Den talande bokens poetik - Doria

Narrativ 28, Tolkning röst, man, dialog, referensrupp
Naturlig meningsenhet: Tolkning röst Centralt tema
De talade tydligt, man hörde bra (14MD), men det var
som alltid när man lyssnar i skolan, lite tråkigt (15MD).
Jag tyckte om hans röst, han hade bra takt i läsningen
(16MD). Hennes prat tyckte jag inte om i början, men
accepterade det sedan, när hon prata´ med hunden
(16MD). Mannen pratade fakta, det som var viktigt, hon
berättade om kommunikationen mellan hunden och sig
själv och familjen senare (13MD).
Det är bra när de talar högsvenska för då kan man
koppla av och lyssna på bara själva berättelsen och
behöver int’ koncentrera sig på att tyda språket (13MD).
Jag tycker int’ att de´ e´ nå´ bra om det finns nån
brytning i talet eller nå´ (14MD). Men det får int’ heller
bli för korrekt högsvenska, det får vara mera som
talspråk (15MD). Det är också bra om rösterna är så
olika som möjligt, så att man minns skillnaden, för man
ser ju ingen person, som man kan koppla ihop rösten
med (16MD). Och så kan man ju variera takten – en
pratar långsammare och en snabbare, om man är flera
som läser (16MD). I och för sig tyckte jag att de läste
lite för långsamt här (14MD), men det måst´ väl va´ lite
för långsamt om man int’ ska´ miss´ en massa – de´ får
ju int’ bara flyg´ iväg (14MD, 16MD).
Det är lite trevligare och intressantare om fler än en röst
läser (14MD, 15MD) men det ska´ int’ va´ för mycke´
växlingar (13MD). Man ska´ int’ gå på varandra
(13MD), det blir för rörigt med allt för många röster
(16MD). Om författarna vill att man skall tänka på något
speciellt är det bra med tankepauser (16MD) eller så att
man hinner tänka ”jaha, va´ händer här nu då?” (13MD).
Däremot skall det absolut inte finnas musik mellan de
olika textdelarna (13, 14, 15, 16MD). Den här historien
hängde ihop (13MD) och int’ stiger jag ju upp och sätter
på stereon själv heller när jag läst en bit och så fortsätter
jag –utan jag läser ju alltid hela novellen i ett (14MD).
Dessutom är ju musiken alltid så dålig (15MD). Men i
en berättelse där det finns mycket sorg eller känslor, när
det finns stora känsloattacker kan det finnas musik
(16MD).
Jag tycker egentligen int’ att de´ behöver finnas
bakgrundseffekter (13, 14, 15MD). Int’ gör de väl någå´
om det finns heller (15MD). Som bakgrund kan det ju
va´ bra, så att man får en liten känsla av hur det är, det
kan förstärka fantasin (16MD).
Tråkigt att lyssna, som i
skolan.
Tyckte om mannens röst, han
hade bra takt i läsningen.
Hennes röst tyckte han inte
om.
Mannens röst stod för fakta,
det viktiga. Kvinnans röst
stod för kommunikation.
Vårdat, naturligt språk är
bäst, så att man inte behöver
anstränga sig för att förstå
dialekten.
Rösterna skall vara så olika
som möjligt, så att man
minns vilken röst som hör
ihop med en viss person.
Rösterna kan tala i olika
tempo av samma anledning.
Lästempot i berättelsen var
för långsamt.
Två röster är intressant, men
flera skall det inte vara, det
blir för rörigt.
Musik bryter handlingen.
Gör paralleller till vanlig
läsning; inte stiger man ju
upp och sätter på musik med
jämna mellanrum då heller.
Musik kan spegla känslor
bättre än tal.
Bakgrundseffekter behövs
inte även om de kan
förstärka fantasin ibland.