Den talande bokens poetik - Doria

33
När det gäller användningen av talböcker och ljudböcker i undervisningen
verkar det vara så att motiveringen för att göra detta ofta är knuten till
nyttoläsning. I detta avhandlingsarbete används den talande boken som en form
av estetisk läsning som har den konstnärliga och litterära upplevelsen som
främsta mål. Min förförståelse i detta sammanhang bygger på en konstdidaktisk
syn där man tänker att mötet med litteraturen utvecklar individen. Mötet med
litteraturen erbjuder individen att bearbeta sina egna existentiella
frågeställningar.
Unga med en lindrig utvecklingsstörning vet att det finns en värld utanför den
egna världen; det finns människor man aldrig träffat, platser man aldrig besökt,
andra människor som lever sina egna liv och har sina egna relationer på samma
sätt som man själv har (Bakk & Grunewald 2004). Däremot kan de ha svårt för
att tänka sig in i situationer som de inte har erfarenhet av eller att förutsäga hur
människor kommer att reagerar i olika situationer. Man kan inte träna bort ett
förståndshandikapp men en utvecklingsstörd person utvecklas fysiskt, motoriskt,
socialt och känslomässigt långt upp i åren och blir genom det mera vuxen än en
yngre person med samma intellektuella förutsättningar. Detta gäller speciellt för
de lindrigt utvecklingsstörda. Om de får leva ett stimulerande liv som ger dem
många erfarenheter kommer de att uppfattas som vuxna både av sig själva och
av andra (a.a. 132).
Tidigare forskning om utvecklingsstörda ungas läsning
Det finns en omfattande forskning kring läsning och läsförståelse inom både
språkvetenskap och litteraturvetenskap (se bl.a. Lundberg & Herrlin 2003;
Lundberg & Høien 2001; McCormick 1994; Molloy 2003; Reichenberg 2008;
Schmidl 2008; Seip Tønnessen 2000). Man är överens om att läsning är en
konstruktiv process, där läsaren bygger upp sin förståelse genom att inte bara
använda den lästa texten utan i hög grad också sina kunskaper om omvärlden
och andra texter. Forskarna pekar på att läsaren använder sin kunskap om
omvärlden, när han eller hon försöker förstå bokens innehåll genom att bygga
upp fiktiva scener, som utgår från läsarens konkreta erfarenheter i sitt eget liv.
Ju större utfyllnader en läsare måste göra med sin egen omvärldskunskaper,
desto svårare blir texten att förstå (Wiman 1996). Detta säger något om de
svårigheter som lindrigt utvecklingsstörda har när det gäller tolkning och
förståelse av en litterär text. Deras omvärldskunskap är begränsad. Deras
erfarenhet av tidigare lästa texter är också begränsad, vilket påverkar läsförståelsen
eftersom t.ex. genrekunskap, som man får via erfarenhet av olika
textmönster, utgör en viktig del av läsförståelsen. Olika textgenrer aktiverar
olika lässtrategier, och om man behärskar en textgenre har man också lättare att
skapa mening i mötet med texten. Framställningen hittills tyder på att det är så
att unga vuxna med funktionsstörningen lindrig utvecklingsstörning ofta saknar
erfarenhet av tidigare texter och de har därför inte så mycket att jämföra med när