Fulltext - Linköping University Electronic Press

SveBe 24/25 Teleman 9
tvärtom. Konstruktioner som de följande torde vara konventionaliserade och
bör därför ses som hörande till grammatiken:
Det är så vackert så. [Uttrycket är grammatikaliserat, dvs. ingen performansbetingad ellips
ligger bakom avsaknaden av bisats efter så.]
Kom hon in där. Kände han igen henne. Började hon darra i hela kroppen så liksom. (T)
[Fundamentlösa deklarativa satser i narrativt talspråk är sannolikt regelstyrda, dvs. inte resultat
av performansbetingad ellips.]
Och? [I utbrett samtalsspråk har och konventionaliserats som ett sätt att efterlysa en kommentar.]
I satsfläta har konstruktionen med resumtivt pronomen som subjekt grammatikaliserats:
Din bror har jag inte hört om han kommer. Det sa hon inte hur det gick.
Men det är tveksamt om detsamma gäller insats av resumtivt pronomen i andra
funktioner (i st.f. lucka):
Din bror har jag inte hört om hon har träffat honom. Det sa hon inte hur han visste det.
Mera tvekande kan man kanske vara i fråga om fall som de följande, där det är
osäkert om konstruktionen skapas av performansskäl varje gång den förekommer,
eller om den utgår från en konventionaliserad regel:
Eftersom lärarna vid Backaskolan, eftersom de hade protesterat skulle frågan tas upp igen.
Smör har vi bara Bregott. Jfr: Smör har vi inget.
På alla dessa punkter bestämmer vi som grammatikförfattare – antingen vi vill
det eller ej – de facto vad som befinner sig inom normen och vad som är utanför
den. Vår egen samhälleligt situerade (akademiska) språkkänsla kommer här att
få en stor betydelse. Vi kan knappast för alla problemfall som vi blir medvetna
om göra en specialundersökning, och för de fall som vi aldrig möter kan vi ju
inte gardera oss.
Någon kanske tycker att man borde mera precist ha beskrivit gränserna runt
standardspråket i operationella språksociologiska termer: Vilka och hur många
språkbrukare ska ha ett visst språkbruk hur ofta och i vilka sammanhang för att
uttrycket ska sägas befinna sig inom standardspråkets hank och stör? Med detta
som grund skulle vi sedan ha utfört ett empiriskt arbete som tydligare hade
kunnat visa vilka uttryckssätt som uppfyllde standardvillkoren och vilka som
föll utanför. Jag tror att det finns både teoretiska och praktiska skäl som talar
för ett sådant företags omöjlighet.
En anledning till att de här svårigheterna är så synliga i en grammatik som
också beskriver talet är att standardens gränser är så vaga i talspråk, medan de
är rätt precisa i skriftspråk, av olika skäl. I skrift har den vane skribenten redan
redigerat bort såväl icke-standardiserade uttryck som performansberoende
egenheter (vilka i tal alltid blir stående kvar på bandet).
Även om man menar att det finns en och samma grammatik för tal och skrift,
är det självklart att det finns vissa uttrycksmönster som mest förekommer i
297