Den talande bokens poetik - Doria

63
t.ex. dominans, empati, likgiltighet, attraktion, emotioner och makt som exempel
på sådana budskap.
Nonverbala signaler påverkar alltså meningen av det som sägs. Relevant för min
forskning kring den talande boken är de nonverbala signaler som hör ihop med
rösten och röstanvändningen. Argyle (1975, 152) kallar dessa ”vocal-auditory”
eller prosodiska signaler, och menar att de viktigaste är tajmning, tonhöjd och
betoning.
Som anförts ovan socialiseras människor redan från födseln att uppfatta de
paraverbala budskapen i rösten. De kognitiva mönstren för tolkning av
röstsignaler fungerar också när man enbart lyssnar på röster, utan att få ledtrådar
av andra nonverbala signaler, t.ex. när man lyssnar på radio eller talbok.
Alla som talar har en viss grundton i sin röst. Grundtonen är vanligen lägre för
män och högre för kvinnor och ännu högre för barn. När grundtonen faller tolkas
det som om att meningen snart är slut, och när den stiger markerar det oftast en
fråga (Melin 2004). Rösten förmedlar också budskap om vad som skall komma.
Handlar det om information, varning, uppmaning, fråga, allvarligt samtal eller
småprat? Nilsson & Waldemarson (1990) anför att information oftast förmedlas
genom en neutral och saklig röst, men när man vill varna eller uppmana någon
blir trycket kraftigare. Samtidigt går tonen upp. En fråga kanske inleds med ett
försiktigt stigande tonfall, som följs av en lång prövande paus, för att den som
talar skall kunna iaktta vilka reaktioner som väcks av inledningen. Inför
allvarliga samtal sänker vi gärna tonläget och talar långsammare än vanligt.
Tonläget kan också signalera humör, temperament och engagemang. Tonläget
höjs ofta till diskant när man är irriterad. Paus i talet kan uppfattas på olika sätt;
som tvekan eller förväntan. Pausen kan markera att något är viktigt som talaren
vill framhålla och den kan skapa eftertryck åt vad som sägs eller vara uttryck för
makt. En paus kan användas medvetet av någon som vill få tid för att tänka efter
eller förbereda för ett inlägg, den kan visa att den som talar inte vill eller inte har
något att säga. Rösten ger också information om en persons ursprung. Det går att
placera in andra människor både geografiskt och socialt utifrån hur de hanterar
sitt språk och sin röst. (Haugsted 2004)
Uppfattningar om röst
Det finns en omfattande forskning om talkommunikation, där studier om hur
man uppfattar röst och röstbeteende ingår. Redan på 1930-talet kunde många
forskare (t.ex. Allport & Cantril 1934; Fay & Middelton 1939; Pear 1931)
konstatera, att det är svårt för olika bedömare att endast bedöma en talares röst
och röstbeteende utan att samtidigt tillskriva talaren olika personlighetsdrag.
Bedömningar gällande röstbeteende styrs alltså inte bara av observerbara
röstfenomen utan mycket ofta av förutfattade åsikter och stereotypa
uppfattningar om talarna. Också senare forskning har bekräftat att interpersonell
perception, som innefattar nonverbala ledtrådar (t.ex. att lyssna på en röst och