Fulltext - Linköping University Electronic Press
Fulltext - Linköping University Electronic Press Fulltext - Linköping University Electronic Press
Ida och Åsa var två 19 åringar som jag intervjuade. Trots deras politiska medvetenhet och aktivitet började de intervjun med att säga att de kände sig politiskt förvirrade, delvis p.g.a. oförenlighet mellan sina och andras upplevelser och mediernas rekonstruering av händelserna. Sven, då 18 år, var gripen på Järntorget. Erfarenheter kan till en viss del anses vara traumatisk. Han växte upp med tron på att organiserade demonstrationer där medborgare visar sitt stöd eller missnöje för eller mot olika frågor, för honom och många andra är en grundläggande, demokratisk medborgarrättighet. Att få dessa värden och synen på samhället så omskakad kräver eftertanke och reflektion. Sven var positivt inställd till polisen före Göteborg. Han hyste tron att polisens uppgift var att upprätthålla säkerhet och välbefinnande hos medborgarna i samhället, och att de hade befogenhet att göra det. Efter upplevelsen av att vara frihetsberövad i flera timmar utan att höras började han istället förmoda att polisen har en bakomliggande agenda. Svens situation tvingade honom att ompröva sin förståelse för polisens funktion i samhället, eller åtminstone ompröva polisens effekt. För det första var Viktor kritisk mot media p.g.a. oförenligheten mellan bilden de porträtterade och sina egna förstahandserfarenheter i Göteborg. För det andra, även om han var kritisk mot polisen före toppmötet, blev hans misstro blev konfirmerad efteråt. Denna misstro av media och dominanta institutioner är förenlig med Natashas, Johannas och Fridas erfarenheter liksom många andra vittnesmål från Wijk (2001) och Löfgren & Vatankhah (2002). Utställningen Natasha, Johanna och Frida satte ihop, ”Vem är den tyska terroristen?” behandlade den implicita frågan: är vi då den tyska terroristen? Som analysen ovan visar är det en giltig fråga med tanke på mediekoncernens ensidiga kategorisering av ungdomlig protest. Utställningens implicita fråga är ett tecken på den identitetsdestabilisering som nämnt tidigare, men indikerar också den reflexiva processen. Effekten skapar i detta fall omstrukturerade identiteter som möjliggör en mobilisering som ifrågasätter medias representation av denna stödgrupps och andra upplevde erfarenheter i Göteborg. Vi kan se att erfarenheterna från Göteborg var destabiliserande för många. Emellertid tvingade denna destabilisering fram en förstärkande effekt för vissa. Göteborgserfarenheterna var förstärkande i att det inrättade ny motstånd, bevittnat hos Sven och Linnea som visar på en identitetsförskjutning eller förstärkning av en redan kritisk syn på media och dominanta institutioner. Som Viktor sa, erfarenheten gjorde mig radikalare. Dessa exempel stödjer Castells ”motståndsidentiteter” som bygger på ”basen av principer annorlunda från, eller i motsats till, de som tillhör institutioner of samhället”. 12 Natasha, Johanna och Frida närmar sig Castells ”projektidentitet”, omstrukturering av identitet ”som omdefinierar deras position i samhället och, genom detta, söker omvandlingen av den totala sociala strukturen.” 