Den talande bokens poetik - Doria

76
Figur 2. Hjärnans aktivitet vid behandling av språklig information. Bilden visar hur olika
delar av hjärnan aktiveras vid olika mentala aktiviteter som att tänka på ett ord, att höra
ett ord, att säga ett ord och att se ett ord. Bilden är hämtad ur Melin 2004,
Utöver Brocas och Wernickes centra finns också gyrus angularis, som är ett
centrum för läsning. Hörselintryck är primärt nära kopplade till språket och finns
mellan Brocas och Wernickes centra. Vår kunskap om världen (det vi talar om)
och vårt mentala lexikon (orden som vi använder när vi talar) finns som nätverk
i hjärnans högra sida. Melin (a.a.) menar, att mycket talar för att processerna för
produktion och förståelse av tal finns i vänster hjärnhalva, som är analytisk och
detaljfixerad, medan höger hjärnhalva är spontan och holistisk. Men
hjärnhalvorna står i ständig kontakt med varandra genom corpus callosum och
stora delar av hjärnan är därför aktiverad vid t.ex. tolkande läsning, som är en
hög kognitiv funktion. Det PET-undersökningar kan bidra med när det gäller
tolkande läsning är att de flesta människor tolkar (och talar) med vänstra
hjärnhalvan, men den högra är för den skull inte betydelselös.
Den konkreta läsningen, oberoende av om man läser med ögonen eller med
öronen, är ett led i en kommunikativ konstruktion, som är individens tillgång till
världen via sina sinnen. Konstruktionen är individuell men samtidigt också
styrd av sociala konventioner (Steffensen 2002). Den enskilda läsaren och
mottagaren av text lagrar information efter neuropsykologiska regler och
konstruerar dem till kunskap i sitt minne, som naturligtvis inte avbildar den
verkliga världen på ett konkret sätt (jfr avsnitt 3.2). Men läsningen
(kommunikationen) är samtidigt styrd av sociala konstruktioner i form av
textförståelseregler, dvs. vilka kontrakt och konventioner det är frågan om och
regler för hur man förstår dem i ett sammanhang. Min framställning hittills har
centrum för språkperception. Skador på Wernickes område medför också en form av
afasi där talet visserligen löper smidigt men är fullständigt innehållslöst. Patienten skapar
nya ord som inte har någon mening och patienten kan också ha svårigheter med att förstå
vad andra säger. Termerna Brocas centrum och Wernickes centrum kommer från de två
läkare, Pierre Broca (1824–1880) från Frankrike och Carl Wernicke (1848–1905), som
först rapporterade om de typiska störningar som kommer av skador på dessa områden i
hjärnan. (Eysenck 2000)