Den talande bokens poetik - Doria

57
läser in novellen eller romanen, eftersom det är rösten ensam som skall bära
fram historien. Att inte veta vem publiken är problematiserar det hela liksom
även rollen som ”inläsare av talbokstext”.
I det följande diskuterar jag rösten som uttrycksmedel i mänsklig
kommunikation. Jag fördjupar perspektivet på muntlig framställning när det
gäller talboksrösten och redogör för tidigare forskning om hur man uppfattat
rösten i ett auditivt medium.
Röstens uttryckselement
En inläsare av talbokstext har rösten som sitt viktigaste verkningsmedel. Genom
att vara medveten om vilka möjligheter som ligger i att variera intonation,
betoning, röststyrka och röstläge, kan en inläsare liksom en berättare fördjupa,
bygga under och nyansera sin historia.
En uppläsare eller inläsare måste behärska den taltekniska grunden för
produktion av tal samt röstens uttryckselement, som kallas de prosodiska
elementen 44 . De prosodiska elementen omfattar tempo, paus, kvantitet, intensitet,
tonalitet samt klangfärg. (Holmberg & Liljefors 1963; 11–12: Engström &
Stürmer 1970; Østern 1988, 1-6; Østern 1989, 104–121).
Haugsted (2004), som forskar kring muntlighet, säger att intonation, tryck,
röstkvalitet och taltempo är meningsbärande element i alla muntliga texter (a.a.
34). Intonationen kan t.ex. bestämma om en sats med samma ord är en fråga
eller ett påstående. Begrepp om muntlighet innehåller en dubbelhet i och med att
”muntlig” alltid refererar till en ”röst” eller en ”ton”, inte bara till det verbala,
det som blir sagt. Haugsted säger vidare att man inte kan förstå yttringar utan att
beakta det rum, som de yttras i. Den nära (situationella) kontexten såväl som den
institutionella och kulturella och den riktning ett yttrande har är en del av själva
yttringen. Språk och förståelse genom språket karakteriseras av ömsesidighet
och aktivitet, dvs. av dialog, menar Haugsted.
44 Tempo är den tidslängd som tas i anspråk, när man läser upp ett textavsnitt. Paus är
det i talströmmen förekommande kortare eller längre uppehåll, det ”stycke tystnad”, som
står i språkets tjänst och som kan räknas till de språkliga uttrycksmedlen. Kvantitet är
den tidslängd man använder när man uttalar enskilda ljud och stavelser – alltså ett
relativt begrepp eftersom kvantiteten måste anpassas efter tempot. Intensitet är den
uttalsstyrka varmed man framhäver eller undanhåller vissa stavelser i en sats. Tonalitet
är variationen i tonläget inom en stavelse, ett ord eller en sats. Klangfärg är den
egenskap hos röstklangen, som bygger på ett komplicerat samspel mellan fonation – av
stämläpparna alstrade vibrationer och resonans – omformningen och förstärkningen av
stämläpparnas ljudvibrationer.