Fulltext - Linköping University Electronic Press

informationsaktiviteter, demonstrationslogistik, boende åt deltagarna, osv. Från och med början
av maj satt sex polisrepresentanter under ledning av kriminalkommissarie Göran Nordenstam
med på måndagsklubben, som nätverksmöten kallades. Önskan hos de tre första organisationer
var att man skulle slippa se kravallutrustad polis, och polishästar eller hundar under
de stora demonstrationerna, eftersom många upplever sådant som provocerande.
De sex poliserna visade vara mer öppna för förslagen än någon vågat hoppas på. Diskussionerna
gick strålande och man kunde snart enas om att fyra väldiga demonstrationerna ska
vaktas under de överenskomna omständigheterna. Vad ingen av medlemmarna i måndagsklubben
förstod var att det mandat Göran Nordenstam fått av sin chef, polismästare Håkan
Jaldung, bara gällde polisens agerande under demonstrationer med tillstånd. Hur polisen
skulle tackla problem och hotbilder under resten av tiden kom Jaldung att bestämma själv. 17
Fig. 8.13 Demonstration mot George W. Bush nära Stora teatern.
Ovan ger ett exempel på hur medlemmarna från måndagsklubben ville att polis skulle se ut,
avväpnande och hjälpsamma.
Fig 8.14 Järntorget på söndagskväll.
Efter polisens omringande av Hvitfeldtska gymnasiet på torsdag den 14 juni, fig. 7.3.12, som
sammanträffade med att Bush anlände, innan toppmötet hade ens börjat, såg den visuella närvaron
av polis mer ut som i fig. 7.3.14. Det var den visuella regimen och performativ praktiken
som demonstranter mötte under hela toppmötet. Vad det sa till unga demonstranter var –
Ni är misstänkta. Ni är ett hot. Akta er.
17 Josefsson, Dan & Quistbergh, Fredrik (2001): ”Dagarna som skakade Sverige”, Ordfront Magasin, 9/2001.
1042