Den talande bokens poetik - Doria

30
Skall inläsning av skönlitteratur anpassas?
Utgångspunkt för det forskningsprojekt jag rapporterar i denna avhandling är ett
samarbete med Östen Engström, som under en lång period ledde verksamheten
vid Studio Finlandssvenska Röster, FsR. Hans tes var, att talböcker för personer
med funktionsnedsättningen lindrig utvecklingsstörning inte behöver skilja sig
mycket från talböcker för normalbegåvade vad inläsningsstilen beträffar. Han
var inte enig med uppfattningen, som man hade t.ex. på LL, förlaget för lättlästa
böcker i Sverige (Östen Engström, personlig kommunikation november 1998).
Där ansåg man att talböcker för utvecklingsstörda skulle vara specialinläsningar,
dvs. läsas i ett långsamt tempo, att novellen eller romanen gärna fick vara
förenklad (lättläst) och dramatiserad osv. Monica Reichenberg (2003, 2008),
som forskar kring läsning och läsförståelse, varnar också för riskerna med
avskalade ”lättlästa” versioner av såväl faktatexter som skönlitterära texter. Hon
menar att lättlästa texter lätt blir tråkiga eftersom rytmen i språket försvinner.
Det är också svårt att ställa annat än faktafrågor om texterna, menar hon. Att
ställa interferensfrågor om texten till eleverna förutsätter att de kan dra
slutsatser, reflektera och läsa mellan raderna, vilket försvåras om texten är allt
för avskalad. Hon säger vidare att det är svårt att få fram ett engagemang som
gör att läsaren vill ”kasta sig in i texten” (2008, 47), om allt som ger texten liv
har avlägsnats. Själva förenklingsprocessen medför ofta att strukturer som är
viktiga för läsförståelsen tas bort. Reichenberg talar om ”murbruk i texten” och
avser med detta begrepp olika ledtrådar i texten, som hjälper speciellt svaga
läsare att hitta vägar in i texten och förstå den. Med inspiration i Östen
Engströms tes har forskningsprojektet Den talande bokens poetik formats med
en design genom vilken olika inläsningspraktiker utprövas i receptionsperspektiv.
Studien förankras i receptionsteori, framför allt i Wolfgang Isers
teori om estetisk respons på ”de tomma platserna” i texten samt Louise
Rosenblatts teori om efferent och estetisk läsning 16 .
1.2 Lindrig utvecklingsstörning och läsning av
skönlitteratur
Utvecklingsstörning är en funktionsstörning som ofta medför ett läshandikapp.
Många av de lindrigt utvecklingsstörda lär sig i allmänhet att läsa hjälpligt, men
läsning på egen hand är ändå ingen vanlig sysselsättning för dem. Läsning ingår
inte som någon aktiv del av deras fritidsaktiviteter. De kan karaktäriseras som
16 Med efferent läsning avses en bokstavligt inriktad opersonlig och allmän läsart, man
läser på ett efferent sätt när man t.ex. skall ta till sig fakta i en text. Med estetisk läsning
avses en upplevelseläsning som omfattar också personliga och känslomässiga reaktioner
som skapas av orden och av det sätt på vilket de förmedlas. Begreppen diskuteras
närmare under avsnitt 3.3.2.