Den talande bokens poetik - Doria

69
uppfatta ljud via hörselsinnet (fysiskt sett är talljud bara frekvens, amplitud och
tid och det kan ”avbildas” i ett spektrogram, se avsnitt 2.2), men det är inte det
fysiska hörandet som sådant som är intressant i mitt avhandlingsarbete. Intresset
i denna avhandling riktas mot det tolkande lyssnandet, meningsskapandet. Kent
Adelmann 52 , som disputerade på en avhandling om lyssnande 2002, anser att en
stor del av forskningen kring lyssnande har uppehållit sig kring frågan om
skillnaden mellan ”att höra”, ”att lyssna” och ”att förstå”. Adelmann anför i sin
avhandling att man redan på 1940-talet (se bl.a. Nichols 1947) diskuterade
skillnaden mellan de engelska orden ”apprehend” och ”comprehend” och att
man redan då menade, att dessa ord på ett bra sätt återspeglar skillnaden mellan
att höra och att lyssna, dvs. mellan att ”uppfatta” och att ”förstå” (Adelmann
2002, 136). Att höra är ett fysiologiskt fenomen medan det att lyssna är en
psykologisk akt anser Roland Barthes (1991, 38). Att höra i betydelsen att
uppfatta ljud och signaler med hörselsinnet kräver en låg tolkningsnivå medan
det specifika lyssnandet i betydelsen att lyssna uppmärksamt för att förstå och
skapa mening kräver en hög tolkningsnivå. Men att uppfatta ljud och signaler
kan också påverka förståelsen av t.ex. en text eftersom ljud av olika slag väcker
minnen och associationer, som färgar de inre bilder som lyssnaren skapar när
han eller hon hör ljuden. Genom forskningsfrågorna 1, 2 och 3 i min empiriska
52 Kent Adelmann disputerade vid Malmö Högskola 2002. Hans doktorsavhandling bär
rubriken Att lyssna till röster. Ett vidgat lyssnandebegrepp i ett didaktiskt perspektiv.
Adelmann ger i sin avhandling en översikt av hur aspekten ”lyssna” inom svenskämnet
har fått utrymme i läroplaner och styrdokument i Sverige och konstaterar, att aspekterna
”läsa” och ”skriva” har funnits med under den obligatoriska skolans 160-åriga historia
medan aspekten ”tala” etablerades för cirka 80 år sedan och aspekten ”lyssna” tillkom
för cirka 20 år sedan. Adelmann ger också en detaljerad historisk översikt av forskning
kring lyssnande och han vill, inspirerad av den väletablerade amerikanska
modersmålsforskningen kring lyssnande, introducera denna forskning på svenska. Han
anser också att det inte finns någon utvecklad teori kring lyssnarreception och vill med
sitt avhandlingsarbete utveckla en sådan. Adelmann använder Bakhtins definition av
”röst” samt den metaforiska betydelsen av ”lyssna” som analysredskap i sin
undersökning om vilka röster lärarstuderande lyssnar till, responderar på och talar med
under några handledningstillfällen när ”de skapar sin egen röst”. Bakhtins teorier om
intertextualitet används som teoretisk referensram. Bakhtin säger att alla ord är bebodda
av andra röster, fyllda med andras röster från andra kontexter, ”the layer of meaning
upon meaning, voice upon voice” (Bakhtin 1999, 121) och att ”there are no voiceless
words that belong to no one (a.a., 124). Adelmann refererar också till Bakhtins definition
på röst (Bakhtin 1984:293): “This includes height, range, timbre, aesthetic category
(lyric, dramatic, etc.). It also includes a person’s worldview and fate. A person enters
into dialogue as an integral voice. He participates in it not only with his thoughts, but
with his fate and with his entire individuality.” (Adelmann 2002).