Aggressiv budgivning - EIT

Aggressiv budgivning 

Jan Eric Larsson 

Öst giv, Öst-Väst i zonen 

s D-8-7-3 

h kn-9 

d kn-4 

c D-kn-10-3-2 

s 6-4-2 s kn-9 

h E-K-2 ┌─┐ h D-10-8-6-3 

d K-8-6-3 └─┘ d E-D-9-5 

c E-7-4 c 9-8 

s E-K-10-5 

h 7-5-4 

d 10-7-2 

c K-6-5 

Syd Väst Nord Öst 

1s pass 2s pass 

pass pass 

Syd öppnar, Nord höjer och alla passar. 

Jämn hemgång och 110 till Nord-Syd. 

Verkar vara en helt alldaglig bricka, eller 

hur? 

Men vänta nu. Öst-Väst har ju 4h hemma. 

Hur kunde Syd öppna på tio poäng och 

4333? Varför kunde inte Väst dubbla? Nå, 

fördelningen är ju inte särskilt bra för en 

dubbling. Kanske är det säkrast att vänta. 

Nords höjning till två spader är helt normal, 

så låt oss se på Öst. Vill man gå in på 

treläget med 5422 och nio poäng, mest i 

låghonnörer? Nej, det är nog säkrast att 

passa. Kan Väst göra något? Vill man vara 

på treläget utan trumf när partnern bara har 

passat? Nej, det är kanske bäst att passa och 

försöka ta en straff i 2s. 

Det visade sig ju vara väldigt bra för Syd att 

öppna 1s på en balanserad tiopoängare och 

för Nord att höja. 

Om Syd passar blir det, som Jannersten 

skulle ha sagt, andra tongångar: 

1 (15) 


pass 1d pass 1h 

pass 2h pass 3d 

pass 4h pass pass 

pass 

Öst-Väst upptäcker sin dubbelanpassning 

och bjuder utgång i 4h. 

Det här handlar naturligtvis om aggressivitet 

eller om att bjuda ofta på svaga händer. 

Vad är aggressiv budgivning? 

Om vi vill beskriva våra händer så noggrant 

som möjligt i ostörd budgivning, måste det 

vara bra att börja lågt. I princip borde 

närmaste bud täcka flest händer och vara 

minst specifikt, medan högre och hoppande 

bud skulle användas till mer väl definierade 

fördelningar och poängintervall. 

Idéer som bygger på denna insikt är bland 

annat Culbertsons uppfinning att ny färg på 

lägsta nivå är rondkrav, stark klöver och 

även starkt pass. Kanske kan man säga att 

även femkorts högfärgsöppningar delvis 

hänger samman med denna princip. 

Men nyckelförutsättningen är naturligtvis att 

det handlar om ostörd budgivning. Om 

motståndarna kliver in har vi ingen nytta av 

att ha hållit budläget lågt. Och om det är 

motståndarna som har kontraktet, kunde vi 

kanske ha gjort livet lite svårare för dem 

genom att börja bjuda på en högre nivå. 

Aggressiv budgivning sönderfaller i flera 

olika delar. Bland de viktigare är: 

• Att öppna på en hög nivå 

• Att öppna ofta 

• Att snabbt höja med trumfstöd 

Den kanske viktigaste aspekten är nog om 

man har ett system som tillåter att man

öppnar på hög nivå med flera olika bud. 

Typiska exempel på aggressiva öppningsbud 

är svaga tvåöppningar, svag sang, och lätta 

öppningsbud i högfärg. Systemets totala 

aggressivitet avgörs av både vilka och hur 

många olika aggressiva öppningsbud som 

finns. Använder man svaga tvåöppningar, 

svag sang och lätta högfärgsöppningar får 

man ett mer aggressivt system än om man 

bara har någon av dessa metoder. 

Många par bjuder med mindre precision i 

sin försvarsbudgivning. Även goda par går 

ofta över i en annan ”mod” när 

motståndarna öppnat, nämligen att kämpa 

om delkontrakt. Då blir ofta budgivningen 

mot utgång och slam mindre precis. Detta 

betyder att det kan vara en fördel att öppna 

ofta, även om man inte öppnar på någon 

särskilt hög nivå. 

Det är naturligtvis också en stor fördel om 

man öppnar med bud som ofta gör det 

möjligt för partnern att snabbt bjuda ut sin 

hand med trumfstöd. 

Medelöppning 

Om man vill göra ett aggressivt system, ska 

det innehålla så många olika aggressiva 

öppningsbud som möjligt, och vart och ett 

av dessa ska vara vanligt förekommande. 

Det är väl klart att Culbertson, där man 

kräver 13 hp för att öppna, och har starka 

tvåöppningar, måste vara mindre aggressivt 

än Modern Standard, där man öppnar från 

11 hp och har svaga tvåöppningar. Men hur 

mycket aggressivare är Modern Standard? 

Och hur jämför sig dessa system med 

Precisionsklöver eller Säfflespader? 

Det finns ett relativt enkelt sätt att 

karakterisera aggressiviteten hos ett system, 

när det gäller öppningsbud, den så kallade 

medelöppningen, eller den genomsnittliga 

öppningen. 

Låt oss först tilldela budnivån ett numeriskt 

värde, där pass = 0.0, 1c = 1.0, 1d = 2.0, 1 

h = 3.0 och så vidare. Budnivån är helt 

enkelt det antal steg från pass som budet i 

fråga ligger på, eller antalet kort man måste 

2 (15) 

ta i samma klump ur budlådan för att bjuda 

det. 

För varje system kan man räkna ut en 

genomsnittlig nivå för öppningsbuden. Låt 

oss ta ett enkelt exempel för att visa hur det 

går till. 

Antag först ett system där vi öppnar med 1c 

på alla händer med 13-16 hp, och passar 

annars. Det finns färdiga tabeller som talar 

om att 13-16 hp finns i 20.34 % av alla 

händer. Vi kan lätt räkna ut medelöppningen 

för detta system. Budet 1c har nivån 1.0 och 

frekvensen är 0.2034. Vi multiplicerar och 

får cirka 0.20. 

Låt oss säga att vi i stället öppnar 1d på alla 

händer med 13-16. Då blir medelöppningen 

2.0 * 0.2034, alltså cirka 0.41. Öppningen 

blir dubbelt så hög, eftersom 1d är dubbelt 

så högt som 1c. 

Om vi i stället antar att vi öppnar 1c på alla 

händer med 8-12 hp blir medelöppningen 

1.0 * 0.4462 = 0.45. Vi öppnar med 1c, 

men händer med 8-12 hp är mer dubbelt så 

vanliga som händer med 13-16. Om vi 

öppnar med 1d på alla händer med 8-12 hp 

får vi en medelöppning på 0.89. 

