Fulltext - Linköping University Electronic Press
Fulltext - Linköping University Electronic Press Fulltext - Linköping University Electronic Press
Schablonteknik och taggar på impediment. Sept. 2004 Foto: Cecilia Andersson. Förutom på nämnda impediment, eller nollgradiga platser, utövas gatukonst även på gator som är livligt frekventerade, välkända gator i innerstaden samt utefter tunnelbanespåren. Det vill säga; gatukonst finns på de flesta platser i staden, dock skiljer de sig uttrycksmässigt åt. Snabba uttryck som klistermärken, affischer och tags återfinns ofta på de ställen där det är liv och rörelse, där många människor passerar. Utövarna kan helt enkelt inte arbeta mer utförligt än så, det måste gå snabbt, vara enkelt genomförbart. Utefter spåren finns målningar, lite större och mer genomarbetade. Här är utövarna mestadels ute nattetid och målar, det måste fortfarande gå fort men de kan ibland arbeta mer ostört än ”mitt på gatan”. Och på en undanskymd, i vanliga fall obrukbar plats, ses de mest genomarbetade verken. (I ett kapitel i avhandlingen beskriver jag dessutom ett par evenemang där gatukonstutövare, framförallt graffitimålare har uppfört lagliga verk och naturligtvis är dessa de mest genomarbetade just på grund av att utövarna helt öppet kunnat arbeta i fred). Ovanstående platser och dess givna del av gatukonst ska jag nu försöka exemplifiera genom text och bild via en mindre upptäcktsfärd i Stockholm. Jag gör en resa med tunnelbanan på ”gröna linjen” från söder till norr och gör ”strandhugg” på vissa platser. Upptäcktsfärd På denna resa kommer jag att uppmärksamma tre signifikativa platser för gatukonstutövande; en högfrekventerad gata i innerstaden, ett impediment (även detta i innerstaden, dock mer eller mindre dolt för allmänheten) samt väggar och murar efter tunnelbanespåren. Jag börjar min färd vid Slussens t-banestation och uppgång Götgatsbacken. Redan på perrongen ser jag de första tecknen på gatukonst, dessa går under beteckningen tags. 60
Tags på perronger Slussens t-banestation. Foto: Cecilia Andersson 2005. Här har utövaren/utövarna arbetat snabbt men målmedvetet. En tuschpenna med bred spets är det verktyg som använts flitigast, även om jag noterar tags som är spraymålade. Tags återfinns på den ca 30 cm breda vitmålade (eller rättare sagt grådaskiga) kant som går utmed perrongen mot själva spåret, samt på de ljusa väggytorna, och de det skulpturala ”galler” som skiljer perrongerna åt. Tags på Slussens t-banestation. Foto: Cecilia Andersson 2005. Färgerna går mestadels i den blå skalan, dock är det svart som dominerar. Utförandet varierar, men en tag har generellt en svepande, driven form där det blir tydligt att den är framställd snabbt. Detta är vad som i folkmun kallas klotter. Jag gör dock en medveten distinktion mellan benämningarna klotter och graffiti. Klotter är en slarvig benämning (även om det översätter den ursprungliga betydelsen av ordet graffiti direkt) som klumpar ihop de visuella uttryck som skapas i stadsrummet till ett homogent kluster av skadegörelse, åverkan och förfulning. Jag menar att tags och graffitimålningar är bilder som med väl inövad hantverksteknik målas upp med olika medium (företrädesvis sprayfärg och tuschpennor) på väggar, trottoarer, tåg och perronger, medan klotter är något som spänner från telefonblocket hemma till skolbänkslock och offentliga toaletter där små figurer, meddelanden, ordspråk, kärleksmeddelanden och obsceniteter i bild och/eller text (vi vet ju alla vilken kroppsdel som förekommer flitigast i dessa sammanhang) samsas. Det vill säga: klotter är ofta något vi gör medan vi gör något an- 61
- Page 9 and 10: Kulturstudiernas brott och broar Jo
- Page 11 and 12: drabbande som först grundligt för
- Page 13 and 14: ehövas. Ett brett samlande forum o
- Page 15 and 16: sedan åtskilliga decennier omtalad
- Page 17 and 18: Denna reservation hindrar inte att
- Page 19 and 20: tingen postkoloniala eller mer elle
- Page 21 and 22: Kulturellt slitage Orvar Löfgren E
- Page 23 and 24: åldrande tingen och de få kvarlev
- Page 25 and 26: Han är bara en i raden för vilka
- Page 27 and 28: för något annat än sig själf”
- Page 29: Noter 1. Ett stort tack till Gösta
- Page 32 and 33: arbetets gång har jag slagits av h
- Page 34 and 35: Susanne: Tjejer kan ha kakigrönt.
