Den talande bokens poetik - Doria

62
och har också undersökts vetenskapligt i stor utsträckning. Vid Åbo Akademi
har Britta Hannus-Gullmets undersökt hur syntetiskt tal kan användas som
hjälpmedel vid läs- och skrivträning med specialundervisningens elever redan
1999. Det finns också vuxenblinda taltidningsanvändare, som hellre använder
talsyntes via en s.k. läspenna kopplad till datorn för att läsa tidningen än att
lyssna på en inläst mänskoröst (personlig kommunikation med de synskadades
informatör Ann-Britt Mattbäck oktober 2007). Redan 2002 skrev Clas Thorén i
regeringskansliets remissvar till taltidningskommittén i Sverige att
Statskontorets bedömning var att nackdelarna med den lägre kvaliteten hos
syntetiskt tal inte skulle överdrivas. Han menade att många användare anser att
tillvänjningen till syntetiskt tal kan liknas vid att vänja sig vid en dialekt.
2.2.3 Forskning om röstens betydelse
Forskning om röstens betydelse i muntlig kommunikation fick sin egentliga
början på 1950-talet. Under de tio första åren fokuserade man på det lingvistiska
och fonetiska perspektivet, under 1960- och 70-talen på det strukturella
perspektivet och från 1980-talet och framåt har det funktionella perspektivet stått
i fokus för forskningsintresset 46 (Valo, 1994, 21 ff). Under den första vågen
forskade man kring intonationens, tonhöjdens och betoningens betydelse för hur
ett verbalt budskap uppfattas. Valo refererar många undersökningar, där det
framkom att röstfenomen som dessa tycks bära egna betydelser och kan påverka
det verbala budskapet genom att förstärka, stöda, fylla ut, motsäga eller på annat
sätt modifiera detsamma. För röstens nonverbala signaler använder man termen
”paraverbal” eller ”paralingvistisk”.
Forskning om röst och nonverbalt beteende har gett upphov till en mängd
populärvetenskapliga böcker kring kroppsspråkets betydelse. I dag är man
överens om att det är svårt att skilja de olika ”kanalerna” (verbal och nonverbal
kommunikation) åt. Människor som kommunicerar muntligt med varandra
använder sig av alla till buds stående ”kanaler” på samma gång. Nonverbala
röstsignaler ackompanjeras i vanliga kommunikationssituationer av kinestetiska
nonverbala signaler, som utgörs av gester och mimik. Kinestetiska signaler ger
en simultan kommentar från lyssnaren och ser till att olika uttalanden
synkroniseras med varandra. En del lingvister anser att talet utvecklades ur
gesterna t.ex. genom att två personer pekade på samma objekt. Kommunikation
grundar sig därför på intersubjektiva erfarenheter, dvs. på att två människor är
medvetna om att de tänker på samma sak. (Argyle, 1975)
Genom rösten förmedlas ofta sådant som inte anses passande eller accepterat
eller sådant som man för tillfället inte vill eller kan förmedla verbalt. Valo anför
46
Maarit Valo har noggrant beskrivit denna utveckling i sin doktorsavhandling från
1994.