Den talande bokens poetik - Doria

91
textens litterära kvaliteter utan för att bedöma inläsningens form. Mitt
forskarintresse omfattar informanternas uppfattningar om verkets konstnärliga
presentation när det gäller formfrågan.
Underlaget för litteratursamtalet bygger implicit på Rosenblatts teori om efferent
och estetisk läsning. Vid formuleringen av frågorna beaktar jag också Isers teori
om textens tomrum och det ofullbordades horisonter.
3.4 Reception som estetisk respons – konstpedagogiska
perspektiv
Jag har valt att ta in ett konstpedagogiskt perspektiv som jag ser som
övergripande. Jag har antytt detta övergripande perspektiv genom att ge
avhandlingen namnet Den talande bokens poetik. Den intertextuella referensen
till Aristoteles Poetik är tydlig och medvetet vald. Poetik har också en referens
till didaktik, som är central i avhandlingen med tanke på litteraturpedagogiskt
arbete. Jag går inte in i Aristotelesforskningen, men lånar begreppet poetik på
det sätt som t.ex. Søren Ulrik Thomsen (1996) har gjort, när han beskriver hur
man går till väga när man skapar poesi. Thomsen är fokuserad på den betydelse
form har för meningsskapandet. I sin Poetik beskriver Aristoteles hantverket,
hur man gör när man skapar ett verk. Paul Ricoeur (1984) har analyserat
Aristoteles Poetik på ett sätt som är mycket intressant för denna avhandlings
övergripande perspektiv. Ricoeur skriver om komposition:”Poetics is thereby
identified, without further ado, as the art of composing plots” (a.a. 33). Ricoeur
har i sin analys av hur Aristoteles tänkt sig att verket (tragedin) skapas behandlat
mimesisbegreppet (tolkat som representation). Ricoeur (a.a. 33) skriver att om
man ser mimesis som representation måste begreppet tolkas som att göra en
dynamisk representation: ”a transposition into representative works”. Ricoeur
har hos Aristoteles identifierat en trefaldig mimesis som han skisserar på
följande sätt (Ricoeur 1984, 53): Mimesis 1 (prefiguration) är det levda livet
(som ger material till en litterär text). Mimesis 3 (refiguration) är mottagandet av
verket, receptionen. För Ricoeur har mimesis 2 (configuration), själva det
konstnärliga verket, en medierande funktion mellan mimesis 1 och mimesis 3:
What is at stake, therefore, is the concrete process by which the textual configuration
mediates between the prefiguration of the practical field and its refiguration through
the reception of the work. It will appear, at the end of this analysis, that the reader is
that operator par excellence who takes up through doing something – the act of
reading – the unity of the traversal from mimesis 1 to mimesis 3, by way of mimesis
2. (Ricoeur, 1984, 53)
Metaforen poetisk används i min avhandling för att betona formens betydelse för
receptionen, dvs. hur den talande boken skall låta för att möjliggöra fullödig
reception för den informantgrupp som är i fokus för mitt forskningsintresse. Vad
gäller Ricoeurs analys av trefaldig mimesis, så är det mimesis 3, receptionen
som är i fokus – men också inläsningen som en del av mimesis 2 (tolkningen