Den talande bokens poetik - Doria

sitt bästa (9MA, 15MA). Hon kände ingen glädje själv
över att stiga upp på scenen (10MA) och hade svårt att
le åt mamman i en sån situation (10MA). Men hon ville
i alla fall visa modern att hon inte helt gick med på vad
som höll på att hända (16MA), att hon inte godkände
det (16MA). Hon hade inte vågat säga någonting men i
alla fall så visade hon omedvetet vad hon tänkte
(16MA) genom att inte bry sig. Och när hon såg
gubbarna var hon ganska nonchalant och tänkte att det
spelar ingen roll hur det går (10MA, 15MA). Det går
som det går (10MA). Hon skulle nu bara läsa upp den
där texten, att det var det samma om hon fick rollen
eller inte (15MA) för hon ville inte ha den (16MA). Det
betydde ingenting för henne, hon hade inga egna
ambitioner att klara sig bra (9MA). Hon kände ingen
press och antagligen gick det så bra för henne av den
orsaken (10MA). Dessutom trodde hon inte att hon
skulle få den, att hon skulle klara det (16MA), så därför
var hon inte ens nervös (16MA).
När hon sen tackat nej till rollen kände hon sig
antagligen både glad och lessen samtidigt (10MA). Hon
hade ju frigjort sig från modern (10MA), men det kunde
ha varit någå bra som kom från denhär rollen också
(10MA). Men kanske det nog var viktigare att hon
följde sin egen vilja (10MA, 15MA). Och över det
kände hon sig säkert nöjd (15MA). Men hon var också
sorgsen när hon tänkte på hur modern skulle ta det
(9MA) och tyckte lite synd om henne (16MA). Men hon
måste ju ha varit lättad (9MA) och glad (16MA) också,
för hon ville ju faktiskt inte ha rollen (16MA).
Mamman blev väl nog storligen besviken över vad
flickan gjort (9MA). Hon var säkert ledsen, eller arg till
och med för att hon tackade nej när hon fick rollen och
allt (15MA). Men jag tror att i långa loppet är det nog
bäst att säga ifrån och inte alltid bara samtycka (15MA).
Så nog gick det väl över och nog blev det väl bättre sen
(9MA) får man hoppas (10MA). Modern börjar förstå
vad flickan vill, kanske pga. motståndet nu och kan
acceptera hennes nya liv (10MA). Förhoppningsvis
förstod modern, eller så berättade dottern för modern
vad hon egentligen ville och så blev allt bra (16MA).
Tillskriver dottern ett
vaknande trots, text på text,
skriver om med egna ord.
Protesten visas genom
nonchalans.
Betonar starkt att det inte
spelade någon roll för flickan
om hon fick rollen eller inte.
Bygger struktur och
förklaringsmodeller,
förankrar i egna erfarenheter.
Tillskriver flickan
ambivalenta känslor inför
det att ha trotsat modern och
visat egen vilja. Ledtrådar
finns i texten men
informanten tolkar utgående
från egna föreställningar. Rör
sig fram och tillbaka mellan
olika perspektiv. Uttrycker
djup förståelse för de olika
personernas känslor.
Konkluderar med att beslutet
ändå var bra.
Tillskriver modern besvikelse
och ilska över dotterns beslut.
Värderar.
Tror på ”happy end”. Tror att
flickans budskap gått hem