Den talande bokens poetik - Doria

14MB). Hon tog pauser, så att man börja tänka på andra
sammanhang, då man int’ visst´ va´ de´ va´ frågan om
(11MB). När man talar med låg röst är det lite
spännande (12MB), men här var det inget sånt. Hon
variera nog lite (13MB), som när mamman sa´ något så
var flickans tankar djupt nere, tyckte jag (13MB).
Annars var ju den här rösten i mitten (14MB) – inte för
pipig eller gnällig, men inte heller för låg (14MB).
Gnälliga och pipiga röster orkar man inte höra på desto
längre och man kan höra längre tid på lågt ljud. Men
mitten är bäst kan vi väl säga (14MB).
Det är nog roligare att höra på en text, som är läst med
mera inlevelse, man orkar bättre (11MB). Man tappar
koncentrationen om samma röst mal på hela tiden
(11MB). Int’ vet jag nu annars om jag blev så påverkad i
nån viss riktning (12, 14MB). I så fall sku´ de´ ha´ vari´
de´ att hon styrde in mig mera på dotterns tankar. Så jag
höll med dottern, kan man säga (13MB). Man hörde hur
modern gick på och dottern int’ alls ville vara med
(13MB).
Själv sku jag nog ha läst med mera betoning och
inlevelse (11, 12, 13, 14MB). Jag sku ha´ försökt i alla
fall (11MB). Jag sku´ ha tagit fram ännu mera när
mamman blev lessen (12MB) och dottern kunde ha vari´
lite mera bitsk (13MB). Hon var bitter nu men hon
kunde ha varit ännu mera bitter (13MB). Och som när
hon sparka´ skorna under sängen så sku´ hon ha
SPARKA skorna, som mera visat hur arg hon är t.ex.,
eller så där (14MB). Med lite mera inlevelse så sku´ man
nästan ha kunna’ se hur de sitter där och hur de spelar
upp en pjäs där bakom, eller i inspelnings-studion
(11MB). Det sku ha vari’ mycket intressantare. Nu
börja’ ja’ nästan tappa bort mig när jag tänkte på annat
(11MB). Speciellt där i mitten var det lite tråkigt
(12MB), det kom som vissa luckor för mig då (13MB).
Den förra berättelsen? Nä, jag minns int’ vad den hette (
11, 12, 13, 14MB). Men den handla om hon där som tog
hand om den där hunden (11MB).
Tempot för slätstruket och
för långsamt,
koncentrationen försvann.
Röstläge mitt i registret är
behagligast att höra på. Låga
röster skapar en spännande
stämning.
Läsningen styrde I in på
dotterns tankar, fast det var
moderns tankar som
beskrevs mest.
Hade önskat mera inlevelse
och betoning
Moderns depression och
dotterns bitterhet kunde
tagits fram mera.
Saknar att han inte kunde
skapa bilder i huvudet, fick
luckor i händelseförloppet
när koncentrationen
försvann.