13 Är de tyska terrorister? De, liksom andra involverade, sätter medierna funktion i samhället under debatt. Granströmsstudien kom fram till en förklarande analys. Först delades demonstranterna in i tre grupper. Den första kallade han för den moderna. Det var den största, traditionella, fredliga gruppen, präglad av organisation. Den andra var den post-moderna och bestod av fredliga demonstranter, mest unga i lösa nätverk utan behov av den moderna ordningen och strukturen. Den tredje gruppen kallar han för de riktiga provokatörerna. De anslöt sig till den post-moderna gruppen för att skapa kaos och ett upprört tillstånd. Den moderna var avväpnande och skapade en känsla av lugn medan den postmoderna gruppen skapande osäkerhet pga. sin kreativa protest och brist på struktur, RTC och De vita overallerna. Den moderna gruppen använde en strategi som inkluderade den postmoderna för att avråda dem att ta till våld. Polisen använde sig av uteslutning. De trodde att den postmoderna gruppen skulle infektera den moderna gruppen. Oförenligheten och missförståelse medförde mycket av oroligheterna menade 12 Castells, (1997): s. 8. 13 Ibid. 1036
Granström. Polisen uppfattade de postmodernas disorganisation som ett hot. De postmoderna samt vissa moderna uppfattade polisen som aggressiva och våldsamma. 14 Kategorisering påverkade självbilden hos många av de postmoderna demonstranterna. Vissa reagerade mer aktivt, som Viktors radikalisering och mobiliseringen av Natasha, Johanna och Frida. Andra reagerade från början med förvirring och osäkerhet. Ida, Åsa och Sven gav uttryck för detta. Att det var så krångligt att vara politiskt aktiv blev överväldigande för många. Polisreaktionen, uppfattad som oprovocerat polisvåld av demonstranterna, medföljde att många postmoderna aktivister, liksom moderna demonstranter, uppfattade poliserna som våldsamma och möjligen med en annan agenda, dvs. genomdrivande av statens ekonomiska agenda med våld istället för upprätthållning av medborgarsäkerhet. Polisidentitet uppfattades av de postmoderna och moderna demonstranterna, och av andra, som förskjuten längst en identitetsskala. Polis som har legitim befogenhet att bevara säkerhet och ordning blir våldsinstrument för att genomdriva oligarkis vilja, eller, vänliga poliser blir fascister. Denna förskjutning av hur unga demonstranter efter Göteborg uppfattar polis och politiska institutioner kan observeras i de flesta intervjuerna jag genomförde. Hos Sven som tillfångatogs på Järntorget, Ida och hennes kompis som antastades sent på lördagskvällen på Avenyn, och i Viktors övergripande sammanfattning av händelserna i Göteborg. Också hos de som närvarande vid Hvitfeldtska och Schillerska gymnasium under polisrazziorna, liksom de som omringades av polis på Järntorget eller de i Vasastan under RTC gatufesten har alla upplevt denna typ av synförändring gentemot polis och institutioner, men också mot den storföretagsägda medierepresentationen som de unga aktörererna inte kunde identifierar sig med. Detta vittnar i Wijk och Olausson om, liksom i utställningen ”Vem är den tyska terroristen?” 8. Den politiska identitetens visuella uttryck Nu vänder jag mig till min egen visuella dokumentation, för att peka ut vissa mönster i den visuella manifestationen av ungdomars politiska identitet. Syftet är att undersöka ett urval av gestaltningar för att nyansera medierna, polisens och offentlighetens polariserade kategoriseringar av unga demonstranter. Jag vill här sätta dessa bilder gentemot den begränsade bilden av ungdomsprotest. Som min tidigare studie om ungdomsidentiteten visar, kan man, om man känner till de kulturella egenskaperna, utseende och performativ beteende i ett bricolage belysa identiteten hos individer och grupper 15 Följande är en semiotiskt informerad analys av min dokumentation av ungdomsprotesten vid EU-toppmötet. Den är inte enbart beskrivande. Jag förlitar mig inte till någon kvantitativ betydelseuppskattning såsom en uppsatsanalys på en visst sätt kan göra. Min analys innebär en tolkning av olika kulturellt laddade tecken. Bal & Bryson (1991) försvarar semiotisk analys som följande: ”Mänsklig kultur består av tecken, varje står för något annat än sig själv och människorna i en kultur upptar sig själva med att skapa mening av dessa tecken.” 