Den talande bokens poetik - Doria

(16MN). Jag tänker ofta i bilder och om det är
tillräckligt långa pauser hinner man spola till en svart
ruta för att börja med något nytt … (16MN). Men int’
ska´ ju pauserna vara för långa heller (14MN). Sen ska´
man läsa klart och tydligt (13 MN, 14 MN) och det
gjorde mannen. Men jag tyckte att han tog i för mycket i
slutet av meningarna (13MN). Och så skall det
åtminstone vara inlevelse (13MN, 16 MN)! Det gör hela
historien intressantare (13MN). Man kan variera rösten
beroende på situationen (16MN). Här kände man ingen
panik när de var efter honom i varuhuset, man bara
konstaterade ”jaha”. Det kunde ha varit mera dramatik
(16MN)!
Ljudeffekter får det nog vara om de inte stör läsningen
(13MN). Och om det skall vara, så skall det vara ganska
mycket i så fall, tycker jag (16MN). För om det är för få,
eller om de kommer bara någon gång, så börjar man
kanske koncentrera sig för mycket på det där ljudet, vad
det är för ett ljud och hur det är gjort (16MN). Och då
blandar man bort sig. Men om det finns där hela tiden så
följer man bara med strömmen (16MN).
Jag tycker att det är lättare att tänka i bilder om man får
tag på miljön (16MN). I och för sig blir miljön, när man
fantiserar själv ofta någon plats, som man har sett i
verkligheten. Här t.ex. tyckte jag att det var
Mannerheimvägen i Helsingfors (16MN). Så
ljudeffekterna kan nog också hjälpa en att komma in i
historien lite mera (13MN). Man lever sig ännu mera in i
det som händer, ungefär som att man själv vill springa
undan (14MN). Man förstår det hela bättre om man
”ser” det (14MN) … Som om man hör att en dörr
smäller, så kan man tänka ”Oh! Just hann han igenom!”
(14MN). Man kan också få bättre uppfattning om vad
som händer och hur någonting är, som t.ex. på
socialbyrån här (16MN). Att det var mycket prat och stoj
där kommer ju mycket bättre fram om man sku´ höra det
jämfört med att bara höra att ”några står och pratar”
(16MN).
Ljudeffekterna kan ju också styra lyssnarnas idéer, vad
han får för bilder av situationen och sånt (15 MN). Ur
författarens synvinkel kan det kanske vara bra att han får
det att bli som han själv tänkt (15MN). Men om man
själv som lyssnare skall fundera vad pojken gör och
sina egna tekniker för samma
sak.
Inlevelse i rösten och
variation i röstanvändningen
viktigaste dramatiska
element vid uppläsning på
talbok. Det nonverbala
budskapet i rösten, som talar
till känslorna, måste fås
fram.
Om det finns ljudeffekter
skall de förekomma i riklig
mängd hela tiden så att man
tar in dem som ett
bakgrundsljud. Få effekter då
och då gör att man börjar
tänka på hur de är gjorda
vilket tar uppmärksamheten
från handlingen i berättelsen.
Man förstår bättre om man
”ser” inre bilder.
Ljudeffekter hjälper en att se
i bilder. Ljudupplevelser gör
att man lättare kan ”gå”
direkt in i miljön utan att
behöva fundera ut hur det ser
ut i den. Fantasibilder
påminner ofta om någon
miljö där man varit i
verkligheten.
Ljudeffekter styr
upplevelsen. Om man vill