 

– Sjukskrivningar är vanligt inom barnomsorgen. Det är 

för lätt att bli långtidssjukskriven och det tar för lång tid innan 

folk kommer tillbaka, säger hon med eftertryck. 

– Ångesten av att gå hemma gör många sämre. Vare sig man 

har förslitningsskador eller utmattningsdepression är det bättre 

att man jobbar två timmar i veckan än ingenting. Då kommer 

man i alla fall ur huset och det blir lättare att komma tillbaka. 

Birgitta Jönsson är noga med att praktikarbetet innebär 

ett ansvar och tycker det är viktigt att praktikanterna känner 

sig sedda och uppskattade för det de tillför, även om de inte 

orkar hålla lika hög arbetstakt som de andra. 

Projekt har inneburit en del extra jobb för Birgitta Jönsson 

som är ensam att sköta administrationen för sina totalt 55 

anställda och erkänner att det har kostat på ibland. 

– Hade man lagt alla pengar som sjukskrivningarna kostar 

på att finansiera fem nya tjänster skulle det inte vara så stora 

problem med sjukskrivningar, tror hon. 

Förskolan har bekostat vikarier för den tid ambassadörerna 

varit på utbildning. Extra utgifter kan vara svårt att ta för en 

kommunal förskola, men Birgitta Jönsson är tydlig med att 

det var värt kostnaden. 

Så går du vidare 

Genom samarbete mellan näringslivet, försäkringskassan och 

arbetsförmedlingen kan man skapa kontaktytor mellan arbetsgivare 

och personer som står långt ifrån arbetsmarknaden. 

På en arbetsplats utses frivilliga till ambassadörer som 

ansvarar för att handleda och stötta praktikanter. Ambassadörer 

bidrar också positivt till en den psykosociala arbetsmiljön 

med en öppen attityd. Ambassadörsutbildning går att köpa via 

Brännpunkt som också arrangerar föreläsningar om projektet. I 

partnerskapet Brännpunkt var praktikanterna långtidsarbetslösa 

eller sjukskrivna med behov av individuellt stöd. De stannade 

på arbetsplatsen under cirka två månader. 

Resultat 44 procent av deltagarna fick anställning eller 

påbörjade en utbildning efter avslutad praktik. Projektet 

lever vidare genom arbete med informationsspridning 

och föreläsningar, samt inom Equals temagrupp Företagens 

samhällsansvar (FSA). 

Framtagna produkter 

Informationsfolder 

Mitt liv utanför arbetsmarknaden, deltagarnas 

berättelser (bok) 

Verktygshandbok om 30 Equal-projekt i Sverige 

(broschyr) 

Om ambassadörsutbildningen (broschyr) 

Den Goda Arbetsplatsen, om diplomering (broschyr) 

Den Goda Arbetsplatsen, om effekterna av 

ambassadörskap (film) 

Om ambassadörer (film) 

Partner Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Handikappförbundens 

samarbetsorgan, HSO, representanter ur näringslivet, 

LO, Samhall med flera. 

Transnationella partner Spanien, Italien, Tyskland och Frankrike. 

Kontaktperson Christer Stenberg, telefon 046-73 94 47 

mobil 070-973 94 47, christer.stenberg@kavlinge.se 

På webben www.tema-fsa.se 

B r ä n n p u n k t

Mer pedagogik och mindre krångel 

öppnar dörrar för vuxnas lärande 

Flexibel undervisning öppnar dörrar. Stelbenta regler i det traditionella utbildningssystemet utestänger. 

Verksamheten som utvecklats i Kista Open Academy är ett helt nytt sätt att ta vara på resurser och öka tillgängligheten 

för vuxnas högre lärande. 

Det som från början var partnerskapet Kista Open Academy 

har gjort bestående avtryck i den stockholmska strukturen för 

vuxnas lärande. I dag finns lärcenter i tre av de medverkande 

kommunerna Stockholm, Sollentuna och Järfälla. Och i Kista 

finns ett yrkesinriktat lärcenter med en omfattande verksamhet. 

Tillsammans med Komvux undervisar man på både gymnasie- 

och högskolenivå. 

Partnerskapets namn associeras numera med en fysisk 

plats, Kista Lärcenter, mitt i Kista Centrum, men också med 

Kunskapsparken i Sollentuna och Järfälla lärcenter. 

Det är snart lunch och Kista Lärcenter sjuder av aktivitet. 

Elever och lärare i olika åldrar är sysselsatta i olika aktiviteter. En 

del står i korridorerna och diskuterar, andra sitter och läser. 

– Det speciella med undervisningen hos oss är att den 

är flexibel och utgår från individens egna behov, säger Ebba 

Träskelin, en av partnerskapets initiativtagare och därtill driven 

utvecklingsledare i projektet. 

– Många människor i Sverige saknar i dag faktiska möjligheter 

att kompetensutveckla sig efter gymnasiet. Vi synliggjorde 

inte bara problemen utan kom också med konkreta lösningar. 

– Den högre utbildningen är särskilt svårtillgänglig och 

omgärdad av attityder, restriktioner och hindrande bestämmelser. 

Därför har vi framför allt koncentrerat oss på det högre 

lärandet – på att skapa en högskola som är öppen för alla, och 

på så sätt motverka social, ekonomisk och etnisk segregation. 

Partnerskapets målgrupper var i första hand arbetslösa, 

unga människor från icke-akademiska miljöer och grupper 

med annan etnisk bakgrund än svensk, men man riktade sig 

också till dem som arbetar inom små och medelstora företag 

och i offentlig sektor, där kompetensutveckling av personalen 

inte erbjuds i tillräcklig omfattning. 

För att kunna bedriva en öppen utbildning behövs bra 

mötesplatser i anslutning till de bostadsområden där målgrupperna 

finns. 

– Våra målgrupper söker sig inte spontant till universitet 

och högskolor, och de kan oftast inte flytta för att utbilda sig. 

De behöver mötesplatser med vägledning och handledning 

och nya sätt att studera på, säger Ebba Träskelin. 

1 0 A r b e t e O c h N y a M ö j l i g h e t e r F ö r A l l a • K i s t a O p e n A c a d e m y 

”Vi synliggjorde inte 

bara problemen utan 

kom också med 

konkreta lösningar.”

Ute i landet finns kommunala lärcenter, men i storstadsområdena 

trodde man att närhet till universitet och högre utbildningar 

skulle räcka för att uppmuntra till utbildning. Men det 

har visat sig vara fel. Kista Lärcenter ställdes i ordning för ett 

och ett halvt år sedan. 

– Också i tätort behöver vi aktiva lokala organisationer som 

når befolkningen och bidrar till att göra studier tillgängliga för 

alla. Närhet och småskalighet gör att man på Kista Lärcenter 

har skapat en miljö som känns trygg och välkomnande, säger 

Ebba Träskelin. 

– Att respektera och anpassa miljöerna till de olika målgrupperna 

är viktigt. I vissa kulturer är det ovanligt att män och 

kvinnor vistas i samma miljöer om de inte är släkt. Kvinnor 

som får många barn med korta mellanrum har svårt att fullfölja 

traditionella studier. Om det är nödvändigt ska man därför 

kunna ta med sig sina barn till ett lärcenter, fortsätter hon. 

För elever som inte kan eller har svårt att komma till skolan 

tar man tekniken till hjälp. Lektionerna flyttas ut på webben, med 

hjälp av webbkameror, och läxorna skickas in med e-post. 

Men utbildningarna vänder sig också till andra grupper 

som behöver mer flexibla studielösningar. Personer som varit 

sjukskrivna under en längre tid, eller vuxna som jobbar och 

endast behöver komplettera tidigare studier, får möjlighet att 

studera utifrån sina egna förutsättningar på Kista Lärcenter. 

– Invandrare med akademiska utbildningar från hemlandet 

behöver ibland bara komplettera särskilda moduler. För dem 

är det bortkastad tid att läsa flera terminer på högskolan. Hos 

oss kan man läsa avgränsade delar av en utbildning. Men det 

behövs bättre modeller för erkännande, validering, vilket man 

1 2 A r b e t e O c h N y a M ö j l i g h e t e r F ö r A l l a 

arbetat med bland annat inom centralförvaltningen i Stockholm 

stad och i Sollentuna kommun. 

– Studiestödet är utformat så att man måste läsa heltid för 

att klara sig ekonomiskt, och systemet har dessutom åldersbegränsningar. 

Samhällekonomiskt blir det ofta en förlustaffär, 

eftersom det gör det svårare för många människor att få ett 

kvalificerat yrke i Sverige, säger Ebba Träskelin. 

Sveriges karta för utbildningar håller på att ritas om. Samarbetet 

mellan regionerna ökar och flera rikstäckande organisationer 

har bildats. Ett av många framgångsrika exempel på 

samverkan är ett brett upplagt projekt i Västra Götaland. 

– Sjuksköterskor och läkare med utländsk utbildning har 

fått chansen att komplettera sina kunskaper och vi har också 

fått in åtminstone en läkare via Kista Open Academy, berättar 

Ebba Träskelin. 

Resultat Partnerskapet har strävat efter att påverka 

beslutsfattare och politiker genom att bygga nätverk för 

spridning av kunskap och initiera förslag till lösningar som 

gynnar den öppna högskolan. Tre lärcenter har etablerats 

och kommit in i det nationella nätverket och man har 

en fullt fungerande utbildningsverksamhet med flexibel 

undervisning för både ungdomar och vuxna. För att göra 

undervisningen så tillgänglig som möjligt har partnerskapet 

arbetat med utveckling av webbaserat lärande. 

Man har även tagit fram en modell för en collegeutbildning 

som kan anpassas till olika ämnesområden. 

Ett annat viktigt resultat är att tanken om lärcenter 

nu sprids i Stockholm. Kista betraktas av många som 

en föregångsmodell, och i de politiska framtidsplanerna 

nämns området som ett kompetenskluster som utgör 

en förebild för upprustningarna av förorterna i Stockholm 

(Annika Billström på DN Debatt, 060910). 

På nationell nivå har tankar och resultat förts vidare 

genom den nationella temagruppen, NTG-Lär, och 

tillsammans med andra projekt har man tagit fram 

en idéskrift för utveckling av vuxnas lärande. Skriften 

har lämnats in till berörda departement, som ett inspel 

i den politiska diskussionen: ”Vuxnas lärande och 

kompetensutveckling – ett inspel i det nationella 

utvecklingsarbetet från NTG-Lär, Nationell tematisk 

grupp inom Equal” Läs inspelet på www.openacademy. 

com/dokument/Inspelvuxnaslarande.pdf. 


Slutrapport (finns i sin helhet på www.openacademy. 

com/evaluation.php) 

Partner Kista Stadsdelsförvaltning har varit stödmottagare 

och haft huvudansvaret för genomförandet. Partnerna har 

utgjorts av kommuner, högskolor/universitet, företag och ideella 

organisationer. En finländsk och en norsk partner har varit 

involverade i partnerskapet som haft sammanlagt 28 partner. 

Samtliga finns listade på hemsidan www.openacademy.com. 

Transnationella partner Partnerskapet har samverkat med 

tre transnationella partnerskap: två brittiska och ett italienskt. 

Man har främst samarbetat med Storbritannien, Italien och 

Portugal. Men Finland, Frankrike och Danmark har också funnits 

med, då partnerskapets transnationella partner även haft 

andra transnationella avtal. Det transnationella utbytet har 

betytt väldigt mycket för resultat och framgångar. 

Kontaktperson Rachid Chowdhury, telefon 08-508 010 00 

mobil 0704-70 18 26, rashid.chowdhury@kista.stockholm.se 

På webben www.openacademy.com 

K i s t a O p e n A c a d e m y 1 3

Återfallsförbrytare blev skötsamma 

Alla interner som frigavs från kvinnoanstalten Sagsjön och deltog i partnerskapets aktiviteter har jobb 

och bostad. Med nätverk och information om livet utanför murarna kunde Bättre frigivning förebygga 

återfall i kriminalitet. 

Kriminella miljöer och långa fängelsevistelser sätter sina spår. 

Kontrasten mellan anstalt och vardagsliv kan vara svår att 

hantera efter en frigivning. 

– På svenska fängelser sitter ett fåtal riktigt farliga personer. 

Av de resterande, 12 000–13 000 personer, är de flesta 

internerade för att de inte kan bryta mönster, berättar Bertil 

Rickäng, partnerskapets koordinator. 

Partnerskapet Bättre frigivning arbetade för att förebygga 

återfall i kriminalitet. 

– Som intern har man inte bara stått utanför samhällsliv och 

utbildningar. I de kriminella miljöerna råder andra koder och 

värderingar, och ett annat språkbruk, säger Bertil Rickäng. 

Intagna och personal arbetade tillsammans kring idéer 

till åtgärder som skulle kunna vidtas för att underlätta frigivningsprocessen. 

Göran Karlsson från KRIS arbetade på Mellanbodaanstalten. 

Här kom arbetsgruppen fram till att man behövde öka 

kontaktytorna ut i samhället. 

– Vi arrangerade besök från bland andra folkhögskolor och 

kronofogden, säger han. 

Partnerskapet drev tre delprojekt på temana kvinnor, personer 

med utländsk bakgrund respektive storstadsfrigivning. 


Alla projekt arbetade med existentiella frågor, hinder och 

möjligheter, samt information. 

Enligt Göran Karlsson är frigivningsprocessen, i normala fall, 

allt för fokuserad på att förse frigivna med arbete och bostad. 

– Först måste man ta itu med frågan om varför personen 

hamnat i fängelse från första början, till exempel på grund av 

droger. När man hanterat den ursprungliga problematiken kan 

det bli aktuellt med jobb och bostad. Man måste se hela människan, 

annars är risken för återfall stor, säger Göran Karlsson, 

som själv har suttit i fängelse. 

Besök från utsidan välkomnas, dock inte alltid helhjärtat. 

– Det finns alltid en misstänksamhet mot alla besök utifrån 

säger Agneta Pilov, förbundssekreterare på Riksförbundet 

Frivilliga Samhällsarbetare, RFS, sedan hösten 2005. 

– Fängelser har en speciell kultur som besökare behöver 

känna till. I värsta fall kan besök skapa oro och leda till mer 

skada än nytta. På en sluten anstalt kan säkerheten äventyras 

om besökarna missbedömer rymningsrisken, fortsätter hon. 

På kvinnoanstalten Sagsjön valde man därför att prova en 

annan strategi. 

– Personal från myndigheter och organisationer, som ville 

samarbeta med anstalten, och anstaltens personal gjorde 

studiebesök på varandras arbetsplatser. Det blev ett ömsesidigt 

kunskapsutbyte. Därefter fick interner permission för 

att besöka samarbetspartnerna, berättar Agneta Pilov. 

På Sagsjön utfärdades 524 permissioner, ingen missbrukades. 

Samtliga 30 kvinnor som frigavs under projekttiden har 

idag jobb och bostad. 

Alla medverkande anstalter byggde ett Visionsrum, med 

tillgång till information kring livet utanför murarna, som var 

öppet för alla intagna. Men på Tygelsjöanstalten orsakade 

partnerskapet avundsjuka mellan internerna. 

– På Tygelsjö arbetade vi bara med intagna med utländsk 

bakgrund och vissa aktiviteter var bara öppna för dem, säger 

Bertil Rickäng. 


Engagera organisationer och myndigheter i frigivningsprocessen 

för att skapa förutsättningar för ett liv utan kriminalitet 

efter frigivningen. Skapa en känsla av delaktighet genom att 

låta intagna, anställda på anstalten och berörda parter utanför 

murarna gemensamt diskutera sig fram till möjliga lösningar. 

Partnerskapet byggde visionsrum med information om livet 

utanför murarna. Visionsrummen inreddes annorlunda än 

övriga rum på anstalten för att ge en anda av framtidstro. En 

intagen ansvarade för visionsrummets skötsel och kontakter 

och var öppna för alla anstaltens intagna. 

Resultat En insikt som gjordes var att den forskning 

som bedrivs kring frigivning främst behandlar återfallsförbrytare. 

Istället borde en större del av forskningen 

ägnas åt dem som lyckas efter frigivningen, för att öka 

kunskaperna om vad som kan göras för att minska 

risken för återfall i kriminalitet. Utbytet med organisationer 

och myndigheter gav ökad insyn på anstalterna 

och skapade framtidshopp hos de intagna. 


Vägval (manual för bättre frigivning) 

Anstalt och Empowerment – tre försök till bättre 

frigivning 

Kriminell i dag kollega i morgon (broschyr) 

Bättre frigivning (kartläggning av behov och förslag till 

åtgärder, av Carl Henrik Jern) 

Partner Hela Människan, Kriminalvårdsstyrelsen, Riksförbundet 

Frivilliga Samhällsarbetare, AMS, Kriminellas Revansch i 

Samhället KRIS, Sveriges Muslimska Råd, Forum för Frivilligt 

Socialt arbete,. Kriminalvårdsmyndigheterna Stockholm Norr, 

Malmö Söder, Hisingen-förorter. Under fas III tillkom ytterligare 

partner såsom Nykterhetsrörelsens bildningsverksamhet. 

