Fulltext - Linköping University Electronic Press

Hamlet eller Hamilton?
Litteraturvetenskapens samtida problem och möjligheter
Torbjörn Forslid
Torbjorn.Forslid@K3.mah.se
Konst, kultur, kommunikation
Malmö högskola, 205 05 Malmö
Anders Ohlsson
Anders.Ohlsson@litt.lu.se
Språk och litteraturcentrum
Litteraturvetenskapliga institutionen
Lunds universitet
Box 201, 221 00 Lund
Paper från ACSIS nationella forskarkonferens för kulturstudier, Norrköping 13–15 juni 2005.
Konferensrapport publicerad elektroniskt på www.ep.liu.se/ecp/015/. © Författarna.
Befinner sig svensk litteraturvetenskap i permanent kris? Man kan lätt få det intrycket av de
många och återkommande debatterna om ämnets mål och mening, senast i Tidskrift för Litteraturvetenskaps
temanummer ”Litteraturvetenskap på 2000-talet” (2000:3–4). 1 Ett nytt bidrag
till denna diskussion – Johan Lundbergs ”Cultural Studies. Akademiskt nytänkande eller 68vänsterns
revanschistiska återtåg?” (Tvärsnitt 2004:1) – vittnar om att krismedvetandet inom
ämnet består.
Som titeln antyder är Lundberg skeptisk till det ökade intresset för kulturstudier inom humaniora
och litteraturvetenskap – vi återkommer till denna kritik. Ändå utgår artikeln från en
lägesbeskrivning nog de flesta litteraturvetare – författaren använder genomgående beteckningen
”litteraturhistoriker” – kan känna igen. Också Lundberg ser ett nytänkande som
nödvändigt i en tid då ”naturvetenskaperna expanderar och de humanistiska ämnena tenderar
att uppfattas som mer och mer marginaliserade”. 2
Humanioras tillbakagång framgår för övrigt i den senaste forskningspropositionen. Humaniora
diskuteras under rubriken ”kulturpolitisk forskning”. Här efterlyses en ”överblick
över den forskning som idag bedrivs inom området”, 3 ett ordval som antyder att man är oklar
över vad humanistisk forskning innebär.
Att humanistens blickar i detta läge går mot kulturstudiet är inte förvånande, skriver Lundberg:
Och visst förstår man den attraktion som forskare inom humaniora härmed kan erfara:
den litteraturhistoriker som tidigare sysslat med texter av poeter som blott en försvinnande
del av befolkningen hört namnet på, kan nu bedriva forskning om aktiviteter som
har betydelse för ”alla och envar”. [– – –] Att kulturstudiet för många politiker framstår
som något att satsa på och skjuta till bidrag för, är inte heller det ämnat att förvåna: här
1 Äldre debattinlägg om svensk litteraturvetenskap finns exempelvis i Tomas Forser, ”En helig och allmännelig
kyrka…”, Humaniora på undantag? Humanistiska forskningstraditioner i Sverige, red. Tomas Forser,
Sthlm 1978 och Erland Lagerroth, Litteraturvetenskapen vid en korsväg, Sthlm 1980.
2 Johan Lundberg, ”Cultural Studies. Akademiskt nytänkande eller 68-vänsterns revanschistiska återtåg?”,
Tvärsnitt 2004:1, s. 73. Se också Mats Benners diskussion av den växande klyftan mellan naturvetenskap och
humaniora i Axess 2005:2: ”Naturvetenskapen intar humanvetenskapens domän”.
3 Forskning om ett bättre liv. Regeringens proposition 2004/05:80, Sthlm 2005, s. 217.
265