Låt oss anta ett system där vi öppnar 1c på 

alla händer med 8-12 och 1d med 13-16. Vi 

räknar ut medelöppningen som 

m = 1.0 * 0.4462 + 2.0 * 0.2034 

Medelöppningen för detta system blir 0.85. 

Man kan göra exakt samma typ av 

beräkning för ett realistiskt system, till 

exempel Modern Standard, men det blir 

naturligtvis fler termer att addera ihop. 

Det finns färdiga sannolikhetstabeller för 

varje innehav av honnörspoäng och för varje 

fördelning. Om man räknar ut sannolikheten 

för varje kombination av dessa, bestämmer 

vilket öppningsbud ett visst system 

rekommenderar och multiplicerar med dess 

budnivå, samt lägger ihop delsummorna för

samtliga kombinationer, får man en 

medelöppning för systemet i fråga. 

Så här ser tabellen ut för Modern Standard, 

med öppningar på enläget på 11-20 hp och 

ordningen hcsd mellan fyrkortsfärger, 15- 

17 sang med femkorts högfärg, samt svaga 

tvåöppningar på 6-10 hp med exakt 

sexkortsfärg. 

pass 50.99 % 

1c 11-20 hp, 4+c 10.19 % 

1d 11-20 hp, 4+d 6.96 % 

1h 11-20 hp, 4+d 12.29 % 

1s 11-20 hp, 4+d 8.41 % 

1N 15-17 hp, balanserad 4.81 % 

2c 21+ hp 0.62 % 

2d 6-10 hp, 6d 1.74 % 

2h 6-10 hp, 6h 1.75 % 

2s 6-10 hp, 6s 1.75 % 

2N 20-21 hp, balanserad 0.49 % 

Summerar vi ihop detta får vi en 

medelöppning på 1.69 för Modern Standard. 

Men vad betyder det nu att ett system har en 

medelöppning på 1.69? 

För en viss bricka säger medelöppningen 

inget, men i långa loppet kommer en spelare 

som använder Modern Standard att öppna på 

en budnivå på 1.69, alltså någonstans mellan 

1c och 1d. Nästa motståndare måste i 

genomsnitt börja sin budgivning ett steg 

högre. 

Medelöppningen är alltså ett mått på den 

genomsnittliga nivå som motståndarna 

måste börja sin budgivning på, i de fall vår 

sida har given. På så vis är medelöppningen 

ett kvantitativt mått på hur aggressivt vårt 

system är, eller rättare sagt, hur högt vi 

öppnar i genomsnitt. 

På nittiotalet skrev författaren ett program 

som räknar ut medelöppningar för olika 

system. För varje system måste man skriva 

en subrutin som talar om vilket öppningsbud 

systemet väljer, givet en viss fördelning och 

en viss styrka. Med hjälp av detta program 

3 (15) 

är det lätt att beräkna medelöppningen för 

olika system. 

Programmet räknar bara med öppningsbud 

upp till och med 2N. Skälet till detta är att i 

nästan alla system är bud på högre nivåer 

spärrbud. Systemen skiljer sig inte mycket 

över 2N, och buden är ganska oberoende av 

vilket system man använder. 

Några olika system 

Låt oss se på medelöppningen för några 

olika system. Först anges medelöppning, och 

sedan frekvensen för pass i procent. 

Culbertson 0.76 73 

Precision 1.34 62 

Standard American 1.48 59 

Polsk klöver 1.55 46 

Svan 1.60 52 

Modern Standard 1.69 51 

Kålrotsruter 1.74 47 

Acol 1.77 50 

Lilla Säfflespadern 2.09 25 

Regres 2.21 27 

Magic Diamond 2.27 31 

Moscito 2.29 33 

Carrotti 2.34 20 

Pass-Spader 3.42 9 

Kaninklöver 3.46 13 

Aggressiv standard 4.02 21 

EHAA 4.06 26 

Som synes varierar aggressiviteten ganska 

mycket, från Culbertson, som ligger på 0.76 

(alltså klart under 1c) till systemet EHAA, 

som ligger på 4.06. I EHAA öppnar man 

alltså i genomsnitt högre än 1s. Man kan 

också se att i Culbertson passar man på 73 

% av alla händer i öppningsposition, medan 

man i, till exempel, Pass-Spader bara passar 

i 9 % av fallen. 

Innan vi tittar närmare på de olika systemen 

ska vi göra några observationer. 

Medelöppningen ger plusvärden för alla 

höga öppningsbud, även de med hög styrka. 

I Modern Standard öppnar man med 2N på 

20-21 hp och balanserad hand, vilket enbart 

spärrar den egna sidan, men vår metod

elönar detta bud i alla fall. Ett sätt att 

kompensera för detta vore att inte räkna med 

bud som visar mer än, till exempel, 15 hp, 

men det har författaren inte gjort, mest för 

att det kändes svårt att välja på vilken nivå 

man ska sluta räkna, och för att den inbördes 

ordningen mellan olika system inte påverkas 

särskilt mycket. 

Medelöppningen mäter bara öppningsnivån, 

men säger ingenting om effekterna på den 

fortsatta konstruktiva budgivningen (man 

kan spärra sin egen sida också), eller risken 

att komma för högt och få straff. 

Av dessa båda skäl bör man göra en analys 

av öppningsbuden och inte bara titta på 

medelöppningen. Man kan då särskilt 

undersöka om systemet i fråga innehåller 

höga starka öppningsbud eller höga farliga 

öppningsbud på dålig fördelning, vilka båda 

är nackdelar. 

Vi går tillbaks till tabellen. 

Culbertson 0.76 73 

Precision 1.34 62 

Standard American 1.48 59 

Polsk klöver 1.55 46 

Svan 1.60 52 


Acol 1.77 50 

Culbertson 

1 i färg 13-22, 4+ 

1N 16-19, balanserad 

2 i färg 23+ 


Intressant nog visar det sig att många 

naturliga system, med vida öppningar på 

enläget, ligger lägst i tabellen. Culbertson, 

med sina höga styrkekrav på samtliga 

öppningar, ligger som väntat lägst. Vi kan 

väl nästan våga konstatera att Culbertson är 

väl passivt för dagens bridge. 