Transnationella partner England, Tyskland och Frankrike. 

Kontaktperson Bertil Rickäng, telefon 018-750 04 65 

mobil 070-399 73 50, bertil.rickang@helamanniskan.se 

På webben www.visionsrummet.se 

B ä t t r e F r i g i v n i n g 1 5

Distansarbete minskar sjukskrivningar 

Praxis startade med 24 arbetslösa reumatiker. Tack vare flexibla anställningar är en tredjedel av dem tillbaka 

i arbetslivet. 

– Jag är övertygad om att vi har spritt mer kunskap och satt reumatiker på agendan, säger Cecilia Backentorn, 

en av koordinatorerna för Praxis. 

Under partnerskapets två första år arbetade Praxis för att öka 

kunskapen om distansarbete med hjälp av 24 testpiloter. Alla 

var sjukskrivna på grund av reumatism. Sista året ägnades 

åt att sprida erfarenheterna från pilotprojektet bland företag 

och myndigheter. 

– Vi har ordnat över hundra möten kring distansarbete 

för myndigheter och andra berörda. Företag har bjudits in till 

konferenser och events och vi har gjort utskick och organiserat 

utbildningar, säger Cecilia Backentorn. 

Allt för att väcka nya idéer kring hur arbete kan organiseras. 

Cecilia Backentorn menar att det är mer lönsamt för företag 

att behålla redan kunnig personal, än att ta in vikarier. Men 

kunskapen om reumatism och om hur man kan utforma flexibla 

anställningar med distansarbete är bristfällig. 

1 A r b e t e O c h N y a M ö j l i g h e t e r F ö r A l l a 

I Sverige lever drygt 300 000 personer i arbetsför ålder med 

någon form av reumatism. Sjukdomen kan variera över tid. När 

den drabbade har mindre värk är det inga problem att sköta 

ett jobb, men under vissa perioder kan det krävas särskilda 

lösningar. Hemarbete tillåter att man arbetar när man orkar. 

Det kan betyda en timme en dag och tio timmar en annan. 

– Om man öppnar för flexibla lösningar i ett tidigt skede 

är det troligt att sjukskrivingar kan förebyggas. I dag är det 

tyvärr få reumatiker som vågar prata om sina besvär med 

arbetsgivaren. De är rädda att bli betraktade som en framtida 

kostnad, säger Cecilia Backentorn. 

– Att lida av en kronisk sjukdom kan få negativa konsekvenser 

vid eventuella nedskärningar, helt i onödan. Om kunskapen 

om reumatism och möjligheterna att arbeta hemifrån blev 

större, skulle både arbetsgivaren och den anställde kunna 

känna sig mer trygga, säger hon. 

Cecilia Backentorn tycker att sjukförsäkringssystemet är 

för stelbent. 

– Systemet tillåter bara att man jobbar 25, 50 eller 75 procent, 

när lösningen kanske ligger vid exempelvis 48 procent, 

säger hon. 

Svårigheter uppstod i de fall då deltagarna behövde ergonomiska 

hjälpmedel på arbetsplatsen. Deltagarna fick själva 

bekosta hjälpmedlen. Ibland var det också svårt att få tillgång 

till arbetsplatsen via internet, om det fanns svårtgenomträngliga 

brandväggar och medarbetarna saknade intresse för teknik. 

År 2005 gav Praxis ut boken ”Rehabilitering och flexibla 

arbetsformer”. Med den hoppas partnerskapet att kunskaperna 

ska leva vidare. 

Rolf Greiff, partnerskapets koordinator, tror dock att det 

kan dröja innan effekterna av partnerskapet kan mätas statistiskt. 

– Av de 24 testpiloterna som engagerades i inledningsskedet 

är åtta kvar på sin arbetsplats. Men om spridningsarbetet får 

något resultat märker vi först om några år, säger han. 


Partnerskapet skapade möjligheter för 18 personer med sjukskrivning 

på grund av reumatism att komma tillbaka till arbetslivet 

med hjälp av flexiblare lösningar av arbetet. 

Genom att skapa förståelse kring reumatism och sjukskrivningar 

på företag, underlättade man för de sjukskrivna 

att återgå till arbetet. 

Resultat Åtta av de 24 piloterna är kvar i arbete, men 

över hundra möten har hållits under spridningsfasen 

för att upplysa organisationer och myndigheter om 

möjligheten att komma tillbaka till arbetslivet. 


Rehabilitering och flexibla arbetsformer 

Rehabilitering av reumatiker – Problem vid start 

av rehabiliteringsprojekt 

Med människan i fokus 

Kortfattad rapport och sammanfattning av tre 

tematiska seminarier 

Rehabilitation of Rheumatism Sufferers – problems 

when initiating rehabilitation projects 

Best practice 

Focus the person – LEARN LESSONS FROM 

THE INDIVIDUAL 

Mission Possible 

Partner Reumatikerförbundet, Kristinehamns Folkhögskola 

KPS, ABF Sydvästra Götaland och IMIT Institute for Management 

of Innovation and Technology, (SchlumbergSema Norr 

AB tom december 2003). 

Referensgrupp Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), 

Riksförsäkringsverket (från och med 2005), Försäkringskassan, 

Föreningen Svenskt Näringsliv, Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) 

och Landsorganisationen (LO). 

Transnationella partner Grekland och Tyskland. 

Kontaktperson Rolf Greiff, telefon 08-505 805 13 

mobil 070-266 79 25, rolf.greiff@reumatikerforbundet.org 

På webben www.reumatikerforbundet.org 

P r a x i s 1

En genial väg till 

lönande entreprenörskap för alla 

Egenanställning är en tredje väg till försörjning för den som vill starta, utveckla och bedriva egen företagsverksamhet 

– långt från tungrodd administration. Initiativet till egenanställning kommer från den 

enskilde själv. Företaget för Egenanställda fungerar sedan som en administrativ och juridisk plattform för 

den egenanställdes verksamhet. 

– Själva konceptet med egenanställningsföretag fungerar för 

alla, som av olika skäl inte vill eller kan avsätta värdefull tid till 

administrativt arbete. Men det är en särskilt bra lösning för 

personer som har svårt att komma in på arbetsmarknaden. 

Fördelar som kollegor och nätverk får man på köpet, det är 

värdefulla tillgångar under uppstartsfasen, säger Maria Woglinde, 

koordinator för partnerskapet Egenanställning. 

Partnerskapet vill belysa, påverka och förändra existerande 

regelverk, strukturer och attityder i samhället, kring denna 

innovativa modell för egenförsörjning, till förmån för grupper 

som i dag har begränsade möjligheter att starta och driva 

företagsverksamhet. 

Egenanställning innebär att man blir anställd i ett företag 

för egenanställda, som fungerar som arbetsgivare under den 

tid man har kunder och uppdrag. Den egenanställde ansvarar 

för att arbeta in sin egen lön och utveckla verksamheten. Mot 

en serviceavgift sköter företaget all administration, ekonomihantering 

och försäkringar. 

Det innebär att man inte behöver egen f-skattsedel, utan 


har en formell anställning vars inkomster registreras av skatteverket 

som en gång om året skickar ut självdeklaration för 

undertecknande. 

– Att starta eget innebär att man måste sätta sig in i en 

massa regler om skatter och moms och hantera en hel del 

pappersarbete. Sannolikheten att en person som inte anser 

sig ha den kompetensen eller har bristfälliga kunskaper i 

svenska, eller som inte kan arbeta full tid, startar eget är därför 

inte särskilt stor. Det innebär en förlust såväl för den enskilde 

som för arbetsmarknad och näringsliv – för att inte tala om 

samhällsekonomin, säger Maria Woglinde. 

Egenanställning är en smart lösning också för dem som 

vill starta upp verksamheten i sin egen takt, utan att behöva ta 

steget fullt ut och bli en traditionell egenföretagare. För dem 

kan egenanställningen fungera som en ”företagskuvös” och 

erbjuder värdefulla nätverk och kontakter. 

De som söker sig till egenanställningsföretag är personer 

med kompetens inom olika tjänste- och servicebranscher. 

– Vi har hittills anställt personer från så skilda områden som 

friskvård, lokalvård, homestyling, journalistik och ljudteknik. 

Den som kommer till ett företag för egenanställda och vill bli 

anställd, måste ha en seriös verksamhetsidé och vara uppriktigt 

intresserad av att driva företag, avslutar Maria Woglinde. 

I dag är snart 100 personer anställda i de Företag för Egenanställda 

som är knutna till partnerskapet. Målet är att 200 

personer ska vara anställda innan projekttiden är över. 

Framtagna och planerade produkter 

Informationsbroschyrer 

Grafiskt material 

Utställningar 

Hemsida 

Coach- och utbildningsprogram för egenanställning 

”Policy och praktik för Företag för Egenanställda” 

(riktlinjer i handbok) 

Konferenser, nationella/internationella 

Utvärdering/Forskning 

Partner Business Region Göteborg AB, LAN/AF Västra Götalands 

län, Västra Götalands allmänna försäkringskassa, Uppdragshuset 

i väst (Göteborg), Kooperativ Konsult (Göteborg), 

Vägen ut! kooperativen (Göteborg), IFS Rådgivningscentrum 

(Göteborg), Länsstyrelsen Stockholms län, Ledningskontoret 

Norrtälje kommun, LAN/AF Norrtälje, Social Ekonomi Roslagen, 

(Norrtälje), Resursnätet (Norrtälje), Regionförbundet Uppsala 

län, LAN/AF Uppsala, C Företaget (Uppsala), Kooperativ 

Utveckling Uppsala län och Folkuniversitetet (Uppsala). 

Transnationella partner Mondragon/Spanien (www.mik.es) 

och CpKp/Tjeckien (www.ckpk.ch), samt extern transnationell 

partner Cooperer pour dÉntreprendeur www.coperer.coop. 

Kontaktperson Maria Woglinde, telefon 018-511 181 

mobil 070-433 17 11, maria@egenanstallning.nu 

På webben www.egenanstallning.nu 

E g e n a n s t ä l l n i n g 1

Skola på jobbet 

Partnerskapet People sökte nya modeller för arbetsplatsförlagt lärande 

People drev delprojekt i kommunerna Lindesberg, Gislaved och Söderhamn. Alla tre orter utvecklade nya 

metoder för lärande i arbetslivet. I Söderhamn utvecklades arbetsplatsförlagda traineeutbildningar på tre 

företag i kommunen. För dem av delprojektets deltagare som var arbetslösa varvades teoretisk utbildning med 

praktik, men även företagens anställda kunde få vidareutbildning genom partnerskapets verksamhet. 

– Traineeutbildningen gav möjlighet för deltagarna att komplettera 

teoretiska luckor från gymnasiet. Några lärde sig engelska. 

Andra valde att lära sig mer om sin bransch genom yrkesinriktat 

lärande, med bland annat processteknik och truckförarutbildning, 

berättar Carina Åberg, partnerskapets koordinator. 

I Lindesberg fanns Masugnen, som sysslade med lärande 

i arbetslivet, sedan tidigare. Inom partnerskapets verksamhet 

lades allt krut på långtidssjukskrivna som ville komma tillbaka 

till arbetslivet. Här arbetade man för att utveckla nya metoder 

för rehabilitering. 

– Flera tidigare försök att återintroducera långtidssjukskrivna 

på arbetsmarknaden hade genomförts i Lindesberg, 

men misslyckats. Det krävdes ett nytt grepp och nya metoder, 

säger Carina Åberg. 

Som en del i metodarbetet har några kvinnor som varit 

långtidssjukskrivna delat med sig av sina erfarenheter i boken 

”Varför frågar ingen oss?”, som de skrivit tillsammans med doktoranden 

Anne-Christine Larsson. Anne-Christines avhandling 

”Från vanmakt till egenmakt” beräknas bli färdig våren 2007. 


– Boken ska fungera som ett verktyg för arbetsgivare och 

arbetstagare, för att förebygga sjukskrivingar. Den tar bland 

annat upp vilka tidiga signaler man ska vara uppmärksam på, 


I Lindesberg utvecklades också individuella program med 

arbetsträning och kompetensutveckling för långtidssjukskrivna. 

För att inbjuda till samtal och erfarenhetsutbyte med långtidssjukskrivna 

utanför delprojektet skapades en webbportal. 

– En vanlig konsekvens av långtidssjukskrivningar är isolering. 

Kontakten med arbetskamraterna minskar, i värsta 

fall förlorar man också kontakten med vänner och blir helt 

avskuren från omvärlden. 

– Webbportalen var tänkt att fungera som ett fönster ut 

mot arbetslivet. Där kunde man få nya kontakter genom nätverket 

och utbyta erfarenheter med andra i samma situation, 


När Continentals gummifabrik i Gislaved lades ned, fanns 

en oro för att en stor del av de anställda – i huvudsak invandrare 

– skulle bli arbetslösa. Därför inriktades delprojektet i 

Gnosjöregionen på att genom arbetsplatslärande bidra till 

omställningen. Men antagandet visade sig felaktigt. 

– Invandrarna sögs upp av mindre företag i området så 

partnerskapet fick tänka om. Vi valde att satsa på vuxenutbildning, 

bland annat för att lära invandrarna bättre svenska 

genom att integrera utbildningen i arbetslivet. 

– Efterfrågan på arbetskraft har varit stor i Gnosjöregionen 

och många invandrare får arbete innan de hunnit avsluta utbildningen 

på SFI. I den här regionen, liksom i storstadsregionerna, 

finns en stor andel invandrare som har samma modersmål 

vilket gjort att svenskan halkat efter, säger Carina Åberg. 

Framgångsfaktorer i alla tre delprojekten har varit utvecklingen 

av nya metoder för lärande, där individuella planer, 

handledarskap och coachning varit viktiga stödfunktioner. 


Utbildningscentrum och företagare kan tillsammans hitta 

gemensamma plattformar för arbetsplatsförlagd utbildning. 

Individuella planer, handledare och externt stöd från berörda 

parter ger deltagaren en stabil grund för att vidareutveckla sig 

på arbetsplatsen. 

Målgruppen i partnerskapet var arbetslösa och anställda 

med kort utbildning, långtidssjukskrivna och invandrare som 

behövde förbättra sina kunskaper i svenska språket. 

Resultat Av 28 deltagare i Lindesberg blev tio helt 

friskskrivna, åtta personer jobbar mellan 50 och 75 

procent. Övriga är fortfarande sjukskrivna. I Söderhamn 

fick 80 procent av deltagarna arbete. Genom 

transnationellt utbyte kunde England ta till sig delar 

av traineemodellen. 


Utvärdering och slutrapport 

Robert Höghielm: Yrkesbaserat lärande. Erfarenheter 

från PEOPLE delprojekt i Söderhamn 2002–2005 

Effective Frameworks for Sustainable Lifelong Learning 

A Report from Thematic Working Group 3 (april 2005) 

Från PEOPLE till Lindesbergsmodellen – ett arbetsliv 

för alla, CD Rom (erfarenheter och kunskaper från 

PEOPLE delprojekt Lindesberg om långtidssjukskrivnas 

väg tillbaka till arbetslivet) 

Varför frågar ingen oss? (bok skriven av långtidssjukskrivna 

kvinnor) 

Kommande: Från vanmakt till egenmakt (doktorsavhandling 

av AnneChristine Larsson) 

Partner Apel/Arbetslivsinstitutet, Lärcentrum Masugnen, 

Lindesberg, Vuxenutbildningen i Gislaveds kommun, Centrum 

för Flexibelt Lärande och Söderhamn. 

Transnationella partner Storbritannien 

Kontaktperson Carina Åberg, telefon 0581-81726 

mobil 070-533 57 40, carina.aberg@apel.nu 

P e o p l e 2 1

Egenmakt i Baronbackarna 

Baronbackarna utanför Örebro är ett Sveriges 20 mest segregerade bostadsområden. Invånarna var trötta på 

myndigheternas oförmåga och tog saken i egna händer. En ledig lokal blev startskottet för en bubblande 

framtidsverkstad och nyväckt entreprenöranda. 

I Baronbackarna är 70 procent av invånarna beroende av 

bidrag för sin försörjning. 

– Kommunen har varit medveten om problemen i 15 år, 

men inte vetat hur man ska gå till väga för att stötta invånarna. 

Myndigheternas oförmåga att bemöta Baronbackarnas invånare 

och att ta vara på initiativ hade begränsat områdets möjlighet 

att utvecklas, säger Per-Erik Andersson, koordinator för partnerskapet 

Egenmakt i Baronbackarna, Emba. 

När den gamla fritidsgården övergavs, tog en rad föreningar 

i området initiativ till att göra lokalen tillgänglig för alla 

invånare i Baronbackarna. 

– Föreningarna bildade ett kooperativ och ville samtidigt 

arbeta för att göra något åt Baronbackarnas skamfilade rykte. 

Ur det här arbetet startade en spännande process med framtidsverkstäder 

som så småningom blev partnerskapet Emba, 

berättar Per-Erik Andersson. 

Partnerskapet utgick från egenmaktkonceptet. Idéerna 

till hur man skulle kunna skapa egenförsörjning kom från 


människorna i området, inte från myndigheterna. Till att 

börja med behövdes fler arbetsgivare. 

