Den talande bokens poetik - Doria

Hon var nog lite orolig över hur det skulle gå (25KA)
och därför kunde hon inte le tillbaka åt mamman. ”Jag
klantar spelrollen”, tänkte hon (25KA). ”Tänk om jag
inte klarar det här”, det var det hon funderade (25KA).
”Tänk om jag inte kan visa hur duktig jag är”, tänkte
hon också (25KA). Det var väl därför hon var så sur
också och inte ville göra nånting (25KA). För hon ville
inte (22KA), hon ville vara en vanlig flicka och inte nån
stjärna (24KA). Hon var väldigt tveksam till det hela
(26KA), hon kunde inte le.
När hon såg de där gubbarna var hon också lite nervös
(22KA, 24KA) och lite rädd att de sku prata någå elakt
om henne (24KA), t.ex. hur ungarna betedde sig för dem
(24KA). Och så hoppades hon att det sku bli nån annan
(25KA). Men så märkte man att hon var en bra
skådespelerska (25KA), att det gick utmärkt bra (26KA).
Men själv ville hon inte bli nån skådespelerska. (25KA).
Så jag tror att det kändes bra att äntligen få sagt: ”Nä,
jag vill int’ ha den där rollen!” (22KA). Hon tänkte: ”Jag
vill inte vara här, jag vill gå bort från detta ställe!”
(25KA). Hon var nästan lite gråtfärdig då hon inte ville
spela den där huvudrollen inför en massa publik (26KA).
Och mamman sku väl bli besviken och säga att hon var
lite lat (24KA). Men jag tror nog, att hon kände sig lite
lessen och besviken för att hon inte fick den där rollen
på teatern (25KA). Jag tror nog att hon ville ha den där
rollen, men bara för att det var så många andra flickor
som var där och hon tyckte att de såg så fina ut och
börja´ tycka att int’ hon var nå fin så ...(24KA).
Nå, jag kan inte svara på rak arm hur de hade det sen
(26KA). Sämre kanske då hon inte gjorde som mamman
ville (22KA). Så antagligen inte nå vidare (24KA). Men
fast mammans leende försvann så skulle de bo
tillsammans ännu i alla fall (26KA). Hon sa väl åt
mamman, att jag är nog bara en vanlig person, som inte
sku spela nån bra roll. Mamman sa väl att hon är så
gammal att hon kan flytta hemifrån men då sa hon själv,
hennes känslor. Detta ville
hon inte, hon ville bort.
Anger oro för hur det skall
gå som orsak till att flickan
inte kunde le. Projicerar in
egen oro och rädsla över att
göra bort sig.
Nyckelutsaga: Hon ville vara
en vanlig flicka.
Ger helt privata tolkningar
och. förankrar i egen rädsla
för att inte duga inför andra.
Återgår till fiktionen och
beskriver novellflickans
tankar och önskningar. Drar
slutsatser, omskriver med
egna ord.
Värderar och tar ställning:
Jag tror det kändes bra att
äntligen få det sagt.
Beskriver hur hon tror
modern reagerar.
Bryter fiktionskontraktet och
berättar om vad hon
egentligen tror. Har svårt att
förstå att någon inte vill bli
stjärna. Egen negativ
självbild slår igenom som
tolkningsram.
Tror inte på ett lyckligt slut,
att gå mot mammas vilja är
en oförlåtlig synd.
Kopplar till egen verklighet
och egna copingstrategier.
Vill inte flytta bort från
mamma.
Nyckelutsaga. Skriver
vidare, privat tolkning.