Fulltext - Linköping University Electronic Press

och därför räknas t.ex. Slovenien inte dit. 66 Sandgren finner Sarajevo ”ännu mera mohammedanskt
än Mostar”. 67
Befolkningen är här ännu mera svartmuskig och orientaliskt mystisk. Antalet personer
som bara lufsar omkring i gator och gränder, sitter i portar eller står i gathörn och glor var
betydligt större än vad vi sett någonstans förut. 68
Helt orientalisk är ännu i dag det mohammedanska basarkvarteret, som heter Basçarsija.
Här sitter fortfarande hantverkarna med korslagda ben i sina små verkstäder, halvvägs ute
eller helt ute på gatan och utför de delikataste arbeten i metall, i läder och tyg. Utroparna
som säljer förtiger inte att de har världens förnämsta varor till världens lägsta priser – här
är ljud, färger, former – allt det som vi tror är orienten. Och eftersom det inte ens har gått
hundra år sedan den siste paschan eller vesiren styrde och ställde här, så förstår man att
Sarajevos själ ännu endast tveksamt hör till västerlandet. 69
Sarajevo och Balkan skildras återigen som varken öst eller väst:
Den stora, allmänna fienden långt nere i folkmedvetandet tycks vara tiden – man måste få
tiden att gå utan att försöka uträtta något nämnvärt. I den verkliga orienten, som ligger
mycket längre bort, har man ju lyckats med att aldrig uträtta det minsta under årtusenden
och det är små förändringar av denna levnadskonst man upplever i Sarajevo. Och här
känner man hur man som västeuropé är plågad av ett behov att åstadkomma något och
plötsligt börjar man förstå att denna nervösa handlingslust kan betraktas även från den utsiktspunkten
att det är ett ont som ska besegras. Den officiella regimen är helt västerländsk,
den är ivrig att få in sina undersåtar i helt andra och mera produktiva tankegångar
än de islamitiska. 70
I förhållande till islam är alltså även det kommunistiska styret västerländskt. Den speciella
jugoslaviska formen av kommunism finner Sandgren på samma gång motbjudande och tilldragande.
Det politiska klimatet i Sverige, neutraliteten och socialdemokrati möjliggjorde
något som är svårt att finna i reseskildringar av andra länder i Väst: vissa positiva hållningar
mot kommunismen, framför allt mot kommunismen i Jugoslavien, men även i andra länder.
Särskild anmärkningsvärd ter sig idag Börges slutkommentarer om kommunismen i Rumänien:
Det råder ingen tvekan om att den kommunistiska regimen är den bästa Rumänien någonsin
haft. Den har tagit itu med nära nog alla fundamentala problem och har löst eller är på
väg att lösa en lång rad av dem. Inga av de negativa drag som finns att notera kan överskyla
detta faktum. 71
Den positiva bilden har emellertid även sin motpol. Samtidigt som man uppskattar vissa sidor
av titoismen är man noga med att påpeka att den frihet som rådde i Jugoslavien inte var obegränsad:
regimkritikern Đilas öde och de politiska fångarna nämns ofta, medan Alsterdal kallar
Tito för diktator och förknippar hans lyxliv med Orientens närhet. 72
66 Sandgren, s. 117: ”Maten var god och påminde om Österrike, liksom mycket annat här i norra Slowenien.
Även folket har samma sirlighet och glättighet som på andra sidan gränsen.”
67 Ibidem, s. 82.
68 Ibidem, s. 83f.
69 Ibidem, s. 84.
70 Ibidem, s. 87f.
71 Börge, s. 280f.
72 Alsterdal, s. 69: ”Vi är rätt nära Orienten här; det är ganska naturligt att en härskare omger sig med en påkostad
ram”.
684