– Det var huvudlinjen, att skapa nya sociala företag för att 

öka antalet arbetstillfällen genom att utgå från individens egen 

entreprenörsförmåga. Bara fem månader efter starten fanns 

ett kooperativt företag och man hade börjat offerera. 

Alla deltagare hade stått utanför arbetsmarkanden minst 

tio år. Några hade suttit i fängelse, några var missbrukare. 

Kooperativet fick 64 medlemmar. Till kooperativet slöt 

sig ett antal företagare och personer som hade arbete, för att 

främja verksamheten. För att få in kompetens i verksamheten 

valdes företagare in i styrelsen. 

Offentliganställda, utanförställda och egenföretagare arbetade 

tillsammans för att ta fram affärsidéer och ordna ramavtal 

med myndigheterna. Smycketillverkning, lokal- och fastighetsservice 

och projektverksamhet fanns bland uppdragen. 

– Man ville vara både en fristående operatör av varor och 

tjänster och samtidigt sköta sin egen rehabilitering. 

”Man vill att folk ska 

komma i arbete, men långt 

ifrån alla är ens välkomna 

på arbetsförmedlingen.”

Mottot var att alla som arbetade i kooperativet skulle arbeta 

till hundra procent av sin egen förmåga, i stället för att följa 

40-timmarsveckan eller andra stelbenta gamla normer, säger 

Per-Erik Andersson. 

Kooperativet lade käppar i hjulet för handläggarna på Försäkringskassan 

som inte kunde finna stöd för verksamheten 

i sina paragrafer. Arbetsförmedlingen ville inte vara med i 

partnerskapet eftersom de ansåg att deltagarna stod för långt 

ifrån arbetsmarkanden. 

– Tolv av våra deltagare gick i samlad trupp för att skriva 

in sig på arbetsförmedlingen, men blev portade eftersom 

man ansåg dem vara en demonstration. Man vill att folk ska 

komma i arbete, men långt ifrån alla är ens välkomna på 

arbetsförmedlingen. 

Kooperativet som bildades med hjälp av partnerskapet 

Emba heter i dag Kooperativet Kullen och har fem anställda. 

Bland de verksamma är alla inslag av kriminalitet och missbruk 

helt borta. Några har fått tillbaka vårdnaden om sina barn. 

Kooperativet tillhandahåller konsulttjänster och föreläsare. 

De anställda är ute på offentliga institutioner och skolor, där 

de berättar om hur det är att leva som utslagen och hur man 

kan finna en väg tillbaka. 

Men man åtar sig också vaktmästeriuppdrag och annan 

fastighetsskötsel på uppdrag av bostadsföretag. 

– Ser man till humant, socialt och ekologiskt kapital, har 

de tillsammans mycket större värden än att de här personerna 

står för sin egen försörjning, betalar skatt och är skuldfria. 


Egenmakt, enligt Emba, går ut på att människor behöver 

mobiliseras med ett gemensamt mål som de själva formulerar. 

Socialt företagande är svårt att reproducera eftersom varje 

bostadsområde och varje ort har sin egen världsbild. Däremot 

kan man föra in erfarenheter från tidigare projekt, men projektet 

måste alltid utvecklas utifrån de egna premisserna. 

Resultat Det finns fortfarande ett socialt kooperativ, 

Kooperativet Kullen i Baronbackarna, som andra 

bostadsområden i Örebro försöker efterlikna. En annan 

effekt är att de som självständig part i projektet Agdor, 

nu är ”ägare” i ett projekt finansierat av ESF-rådet, där 

kooperativet, tillsammans med övriga partner har tagit 

fram hela konceptet för Agdor. Arbetet fortsätter i den 

anda som Egenmakt i Baronbackarna stod för med 

utveckling av företag i enskild eller gemensam regi. 

Utöver det kom ett antal deltagare att bli egenföretagare, 

bland annat taxiägare. De vågade göra sådant 

de inte trott att de skulle kunna sedan tidigare. Andra 

fick yrkesinriktad utbildning till personliga assistenter 

i en särskilt anordnad kurs, vilket öppnat en helt ny 

arbetsmarknad för den gruppen. Kullen fungerar nu 

som utbildningsanordnare, och flera företag runt om 

i landet har tagit efter konceptet. 

Partner Baronbackarnas Ekonomiska förening, Örebro kommun, 

Programkansli Social Välfärd, Socialförvaltning väster, 

Kultur- och medborgarförvaltningen, Vuxenutbildning- och Arbetsmarknadsförvaltningen, 

Tillväxt och utveckling, Försäkringskassan. 

ÖrebroBostäder AB, FinFast AB, Mikaeli Vårdcentral, 

LO-facken i Örebro-Lekeberg, SACO Örebro Stad och Holmens 

Företagarförening. 

Transnationella partner Emba deltog i transnationella partnerskapet 

POEMA (Partners Over Europe to Merge Abilities) tillsammans 

med ASSIST Project i Brescia (Italien), PORTICI Project i 

Bologna, (Italien), samt ARGOS Projecti Valencia (Spanien). 

Kontaktperson Per-Erik Andersson, telefon 019-17 07 55 

mobil 070-601 53 50, per-erik.andersson@cesam.se 

På webben www.egenmakt.se 

2 4 A r b e t e O c h N y a M ö j l i g h e t e r F ö r A l l a • E m b a 

Brett samarbete mot diskriminering 

och utestängning 

Stockholms läns utvecklingspartnerskap för social ekonomi, Slup.se, arbetade för att förbättra den sociala 

ekonomins position i länet, och på så sätt motverka diskriminering och utestängning på arbetsmarknaden. 

Partnerskapet bestod av kommuner, myndigheter, företag och 

organisationer i Stockholms län. Den sociala ekonomins aktörer 

samlades med olika offentliga organ i ett brett partnerskap. 

– Det fanns en styrka med sammansättningen av partnerskapet. 

Stora och starka aktörer samverkade med svaga aktörer 

på lika villkor. De satt i samma arbetsgrupper och arbetade 

mot samma mål, berättar Birgitta Israelsson, projektsekreterare 

för Slup.se. 

Slup.se arbetade med tre olika teman: Utbildning, stödtjänster 

och social redovisning. 

Inom temat Utbildning använde man äldreomsorgen som 

ett exempel för att se hur man kunde förbättra strukturerna i 

länet. Genom att studera hur äldreomsorgen fungerade ville 

man hitta metoder som kunde generaliseras och användas 

inom andra sektorer. 

Slup.se startade en utbildning i vård och omsorg för kvinnor 

med icke-svensk bakgrund. Utbildningen var tvåårig och 

på svenska. 16 kvinnor läste in gymnasiekompetens och fick 

kompetens att jobba som vårdbiträden. De hade stort inflytande 

över utbildningen, som utgick från deras behov och önskemål. 

– Vi märkte hur de växte som personer och fick starkare 

självförtroende, säger Birgitta Israelsson. 

Partnerskapet anordnade också en tvåårig utbildning för 

invandrarföreningar i att starta och driva entreprenörskap 

inom vård och omsorg. Utbildningen var upplagd som en 

studiecirkel där föreningarna lärde sig allt man behöver veta 

för att driva ett företag i Sverige, till exempel arbetsgivaransvar, 

ekonomi och lagar. 

Sex olika föreningar gick utbildningen och ABF höll i studiecirkelverksamheten. 

En deltagande förening kunde till exempel 

vara intresserad av att starta vårdhem för sina äldre, med 

personal som pratar deras språk. Genom utbildningen fick 

föreningen hjälp av människor och organisationer som var 

vana att hjälpa människor starta företag. 

Inom temat Stödtjänster bildade partnerskapet olika arbetsgrupper 

för att bygga upp en stödstruktur för de nya sociala 

S l u p . s e 2 5

företagen och kooperativen. Arbetsgrupperna kartlade vilka 

behov som fanns för företag inom den sociala ekonomin och 

verkade för att de skulle höras och synas bättre. 

Det fanns tre olika stödtjänstgrupper. Lokal ekonomisk 

utveckling/demokrati och integration var den största. Den 

arbetade med frågor som handlade om ekonomisk utveckling 

och demokrati- och integrationsfrågor. 

Den andra gruppen, affärsutveckling/offentlig upphandling, 

undersökte om sociala företag hade svårare att vinna offentliga 

upphandlingar och i så fall varför. De tittade också på vad som 

behövde förändras i offentliga upphandlingar för att motverka 

diskriminering av sociala företag. 

Arbetsgruppen ekonomi, finansiering och kreditgivning 

försökte hitta alternativa finansieringsformer för sociala företag, 

eftersom de ofta har svårt att få banklån. 

De tre grupperna samarbetade exempelvis genom att 

arrangera gemensamma workshops där kommunens företrädare 

mötte den sociala ekonomin. 

Det tredje temat, social redovisning, var en utvärderings- 

och självförbättringsmetod, som främst handlade om de 

sociala aspekterna av verksamheten. Slup.se startade en ettårig 

utbildning i social redovisning som bland andra Stadsmissionen 

och Verdandi deltog i. Utbildningen var direkt kopplad 

till den egna verksamheten, som organisationen fick göra en 

social redovisning för. 

Social redovisning handlar om att granska sina mål, förbättra 

dem och göra alla intressenter delaktiga i arbetet. Sedan 

undersöker man om man levt upp till sina målsättningar. 

– Det är även ett sätt att visa omvärlden att man har sociala 

värden i verksamheten, det vill säga att man gör det man ska 

göra på ett bra sätt, säger Birgitta Israelsson. 

Slup.se började även kartlägga förekomsten av social redovisning 

i hela Sverige. Man ville hitta en metod som alla kunde 

använda. Men huvudmålet för partnerskapet var inte att hitta 

en standard, så företag kan jämföra sin sociala redovisning 

med andra företag, utan att företagen skulle jobba internt 

med sociala frågor. 


– Det svåra med partnerskapets arbete var hur man skulle få 

till en bra spridning bakåt i de stora organisationerna, så att 

många blev engagerade. Tankarna och idéerna måste förankras 

hos dem som jobbar med frågorna dagligen, för att kunna få 

effekter och ändra strukturer, säger Birgitta Israelsson. 

Så går du vidare . 

Ta kontakt med plattformen Slup.se. Där samlas lokala utvecklingsgrupper 

och studieförbund. Om du brinner för en idé, 

kontakta din kommun och lokala nätverk. Lokal demokrati 

och lokala tjänstemän har svårt att hitta varandra. Att få till 

en dialog är en bra början. Det kan vara knepigt att komma 

in på rätt nivå hos myndigheterna. Arbeta långsiktigt för att 

etablera nätverk och samarbetspartner. 

Resultat De transnationella arbetsgrupperna har 

producerat rapporter, handledningar samt ett spel som 

syftar till att ta fram affärsplaner. 

Den individuellt anpassade vårdutbildningen har 

lett till att 70 procent av deltagarna fått någon form 

av anställning och nu är positivt inställda till fortsatta 

studier. På organisationsnivå prövades metoder för 

invandrarföreningar att starta och driva entreprenörsverksamhet 

inom vård och äldreomsorg. Inom kort 

räknar 1–2 föreningar med att inleda sådan verksamhet. 

En förenklad metod för social redovisning har 

utvecklats. 

En webbaserad manual kring offentlig upphandling 

har utvecklats för aktörer inom den sociala ekonomin. 

En nybildad ideell förening för projektets verksamhet, 

resultat och idéer lever vidare. En gemensam regional 

plattform för lokal utveckling med social ekonomi 

har bildats i Stockholms län – som delvis arbetar vidare 

utifrån projektets resultat (läs mer på www.slup.se). 


Mobilisera mångfalden i lokalt utvecklingsarbete en 

utbildningsmodell för eldsjälar (rapport) 

Finn Finansiering (studiematerial för nya organisationer 

inom den sociala ekonomin) 

Från förening till socialt företag (modell för att stödja 

utveckling av nya verksamheter för äldre invandrares 

boende, vård och omsorg) 

Modell för det demokratiska ledarskapet (rapport) 

Social redovisning till nytta och nöje för den sociala 

ekonomin (rapport) 

Lönsamma affärer genom upphandling 

(modell för den sociala ekonomin) 

Vårdutbildning utan gränser (modell för integration) 

Guldkorn och murbräckor för den sociala ekonomin 

(sammanfattning av arbete, resultat och rekommendationer 

inom Slup.se) 

Social auditing for Social enterprises 

(transnationell rapport) 

Social enterprises (transnationell rapport) 

Social volunteering (transnationell rapport) 

Det är möjligt (film om lokal mobilisering, 

kontakta Rådet för lokal utveckling i Stockholms län, 

info@lokalutveckling.nu, för en kopia) 

Social ekonomi – det är livet (film som belyser social 

ekonomi, juridiska former, finansiering och dylikt) 

Partner ABF Stockholm, Inspirera Idé och resurscentra för 

kvinnor, Integrationsverket, Kommunalarbetarförbundet, 

Kooperationens förhandlingsorganisation (KFO), KooperativtIdéCentrum 

i Stockholms län (KIC), Lernia AB, Länsstyrelsen 

i Stockholm, Mitthögskolan i Östersund, Rådet för 

lokal utveckling i Stockholms län, Social ekonomi i Roslagen 

(SER), Stockholms Idrottsförbund, Stockholms stad, Vallentuna 

kommun, Värmdö kommun. 

Transnationella partner Finland, Grekland, Italien och 

Nederländerna. 

Kontaktperson Elsmari Fjällström, telefon 08-785 44 23 

elsmari.fjallstrom@ab.lst.se 

På webben www.slup.se; www.kooperativutveckling.org 

S l u p . s e 2

Standardisering förebygger diskriminering i rekryteringsprocessen 

Intuition avgör vid rekryteringar 

Intuitiva bedömningar har ofta stor betydelse vid rekryteringar. Det vill FAIR ändra på. Offentlig sektor står i 

blickfånget, men partnerskapet vill även påverka rekryteringsprocessen hos privata företag. 

– Vi vill utveckla en strukturerad, omvärldsorienterad, kompetensbaserad 

och icke- diskriminerande rekryteringsmodell, 

säger Eva Löfgren, partnerskapets koordinator. 

Forskning och erfarenhet visar att det finns stora brister 

när man rekryterar nytt folk. Ofta saknas en tydlig struktur och 

ett bra organisatoriskt stöd i processen. 

– Rekryterare är ofta omedvetna om hur egna värderingar 

och den egna bakgrunden påverkar deras bedömningar. 

– Sökanden riskerar att sorteras ut tidigt i rekryteringsprocessen, 

trots att de har tillräckliga kvalifikationer, när personkemi 

och andra irrelevanta aspekter får avgöra vem som 

anställs, säger Eva Löfgren. 

Ska man komma till rätta med bristerna måste man ta ett 

helhetsgrepp kring rekryteringsfrågorna, tror Eva Löfgren. FAIR 

undersöker därför hur man kan undvika diskriminering i varje 

steg av rekryteringen. 

– Vi tittar bland annat på möjligheten att skapa skräddarsydda 

ansökningsformulär utifrån den kompetensprofil 

som efterfrågas, i stället för att be sökanden skicka in meritförteckning 

och personligt brev. Det personliga brevet blir lätt 

en källa till ovidkommande hänsyn och personliga tolkningar, 

säger Eva Löfgren. 

Under etableringsfasen genomförde partnerskapet chefsutbildningar 

som gav arbetet en flygande start. 

– Alla partner har redan förändrats till det bättre. Chefsutbildningarna 

lyfte frågan och förde in den i verksamheterna 

på ett naturligt sätt, säger hon. 

Men det långsiktiga målet är att utveckla metoder, verktyg och 

handledning för de olika faserna i rekryteringsprocessen och för 

analys av arbetsklimatet på den rekryterande arbetsplatsen. 

I dagarna startar man upp ett delprojekt på Sveriges Television 

i Falun och Leksand med syfte att förbättra samarbetet 

mellan hörande och döva på de olika produktionsenheterna. 

Partnerskapet drivs av flera myndigheter och kommuner, 

lottakåren, Strängnäs stift och SVT. 


Rekryteringsutbildningen FAIR 

(läs mer på www.equalfair.se) 

Partner Försäkringskassan, Integrationsverket, Järfälla kommun, 

Länsstyrelsen Gävleborg, Norrtälje kommun, Riksförbundet 

Sveriges lottakårer, Strängnäs stift, Sveriges Television. 

Transnationella partner Genom det transnationella partnerskapet, 

FAIR Ground, utbyter FAIR idéer, erfarenheter och 

kunskaper med sina partner i England (UK), Tjeckien och 

Österrike. 

Kontaktperson Eva Löfgren, mobil 070-211 98 68 

eva.lofgren@diversity.se 

På webben www.equalfair.se 

2 A r b e t e O c h N y a M ö j l i g h e t e r F ö r A l l a • F A I R

Socialt företagande framgångskoncept 

för rehabilitering 

I samarbete med Folksam, Socialhögskolan i Lund och den ideella föreningen FUNK startade Basta Arbetskooperativ 

partnerskapet Egenmakt För Framtiden, EFF. Genom hjälp till självhjälp arbetade man för att ge 

människor i utsatta positioner möjligheten till ett bättre liv. 

