Den talande bokens poetik - Doria

Narrativ 26, Tolkning röst, man, monolog,referensrupp
Naturlig meningsenhet: Tolkning röst Centralt tema
Rösten var bra, den var klar och stark men på samma
gång lugn och neutral (9MM, 10MM, 11MM, 12MM).
Det tycker jag är bra, för rösten skall inte vara för
känsloladdad (10MM). Det var roligt att lyssna och man
föreställde sig allt så bra (12MM).
Tempot var inte så hetsigt (9M) och visst får det gå
långsamt (12MM). Men om det är för övertydligt blir det
tråkigt (9MM).
Jag tycker att det är bäst med en röst (9MM, 10MM,
11MM). Känslan i sagan säger det. En saga skall berättas
av en person (9MM). Fast det är klart – om det är två
olika roller kan det va´ flera röster (12MM).
Tankepauser behövs inte (9MM, 10MM). Man kan stänga
av själv en stund om man tycker att det är något som är
tänkvärt (9MM). Jag tycker inte heller om musik mitt i
sagan (9MM, 10MM, 11MM). Musik mellan delarna har
bara en tendens att bryta tråden (9MM).
De’ ska int’ va’ nå’ effekter heller (9MM, 10MM, 11M).
Effekter gör det hela så pass avancerat att det blir som en
”halvfilm”. Fast de’ sku förstås ge en viss skjuts åt
berättelsen ... (10MM). Men nä, det ska int’ va’ någå
effekter. Det är int’ nån saga då nå’ mera. Det blir mera
som radioteater (9MM, 11MM). När man lyssnar på
sagor ska de’ va’ nån mysig typ som sitter och berättar!
(9MM).
Nåja, nån sagofarbrorröst va´ de´ ju inte precis fast rösten
var klar och tydlig. Jag tyckte att den var för bokaktig.
Det sku´ ha fått vara mera inlevelse. Det gick långsamt i
början men blev bättre mot slutet. (11MM)
En röst är bra för berättelse, för annars blir det radioteater
(9MM, 11MM). Jag tycker int’ om musik mellan delarna,
man tappar bara tråden. Effekter tycker jag inte heller om
(11MM). Däremot får det gärna vara tankepauser så att
det int’ e´ så krävande hela tiden (11MM).
Rösten var klar och stark
men neutral, vilket är bra.
Rösten skall inte vara för
känsloladdad.
Tempot var långsamt.
Övertydlighet är tråkigt.
Kallar berättelsen han hört
för en saga och säger att en
röst är bäst och passar bäst
till saga, att känslan i sagan
säger det: En saga skall
berättas av en person.
Tankepauser och musik
mellan delarna behövs inte.
De bryter tråden i
berättelsen.
Effekter stör också formen
för berättelse, det blir mera
som ”halvfilm” eller
radioteater och då är det inte
en berättelse, en saga, mera.
Sagor berättas i mera intima
sammanhang, i
direktkontakt mellan
berättare och lyssnare. Man
skall kunna slappna av och
känna sig trygg (”en mysig
typ”).
Rösten var för bokaktig,
kunde ha varit mera
inlevelse. Anpassar sig till
situationen och tycker att det
blir bättre mot slutet.
Tankepauser gör att det inte
är så krävande hela tiden.