Den talande bokens poetik - Doria

77
visat att tidigare erfarenhet av både levt liv och också av olika slags texter är
viktiga byggstenar i tolkningsprocessen vid läsande av fiktion. Jag återkommer
också till dessa frågor under avsnitt 3.2 som handlar om schemateori och under
avsnitt 3.3 som behandlar reception i litteraturpedagogiskt perspektiv.
Finns det en speciell faktor i hjärnan för hörförståelse?
Adelmann redogör i sin doktorsavhandling från 2002 mycket detaljerat för
lyssnandets historia. I det följande refererar jag kort två teorier som Adelmann
behandlat. Jag har funnit dem intressanta, sett ur denna avhandlings perspektiv.
De berör frågan om det finns en speciell faktor för hörförståelse i hjärnan.
Enligt den australiske forskaren Donald Spearritt (1962), som studerade
hörförståelse på 1960-talet är svaret på den frågan jakande. Adelmann anför, att
Spearritt lyckades visa att det finns en speciell förståelsefaktor när det gäller
verbalt material presenterat i talad form. Spearritt kunde konstatera att
hörförståelsetest mäter någonting annat än det som läsförståelsetest mäter. Claes
Welwert (1984) i Sverige gjorde också en intressant upptäckt när det gäller
skillnaden mellan att läsa och lyssna och hörförståelse. Han kunde konstatera, att
det troligen är så att flertalet skolelever först vid 13 års ålder förstår läst text lika
bra som avlyssnad. Detta resultat kom han fram till efter att ha analyserat 200
komparativa läs- och lyssnarundersökningar, som gjordes under perioden 1890
till 1980.
Påverkar lyssnarens personliga förutsättningar tolkning och reception?
Welwerts och Spearritts rön är speciellt intressanta med tanke på undersökningsgruppen
i min empiriska undersökning. Av min framställning hittills framgår
klart att barn och unga med funktionsnedsättningen lindrig utvecklingsstörning
inte läser skriven text i någon större utsträckning. Deras ordavkodningsförmåga
blir därför i brist på övning i att läsa inte automatiserad, och deras inre, mentala
lexikon för skrivna ords betydelser utvecklas därmed heller inte. Att själv läsa
böcker på egen hand blir en allt för stor utmaning. Färm (2004) menar att de
flesta utvecklingsstörda, även de som kan läsa själva, får en djupare
läsupplevelse om någon läser högt för dem därför att ansträngningen i samband
med själva läsningen går ut över läsförståelsen (och därmed över
läsupplevelsen). Att lyssna till någon annan som läser kan förliknas vid det att
läsa flytande – egna tankar och känslor kan användas i själva läsakten. Att vara
tillsammans och sedan diskutera det man hört fördjupar läsupplevelsen
ytterligare. Intellektuellt befinner sig unga vuxna med funktionsnedsättningen
lindrig utvecklingsstörning någonstans på gränsen mellan de konkreta
operationernas stadium och de formella tankeoperatioernas stadium enligt Jean
Piagets stadieteori (se t.ex. Eysenck 2000), vilket motsvarar ungefär det stadium
som många 13-åringar befinner sig i. Att läsa-med-öronen är därför i enlighet