Basta Arbetskooperativ är ett företag som genom arbete, boende 

och en rik fritid erbjuder människor en väg bort från droger 

och misär. Människorna som arbetar och bor på företaget har 

själva i varierande grad haft drogproblem. Det gäller chefer, 

mellanchefer och i stort sett alla som arbetar i företaget. 

EFF utgick från att socialt företagande ger enskilda individer 

större möjligheter att ändra sin livssituation. För att utveckla 

den sociala ekonomin och hjälpa människor att starta och driva 

sociala företag drev man ett antal delprojekt. Inom ramen för 

partnerskapet startade FUNK ett nytt socialt företag i Borås. 

Kooperativet har Basta som modell och heter Basta Väst. 

Ett annat delprojekt var den ettåriga yrkes- och entreprenörsutbildning, 

Yes, som togs fram tillsammans med partnern 

Folksam 2002. Utbildningen startade med fyra elever från Basta 

och har utvecklats kontinuerligt sedan dess. 

Under hösten 2006 är 45 deltagare inskrivna på Yes-utbildningen, 

som i dag finns både på Basta i Nykvarn och i centrala 

Södertälje. Deltagare i alla åldrar läser yrkesinriktningar som 

restaurang, träarbete, plattsättning, barn och fritid, hästskötare, 

fordon och handel. 


– Yes varvar lika delar teori och praktik och de som söker 

utbildningen kommer inte in på betyg, utan på viljan och 

engagemanget för att utbilda sig, säger Lena Lago, rektor för 

Yes-utbildningen. 

Deltagarna, som är allt från 16 år upp till 55+, får teoretiska 

kunskaper via karaktärsämnen, till exempel plattsättning, och 

knyts under praktikperioder till företag där den praktiska utbildningen 

sker i nära samarbete mellan de inblandade. 

– Vi hoppas att mixen av erfarenheter ska korsbefrukta 

och ge näring åt både elever och lärare, och vi har utformat 

en särskild egenmaktspedagogik, där trygga arbetsformer, 

uppföljningssystem med täta utvecklingssamtal och mentorskap 

finns inbyggt i utbildningen. Av de 29 som genomgått 

utbildningen är 24 nu i arbete, berättar Lena Lago. 

EFF bedrev också forskning och dokumentation av sitt 

arbete. Socialhögskolan i Lund följde kontinuerligt vad som 

hände inom delprojekten och hur och vad deltagarna tyckte och 

tänkte. Och hösten 2004 infördes en kurs i social mobilisering 

och empowerment för socionom-studenterna. 

– Kvinnor är alltid i minoritet i sådana här sammanhang 

och är ofta en osynliggjord grupp. Därför försökte vi arbeta 

med ett genusperspektiv och gjorde specialintervjuer med 

kvinnor för att ta reda på hur de såg på sin situation, samt 

vilka behov och önskemål de hade, berättar Kristina Blixt som 

var partnerskapets koordinator. 


God förankring i målgruppen och ett väl fungerande samarbete 

med den kommun man vill verka i är nödvändiga förutsättningar 

för den här typen av verksamhet. Initiativet måste dock komma 

underifrån och ska vara förknippat med egenmaktstanken för 

att få önskat genomslag. Varken Basta eller Basta väst har 

någon personal i vanlig bemärkelse. I stort sett alla anställda 

är före detta missbrukare som har rehabiliterats på Basta. 

Resultat Etableringen av Basta Väst gick snabbare än 

planerat, och i dag är Basta Väst ett fristående socialt 

företag som lever på försäljning av tjänster inom rehabilitering 

och byggverksamhet. Verksamheten utgår 

från Bastas sex grundpelare: Arbetets förmåga (att få 

människor att kommunicera), Solidaritetens betydelse, 

Ekologins nödvändighet, Oberoendets stolthet, Kvalitetsmedvetande 

samt (det goda) Exemplets makt. 

Yes har resulterat i en utbildningsform där studierna 

anpassas efter den enskilde deltagarens yrkesval. Generellt 

har deltagarna ökat sin verbala kapacitet och stärkts i 

tron på sin egen förmåga. Yes är i dag en 1-årig utbildning 

som varvar praktik och teori och leder till ett yrkesbevis 

som är erkänt av arbetsmarknadens parter. 

Genom det transnationella partnerskapet ECCO skapades 

en helt ny, 1,5-årig utbildning för människor som 

arbetar inom den sociala ekonomin men saknar formell 

utbildning. En följd är att studenternas nya kunskaper 

även bidrar till att utveckla deras hemorganisationer. 


Ett bättre liv är möjligt, Exemplet FUNK – att reproducera 

det idéburna projektet Basta 

Ideologi, praktik & retorik (utvärdering om Bastas 

etablering i Västsverige) 

Makt, kön och identitet (utvärdering om att vara 

kvinna på Basta) 

Yes – pedagogik för utsatta med ideologiska förtecken 

Transnationell utvärdering ECCO 

Partner Folksam, Socialhögskolan vid Lunds universitet 

och FUNK. 

Transnationella partner Frankrike, Italien, Spanien och Storbritannien. 

Kontaktperson Kristina Blixt, telefon 08-552 414 02 

kristina.blixt@basta.se 

På webben www.basta.se, www.bastavast.se 

E g e n m a k t F ö r F r a m t i d e n 3 1

Var är brudarna? 

Kvinnor och ungdomar flyr landsbygden för att söka lyckan i storstadsregionerna. Partnerskapet Framtidens 

nycklar vände trenden med nätverk, medlemslån och idéarbete, allt för att underlätta entreprenörskap. 

Deltagarna, bland annat kvinnliga entreprenörer eller blivande 

entreprenörer, var verksamma inom så vitt skilda områden 

som hästar, lokala produkter på export, grön rehabilitering 

och upplevelseturism. 

Företagaranda, nya idéer och nätverk var partnerskapets 

recept för att behålla kvinnor och unga på landsbygden. Inledningsvis 

lät man två universitet genomföra studier på förutsättningar 

för företagande utanför urbana miljöer. 

Linköpings universitet gjorde en förstudie där 30 kvinnor och 

tio män djupintervjuades om livsval och framtidsdrömmar. 

– I förstudien deltog 40 företag, stora som små. Det visade 

sig att kvinnorna gör sina livsval enligt traditionella mönster, 


de såg inte sig själva som företagare, säger Charlotte Haglund, 

partnerskapets koordinator. 

– När det är stora avstånd, som det kan vara på landet, 

saknas naturliga kontaktytor. Man kanske inte känner några 

kvinnliga företagare, säger Charlotte Haglund. 

Partnerskapet antog därför att det fanns ett behov av nätverk 

för kvinnliga företagare. Men framgångsstudien ”Vi ska 

slå dem med häpnad varje dag”, som gjordes av Karlstads 

universitet, visade att det fanns en rad andra faktorer som 

bidrog till framgång. 

– I framgångsstudien kartlade forskarna vilka faktorer 

som var viktiga för ett företags överlevnad. En viktig sak var 

att nischa sig, en annan att kombinera egensinnighet med 

gemenskap. Men framförallt kom fram att stödet från familjen 

och lokalbefolkningen ofta upplevs som mer betydelsefullt än 

tillgången till ett bra nätverk, säger Charlotte Haglund. 

Projektteamet genomförde en e-postenkät med LRF:s förtroendevalda 

kvinnor och män. Den visade att rådgivning och 

information behöver utvecklas, liksom tillgången till nätverk 

och mentorer. 

– Också bredband, barntillsyn och bra rådgivning stod 

högt upp på kvinnornas önskelista och kunde identifieras 

som särskilda problemområden för landsbygdsföretagande, 

berättar Charlotte Haglund. 

I de fem pilotlänen Jämtland, Jönköping, Norrbotten, Skåne 

och Östergötland genomfördes olika metodgrupper, seminarier 

och utbildningsdagar. 

I Norrbotten arbetade en särskild grupp för idéutveckling, 

Byrålådans hemligheter. I Östergötland genomfördes ett 

affärsutvecklingsprogram för etablerade kvinnliga företagare, 

och i Skåne hade man ett mentorprogram för unga kvinnor på 

landsbygden. Sju adepter fick varsin mentor under sju månader. 

En av adepterna var Jeanette Jandermark. 

– Min dröm är att starta ett fest- och konferenscenter med 

en spa-anläggning. Att få en mentor var en möjlighet att få 

nya kontakter och någon att bolla idéer med, säger Jeanette 

Jandermark, som fortfarande håller kontakt med sin mentor. 

– Även om kvinnorna upplevde att de fick stärkt självkänsla, 

hade det med facit i hand behövts ett mer kontinuerligt mentorskap, 

säger Charlotte Haglund. 

Så går du vidare: 

Med nätverk kan entreprenörer samarbeta kring problem som 

är särskilt förknippade med att vara verksam på landsbygden. 

Tillsammans kan man uppnå bättre resultat, än som ensam 

företagare. Stöd från ett aktivt nätverk är också mer betydelsefullt 

på landsbygden än i urbana områden, eftersom det 

kan vara svårt att få tillgång till kvalificerad rådgivning. Stötta 

unga entreprenörer med handledning och mentorskap, så 

ökar deras chanser att lyckas. 

Resultat Efter en studieresa till England väcktes idén 

om fördelaktiga lån för kvinnliga entreprenörer. Tillsammans 

med LRF utformades ett lån för entreprenörer 

på upp till 200 000 kronor, som inte kräver säkerhet. 

Nyetablerade företagare som deltog i projekten blev 

stärkta i sina roller, och redan etablerade företagare 

omvärderade och kunde utveckla sina verksamheter, 

och i några fall avveckla delar av sina verksamheter. I 

det skånska delprojektet fick sju tjejer mentorer. Tre av 

dem startade eget under partnerskapets gång. 


Våga – möt åtta olika entreprenörer som har utvecklat 

sina affärsidéer på landet (bok) 

Inspired Females of Europe/Kvinnliga förebilder i Europa 

(broschyr) 

Medlemslån 

Be Green (mentorskapsprogram) 

Vi ska slå dem med häpnad varje dag ( forskningsrapport 

om framgångsrika kvinnoföretagare på landsbygden, 

Karlstads Universitet januari, 2005:1) 

Partner LRF, Nutek, Svenska Riksföreningen för Resurscentrum 

för kvinnor, Glesbygdsverket och Jordbruksverket. 

Transnationella partner WEE – Women Entrepreneurs in 

Europe: England, Spanien, Grekland, Belgien, Nederländerna 

och Italien. 

Kontaktperson Charlotte Haglund, mobil 070-251 28 40 

charlotte.haglund@lrf.se 

F r a m t i d e n s N y c k l a r 3 3

Naturnära arbetstillfällen 

Med egna initiativ och kreativa affärsmodeller skulle landsortsbefolkningen ta sig ur passivitet och komma 

runt hindrande regelverk. Partnerskapet Glesbygdens Förnyelse besvärade en och annan kommunalpolitiker. 

Viden har just slagit ut när vi besöker Sveriges lantbruksuniversitet, 

SLU, strax utanför Uppsala, för att träffa Ulf Brangenfeldt 

som var partnerskapets koordinator. 

På hemsidan kan man läsa att SLU arbetar med allt som 

växer, djur och natur i dess vidaste bemärkelse. Här verkar 

drygt 7 000 studenter, forskare och universitetslärare. 

– Det måste till en attitydförändring för att bybefolkningen 

ska kunna bryta sig ur bidragsberoende, men också en mer 

flexibel tillämpning av regler, säger Ulf Brangenfeltd. 

– Människor som lever i glesbygdsområden saknar ofta 

valmöjligheter. De har blivit beroende av Arbetsförmedlingen 

och Försäkringskassan för sitt uppehälle. Tar man vara på 

människors egna intressen och arbetar med att stärka självförtroendet 

kan man få till förändringsprocesser. 

Ofta går det att hitta möjlighet till utkomst i närmiljön. 

Om lokalbefolkningen gemensamt satsar på naturturism och 

på ett positivt sätt utnyttjar de resurser som finns i området, 

som jakt, fiske och tillgänglighet, kan det ge möjlighet till 

ekonomisk aktivitet. 

– Man kan få till en kombination av en reguljär anställning 

och företagande. 

Det är inte ovanligt att ett naturvårdsområde krockar med 

lokalbefolkningens intresse. 

– Naturvårdsområdet är bra för bevarande, men samhällena 

kanske inte kan utvecklas på grund av regelverket. Då 

gäller det att hitta en gyllene medelväg, där både natur och 

människor kan utvecklas. 

För att kunna möta regelverket måste byborna organisera 

sig. Ett problem är att den lokala nivån inte har tillräcklig 

legitimitet i lärprocessen. 

– Omvärldskunskapen i byarna är inte alltid tillräcklig, man 

arbetar inte nödvändigtvis på rätt sätt för att nå resultat. 

3 4 A r b e t e O c h N y a M ö j l i g h e t e r F ö r A l l a • G l e s b y g d e n s F ö r n y e l s e

Därför är forskningen som bedrivs av SLU så viktig. Vi har 

samarbetat med studenter vid Mittuniversitetet och universitetet 

i Umeå där man tittat på specifika fall. 

– I vissa fall har myndigheter känt sig hotade inför förändring, 

men å andra sidan finns myndigheter som inser behovet 

av nya lösningar. 

– Politikerna måste kunna acceptera att befolkningen driver 

verksamhet, men det kan ske under överinseende av länsstyrelsen. 

Arjeplogs biltestverksamhet är ett lysande exempel. Utmaningen 

är att få till en bestående förändring, säger Ulf Brangenfeldt. 

Forskningen har koncentrerats runt reglerverkens tillämpning 

och vilken effekt den har på samhället. 

– Där reglerna tillämpats strikt ligger de som en död hand 

över all form av kreativitet. Nu har forskarna tagit fram ett 

kunskapsunderlag som incitament för förändring. 

– Vi arrangerade en konferens med miljöminister Lena 

Sommerstad och Naturvårdsverket om samspelet mellan 

människa och natur, nu börjar vi se resultat. Det bedrivs ett 

förhandlingsarbete för att sektorsintressen ska kunna möta 

lokala intressen, säger Ulf Brangenfeldt. 


Ta vara på potentialen med guldgruvor, Arjeplog, biltester 

etcetera. Om vi inte håller igång orterna kan vi inte heller ta till 

vara de möjligheter till turism som finns. Vi har varit alldeles 

för dåliga på att marknadsföra Sverige och infrastrukturen är 

för dålig. Finns inga människor, finns inga möjligheter: inga 

bussar, bensinstationer, eller mataffärer. 

För att komma vidare med metodarbetet är kommunerna 

viktigast. Men de är väldigt olika sinsemellan och har kommit 

olika långt i utvecklingen. Man måste känna till den enskilda 

kommunen och vilka förutsättningar som råder på den aktuella 

orten om man vill få till stånd en bestående förändring. 

Ett ökat samarbete mellan Arbetsförmedling, kommun, 

näringsliv och lokala samarbetsorganisationer kan bidra till att 

sänka samhällets kostnader i glesbygden och i förlängningen 

leda till utveckling. 


Resultat Arbetet har huvudsakligen kretsat kring tre 

områden: attityder och värderingar bland glesbygdsbor 

(i byarna och hos politiker och tjänstemän), kompetensbrist 

samt rutiner och praxis. Tio delprojekt har bedrivits 

för och med de människor som berörs av hindren, till 

exempel ungdomar, arbetslösa, anställda och företagare. 

Totalt har närmare 500 personer deltagit i de olika 

kompetensnätverk projekten byggt. Partnerskapet har 

genererat knappt 30 akademiska rapporter. 


Hinder, strategier och utvecklingsområden för 

glesbygdens utveckling (rapport) 

Jämställdhet i praktiken – arbetsliv och omgivningens 

förutsättningar (rapport) 

Erfarenheter och lärdomar från arbetsprocessen i 

utvecklingspartnerskapet Glesbygdens förnyelse 

(processanalys) 

Socialt kapital i Kallbygden (fallstudie i lokalt 

utvecklingsarbete) 

Skolans roll i det sociala kapitalet – Kallbygden (rapport) 

Struktur och kontaktmönster inom lokalt utvecklings- 

arbete (rapport) 

Lokal förvaltning av naturresurser – från ord till 

handling (rapport) 

Företagande i glesbygd – framtidens möjligheter 

(rapport) 

Transnationell slutrapport med bilagor 

Glesbygdens förnyelse (slutrapport) 

Metoder som förändrar strukturer, policy och praxis 

med följande delrapporter: Modell för dubbel 

kompetensutveckling 

Påverkan som påverkar (hur kunskaper, insikter och 

förståelse kan överföras för att leda till förändringar) 

Jämställdhet i praktiken (arbetsliv och omgivningens 

förutsättningar – en sammanställning av tre seminarier om 

jämställdhet våren 2005, av Madeleine Granvik, Sveriges 

Lantbruksuniversitet) 

Från deltidsarbetslöshet till heltidsförsörjning i 

glesbygden Örnsköldsviks inland (ett projekt för önskad 

arbetstid, av Ljus Framtid, ekonomisk förening) 

Partner Sveriges Lantbruksuniversitet, Folkrörelserådet Hela 

Sverige skall leva, Hushållningssällskapet i Norrbotten, Skogslandet 

LEADER II AB Boden, Byautvecklingsgruppen i Östra 

Kiruna, Inlandslaget Sorsele, Samernas Utbildningscentrum, 

Sollefteå Kommun, PA Partner i Strömsund, Agendum i 

Svenstavik, Kommunförbundet i Västerbotten, Ljus Framtid, 

Företagarnas Riksorganisation i Norrbotten och Kunskapsaktivering 

AB. 