16 Jag baserar min läsning av dess kulturella teckenkonstellationer som användes av individerna och grupperna i min visuella dokumentation på de intervjuer jag också utförde. Jag diskuterade med Ida och Åsa om ämnet politiskt utseende tillsammans med andra. Jag bad dem att tolka tecken och stilar hos de unga i min dokumentation. 14 Granström, (2002). 15 Vigil, Rudy (2000): Ungdomsidentitetskonstruktionsinstallation. 16 Bal, Mieke & Bryson, Norm (1991): Art Bulletin. S. 174. 1037
- Page 986 and 987: och framhävs på samma sätt som d
- Page 988 and 989: fram sina romantiska relationer (22
- Page 990 and 991: privat och offentligt, och att det
- Page 992 and 993: glidning mellan vänskapliga och ro
- Page 994 and 995: studie framför allt yttrar sig i k
- Page 996 and 997: Lang. Lewis, Lisa A. (1993): “Bei
- Page 998 and 999: kanska studier som främst behandla
- Page 1000 and 1001: om samhället: ”truth is a slippe
- Page 1002 and 1003: som kan dölja andra mindre diskurs
- Page 1004 and 1005: på något ska få utdelning i form
- Page 1006 and 1007: man tävlar ju alltid med de amerik
- Page 1008 and 1009: min handstil kontra de där rutorna
- Page 1010 and 1011: Petra: Då tvingas man kämpa och j
- Page 1012 and 1013: sera orättvisor och missförhålla
- Page 1014 and 1015: Schloss, Joseph G. (2004): Making b
- Page 1016 and 1017: 2003. Alla restauranger har en sven
- Page 1018 and 1019: presenteras tydliggörs endast viss
- Page 1020 and 1021: en förväntan. Den utgör samtidig
- Page 1022 and 1023: i kurs. Detta står i motsats till
- Page 1024 and 1025: Litteratur Bell, D & G Valentine, 1
- Page 1027 and 1028: Göteborgsdemonstrationer som visue
- Page 1029 and 1030: de tillfälliga enigheter som uppst
- Page 1031 and 1032: stera i det offentliga rummet vilka
- Page 1033 and 1034: Fig. 6.5, Första sidan på DN 16/6
- Page 1035: dessa demonstranter som visiterades
- Page 1039 and 1040: träder som krusters, hardcore, pun
- Page 1041 and 1042: ovan. Kläderna här är enklare oc
- Page 1043 and 1044: 9. Slutsatsen Många unga är desil
- Page 1045: Referenser Bal, Mieke och Norman Br
- Page 1048 and 1049: Startsidan Scannern E-butiken Tryck
- Page 1050 and 1051: paradise garden. 3 Denna klassiska
- Page 1052 and 1053: syndromet. Uppställning i tabellfo
- Page 1054 and 1055: ångrat att han låtit scanna sin D
- Page 1056 and 1057: tiva samlevnadsideologin och ett kr
- Page 1058 and 1059: I nästa steg, själva scanningen,
- Page 1060 and 1061: nom en avdelning för nätkonst. De
- Page 1062 and 1063: Referenser Andersson, Lennart, ”A
- Page 1065 and 1066: Ljus över mörka vatten? Gustaf Da
- Page 1067 and 1068: ”öfver hela landet på grund af
- Page 1069 and 1070: världen” hyste medkänsla med Da
- Page 1071 and 1072: tydelse.” 34 Svenska Dagbladet fr
- Page 1073 and 1074: gick Dalén fram till den gastub so
- Page 1075 and 1076: Dekonstruktiv konst, genus och dåt
- Page 1077 and 1078: sången och genom att konstnären i
- Page 1079 and 1080: åt andra berättelser inte bara ge
- Page 1081 and 1082: Form och innehåll Dekonstruktionen
- Page 1083 and 1084: Memento vivere: Föremåls betydels
- Page 1085 and 1086: sorgearbetet. Först är det svårt
Granström. Polisen uppfattade de postmodernas disorganisation som ett hot. De postmoderna<br />
samt vissa moderna uppfattade polisen som aggressiva och våldsamma. 14<br />
Kategorisering påverkade självbilden hos många av de postmoderna demonstranterna.<br />
