Den talande bokens poetik - Doria

94
reflektion, kompetensutveckling, flexibelt stöd och samarbete i undervisningen.
Det som är slående med de faktorer, som Nilholm nämner, är att de är exempel
på faktorer som många skulle mena utmärker bra skolor, dvs. inte bara arbetet
med elever i behov av särskilt stöd. Specialpedagogikens inklusionstanke om
lika värde men olikhet för olika människor har också stigit fram i förgrunden för
mitt eget tänkande när det gäller lindrigt utvecklingsstördas läsning. Detta
tänkande har öppnat upp för ett emancipatoriskt perspektiv i avhandlingsarbetet
(se avsnitt 2.3). Det emancipatoriska perspektivet handlar om allas rätt till
kultur. I den kontext, som denna avhandling undersöker, handlar det om att
erbjuda unga vuxna med funktionsnedsättningen lindrig utvecklingsstörning
möjligheter att göra tolkande läsning av skönlitteratur. Forskningsfråga 4 om
vilka meningserbjudanden som kan synliggöras genom litteratursamtal har
därför tillkommit under analysprocessen. I det avslutande avsnittet av kapitel 3
vill jag därför se lite närmare på vad tidigare forskning om boksamtal och
läskompetens bidragit med i denna fråga.
Penne (2010, 244) för också en diskussion om elevernas behov av att läsa
litteratur från sin egen tid. Hon betonar betydelsen av att litteratur och film
tematiseras som konst, som form i klassrummet. Läraren behöver förmedla att
litteratur från olika tider skall uttrycka något om verkligheten. Penne refererar
bl.a. till ett amerikanskt forskningsprojekt (Penne 2010, 244–245) som Shirley
Brice Heath har genomfört med s.k. svaga elever, elever som har ramlat ut ur
skolans system. I de konstprojekt Heath har genomfört visas att unga människor
först frågar: Vad är det här? När de utvecklar kompetens börjar de fråga på ett
helt annorlunda sätt: Vad handlar det [konstuttrycket] egentligen om? Eller Vad
betyder det? Genom guidning erövrar de unga människorna en
literacykompetens och utvecklar det Bruner kallar paradigmatiskt tänkande.
3.5.1 Litteratursamtal som inriktning
Litteratursamtal som en metod att arbeta med skönlitteratur i skolan
introducerades på 1980-talet av den engelska litteraturpedagogen och författaren
Aidan Chambers (2009/1994). Hans lilla bok om boksamtal, Böckerna inom oss,
kom ut på svenska första gången 1994. I boken beskriver Chambers en metod
för hur man leder ett samtal om litteratur i en klass på ett sätt som får eleverna
att vilja uttala sig och som uppmuntrar barn att bli reflekterande läsare.
Chambers menar att samtal om litteratur ofta får karaktären av ett förhör, och
förhör erbjuder inga öppningar mot föreställningsvärldar (Chambers 1994, 60).
Han har därför skapat en inriktning 66 , som han kallar ”Tell me” och som
66 Chambers är noga med att påpeka att han inte väljer ordet ”metod” för sitt sätt att
arbeta, utan just ”inriktning” (1994, 11). Han menar att det inte behöver finnas strikt
fastslagna regler för hur man genomför ett boksamtal. Han pekar i stället på ett sätt att