Transnationella partner Italien, Tyskland och Spanien. 

Kontaktperson Ulf Brangenfeldt, telefon 018-67 19 12 

mobil 070-214 08 72, ulf.brangenfeldt@telia.com 

På webben www.slu.se 

G l e s b y g d e n s F ö r n y e l s e 3

Anpassa miljön, inte individen 

Smarta mötesplatser i Hultsfred uppmuntrade till humanistisk människosyn och konkreta resultat. Arbetet 

fortsätter med siktet inställt på 2010, då Sverige ska vara tillgängligt för alla. 

– Istället för att genomföra insatser riktade mot vissa grupper, 

satsade Kuben på att anpassa och förändra befintliga miljöer 

för att miljöerna skulle passa alla, säger Kira Berg, partnerskapets 

koordinator. 

Partnerskapet jobbade med fyra delprojekt: Assistcenter, 

biblioteksutveckling, ett infrastrukturprojekt och en portal. 

Assistcenters verksamhet har överlevt partnerskapet. Här, 

i lokalerna i Hultsfred, bedrivs aktiviteter riktade mot både 

funktionshindrade och arbetsgivare. 

– Centret är en trygg plats, som tillåter besökarna att 

finna ro och att utvecklas i sin egen takt, säger Ann Persson 

på Assistcenter. 

På centret ordnas utbildningar för att stärka deltagarnas 

självkänsla, man arbetar direkt med företagen för att hitta 

lärlingsplatser och genomför arbetsprövningar tillsammans 

med Försäkringskassan. 

– På företagen finns en del förutfattade meningar kring funktionshinder. 

Människor som inte är vana vid funktionshinder 

sätter gärna likhetstecken mellan funktionshinder och rullstolar, 

men det kan ju lika gärna röra sig om en hörselnedsättning, 

säger Ann Persson. 

– Mycket energi har gått åt till attityd- och kunskapsfrågor, 

men mest har kontakterna med företagen gått ut på att bistå 

med hjälp vid fysisk anpassning av lokaler, säger Kira Berg. 

De flesta av partnerskapets deltagare fick jobb tack vare 

partnerskapet. Målgruppen var arbetslösa personer med 


funktionshinder som stått utanför arbetsmarkanden under 

en längre period, upp till fem år. Yrken och branscher varierar: 

träindustrin, skolan, personlig assistent, projektledare och 

ridskola, för att nämna några. I dag är Assistcenter ett nav 

för dem som arbetar mot målet att Sverige ska vara handikappanpassat 

till 2010. Uppgiften att få ut personer med 

funktionshinder i arbete var dock bekymmersam. 

– Det gällde att överbrygga företagens skepsis, säger Kira 

Berg. 

Kuben strävade efter att jämställdhet skulle genomsyra 

verksamheten, men det var inte helt enkelt. 

– På Assistcenter kunde vi ju hålla jämn fördelning mellan 

män och kvinnor. Vi förde många diskussioner kring jämställdhet, 

men i praktiken var det svårt att göra något konkret av 

våra jämställdhetssträvanden, säger Kira Berg. 

Infrastrukturprojektet för vuxnas lärande hade en organisation 

som påminde om Assistcenters. 

– Lärkan, som forumet kallades, var också en fysisk mötesplats 

där utbildningsanordnare, arbetsgivare, föräldrar, deltagare 

och alla andra som var intresserade kunde mötas. Syftet med 

lärkan var att öka tillgängligheten och anpassa vuxenstudier 

för att alla vuxna i Hultsfred skulle få tillgång till dem. 

Länets tolv huvudbibliotek försågs med datorer som anpassats 

för personer med funktionshinder, som hörselnedsättning 

eller synskada. Biblioteken fick en ny roll som lärcentrum, 

istället för att bara vara utlåningscentraler. 


Istället för att anpassa den fysiska miljön på arbetsplatser och 

i andra offentliga rum för en enskild individ, kan man bygga 

för att miljön ska fungera för alla. Med fysiska mötesplatser 

där arbetsgivare, arbetstagare, utbildningssamordnare och 

andra med intressen för funktionshinder kan mötas öppnas 

möjlighet till en dialog som motverkar fördomar. Deltagarna 

i partnerskapet Kuben var personer med funktionshinder som 

stått utanför arbetsmarknaden under lång tid, upp till fem år, 

men även personer som arbetade med lärande och behövde 

vidga vyerna kring funktionshinder. 

Resultat Kuben skapade ett informations- och vägledningscentrum, 

som både är fysiskt och mentalt tillgängligt, 

och organiserade uppsökande verksamhet. Centret har haft 

aktuell information från kommunens utbildningsanordnare. 

Tillsammans med sju angränsande kommuner har 

man organiserat en modell för distansyrkesutbildningar. 

Också utbildningsanordnarna har bildat en samverkansgrupp. 

Partnerskapet anser att man fått en stabilare grund 

för vidareutveckling av vuxenutbildningen i kommunen. 

Verksamheten har kretsat kring lärcentrum, utveckling 

av bibliotek och IT baserat informationssökande. Länets 

alla tolv huvudbibliotek har utrustats med program som 

fungerar för funktionshindrade. 

I dag har samtliga Kommunstyrelser i länets tolv 

kommuner beslutat att biblioteken ska fokusera på 

lärandefrågor, något som skapar bättre möjligheter för 

lärande. Regionen har också startat ett stort samverkansprojekt 

med Myndigheten för flexibelt lärande för 

att utveckla minilärcenter, som gör det ännu lättare för 

människor att kompetensutveckla sig. Kuben har alltså 

med råge uppnått sina mål att, utifrån perspektivet ett 

Livslångt Lärande, påverka strukturer och skapa nya 

vägar till sysselsättning. 


Informationsbroschyr 

Slutrapport: Kuben.nu 

Partner Regionförbundet i Kalmar Län, Företagarna, LO 

och Rock City. 

Transnationella partner Spanien 

Kontaktperson Kira Berg, mobil 070-682 28 45 

kira.berg@kuben.nu 

På webben http://appl.hultsfred.se/assistcenter 

K u b e n 3

Mersmak satsade på helhetslösning 

I fyra delprojekt täckte Mersmak upp deltagarnas hela livssituation, bostad och fritid, utslussning till arbetsmarknaden, 

socialt företagande och kompetensutveckling. 

Partnerskapets övergripande målsättning var att underlätta och utveckla modeller för funktionshindrade 

och långtidsarbetslösa att ta sig in på arbetsmarknaden. 

– Skåne skulle bli en modellregion för att få ut arbetshandikappade 

i sysselsättning, både i stad och på landsbygd, säger 

Mats Fahlén, partnerskapets koordinator. 

– Delprojekt Slussen hjälpte arbetssökande att hitta arbetsprövningsplatser, 

antingen på den öppna arbetsmarknaden 

eller hos sociala företag. Slussen fungerade som en förmedlande 

länk mellan personer med funktionshinder och 

företagen, säger Mats Fahlén. 

– Efter kartläggning och arbetsprövning är det tänkt att 

personen ska gå vidare till en vanlig anställning på den öppna 

arbetsmarknaden. 

Deltagarna hänvisades till partnerskapet via Försäkringskassan. 

Mats Fahlén uppskattar att 150–200 personer gått 

igenom Slussen och att könsfördelningen var jämn. Men eftersom 

Försäkringskassans uppgifter är konfidentiella och slututvärderingen 

fortfarande är under arbete finns inga exakta siffror. 

Utifrån erfarenheterna i delprojektet Slussen formulerades en 

manual med en metod för hur man kan skapa en slitsad bana 

från sjukskrivning, via försäkringskassa och företag till praktik 

och så småningom till en anställning. 

– För att sprida kunskaper om hur man kan bygga upp en 

sluss och om socialt företagande, har vi hållit konferenser och 

pekat på brister i systemet för organisationer och ansvariga 

inom offentlig sektor, säger han. 

Handelskammaren fungerade som samarbetsorganisation 

för företag som jobbar med social ekonomi. Handelskammaren 

var tänkt att skapa nätverk mellan individer, företag 

och myndigheter för, men projektet hann inte så långt som 

man hoppades. Mats Fahlén tycker att toleransen mot sociala 

företag har ökat inom regionen. 

– Delprojektet Handelskammaren kunde ändå belysa vilka 

hinder som bromsar utvecklingen av den sociala ekonomin. 

M e r s m a k 4 1

– Det är till exempel väldigt svårt för små företag att konkurrera 

vid offentliga upphandlingar. Sociala företag och enmansföretagare 

har svårt att få banklån, eller hitta annan finansiering 

av sin verksamhet. Här skulle vi gärna se ändringar, 

berättar Mats Fahlén. 

Mats Fahlén är övertygad om att den sociala ekonomin är 

den viktigaste faktorn för välfärdens överlevnad i Sverige. 

– Socialt företagande möjliggör ett mer individanpassat 

arbetsliv än näringslivet i övrigt och är samhällsekonomiskt 

lönsamt, säger han. 

Egenmaktstanken fanns med i alla delprojekt, men är kanske 

mest tydligt i Fribo, ett boende för personer med psykiska 

funktionshinder och ungdomar med utvecklingsstörningar. 

– Vi intervjuade ett stort antal personer i målgruppen om 

hur de själva ville ha sitt boende utformat utifrån ett egenmaktsperspektiv. 

Resultatet blev ett boende för åtta personer, som 

fick hyra varsin lägenhet i korridor. Personal fanns tillgänglig 

dygnet runt och ordnade gemensamma aktiviteter. 


Mersmak arbetade med en helhetslösning som täckte in hela 

kedjan från egenmakt i bättre boende, utslussning med individuell 

kartläggning och utveckling av socialt företagande. 

Utgångspunkten för utformningen av Fribo var en 

enkätundersökning som sändes till intresseorganisationer 

för långtidsarbetslösa och personer med vissa former av 

funktionshinder, samt enskilda samtal med berörda individer 

för att ta reda på vilka behov och önskemål som fanns 

inom gruppen. 

Framgångsreceptet för Slussen var utformning av gemensamma 

arbetsdokument för kartläggning av deltagarnas kompetens 

och önskemål för att sedan slussa dem vidare till lämpliga 

praktik- eller arbetsplatser. 

Handelskammaren utformade en modell för att samordna 

insatser som marknadsföring, upphandling och kapitalförsörjning 

och ville skapa en mötesplats för sociala och 

andra företag. 


Resultat Konkreta resultat är arbetsmetoden som 

utkristalliserades vid arbetet med Slussen. Arbetet 

med socialt företagande och produktutveckling nedprioriterades 

på grund av tidsbrist, men kontakter har 

förmedlats mellan företag och organisationer nationellt 

och internationellt. 

Partnerskapets verksamhet har också visat på 

systemfel på samhällsnivå som vidarebefordrats till 

näringsdepartementet. Man upplevde att informationsspridningen 

varit omfattande och haft stor betydelse 

för att uppmärksamma social ekonomi och socialt 

företagande i regionen. Fribo genererade nytt anpassat 

boende för åtta personer och drivs vidare i kommunal 

regi efter att partnerskapet avlutats. 


Förkortad slutrapport (av Kerstin Gynnerstedt) 

Added Value – Co-operation with the purpose of 

developing improved methods for entering/ew-entering 

the labour market (rapport av Kerstin Gynnerstedt) 

Social ekonomi 2004 (broschyr av Ingrid Revhult) 

Social ekonomi i verkligheten (broschyr av Ingrid Revhult) 

Arbete genom samarbete (broschyr av Ingrid Revhult) 

Helheten ger mervärde (broschyr av Ingrid Revhult) 

Arbete genom samarbete (broschyr av Ingrid Revhult) 

Local Opportunities for the Developmet Of 

Employment, Rostock 2003 (CDrom) 

”Slussen fungerade som 

förmedlande länk mellan 

personer med funktionshinder 

och företagen.” 

Partner Samhall, Försäkringskassan, Sydsvenska Industri- och 

Handelskammaren, Hälsohögskolan i Jönköping, Arbetsförmedlingen 

i Broby. 

Transnationella partner Italien och Tyskland. 

Kontaktperson Mats Fahlén, telefon 0611-713 04 

mobil 070-204 69 91, mats@medvind.nu 

På webben www.mersmak.nu 

M e r s m a k 4 3

Att mötas på mitten 

Partnerskapet Mångfald i Västernorrland valde att attackera mångfaldsproblematiken på bred front. 

– Visserligen har vi fler som flyttar in än som flyttar ut, men behovet av arbetskraft kommer att öka den 

närmaste tiden. För att kunna ta tillgodose företagen måste vi ta vara på alla invånare. För individen är det 

en livskvalitetsfråga att komma i arbete, säger Solgun Lundgren, partnerskapets koordinator. 

I Västernorrland är födelsetalen lägre än dödstalen. Riksgenomsnittet 

för antalet utrikes födda är 12 procent, i Västernorrland 

utgör de bara drygt 6 procent av befolkningen. 

Partnerskapet hade ambitionen att nå alla grupper med 

svårigheter att ta sig in på arbetsmarknaden. 

Arbetet resulterade i en uppsjö av delprojekt med olika målgrupper: 

invandrare, långtidssjukskrivna, romer, arbetsgivare 

och personer med fysiska och psykiska funktionshinder. 

Ett av de delprojekten, Safir, är en webbaserad utbildning 

i svenska som andraspråk. 

– Kunskaper i svenska språket och om hur man använder 

datorer är grundläggande för den som vill ha ett jobb. En 

stor fördel med utbildning på internet är dess flexibilitet. 

Det ger ju möjlighet att anpassa studietakten. Eleverna kan 

också välja mellan att studera hemma eller i skolmiljö, säger 

Solgun Lundgren. 

SAFIR är uppbyggt runt övningar där den studerande själv 

kan tillägna sig och pröva sina kunskaper i dialog med datorn. 

Under partnerskapets verksamhetstid var drygt 7 000 

SFI-elever registrerade Safiranvändare. Men programmet har 

också översatts till engelska för att kunna användas i Italien 


och på Irland. För att öka arbetsgivarnas intresse för mångfaldsfrågor 

involverades 5i12-rörelsen, som fått flera priser 

för sitt arbete mot främlingsfientlighet och rasism. 

– 5i12-rörelsen tog fram hemsidan hejajobbet.se, där 

användaren får ta ställning till inspelade påståenden och 

se inspelade intervjuer. Den tar upp vanliga fördomar och 

attityder och hur de påverkar sådant som rekrytering och 

arbetsmiljö, berättar Solgun Lundgren. 

Ett delprojekt vände sig till personer med psykisk ohälsa. 

– Det är överraskande att det inte händer mer kring den 

här gruppen, och kring personer med funktionshinder. De 

finns oerhörda fördomar kring psykisk ohälsa, till exempel 

att en person som är psykiskt sjuk måste vara sjuk hela livet, 

säger hon. 

– Vi måste inse att arbete kan vara en väg mot tillfrisknande. 

Genom att jobba får man kontakter och rutiner. Istället 

förutsätts att en person måste vara i toppskick för att påbörja 

ett arbete. 

Inom delprojektet som arbetade med psykisk ohälsa utbildades 

coacher, som hade egen erfarenhet av problematiken, 

för att stötta andra med liknade problem. 

Coacherna har också föreläst om arbetslivsinriktad rehabilitering 

i både Sverige och utlandet. 

Partnerskapets erfarenheter är att mycket spridningsarbete 

återstår. Invanda attityder, beteende, rutiner och stelbenta 

system kräver ett långsiktigt förändringsarbete. Från 

arbetsgivarnas sida efterfrågades konkreta verktyg för att 

underlätta processen. 


Mångfald i Västernorrland valde att arbeta med ett stort antal 

delprojekt parallellt, och med en bred målgrupp. Metoden 

kan användas för den som strävar efter att åstadkomma en 

långsiktig och genomgripande förändring av attityder inom 

ett begränsat geografiskt område. 

Man valde också flexibla undervisningsmetoder för att nå 

så många deltagare som möjligt, till exempel kvinnor som 

är hemma med barn och stressade företagsledare. Genom 

nytänkande inom undervisning och attitydpåverkande arbete 

kan nya möjligheter öppnas för utanförstående grupper. 

Resultat Spridningsarbetet har bedrivits på flera 

nivåer, i ledningsgrupper, bland arbetsledare, på avdelningar, 

med fackliga och ideella organisationer, på 

utbildningsdagar etcetera. Ändå är partnerskapets 

slutsats att mycket spridningsarbete återstår om man 

vill förändra attityder och system på lång sikt, både 

inom verksamheten och i rekryteringsarbetet. 