4 (15) 

Precisionsklöver 

1c 16+ 

1d 11-15, 2+ d 

1h/s 11-15, 5+ färg 


2c 11-15, 5+ c 

2d 11-15, 4-4-1-4, 4-4-0-5 

2h/s 8-10, 6+ färg 


Precision är förvånansvärt tamt. Detta beror 

på ett ganska vanligt förekommande pass, 

samt att femkorts högfärger leder till att 

många händer öppnas med 1d, den berömda 

”slaskrutern.” Lägg därtill höga konstruktiva 

krav på de svaga tvåöppningarna, och en 

ovanlig 2d, och man får ett ganska passivt 

system. 

Som vi ska se nedan, kan man enkelt ”hotta 

upp” ett starkt klöversystem och göra det 

mycket aggressivare. Men det är intressant 

att notera att flera varianter, till exempel 

Super Precision, lägger flera händer i 1d 

och därmed blir ännu tamare. 

Standard American 

1c/d 12-21, 3+ färg 

1h/s 12-21, 5+ färg 


2c 22+ 

2d/h/s 8-11, 6+ färg 


Standard American har en något högre 

medelöppning, mest tack vare att 2d är en 

vanlig svag tvåöppning. 

Polsk klöver 

1c 12-14 bal / 4+c / 17-22 alla 

1d 12-16, 4+ d 

1h/s 12-16, 5+ färg 


2c 23+ 

2d 7-11, 55+ i hö + lå 

2h/s 7-11, 6+ färg 

2N 7-11, 55+ i båda hö eller lå 

Polsk klöver är också ganska passivt. Detta 

beror till stor del på att klöveröppningen 

innehåller så många handtyper. Man öppnar

med 1c i cirka 25 % av alla fall, vilket väl 

kan tyckas vara en viss överbelastning av ett 

enstaka öppningsbud. 

Svan 

1c 11-13 eller 17+ 

1d/h/s 11-16, 5+ färg 


2c 11-15, 5+ c 

2d 11-15, 4-4-1-4, 4-4-0-5 

2h/s 6-10, 6+ färg 

2N 6-10, 55+ i lågfärgerna 

Svan får representera den moderna svenska 

skolan med dubbeltydig klöver och femkorts 

högfärgsöppningar. Man kan konstatera att 

om man har femkorts högfärger och stark 

sang, blir det inte något vidare aggressivt 

system. 

Modern Standard 

1c/d/h/s 11-20, 4+ färg 


2c 21+ 

2d/h/s 6-10, 6+ färg 


Modern Standard vinner aggressivitet över 

de tidigare systemen genom sina fyrkorts 

högfärgsöppningar. 

Acol 

1c/d/h/s 12-21, 4+ färg 


2c 22+ 

2d/h/s 18+, 6+ eller 55+ 


Acol vinner ytterligare aggressivitet med 

svag sang och lätta öppningsbud, men tappar 

på sina tvåöppningar. Acol med stark sang 

har 1.66. Acol med svag sang och multi 2d 

har medelöppningen 1.97, vilket väl får 

anses hyfsat bra. 

Låt oss nu se på några ovanligare system, 

varav flera anses vara aggressiva. 

5 (15) 

Kålrotsruter 1.74 47 

Lilla Säfflespadern 2.09 25 

Regres 2.21 27 

Magic Diamond 2.27 31 

Moscito 2.29 33 

Carrotti 2.34 20 

Pass-Spader 3.42 9 

Kaninklöver 3.46 13 


EHAA 4.06 26 

Kålrotsruter 

1c 15+ 

1d 8-14, 5+ högfärg 

1h/s 8-14, 4-kortsfärg 


2c/d 11-15, 5+ färg 

2h/s 13-16, 54 i färgen + lågfärg 

2N 13-16, 5+ d och 4+ c 

Kålrotsrutern heter systemet från 

Storsjöbygden. Speciellt för detta är bland 

annat att 1d visar femkorts högfärg och att 

1h och 1s visar exakt fyrkorts högfärg på 8- 

14 poäng. Men Kålrot är inte så aggressivt, 

dels eftersom 1h och 1s kräver en längre 

lågfärg när man har 8-10, och dels för att 

alla tvåöppningar är konstruktiva. 

Lilla Säfflespadern 

pass 8+, 4+ s 

1c 8+, 4+ h 

1d 0-7 

1h 8+, obalanserad 

1s 8-12, balanserad 


2c 8-12, 5+ hö och 4+ c 

2d 8-12, 5+ hö och 4+ d 

2h 8-12, 54+ i sh 

2s genomgående sexkortsfärg 


Den lilla Säfflespadern öppnar med i snitt 

över 1d. Man kan konstatera att pass och 1c 

står för en stor del av öppningshänderna, 

vilket gör att öppningen trots allt blir ganska 

låg. Men man måste naturligtvis ta med i 

kalkylerna att dessa ”tama” öppningsbud 

visar en högfärg, vilket gör att fältet inte är 

helt öppet för motståndarna.

Regres 

pass 13+ 

1c 8-12, singelton eller renons 

1d 0-7 

1h/s 8-12, 3-4 kort i färgen 

1N 8-12, 5+ högfärg 

2c/d 8-12, 5+ färg 

2h 8-12, 55+ i ch eller ds 

2s 8-12, 55+ i cs eller dh 

2N 8-12, 55+ i cd eller hs 

Regres är det mest kända polska 

passystemet, och har en medelöppning på 

2.21. Man passar i 27 % av fallen, men har 

då 13+, vilket gör att det inte är en vanlig 

öppningssituation för motståndarna. 

Nilslands och Ofséns Minisplit är ganska 

snarlikt i struktur och medelöppning. 

En annan intressant sak med Regres är 

öppningarna 1h och 1s på 3-4 kort i färgen. 

Detta gör att partnern kan se om färgen är en 

kandidat som trumf, men motståndarna kan 

inte omedelbart veta att färgen är utesluten. 

Den kan ju mycket väl sitta 3-2. Detta gör 

att motståndarna får det svårare. 

Magic Diamond 

1c 12-16 obal eller 15-17 bal 

1d 17+ 

1h/s 8-11, 4+ färg 


2c/d 8-11, 6+ färg eller 54+ cd 

2h/s 7-11, 55+ i hö+lå 

2N 7-11, 55+ i cd 

Magic Diamond är känt för sina aggressiva 

öppningar i högfärg, men får trots detta 

ingen extremt hög medelöppning. Passet är 

trots allt ganska vanligt (31 %) och de 

ganska ovanliga svaga tvåöppningarna drar 

ner genomsnittet. Öppningen 1c visar 12-14 

obalanserad eller 15-17 balanserad, medan 

1d är starkt. Denna struktur är ärvd från 

Carrotti. 

