Den talande bokens poetik - Doria

32
Ensamhet och isolering är ett av omsorgens största problem, menar både H
Nilsson och Färm. Det gäller speciellt de lindrigt utvecklingsstörda unga vuxna,
eftersom många av dem bor ensamma i egen lägenhet. För dem kan olika
kulturella aktiviteter (läsa böcker, lyssna på musik, ta del av teater, bild, film och
olika evenemang) vara ett sätt att vidga världen och få gemenskap med andra.
Vad utvecklingsstörda läser
De flesta utvecklingsstörda läser inte böcker men har förmåga att tillgodogöra
sig upplevelser, som liknar läsupplevelser, också om de inte har någon speciellt
utvecklad läskunnighet. I det följande refererar jag vad H Nilsson skrivit om
utvecklingsstördas läsning.
Traditionellt brukar man indela utvecklingsstörning i tre olika nivåer, A-, B- och
C-nivån (motsvarande grav, måttlig och lindrig utvecklingsstörning). Detta sätt
att dela in förståndshandikappade utgående från funktionsnivå utvecklades av
Gunnar Kylén 1981. Han byggde på Jean Piagets teori om människans kognitiva
utveckling och tyckte att en tregradig skala var bättre än t.ex. den fyrgradiga
skala med angivande av speciella gränsvärden för olika nivåer, som
rekommenderades av världshälsoorganisationen, WHO. Gravt utvecklingsstörda
(A-nivån) kan inte lära sig läsa men ett läsombud kan skapa sådant som liknar
läsupplevelse för den gravt handikappade genom att t.ex. låta personen titta på
bilder och kombinera med ljudupplevelser (t.ex. inspelat fågelkvitter, havsbrus,
trafik) eller låta personen hålla i ett föremål från en ”läslåda” samtidigt som man
berättar en historia om föremålet. Måttligt utvecklingsstörda (B-nivån) har i
allmänhet en viss läsförmåga. De kan känna igen sitt eget namn och andra korta
ord med signalfunktion (t.ex. skyltar). Många måttligt utvecklingsstörda är
intresserade av att bläddra i tidningar och böcker och de har utbyte av att lyssna
på korta historier. LL-böcker kan fungera för dem, men de flesta LL-böcker
riktar sig till gruppen ”läshandikappade” som helhet och är inte speciellt
anpassade till förståndshandikappade. Att en bok är lättläst betyder inte
automatiskt att den är lätt att förstå. Lindrigt utvecklingsstörda har i allmänhet en
rätt god läsfärdighet men olika undersökningar har visat att de trots allt inte har
goda läsvanor eftersom få lindrigt utvecklingsstörda läser böcker på egen hand.
H Nilsson (a.a.) menar att lindrigt utvecklingsstörda gärna läser böcker som
handlar om kärlek och sex. De tycker också om spännande böcker och
faktaböcker om olika yrken, musik och idrott. Däremot intresserar inte gamla
klassiker. En bra bok för en lindrigt utvecklingsstörd är kort och har en klar
handling. Hopp i tid och rum eller invecklade mänskliga relationer fungerar inte
så bra, eftersom det blir för många saker att hålla reda på. Det är också bra om
man kan läsa boken i en studiecirkel med en läsledare, som diskuterar innehållet
med cirkeldeltagarna. Målet för verksamheten är vanligen inte att lära en speciell
färdighet utan om att förmedla en konstnärlig och litterär upplevelse.