Partnerskapet genomförde ett flertal delprojekt 

där deltagarna har varit arbetsgivare, personer som 

arbetat med rekrytering, romer, personer med utländsk 

bakgrund och personer med fysiska och psykiska funktionshinder. 

De webbsidor och webbaserade utbildningar 

som tagits fram av partnerskapet har haft hög 

besöksfrekvens. 


Safir (webbaserad utbildning i svenska som andraspråk) 

www.hejajobbet.se 

Coachingmetoden 

Nytänk i arbetslivet – Mångfald i Västernorrland (bok) 

Transrede – Methods of engaging with Employers (bok) 

Partner Länsarbetsnämnden, Länsstyrelsen, Försäkringskassan, 

Nationellt Centrum för flexibelt lärande, LO, Kommunförbundet, 

Fem i tolv, Sundsvalls kommun, Svenska handikappidrottsförbundet. 

Transnationella partner Italien, Irland och Holland 

Kontaktperson Solgun Lundgren, telefon 0611-349147 

solgun.lundgren@y.lst.se 

På webben www.hejajobbet.se 

M å n g f a l d i V ä s t e r n o r r l a n d 4 5

Några eldsjälar och en experimentverkstad 

Mångfaldens Ansikten var en ansats för att förändra attityder på bred front. Målet var att göra Östergötland 

till EU:s mesta mångfaldsregion. I april 2005 undertecknade partnerna dokumentet ”Europas 

första mångfaldsregion”. 

– Mångfaldens Ansikten växte fram ur ett nätverk med eldsjälar 

som arbetat för ökad mångfald i Östergötlands arbetsliv under 

de senaste åren. Man ville opinionsbilda. Det var en brokig 

skara på 40 –50 personer som hade en stark vilja att förändra, 

säger Annika Bodelius, partnerskapets koordinator. 

Människorna i nätverket kom från ett fyrtiotal företag, ideella 

organisationer och föreningar. Några var politiskt engagerade. 

Ambitionen var att partnerskapet skulle fungera som ett stöd 

för nätverket. Med Equal tillkom 150 personer i nätverket. 

– Ursprungligen låg tyngdpunkten på integration, men 

allteftersom vi lärde oss mer vidgades arbetet till att omfatta 

även de andra mångfaldsgrupperna. Några blev besvikna, 

särskilt invandrarföreningar, säger Annika Bodelius. 

Arbetet utgick från två verksamhetsområden: experimentverkstaden 

och erfarenhetsdialogen. I experimentverkstaden 

etablerades och utvecklades projekt. 

– Vi ville satsa så mycket av medlen som möjligt på projekt 

som initierats underifrån. Projekten fick söka pengar hos 

experimentverkstaden. Projekten skulle stämma överens med 

vissa kriterier som utarbetats av vår styrelse. Som mest kunde 

projekten söka 300 000 kronor i stöd, säger hon. 

Men experimentverkstaden bistod också projekten med 

kunskap om hur man bedriver utvecklingsprojekt som handlar 

om förnyelsearbete med koppling till mångfaldsfrågor. 

De kunde bedrivas lokalt inom en verksamhet, eller gemensamt 

mellan olika arbetsplatser eller verksamhetssektorer. 

– Projekten var en metod för att utveckla nya modeller. 

Skolan var särskilt viktig. Vi kontaktade varenda skola, gjorde 

besök och skickade ut enkäter för att ta reda på hur uppfattningen 

om mångfald ser ut i skolan, säger hon. 

– Attityden skilde sig väsentligt mellan områden: hög 

respektive låg arbetslöshet, invandrartäta respektive invandrarfattiga, 

landsbygd respektive tätort etcetera. I vissa skolor 

påstod man att det varken fanns elever eller lärare som var 

homo- eller bisexuella. 

En viktig erfarenhet som gjordes i arbetet med skolorna 

är att man måste ha ledningen med sig, om några verkliga 

förändringar ska komma till stånd. 

M å n g f a l d e n s A n s i k t e n 4

– Mångfald får inte vara något som flyter utanför den ordinarie 

verksamheten. Har man ledningen med sig går det att jobba in 

mångfald som en naturlig del i verksamheten. Samtidigt var vi 

måna om att initiativen kom underifrån, mångfaldsarbete kan 

inte bedrivas av chefer som pekar med hela handen, eftersom 

det handlar om att förändra attityder, säger Annika Bodelius. 

För att ta vara på de erfarenheter som gjordes i de olika 

projekten startades erfarenhetsdialogen. Inom erfarenhetsdialogen 

arrangerades konferenser, seminarier, föreläsningar och 

utställningar för att väcka nyfikenhet och skapa dialog. 

Flera av projekten som startades i anslutning till partnerskapet 

Mångfaldens Ansikten drivs vidare. Metoderna har 

förfinats och utvecklats utifrån de behov som uppenbarat sig 

under resans gång. 


För att förvandla ett område till en mångfaldsregion krävs en 

bred ansats. Partnerskapet Mångfaldens ansikten har arbetat 

med projekt i alla delar av samhället, man har finansierat 

och deltagit i utvecklingen av forskningsprojekt, projekt på 

arbetsplatser, skolor och daghem, projekt för gransämja och 

projekt i näringslivet och mycket mer. 

Aktörerna betonar vikten av att initiativen ska komma underifrån, 

men att chefer och ledare alltid ska vara invigda, för att 

arbetet ska ge bästa möjliga utdelning. Förankringsprocessen 

inför projektstart är också mycket viktig och det tar tid! 


Resultat Experimentverkstaden finansierade och 

stöttade utvecklingen av mångfaldsprojekt. Projekten 

var av olika karaktär, de kunde bedrivas inom ett företag 

eller en organisation, eller vara samarbeten mellan ett 

flertal aktörer. Flera av projekten som startades inom 

Mångfaldens ansikten lever vidare men har anpassats 

allteftersom nya behov uppkommit. Partnerskapet har 

framgångsrikt ökat medvetenheten om mångfald på 

alla nivåer i Östergötland. 


Rapporter 

Mångfaldens röst ”En röst – sju språk” (slutrapport av 

Helin Ljungberg och Justyna Calka) 

Utbildning för ledare och chefer i mångfaldsarbete 

(utvärdering av Frida Lahnhagen) 

Projektrapport – utbildningsmodell för ledare och chefer 

i mångfaldsarbete. Slutrapport av Birgitta Vinnersten. 

Attitudes and Values to a Multicultural School 

and Society (slutrapport av Marianne Johansson och 

Monica Clement) 

Equal – Biblioteken i Östergötland (slutrapport av 

Marianne Lindberg) 

Kukuriku. Prata svenska! Här i Sverige säger vi kukeliku. 

(utvärderingsrapport av Håkan Asp) 

Språknätet (slutrapport av RoseMarie Nyman) 

Gränslösa Veckan i Norrköping (av Janet Ericsson och 

Naim Massi, ABF, Norrköping, 2004) 

Mångfaldsutvecklare? (slutrapport av Jan Vikström) 

Behovet av mångfaldsutvecklare (Intervjuer med 

personalansvariga inom tillverkande industri, omsorg samt 

verk och myndigheter. En undersökning genomförd av 

CMA – Centrum för marknadsanalys AB.) 

Mångfald för mervärde (slutrapport av Siw Nyberg) 

Växa i Norrköping (utvärdering av Camilla E M Gustavsson 

och AnnCharlotte Svensson) 

Växa i Norrköping (kvalitativ studie om nio lärarstudenters 

uppfattningar om mentorskap, Cuppsats av Camilla E M 

Gustavsson, AnnCharlotte Svensson) 

Att arbeta med attityder till mångfald i arbetslag och 

organisationer – Exemplet Blåögd (av Anna Nilsson) 

Tre fackliga steg (slutrapport av Nadia Hammi och 

Olle Engel) 

Slutrapport vid försäkringskassan om aktivitetsersättning 

för ungdomar (av Zaid Karlsson, Försäkringskassan 

i Östergötland) 

Skolprojektet – Erfarenheter från olika förskolors 

och grundskolors utvecklingsarbeten (av Lars Jonsson, 

Mångfaldens Ansikten, ht 2004) 

S K O L P R O J E K T E T – En översikt av hur Östergötlands 

förskolor och grundskolor arbetar med mångfaldsområdet 

(av Lars Jonsson, hösten 2003) 

Etik, Bemötande & Mångfald inom Vård & Omsorg 

(beskrivning av ett utvecklingsarbete, av Gun Kristensson 

och Cecilia Adriansson) 

Arbete och praktik åt funktionshindrade i Linköpings 

kommun (enkätundersökning av Alger Karlsson) 

Tolv röster om mångfaldsarbete – inom äldreomsorgen 

i Linköpings, Motalas och Norrköpings kommun 

(Cuppsats av JohnMicha Angborn och Arvid Svensk) 

Förändra med nätverk? – En studie om EQUAL-nätverkets 

påverkan på deltagarnas mångfaldsarbete 

(Buppsats av Mikaela Borneson, Lina Haglund och 

Carina Pettersson) 

Diversity, Empowerment, Innovation – The X Train 

– An Equal Journey (A process Study of a Transnational 

Partnership, av Maritta Soininen) 

Rättvis och effektiv rekrytering (av Alger Karlsson) 

Mångfaldens Ansikten – mellan vision och praktik 

(av Helena Klöfver och Barbro Nilsson) 

Böcker, dvd och annat 

Mångfaldens Ansikten – människor, möten, möjligheter, 

(bok av Bulle Davidsson, Annika Bodelius, Mats Ericsson 

och Invar Almrot) 

Changing Attitudes (bok) 

Insikten (liten skrift om 3 olika jämställdhetsmetoder, 

även på engelska) 

Bildspel om människor & aktiviteter i några av de 20 

delprojekten inom Mångfaldens Ansikten (dvd) 

Projektbanken (analys av ett hundratal 

mångfaldsprojekt i Östergötland) 

Mångfaldens Ansikten (vandringsutställning för 

länets bibliotek) 

Mångfalden berikar (affischkampanj) 

Partner Linköpings Universitet, Linköpings Kommun, Företagarnas 

Riksorganisation, Föreningen Bosnia-Hercegovina, Norrköpings 

Kommun, Östgöta Coop Center, Länsarbetsnämnden, 

LO-Distriktet, Försäkringskassan, Landstinget Östergötland, 

Länsstyrelsen Östergötland och Regionförbundet Östsam. 

Transnationella partner Skottland, Nederländerna, Portugal 

och Italien. 

Kontaktperson Annika Bodelius, telefon 013-25 56 00 

mobil 070-225 01 40, annika.bodelius@ostsam.se 

M å n g f a l d e n s A n s i k t e n 4

Politiken styr handlingsutrymmet 

Diskriminerande strukturer och veliga politiker begränsar möjligheterna att utveckla äldreomsorgen. 

Märkliga kvalitetskriterier, brist på valmöjligheter för vårdtagaren och bidragsberoende företag föranleder 

svidande kritik av en haltande svensk modell. 

– När etniska föreningar ville starta egen verksamhet för att 

få bättre äldreomsorg, och samtidigt skapa fler arbetstillfällen 

för sina medlemmar, behövdes nya samarbetsmodeller, säger 

Sven Bartilsson, partnerskapets koordinator. 

Några etniska grupper upplevde att deras behov inte tillgodosågs 

av den offentliga omsorgen, det blev upprinnelsen 

till delprojekten inom Nese. Målet var att starta ett dussin 

företag med cirka 50 anställda. 

Intressegrupperna brann för sina idéer och föreslog att alla 

parter skulle samlas runt ett bord för att hitta lösningar. 

– Men den kommunala förvaltningen är van att bara bygga, 

utan att se medborgarna som en resurs, så det var svårare att 

få till en dialog än man skulle kunna tro. Trots att kommunen 

och intressegrupperna borde ha samma mål: nämligen vård 

av god kvalitet, säger Sven Bartilsson. 

Från politiskt håll uppstod osäkerhet kring den offentliga 

sektorns roll i relation till delprojektens verksamhet. 

– Inom omsorgen används begreppet kvalitet i princip 

5 0 A r b e t e O c h N y a M ö j l i g h e t e r F ö r A l l a • N e s e 

synonymt med materiell standard. När en muslimsk förening 

ville starta äldreomsorg ansågs mänskliga värden, som att 

personalen talade samma språk som åldringarna och att de 

skulle serveras traditionell mat, viktigare. 

Eftersom den offentliga förvaltningen har tolkningsföreträde 

och gör upphandlingarna uppstod en form av diskriminering. 

– Politikerna velade. Och facket lade käppar i hjulet eftersom 

den här typen av verksamhet inte faller inom ramarna för 

deras samhällsmodell. 

– Vi rörde upp många känslor. Traditionellt har alla verksamheter 

inom omsorg, kultur och arbetsskapande bedrivits 

av det offentliga, därför blir politiken väldigt viktig om man ska 

kunna sjösätta sådana här projekt. Politiken styr handlingsutrymmet, 

säger Sven Bartilsson. 

Företagen kom igång, men har inte varit så framgångsrika 

som föreningarna hoppats. Fyra äldreomsorgsföretag startade 

inom partnerskapet varav tre bedriver verksamhet. 

”När en svensk 

föräldragrupp vill 

starta ett dagis i centrala 

Göteborg hurrar politikerna, 

men när en somalisk grupp 

vill göra samma sak är 

responsen en annan.”

– Hemtjänsten är offentligt finansierad, kommunen måste alltså 

köpa tjänster av de här företagen. Det innebär att åldringarna 

inte själva får avgöra vilket företag som bäst kan tillgodose 

deras behov, förklarar Sven Bartilsson. 

Äldrepeng skulle eliminera diskriminering i upphandlingen 

och ge nya aktörer större möjligheter att ta sig in på marknaden. 

– Det blir väldigt besynnerligt när människor med ett 

brinnande engagemang inte kan starta verksamheter för att 

kommunen anser sig veta bättre. När en svensk föräldragrupp 

vill starta ett dagis i centrala Göteborg hurrar politikerna, men 

när en somalisk grupp vill göra samma sak är responsen en 

annan, säger han. 

Under partnerskapets verksamhet har den strukturella 

diskrimineringen visat sig med all tydlighet. 

– I de här fallen har invandrarna inte bara inordnat sig i 

systemet, utan ansträngt sig för att hitta nya lösningar på konkreta 

luckor i omsorgen och för att skapa arbetstillfällen. Då har 

systemets verkliga ansikte visat sig, säger Sven Bartilsson. 

I dag jobbar 30 personer i företag verksamma inom uppdragsverksamhet, 

kultur, barn- och äldreomsorg som startats 

inom partnerskapet. 

– Medvetandet har ökat och vi har dragit igång mentala 

processer hos politiker och andra, men sådant här arbete kräver 

långsiktighet och tålamod. 

Även om företagen främst har en social målsättning, fanns 

klara vinstmotiv. 

– Företagen ska bygga och samla kapital, men inte vara 

vinstmaximerande. Så länge en verksamhet är bidragsberoende 

överlever den endast på politisk välvilja. Kontrollen över 

verksamheten hamnar hos politikerna, inte hos ledningen. 

Det påverkar också möjligheten till framförhållning, säger 

Sven Bartilsson. 

För att skapa möjligheter att låna kapital till verksamheterna 

startade Nese en kreditgarantiförening för den sociala 

ekonomin i Västra Götaland. Föreningen kan gå i borgen för 

banklån, när en verksamhet behöver göra investeringar. 



Utgå ifrån att människor själva vet vad de behöver. Genom 

sociala företag kan man finna lösningar som inte är uppenbara. 

Skapa dialog mellan entreprenörer och politiker på ett tidigt 

stadium för att identifiera möjligheter och hinder. 

Företagen bör betraktas som vinstdrivande för att skapa 

affärsmässighet och bryta bidragsberoende. Inledningsvis bör 

man också finna vägar för att lösa kapitalbehov. En modell 

som prövades inom partnerskapet var att verksamhet bedrevs 

i lokaler upplåtna av kommunen som samtidigt stod som 

garant för hyreskostnader. 

Resultat Utvärderingen visade att strukturer kan påverkas. 

Minoritetsgrupper har kunnat skapa organiserade 

strukturer som lett till bestående sociala företag som 

har avtal med de aktuella kommunerna. Föreningarna 

som utvecklade affärsverksamheter fick rådgivning 

genom hela arbetet från idé till verksamhet. 

Partnerskapet har även tillhandahållit utbildningar 

för entreprenörerna och ordnat utvecklingsgrupper där 

projektledare och nyckelpersoner på förvaltningarna 

kunnat mötas för erfarenhetsutbyte. För att förbättra 

kapitalförsörjningen bildades en kreditgarantiförening. 

Inom partnerskapet startades sociala företag inom 

omsorg och service som tillsammans skapat 30 nya 

arbetstillfällen. 


