Den talande bokens poetik - Doria

2.1 Vad är en talande bok?
39
Under rubriken Vad är en talande bok? beskriver jag arenan för den talande
boken. Till en början diskuterar jag olika begrepp och termer som används för en
talande bok. Därefter gör jag en historisk genomgång av hur talboken utvecklats
internationellt och nationellt. Mitt forskningsintresse rör den finlandssvenska
talboken men jag beskriver situationen i Finland överlag. De finlandssvenska
talboksläsarna använder i stor utsträckning material som producerats i Sverige,
varför jag också redogör för det utvecklingsarbete som bedrivits där. Jag
presenterar också i detta kapitel Studio Finlandssvenska Röster (FsR), som
grundades 1978 av Östen Engström och som fram till nedläggningen hösten
2007 har stått för inläsningen av en stor del av talböckerna på svenska i Finland.
Avsnittet avslutas med en presentation av några tidigare forsknings- och
utvecklingsprojekt kring den talande boken.
2.1.1 Den talande boken – termer och begrepp
Med begreppet ”den talande boken” avses i denna avhandling en skriven text,
vars innehåll är inläst på ljudband eller i ett digitalt format och som man därför
läser genom att lyssna och inte genom att läsa med ögonen som vid vanlig
läsning. Man tar till sig bokens innehåll via auditiv representation, via sitt
hörselsinne. Det finns en mängd begrepp kring auditiv representation av
boktexter. De skiljer sig från varandra beroende på vem som skall använda den
talande boken och vad man skall använda den till. I det följande redogör jag för
dessa olika begrepp.
Talbok och ljudbok
Två övergripande begrepp, som det är viktigt att särskilja inom den talande
bokens område är talbok och ljudbok (på engelska talking book och audio book).
Talboken är en icke-kommersiell inläsning av en boktext och är avsedd för
personer med någon form av läshandikapp. Ljudboken är en kommersiell
inläsning och får användas av vem som helst. (Celia 2003; TPB 2010)
Produktionen av talböcker styrs av lagen om upphovsrätt 19 och användningen av
talböcker begränsas till vissa personer, nämligen till dem med läshandikapp. I
Norden är lagstiftningen ungefär likadan, när det gäller målgruppen för
talböcker. Termen läshandikapp började användas i slutet av 1980-talet och är
ett internationellt använt begrepp (TPB 1998, 29). I inledningskapitlet
definierades ”läshandikappad” som en person som på grund av en
19 Upphovsrättslagen 8.7.1961/404, som till vissa delar förnyats: 2005/821
(www.finlex.fi). Det är närmast § 17, som är intressant i detta sammanhang. Den handlar
om ”tillgängliggörande av verk för användning av personer med funktionshinder”.