6 (15) 

Moscito 

1c 15+ 

1d 9-14, 4+ h 

1h 9-14, 4+ s 

1s 9-14, 4+ d 


2c 10-14, 6+ c 

2d 7-10, 6+ h eller s 

2h 7-10, 5 h 

2s 7-10, 5 s 

2N 7-10, 55+ i cd 

Moscito har ännu högre medelöppning, 

beroende på öppningsbud på 10-14 och 

fyrkorts högfärger. I en version från 1992 

beslöt sig Marston och Burgess för att öppna 

alla 6-9 med 2c i ozon. Då går öppningen 

upp till hela 4.16, men å andra sidan lever 

man ju rätt farligt. 

Carrotti 

pass 12-16 obal eller 15-17 bal 

1c 9-11 eller 17+ 

1d 0-7 

1h/s 8-11, 4+ färg 


2c/d 8-11, 6+ färg eller 54+ cd 

2h 7-11, 55+ i ch eller ds 

2s 7-11, 55+ i cs eller dh 

2N 7-11, 55+ i cd eller hs 

Carrotti är en variant av Morotsklövern, 

med starkt pass och dubbeltydig 1c. Det får 

en högre medelöppning än Magic Diamond 

eftersom man öppnar 1d med 0-7. Pass visar 

12-14 obalanserad eller 15-17 balanserad. 

Pass-Spader 

pass som 1s i Modern Standard 

1s som pass i Modern Standard 

övrigt enligt Modern Standard 

Ett sätt att enkelt öka aggressiviteten är att 

byta öppningsbuden pass och 1s. Jag har 

gjort detta för Modern Standard och valt att 

kalla systemet för Pass-Spader. Helt 

plötsligt har vi fått upp öppningen till 3.42, 

och samtidigt skaffat oss ett öppningsbud 

som är svårhanterligt för båda sidor. Mer om 

detta nedan.

Kaninklöver 

1c 15+ 

1d/h/s 10-14 3+ färg 

1N 12-14 balanserad 

2c 10-14 5+ c 

2d 4-9 trefärgshand 

2h/s 4-9 5+ färg 

2N 4-9 55+ i cd 

Mitt eget bidrag tillsystemfloran heter för 

närvarande Kaninklöver. Det är ett i mitt 

tycke bra exempel på hur man kan designa 

ett klöversystem som är både konstruktivt 

och säkert men ändå har en så hög 

medelöppning som 3.46. Kaninklöver tillåter 

öppning på trekortsfärger, vilket gör det 

svårare för motståndarna att utesluta färgen 

som deras trumf. Vi återkommer till 

systemet nedan. 

Aggressiv Standard 

1c/d/h/s 10-19, 4+ färg 


2c 20+ 

2d/h/s 4-11, 5+ färg 


Aggressiv Standard är mitt eget recept på 

hur man med enkla medel kan förvandla ett 

tamt system som Modern Standard till ett 

riktigt vasst system. Men man får då 

acceptera en något minskad precision i den 

konstruktiva budgivningen. Även detta 

system beskrivs noggrannare nedan. 

EHAA 

1c/d/h/s 13+, 4+ färg 


2c/d/h/s 6-12, 5+ färg 


Till sist måste vi nämna EHAA, Every Hand 

an Adventure. Detta system har varit 

populärt i USA sedan sextiotalet och 

beskrivs i en bok av Eric Landau och 

Randall Baron. Grundidéerna är sunda 

öppningar på enläget, 1N 10-12 och vilda 

svaga tvåöppningar på alla händer på 6-12 

hp och femkortsfärg (även 2c). Dessa 

tvåöppningar är så vanliga att 

medelöppningen hamnar på 4.06. Man 

7 (15) 

öppnar alltså i snitt med över 1s. För den 

som tycker om konstruktiva svaga 

tvåöppningar på 6-10 hp med exakt 

sexkortsfärg med två topphonnörer och inga 

fyrkorts sidofärger eller renonser, känns 

EHAA kanske lite ”annorlunda.” Men 

faktum är att systemet är spelbart just genom 

att vara så aggressivt. 

Mitt urval av system är inte särskilt djupt 

genomtänkt. Men jag tror att läsaren kan bli 

hjälpt att bedöma sitt eget system genom att 

jämföra med de system som det liknar mest. 

Att öka aggressiviteten 

Om man nu insett att man spelar ett ganska 

tamt system, och skulle vilja göra några 

enkla ändringar, för att pröva på större 

aggressivitet, vad kan man då göra? 

Naturmetoden 

Ett sätt att öka aggressiviteten är helt enkelt 

att öppna på lägre poäng. Ibland öppnar man 

helt enkelt 1h eller 1s på 8-9 poäng och ser 

hur det går. Detta utan att sätta någon 

specifik poänggräns eller fundera över 

effekterna på svarsbuden. Man berättar inte 

ens för partnern, utan han får lära sig genom 

att upptäcka vad man håller på med vid 

bordet. 

Jag tror att den här metoden är ganska vanlig 

ute vid bridgeborden. Den är naturligtvis 

också dålig. Den leder inte bara till sämre 

precision i budgivningen, den är också 

destruktiv mot partnern. Antingen slutar 

partnern att spela, eller så lär han sig och vi 

har en odeklarerad överenskommelse. Fusk, 

helt enkelt. 

Låt oss inte använda naturmetoden för svaga 

öppningsbud, utan se på bättre möjligheter. 

Varianter av Modern Standard 

Låt oss först titta på inverkan av kraven på 

öppningsfärgernas längd. Vi förutsätter att 

grundsystemet är Modern Standard.

Modern Standard, 1555 1.53 51 




Modern Standard, 1NT 11-13 1.86 51 

Med systemet 1555 menas att alla 

öppningsbud på enläget lovar femkortsfärg, 

utom 1c som blir en ”slasköppning.” 

Eftersom man öppnar oftare med 1c 

kommer aggressiviteten att bli lägre. Även 

2455 (femkorts högfärg, fyrkorts ruter och 

kort klöver) är mer passivt, vilket också 

gäller för femkorts högfärgsöppningar. 

Om man håller sig till fyrkorts högfärger får 

man alltså ett aggressivare system. Man kan 

öppna med 1h eller 1s på en jämn hand och 

12-14 ganska ofta, vilket tar bort några 

värdefulla budnivåer för motståndarna om 

de vill ge sig in. Denna teknik är välkänd 

bland erfarna robberspelare och i partävling, 

men avspeglas inte i särskilt hög grad i 

moderna budgivningssystem. 

Vill man, kan man ändra ”Nilslands ramsa” 

för vilken fyrkortsfärg man ska öppna med 

från hcsd till hscd. Det ger ibland en del 

återbudsproblem, men tillåter att man 

slänger in ett spärrande 1s lite oftare. Läs 

också i klassikern Jannersten och Wohlin, 

Vinnande partävlingsteknik. 