Rapporter 

Sustaining innovation in the social economy 

Att stärka relationen mellan social ekonomi och 

offentlig sektor (av Eva Ternegren) 

Finn finansiering för dina idéer (av Jan Svensson) 

Observations on the Relationship between Local 

Authorities And The Social Economy (av Eva Ternegren) 

Ny ekonomi och socialt entreprenörskap 

(av Sven Bartilsson) 

Kapitalförsörjning i den sociala ekonomin 

(av Jan Svensson) 

Demokrati och delaktighet (av Thomas Johansson) 

Behov och lösningar av finansiering i den sociala 

ekonomin (av Jan Svensson) 

Utvärderingar 

Social ekonomi och offentlig verksamhet kan samverka 

för välfärd (av Rikard Eriksson) 

Equal programme, Transnational Cooperation 

Agreement ”Squares” (av Dorotea Daniele) 

Broschyrer 

Ny ekonomi och socialt entreprenörskap 


New Economy and Social Entrepreneurs 


Modiga entreprenörer och tjänstemän 


Partner Kooperativ Konsult, Göteborgs FöreningsCenter, GFC, 

SDF Bergsjön, Göteborgs Stad, SDF Gunnared, Göteborgs 

Stad, Center for African Relations (CARE) ek. för., Diamanten 

Fritidsklubb, FoU i Väst/GR, Föreningen Angereds Framtid, 

Bergsjöns finska förening, Grogrunden ek.för., Bunkoch ek. för., 

Kvinnocenter i Bergsjön, Kulturföreningen bob, Västra Götalandsregionen 

– Regional utveckling, Dar-ul-Aman ek. för. 

Assyriska föreningen, Media och kulturverkstan. 

Transnationella partner Italien, Storbritannien, Tyskland. 

Kontaktperson Sven Bartilsson, telefon 031-744 01 62 

mobil 0705-74 54 44, sven@kooperativkonsult.coop 

På webben www.nese.coop 

N e s e 5 3

Skrattfest och allvar när Moomsteaterns skådespelare gör entré 

Lika lön för lika arbete 

Under våren 200 satte Moomsteatern upp tre föreställningar. En skrattfest i bästa slapstick tradition, ett 

sångprogram om diskrimineringens baksidor och en barnföreställning. 

– Numera är de intellektuellt funktionshindrade skådespelarna anställda med löner på några tusenlappar 

över minimilönen för skådespelare, berättar Kjell Stjernholm, Moomsteaterns konstnärlige ledare. 

Länge fick de intellektuellt funktionshindrade skådespelarna 

på Moomsteatern i Malmö endast sjukersättning och så 

kallad flitpeng på 26 kronor om dagen, trots att de arbetar 

heltid. Ett av delmålen inom partnerskapet Tillgänglighet 

och professionell integrerad scenkonst var att skådespelarna 

skulle få en normal lön. 

– Moomsteatern skiljer sig inte från andra teatrar. Våra 

skådespelare har nått en etablerad och professionell konstnärlig 

nivå. Den enda skillnaden är att våra skådespelare har 

ett intellektuellt funktionshinder, men det är inte ett skäl till 

lönediskriminering, säger Kjell Stjernholm. 

De funktionshindrade skådespelarna är fast anställda på 

teatern och har läst 40 poäng vid Teaterhögskolan parallellt 

med att de deltagit i uppsättningarna. 

– På arbetsmarknaden försöker man locka folk bort från 

kultursektorn, där resurserna är knappa. Man vill alltså motverka 

yrkesetablering på området. Och för kulturfinansiärerna så blir 

det mer kultur för alla om våra skådespelare kan få sin finansiering 

från de sociala strukturerna istället för ur kulturpotterna. 

I dag har teatern 18 personer som är långtidsanställda. Till 

det kommer frilansande gästanställda. Till exempel de icke 

funktionshindrade skådespelare som behövs för att skapa just 

en integrerad scenkonst. 

– Under hösten sätter Moomsteatern upp ytterligare en eller 

två produktioner, likaså till våren 2007. Så vi ligger i fas med 

vår tidsplan, säger Kjell Stjernholm. 


Sekel utan ord (Helaftonsföreställning framförd i 

Malmö, Göteborg och Ljubljana.) 

Alice (Barnföreställning framförd i Malmö med inbussad 

publik från hela regionen.) 

Oliver Stan & Farao (Slapstick/lunchteater 

framförd i Malmö. Planerad för Tyskland, Litauen, 

Södertälje och Dalarna.) 

Personligt (Sångprogram/lunchteater framförd i Malmö, 

Halmstad, Karlstad, Stockholm, Lund, Karlshamn.) 

Finns det liv på mars? (Helaftonsföreställning 

framförd i Malmö och Stockholm.) 

Att vara eller inte vara 

(Strukturell diskriminering i serietidningsformat. 

Spridning: Malmö, Skåne, Utvecklingspartnerskapet, 

politiska parlament, myndigheter, utbildningar och 

allmänheten i Sverige.) 

5 4 A r b e t e O c h N y a M ö j l i g h e t e r F ö r A l l a • T i l l g ä n g l i g h e t / S c e n k o n s t 

Planerade produkter 

Moomsteatern: Vem äger rätten till scenrummet? 

(En idé och kulturpolitisk bok om Moomsteaterns existensberättigande. 

Spridning: Utvecklingspartnerskapet, 

politiska parlament, myndigheter, bibliotek.) 

Elefantmannen (Helaftonsföreställning, framförs i 

Malmö och Stockholm.) 

Fars ännu utan namn. (Helaftonsföreställning, 

framförs i Malmö och Stockholm.) 

Två kortare miniproduktioner av teaterns utvecklingsverksamhet 

för funktionshindrade skådespelare som 

ännu inte nått professionell nivå. 

Transnationellt seminarium om funktionshindrades 

tillträde till kulturarbetsmarknaden 

Transnationell workshop för funktionshindrade artister 

i samarbete med Teaterhögskolan. 

Partner Moomsteatern, Studieförbundet Vuxenskolan (SV), 

Länsarbetsnämnden, Försäkringskassan, Malmö stad och 

Region Skåne. 

Transnationella partner Finland, Tyskland och Slovenien. 

Kontaktperson Suzanne Hellberg, telefon 040-21 85 00 

mobil 070-921 86 12, suzanne@moomsteatern.com 

På webben www.moomsteatern.com 

N a m n e t p å U p : t 5 5

Ömsesidigt utbyte i skolvärlden 

Först år av väntan på uppehållstillstånd, sedan år av väntan på arbete. Så ser verkligheten ut för många 

flyktingar och andra nyanlända efter ankomsten till Sverige. Men med en gnutta kreativitet och en enorm 

entusiasm visade Resursutbyte att så inte behöver vara fallet. 

Av de flyktingar som anlände till Sverige 1995 hade bara 15 

procent arbete tre och ett halvt år senare. Partnerskapets mål 

var att förkorta tiden mellan uppehållstillstånd och arbete för 

nyanlända flyktingar och invandrare. Modellen blev en arbetsplatsförlagd 

introduktion i skolan och förskolan. 

Idén var att nyanlända tidigt skulle lära sig svenska och 

samtidigt prova på svenskt arbetsliv. 

– Skolan har alltid behov av extra resurser. Och deltagarna 

har verkligen bidragit till skolans förmåga att ta till vara resurser 

ur ett mångfaldsperspektiv. I invandrartäta områden behövs 

också personer som talar barnens språk och som kan finnas till 

hands som stödpersoner och förebilder, säger Lena Rogeland, 

en av partnerskapets koordinatorer. 

Metoden togs fram tillsammans med skolor i Stockholmsområdet, 

fyra i Farsta och två i Skärholmen. Totalt deltog 93 

personer i Resursutbyte, varav 27 var män. Personerna rekryterades 

på samma sätt som vanliga anställningar. 

– Arbetet på skolan skulle tillgodose skolans behov, som 

ett riktigt jobb. Att kalla utbytet för praktik är därför lite missvisande, 

säger Björn Olsen, också han en av partnerskapets 

koordinatorer. Utöver tiden i skolan fick deltagarna fem timmar 

svenskundervisning och fem timmar till självstudier. 

Avsikten var att ta fram en generell metod som skulle 


kunna fungera i hela Sverige. Den har sedan utvecklats utifrån 

de behov och förutsättningar som rådde i Stockholm 

under projekttiden. 

– Modellen på skolan fungerade jättebra. Däremot hade vi 

svårigheter med ansvaret för rekrytering och matchning mot 

jobb, säger Björn Olsen och får medhåll av Lena Rogeland. 

Stadsdelarna och arbetsförmedlingen hade svårt att hitta 

lämpliga kandidater, vilket Lena Rogeland tycker är märkligt. 

– Samtidigt fanns närmare 1000 personer registrerade 

som nyanlända arbetssökande hos Arbetsförmedlingen och 

väldigt många nyanlända har behov av försörjningsstöd. Det 

borde inte ha varit så svårt att hitta personer med intresse för 

en arbetsplatsförlagd introduktion i skolan. 

– Problemet var bristande kunskap om potentiella deltagare 

och samordning mellan socialtjänst och arbetsförmedlingen. 

I den verksamhet som bedrivs i dag anger skolorna konkreta 

önskemål och vilka kvalifikationer de söker. Det har underlättat 

rekryteringsprocessen, säger hon. 

Jämfört med andra åtgärder för nyanlända har partnerskapets 

modell varit framgångsrik. Alla skolor som deltagit i 

projektet delar dock inte partnerskapets entusiasm fullt ut. 

– Både Lena och jag har känt en farhåga i att rektorer inte 

har velat lyfta projektet. En del rektorer har ansett att de gjort 

en välvillig samhällsinsats, snarare än insett nyttan för skolans 

egen skull, säger Björn Olsen. 

– Har man inte insett nyttan för skolan till fullo är det lätt 

att avsluta arbetet när den externa finansieringen blir mindre 

eller upphör. Så blir det lätt om inte skolan tar ett organisatoriskt 

ansvar för den arbetsplatsförlagda introduktionen, utan 

delegerar arbetet till mentorn. 


Starta ett resursutbyte genom att få information och arbetsmaterial 

från Länsstyrelsen. Samarbeta med en skola och utse 

en mentor med övergripande ansvar. Socialtjänsten, Arbetsförmedlingen 

och mentorn kan tillsammans utse en lämplig person. 

Deltagaren i den arbetsplatsförlagda introduktionen stannar på 

skolan upp till två terminer och får samtidigt kontinuerlig svenskundervisning. 

Redan under tiden på skolan bör de involverade 

parterna samarbeta med deltagaren för att hitta en lämplig 

arbetsplats till deltagaren utifrån dennes kompetens. 

Resultat Rekryteringsmodellen måste vara tydlig 

så att det inte kan uppstå osäkerhet om vad man kan 

erbjuda och vilka krav man kan ställa på den sökande. 

Partnerskapet hade ibland svårt att rekrytera deltagare 

på grund av bristande samordning. 

Mentorernas engagemang hade stor betydelse för 

deltagarnas resultat. Flera av deltagarna var mer intresserade 

av att studera vidare, än av att få ett fast jobb, 

efter tiden på skolan. För dem som ville förvärvsarbeta, 

visade det sig fördelaktigt om deltagaren tillsammans 

med arbetsförmedling, redan i ett tidigt skede började 

fundera över lämpliga jobb. Totalt deltog 93 personer 

i partnerskapet, varav 27 var män. När rekryteringen 

fungerade kom 70 procent av deltagarna ut i arbete 

eller vidare studier efter året på skolan. 


Slutrapporten Resursutbyte (inklusive cd) 

Social redovisning (två delrapporter) 

Arbetsmodell, handledningsmaterial, informationsmaterial, 

arbetsplan och struktur för mentorsutbildning 

(pärm) 

Partner Socialtjänstförvaltningen i Stockholm, Farsta stadsdelsförvaltning, 

Skärholmens stadsdelsförvaltning, Utbildnings- 

förvaltningen i Stockholm, Länsstyrelsen i Stockholm och 

Innotiimi AB. 

Transnationella partner Italien, Nederländerna, Tyskland. 

Kontaktperson Katarina Gürsoy, Länsstyrelsen i Stockholm 

telefon 08-785 40 00, katarina.gürsoy@ab.lst.se 

R e s u r s u t b y t e 5


Samverkan med individen i centrum 

Långtidssjukskrivna personer i glesbygdsområden har inte samma möjlighet till rehabilitering som långtidssjukskrivna 

personer i storstadsområden. Att skicka människor till andra delar av landet för rehabilitering 

medför höga kostnader, och i värsta fall kommer de aldrig tillbaka. 

Success tog fram nya metoder för rehabilitering och återinträde 

på den lokala arbetsmarkanden. Var och en av de långtidssjukskrivna 

deltagarna fick en personlig koordinator. 

– Personlig och koordinator är centrala begrepp. Det saknas 

knappast ansvariga aktörer runt den sjukskrivne: Socialtjänsten, 

Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. Men partnerskapets 

forskning visade att det saknades samordning. Ingen var 

engagerad i individen, istället utgick man från regelverket, 

säger Göran Sjöberg, partnerskapets koordinator. 

En personlig koordinator skulle ta personlig hänsyn. 

– Att man hamnar utanför samhälle och arbetsliv beror 

ofta på specifika omständigheter i livssituationen: fysiska och 

psykiska krämpor, psykosocial miljö etcetera. I rehabiliteringen 

måste man utgå från individen, låta personen själv få svara på 

vad som krävs för ett återinträde på arbetsmarkanden, säger 

Göran Sjöberg. 

Rehabiliteringsprocessen är för byråkratisk. 

– Ordet samverkan används ofta i bemärkelsen ansvarsfördelning 

mellan myndigheter, inte som en metod för att 

skapa helhet. Att rehabilitering genomförs enligt regelverket 

är visserligen en rättsäkerhetsfråga, en garanti för att alla får 

tillgång till samma åtgärder. Tyvärr motverkar det ibland sitt 

syfte. Hanteringen blir för trög, säger han. 

I Arvidsjaur hade arbetet förbluffande inverkan. Inom partnerskapet 

jobbade man med dem som stod längst ifrån arbetsmarkanden. 

Nästan alla deltagare återgick till att vara yrkesverksamma, 

några enstaka personer fick förtidspension. 

Sedan det stod klart att arbetet med koordinatörer var framgångsrikt, 

har partnerskapet föreslagit regeringen att etablera 

modellen i myndigheternas arbete med långtidssjukskrivna. 

Partnerskapets andra delprojekt hade som ambition att 

förändra systemet. 

S u c c e s s 5

– Att försöka förändra samhällstrukturen och gällande system 

är ingen lätt uppgift, inte ens på lokal nivå där man tycker att det 

borde vara enklare att få till fri samverkan. Stelbentheten kan 

naturligtvis motiveras med rättsäkerhet, men förutsättningarna 

är så olika i olika delar av landet att det blir absurt. 

I Örebro jobbade stiftelsen Aktiva med koordinatörer. 

Stiftelsen aktiva arbetar för att stötta funktionshindrade i 

vägen ut på arbetsmarknaden. Också deras arbete var mycket 

framgångsrikt. 

– Aktiva anställde personer med fullt lönebidrag. Personerna 

placerades sedan på företag som så småningom övertog arbetsgivaransvaret. 

Det rörde sig om personer med både fysiska och 

psykiska funktionshinder, säger Göran Sjöberg. 

För att undersöka om partnerskapets metoder var samhällsekonomiskt 

lönsamma lät man göra en Sampop. Det är 

ett datorprogram som beräknar samhällsekonomiska effekter 

av insatser på individnivå. 

– I undersökningen utgick vi från deltagarna och mätte 

hur mycket de kostar som sjukskrivna, med insatser från försäkringskassan, 

arbetsförmedlingen och andra institutioner. 

Sedan mättes kostnader för partnerskapets verksamhet och 

jämfördes med situationen sex månader efter partnerskapet 

avslutats. Man kunde konstatera att verksamheten var lönsam 

för alla, säger han. 


Lyssna till den person som du vill hjälpa och utgå ifrån den 

personens behov snarare än ditt eget utbud av tjänster. Få 

till helhet och samverkan. Fundera över hur du kan anpassa 

ditt arbetssätt utifrån den miljö eller det lokala sammanhang 

där du är verksam. 

0 A r b e t e O c h N y a M ö j l i g h e t e r F ö r A l l a • S u c c e s s 

Resultat De berörda aktörerna har prövat samverkan 

utifrån en helhetssyn. Insatserna har utgått från individens 

behov och samverkan mellan inblandade aktörer. 

En personlig koordinator har fungerat som en brygga 

mellan individen och rehabiliteringssystemets aktörer 

och har stått fri från enskilda myndigheters ramverk. I 

Arvidsjaur deltog 40 personer. 

Av dessa gick 16 vidare till arbete eller studier. 

Kontakter med arbetsgivare har haft stor betydelse för 

partnerskapets resultat. I efterhand tror partnerskapet 

att tätare kontakter med näringslivet i ett tidigare skede 

skulle ha genererat ännu bättre resultat. Forskning har 

bidragit till utvecklingen av metoder samt identifiering 

av framgångsfaktorer. 


