Den talande bokens poetik - Doria

64
bedöma kvaliteten) aktiverar olika tolknings- och attributionsprocesser.
Förväntningar på en talares röstbeteende har effekt på hur man uppfattar talaren
som person. Värderande reaktioner på nonverbalt beteende är till en stor del
omedvetna. Marit Valo anför i sin avhandling att det verkar finnas stereotypa
förväntningar knutna till kvinnliga och manliga röster. En manlig röst uppfattas
ofta av både manliga och kvinnliga bedömare som mera tillförlitlig än en
kvinnlig.
I det följande beskriver jag kort två projekt som undersökt hur finska respektive
finlandssvenska informanter beskriver en bra röst.
Valo (1994) har undersökt attityderna till röst i kontexten radiokommunikation,
speciellt uppläsning i traditionell finsk nationell radio. Först undersökte hon
uppfattningarna om vad som är en bra röst och vad som är en dålig röst rent
generellt. Utgående från de svar hon fick konstruerade hon två skalor för bra och
dålig röst, som hon sedan tillämpade när nya lyssnargrupper skulle bedöma
kvaliteten på åtta olika röster, fyra manliga och fyra kvinnliga, som de fick
lyssna på. Valo fann det viktigt att bestämma de implicita normerna för röst och
de värderingar angående röst, som är förhärskande i finsk talkultur.
Enligt uppfattningen hos de icke-professionella respondenterna i Valos studie är
en bra röst ”distinkt och klar, melodiös och har relativt lågt tonläge”. Tempot
skall vara relativt långsamt, men det är önskvärt att det är flytande, felfritt och
har en ordentlig artikulation. Rösten skall stå i proportion till saken som
behandlas och till talsituationen. Man förväntar sig också att rösten skall vara
individuell, den skall inte vara för alldaglig och vanlig men inte heller för
avvikande. En bra röst skall vara stark och naturlig. En dålig röst är i ganska stor
utsträckning motsatsen till en bra röst, dvs. den är inte distinkt och den är oklar
när det gäller kvaliteten, monoton eller gäll och för skrikig. En dålig röst
beskrivs också som icke-flytande och för snabb, den har talfel (t.ex. r- och sljudet
uttalas fel) och är sladdrig och slarvig. En dålig röst anpassar sig inte till
talsituationen. Rösten kan också vara för vanlig, för tyst och onaturlig.
Ytterligare analys av data i Valos undersökning gav prototyper för bra och dålig
röst. De konstruerades genom att kombinera de mest frekventa
röstbeskrivningarna med hänsyn tagen till i vilken ordning de nämndes i den
nertecknade beskrivningen. Prototypen för en bra röst beskrivs med ord som
respondenterna använt på följande sätt: klar, variationsrik, lugn, hellre lägre
tonläge än högt och i viss mån individuell. Prototypen för en dålig röst är enligt
konstruktionen gäll, monoton, oklar, stressig och har ofta något talfel. Studien
har visat att attityderna kring röst och tal som är förhärskande i den finländska
talkulturen är ganska homogena: lyssnarna tenderade att vara eniga om vad som
är önskvärt i röstbeteende.
I ett pågående forskningsprojekt vid Åbo Akademis pedagogiska fakultet, ”En
resa i röst – om läraren som professionell röstanvändare”, redogör Furu (2004)
för lärarstuderandes uppfattning om en god lärarröst. Enligt dem är den