Byter man till svag sang får man upp 

aggressiviteten till en riktigt acceptabel nivå. 

Men glöm inte att om man kombinerar 

Modern Standard med svag sang, påverkar 

det både svarsbudens poänggränser och 

öppnarens återbud. Man kan inte längre följa 

Nilsland slaviskt, utan måste tänka på vad 

parterna kan ha, (men det kräver ju den gode 

Mats att man gör i alla fall). 

Femkorts högfärgsöppningar 

Låt oss göra en kort utvikning. Det blir mer 

och mer populärt med femkorts högfärger. 

Vi har redan sett att detta leder till en något 

minskad aggressivitet. Motivet för femkorts 

högfärger måste då vara att de ger en högre 

precision i konstruktiv eller kompetitiv 

budgivning. 

8 (15) 

I vilka fall är fyrkorts- respektive femkorts 

högfärgsöppningar bättre på att hitta en 

trumffärg? 

• Om öppnaren har minst fem kort i en 

högfärg och svararen har exakt tre, hittar 

man trumfen direkt med femkorts 

högfärger, medan man måste bjuda en 

rond till för att visa fem kort, om man 

öppnar med fyrkorts högfärger. 

• Om öppnaren har exakt fyra kort och 

svararen minst fyrkortsstöd, hittar men 

trumfen direkt med fyrkorts högfärger, 

medan öppnaren måste vänta en rond 

med att överhuvudtaget visa färgen, om 

man öppnar med femkorts högfärger. 

Det är dessa två situationer som skiljer sig 

vad gäller förmågan att direkt hitta en trumf. 

I andra fall hittar både fyrkorts och femkorts 

högfärgsöppningar en gemensam åttakorts 

trumf lika snabbt. 

För att undersöka vilket fall som är vanligast 

gjorde författaren ett försök med Hans van 

der Staverens program Dealer. Programmet 

fick generera ett stort antal händer och sedan 

räknades de två ovannämnda fallen. 

4-4 15.9 % 

5-3 15.3 % 

De två fallen är alltså nästan exakt lika 

vanliga. 

Slutsatsen borde vara klar. Fyrkorts 

högfärgöppningar är lika bra på att hitta en 

trumf som femkorts, men betydligt vanligare 

och mer aggressiva. Kanske vi ska glömma 

det där med femkorts högfärgsöppningar… 


Låt oss nu se vad man kan göra för att öka 

medelöppningen i ett naturligt system. Vi 

ska undersöka ett antal olika åtgärder, vilka 

sedan kan kombineras som man önskar. Om 

man gör alla förändringarna får man en 

version av Modern Standard som jag valt att 

kalla Aggressiv Standard.

Modern standard 1.69 51 

Modern standard, öppna 10+ 1.90 43 

Modern standard, trefärg 2.96 33 

Modern standard, vilda två 3.32 31 


Öppna från tio poäng. 

Den första förändringen ger minst ökning 

och medför också flest problem, men är 

fortfarande värd att göra. Idén är enkel: låt 

oss öppna med ett i färg från tio hp och 

uppåt på balanserade händer. Detta ger oss 

en ökning till cirka 1.90, helt enkelt därför 

att en stor andel av alla bridgehänder är 

balanserade runt tio poäng. 

För att göra detta framgångsrikt bör man 

använda sig av nya sangintervall. 

Alternativ 1 

10-13 1 i färg + lägsta sangbud 

14-16 öppning med 1N 

17-19 1 i färg + hopp i sang 

Här får man ett litet problem med det högre 

sangintervallet 17-19. Efter budgivningar av 

typen 

Väst Öst 

1d 1s 

2N 

kan det vara svårt för Öst att veta om han 

ska höja till 3N eller passa. 

Det finns flera konventioner som kan 

komma till hjälp. 

• Häxans 2c, där 2c från öppnaren i 

andra ronden visar alla starka händer 

(17-19) eller svagare händer med 

klöverfärg. 

• Cole, där öppnarens 2c i andra ronden 

är artificiellt och svararens 2d ett relä, 

vilket möjliggör mer precis budgivning. 

• Öppningen 1c kan ta hand om alla 

balanserade händer på 17-19, och svaren 

1d, 1h och 1s kan vara överföring, som 

i till exempel, systemet Super Standard. 

9 (15) 

Om man använder den sistnämnda 

konventionen kan man bjuda så här: 

Väst Öst 

1d 1h 

1s 

Öst visar 6+ och spaderfärg, och Väst visar 

10-13 balanserad. 

Väst Öst 

1d 1h 

1N 

Här visar Väst 17-19 balanserad. 

Man kan dock spela enligt Alternativ 1 utan 

att använda någon extra konvention. Då får 

man helt enkelt gissa när öppnaren hoppar 

till 2N på 17-19. 

Alternativ 2 

10-13 1 i färg + lägsta sangbud 

14-17 öppning med 1N 

18-19 1 i färg + hopp i sang 

Sanggränsen 14-17 är ovanlig, men kunde 

Culbertson och Efos klara 16-19 så kan väl 

vi klara 14-17, eller hur? 

Oavsett vilket alternativ man väljer, måste 

svaren på 1 i färg få lite andra poänggränser: 

• 1-över-1: 6+ 

• Negativ 1N: 6-11 

• 2-över-1: 13+ 

De lägre svaren (1-över-1 och negativ sang) 

får alltså något vidare poängintervall. 

2d som svag trefärg 

En mycket intressant öppningsidé är att 

använda 2d som en svag öppning med 

trefärgshand. Denna svaga tvåöppning kan 

användas i vilket system som helst utan 

andra förändringar. 

Författaren rekommenderar 4-9 hp och en 

hand med fördelningen 4432, 4441, 5431 

eller 5440. Med 5431 och femkorts högfärg

och fyrkorts lågfärg är det bättre att öppna 

med en svag tvåöppning i högfärgen. 

Denna svaga tvåöppning är mycket vanligt 

förekommande, eftersom fördelningen 4432 

ingår, och är inte så farlig som den vid första 

anblicken kan verka. Man öppnar med 2d i 

cirka 16.5 % av alla händer, och man hittar 

en åttakortstrumf i hälften av fallen man 

öppnar, och en minst sjukortstrumf i nio fall 

av tio. 

Svaren på svag 2d trefärg kan vara 

2d pass 0-17, 6+ ruter 

2h 0-17, 3+ hjärter 

2s 0-17, 3+ spader 

2N fråga efter bästa lågfärg 

3c 0-17, 6+ klöver 

3d 18+, frågar efter fyrfärger 

3h/s 18+, krav med sexkortsfärg 

högre spärr 

Efter 2d – 2h passar öppnaren med minst 

trekorts hjärter och flyttar annars till 2s. 

