Den talande bokens poetik - Doria

31
svaga läsare, och att helt på egen hand ta sig igenom en skönlitterär bok är därför
ett närmast omöjligt projekt.
I fortsättningen av detta avsnitt diskuterar jag först olika motiv för att vilja läsa
skönlitteratur generellt. Därefter redogör jag för exempel på tidigare forskning
om utvecklingsstördas kontakt med skönlitterär läsning.
Det finns spelregler för alla texter, säger Kaspersen (1998). Författaren och
läsaren skriver ett tyst kontrakt om hur texten skall läsas och kontexten där
läsningen sker har stor betydelse för förståelse och tolkning. Att läsa en text ger
en upplevelse, som leder till en tolkning, som kan formulera en förståelse. Att
läsa skönlitteratur kan fylla olika behov av t.ex. underhållning, identifikation
eller personlighetsfostran – man förstår sig själv bättre som individ och som
social varelse. När man läser kan man med fantasins hjälp förflytta sig till andra
platser, andra tider, göra nya bekantskaper och få identifiera sig med
huvudpersoner och andra mänskofigurer, som upplever sådant som man inte
själv gör. Man kan fly till en annan verklighet för att kanske glömma sin egen
trista och gråa vardag för en stund. Möjligheten till verklighetsflykt och
identifikationsprocessen upplevs av den som läser som befriande och spännande
och skapar ett underhållningsvärde. Genom att leva sig in i huvudpersonens
känslor, tankar och påfrestningar kan åskådaren eller läsaren bearbeta sina egna
livsfrågor. En god berättelse talar till läsarens känslor och intellekt och låter
läsaren projicera sina egna känslor eller erfarenheter på huvudpersonerna i
berättelsen. Undervisning i skönlitteratur kan vara ett led i både en estetisk
fostran (man behöver kunna skilja mellan vackert och fult för att få ett gott liv)
och en etisk fostran (att skilja mellan gott och ont). Kaspersen lyfter också fram
skönlitteraturens betydelse för att skapa identitet.
Behöver utvecklingsstörda läsa?
Många förståndshandikappade har en ganska undertryckt fantasi. Till följd av
sitt förståndshandikapp har de svårt att planera för sin framtid eller analysera vad
de varit med om, vilket gör att de lever konkret här och nu. Det kan göra
livssituationen väldigt torftig, och därför är det viktigt att stimulera de
utvecklingsstördas fantasi. Att stimulera fantasin via läsning av skönlitteratur är
en bra metod också för dem, menar Hans Nilsson (1990), som arbetat med olika
läsprojekt bland utvecklingsstörda. Genom att erbjuda berättelser försätts
individen i aktivt tankearbete, menar han. I sitt inre målar individen bilder av
människor, platser och händelser genom att använda sin fantasi. Litteraturen kan
också användas för att förbereda de utvecklingsstörda för olika situationer.
Genom att läsa en bok om att flytta hemifrån kan den utvecklingsstörda tänka sig
in i hur det skulle vara och bearbeta olika frågor kring det temat.
En av de viktigaste anledningarna till att utöka användningen av skönlitteratur i
vård av och omsorg om utvecklingsstörda är att försöka bryta den isolering och
passivitet som tyvärr är så vanlig när det gäller förståndshandikappades fritid.