Fulltext - Linköping University Electronic Press

Markus: Nej. Så ni har inte behövt ta ställning…
Karin: Nej.
Markus: … alls till den skriftliga informationen? Utan det…
Karin: Nu är det då i maj 2002 som vi har pratat sist med dem…
Markus: Ja.
Karin: … i Malmö. Ja, i och med att han har det (syftar på dialysen) hemma också, så
har han inte riktigt all den här informationen kanske som man får på sjukhuset.
Markus: Nej nej.
Karin: Kanhända att det är så och sen… riktigt ärligt så är Harry inte så där riktigt insatt
i sin sjukdom (skrattar lite).
Harry: Nej (instämmande).
Markus: Nej nej.
Harry: Kan jag nog hålla med om. Det finns nog en hel del som jag inte känner till
(skrattar).
Markus: Nej. Alltså du bryr…
Harry: Nej.
Markus: … du vill inte bry dig för mycket?
Harry: Nej det… kan vara det.
Markus: Ja ja.
Karin: Orkar inte…
Markus: Ja ja.
Karin: Är lite glömsk och kommer inte ihåg…
Harry: Ja.
Karin: … så där riktigt bra.
Samtalet var inte planerat att ske mellan tre personer utan det bara blev så. Samtidigt kom
denna oplanerade och tredje deltagare – Karin – att få en avgörande betydelse för hur intervjun
gestaltade sig. I citatet ovan försöker Harry komma ihåg om han, i sin egenskap av äldre
patient på väntelistan för njurtransplantation, mottagit en viss skriftlig information från sjukhuset
om möjligheten att bli transplanterad med en eller två njurar från en äldre eller s.k. marginell
avliden donator. 3 Enligt de förhandsuppgifter som jag fått från sjukhuset skulle Harry
3 En marginell avliden njurdonator är enligt den kliniska praktiken antingen över 70 år gammal eller uppvisar
någon eller några av följande riskfaktorer: högt blodtryck, diabetes eller signifikant hjärt- och kärlsjukdom.
466