Aktiv rehabilitering till arbete i glesbygd, hinder och 

möjligheter (rapport av Sivert Antonson, Örebro Universitet, 

Institutet för Handikappvetenskap, nov 2004) 

Betydelsen av ett långsiktigt och koordinerat stöd efter 

långvarig arbetsfrånvaro (rapport, februari 2006) 

Erfarenhet och kritisk reflexion, Ett närgånget försök att 

presentera en arbetskonsulents tankar om sitt arbete 

(rapport, juni 2005) 

Vägar till och från långtidssjukskrivning (lägesbeskrivning 

av Åsa Vidman, Luleå Tekniska Universitet, Institutionen för 

hälsovetenskap, juni 2004) 

Worlkinks, Reflections and conclusions (rapport) 

Dokumentation av slutkonferens av transnationellt 

partnerskap (CDrom) 

Personlig koordinator (lärobok under produktion, 

av professor Johan Sandvin) 

Samhällsekonomisk utvärdering av utvecklingspartnerskapet 

Success (Kent Andersson, Samhall Resurs) 

Partner Arvidsjaurs kommun, Stiftelsen Activa, Institutionen 

för hälsovetenskap vid Luleå tekniska universitet, Företagarna 

i Arvidsjaur, Handikapprådet i Arvidsjaur och Länsarbetsnämnden 

i Norrbotten. 

Transnationella partner Finland, Irland och Spanien. 

Kontaktperson Göran Sjöberg , telefon 0920-224 910 

goran@europeanminds.com

På besök hos Karins Döttrar 

Gamla yllefiltar, omtänksamhet och förebilder ger stöd till kvinnor på väg ut ur missbruk och kriminalitet. 

Partnerskapet Vägen ut! – Från fängelse till socialt arbetskooperativ har blivit en lönsam affär för sam 

hället, men verksamheten är beroende av politikers och tjänstemäns goda vilja. 

På hantverkskooperativet Karins Döttrar är varje kvadratmeter 

fylld av vävstolar, arbetsbord, färggranna garner och tyger. 

Några kvinnor står runt ett bord och diskuterar resultatet av de 

senaste dagarnas arbete, gamla yllefiltar har tovats, broderats 

och sytts om till överdrag för cykelsadlar. Svenska ESF-rådet är 

på kooperativet för att möta tre av eldsjälarna bakom Vägen 

ut!, ett partnerskap som i högsta grad lever vidare. 

– Vi lagar mycket mat här, säger Pernilla Svebo Lindgren, 

koordinator för Vägen ut!, när vi passerar köket. Hon räcker 

över en giftgrön hälsodrink gjord på brännässlor. 

Vägen ut! arbetar för att hjälpa frigivna, före detta missbrukare 

tillbaka ut i samhället. Karins Döttrar är ett av fyra arbetskooperativ 

som startats med hjälp av Europeiska socialfonden. 

– Tack vare engagerade medarbetare och en hel del utbildning 

har Vägen ut! blivit ett större företag än vi anade när 

partnerskapet inleddes, säger Pernilla Svebo Lindgren. 

Kooperativen tar främst emot personer mellan 30 och 40 år 

med långvariga missbruk bakom sig. De flesta har ingen eller 

begränsad arbetslivserfarenhet. Karins Döttrar har fem – sex 

arbetsträningsplatser för kvinnor. 

– I stort sett alla som arbetar i kollektiven har egna erfarenheter 

av missbruk, därför blir det en annan attityd här än 


på socialkontoren. Där kan personalen aldrig förstå vad en 

person som försöker ta sig ur missbruk går igenom, berättar 

Tina Eriksson. 

Tina Eriksson, som är verksamhetschef på Karins Döttrar, 

har mer än 20 år av amfetaminmissbruk bakom sig. 

– Om jag kan få en enda 22-åring att sluta knarka, så har 

det varit värt alla år av missbruk. Vi har världens roligaste jobb, 

säger hon och får medhåll av Pernilla Svebo Lindgren och 

Magdalena Herrnsdorf, anställd hos Karins Döttrar. 

– Vägen ur missbruk är oerhört krånglig med myndighetskontakter 

och regler. Många ska återknyta till barn de inte haft 

kontakt med under långa perioder. Det kan vara en smärtsam 

process med mycket skuldkänslor. Sådant som är självklart för 

andra, som att passa tider, laga mat, planera sin ekonomi, kan 

vara en utmaning, säger Tina Eriksson. 

På Karins Döttrar får kvinnorna stöd genom hela processen, 

det praktiska arbetet och myndighetskontakter lika väl som 

mentalt stöd. Men personalen är också förebilder. 

– Många som kommer till kooperativen har vistats i en 

värld av kriminalitet och droger sedan ungdomen och har 

inget kontaktnät utanför de kretsarna. Nätverk av människor 

som är nyktra är ett måste om man ska klara sig utan återfall. 

Det finns här, säger Tina Eriksson. 

Män har inte tillträde på Karins Döttrar. Kvinnor som levt i 

missbruk har ofta dåliga erfarenheter av relationer. Pernilla, Tina 

och Magdalena talar länge om vikten av att få vara sig själv. 

Med 24 anställda, många med bakgrund i missbruk och kriminalitet, 

som utan kooperativen troligen skulle vara arbetslösa, 

lönsam verksamhet och lyckad rehabilitering är Vägen ut! ett 

framgångskoncept, både för individerna och för samhället. 

– När vi startade Vägen ut! var socialt företagande något 

nytt. Det har krävts många förhandlingar med myndigheter. Vi är 

fortfarande beroende av politisk välvilja för vår överlevnad och 

det försvårar långsiktig planering, säger Pernilla Svebo Lindgren. 

– Tänk om sociala företag hade samma ekonomiska förutsättningar 

som Samhall. Vi fortsätter vårt påverkansarbete 

inom Equals nationella temagrupp, Socialt företagande vidgar 

arbetsmarknaden, där Nutek är projektägare. 

Men framtiden är ljus. Vägen ut! planerar att starta hotellverksamhet 

och att sprida partnerskapets halvvägshuskoncept 

genom social franchising. Förebilden för Hotell Le Mat har man 

hittat i ett italienskt partnerskap i det transnationella nätverket. 

– Vi hinner inte starta kooperativ i samma takt som folk 

friges, därför behövs en arbetsintensiv verksamhet som ett 

hotell. Där kan vi arbetsträna ett större antal personer, säger 

Pernilla Svebo Lindgren. 


Även om verksamhetens huvudsakliga syfte inte är att göra 

ekonomisk vinst, kan samhället spara stora resurser på att 

individers kreativa resurser tas till vara. För att minska risken 

för återfall krävs en trygg och tolerant miljö, där de arbetsplacerade 

känner sig välkomna och delaktiga, inte omhändertagna. 

Ett nära samarbete mellan myndigheter, organisationer och 

arbetskooperativ är en förutsättning. 

Resultat Partnerskapet har startat fyra sociala arbetskooperativ: 

Karins Döttrar, Villa Solberg, Café Solberg 

och Ateljé Trädet. Ytterligare tre kooperativ har startat 

sedan partnerskapet upphörde. Vägen ut! har sammanlagt 

24 anställda, många före detta missbrukare. 

Forskningsprojektet, som drevs på institutionen för 

socialt arbete vid Göteborgsuniversitet, konstaterar 

att sociala arbetskooperativ fungerar som rehabiliteringsmetod. 

Samarbetet mellan myndigheter och 

brukarorganisationer gav ökad samsyn. 


Exitprocesser och empowerment (sv + eng forskn. rapport) 

Karins döttrar (broschyr) 

Villa Solberg (broschyr) 

Vägen ut blev vägen in (broschyr på svenska och engelska) 

Socialt företagande en väg till arbetsmarknaden (broschyr) 

Ekobanken (särtryck på svenska och engelska) 

Partner KRIS, Föreningen Bryggan, Vävstugan, Half Way 

House, Föreningen Skyddsvärnet i Göteborg, Stiftelsen HWH, 

Göteborgs Föreningscenter och Kooperativ konsult, Länsarbetsnämnden 

i Västra Götaland, Kriminalvårdsmyndigheten Göteborg/Centrum, 

Kriminalvårdsmyndigheten Götebort Hisingen/ 

Förorter, Försäkringskassan i Västra Götalandsregionen, Göteborgs 

stad, Lundby, Resursenheten för frivilligt socialt arbete, 

Göteborgs stad och Stadskansliet. 

Transnationella partner England, Italien, Grekland, Tyskland. 

Kontaktperson Pernilla Svebo Lindgren 

mobil 073-688 99 71, pernilla@vagenut.coop 

På webben www.vagenut.coop 

V ä g e n U t ! 3

Mentala trösklar största problemet 

Offentlig verksamhet ska vara tillgänglig för alla år 2010. Men utvecklingen gick långsammare än man 

kunnat ana. Partnerskapet Tillgängligt arbetsliv för alla, ALFA, ville åstadkomma en långsiktig attitydförändring 

på arbetsmarknaden. 

– Det är ett otroligt slöseri med samhällets resurser att inte ta till 

vara all arbetskraft. Tillgänglighet och fördomar utgör de största 

hindren för personer med funktionsnedsättningar som vill ut 

på arbetsmarkanden. Det ville vi förändra, säger Erik Särnell, 

koordinator för partnerskapet Tillgängligt arbetsliv för alla. 

Handikappförbundens Agenda 22 Företag, en strategi 

för att bland annat utveckla en handikappolicy i företag, har 

berett vägen för att öka tillgängligheten inom privat sektor. 

Men kostnaden och den praktiska utformningen har varit 

företagens ansvar. 

För att ytterligare underlätta anpassningsarbetet på företagen 

utbildades tillgänglighetskonsulter. 

Konsulenterna fanns tillgängliga på ett Kompetenscenter 

för tillgänglighet, KCT, och kunde anlitas av företag för praktisk 

rådgivning. Men de svarade också på mer allmänna frågor 

kring arbetsmiljö och värderingar. 

– Att anpassa en arbetsplats för personer med funktionshinder 

handlar inte bara om de fysiska bitarna, som att det 

ska gå att ta sig in. Saker som arbetstider och arbetsuppgifter 

måste också funka. 

– Till exempel att intranätet är byggt för alla. Att förändra ett 

intranät, eller bygga om hemsidor, är sätt att öppna dörrarna 

för funktionshindrade, säger Erik Särnell. 

Företagens intresse visade sig vara svalt. 


– Vi trodde att tillgänglighetskonsulterna skulle ha mycket 

mer att göra, säger Erik Särnell. 

För det mesta är anpassningen inte ett problem om en 

anställd råkar ut för en olycka, då samarbetar berörda parter 

för att hitta en lösning. Men att ta sig in på en ny arbetsplats 

kan vara mycket svårt för en person med funktionshinder. Han 

tycker att arbetsgivare inom offentlig sektor borde gå före. 

– Värderingar och attityder måste förändras. Man får inte 

tillåta att kompetenta personer med funktionshinder exkluderas 

på grund av förutfattade meningar. 

– Arbetsgivare måste uppmuntras att ta det mentala 

steget. För att åstadkomma förändring behövs förebilder, 

säger Erik Särnell. 


Genom att skapa centrum för tillgänglighet, dit företag, 

organisationer och myndigheter kan vända sig för hjälp med 

tillgänglighetsfrågor. De tillgänglighetskonsulter som finns 

i dag behöver vidareutbildning för att inte bara se fysiska 

hinder utan även informations- och kommunikationshinder, 

psykosociala hinder och behovet av attitydförändringar. 

Genom att marknadsföra konsulterna försöka få företag 

och organisationer att se alla människor som resurser och 

nyttja deras kunskaper. 

Resultat Partnerskapet har öppnat lokala kompetenscenter, 

KCT, som bistått företag som velat skapa 

tillgängliga arbetsmiljöer. Till kunskapscentrena knöts 

specialutbildade konsulter som kunde anlitas av företag. 

Under partnerskapets verksamhetstid fanns en 

plattform på Internet för kunskapsöverföring men som 

även hade ett marknadsföringssyfte. 

Ett delprojekt har arbetat media, bland andra Sveriges 

Radio och Dagens Nyheter, för att uppmuntra en 

mer rättvisande mediebild av personer med funktionshinder. 

Mediaprojektet samt Webb för döva i Malmö och 

KCT Västerbotten har varit särskilt framgångsrika delprojekt. 

De båda sistnämnda har fortsatt sin verksamhet 

i oförminskad skala efter projektets avslutande. 


Handbok om journalistik och funktionshinder 

Partner Handikappförbunden, HSO, med sina projekt Agenda 

22 Företag, Tillgänglighetsprojektet och Mediaprojektet, Hjälpmedelsinstitutet, 

ETC Produktion, Stiftelsen Hadar i Malmö, 

KTH CID NADA, Stockholm Stad och HSO Västerbotten. 

Transnationella partner Italien, Portugal, Spanien, Frankrike 

och England. 

Kontaktperson Erik Särnell, telefon 08-546 404 53 

mobil 070-898 86 06, erik.sarnell@hso.se 

På webben www.hso.se, www.kct.se och www.dov.nu 

T i l l g ä n g l i g t A r b e t s l i v f ö r A l l a 5

Unik dynamik ger självförtroende och jobb 

Egenmakt och mångfald hjälper unga in på arbetsmarknaden 

Alldeles för många elever lämnar i dag grundskolan utan fullständiga betyg. Det individuella programmet 

på gymnasiet gör det möjligt att ta igen missade poäng under ett tionde skolår. Men enligt Skolverkets 

rapporter är det bara 20 procent av dem som använder sig av den möjligheten som lyckas ta sig in på ett 

nationellt program, få betyg och därmed en ärlig chans att ta sig vidare till arbete eller högre utbildning. 

En annan rapport från Ungdomsstyrelsen visar att 27 000 

ungdomar föll ur det svenska skolsystemet år 2003. Och var 

sjätte medborgare under 25 år är i dag arbetslös. 

– Det håller inte, säger Lena Lago, rektor för Bastas ettåriga 

yrkes- och entreprenörsutbildning, Yes, som är den tyngst 

vägande delen i partnerskapet Vägar till arbetsmarknaden. 

– Utan betyg eller arbetslivserfarenhet är det väldigt svårt att 

få jobb. Rapport efter rapport belyser detta. För att vända denna 

trend måste vi hitta alternativa utbildningsformer och andra sätt 

att ta sig in på arbetsmarknaden, fortsätter hon. Partnerskapet 

Vägar till arbetsmarknaden strävar efter att göra just detta, och är 

ett samarbete mellan Basta Arbetskooperativ, Fryshuset, Social- 

och arbetsmarknadskontoret i Södertälje kommun, Nykvarns 

kommun, Socialhögskolan i Lund och Dolféns kakel. 

– Yes varvar lika delar teori och praktik och de som söker 

utbildningen kommer inte in på betyg, utan på viljan och engagemanget 

för att utbilda sig, säger Lena Lago. 

Deltagarna, som är allt från 16 år upp till 55+, får teoretiska 

kunskaper via karaktärsämnen, till exempel plattsättning, och 

knyts under praktikperioder till företag där den praktiska utbildningen 

sker i nära samarbete mellan de inblandade. 

– Vi hoppas att mixen av erfarenheter ska korsbefrukta och 

ge näring åt både elever och lärare, säger Lena Lago. 

Även andra kurser som datakunskap, samhällskunskap, 

attityder, ledarskap och företagande ingår i utbildningen. 

Matematik och svenska vävs in i karaktärsämnesstudierna. 

Alla kurser ger gymnasiebetyg. Träarbetarutbildningen och 

plattsättarutbildningen ger även lärlingstimmar som facket 

dokumenterar i en utbildningsbok. Timmarna leder sedan 

fram till branschens yrkesbevis. 

– Vi har utformat en särskild egenmaktspedagogik, där trygga 

arbetsformer, uppföljningssystem med täta utvecklingssamtal 

och mentorskap finns inbyggt i utbildningen. Av de 29 som 

genomgått utbildningen är 24 nu i arbete, berättar Lena Lago. 

Under hösten 2006 kommer 45 deltagare att vara inskrivna 

på Yes-utbildningen, som i dag finns både på Basta i Nykvarn 

och i centrala Södertälje. Deltagare i alla åldrar läser yrkesinriktningar 

som restaurang, träarebete, plattsättning, barn och 

fritid, hästskötare, fordon och handel. 

Partner Basta Arbetskooperativ, Dolféns kakel, Fryshuset, Ny- 

kvarns kommun, Socialhögskolan vid Lunds universitet och 

Södertälje kommun. 

Transnationella partner Spanien, Italien, Frankrike, Ungern. 

Kontaktperson Lena Lago, mobil 070-971 38 48 

lena.lago@basta.se 

På webben www.basta.se 

A r b e t e O c h N y a M ö j l i g h e t e r F ö r A l l a • V ä g a r T i l l A r b e t s m a r k n a d e n

Svenska ESF-Rådet • Box 47141 • 100 74 Stockholm 

Myndighetens informationsservice och telefonväxel • tel 023-75 52 30 • fax 023-75 52 40 

adresser och övriga telefonnummer finns på www.esf.se B E S T . N R . 1 0 0 1 2 2 C O N T A C T O R C 2 0 2 N 

O V E M B E R 2 0 0

Alla behövs – nya vägar till arbete - Svenska ESF-rådet

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?