- Page 36 and 37: Bilder av genus, bilder av jämstä
- Page 38 and 39: Referenser Ambjörnsson, Fanny (200
- Page 40 and 41: dem som konstkritikerna i främst h
- Page 42 and 43: Institutionell konsekration Regiona
- Page 44 and 45: men inte främst i vertikal riktnin
- Page 46 and 47: Många av dessa konstnärers framst
- Page 48 and 49: ordade, fragmentariska verk. Några
- Page 50 and 51: Flera av dem har under utbildningst
- Page 52 and 53: Referenslista Barbro Andersson (199
- Page 54 and 55: (…) man kan se på det som sitt h
- Page 56 and 57: Det jag slutligen vill lyfta fram h
- Page 58 and 59: Vi har alla tillgång till det offe
- Page 62 and 63: nat, med eller utan estetisk medvet
- Page 64 and 65: Blandade verk. Foto: Cecilia Anders
- Page 66 and 67: ellt vad som syns var i staden, vil
- Page 68 and 69: Avslutande ord - konfliktdiskussion
- Page 71 and 72: ”Det kommer inga duvungar blå ur
- Page 73 and 74: vid namn, som sitt straff tåligt u
- Page 75 and 76: På en viss dag med stort misshag,
- Page 77 and 78: Hönsen är visserligen offer för
- Page 79 and 80: ott. Vidare jämförs med djur som
- Page 81 and 82: Social reproduktion av hantverk i t
- Page 83 and 84: jägare-samlare organiserar sig: d.
- Page 85 and 86: Kooperativa former av släktskapsba
- Page 87 and 88: Tabell 1. Den geografiska fördelni
- Page 89 and 90: Långtidsminne Deklarativt minne Ic
- Page 91 and 92: (1) Lärlingen lär sig förbereda
- Page 93 and 94: syssla. Å andra sidan har det påp
- Page 95: Lomborg, E., 1973. Die flintdolche
- Page 98 and 99: as a product created out of human l
- Page 100 and 101: The Original The first daguerreotyp
- Page 102 and 103: The enigmatic attraction of the pho
- Page 104 and 105: even grumble at those, at the one f
- Page 106 and 107: The Pleasure of the Surface In a le
- Page 108 and 109: Selected references Bachen, Geoffre
Tags på perronger Slussens t-banestation.<br />
Foto: Cecilia Andersson 2005.<br />
Här har utövaren/utövarna arbetat snabbt men målmedvetet. En tuschpenna med bred spets är<br />
det verktyg som använts flitigast, även om jag noterar tags som är spraymålade. Tags återfinns<br />
på den ca 30 cm breda vitmålade (eller rättare sagt grådaskiga) kant som går utmed perrongen<br />
mot själva spåret, samt på de ljusa väggytorna, och de det skulpturala ”galler” som<br />
skiljer perrongerna åt.<br />
Tags på Slussens t-banestation.<br />
Foto: Cecilia Andersson 2005.<br />
Färgerna går mestadels i den blå skalan, dock är det svart som dominerar. Utförandet varierar,<br />
men en tag har generellt en svepande, driven form där det blir tydligt att den är framställd<br />
snabbt. Detta är vad som i folkmun kallas klotter. Jag gör dock en medveten distinktion mellan<br />
benämningarna klotter och graffiti. Klotter är en slarvig benämning (även om det översätter<br />
den ursprungliga betydelsen av ordet graffiti direkt) som klumpar ihop de visuella uttryck<br />
som skapas i stadsrummet till ett homogent kluster av skadegörelse, åverkan och förfulning.<br />
Jag menar att tags och graffitimålningar är bilder som med väl inövad hantverksteknik målas<br />
upp med olika medium (företrädesvis sprayfärg och tuschpennor) på väggar, trottoarer, tåg<br />
och perronger, medan klotter är något som spänner från telefonblocket hemma till skolbänkslock<br />
och offentliga toaletter där små figurer, meddelanden, ordspråk, kärleksmeddelanden och<br />
obsceniteter i bild och/eller text (vi vet ju alla vilken kroppsdel som förekommer flitigast i<br />
dessa sammanhang) samsas. Det vill säga: klotter är ofta något vi gör medan vi gör något an-<br />
61
Change language