Efter 2d – 2s passar öppnaren med minst 

3 spader och flyttar annars till 2N. 

Efter 2d – 2N bjuder öppnaren sin bästa 

lågfärg, varefter 3 i högfärg är invit med 

fyrkortsfärg. 

Efter 2d – 3d visar båda fyrkortsfärger 

nedifrån, med avsikt att hitta en bra trumf 

för utgång eller slam. 

Principen är alltså att så fort man öppnat 

med 2d kämpar man för att hitta en spelbar 

trumf. Man bjuder nästa färg om den är på 

minst tre kort, och partnern bjuder vidare 

bara om han är kortare än tre kort. 

Det finns en åttakortstrumf i över 80 % av 

alla fall, men man hittar den bara hälften av 

gångerna, eftersom man ibland först hittar 

en 4-3 eller (usch) 3-3. 

Om motståndarna dubblar bjuder man 

trekortsfärger nedifrån, passar på 

trekortsfärger och redubblar på kortare färg. 

10 (15) 

s D-10-9-7 

h 5 

d K-10-7-3 

c 9-8-4-2 

s 6-5 s K-2 

h K-10-9-7-6 ┌─┐ h E-3-2 

d E-D-6-5-2 └─┘ d kn-9-8 

c E c K-kn-10-6-3 

s E-kn-8-4-3 

h D-kn-8-4 

d 4 

c D-7-5 


2d pass 

2h pass 2s pass 

pass X pass 3c 

3h pass pass pass 

Nord öppnar på sina 5 hp och 4441, och Syd 

bjuder 2h. Nord har kort hjärter och flyttar 

till spader, som passar Syd utmärkt. Väst 

upplysningsdubblar och Öst-Väst hamnar i 

ett delkontrakt som går bet. Med den 

aktuella sitsen går 2s Nord-Syd hem. Öst- 

Väst har i praktisk budgivning svårt att hitta 

rätt. 

Att införa 2d som svag trefärg ger en 

medelöppning på 2.96, vilket är nästan 

dubbelt så aggressivt som vanlig Modern 

Standard. 

Vi kan i förbifarten konstatera att vissa 

andra svaga tvåöppningar inte ökar 

aggressiviteten. Ekréns 2d visar 6-10 och 44 

i högfärgerna, men förekommer mer sällan 

än en vanlig odisciplinerad 2d. Wilkosz 2d, 

som visar 55 i två färger utom lågfärgerna, 

är ganska sällsynt och sänker faktiskt 

aggressiviteten. Detta beroende på att 

fördelningen 55 eller bättre är ovanlig. 

Det är därför viktigt att ta med fördelningen 

4432 i den svaga 2d. Man skulle naturligtvis 

kunna tänka sig att öppna med svag 2d på 

exakt 4441 eller 4441/5440. Men dessa 

fördelningar är så ovanliga att en sådan svag 

tvåöppning i praktiken är ganska värdelös.

Du har 4441 i cirka 3 % av alla händer. 

Kasta inte bort ett öppningsbud på detta. 

Samma sak gäller för övrigt starka 

trefärgshänder. Spelar du stark Marmic, 

Efos 2d/2N eller Precisions 2d i original, så 

överväg att ändra dig. Dessa öppningar är så 

ovanliga att du kan klara dig utan dem, och 

du kan alltid låtsas att de är balanserade eller 

innehåller en taskig femkorts lågfärg. 

Odisciplinerade svaga tvåöppningar 

Nästa steg mot en riktigt hög medelöppning 

är att minska kraven på de vanliga svaga 

tvåöppningarna. En konservativ svag 

tvåöppning kan se ut så här. 

s K-kn-10-8-5-4 h 4 d E-9-3 c 9-8-2 

Man ska ha 6-10 hp, en sexkortsfärg med 

två honnörer, och inga fyrkorts sidofärger 

eller renonser. 

Men det har blivit ganska vanligt att 

använda så kallade odisciplinerade svaga 

tvåöppningar i stället. En sådan kan se ut 

som följer. 

s D-10-8-5-3 h 4 d K-9-3 c 9-8-4-2 

Jag föreslår 4-9 hp och en femkortsfärg, 

gärna med en honnör i topp, men det är inte 

nödvändigt. Om du vill, får du gärna ha 

fyrkortsfärger och renonser vid sidan om, 

bara du öppnar. 

Om man inför denna typ av svaga 

tvåöppningar i Modern Standard åker 

medelöppningen upp till hela 3.32. Du 

tvingar motståndarna att börja över 1h i 

snitt. 

Låt oss göra en kort utvikning till. 

Det finns ju flera olika sätt att hantera svaga 

tvåöppningar. Ett vanligt sätt är att använda 

Multi 2d för enfärgade svaga två, medan 

direkta 2h och 2s då kan vara händer med 

55 i färgen och en lägre färg. Hur aggressivt 

blir detta? 

11 (15) 

Multi (6) med 2h/s 55 0.45 

Auken – von Arnim (6) 0.49 

Vanliga svaga två 0.52 

Multi (5) med 2h/s 55 1.04 

Auken – von Arnim (5) 1.12 

Odisciplinerade svaga två 1.67 

Tabellen ovan visar det tillskott olika 

kombinationer av svaga tvåöppningar ger till 

den allmänna medelöppningen. 

Multi (6) betyder Multi 2d med sexkorts 

högfärd, medan Multi (5) betyder att man 

nöjer sig med femkortsfärg. I båda fallen 

kombineras detta med 2h och 2s på 55:or. 

Auken – von Arnim (6) betyder att 2d visar 

antingen svag sexkorts hjärter eller en 55:a 

med spader och lägre färg, 2h visar svag 

spader eller 55 med hjärter och lägre färg, 

och 2s visar 55 i låg- eller högfärger. Auken 

– von Arnim (5) betyder samma sak, fast det 

räcker med femkortsfärg i enfärgshanden. 

Jag valde dessa svaga tvåöppningar som en 

representant för den moderna trenden med 

alternativa betydelser i svaga öppningsbud. 

Systemet spelas av det tyska paret Sabine 

Auken och Daniela von Arnim. 

Det kan verka lite förvånande, men att 

kombinera Multi med svaga 55:or sänker 

faktiskt aggressiviteten. Det beror på att man 

går miste om den vanliga svaga rutern och 

att man öppnar de enfärgade händerna ett 

respektive två steg lägre (med 2d i stället för 

2h eller 2s). De svaga 55:orna är så pass 

ovanliga att de inte hjälper upp det hela. 

