Den talande bokens poetik - Doria

56
skall läsas in. Om man inte själv förstår den bild man skall beskriva är det
närmast omöjligt att göra det på ett sätt som blir begripligt för den som lyssnar.
Också den rent tekniska utvecklingen av talboken har rönt ett stort
forskningsintresse. Internationellt sett är Sverige ett föregångsland både när det
gäller den tekniska utvecklingen av talboken och när det gäller strävanden efter
jämställda rättigheter till t.ex. kultur för olika handikappgrupper, och det är
också i Sverige man utvecklat den digitala talboken DAISY, som blivit de factostandard
för talböcker världen över. I tidigare avsnitt av detta kapitel (avsnitt
2.1.1, 2.1.2 och 2.1.3) har jag beskrivit denna utveckling.
Den första delen av kapitel 2 har hittills försökt peka på några intressanta
perspektiv på den talande boken, både med tanke på nyttoläsning och på estetisk
upplevelseläsning. Tidigare forskning om talboken har varit starkt knuten till
nyttoperspektivet. Den har bl.a. intresserat sig för hur talboken ska produceras
för att studerande och skolelever med synskada eller dyslektiska svårigheter ska
kunna tillgodogöra sig kunskapsstoffet i läroböcker. Mitt forskningsintresse rör
den estetiksa upplevelseläsningen.
2.2 Röstperspektivet – den muntliga förmedlingen
I detta avsnitt av kapitel 2 diskuterar och problematiserar jag rollen som inläsare
av talbokstext. En forskningsfråga i detta arbete rör lyssnarnas uppfattningar om
hur den talande boken skall låta. Den viktigaste ingrediensen i den auditiva
presentationen av skönlitterär text som talbok är den mänskliga rösten, eftersom
begreppet talbok per definition avser inläst text. Men hur skall en inläsare av
talboks- eller ljudbokstext egentligen hantera sin muntliga förmedling av den
skrivna texten? Representerar det att höra på en talande bok en
kommunikationssituation och är den i så fall intim eller offentlig? Skall
inläsningen återge en vardaglig samtalsstil eller vara mer strikt? Är rollen som
inläsare detsamma som rollen som uppläsare eller skall man förlikna
inläsningssituationen vid en högläsningssituation? Skall inläsaren läsa neutralt
eller med inlevelse och därmed i viss mån tolka texten? Skall han 43 hålla ett tal
eller berätta en historia? Skall han spela enmansteater? Skall han prata högt för
sig själv eller till någon annan? För en producent av talböcker finns det många
frågor att ta ställning till. Att läsa in en skönlitterär text på band är en form av
muntlig förmedling, men inläsaren framför sin text utan att publiken är
närvarande. Detta ställer stora krav på rösten och röstanvändningen hos den som
43 Jag använder i fortsättningen pronomenet ”han” för inläsaren eftersom det blir
otympligt att använda formuleringen ”han eller hon”. Inläsaren kan naturligtvis också
vara kvinnlig. I detta arbete används både en kvinnlig och en manlig röst. Tidigare
undersökningar (t.ex. Valo 1994) har visat att lyssnare till en radioröst föredrar manliga
framför kvinnliga röster. Liknande resultat framkommer också i min undersökning,
vilket diskuteras närmare i resultatkapitel 7.