Vissa reagerade mer aktivt, som Viktors radikalisering och mobiliseringen av Natasha, Johanna<br />
och Frida. Andra reagerade från början med förvirring och osäkerhet. Ida, Åsa och<br />
Sven gav uttryck för detta. Att det var så krångligt att vara politiskt aktiv blev överväldigande<br />
för många.<br />
Polisreaktionen, uppfattad som oprovocerat polisvåld av demonstranterna, medföljde att<br />
många postmoderna aktivister, liksom moderna demonstranter, uppfattade poliserna som<br />
våldsamma och möjligen med en annan agenda, dvs. genomdrivande av statens ekonomiska<br />
agenda med våld istället för upprätthållning av medborgarsäkerhet. Polisidentitet uppfattades<br />
av de postmoderna och moderna demonstranterna, och av andra, som förskjuten längst en<br />
identitetsskala. Polis som har legitim befogenhet att bevara säkerhet och ordning blir våldsinstrument<br />
för att genomdriva oligarkis vilja, eller, vänliga poliser blir fascister.<br />
Denna förskjutning av hur unga demonstranter efter Göteborg uppfattar polis och politiska<br />
institutioner kan observeras i de flesta intervjuerna jag genomförde. Hos Sven som tillfångatogs<br />
på Järntorget, Ida och hennes kompis som antastades sent på lördagskvällen på Avenyn,<br />
och i Viktors övergripande sammanfattning av händelserna i Göteborg. Också hos de som<br />
närvarande vid Hvitfeldtska och Schillerska gymnasium under polisrazziorna, liksom de som<br />
omringades av polis på Järntorget eller de i Vasastan under RTC gatufesten har alla upplevt<br />
denna typ av synförändring gentemot polis och institutioner, men också mot den storföretagsägda<br />
medierepresentationen som de unga aktörererna inte kunde identifierar sig med. Detta<br />
vittnar i Wijk och Olausson om, liksom i utställningen ”Vem är den tyska terroristen?”<br />
8. Den politiska identitetens visuella uttryck<br />
Nu vänder jag mig till min egen visuella dokumentation, för att peka ut vissa mönster i den<br />
visuella manifestationen av ungdomars politiska identitet. Syftet är att undersöka ett urval av<br />
gestaltningar för att nyansera medierna, polisens och offentlighetens polariserade kategoriseringar<br />
av unga demonstranter. Jag vill här sätta dessa bilder gentemot den begränsade bilden<br />
av ungdomsprotest. Som min tidigare studie om ungdomsidentiteten visar, kan man, om man<br />
känner till de kulturella egenskaperna, utseende och performativ beteende i ett bricolage belysa<br />
identiteten hos individer och grupper 15 Följande är en semiotiskt informerad analys av<br />
min dokumentation av ungdomsprotesten vid EU-toppmötet. Den är inte enbart beskrivande.<br />
Jag förlitar mig inte till någon kvantitativ betydelseuppskattning såsom en uppsatsanalys på<br />
en visst sätt kan göra. Min analys innebär en tolkning av olika kulturellt laddade tecken. Bal<br />
& Bryson (1991) försvarar semiotisk analys som följande: ”Mänsklig kultur består av tecken,<br />
varje står för något annat än sig själv och människorna i en kultur upptar sig själva med att<br />
skapa mening av dessa tecken.” 16<br />
Jag baserar min läsning av dess kulturella teckenkonstellationer som användes av individerna<br />
och grupperna i min visuella dokumentation på de intervjuer jag också utförde. Jag diskuterade<br />
med Ida och Åsa om ämnet politiskt utseende tillsammans med andra. Jag bad dem<br />
att tolka tecken och stilar hos de unga i min dokumentation.<br />
14 Granström, (2002).<br />
15 Vigil, Rudy (2000): Ungdomsidentitetskonstruktionsinstallation.<br />
16 Bal, Mieke & Bryson, Norm (1991): Art Bulletin. S. 174.<br />
1037
Change language