Lägg därtill att, om motståndarna har ett bra 

försvar, är det lättare för dem att försvara 

sig mot Multi 2d än mot naturliga 2h och 

2s. Mot Multi kan man till exempel dubbla 

på 12-14 och jämn hand, vilket man 

knappast kan tillåta sig mot en naturlig svag 

tvåöppning. 

Även Auken – von Arnim uppvisar lägre 

aggressivitet, återigen beroende på att 55:or 

är ovanliga fördelningar. Men eftersom de

inte lovar någon definierad färg är de 

naturligtvis svårare att försvara sig mot. 

När det gäller aggressivitet är alltså 

odisciplinerade 2h och 2s oslagbara, gärna 

i kombination med 2d som svag trefärg. 


Om vi sätter ihop alla våra åtgärder i ett och 

samma paket, har vi fått ett nytt system, som 

jag kallar Aggressiv Standard. Det 

kännetecknas av följande: 

• Balanserade händer från 10 hp öppnas 

med 1 i färg. 

• 1 NT visar 14-16 eller 14-17. 

• De svaga tvåöppningarna i högfärg visar 

4-11 hp och minst femkortsfärg, och är 

odisciplinerade. 

• Öppningen 2d visar 4-9 poäng och en 

svag trefärgshand, alltså minst 443+ i tre 

färger. 

Som system är Aggressiv Standard väldigt 

likt Modern Standard men ändå inte. 

Medelöppningen är 4.02, vilket innebär att 

motståndarna i genomsnitt måste börja sin 

budgivning över 1s om de vill konkurrera. 

Man passar i 19 % av fallen. Motståndarna 

får öppna ostört i bara ett fall av fem om vi 

har given. 

Samtidigt är systemet lätt att spela och helt 

naturligt. Den svaga trefärgen i 2d får tre 

prickar, men i övrigt är systemet naturligt. 

Den största svagheten är att ettöppningarna 

får ett ännu vidare styrkeintervall än i 

Modern Standard. Om din partner öppnar 

med 1 i färg och motståndaren till höger 

spärrar på utgångsnivå, har du ofta ett svårt 

läge. Men å andra sidan är det inte särskilt 

mycket värre än i Modern Standard. Att 

utöka från 12-19 till 10-19 gör inte så stor 

skillnad på osäkerheten, som är för stor i 

vilket fall som helst. Däremot gör 

utökningen stor skillnad när det gäller 

aggressiviteten. Majoriteten av alla händer 

ligger ju runt tio balanserade poäng. 

12 (15) 

Varför inte prata med din partner om att 

pröva Aggressiv Standard? 

Pass-Spader 

Låt oss också nämna ett annat system, som 

är enkelt men ger en hög medelöppning. 

Idén är simpel: om du enligt Modern 

Standard skulle passa, så öppna i stället med 

1s, och om du skulle öppna med 1s, passa. 

Det här kan låta vansinnigt, men det ger dig 

direkt en medelöppning på 3.42. Du kommer 

också definitivt att ställa till det för både 

motståndarna och din egen sida. 

Innan du prövar detta system behöver du 

prata igenom något lämpligt svarssystem 

efter 1s med din partner. Här är ett förslag, 

som inte är så värst väl genomtänkt. Du 

måste tänka igenom budsekvenserna lite 

längre än vad som finns angivet nedan. 

Svaren på svag 1s är 

1s pass spaderanpassning 

1N semibalanserad 

2cdh naturligt 

2s 20+ krav 


högre spärrbud 

Svararen passar med en riktigt svag hand 

eller med anpassning i spader. 

Efter 1s – 1N bör öppnaren bjuda med en 

obalanserad hand. Det är oftast bättre att 

spela med en trumf än sang om man är svag. 

Svararens 1N fungerar som ett flyktbud. Om 

du använder något slinkningssystem efter att 

ett naturligt öppningsbud 1N blivit dubblat, 

kan du använda samma system här. 

När din partner passar kan du använda hela 

ett-nivån för 1-över-1. I övrigt kan du låta 

svarsbuden vara som vanligt. Tänk dock på 

att svarsbuden tekniskt sett är öppningsbud 

när det gäller prickberäkning. Stenbergs 2N 

blir plötsligt onaturligt, och tycker du om

Bergens trumfhöjningar så blir det betydligt 

fler än sju prickar i systemet. 

Man kan använda Pass-Spader bara i ozon 

eller i alla väder, beroende på hur modig 

eller dumdristig man är. Om det är brist på 

röda lappar i budlådorna på din klubb kan du 

ju våga lite mer. 

Det här systemet lär faktiskt ha använts på 

internationell toppnivå, men är ingenting jag 

vill rekommendera. Jag har inte själv provat, 

så jag vet inte hur balansen är mellan att det 

går galet för oss eller för motståndarna. Vill 

du pröva något med hög aggressivitet så är 

Aggressiv Standard mycket säkrare. 

En spaderöppning från noll poäng ger sju 

prickar, men om du utgår från Modern 

Standard är allt annat naturligt, så Pass- 

Spader kan i princip spelas överallt. Men det 

är nog säkrast att tala med tävlingsledaren 

först. 

Zia Mahmood har skrivit underhållande om 

Pass-Spader i boken Bridge My Way, där 

han kallar systemet för Pakistansk Spader. 

Aggressiv stark klöver 

Som vi såg i Kapitel 3 är klöversystem av 

typen Precision rätt tama. Det är emellertid 

lätt att skapa ett klöversystem som är 

konstruktivt men med en hög medelöppning. 

För att göra det enkelt för mig kommer jag 

att presentera ett system jag utvecklat själv, 

tillsammans med min partner Anu Uus, 

Kaninklöver. Öppningsbuden är: 

1c 15+ alla fördelningar 

1d 10-14 3+ ruter 

1h 10-14 3+ hjärter 

1s 10-14 3+ spader 


2c 10-14 5+ klöver 

2d 4-9 svag trefärgshand 

2h 4-9 5+ hjärter 

2s 4-9 5+ spader 

2N 4-9 55+ klöver och ruter 

13 (15) 

Öppningen 1c följs av överföringssvar och 

frågebud i stil med avancerad Precision. 

Ettöppningarna kan vara canapé, medan 2d 

är svag trefärg och 2h och 2s 

odisciplinerade svaga tvåöppningar. 

Skillnaderna mellan Kaninklöver och 

Precision är egentligen små, men de gör en 

stor skillnad på medelöppningen. 

