Den talande bokens poetik - Doria

71
En annan fråga som diskuterats av forskare kring lyssnande är om det att lyssna
och förstå enbart är en intrapsykisk process eller om lyssnandet skall betraktas
som en social handling. I ILA:s definition på ”lyssna”, som citerats ovan, ingår
någon form av respons. I min empiriska undersökning används litteratursamtal
som en väg att utforska informanternas förståelse av texten, dvs. att respons
inkluderas i lyssnandeprocessen. En annan viktig aspekt vid läsning och
läsförståelse är metakognitionen (Høien & Lundberg 1999) som handlar om hur
läsaren utvecklar strategier och kan göra medvetna val genom olika
tankeoperationer. Speciellt viktigt, sett ur synvinkeln för läsförståelse eller
hörförståelse vid lyssnande, är att den som läser kan avgöra om han eller hon
förstår eller inte förstår vad han eller hon läser och därmed styra över sin egen
inlärning och välja andra utvägar om det uppstått problem. Metakognition blir på
så sätt ett samlingsområde för självreflexion över ens egna tankeprocesser, dvs.
över ens egna kognitiva system.
Metakognitionen kan förliknas vid det inre tal, ”inner speech”, som bl.a. Judi
Brownell (1996) och Jack Johnson (1993) har diskuterat. Nämnda forskare
menar att lyssnaren i alla former av samtal (och läsning är en form av samtal
mellan läsaren och texten) ständigt kommunicerar med sig själv i form av ett
inre, tyst tal. Johnson menar att det inre talet är egocentriskt och avser med det
att uppmärksamheten är riktad inåt mot personliga erfarenheter och
associationer. Det inre talet sker i tystnad (lyssnaren småpratar inte högt med sig
själv) och med komprimerad syntax men med nödvändiga nyckelord och med
semantiska inbäddningar, som gör preciseringar onödiga. Också i ”vanliga
samtal” lyssnar man och ägnar sig åt ”inner speech” samtidigt och Johnson fann
att lyssnaren via inre tal kan bearbeta verbal information tre till fyra gånger
snabbare än en talares genomsnittliga samtalshastighet, som är 125 till 180 ord
per minut. Brownell menar, att det inre talet på så sätt blir en snabb och effektiv
metod att förstå utgående från egna erfarenheter. Lyssnaren utnyttjar
tidsdifferensen mellan tal och tanke till att förstå hur man förstår ännu bättre.
Avslutningsvis i detta avsnitt refererar jag hur Ethel Glenn (1989) beskriver vad
lyssnande är. Hon undersökte hur forskare inom ”speech” och ”listening”
definierat ”lyssnande” mellan åren 1925 och 1988 och gjorde en innehållsanalys
av nyckelorden i 50 definitionerna. Glenn tar upp sju olika begrepp, som mest
frekventa i dessa definitioner. De är:
perception – also reception, hearing, sensing, detecting
attention – concentration, conscious effort, purposeful, selective, voluntary,
active
interpretation – understand, comprehend, assign meaning, identify,
recognize, analyze, assimilate, make sense
remembering – retention, recall
response – react, act upon, evaluate, draw conclusions, further activity or
course of action
spoken sounds – oral language
visual cues – face-to-face, nonverbal
(Glenn 1989, 25 i Adelmann 2002, 67–68)