Kaninklöver har 3.46 och man passar bara 

med 15 % av öppningshänderna. Om man 

spelar Precision eller något annat starkt 

klöversystem, kan man göra följande enkla 

ändringar: 

• Öppna på 10-14 och låt 1c vara 15+. 

• Inför odisciplinerade svaga två. 

• Inför 2d som svag trefärgshand. 

• Inför fyrkorts högfärgsöppningar. 

Vips har man förvandlat ett väldigt tamt 

system till ett av världens mer aggressiva. 

Fördelen med ett klöversystem är att det går 

att öppna från tio poäng utan att minska 

precisionen. Det är väldigt lite som går 

förlorat. Den ökade osäkerheten kommer 

främst med de svaga tvåöppningarna. 

Riktigt aggressiva system 

Låt oss till sist beskriva tre riktigt aggressiva 

system. 

EHAA 4.06 26 

System A 4.55 15 

System B 5.04 1 

EHAA har vi talat om tidigare. Systemet är 

mycket enkelt och naturligt. Öppningsbuden 

är som följer. 

1 i färg 13+ naturligt 


2 i färg 6-12 femkortsfärg 


Detta ger en medelöppning på hela 4.06. 

Man kan säga att EHAA står och faller med 

de svaga tvåöppningarna. Notera också att 

det inte finns något öppningsbud som kräver

till utgång. Man kan antingen använda sig av 

3c eller låta bli att passa på ettöppningarna. 

Det går naturligtvis också att använda sig av 

en stark klöverstruktur. Den som vill pröva 

råds att skaffa Landau and Baron, Every 

Hand an Adventure. 

System A är min egen skapelse och har 

aldrig spelats. Idén var att skapa ett ganska 

naturligt system som hade så hög öppning 

som möjligt. Resultatet är en kombination 

av dubbeltydig klöver, minisang och 

tvåöppningarna från EHAA. 

1c 8-9 eller 17+ 

1d 13-16 lågfärger 

1h/s 13-16 4+ färg 


2cdhs 5-12 5+ färg 

2N 0-9 55+ cd 

Detta ger en medelöppning på 4.55 i ett 

fortfarande helt rimligt system. Det blir 7 

prickar om jag räknar rätt. 

System B är en vidareutveckling, där jag låtit 

1s vara svagt (0-7), pass visa lågfärgerna, 

och 1d och 1h vara överföringar till 

högfärgerna. 

pass 13-16 lågfärger 

1c 8-9 eller 17+ 

1d 13-16 3+ hjärter 

1h 13-16 3+ spader 

1s 0-7 alla fördelningar 


2cdhs 5-12 5+ klöver 

2N 0-9 55+ cd 

Detta ger en medelöppning på hela 5.04, 

men systemet är antagligen fortfarande 

spelbart. Här blir det dock cirka 17 prickar. 

Notera också att öppningsbudet 1s på 0-7 

poäng är betydligt ofarligare för den egna 

sidan än motsvarande öppning i Pass- 

Spader, där det ju visar 0-10 eller 0-11 

poäng. När man har så lite som 0-7 blir 

budet mer begränsat, och sannolikheten är ju 

också större att vår sida inte har något 

14 (15) 

kontrakt, och alltså att det blir motståndarna 

som spärras. 

Kommentarer om beräkningarna 

Beräkningarna som redovisas har gjorts med 

ett program som författaren skrev på 

nittiotalet. Det använder sig av färdiga 

sannolikhetstabeller för honnörspoäng och 

fördelningar, vilket betyder att resultaten i 

någon mening är väldigt exakta. 

Men i praktiken måste man komma ihåg att 

det är svårt att ta med alla faktorer som finns 

i ett budsystem. När det gäller svaga 

tvåöppningar har jag, till exempel, struntat i 

att ta med villkor hur många honnörer det 

ska vara i färgen. Det skulle bli alldeles för 

komplext att försöka. 

Sedan finns det ju även ett antal faktorer 

som det är omöjligt att ta med. Varje spelare 

gör bedömningar om hur läget i matchen är 

(ska vi spela försiktigt eller ta chanser), om 

just de hör motståndarna gärna dubblar, eller 

extra lätt blir lurade av svaga öppningar, etc. 

Detta betyder att decimalerna i 

medelöppningen inte ska tas allt för 

allvarligt. Däremot kan man nog konstatera 

att ordningsföljden mellan systemen inte 

påverkas särskilt mycket, och att de system 

som har en låg medelöppning även i 

praktiken är tama. 

Slutsatser 

Det finns många sätt att bjuda aggressivt på, 

till exempel att man bjuder högt med svaga 

spärrhänder eller att man följer lagen. Men 

en viktig del är aggressiviteten på låg nivå, 

som bland annat innefattar att man öppnar 

ofta på svaga händer. 

Men den är inte alltid lätt att bedöma vad 

som verkligen ger en ökad aggressivitet. 

Många system är förvånansvärt tama. I det 

föregående har vi sett att det som ger 

tillskott till medelöppningen är: 

• Öppna balanserade händer runt 9-11 

poäng, där de flesta händerna finns. 

• Ställ låga krav på svaga tvåöppningar.

• Svag sang och fyrkorts högfärger. 

Låt oss avsluta med en giv från Jannersten 

och Wohlin, Vinnande partävlingsteknik. 

s K-kn-8-5-3 

h 10-2 

d K-kn-9 

c 9-8-5 

s 6-4-2 s 9 

h E-K-D-9 ┌─┐ h kn-7-6-5-4 

d 8-3 └─┘ d E-D-5 

c K7-6-3 c kn-10-4-2 

s E-D-10-7 

h 8-3 

d 10-7-6-4-2 

c E-D 


1s pass 3s pass 

pass pass 

”Nord-Syd använde alltså dubbelhöjningen 

som ett begränsat bud. Även om man inte 

haft den budstilen, skulle Öst-Väst ha slagits 

ut. Väst hittar inget bud på Syds 1 spader. 

Öst-Väst ordnade rätt motspel och resultatet 

blev en odubblad straff. Detta gav Öst-Väst 

fattiga 3 poäng av de 18 möjliga. Vid 

flertalet bord hade Syd öppnat med 1 ruter 

och Väst hade då kommit med 1 hjärter på 

sin toppstarka fyrkortsfärg. Öst-Väst kunde 

nu inte missa 4 hjärter. Det billigaste Nord- 

Syd kunde slippa undan med var att offra sig 

i 4 dubblade spader.” skriver Jannersten. 

Lätta öppningsbud på korta färger och 

canapé är inga nyheter, men det finns gott 

om poäng att tjäna på att öppna aggressivt. 

C d h s 

15 (15)

Aggressiv budgivning - EIT

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?